Vår Fågelvärld nr 5 - 2018

INNEHÅLL Nummer 5. 2018 

18 

34 

6 Aktuellt. Skänk din gamla kikare 

till projekt i Nigeria. 

12 Fåglar inpå Knuten. 

14 Porträtt. Ulrika Tollgren 

18 Inventering. BirdLife-projekt för 

att inventera smutsgam. 

22 Upplevelser. Gyllingsommar. 

24 Fåglar och färg. Avslutande 

delen i Magnus Ullmans serie. 

30 Fågelräkning. Hösttranor i 

Hornborgasjön. 

32 Upplevelser. Hökuggla. 

34 Resereportage. Sicilien. 

42 Galleriet. Nötkråka. 

24 

42 

44 Oväntat besök. Bobyggare i 

kvadrat. 

46 Klassiker. Max Nicholson. 

52 Knivigt. Svarthakad buskskvätta 

och buskskvätta. 

54 Recensioner. 

56 Debatt. ”Välj inhemsk ekologisk 

mat när du handlar!” 

58 Fråga Experten. Är oxen en 

mes och blåmesen en tuffing? 

60 Krönikan. Björn Olsen. 

61 Korsord. 

REDAKTÖREN: 

Tranor 

I FÖRRA NUMRET fanns en text om 

tranor och de sträckleder som de 

använder på hösten. Inför det här 

numret har jag besökt Hornborgasjön 

för att vara med och räkna tranor i 

kvällningen. Antalet tranor har stadigt 

ökat där, såväl vår som höst. Tranan 

har under decennier varit en stark och 

omhuldad symbol för naturvård. Men 

i takt med att tranorna blivit fler har 

också motsättningarna mellan olika 

intressen blivit tydligare. Till Pulken i 

Skåne kommer många turister på våren 

för att uppleva tranors dansande. 

Dessa tranor utfodras av länsstyrelsen 

för att de inte ska äta av grödorna på 

fälten. I år var tranorna senare än 

vanligt. Länstyrelsen bedömde då att 

det inte fanns fog för stödmatning, tranorna 

försvann, vilket i sin tur ledde 

till stor indignation hos hotellägare 

och turister. 

VI VET OCKSÅ att tranorna förstör 

naturvärden vid sina häckningsplatser, 

där de äter fågelungar och groddjur. 

Jordbrukare ersätts med stora belopp 

varje år för skördebortfall. Samtidigt 

samlas varje år hundratusentals turister 

vid Hornborgasjön för att njuta av 

trandansen. Hur hanterar vi en situation 

där många intressen krockar? Det 

är en fråga vi återkommer till framöver. 

I detta nummer berättar vi om ett 

liknande fall, om än i mindre skala, där 

en havsörn specialiserat sig på att slå 

fjällgäss, en art som är rödlistad som 

Akut hotad. 

NIKLAS ARONSSON 

REDAKTÖR FÖR VÅR FÅGELVÄRLD 

vår fågelvärld | 5.2018 3

LEDARE 

Lotta Berg 

BirdLife Sverige vill ha 

ett starkare fågelskydd 

De stora hoten mot fåglarna på global nivå handlar ofta om 

storskaliga förändringar i deras livsmiljö. Det kan röra sig om 

allt från klimatförändringar och skogsskövling, till storskaliga 

exploateringar och bebyggelse av långa kuststräckor där fåglarna 

tidigare rastat. I Sverige förs samma diskussioner, om än i 

mindre skala. Rent kriminell verksamhet riktad mot fåglar, som 

äggsamlande och illegal jakt, förekommer även i vårt land. För 

vissa arter kan detta ställa till mer än bara lokal skada, och det 

kan upplevas som stötande för många att straffen för artskyddsbrott 

är så låga, om ärendena alls hamnar i rätten. 

En ny utredning av frågan har initierats av regeringen, och 

BirdLife Sverige kommer att följa arbetet noga! Ett i våra ögon 

självklart krav är att ändra lagstiftningen så att det blir förbjudet 

att inneha äggsamlingar, på samma sätt som det redan är olagligt 

i Norge, Finland och Danmark. Ett sådant förbud skulle, utöver 

det uppenbara signalvärdet, göra att man kommer bort från ändlösa 

utredningar av åldern på beslagtagna 

Rent kriminell 

verksamhet 

riktad 

mot fåglar, som 

äggsamlande 

och illegal jakt, 

förekommer ... 

ägg, förfalskade intyg och liknande. 

Straffskalan för art- och naturskyddsbrott 

måste skärpas, så att man faktiskt kan 

utdöma kännbara straff – det skulle minska 

den ekonomiska attraktionen för vissa 

typer av artskyddsbrott. 

BIRDLIFE SVERIGE ANSER också att staten 

bör inrätta ett system för tillsynsansvar 

över rovdjursinventeringar, skadebesiktningar 

och skyddsjakt, med möjligheter till aktiv tillsyn i fält och 

en uppföljning värd namnet. Ett ökat samarbete mellan polismyndigheterna 

i de nordiska länderna är också önskvärt. 

Det är tillåtet att föda upp gräsänder, fasaner och rapphöns 

för jakt, att hålla skyddade arter i djurpark, och att stoppa upp 

döda exemplar av många fågelarter. Här behöver systemet för 

tillståndsgivning och tillsyn av sådan verksamhet förstärkas, för 

att undvika olaglig sidoverksamhet. 

Det har förekommit annonser 

på nätet med försäljning 

av arter som enligt lagstiftningen 

vare sig får hållas av privatpersoner, 

släppas ut eller säljas i 

Sverige. Utsättning av fåglar för 

jakt lämnar en hel del i övrigt 

att önska vad gäller djurens 

möjligheter att alls överleva efter 

utsläpp, oavsett själva jakten. 

Så visst har BirdLife Sverige en 

uppgift att fylla även här! 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda. 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2018 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Nötkråka (Hans Falklind) 

Nästa nummer av Vår Fågelvärld 

kommer 10 december. 

BirdLife Sverige 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress är 

www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

Knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har en egen 

sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Årligt betalande 295 kronor (inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar (upp till 25) 145 kronor. 

Familjemedlemmar 50 kronor extra gör alla i familjen till 

medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress: se ovan) 

Tel: 0485-444 40, admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn. 

Tel: 0485-66 10 93 ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

Lotta Berg, 

ordförande 

4 vår fågelvärld | 5.2018

SPANIEN, GIBRALTAR & MAROCKO 

15 – 23 FEB 

2019 

Här kan vi skåda fågel i spännande 

miljö på två kontinenter, vid två hav 

och i tre länder. Spektakulärt! 

KUBA 

10 – 20 MAR 

2019 

Spännande fåglar, omväxlande natur 

med mangroveträsk, nationalpark 

och sjöar. Sightseeing i Havanna! 

ÖSTRA HIMALAYA & ASSAM 

20 MAR – 4 APR 

2019 

Vandring i spännande vildmark med unik flora 

och fauna. Här finns det möjlighet att se över 

400 fågelarter och vi besöker två nationalparker. 

GREKLAND 

27 APR – 4 MAJ 

2019 

Varierad resa med fjärilar, orkidéer och 

fåglar. God grekisk mat till oss och en 

restaurang där vi får se gamarna matas! 

NATURUPPLEVELSE! 

Boka din resa nu för 2019 

DALARNA 

6 – 10 MAJ 

2019 

Skåda i landskapet med flest häckande 

arter! I djupa skogar och vid glittrande 

sjöar får du fina fågelminnen för livet. 

0485 - 444 40 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE 


AKTUELLT 

redaktör Niklas Aronsson 

ATLASPROJEKT I NIGERIA 

Hon kartlägger Nigerias fåglar 

Talatu Tende vill skapa större uppmärksamhet kring fåglar i Nigeria 

genom ett långsiktigt atlasprojekt som nu har pågått i tre år. 

I Nigeria pågår ett projekt med att 

kartlägga landets fåglar, men det 

saknas kikare. Du som vill bidra 

kan till exempel göra det genom att 

skänka en handkikare som du inte 

längre använder. 

I Nigeria, ett land som är dubbelt så stort 

som Sverige och med en folkmängd på 

närmare 190 miljoner invånare, pågår 

sedan tre år ett atlasprojekt, alltså en kartläggning 

av fåglarnas utbredning. Bakom 

projektet står A. P. Leventis Ornithological 

Research Institute (Aplori). Institutet 

ligger i staden Jos, belägen på Josplatån i 

centrala Nigeria. 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

TALATU TENDE ÄR en av tre personer som 

ingår i ledningsteamet, där svenske Ulf 

Ottosson är projektledare och koordinator. 

Det var också han som initierade projektet. 

Talatu har varit på besök i Sverige, 

tillsammans med Ulf och två personer till 

från Nigeria. Under Falsterbo Bird Show 

berättade de för besökare om projektet 

och informerade om den pågående insamlingen 

av kikare. 

– Vi har ett nästan omättligt behov av 

kikare, för att kunna ge till volontärer som 

arbetar i projektet och till de fågelklubbar 

vi har startat runt om i landet, berättar 

Talatu. 

Hittills har hon och volontärerna i projektet 

inventerat tio procent av landets yta. 

De har också bildat 19 fågelklubbar med 

totalt 1 200 medlemmar. 

– Lika viktigt som att inventera är att 

skapa medvetenhet om fåglar och vad som 

hotar dem, hos de människor vi möter när 

vi reser runt i landet. Invånarna i Nigeria 

vet väldigt lite om fåglar – det saknas en 

fågelskådningskultur, säger hon. 

VAD SOM INTE saknas är entusiasm kring 

projektet. Det har visat sig vara lätt att få 

unga människor engagerade, och det är 

dessa som är i behov av kikare. 

Talatu Tende var på plats under Falsterbo Bird Show för att berätta om ett atlasprojekt i Nigeria. 

Fåglarna i Nigeria hotas bland annat 

av jakt. 

– Tyvärr jagas fåglarna för mat, och det 

saknas utbildning. Vi pratar med lokalbefolkningen 

och försöker få dem att bli mer 

positivt inställda mot fåglar, och ger dem 

alternativ till fågeljakten. 

ETT ANNAT STORT hot är habitatförluster, 

som på så många andra håll. Nigeria är redan 

ett tättbefolkat land, och befolkningen 

ökar snabbt. För att kunna göra myndighe- 

ter uppmärksamma på hur arter minskar 

är det avgörande att man känner till 

utbredningen av landets fåglar. Kartläggningen 

av fåglarnas utbredningsområde är 

ett pionjärarbete. Ytterst lite är känt sedan 

tidigare. Trots det får projektet inga medel 

från myndigheterna, utan är helt finansierat 

genom fonder och frivilliga bidrag. 

BirdLife Sverige stöder projektet och det 

går bra att ta kontakt via info@birdlife.se 

om man vill bidra med en handkikare. 

Niklas Aronsson 


FOTO: STINA RIGBÄCK 

TOPP 5 

Fåglar observerade 

högt över havet 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 

Hasse Bergquist, Focus Nordic, delade ut pris till Årets fågelskådare Frej Sundkvist och till Årets Silvertärna 

Ulrika Tollgren. Med från BirdLife Sveriges styrelse är också Eva Mattson, ledamot, och Lotta Berg 

ordförande. 

FALSTERBO BIRD SHOW 2018 

Folkligt och festligt under 

årets stora fågelmässa 

För nionde året i rad arrangerades 

Falsterbo Bird Show. Årets natur- och 

miljömässa samlade drygt 4 000 besökare 

och 42 utställare under tre dagar i 

slutet av september, förutom 1 000 barn 

under de naturpedagogiska dagarna som 

ordnades veckan före mässhelgen. 

DET BLEV ÅTER en lyckad mässa där Falsterbo 

bjöd på lagom värme och gynnsamma 

vindar. Särskilt söndagen var fin 

rent fågelmässigt med sträckande bivråkar, 

flera mindre skrikörnar, bruna glador, en 

svart stork och en flock om ett 50-tal vita 

storkar som sträckte söderut förbi mässområdet 

vid naturum Falsterbo. 

Under helgen hölls 21 föredrag för 

totalt drygt 1 000 personer, vilket är ett 

genomsnitt på 50 personer per föredrag. 

Klart godkänt. Bland annat pratade 

Magnus Hellström om svart rödstjärt, och 

Sissel Sjöberg berättade om arbetet med 

ljusloggar på tättingar vilket kan ge oss 

information om deras migration till Afrika. 

SOM VANLIGT DELADES det ut pris till 

Årets fågelskådare och Årets Silvertärna. 

Frej Sundkvist är Årets Fågelskådare. Ur 

motiveringen: ”... ung, duktig, ambitiös 

och mångsidig fågelskådare. Han är med 

i arbetet på fågelstationen på Haparanda 

Sandskär. Frej sommarjobbar med standardrutter, 

han är en av de personer som 

utförde flest standarsrutter förra sommaren 

i Sverige!” 

Ulrika Tollgren fick pris som Årets 

Silvertärna. Hon porträtteras i detta nummer 

på sidorna 14–16. Ur motiveringen: 

”Rapphönan Skåne tycker att Ulrika är en 

inspirerande person som genom sitt arbete 

i Nordöstra Skånes Fågelklubb sprider 

fågelintresset både i och utanför föreningen. 

