You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Oxforduniversitetets<br />
expedition till Brittiska<br />
Guyana 1929 diskuteras<br />
kort i The Art of<br />
Bird Watching. Max<br />
Nicholson dömer bland<br />
annat ut de gamla<br />
skyttegravskikarna –<br />
”åsneöronen” – som<br />
värdelösa för fågelskådning<br />
i tropikerna.<br />
samarbete med den styrande Labourregeringen<br />
och drev främst frågor om<br />
organisering av nationellt naturskydd samt<br />
instiftande av naturreservat. Exakt hur vår<br />
grå eminens arbetade är svåröverskådligt<br />
eftersom han uppenbarligen växlade mellan<br />
att operera inom och utom systemet,<br />
eller etablissemanget som han kritiskt<br />
kallade det politiska styret. När en motsvarighet<br />
till svenska Naturvårdsverket<br />
instiftades, efter Nicholsons förslag, blev<br />
han dess generaldirektör i fjorton år.<br />
Med sin unika inblick i systemet såg<br />
han till att få med naturskyddsi<strong>nr</strong>iktade<br />
förmågor som Peter Scott, James Fisher<br />
och David Attenborough. Tillsammans<br />
med ett par andra ornitologer låg Nicholson<br />
bakom tillkomsten av WWF,<br />
Världsnaturfonden, och han hade även<br />
flera fingrar med i grundandet av IUCN,<br />
Internationella naturvårdsunionen. På<br />
hemmaplan växlade hans insatser mellan<br />
en lång rad olika fågel- och naturskyddsorganisationer,<br />
bland annat RSPB, Royal<br />
Society for the Protection of Birds, som<br />
med sin dryga miljon medlemmar hör till<br />
de största fågelorganisationerna i världen.<br />
Märkligt nog hade han dessutom tid att<br />
vara redaktör för tidskriften British Birds<br />
under 21 år.<br />
I Sverige torde Max Nicholson<br />
vara känd för sitt redaktörsarbete med<br />
niobandsverket The Birds of the Western<br />
Palearctic. När serien, som utgavs mellan<br />
1977 och 1994, gick i mål var Nicholson<br />
den enda av de ursprungliga författarna<br />
och redaktörerna som fanns kvar.<br />
The Art of Bird Watching var<br />
på samma gång en introduktion<br />
till fältornitologin och<br />
en bestämning av dess särart.<br />
Max Nicholson hoppades att<br />
bokens grundtankar skulle känneteckna<br />
det nystartade Edward Grey Institute of<br />
Ornithology i Oxford, men så blev det inte.<br />
Det fanns flera skäl.<br />
Det noggranna och strävsamma arbetet<br />
med inventeringar, ringmärkning och räkningar<br />
av allt från svanbon till sträckande<br />
sävsparvar och övervintrande storspovar<br />
var i många avseenden storslaget. Men<br />
efter ett tag väcktes frågan om vad som<br />
egentligen gick att få ut av den väldiga<br />
mängden rådata. Frågan om en arts populationsstorlek<br />
var väsentlig eftersom den<br />
kunde visa om arten ifråga minskade eller<br />
ökade, men vad mer? Uppenbart krävdes<br />
avancerade metoder, teoretiska modeller<br />
och tillämpad forskning för att verkligen<br />
få svar på mer djuplodande spörsmål.<br />
Och viktigare än hängivna inventerare var<br />
skolade statistiker och matematiker som<br />
kunde formulera ekvationer.<br />
Ledningen för Edward Grey Institute<br />
of Ornithology med David Lack i spetsen<br />
kom att satsa på det senare vilket resulterade<br />
i att ornitologin tog stora kliv framåt<br />
– och samma utveckling kom så småningom<br />
att känneteckna ornitologin över hela<br />
världen.<br />
Att ornitologin professionaliserades<br />
och därmed kom att förlora sin karaktär<br />
som den sportigaste av vetenskaper var<br />
oundvikligt, även om Max Nicholson<br />
beklagade utvecklingen. The Art of Bird<br />
Watching är emellertid inte bara ett slag<br />
för fältornitologin och amatörforskningens<br />
betydelse, utan innehåller också goda<br />
argument varför fågelskydd kan och bör<br />
vara en fågelskådares viktigaste uppgift.<br />
vår fågelvärld | 5.<strong>2018</strong> 51
Change language