Skadad på jobbet

REPORTAGE
»
Bruna, svarta, fläckiga och
vita. En efter en flyttar de
sig från grusvägen som
Boris Wallin kör fram på med sin
vita Ford. Det är veckan innan
två grupper från marinen och
GMU-soldater från Södra skånska
regementet P7 på Revingehed
ska ha övning, och Kabusa
skjutfält utanför Ystad är fortfarande
fyllt av djur.
Den vita forden sticker ut bland
fältets övriga fordon. Och han är
stolt över den, Boris Wallin.
– Det var svårt att arbetsanpassa
åt dig, du har alltid hittat
lösningar själv. Men ja, bilen beställde
vi ju till dig redan innan
du kom tillbaka, säger Gertrud
Härstedt, HR-specialist på P7 som har
stöttat Boris efter hans olycka.
Boris Wallin
BILEN ÄR AUTOMATVÄXLAD och har
gjort det möjligt för honom att ta sig fram
på jobbet, Boris är civilanställd på P7
och har varit det i 43 år. Han jobbar som
platschef på Kabusa skjutfält och ”det
han inte vet är inte värt att veta” säger
kollegorna.
– Min familj är fiskare från grunden
och farbror fick köra skjutfältsbåten på
Kabusa. Senare körde min far den också
och när jag hade muckat från pansarregementet
i Skövde kom jag ner hit och
hälsade på.
Han blev anställd av P7 och hade tänkt
stanna till vintern 1973, men det blev lite
längre än så.
– Det finns nog ingen som jobbar här
som inte vet vem jag är, säger Boris och
skrattar.
Han har aldrig velat lämna Kabusas
fält, grusvägar och havsbris. Inte heller
Gertrud Härstedt
har han kunnat tänka sig ett liv
utan kollegorna. Men för fem
år sedan blev han tvungen.
– DET VAR EN TORSDAG, det
glömmer jag aldrig.
Klockan var kvart över tio
på morgonen den 22 september
2011 när allt förändrades
för Boris.
Tillsammans med två kollegor
skulle han förbättra en av
skyddsgroparna inför en skjutövning
genom att fylla på med
makadam. Till sin hjälp hade
de en lastare med skopa.
När makadamen var avlastad
jämnade Boris ut det med
en räfsa. Det började regna och
hans kollega gick in i lastaren för att dra
åt sig regnrocken.
Det gick fort – när regnrocken drog med
sig bromsspaken och det elva ton tunga
fordonet med en vass skopa rullade rakt
mot Boris.
– Betongen i gropen sprack och det
gjorde mitt ben också. Det hängde bara i
skinnet och dinglade.
Boris blir tyst en stund.
– Jag vet att min allra första tanke var
att “såhär måste det kännas när ett lejon
angriper en”. När de backade tillbaka
lastaren kände jag först ingenting, sedan
kom den otroliga smärtan.
DET BLEV SJU VECKOR på sjukhuset
och totalt femton operationer. Han tappade
över tjugo kilo i vikt.
– Kollegornas påhejande betydde
mycket. De ringde hem från Afghanistan
och från Syrien och undrade vad som
hade hänt.
Det var först efter att han lämnat sjukhuset
som han fick klart besked att han
kunde behålla benet – som äntligen hade
börjat läka. Boris kunde påbörja sin rehabiliteringsprocess
med hjälp av träning
och sjukgymnastik, men var sjukskriven
från jobbet. I mitten av mars hade han
fått nog. Han ringde kommunen och bad
dem ta hans rullstol.
– “Kom och hämta skiten, jag vill inte
se den” sa jag.
Han lärde sig att gå på kryckor.
– Jag hade hela tiden målet att komma
tillbaka, till mina kollegor och till skjutfältet.
Det är här jag ska vara.
Två veckor senare var han tillbaka på
jobbet. Den första tiden jobbade han två
timmar i veckan. Han kunde inte köra bil,
men han kunde köra båt och cykla. Efter
lite mer än tre månader arbetade han 75
procent.
BARA DAGAR EFTER BORIS olycka
fylldes gropen ute på fältet igen. Men
platsen, som det i dag växer gräs och
blommor på, kan han fortfarande peka ut
med millimeterprecision.
I dag känner han inte längre sin fot och
är stelopererad. Känseln i benet är dålig.
Ärren och hudtransplantationerna syns
tydligt. Och Boris har gett upp mycket
av sitt gamla liv: han kan inte längre åka
skidor i backar, springa, hålla på med
kampsport eller köra en vanlig motorcykel.
Och att flyga är knepigt.
– Mitt lårben krossades totalt, så jag
har en järnbit fastskruvad i höften. När
jag flyger piper det överallt i kontrollerna
så det är en jäkla massa intyg jag måste
ha med då.
Att acceptera sina begränsningar har
Boris fått mycket hjälp med av P7:s HRpersonal.
Deras krisstöd kopplades in redan
när olyckan skedde och när han kom
10
OM FÖRSVARSFÖRBUNDET NR 3 2016