Dessutom deltar Ulrika i inventering och 

ringmärkning både på hemmaplan och på 

Nidingen.” 

Skånes Ornitologiska Förening delade 

ut sitt prestigefyllda Gustav Rudebeckpris, 

som i år gick till Evert Valfridsson 

FOTO: STINA RIGBÄCK 

för sitt 

mångåriga 

arbete 

med att 

öka fågelintresset 

i 

samhället. 

NA Staffan Åkeby och Evert Valfridsson 

Rüppellgam, 11 300 meter 

En Rüppellgam kolliderade med ett 

1 

flygplan på denna höjd över Elfenbenskusten 

1973. Gamar utnyttjar termik för att 

kretsa på hög höjd, där den med sin utmärkta 

syn kan upptäcka kadaver på långt håll. 

Trana, 10 000 meter 

Höjden uppmättes 

2 

vid passage över 

Himalaya där bestånd som 

häckar i östra Ryssland 

övervintrar söder om den 

mäktiga bergskedjan. 

Genom att flyga så högt 

undgår den attacker från örnar. 

Stripgås, 8 800 meter 

Stripgåsen flyger 

3 

regelbundet över 

Himalaya för att övervintra. 

Det återstår fortfarande 

att förklara hur fåglar 

klarar att flyga på så hög 

höjd där syret bara är en 

tredjedel av nivån på marken. 

Sångsvan, 8 200 meter 

En flock sångsvanar 

4 

fångades på 

radarbilder på denna 

imponerande höjd ovanför 

NordIrland. Även utanför 

Island har man från flyg 

observerat sångsvanar på 

höjder över 8 000 meter. 

Alpkaja, 8 000 meter 

Alpkajan lever i 

5 

bergiga områden i 

Europa och Asien. Den kan 

ses på mycket höga höjder. 

Rekordet har en alpkaja 

som observerades på 

8 000 meter på ett berg i 

Himalaya. 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS FOTO:JENS B. BRUUN 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 



AKTUELLT 

NOTISER 

Sök bidrag till fågelskydd 

Stiftelsen Alvins fond delade under 2018 ut 

cirka 2 miljoner kronor till projekt som bidrar 

till svenskt naturskydd och främst med inriktning 

på fågelskydd. Det är nu dags för en ny 

ansökningsomgång avseende medel för 2019. 

Exempel på prioriterade områden är projekt 

med följande inriktning: 

◗ Småskaliga insatser för restaurering av viktiga 

fågelmiljöer. 

◗ Insatser för fågelarter med tydlig hotbild eller 

fågelarter med starkt nedåtgående trend. 

◗ Inventering av fågelarter i miljöer där kunskaperna 

är begränsade. 

Exempel på projekt som fått pengar under 

2018 är storkprojektet i Skåne, Hotade fåglar 

i Östersjön – skräntärna och silltrut, restaurering 

av sex våtmarker på Öland, uppföljning 

av häckningsresultat för åkerhäckande fåglar 

i Närke samt inventering av fåglar i Gotlands 

dammar, kalkbrott och grustag. Andra projekt 

som har fått stöd berör arter som pilgrimsfalk, 

jaktfalk, storlom, smålom, kattuggla, nattskärra, 

gråspett, tretåig hackspett, vitryggig 

hackspett och videsparv. 

Såväl enskilda personer som lokala, regionala 

och nationella föreningar eller organisationer 

kan söka bidrag. Bidraget ges främst för 

resor och förbrukningsmaterial. 

Stiftelsen Alvins fond förvaltas av Naturvårdsverket 

i samråd med Naturskyddsföreningen 

och BirdLife Sverige. Ansökan ska lämnas 

skriftligen och vara inkommen till Stiftelsen 

Alvins fond senast den 31 december 2018. En 

enkel ansökningsblankett och ytterligare information 

finns på Naturvårdsverkets hemsida. 

Ingen kalkbrytning på 

norra Gotland 

Mark- och miljööverdomstolen beslutade i 

början av september att inte ge tillstånd för 

kalkbrytning i Ojnareskogen, och i området 

kring Bästeträsk i Bunge på norra Gotland. 

Nordkalk, som äger marken, kommer att 

överklaga till högre instans: Högsta Domstolen 

(HD) och Europadomstolen, om HD inte ger 

prövningstillstånd. Bästeträsk, som är Gotlands 

största insjö, är både ett naturreservat och 

ett Natura 2000-område. Naturvårdsverket 

har även påbörjat en förstudie för att bilda en 

nationalpark. 

FÅGELFOTOGRAFERING 

Prisbelönt 

ung fotograf 

Ivan Sjögren, 22 år, från Stockholm har 

vunnit tredje pris i den prestigefulla 

internationella tävlingen Bird Photographer 

of the Year, med flera tusen 

tävlande fotografer. 

Prisceremonin hölls vid Rutland Birdfair i 

England lördagen 18 augusti. Vinnarbilden 

av en gråhäger är tagen i Råstasjön, Solna 

i norra Stockholm en stormig januaridag. 

”Sjön drar till sig många naturintresserade 

under vinterhalvåret eftersom den blivit 

en populär övervintringsplats för just gråhägern 

och den annars så skygga vattenrallen. 

Tack vare ett utfodringsarbete av 

fisk och en vattenpump som håller en liten 

vak vatten flytande året runt så har allt 

fler gråhägrar valt att stanna på den här 

platsen under våra kallaste månader. En 

ganska unik syn”, berättar Ivan Sjögren. 

RÅSTASJÖN LIGGER PRECIS intill den nybyggda 

Friends Arena och har hotats flera 

gånger av nybyggen ända ner till strandkanten. 

Något som skulle förstöra denna 

oas för både fåglarna och de människor 

som varje dag nyttjar området för promenader 

och utflykter i naturen. Planerna 

på det nya bostadsområdet lades dock 

ner 2017 och tidigare i år blev området ett 

naturreservat. Ytterligare info finns här: 

raddarastasjon.se. 

Örjan Sjögren 

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA PÅ VÄSTKUSTEN 2018 

I och med augusti månads inträde avslutades inventeringarna av 

svarthakad buskskvätta på Västkusten, som tidigare uppmärksammats 

i Vår Fågelvärld. Resultatet blev en fyndbild 

mycket lik fjolårets med 30 kustbundna revir i 

Halland och endast ett i Göteborg/Bohuslän. 

Detta trots att många nya områden även 

en bit in från kusten genomsöktes utmed 

hela kuststräckan. Två av reviren 

utgjordes av oparade hannar, medan 

resten var häckande par. Till 

skillnad från förra året låg dock 

tyngdpunkten i norra Halland, 

med 10 revir i Kungsbacka och 

12 i Varbergs kommun. Inventeringarna 

besvarade de frågor 

som ställts upp när det gäller 

det aktuella utbredningsmönstret 

på Västkusten. Detta kan 

förhoppningsvis ligga till grund för 

framtida uppföljningar av artens 

populationsutveckling. 

Reino Andersson 

FOTO: FOLKE HOLMQVIST 

FOTO: IVAN SJÖGREN 


INFORMATION OM VÅRA PRODUKTER FINNS HOS EXKLUSIVA 

SWAROVSKIÅTERFÖRSÄLJARE OCH PÅ WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM 

ATX/STX-SERIEN 

HELT KLART 

RÄTT VAL 

Bland kustklippor får du som fågelskådare garanterat häpnadsväckande upplevelser. 

Du förbluffas över hur de unika havsfåglarna, t.ex. lira eller albatross, utför eleganta 

konstflygningar. Målet med ATX/STX-serien från SWAROVSKI OPTIK är att ge dig privilegiet 

att få uppleva sådana sällsynta varelser på nära håll. Tack vare denna serie kan du för 

första gången ändra teleskopets prestanda genom att använda olika storlekar på objektiv. 

Välj 95-mm objektivet om du fågelskådar längs kusten eller på en gyttjig strandremsa. 

Detta objektiv har en förstoringsgrad på upp till 70 x vilket innebär att du kan njuta 

fullt ut av fåglarnas magnifika skönhet i kristallklar skärpa. Om du reser och tillbringar 

långa dagar på fältet är det kompakta 65-mm objektivet det perfekta valet. 

Njut av ögonblicken ännu mer – med SWAROVSKI OPTIK. 

SEE THE UNSEEN 

WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM

AKTUELLT 

NOTISER 

FOTO: NIKLAS LILJEBÄCK 

Ny webbsida förenklar 

Glutt.se är en ny hemsida, utvecklad av Magnus 

Rahm från Göteborg, som anpassar data från 

Artportalen för att ge användaren en lättöversiktlig 

rapport över den senaste tidens 

fynd. På det sättet slipper man Artportalens 

något opedagogiska gränssnitt som ofta innebär 

att man tvingas leta i listor över tusentals 

rapporter, eller att vanliga fågelarter på udda 

ställen lägger sig högst upp i listan. På glutt.se 

kan du justera inställningar för hårdare eller 

mildare filtrering för fåglar beroende på nationell 

status, regional status, avvikande fenologi 

och höga antal. Utöver det finns även alternativ 

för att dölja hybrider, rymlingar, klammerarter 

eller att enbart visa fynd med bilder, sträckande 

eller ringmärkta individer. Något som underlättar 

både för amatörskådare och forskare. Sidan 

möttes med glada tillrop från många skådare 

landet över. 

Krockade med storskarv 

Den 21 augusti krockade ett Jas 39 Gripen med 

en fågel i närheten av flygplatsen i Ronneby. 

Planet störtade men piloten hann skjuta ut sig. 

Nu är Statens haverikommission färdig med 

sin analys av de fjäderdun som samlades in i 

samband med olyckan. Den visar att det var 

en storskarv som planet träffade. Det är inte 

ovanligt att flygplan och fåglar kolliderar, men 

det är sällsynt att den leder till att flygplanets 

motor förstörs och planet havererar. Man ska 

nu undersöka vad man kan göra för att undvika 

kollisioner i framtiden. 

Hjälper varandra av egoism 

Hittills har forskare ansett att fåglar som lever 

i grupper men inte har egna ungar hjälper 

till att föda upp sina yngre syskon för att de 

delar gener och på så vis försäkra sig om att 

generna förs vidare. Men den bilden stämmer 

bara delvis. En ny studie från Lunds universitet 

konstaterar att hjälpsamma fåglar ökar sina 

chanser att själva bli föräldrar i framtiden. En 

anledning kan vara att de genom att hjälpa till 

blir en del av en större social grupp än de som 

inte hjälper till lika mycket, och att det bidrar till 

ökade chanser att i framtiden para sig och att 

då få hjälp med att föda upp de egna ungarna. 

Fjällgäss på häckningsplats i de svenska fjällen. 

PROJEKT FJÄLLGÅS 

Havsörn med dyra matvanor 

Det svenska fjällgåsprojektet har drabbats 

av ett minst sagt svårlöst problem. 

En havsörn har slagit åtminstone 17 

fjällgäss inom det område där den lilla 

svenska stammen finns. Det framgår av 

ringar och sändare från fjällgäss som hittats 

i eller i närheten av havsörnens bo. 

Sannolikt är det verkliga antalet slagna 

fjällgäss ännu större eftersom det även 

finns omärkta fåglar inom området. 

– VI VET INTE hur många fjällgäss den aktuella 

havsörnen har tagit, men den verkar 

nästan ha specialiserat sig på att ta just 

fjällgäss, säger Niklas Liljebäck som leder 

Projekt Fjällgås. 

– Hur detta problem ska få en lösning 

vet vi i dagsläget inte, men vi försöker 

samla på oss all kunskap vi kan för att hitta 

en väg framåt. Vi måste också diskutera 

frågan med inblandade myndigheter och 

företrädare för Projekt Havsörn. 

Att ta bort havsörnen genom skyddsjakt 

är knappast någon lösning. Det aktuella 

området är attraktivt för örnarna med såväl 

god födotillgång som lämpliga boträd. 

Skulle den här individen försvinna, kommer 

det sannolikt snabbt dit en ny. 

En dellösning på problemet kan vara att 

byta utsättningsplats för de buruppfödda 

fjällgäss som sätts ut varje sommar för att 

förstärka stammen. Att fortsätta med utsättningar 

inom det område där havsörnen 

tagit sin tribut är knappast aktuellt. Det 

skulle närmast kunna betraktas som en 

mycket dyrbar utfodring av havsörn. 

– De vilda fjällgässen är vårt fokus. Kan 

vi hjälpa den vilda populationen genom att 

välja en ny utsättningsplats, kommer vi att 

göra det direkt, säger Niklas Liljebäck. 

Bortsett från problemen med den fjällgåsätande 

havsörnen, går det nu ganska 

bra för det svenska fjällgåsprojektet. 

– Vi har sett en hög rekrytering av 

utsättningsfåglar och vi har en skaplig 

häckningssäsong bakom oss. Den nuvarande 

populationen ligger på mellan 70 

och 100 individer, vilket kan jämföras 

med endast kanske 30 individer 2013. Nu 

ser det faktiskt ljusare ut för de svenska 

fjällgässen än vad det gjort på länge, säger 

Niklas Liljebäck. 

