Be med fötternaI nordvästra Spanien strålar pilgrimsvägarna till den helige Jakobs grav iSantiago de Compostela samman. En av vägarna, El Camino Inglés - denengelska vägen, utgår från hamnstaden Ferrol. Hit kom de medeltida pilgrimerseglande som bl a utgick från England och Skandinavien.Till Ferrol kommer även vi sju nutida pilgrimerfrån Sverige som under sex dagarska gå de drygt 11 milen till Santiago. Vårgemensamma historia är deltagandet i enuniversitetskurs om pilgrimsfärder förroch nu. Vårt mål är att få ett intyg sombekräftar gåendet, men främst att reflekterakring vad pilgrimsvandrandet gjortoch gör med dem som går den väg där såmånga gått före.Startdag med frisk vind, regnet hängeri luften, fiskmåsar skränar. Från hamnenhörs ljud från fartyg, utmed skeppsvarvensstängsel är slitna blåställ upphängda.Ett anslag anger att 955 varvsarbetareblivit uppsagda. En stark symbolik i ettekonomiskt pressat land. Vi passerar ettkapell och går in, mässa pågår. Framför altaretoch en stor madonna i svart mantelmed guldstjärnor välsignar oss prästen. Sågår vi vidare och kommer förbi ett minnesmärkemed en borttagen skylt. Det visarsig vara ett tidigare Francomonumentsom neutraliserats. Nu ska man inte längrepåminnas om inbördeskrig och den storegeneralen som var född i Ferrol.En nutida vandrare kan ha olika skäl försitt gående: allt ifrån en form av välmåendetsturism till vandrandet i sig, känslan avatt finna sin kropp, utsätta sig, struktureratillvaron, kanske fatta ett livsavgörandebeslut. Kort sagt en förändring. Pilgrimsvandrandetkan beskrivas som ett sätt attbe med fötterna. Då finns en förankringbakåt i tiden och av att tillhöra något somär större än det egna sammanhanget.Efter flera timmars vandring ett förstastopp på ett kafé, av med kängorna. Snartär vi på väg igen, regnet tilltar. Pilgrimsledensskyltar, en gul snäcka mot en blåbotten, är oftast väl synliga. Om inte finnsalltid en spanjor som villigt visar vägenoch önskar ”Buen Camino!”.Nästa morgon strålande sol. Det är lättatt tacka för en natts djup sömn och enny dag. Tuppar gal, hundar skäller, byarsom andas både välstånd och fattigdom,de typiska galiciska ladorna på pålar,köksträdgårdar med kål och lök. Blickenskärps för detaljer, det finns en närvaro iögonblicket. Tankarna går fram och tillbaka.Till den heliga Birgitta som, oftasttill fots, vallfärdade till Santiago de Compostela.Och Gustav Vasa som fann sigföranledd att förbjuda pilgrimsfärder iSverige i mitten av 1500-talet.Byar övergår i små städer, fält ersätts avdoftande eukalyptusskog, fötternas blåsorgör sig påminda. Allt är inte vackert ellerlätt. En dag, det är söndag, är det dimmaoch hällregn, kängorna blir våta, terrängenomfattar också industriområden ochleder nära motorvägar. Övernattningsställetblir svårt att hitta. På en liten bar,med en sovande berusad man som endegäst och där klockan på väggen stannat,framgår att 8 km gåtts i fel riktning. I försöketatt hitta rätt förvånas jag över dentillit jag känner. Allt ordnar sig.Samma morgon firade vi en enkel pilgrimsmässa.Orden i psalm 183, ”så prisadin Gud, du min kropp, i dag för vägensoch bördornas skull”, fick särskild relevans.Ur kalken, gjord av olivträ, blev videlaktiga av det förbund som blir utgjutetför många. Efteråt satt vi länge i tystnad.Ny dag, en man och en kvinna arbetarpå ett fält, himlen är blå, flädern doftaroch tiden tycks stå still. Samtidigt vetskapenatt i dessa trakter verkade, enligtlegenden, aposteln Jakob d ä som begettsig från Galiléen till Spanien för att förkunna.Men som sedan återvände ochdödades av Herodes Agrippa. Därefter,för att göra en lång berättelse kort, fördeshans kvarlevor båtvägen tillbaka för attefter martyrdöden begravas i spansk jord.Så hände inget på 700 år.Var det sedan en tillfällighet att hansgrav upptäcktes i inledningsskedet avden spanska återerövringen av IberiskaEl Camino har pilgrimsleder som ärtydligt utmärkta av detta märke i formav en snäcka. Vandrare som passerarlägger ibland en sten som en hälsningfrån den som gått före. <strong>Elsa</strong> nr 3 <strong>2012</strong>Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv
Hundratals kameraförsedda händer lyfts när det stora rökelsekaret, El Botafumeiro,vid mässans slut svingas från ena korsarmen till den andra. Kanske är vi både turisteroch pilgrimer.halvön? Den som intagits av morerna somgjort Cordoba till sin huvudstad och Andalusientill sitt emirat. Jakob proklameradesi alla fall som Spaniens skyddshelgon,Santiago, och stället där graven hittadesfick namnet Campus stellae, Stjärnfältet.Platsen, Santiago de Compostela, blev enviktig pilgrimsort. Och muslimerna fördrevsnär Sankt Jakob, fortfarande enligtlegenden, vid ett slag år 844 i Clavijo uppenbaradesig på en vit häst med svärd ihand för att bistå de kristna soldaterna.Av de stolta segrarna fick han epitetetMatamoros, muslimdödaren. Skeendetbenämns Reconquistan, svärdskorset ärsymbol, och firas än i dag.Om Jakob Matamoros påminns vi endag när vi i en kyrka finner en trästaty avhonom till häst med svärd i hand. Dessursprungliga placering är svårt att veta,nu står den högt upp i en nisch i kyrkansbakre del. En krigisk påminnelse somhandlar om fördrivning och dödande.Och samtidigt en berättelse som liggertill grund för ett av kristenhetens störstapilgrimsmål. Här finns en fördrivningensteologi som man bör påminna sig. Liksomhur platser laddas med olika innehållutifrån den agenda som ska gälla. Historienförändras men riten består om än mednytt innehåll.Så dagen för målet – om det nu är målet.Diken med mandelblom övergår i ettindustriområde som sedan övergår i självastaden Santiago. En stad med över 30kommuniteter, en av dem är Santa Claravars barockfasad nu syns till vänster. Jagtar fram min mobil, ringer hem och berättaratt jag ser katedralens torn. Och står såframför dess norra port.Katedralen är full av vandrare och turister.Klockan 12 börjar den dagligapilgrimsmässan då pilgrimer från, visardet sig, alla världsdelar, Antarktis undantaget,välkomnas. För många är kommunionenhöjdpunkten men för lika mångamässans avslutande välsignelse. Då svingasdet enorma rökelsekaret, Botafumeiro,i sitt kraftiga rep från korsarmens norratill dess södra sida samtidigt som hundratalskameraförsedda händer följer dessrörelse. Även en av concelebranterna somstår bakom altaret i sin röda skrud filmardet hela.Är vi pilgrimer eller turister? Eller bådadera– som kanske är samma sak.Enligt legenden uppenbarade sig Sankt Jakob till häst med svärd i hand för att biståde kristna soldaterna i utdrivandet av morerna. Efter detta kallas han Matamoros,muslimdödaren. Motivet återfinns på kyrkor längs pilgrimsvägen.Text och bild:Annika Sjöqvist Platzer<strong>Elsa</strong> nr 3 <strong>2012</strong>