Men ännu är det långt kvar till målet, 

nämligen att få tillbaka fjällgåsen som en 

väl etablerad och stabil häckfågel i Sverige: 

– I åtgärdsprogrammet för fjällgås är 

målet 100 häckande par per år, och där 

är vi inte ännu på länge. Men i projektets 

historia har det funnits tillväxtfaser där 

populationen fördubblats på några år, så 

det känns som att vi börjar ana slutet för 

Projekt Fjällgås – även om det inte sker 

inom de närmaste åren, säger Niklas Liljebäck. 

Anders Wirdheim 



FACEBOOK Fåglar Inpå Knuten Över 50 000 medlemmar 

FOTO: LENNART LJUHS 

FOTO: BENGT HALLBERG 

Brun glada 

Ett noterbart mörkt fält bakom ögat, ett diskretare, lite smutsigare ”fönster” (det vita fältet på vingens 

undersida) på handen, och sex fingrar jämfört med fem, skiljer brun glada från röda glada. 

Rovfåglar 

inpå knuten 

Sedan förra numret har antalet 

medlemmar i Facebook-gruppen 

Fåglar Inpå Knuten passerat 

50 000. Smått fantastiskt. I varje 

nummer av Vår Fågelvärld hämtar 

vi bilder från gruppen till det här 

uppslaget. Den här gången har 

vi valt rovfåglar. Här är tio av de 

vanligaste rovfåglarna vi har, och 

några utmärkande karaktärsdrag 

för dem. 


Bivråk 

Jämfört med ormvråken så har bivråken 

ett mindre huvud med snällare 

blick. Den har även en längre stjärt 

med gles tydligt tjock bandning. Även 

vingarna har glesa band. 

FOTO: CIA CARLSSON 

Röd glada 

Avsaknad av mörkt fält bakom ögat, ett tydligt 

vitt ”fönster” på handen, och fem fingrar skiljer 

röd glada från brun glada. 

Ormvråk 

Avslöjas snabbt på vingarnas och 

stjärtens täta bandning. Stjärten är 

kortare än bivråkens. Huvudet är 

tjockare och har ett mer anonymt 

öga jämfört med bivråkens. 

FOTO: YLVA WELÉN 


FOTO: JOACHIM SVÄRDÉN 

FOTO: CARL VAHLÉN 

Sparvhök 

Fiskgjuse? Nej, men en sparvhök. Den avslöjas, trots likheten 

med en fiskgjuse, lättast av stjärten som har gles bandning och av 

huvudets tjocka mask. Sparvhökar med mycket vitt på huvudet är 

inte så ovanligt. 

Fiskgjuse 

Jämfört med sparvhöken har fiskgjusen kraftigare näbb 

och tunnare mask. Blicken ser lite mer intensiv ut än hos 

sparvhöken på grund av att ögat är något mindre i förhållande 

till huvudet. 

FOTO: PEKKA PULSA 

FOTO: MARIA SANDBERG 

Brun kärrhök 

Av de svenska kärrhökarna är det endast den bruna kärrhöken som 

har gul hjässa och otecknad undersida, stjärt och vingar. 

FOTO: HASSE ÅNGMAN 

Duvhök 

Duvhöken har en riktigt intensiv blick, 

med det förhållandevis mindre ögat 

jämfört med sparvhökens. Med sin kraftiga 

näbb ser den även mer skräckinjagande 

ut. Notera även den långa halsen. 

FOTO: ANITA ARVIDSSON 

Havsörn 

Stor med lång hals, kraftig näbb och enfärgat huvud 

i alla åldrar. Stjärten är kort, men yngre individer har 

längre stjärt. Hos gamla havsörnar är stjärten vit. 

Blå kärrhök 

Skiljs enklast från de andra liknande kärrhökarna genom sina 

fem fingrar. Notera att även brun kärrhök har fem fingrar. 


PORTRÄTT 

Ulrika Tollgren 

16 vår fågelvärld | 1.2016

Förebild 

Ulrika Tollgren är den engagerade inspiratören 

som i år fick utmärkelsen Årets Silvertärna. 

text & foto Eva Stenvång Lindqvist 

Det är skakiga eftervalstider och barnoch 

utbildningsnämndens ordförande 

(S) i Kristianstad vet ännu inte hur 

den politiska framtiden ser ut. 

– Vi blev i alla fall störst, konstaterar 

Ulrika medan hon kör norrut mot 

hemmet i Arkelstorp. 

Bygden präglas av stora sjöar och är både vacker 

och omväxlande. 

– Det var därför vi flyttade hit, för tjugo år sen. 

Här finns näringsfattiga sjöar och näringsrika, barroch 

blandskog. Geologin är mycket intressant. 

Författaren Harry Martinson var koryktare här 

en gång i tiden och orten hyste 

landets enda glasspinnefabrik. 

Arkelstorp har även gett namn åt 

en av IKEA:s möbelserier: ”Den 

är gjord i hållbart massivt trä och 

åldras med behag …”. 

Beskrivningen påminner om 

Ulrika själv. En uthållig person, 

nära livets mittpunkt. Och med ett 

osannolikt stort och varmt engagemang i allt från 

Socialdemokraterna till Nordöstra Skånes Fågelklubb 

och Kristianstad Science Organization. 

UPPDRAGEN HAR VARIT, och är, många. I fågelklubben 

sitter hon i programkommittén, skriver i 

tidskriften Spoven, ansvarar för göktyteprojektet, 

ringmärker och inventerar. Hon ringmärker på ön 

Nidingen på Västkusten också. Lägg därtill att hon 

ofta är ute och pratar om fåglar – till och med på 

boenden för dementa. 

– Jag brukar ta med mig bilder och kanske någon 

uppstoppad fågel. Så får de äldre prata. Fåglar 

Jag tycker 

om att 

undervisa, sprida 

glädje och inspirera 

andra. 

väcker så många minnen. Koltrastarna som åt upp 

äpplena. Kattugglan i skorstenen. Även en människa 

som normalt inte säger så mycket kan leva upp då. 

Hon delar ibland med sig av sina fågelkunskaper 

även i jobbet, där många invigningar och ”första 

spadtag” ingår. 

– När jag häromveckan invigde förskolan Svalan 

pratade jag om svalor och flyttfåglar och överlämnade 

ett ladusvalebo. Det hade haft tre ungar som 

flugit ut bara tio dagar innan. 

– Jag tycker om att undervisa, sprida glädje och 

inspirera andra. 

Jo, Ulrika är lärare. Gymnasielärare i biologi, 

kemi och matte. Men innan dess 

jobbade hon i 20 år som undersköterska. 

Och inte nog med det, hon 

har gått på catwalken också för att 

visa upp vår- och höstkollektioner. I 

Kristianstad visserligen, men ändå. 

DET VAR DÄR Ulrika växte upp. 

Familjen var ofta ute i naturen 

tillsammans och Ulrika fattade tidigt tycke för 

fåglar. Men Fältbiologerna fick hon inte gå med i för 

pappa, eftersom de ville stoppa kärnkraften. Scouterna 

sågs inte heller som något alternativ, eftersom 

kungen spelade en viktig roll i organisationen. 

Scouterna har Ulrika tagit igen senare, hon 

är engagerad där också. Och nyligen deltog hon i 

kungaparets årliga Sverigemiddag på Stockholms 

slott, då varje landshövding bjuder in några representanter 

för sitt län. Ulrika blev utvald på grund av 

sitt stora engagemang i naturvårdsfrågor. 

ETT PAR VECKOR tidigare hade hon tagit emot Bird- 

ULRIKA TOLLGREN 

Ålder: 49. 

Bor: I Arkelstorp utanför 

Kristianstad. 

Familj: Sambon Patrick, 

”han är inte skådare alls 

men fotograferar”, fyra barn 

mellan 18 och 28: Johanna, 

Josefin, Adrian och Veronica 

samt ett barnbarn: Juno 

som är 1,5. 

Gör: Lärare och heltidspolitiker. 

Det visste du inte: 

”Jag blev relegerad från 

förskolan där jag gick. Jag 

var ganska principfast och 

ville inte att flickorna skulle 

städa efter pojkarna. Så det 

är en merit jag har.” (Året 

var 1975.) 


PORTRÄTT 

Ulrika Tollgren 

MINA FAVORITER 

◗ Fåglar: Spillkråkan. ”Den har ett ödsligt rop som har en speciell inverkan på mig.” 

◗ Fågellokal: ”Jag tycker om platser där olika biotoper möts, som vid en sjö.” 

◗ Bästa skådning: ”Att sitta stilla på en plats och låta naturen komma till mig.” 

DET POLITISKA ENGAGEMANGET tog fart efter ett 

besök som Anna Lindh, då ordförande i ungdomsförbundet 

SSU, gjorde på Ulrikas gymnasium 1985. 

Tre år senare, efter valet, kom Ulrika in i skolstyrelsen 

och ja, man får upprepa sig här: det har bara 

fortsatt … Fåglar och politik. 

– Jag lever parallella liv, säger hon och tillägger 

att det blir många klädbyten. 

Ulrika åker oftast hemifrån vid sju-halvåtta på 

morgonen och kommer hem vid tio på kvällen. Alla 

uppdrag – samtliga nämns inte här – varvas med 

vandring, paddling, klättring och fiske. Resorna 

– alltid i grupp och med ett syfte – har gått till 

spännande mål som San Fransisco Peak och Isle of 

Skye. Hon tycker om att skriva, debattartiklar bland 

annat, och var krönikör i tidskriften Fågelvännen 

som BirdLife Sverige tidigare gav ut. 

Det är med andra ord tempo i tillvaron. 

– Jag har gjort många roliga grejer, gillar att 

pröva nytt och är vetgirig. Livet är för kort för att 

inte ha kul! 

Fåglarna hjälper henne att orka. 

– För mig är skådningen ett sätt att hämta kraft. 

Jag behöver den för att kunna fokusera, säger 

Ulrika. 

Arbetsplatsen ligger nära Naturum, själva hjärtat 

i Kristianstads vattenrike, och dit går Ulrika när hon 

får en stund över. Mycket skådning sker förstås i 

hemmamarkerna, och vi hinner uppleva lite fågelhöst 

vid Oppmannasjön. Att åka till fågelrariteter 

hinns sällan med, men hon har ändå sett 331 arter 

i Sverige. Den senaste var bergstajgasångaren i Abbekås. 

För mig 

är 

skådningen ett 

sätt att hämta 

kraft. 

Life Sveriges utmärkelse Årets Silvertärna, som delas 

ut till en kvinnlig skådare och inspiratör under 

Falsterbo Bird Show. Det var Rapphönan Skåne som 

nominerat henne. ”Med sin generositet och kunskap 

är hon ett föredöme för alla andra skådare”, som det 

står i motiveringen. 

Under högstadiet och gymnasiet cyklade Ulrika 

oftast ut själv för att skåda fågel. 

– Men man blev inte väl bemött. Äldre herrar 

kunde säga saker som att ”det där är gräsänder”. 

Lite förminskande. Det kändes som en manlig värld. 

Idag är det bättre. 

– Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån 

var att gå med i Naturskyddsföreningen, berättar 

hon. Och facket. 

Sedan dess har det bara fortsatt. Och Nordöstra 

Skånes Fågelklubb har betytt mycket i skådardelen 

av livet. 

– Jag har en fantastisk tur som är med i just den 

fågelklubben. Vi har 600 medlemmar, en jämställd 

styrelse och man känner sig välkommen som 

kvinna. 

SÅ HAR VI trädgården, en oas för allt levande. Det 

sitter holkar överallt, plus insektshotell, och fåglarna 

har en egen pool på baksidan. För mänsklig 

trivsel finns bland annat hänggungor. 

– Här sitter jag och läser papper, säger Ulrika 

och slår sig ned i en av gungorna för fotografering. 

Och träden drar till sig mycket fågel. 

Tomten klättrar en bit upp på en trädklädd kulle. 

Mycket riktigt är antalet tomtarter uppåt hundra, 

med sparvuggla, göktyta och nötkråka som praliner 

i godispåsen. För att inte nu nämna förra vårens rördrom 

som hördes från sjön, ”det var underbart att 

ligga i sängen och lyssna på den”. 

Denna torsdag, ”den första lugna dagen efter 

valet”, har Ulrika inget möte förrän klockan 15. Då 

träffas fågelklubbens programkommitté. Fast innan 

dess är ju Vår Fågelvärld på besök … På kvällen är 

det gruppmöte i barnoch utbildningsnämnden. 

En vardag präglad av ett alltför tufft schema? 

– Nej, jag ser det inte så. Jag tittar inte mycket 

på teve utan är igång. Och jag bakar inte många 

bullar ... 


Kikare & Tubkikare 

LÄS 

RECESIONER 

opticron.co.uk 

/reviews 

Traveller BGA ED 

“Mindre, lättare, ljusare, skarpare”, Traveller BGA ED bryter 

ny grund för 32mm fält kikare riktad mot entusiasten och den 

seriösa användaren. Priser från 4195:- 

MM4 GA ED Travelscopes 

Den nya MM4 GA ED levererar en förbättrad prestanda i 

samma lätta kompakta format som du kan ta med varsomhelst. 

Kan användas med HDF/SDLv2 okular. Priser från 4495:- 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 

FOTO: HASSE ANDERSSON 

Fotografera örnar 

Fotografera örnar med mera från bekvämt gömsle i 

vildmarkmiljö vid Färnebofjärdens nationalpark! 

WWW.ORNFOTOGRAFERING.SE 


INVENTERING 

Georgien 

På jakt efter 

smutsgam 

Som en del i ett projekt för att hjälpa BirdLife 

International att starta en lokal BirdLife-partner i 

Georgien har BirdLife Sverige hjälpt till att 

inventera smutsgam i landet. I våras var sex 

volontärer på plats. Här är deras berättelse. 

text Anders Lundquist (aankab@icloud.com) 

Redan vid de första stoppen får 

vi kontakt med smutsgamar. En 

lodrät bergvägg reser sig över en 

låglänt lövskog. Några högt belägna 

kloster syns också, man undrar hur 

de lyckats bygga på sådana högt belägna 

platser. På bergssidan syns grottöppningar 

av olika storlek. Det är här, i dessa grottor, 

smutsgamarna placerar sina bon. Med tubkikarna 

spanas klippväggarna på jakt efter 

grottöppningar med fågelträck undertill. 

Smutsgamarna ger oss ingen vägledning, 

till och från syns de över bergskammen 

men vi hittar ingen grotta som vi kan knyta 

till dem. Däremot avslöjar korparna var 

de har sitt bo, och de häckar ofta intill 

smutsgamarna. 

FOTO: ANDERS LUNDQUIST 

Bengt Allberg, Anders Lundkvist, Kent Gustafsson, 

Fredrik Larsson, Zurab Gurgenidze 

(projektledare), Levani (guide), Thomas Birkö 

skymd av Levani. 

VI, SEX VOLONTÄRER från Sverige tillsammans 

med inventerare från SABUKO 

som är BirdLifes partner i Georgien, ska 

tillbringa de kommande elva dagarna med 

att leta efter smutsgamar i de georgiska 

bergen. Till vår hjälp har vi en inventering 

som gjordes några år tidigare. Med fyrhjulsdrivna 

bilar kommer vi att ge oss in i 

områden som kanske inte normalt besöks 

av fågelskådare, områden där landsgränserna 

inte är fullständigt överenskomna 

och där vägarna knappt är farbara. På något 

ställe tvingas vi vända för gränspolisen 

kan inte garantera att vägen är säker. Och 

på flera platser är vi, utöver de azerbajdzjanska 

nomader som håller på att driva 

sina gigantiska fårflockar upp mot Kaukasus 

för sommarbete, helt ensamma. 

Grottor där smutsgamar konkurrerar om utrymmet med korpar och munkar. 

PROBLEMEN FÖR DEN lilla smutsgamen i 

området, liksom i hela södra Europa, är 

flera. Fortfarande läggs förgiftade åtlar ut 

mot varg och schakaler, och tjuvjakt pågår 

men framförallt skördar oisolerade elledningar 

många offer – dels i anslutning till 

häckplatser men framför allt under flyttningen. 

Georgiens smutsgamar tillbringar 

vintern i huvudsak på arabiska halvön. 

Det paradoxala är att gåsgamen ökar på 

flera platser inom de utbredningsområden 

där arterna förekommer sida vid sida, 

exempelvis i både Spanien och Georgien. 

Dessutom är återinplanteringsprojekt av 

gåsgam framgångsrika i några alpländer. 

Den faktor som tycks avgöra i förhållande 

till de tre andra europeiska gamarterna 


FOTO: ULF HJULSTRÖM 

Medelhavsstenskvätta finns i området. 


med i huvudsak stabila eller till och med 

ökande stammar är att smutsgamen är en 

flyttfågel. 

ETT ALLDELES SPECIELLT fågelskyddsproblem 

i Georgien är munkar, inte sådana 

man äter utan sådana som anser sig goda 

och heliga. De har sedan århundraden 

hackat ut grottor i de branta bergssidorna 

– grottor som används för bön och kontemplation. 

Det finns fortfarande många 

aktiva kloster i Georgien, och när smutsgamarna 

väljer att häcka i munkarnas grottor 

blir det osämja mellan dem. Smutsgamarna 

kommer givetvis till korta och vräks 

omedelbart. Inte nog med att de ockuperar 

grottorna med sina bon, dessa bon avger 

dessutom en vidrig stank. För munkarna 

är gamar ett djävulens anhang, och de är 

tyvärr illa sedda även av den georgiska 

befolkningen i allmänhet. Vidskepligheten 

som leder till att smutsgamarna får sina 

häckningar förstörda är nog att betrakta 

som ett mer ovanligt fågelskyddsproblem. 

SABUKO planerar ett informations- och 

utbildningsprogram för munkklostren, 

som nästan uteslutande är belägna på 

samma höga bergsryggar som smutsgamarna 

använder för sina häckningar. 


Georgisk smutsgam. 

FÅGELRIKEDOMEN UNDER RESAN är påtaglig. 

Under en vistelse på elva dagar får 

man givetvis se en massa andra fågelarter 

också, inte minst sådana lite ovanligare 

fågelarter som vi går och hoppas på ska nå 

Sverige under maj–juni. Biätare hörs var 

man än stannar, blåkråkor är vanliga i vissa 

områden, och rosenstarar ses i flockar – 

den största om minst 1 500 individer. De 

flesta rosenstararna sträckte målmedvetet 

västerut. Jungfrutranor och kalander-, 

korttå-, dvärg- och tofslärkor sågs i stäpplandskapet. 

Det blev också flera möten 

med kejsarörnar som nyfiket kretsade nära 

oss. Helt nyligen har dessutom krüpers 

nötväcka upptäckts häcka alldeles intill 

Tblisi, vilket är ganska långt från artens 

närmaste kända utbredningsområde. Den 

bjöd på ett överraskande möte som uppskattades 

av oss svenska deltagare. 

I programmet låg också ett besök i Kaukasus. 

Man når centrala delar av bergskedjan 

efter bara två timmars bilkörning 

från Tblisi. Här möter man höghöjdsarter 

som större rosenfink, bergsrödstjärt, rödpannad 

gulhämpling, lammgam, berggransångare, 

kaukasisk orre, kaukasisk 

snöhöna, ringtrastar och vattenpiplärkor 

i en inramning av snöklädda toppar upp 

till 5 000 meters höjd. Fantastiskt vackert 

men också fysiskt krävande. Under sju kilometers 

vandring tog vi oss från tvåtusen 

till tretusen metes höjd – 244 våningar 

konstaterade iPhonen, något vi svenskar 

kanske inte var riktigt preparerade för. 

Men vad gör man inte för ett få se större 

rosenfink! 

SABUKO:S SMUTSGAMSPROJEKT syftar 

till att börja med att kartlägga hur många 

smutsgamar som finns i landet och därefter 

vill man sätta in åtgärder för att skydda 

arten. Vid en tidigare inventering som genomfördes 

för två år sedan av Tblisis universitet, 

fann man 49 häckande par. Årets 

inventering visade på en minskning till 32 

par. Samma platser besöktes men arten 

är svårinventerad. Dels läggs bona långt 


INVENTERING 

Georgien 

Georgierna är duktiga 

på fågelskydd 

men de är inte så många 

aktiva skådare och biologer. 

in i grottor vilket gör att man inte kan se 

fåglarna när de ruvar, och dels flyger de 

långt för att skaffa mat vilket innebär att 

den part som inte ruvar bara gör enstaka 

besök vid boet varje dag. Och då gäller det 

är vara på plats! 

Georgierna brottas även med andra 

naturvårdsproblem. Överbetning är ett av 

dem. Stora fårflockar vandrar varje år från 

vinterbete i Azerbajdzjan genom Georgien 

upp till Kaukasus för sommarbete. Efter 

vandringslederna har jorderosionen blivit 

ett allt större problem. SABUKO har sökt, 

och fått, pengar för att kunna köpa in land 

i de mest utsatta områdena. I och med att 

man köper mark kan man införa tillträdesförbud 

för fårägarna. Det kommer givetvis 

att skapa konflikter men det är nödvändigt. 

Vi såg med egna ögon hur det översta 

jordlagret spolats bort i vissa områden 

som blivit ökenartade. En indikator på det 

är att malört tar över som den i stort sett 

enda växande blomarten! 

GENOM ÅREN HAR BirdLife Sverige engagerat 

sig för att stötta fågelskydd och 

fågelintresse i länder med sämre förutsättningar 

att bedriva sådant arbete, som 

exempelvis Lettland och Vitryssland. 

Just nu har BirdLife Sverige åtagit sig en 

”faddersroll” för Georgien under tre år. 

Samarbetet sker inom BirdLife Europe 

och Middle East. 

Samarbetet är lärande både för BirdLife 

Sverige och SABUKO. Georgierna är 

duktiga på fågelskydd men de är inte så 

många aktiva skådare och biologer. Trots 

det har SABUKO i flera fall fått myndigheterna 

med på sin sida i naturvårdsfrågor, 

det handlar framförallt om att minska 

störningar från den landbaserade oljeutvinningen 

som pågår. Det vi kan bidra med 

är kunskap om hur en ideell naturvårdsorganisation 

fungerar i vårt civilsamhälle. 

En svårighet är att föreningsliv är starkt 

förknippat med den gamla kommuniststaten 

där föreningsanslutning innebar 

Georgien är bergigt 

och vackert. 


medlemskap i kommunistpartiet. Det är 

ett problem i flera av de gamla öststaterna 

och i de stater som uppstått efter Sovjets 

upplösning. Dessa länders invånare visar 

oftast taggarna utåt när man försöker 

värva medlemskap till en ideell förening. 

Samtidigt som vår svenska BirdLife-grupp 

besökte Georgien var för övrigt på motsvarande 

sätt en dansk BirdLife-grupp i 

Azerbajdzjan för att söka efter kejsarörn. 

GEORGIEN LIGGER FAKTISKT inte så långt 

bort. Först fyra timmars flygning till 

Istanbul från Stockholm/Köpenhamn och 

därefter två timmars anslutning till Tblisi. 

Sammantaget är Georgien ett mycket trevligt 

land med bra mat, samt välordnad och 

mycket trevlig fågelskådning. Den enda 

nackdelen är biltrafiken som kan betecknas 

som … ja, vidrig. Alldeles för många 

nya bilar med för hög prestanda i förhållande 

vägnätet, och en körkortsutbildning 

som i huvudsak tycks vara teoretisk. 

BIRDLIFE SVERIGE HAR lösa planer att delta 

i SABUKO:s inventering även nästa år. 

Volontärerna från Sverige deltog till självkostnadspris. 

Ett par tältnätter ingick och 

för några av oss lite äldre i gänget var det 

som en déjà vu från den gamla hederliga 

fältbiologtiden. Lite primitivt men fullt 

av upptäckarglädje. Inventeringen kommer 

att genomföras under första hälften 

av maj 2019. Du som är intresserad får 

gärna förhandsanmäla intresse till författaren. 

På vissa platser finns inget ordnat 

boende, utan man hänvisas till att tälta ett 

par nätter. I övrigt är boendet okej, utan 

lyx. Maten är också riktigt bra. Givetvis 

är mathållningen av enklare slag under 

tältkvällarna. Resan är en garanterat stark 

upplevelse där nytta förenas med nöje. 



Blåkråka var en vanlig syn längs vägarna i 

Georgien. 

FOTO: KENT GUSTAFSSON 

Berglärka av underarten penicillata. 


Georgien ligger vid Svarta Havets östra kust och dess 

yta är lika stor som Västra Götaland, Skåne, Småland 

och Blekinge tillsammans. 

FOTO: ANDERS LUNDQUIST 

Östlig kejsarörn. 

Rosenstarar. 


UPPLEVELSER 

Gyllingsommar 

Oförglömligt 

sommarminne 

Det har nu gått 20 år sedan den där magiska 

sommaren med sommargyllingarna. Det är länge 

sedan, ja mycket länge sedan men ändå blir jag 

varje vår överraskad av den intensitet med vilket 

det förgångna träder fram, och jag på nytt får 

uppleva mitt kanske finaste fågelminne: mötet 

med sommargyllingfamiljen i en tallskog vid 

Vombsjön i Skåne. 

text Tord Olsson | illustration Gabriella Redebo 

Imitten på maj, just när sommargrönskan 

håller på att mogna, händer det. I en 

dröm dyker plötsligt en gul fågel upp, 

flyger några varv över mig och sätter 

sig i en solbelyst björk. Den stämmer upp 

några flöjtande tonföljder, så rena och 

klara. Det är precis så som det hände i 

verkligheten för 20 år sedan. 

Iklädd sin allra vackraste sommarskrud 

i intensivt mättat gult med svarta vingar 

som framhäver fågeln i hela sin prakt, är 

det en himmelsk syn. Jag vet sedan att den 

gula fågeln kommer att visa sig i drömmen 

hela sommaren tills den plötsligt en dag i 

augusti är borta. 

EUFORIN ÖVER SKÖNHETSUPPLEVELSEN 

upplöses liksom drömmen. I stället kommer 

melankoliska tankar på tidens snabba 

gång. Ännu ett par utslitna skor efter allt 

traskande i fågelmarker och lite nya gråa 

hår bär vittnesbörd om att en dag tar allt 

slut. Magin är över och en känsla av livets 

banalitet kommer smygande allteftersom 

dagarna blir kortare och höstregnen 

börjar. Filosofiska frågor gör sig påminda. 

Varifrån kommer sommargyllingarna och 

vart är de nu på väg när sommaren är slut? 

Och varifrån kommer vi människor och 

vart är vi på väg? 

Men låt oss återvända till den plats och 

den dag där den märkliga drömmen har 

sitt ursprung. Det är inte svårt att minnas 

trots att så många år förflutit. 

DEN 17 MAJ 1998 kom jag till Vombs fure 

för att om möjligt få höra och se en sommargylling. 

Skulle det kunna finnas en så 

makalöst vacker fågel i svensk natur och 

dessutom alldeles inpå knuten? Det dröjde 

inte länge förrän jag hörde de första 

flöjtningarna från tallskogen. Med stort 

tålamod och ljudlöst smygande försökte 

jag följa efter den melodiöse flöjtvirtuosen. 

Så efter flera timmar hände det. I en 

liten björk som utgör undervegetation i 

tallskogen satt den. Euforin över synen 

av en sittande knallgul sommargylling en 

solig försommardag har för alltid ristat sig 

in i mitt minne. Hur skulle jag någonsin 

kunna glömma detta ögonblick som har 

blivit till evighet i mitt inre? 

VARJE DAG ÅTERVÄNDE jag sedan till 

samma plats där sommargyllingen hade 

suttit och varje dag hörde jag de exotiska 

flöjtningarna. Det var tydligt att den drogs 

till det här området. Tack vare att mitt 

synsinne var på helspänn uppfattade jag 

en hastig rörelse av något gult i en av tallarna. 

Ihärdigt spanade jag med kikaren 

mot just den tallen. 

Det måste ha varit en osynlig kraft som 

placerade mig i en viss vinkel och förde 

kikaren mot den där speciella grenen, 

för där upptäckte jag ett halvklotformigt 

bo – nedhängande och upphängt i grenen 

med skänklar. I boet låg honan och ruvade. 

Det måste betyda att äggen var lagda. Jag 

noterade datum: 4 juni. Väl gömd invid 

tallen inrättade jag min observationsplats. 

Det kunde inte bli bättre, det var ju första 

parkett. Här satt jag flera timmar dagligen. 

Tallarnas mörkare och björkarnas ljusa 

sus omslöt mig. Då och då flög honan ut. 

Samtidigt kom hannen och höll vakt. Vid 

ett tillfälle ställde sig hannen på bokanten 

helt öppet och jag kunde beskåda 

den makalöst vackra fågeln. Solen lyste 

på den knallgula fjäderdräkten med de 

svartglänsande vingarna. Nya detaljer 

upptäcktes såsom den klarröda näbben. 

Vilken fullkomlig harmoni av färger! Inom 

konsten finns det många underbart vackra 

färgkompositioner men alla förbleknar vid 

jämförelse med det naturen kan skapa! Så 

tänkte jag där i tallskogen. 

UNDER DE FÖLJANDE veckorna var det 

ömsom sol och ömsom regn. Allra vackrast 

var det när solen bröt fram efter ett regn. 

Då lyste sommargyllingarnas färger så 

fräscht och skimrande som aldrig förr. 

Gult är inte bara gult: det finns så många 

nyanser som inga ord i världen kan beskriva 

till fullo. Det måste upplevas. 

Regelbundenhet i makarnas beteende 

var slående. Ungefär 45 minuter i taget 

ruvade honan och flög sedan bort några 

minuter. Då höll hannen vakt intill boet 

men jag kunde inte se att han ruvade. Mitt 

på dagen blev honans ruvningstid längre, 

en gång 2 timmar och 15 minuter. 

Men så en morgon när jag tagit plats i 

mitt gömställe var det annorlunda. Almanackan 

visade på den 19 juni. Hannen kom 

flitigt till boet men även honan flög i väg 

oftare. I näbben hade de mat i form av olika 

insekter, bland annat fjärilslarver som 

de lämnade ifrån sig i boet. Äggen måste 

ha kläckts och när jag sträckte på mig såg 

jag hur fyra glupska munnar lyftes upp ur 


okorgen varje gång sommargyllingarna 

kom till boet. Vilken familjelycka! 

STILLA OCH ANDÄKTIGT begrundade jag 

naturens under men en ny känsla som 

grumlade lyckokänslan hade smugit sig på. 

Jag hade dragit mig undan världen som 

en eremit för att få uppleva något stort i 

naturen. Är det inte alltför egoistiskt att 

den fantastiska naturupplevelsen bara 

stannade hos mig i min ensamhet? Är det 

inte också min uppgift att dela med mig? 

Kanske jag kan sprida glädje till andra 

och bli ett litet ljus i världen. Ingen tid var 

att förlora. Jag skred till handling. Först 

tog jag med mig min fantastiske mentor i 

fågelskådning. Äntligen fick jag möjlighet 

att ge igen en stor fågelupplevelse. Mina 

närmaste i familjen tog jag så klart dit. Och 

den sörjande pappan med sin cancersjuke 

son kunde jag kanske trösta. Det visade 

sig att hans drömfågel var sommargylling 

och nu fick han se den från första parkett. 

Livet är ändå underbart, sa han på vägen 

tillbaka. Alla var eld och lågor. Jag minns 

att en liten glädjetår trillade ner för kinden 

över all lycka som överväldigade mig. 

Absolut ligger det en sanning i att delad 

glädje är dubbel glädje. 

Fortsättningen på sommaren det året 

blev osedvanligt vacker. Juni gick över i 

juli. Ihärdigt matades ungarna tills en dag 

när en av dem hade flugit ut ur boet och 

satt i ett närbeläget träd. En efter en följde 

sedan de andra ungarna efter och i slutet 

på juli var boet tomt. Ytterligare en tid 

kunde jag beskåda sommargyllingfamiljens 

lycka. 

SÅ KOM DÅ dagen när allt tog slut. Skogen 

hade blivit tyst. Vi var nu inne i augusti. 

Saknaden blev enorm. Utan avsked lämnades 

jag kvar. Med tunga steg vandrade jag 

mot parkeringen i skogsgläntan. Precis när 

jag öppnade bildörren föll min blick på ett 

rönnbärsträd. De klarröda bären lyste så 

vackert precis som sommargyllingens röda 

näbb. Fortfarande finns tecknen på livets 

mysterium där, avläsbara som hastiga färgreflexer 

i naturen och det blev till en tröst 

för min betryckta själ. 

På hemvägen genom slättlandskapet 

öster om Lund böljade de mogna sädesfälten 

som vida vingar i sommarsolen. Det 

var som om hela landskapet hade doppats 

i renaste guld men ännu vackrare än den 

gyllene sommardagen lyste för mitt inre 

en gul fågel. Den flög upp, cirklade några 

varv över mig och satte sig i en solbelyst 

björk. 


DJUPDYKNING 

FÅGLAR 

OCH FÄRG, 

DEL 4 

Det här är den fjärde och avslutande delen av Magnus Ullmans 

serie om hur fåglarnas färger bildas och vilken funktion de har. 

I denna del avhandlas mer ovanliga färgsättningar hos fåglar 

och gemensamma drag hos stora fågelgrupper. 

text och foto Magnus Ullman 

I 

de tre tidigare artiklarna (Vår Fågelvärld 

2–4/2018) har vi behandlat de tre viktigaste 

principerna för färgsättning hos fåglar, a) 

pigmentet melanin, b) pigmentet karotenoid 

och c) strukturfärger (till väsentlig del inte 

pigmentbaserade). 

Det finns också ett fåtal färger som skapas på 

helt andra sätt. Tranors dräkt är generellt grå (melanin) 

men under häckningen färgar de dessutom 

ryggen brunaktig med hjälp av myrvatten eller lera 

och jord, rimligen som kamouflage i samband med 

ruvningen som genomförs av båda könen. Dessa 

brunfärgade fjädrar ersätts av grå fjädrar i samband 

med ruggningen i juli–november. 

Magnus Ullman är 

mångårig medarbetare i 

Vår Fågelvärld och en av 

våra experter som svarar 

på läsarnas frågor under 

vinjetten Fråga experten. 

Han har genom åren gett 

ut ett stort antal böcker 

om fåglar. 

BÅDE HONA OCH HANNE av adult lammgam är 

vackert rostbrun på undersidan och runtom nacken, 

en färg som man lätt skulle kunna uppleva som ett 

snyggt exempel på phaeomelanin. Men fjädern i 

sig är i själva verket vit. Istället har fågeln färgat sig 

genom att bada i järnhaltigt vatten eller lera och 

med hjälp av näbb och fötter spridit ut färgen även 

till nacken. 

Troligen signalerar de rödbruna färgerna vitalitet 

och hög status eftersom lämpliga järnhaltiga 

avlagringar är ovanliga och kostar tid och energi att 

hitta. Det har också föreslagits (men inte bevisats) 

att järnoxid fungerar som ett skydd mot bakterier. 

Vare sig det stämmer eller inte är det troligt att den 

rödbruna färgen (också) signalerar god vigör och 

hög status. 

DE RÖDA OCH gröna pigment som nämndes hos 

turakor i Vår Fågelvärld 4/2018 tillhör en grupp 

kopparbaserade porfyriner (det vill säga organiska 

föreningar), men det förekommer också bruna 

porfyriner, ibland kallade naturliga porfyriner (som 

för övrigt är det pigment som ger bruna och röda 

fläckar på äggskalet). Naturliga (bruna) porfyriner 

är ännu föga studerade men det är känt att de finns 

hos åtskilliga ordningar bland fåglarna, exempelvis 

rovfåglar, trappar och ugglor. 

Ungfåglar hos svartvingad glada och andra 

medlemmar av släktet Elanus är mer eller mindre 

rödbrunfläckade på rygg och övre bröst. Det aktiva 

pigmentet är naturliga porfyriner som har den 

egenskapen att det bleks ovanligt snabbt och för- 


svinner helt efter bara några veckor. Det är samma 

typ av fläckat kamouflage som hos många andra 

ungfåglar, men det är intressant att skyddsfärgningen 

försvinner så fort, långt innan de juvenila 

fjädrarna fälls. 

TROTS ATT FÅGLARS färgsättning och mönster förekommer 

i en oändlig variation finns det en hel del 

stående drag som återkommer gång på gång, inte 

bara hos fåglar som är närmare släkt. 

Trädkryparen har en ljus undersida och en mörk 

ovansida. Den vita undersidan har man förklarat 

med att den reflekterar ljus och lyser upp i barkspringorna 

när fågeln födosöker. En liknande 

förklaring har givits för den likaledes vitbröstade 

strömstaren. 

Det är mycket möjligt att det ljusa bröstet verkligen 

har den funktionen hos dessa båda arter. Men 

mörk ovansida/ljus undersida har uppenbarligen 

också någon annan funktion, för detta mönster är 

troligen det vanligaste genomgående mönstret hos 

världens fåglar och förekommer i olika varianter 

hos bland andra albatrosser, alkor, doppingar, duvor, 

gäss, hackspettar, hönsfåglar, labbar, liror, lommar, 

måsfåglar, pingviner, rovfåglar, skarvar, trappar, tärnor, 

ugglor, vadare, änder och hur många tättingar 

som helst. 

Även om funktionen kan vara olika hos olika fåglar 

torde motskuggning vara den viktigaste orsaken. 

Ljus faller i allmänhet uppifrån och gör att ett 

jämnfärgat objekt blir mörkare på undersidan eftersom 

den skuggas. Vi är så vana vid detta fenomen 

att vi lättare får syn på ett objekt med ljus ovansida 

och mörk undersida än ett som är jämnfärgat. Ett 

tecknande barn lär sig ganska tidigt att skugga ett 

objekt undertill för att skapa mer liv och realism i 

bilden. 

Motskuggning innebär att fåglar – och många 

däggdjur – genom sin mörkare ovansida motverkar 

ljusets vanliga spel med en skuggad och mörk undersida 

för att istället verka mer jämnfärgade. På så 

sätt gör sig bytet mer svårupptäckt för en predator, 

och predatorn döljer sig lättare för sitt byte. 

Det finns förvisso stormsvalor, spillkråkor, koltrastar, 

korpar och många andra som är lika mörka 

Trädkryparen har en ljus 

undersida och en mörk 

ovansida. Den vita undersidan 

har man förklarat med att den 

reflekterar ljus och lyser upp i 

barkspringorna när fågeln födosöker. 

Lammgamen färgar sig vackert rostbrun med hjälp av järnhaltiga substanser. Spanien, maj 

2016. 

Juvenil svartvingad glada, ännu med mycket av det bruna pigmentet porfyrin kvar på bröstet 

innan det bleks fullständigt. Egypten, april 2010. 

Trädkrypare med brunfläckig, kamouflagetecknad ovansida och vit undersida. Att undersidan 

är ljusare än ovansidan är mycket vanligt hos fåglar. Dalarna, februari 2009. 


DJUPDYKNING 

... gissningsvis får fåglarna 

sin kamouflageeffekt 

genom att påminna om 

stenarna som är ljusa ovan och 

mörkskuggade undertill. 

undertill som på ovansidan. Men motsatsen till motskuggning 

förekommer endast sällan bland världens 

tiotusen fågelarter – mycket få fåglar är mörkare 

undertill än ovan. Hos några av de mest uppenbara 

undantagen, kärrsnäppa och piparna, är dessutom 

inte hela undersidan mörk utan mer eller mindre 

ljusfläckad. Samtliga bär också denna dräkt endast 

under kort period och är vitaktiga på buken under 

större delen av året. 

Hos finklärkorna, släktet Eremopterix, är hannarna 

av flera arter svarta undertill och ljusa ovan 

– rena motsatsen till motskuggning. Det kan verka 

bakvänt men gissningsvis får fåglarna sin kamouflageeffekt 

genom att påminna om stenarna som är 

ljusa ovan och mörkskuggade undertill. 

Det finns även några andra exempel på ”omvänd 

motskuggning”: några trappar, Chlidonias-tärnor 

och svartbukig tärna i häckningsdräkt, svartbukig 

kolibri, svartbukig myrsmyg och ytterligare en dryg 

handfull är alla mörkast på undersidan. Men bland 

världens alla arter är de i extrem minoritet. 

Kontrasten mörkare ovansida kontra ljusare 

undersida är så vanlig bland världens alla fåglar 

att man möjligen kan misstänka att även någon annan 

fördel än motskuggning spelar in. Exempelvis 

är många pingviner, liror, petreller, dykpetreller, 

skarvar, alkor och andra havslevande fåglar mörka 

ovan och vita undertill. Kanske gör färgsättningen 

en fågel på vattnet mer svårsedd både från luften 

och från undervattensläge utan att motskuggning är 

inblandad. 

Arabliran är liksom ett stort antal andra havslevande fåglar av olika släktskap ljus undertill 

och mörk ovan. Oman, december 2010. 

JU MER MAN begrundar motskuggning som fenomen 

desto mer fascinerad blir man över hur enormt 

utbredd och betydelsefull företeelsen är i fåglarnas 

värld. 

En följd av principen om motskuggning är att 

varje fågel som är vit på ovansidan också är vit undertill. 

Det gäller såväl svanar som alla vita hägrar, 

arktiska arter som ismås och ispetrell liksom den 

tropiska fetärnan. 

I övrigt är nästan alla tärnor liksom de närbesläktade 

måsfåglarna utmärkta exempel på motskuggning: 

mer eller mindre ljust grå ovansida och 

vit undersida, och det gäller både unga och gamla 

fåglar. 

Svartkronad finklärka. Ljus ovan och mörk undertill – som en skuggad sten i öknen. Oman, 

juli 20017. 


Hur oerhört viktig motskuggning är 

framgår av en blick på vassångaren. 

Den lever hela sitt liv halvdold i vassen 

och uppvisar en jämnfärgad dräkt 

nästan helt renons på kontraster. Men 

en närmare granskning avslöjar ändå 

svagt ljusare undersida än ovansida 

– till och med vassångaren uppvisar 

motskuggning. Österrike, april 2018. 

ÄVEN BLAND FÅGLAR som lever i grönskan i träd 

och buskage är motskuggning mycket vanlig, och en 

speciellt stor grupp utgörs av fåglar som är mer eller 

mindre gröna på ovansidan och gulaktiga undertill. 

Hit hör lövsångare och andra europeiska arter inom 

släktet Phylloscopus med ännu fler representanter i 

Asien. Några andra grupper med många gröna och 

gula representanter är bulbylerna i södra Asien och 

Afrika, vävarna av släktet Ploceus främst i Afrika 

och gyllingar i södra Asien och Afrika. Av de gröngula 

fåglarna är alla gröna ovan och gula under – det 

omvända förekommer inte. 

Alla fåglar som – av 

kamouflageskäl eller andra 

orsaker – är vita på ovansidan 

är vita också undertill. 

Ispetrell, Antarktis, november 

2011. 

ÖGONBRYNSSTRECK FÖREKOMMER regelbundet hos 

fåglar. Teckningen är vanligast hos vissa grupper 

bland tättingarna och uppträder ofta hos bland annat 

lärkor, piplärkor, ärlor, järnsparvar, stenskvättor, 

buskskvättor, sångare och fältsparvar. Teckningen 

finns också hos många andra fåglar – årta, duvhök, 

grönbena och gråfiskare för att nämna några vitt 

skilda exempel (se även foton på trädkrypare, sidan 

25, och vassångare här ovan). 

Inte minst i tropikernas 

prunkande djungler är det 

vanligt med fåglar som 

är grönaktiga ovan och 

gula undertill, en form av 

motskuggning som gör 

dem svårare att upptäcka 

i grönskan. Ghatsbulbyl, 

Indien, januari 2014. 


DJUPDYKNING 

Ögonbrynsstrecket är vanligen ljust (vitt– 

beige–gult), sträcker sig från en bit framför ögat 

till längre bakom ögat, och dess nederkant löper i 

höjd med ögats mitt. Ett typiskt ögonbrynsstreck är 

ganska brett och distinkt men variationen är stor. 

I underkanten avgränsas det vanligen av ett smalt, 

mörkt ögonstreck, diffusare och mindre tydligt än 

själva ögonbrynsstrecket. I ovankanten avgränsas 

det ibland av ett mörkt hjässidesband men oftare 

är hela hjässan jämnfärgad och dessutom mer eller 

mindre av samma kulör som nacken. 

Ovanstående beskrivning har hållits tämligen detaljerad 

för bortsett från ögonbrynsstreckets bredd 

är det egentligen egendomligt hur konstant denna 

teckning är även hos vitt skilda fågelgrupper. 

Vissa fåglar är mörka kring ögonen eller har, som 

örnar, ett markant utskjutande ögonbryn – med all 

sannolikhet som skydd mot bländande solljus. 

Men när det gäller ögonbrynsstrecket är det trots 

att det är så vanligt svårt att finna någon praktisk 

funktion. Troligast är att teckningen är en prydnad 

som spelar sin roll i samband med kurtis för att 

demonstrera att dräkten ner till minsta fjäder är i 

perfekt kondition utan angrepp av fjäderlöss eller 

annan ohyra. 

Ett tydligt, brett och vitt 

ögonbrynsstreck är en 

viktig accessoar för många 

fåglar på jakt efter en 

partner – också om man 

råkar heta svartbrynad rörsångare. 

Kina, maj 2012. 

Didrikglansgök, skimrande 

smaragdgrön på ovansidan. 

Men vingundersidan är 

endast färgad av melanin 

och saknar helt glansig 

strukturfärg. Oman, juli 

2017. 

SOM NÄMNDES I Vår Fågelvärld 3/2018 är fåglarnas 

strukturfärger – i första hand blått, lila och grönt 

– mer beroende av ett gott ljusflöde än av pigmentfärger, 

och det gäller i extra hög grad skimrande 

strukturfärger. Det innebär att hos glansgökar, 

solfåglar, glansstarar och andra glänsande fåglar 

saknar vingundersidorna (som är föga belysta) den 

lyster som fågeln ståtar med på ovansidan och ofta 

även på bröst och buk. 

Blåkråkor har glans även på vingundersidan, 

men den visar de också upp i flödande ljus i samband 

med spelflykt i öppen terräng. 

MÅNGA AV DE mönster fåglar visar upp i samband 

med spel och kurtis är ofta dolda i andra sammanhang 

eftersom de är så markanta att de lätt röjer 

fågeln. 

Många vadare har framträdande vingband som 

visserligen är synliga i flykten men som regel helt 

gömda i samband med näringssök eller vila. Exempelvis 

rödbena visar frikostigt sina vita vingband då 

den spelflyger eller då den stående lyfter vingarna 

för kurtis eller som hot i samband med antagonism. 

Hos en vilande eller födosökande fågel syns vingbandet 

inte alls. Stenskvättor har markant tecknade 

stjärtar, mest i svart och vitt men i några fall också i 

rosttoner. Stjärtens teckning är ofta viktig när man 

Willetar är sällsynt anonyma 

vadare. Men så fort 

en fågel slår upp vingarna 

– kanske för att markera 

sin status för de andra i 

gruppen – framträder ett 

exceptionellt väldefinierat 

och potent mönster. Florida, 

USA, januari 2011. 

Många gånger är det 

irriterande svårt att se 

stjärtens teckning hos en 

stenskvätta eftersom den 

vanligen hålls ihop. Men när 

en hanne ska locka en hona 

till sig demonstrerar han 

gärna sin förträfflighet med 

hjälp av en praktfull stjärtteckning. 

UAE, november 

2012. 

identifierar en stenskvätta. Men många skådare har 

också låtit lura sig eftersom fågeln vanligen håller 

ihop stjärtpennorna så att mönstret inte framgår 

och därmed lätt blir övertolkat. 

Däremot spänner fågeln gärna ut stjärten för att 

demonstrera sin prakt i samband med sång, spel och 

kurtis. 


Facebook “f” Logo CMYK / .eps Facebook “f” Logo CMYK / .eps 

Celestron NexYZ 

smartphone-adapter 

Passar allt 

och alla! 

Ny universell smartphone-adapter 

NexYZ är marknadens mest allsidiga 

digiscoping adapter! Den passar till tubkikare, 

handkikare, stjärnkikare, mikroskop och i stort 

sett alla mobiltelefoner. 

Unik konstruktion som gör att NexYZ snabbt 

justeras i tre olika riktningar (X, Y och Z), så 

smartphonens objektiv kommer i rätt läge 

höger/vänster och även rätt avstånd från 

okularet. (Toppunkts avstånd) 

NexYZ är robust byggd i metall och polymer, 

och tål riktigt tuffa tag. 

Ca.pris: 799:- 

www.focusnordic.se 

FocusNordic 


FÅGELRÄKNING 

Hösttranor i Hornborgasjön 

Allt fler tranor 

att räkna 

Under september månad kulminerar 

höststräcket av tranor över södra Sverige. Då 

rastar stora mängder av dem i Hornborgasjön, 

men även på många andra ställen, som i 

Kvismaren. Vår Fågelvärld har varit på plats för 

att se hur tranräkningen går till. 

text & foto Niklas Aronsson 

På en liten gräsbevuxen höjd med 

utsikt över den södra delen av 

Hornborgasjön, och med Dagsnäs 

Slott på andra sidan, har det 

äkta paret Bertil och Britt-Marie Johansson 

ställt upp sina tubkikare och börjat 

förbereda sig för kvällens tranuppvisning. 

Klockan är halv sju på kvällen denna 

torsdag i början av september. Bertils och 

Britt-Maries uppgift är att räkna tranorna 

som kommer att flyga in från alla håll när 

klockan närmar sig sju för att övernatta i 

sjön. Ett annat gäng räknar tranorna i norr. 

Siffrorna adderas och rapporteras in till 

bland annat länsstyrelsen. Det är Hornborgasjöns 

fågelstation som har uppdraget 

från myndigheterna att se till att tranorna 

räknas såväl på våren som på hösten. På 

En havsörn spanar över sitt territorium. Det kan 

vara Valdemar, den örn som först häckade i området 

efter 150 år utan havsörnhäckningar. 

våren räknas de varje dag under säsongen, 

men på hösten görs det på kvällen två 

gånger i veckan. Förra året passerades 

toppen för det sydliga transträcket 21 september 

då hela 18 550 tranor räknades in, 

vilket också är höstrekordet i Hornborgasjön. 

De tranor som burit märkning visar 

att det till stor del är norska tranor som 

rastar i Hornborgasjön. 

DET ÄR EN FIN kväll. Solens strålar kastar 

sitt ljus över träskets döende träd och i 

toppen av ett av dem sitter en gammal 

havsörn och ser ut att äga världen. Det kan 

mycket väl vara Valdemar, men avståndet 

är lite för långt för att det ska vara 

möjligt att läsa av ringarna. I så fall är det 

den havsörn som märktes som bounge i 

Valdemarsvik och som 2001 bröt en 150- 

årig sorglig svit av år utan någon häckning 

i Hornborgasjön. Den har häckat varje år 

sedan dess och fått ut mellan två och tre 

ungar varje år. Den är alltså pappa till mellan 

30 och 40 ungar. Imponerande! Under 

de första åren jagade den bort alla andra 

havsörnar från sitt revir, men numera är 

den något mer tillåtande i förhållande till 

andra örnar. 

Några dagar tidigare har Bertil och 

Britt-Marie, tillsammans med gruppen 

som räknar tranor i norra änden av sjön, 

räknat in drygt 8 000 tranor. De har delat 

upp området mellan sig så att Bertil räknar 

allt som kommer in från andra sidan sjön, 

förbi Trandansen och fram till ett skogsparti 

där man ser kanten av Mösseberg 

vid horisonten. Där tar Britt-Marie över 

och räknar allt därifrån och österut. På 

hösten kommer tranorna in från alla håll. 

De födosöker i flockar på fält över hela 

Skaraborg under dagen, men lockas av säkerheten 

i Hornborgasjön som de kommer 

till för att övernatta. 

NÄR KLOCKAN NÄRMAR sig sju passerar 

den första flocken rakt över huvudet. De 

vanliga klagande ödsliga tranropen blandas 

med årsungarnas oväntat lite gnälliga 

”tjirrp”. Ett läte man bara hör på hösten. 

Flockarna består av familjegrupper som 

kommer att hålla ihop under vintern. 

Många av dem ska nu flyga ända ned till 

de centrala delarna av den iberiska halvön 

där de övervintrar i den glesa dehesan 

bland ekar och ollonsvin. 

Britt-Marie har inga problem att räkna 

in de första grupperna. Beväpnad med 

en räknare handen klickar hon snabbt in 

fåglarna, en och en, fler är de inte. För Bertil 

blir det snart svettigare. Strax efter sju 

blir ett långt band med tranor synligt över 

Dagsnäs. De är då många kilometer bort. 

– Det är viktigt att räkna dem tidigt. 

Väntar man för länge kan de plötsligt 


Bertil Johansson har räknat tranor i många år. 

sänka sig ned och bli svåra att räkna, säger 

Bertil. 

Han och Britt-Marie är två av sjöns 

mest erfarna tranräknare. De har räknat in 

tranorna både vår och höst under ett par 

decennier nu. De har inga problem med 

att komma på vilken som är den vanligaste 

frågan de får. 

– Haha, det brukar ta max ett par minuter, 

sedan kommer den: Hur gör ni för att 

räkna tranorna? säger Bertil. 

Så hur går det till då? 

– Vi räknar dem tio och tio och använder 

räknare för att inte tappa bort oss, 

säger han. 

Visst kan det bli stressigt, medger de. 

Särskilt när banden av tranor är många 

och kommer från flera håll. Det viktigaste 

är att inte stressa upp sig. 

– Nu på hösten kan vi dela upp luftrummet 

mellan oss. Ibland är vi fyra–fem som 

räknar. Men på våren kommer tranorna 

mer koncentrerat från samma håll och då 

kan man bara ha en som räknar åt gången. 

Annars skulle man inte veta vilka tranor 

som är räknade och vilka som inte är det. 

Sedan får vi lösa av den personen med 

korta intervall, säger Britt-Marie. 

STRAX INNAN KLOCKAN är åtta på kvällen 

kommer den sista stöten av tranor. Ett 

Tranor över Dagsnäs slott i Hornborgasjön. 

Tranräkning pågår. 

mäktigt band med ett tusental tranor fyller 

hela himlen i sydväst. Ungefär samtidigt 

landar tio ägretthägrar bland tranorna för 

att övernatta. Vi kan inte se om det är ungfåglar 

eller inte, men ägretthägern är här 

för att stanna. Liksom tranan har ökar den, 

fast från en helt annan nivå förstås. Vid tio 

över åtta slutar Bertil och Britt-Marie att 

räkna. Gruppen från norra änden ringer 

och meddelar att de har räknat drygt 6 

300 tranor. Tillsammans med Johanssons 

4 900 stannar totalen på 11 200 tranor den 

här kvällen. 

Britt-Marie Johansson med räknaren i handen. 

Så många tranor har aldrig samlats i 

Hornborgasjön så tidigt i september förut 

(6 september). Man får gå fram till den 18 

september för att hitta en högre siffra. 

Några eftersläntrande flockar, knappt 

synliga i halvdunklet, landar ljudligt, samtidigt 

som käbblande grågäss flyger ut från 

sjön i en annan riktning. Fåglar av olika 

arter har helt olika strategier för att överleva. 

Paret Johansson åker också från sjön 

för att övernatta. Men om några dagar är 

de tillbaka för att räkna tranor på nytt. 


UPPLEVELSER 

Hökuggla 

Smälter in i björken 

Hösten för två år sedan var speciell. Av någon anledning, kanske 

födobrist, fylldes skogarna i södra och mellersta Sverige av 

hökugglor. På Gräsö i Uppland noterades till exempel inte mindre 

än 12 sträckande hökugglor samma dag, den 26 september. I 

Västmanland upplevde Solveig Wadelius en härlig hökugglehöst. 

text och foto Solveig Wadelius 

Hökugglan är ingen ovanlig gäst i Virsboskogarna 

men aldrig tidigare har vi kunnat 

skåda denna mycket orädda uggla i sådana 

mängder som hösten 2016. Invasionen av 

hökugglor skapade ett stort tryck i en del 

skogar i landet, men här i Västmanland var 

vi ganska förskonade från invasion av folk 

som ville se på ugglorna. Uppe vid Hälleskogsbrännan 

var vi nöjda med inflödet av 

ugglor. För de var många – ugglorna – och 

orädda. 

Till slut var det så många ugglor att vi 

åkte upp till brandområdet, inte för att se 

om vi skulle hitta någon uggla, utan för att 

se hur många ugglor vi kunde finna! Ja, det 

var helt fantastiskt! 

JAG INSÅG DOCK ganska snart att det gällde 

att ha den rätta blicken vilket de här två 

översta bilderna visar. Bilderna är tagna 

samma minut och hade vi kommit när ugglan 

redan vänt bort blicken hade vi säkert 

missat den. För titta så väl den bortvända 

ugglan smälter in i björkstammen. Det ser 

ju ut som om det bara är en utväxt och inte 

en uggla! På väldigt många bilder sitter 

hökugglan på just en björk. Känner den 

sig extra säker där? Det är i alla fall vad jag 

tror. Lättast för den ovana att se ugglan var 

när den blev skrämd och flög iväg. En kort 

titt och så var den borta. 

Med huvudet bortvänt påminner hökugglan mer 

om en del av trädet än en uggla. 

Den är lätt att missa, men om den vänder på 

huvudet lyser de gula ögonen som två solar. 

NÅGRA INDIVIDER VAR kvar våren 2017, 

eventuellt med någon häckning. Nu har 

vi kommit fram till 2018 och ordningen 

är återställd – tyvärr. Nu larmar vi ånyo 

ut på vår interna grupp om vi ser någon 

hökuggla. Men det var roligt så länge det 

varade! 

Även om hökugglan är en av våra få dagaktiva ugglor, och relativt orädd, väljer den att fly hellre än att 

fäkta om man kommer den för nära. 


Södra Spanien 

11–19 september 2019 

Rovfåglar och mycket annat 

Pris inkl. flyg från 

ca 22 100 kr (20 500 NOK) 

Guide: 

Magnus Ullman 

Klunderud Natur och Kultur 

Läs mer: www.naturogkultur.no/andalucia/program 

-bring our amazing world 

into clear view 

Diamondback 

Från 8x28 till 12x50 

Pris från 2 490:- 

Viper HD 

8x42 till 15x50 


Razor HD 

22-48x65 och 27-60x85 


Ny design och ännu bättre optik! 

Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB 

Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - 

www.nordik.se 


RESEREPORTAGET 

Sicilien 

text & foto Torgny Nordin 

Rovfågelsträcket över centrala Medelhavet koncentreras 

vid Messina, och här från Dinnammare i Monti Pelortani 

är utsikten milsvid. Bortåt fyrtio tusen rovfåglar passerar 

varje vår förbi Messina och vulkanen Etna. 

SKÅDNING 

I VULKANENS 

SKUGGA 

36 vår fågelvärld | 1.2016

Båten från Trapani hit till Marettimo, 

den västligaste av Egadiska öarna 

utanför Sicilien, anländer i skymningen. 

Utför hyrlägenheten nere vid 

vattnet är det full aktivitet; en bläckfiskebåt 

gör sig redo att lägga ut och 

besökare och bofasta är på väg till någon av byns två 

fiskrestauranger. Pratet och skratten hörs långt och 

med sällsam skärpa eftersom det inte finns störande 

bilar i byn eller på ön i övrigt. Snart klingar dock de 

mänskliga ljuden bort och lämnar över till andra. 

Aprilkvällen är full av liv: drillsnäppor lockar 

och surret av skymningssvärmare hörs rätt tydligt 

bara de kommer tillräckligt nära. Först en, sedan 

två och därefter tycks de vara nästan överallt i den 

låga vegetationen, pilande fram och tillbaka mellan 

blommor vilka ännu inte slutit sig för natten. De 

hör till arten vitribbad skymningssvärmare, Hyles 

livornica, som är en utpräglad flyttfjäril. Skymningssvärmarna 

har närmast kommit från Tunisien, 

och stannar nu en tid på Marettimo för att äta upp 

sig. Ensamma är de inte. I örtvegetationen hoppar 

sångare av många arter, tropikflyttare, fast nu är det 

för mörkt att artbestämma dem. Det blir en kort och 

förväntansfull sömn. 

MORGON I MARETTIMO och uppenbart har det varit 

en intensiv sträcknatt. Pinjeskogen tycks förvandlad 

till gotländskt änge med sugande lockläten från 

mängder av halsbandsflugsnappare – och inte bara 

där: på staket och cykelsadlar och blomsterrabatter 

inne i byn sitter också nyanlända halsbandare. Och 

lika talrika är grå flugsnappare, i snart varje fikonträd 

håller diskreta gråsnappare till – vasst varnande 

varje gång någon hungrig katt lömskt smyger 

genom trädgårdarna. 

Jag kommer inte särskilt långt från ängen utanför 

lägenheten. För i sydlägen och snart sagt överallt 

hoppar buskskvättor och rödstjärtar och flockar 

med gulärlor. Den låga vegetationen verkar särskilt 

lockande och under någon timmes skådning noteras 

bland annat trastsångare och sävsångare, rödstrupiga 

piplärkor och sydnäktergalar, mängder med 

törn-, ärt- och trädgårdssångare och tillsammans 

med dem enstaka glasögon-, provence- och rödstrupiga 

sångare. Sammetshättorna torde dock höra 

till den fasta fågelfaunan på Marettimo i likhet med 

gräs- och cettisångarna. Berg-, grön- och lövsångare 

har bråttom och drar snabbt förbi, vilket inte kan 

sägas om härm- och polyglottsångarna som tycka ha 

bestämt sig för att stanna en dag på Marettimo före 

avresan mot Sicilien. 

ARTVARIATIONEN ÄR HÖG och de allra flesta tropikflyttare 

på väg från Afrika till Central- och Nordeuropa 

räknas in. Somliga kräver mer möda än andra, 

vår fågelvärld | 1.2016 35


Sicilien 

vilket jag upptäcker när jag äntligen får tillfälle att 

studera en av polyglottsångarna på närmare håll: 

det är dock ingen polyglott, utan en härmsångare. 

Den förra arten borde tveklöst vara vanligast här, 

men när jag försöker att systematiskt gå igenom 

polyglotterna inser jag att de flesta faktiskt är härmsångare; 

syns inte handpenneprojektionen ordentligt 

är de ganska knepiga att skilja åt, i synnerhet 

som de är så tröttsamt rörliga. Det gäller att inte ta 

något för givet här. 

En annan knepighet uppenbarar sig när jag övergår 

till att spana ut över havet. Några medelhavsliror 

på långt avstånd är förväntade, men de gulnäbbade 

lirorna är svårare. Numera förs de gulnäbbade 

i Medelhavet till en egen art, scopolilira, Calonectris 

diomedea, medan de som häckar i Atlanten har 

behållit namnet gulnäbbad lira, Calonectris borealis. 

Det är alltså scopoliliror jag just nu följer utanför 

Marettimo och utan tvekan är det imponerande 

fåglar – men att också se typiska artkaraktäristika 

är en undflyende syssla. Att handpennorna är vitare 

ska ge scopolilirans hand ett ljusare intryck. Det är 

teorin. I praktiken tycks dock de liror som passerar 

mig variera väsentligt och ha såväl väldigt ljusa som 

synnerligen mörka handpennor. 

Fast det är förstås ett intressant namn den fått, 

scopoliliran. Det kommer från Giovanni Antonio 

Scopoli (1723–1788) som var italiensk läkare 

och naturforskare från Tyrolen. Främst var han 

intresserad av botanik och entomologi, men han 

nybestämde även några fågelarter. Scopoli hade 

en omfattande korrespondens med Linné vilken 

uppkallade ett potatissläkte, Scopolia, efter sin italienske 

kollega. En välbekant växt i släktet är dårört, 

Scopolia carniolica, som innehåller det giftiga ämnet 

skopolamin. Huvudsakligen torde skopolamin vara 

känt som så kallat sanningsserum – och jag kan 

inte låta bli att tänka på hur många ornitologer som 

verkligen skulle hålla fast vid en säker fältbestämning 

av scopolilira om de påtvingats en dos skopolamin. 

EN NY SVÄNG genom de blommande ängarna och 

pinjeskogen och förnimmelsen av gotländskt änge 

har bytts ut mot en geografiskt mer korrekt upplevelse 

av arkaisk medelhavsnatur. En sommargylling, 

en lysande hanne, försvinner in i en hög ek och är 

snart som uppslukad, bara flöjttonerna avslöjar den. 

Längre bort spelar en härfågel och turturduvorna, 

alltid lika skygga, verkar vara på bästa humör. Och 

så hörs de första biätarna för dagen: de syns inte, är 

alldeles för högt upp, men deras tonsäkra kurrningar 

gör dem lätta att följa. 

På bred front rycker de fram; huvudstyrkan fortsätter 

på hög höjd i nordöstlig riktning, mot västra 

Sicilien, men smågrupper rasar ner från himlen 

En nyanländ härmsångare vilar ut på Marettimo, den västligaste av de Egadiska öarna. 

Under vårsträcket är 

biätare vanliga på Marettimo. 

Vitribbad skymningssvärmare 

är en talrik flyttfjäril 

som under sträcket även är 

aktiv dagtid. 


Etna är en av världens 

mest aktiva vulkaner och 

våldsamma utbrott är regel. 

Stor förödelse följer efter 

utbrotten, men också näringsrika 

jordar vilket även 

gynnar fågelfaunan runt 

vulkanen. 

Några 

eftersläntrande 

mosnäppor 

och sandlöpare 

samt en 

ensam fjällpipare 

känns 

bokstavligen 

som främmande 

fåglar i 

de antika 

salinerna ... 

och är plötsligt alldeles inpå. Nu är det biätare lite 

varstans på Marettimo. 

Kulturlandskapet på ön är flertusenårigt och har, 

till skillnad från många andra miljöer i Medelhavsvärlden, 

inte ödelagts av ständigt växande megastäder, 

motorvägar och monokulturer. Här har floran 

och faunan samevolverat under långliga tider vilket 

bland annat innebär att Marettimo inte endast är 

intressant som sträckfågellokal, utan även som 

häckplats. 

Idag och under de närmaste dagarna är det dock 

flyttfåglarna som står i centrum och om ön bäst liknas 

vid en hatt, är det tättingar nere på brättet som 

gäller på morgnarna och rovfågelsträck uppe på 

toppen efter lunch. Dvärgörnar, bivråkar och bruna 

kärrhökar dominerar, men enstaka pilgrimsfalkar 

och en stäpphök passerar förbi under besöket. Så 

mycket som tjugofyra rovfågelarter torde passera 

Egadiska öarna. Nu under nordsträcket lämnar de 

vanligtvis Afrika vid Djebel el-Haouaria på tunisiska 

Kap Bon och fortsätter mot västra Sicilien där de 

slår in på en östlig rutt bort Messinasundet. 

TILLSAMMANS MED FILOSOFEN och naturfilmaren 

Helge Malmgren följer jag fågelsträckets väg österut 

mot Messina. Vi lämnar de gamla salinerna utanför 

Trapani efter att ha kikat på stationära styltlöpare 

och silkeshägrar, flamingoer och långnäbbade måsar. 

Några eftersläntrande mosnäppor och sandlöpare 

samt en ensam fjällpipare känns bokstavligen 

som främmande fåglar i de antika salinerna, vilket 

samtidigt är typiskt för Siciliens fågelfauna: få platser 

i Europa erbjuder nämligen samma kontrastrika 

blandning av välkända och främmande arter. 

Längs vägen mot Palermo stannar vi till vid 

några stränder där det tidigare häckat svartbent 

strandpipare. Nu är de borta eftersom stranden nyligen 

exploaterats av turistindustrin. De svartbenta 

kunde inte betala pizzi, beskyddarpengar, och så 

ödelades lokalen. Ja, maffian är en realitet på Sicilien 

och inget naturskydd är i praktiken möjligt så 

länge maffian sitter vid bordet, vilket flera uppsatta 

biologer i Palermo bekräftat för mig många gånger. 

Frågan är lika aktuell som komplex. Och även om 

den organiserade brottsligheten – maffian – bekämpas, 

är det en helt annan sak med mafiosità, den 

kriminella mentalitet som alltjämt råder på Sicilien. 

Varje gång jag besökt ön har den anats, men likt en 

onämnbar familjetragedi måste den oftast undvikas 

i samtalen. Omvägar är inte sällan bästa strategi. 

Från Palermo fortsätter färden österut. Ett kort 

stopp görs vid en citronodling som ligger inklämd 

mellan motorvägarna. Förr var det en vanlig syn 

med sådana här citronodlingar runt Palermo och 

det var också inne i dem som maffian sägs ha haft 

sina första sammankomster. Idag verkar den dock 



Sicilien 

tom på liv, förutom en grupp luggslitna byrackor 

som skäller sig hesa och frenetiskt klipper med käftarna 

bakom ett staket. Det var för övrigt araberna 

– en av många erövrarmakter vilka lagt Sicilien 

under sig – som tog citronerna hit till ön, dagens 

mer omfattande mandarinodlingar tillkom betydligt 

senare. Och högt över citronlunden sträcker ett 

band bivråkar. 

En bit in i landet ligger det högintressanta bergsområdet 

Madonie. Vild natur övergår knappt märkbart 

i ett traditionellt kulturlandskap vilket skapat 

förutsättningar för en ovanligt rik flora och fauna. 

Första gången jag var här blommade mannaaskar 

likt fyrverkerikaskader längs bergssluttningarna, 

nu är dock de flesta överblommade. Blandningen 

av elegisk trädlärkesång, skönsjungande sydnäktergalar 

och tillfälliga rop från alpkråkor är dock 

densamma. 

En av Madonies intressantaste och mest lockande 

fåglar är en europeisk endem: stenhönan. 

Inne i de högt belägna centrala delarna av Madonie 

håller den till. Vanligtvis är emellertid stenhönan 

lättare att höra än se och ofta får man nöja sig med 

endast en skymt. Jag sätter mig vid kanten av en 

djup ravin och spanar intensivt längs sidorna. Från 

bottnen av ravinen hörs, förutom forsens brus, lockrop 

från forsärlor och klippsvalor vars läten ekar 

mellan bergväggarna. Två kungsörnar glider överraskande 

förbi högre upp, men stenhönsen verkar 

hålla sig borta idag. Jag lämnar ravinen och passerar 

längs vägen tillbaka en vackert blommande ginst, 

Genista demarcoi, vilken är en av många endemer i 

Madonie. 

Blandningen 

av elegisk 

trädlärkesång, 

skönsjungande 

sydnäktergalar 

och 

tillfälliga rop 

från alpkråkor 

är dock densamma. 

Sen kväll på centrala Sicilien. 

Nordsträckande rovfåglar 

och biätare rastar för natten i 

träden runt stora lusernfält. 

GENOM ETT ARKAISKT landskap präglat av vildpäron, 

stenekar och hedar med blommande pioner 

fortsätter färden söderut, ner mot Syrakusa och 

Siciliens sydöstra del. Snart nog tar mer intensivt 

odlade landskap över. Korn och vin och lusernfält 

dominerar – de senare formligen glöder i solnedgångarna. 

Bivråkar och biätare sträcker kontinuerligt 

och söder om staden Enna är Lago Perdusa 

prickig av svarthalsade doppingar, även de på väg 

norrut. 

Längs Siciliens östra kust, från Syrakusa upp 

till Messina, ändrar fågellivet karaktär, vilket är 

uppenbart nu under vårsträcket. Inslaget av östliga 

arter blir tydligare och runt Catania fylls artlistan 

på med flockar av förbiflyttande vitvingade tärnor, 

aftonfalkar och mer östliga former av gulärla. Det 

är således en märkbar skillnad mellan östliga och 

västliga arter på Sicilien under sträcket, en insikt 

som lätt förbigås när man talar om ön som en 

brygga mellan Afrika och Europa. Sanningen är mer 

komplex än så. 

Det mest utmärkande för östra Sicilien är emellertid 

att all fågelskådning sker i vulkanens skugga. 

Den drygt tretusen meter höga vulkanen Etna håller 

ständig vakt och utbrotten är återkommande och regelbundna 

– och vanligtvis våldsamma. Etna sover 

aldrig, rök stiger ständigt ur vulkankratern och syns 

milsvida. Araberna kallade därför Etna för Djebel 

al-Naar, eldberget. Det latinska namnet, Aetna, fick 

vulkanen av romarna och på sicilianska finns flera 

olika beteckningar. 

Enligt grekerna – ytterligare en av de främmande 

makter som dominerat Sicilien – lever monstret Tyfon 

under Etna, begravd där av Zeus. Och det är när 

Tyfon försöker ta sig ur sitt underjordiska fängelse 

som utbrotten sker. Det allvarligaste utbrytningsförsöket 

i modern tid inträffade 1699 då hela Catania 

ödelades. Att Etna lär få liknande utbrott framöver 

är tämligen säkert, men i väntan på det odlas det för 

fullt i den bördiga jorden runt vulkanen. 

Fågelskådning runt Etna är intressant, men att 


exkurera på själva vulkanen är en verkligt spännande 

upplevelse. Ovanför de bördiga och nog så 

ornitologiskt rika odlingsmarkerna breder Europas 

sydligaste björkskog ut sig och ännu högre upp är 

landskapet mer eller mindre förött av lavafält och 

döda eller döende träd. De sedvanliga medelhavsarterna 

är vanligt förekommande och uppträder 

tillsammans med snart sagt alla fåglar vi känner 

igen från en mellansvensk ädellövskog. Ö-effekten 

har dock gjort att flera stationära arter – vilka året 

om lever i Tyfons närhet – har utvecklats åt eget 

håll, ett fenomen som bland annat är tydligt på 

Korsika. Det finns därför goda skäl att spana noggrant 

efter arter som exempelvis nötskrika, entita 

och stjärtmes vilka här uppträder med unika former 

eller underarter. 

I SIN SKRIFT om fåglarnas flyttning, Migrationes 

avium, från 1757 skriver Linné om fågelflyttningens 

Tidigt på morgonen vimlar ön Marettimo av flugsnappare som under natten har anlänt från 

Afrika. En halsbandsflugsnappare har valt en av byns cyklar som utkiksplats. 



Sicilien 

problem. Han föreslår att systematiska studier av 

flyttande fåglar borde bedrivas på Gibraltar och 

Bosporen samt vid Messina. Linné antog att många 

flyttfåglar korsade Medelhavet vid dess mitt och det 

naturliga antagandet var att de, under våren, borde 

anlöpa Sicilien från Afrika och sedan koncentreras 

över Messina inför den vidare färden över till europeiska 

fastlandet. 

Först långt senare kunde Linnés antagande 

bekräftas och idag framstår Messina inte bara som 

Siciliens främsta fågellokal, utan även en av de betydelsefullaste 

i hela Medelhavet. Och nu är jag där. I 

nordändan av Monti Peloritani och med enastående 

utsikt över hela Messinasundet, från Etna i söder till 

vulkanön Stromboli i norr, kan man följa sträcket. 

Det finns knappast någon mer storslagen sträckfågellokal 

i världen, men vidderna är enorma, liksom 

avstånden. 

Bland fågelskådare har Italien i allmänhet och 

Sicilien i synnerhet ett rykte om sig att vara väldigt 

dyrt, tämligen fågeltomt och inte minst nedlusat av 

skjutglada fågelfängare. De påståendena är numera 

bara delvis korrekta. Dyrt är det förvisso, men 

fågeltomt är det knappast, i synnerhet inte på Sicilien, 

och eländet med fågelskyttarna är visserligen 

inte helt borta, men situationen just nu är avsevärt 

bättre än för något decennium sedan. 

BLICKANDE SÖDERUT, MOT snöklädda Etna, är det 

nu bara att vänta. Några kärrhökar passerar och 

strax därefter en brun glada, ett par stäppvråkar 

och några dvärgörnar. Det är hett och luften är fylld 

av förväntan. Glasögonsångare och blåtrastar hörs 

emellanåt sjunga kortare strofer. 

Nya vråkar, nu på närmare håll, och en dem är 

en örnvråk av rasen cirtensis, en kortvingad form 

som häckar i Nordafrika samt på några sicilianska 

öar i söder. Lärkfalkar och pilgrimsfalkar pilar förbi, 

men först fram på sena eftermiddagen uppenbarar 

sig de riktigt stora svärmarna av bivråk, Messinas 

paradart. Med Etna som bakgrund följer bivråkarna 

Monte Peloritanis längdsträckning, somliga flyger 

lågt nere i dalarna och stiger sedan på termiken 

över Messina. De måste ha brutit upp sent på andra 

sidan Medelhavet, för ännu i skymningen anländer 

nya bivråkar. 

Närmast av en slump upptäcker jag så en 

dvärgörn – en pytteliten prick – framför Etnas 

snöklädda sluttningar flygande rakt mot norr över 

byar och dalar och snart också över mig och jag 

vrider mig om och fortsätter följa den i kikaren bort 

över pinjeskogen och vidare ner mot kusten och ut 

över havet mot Lipariska öarna och Stromboli där 

eleonorafalkarna häckar och någonstans där blinkar 

jag omedvetet till och återfinner den sedan inte mer. 

Den är borta. 

Bivråkar tar höjd över Messina inför färden över till det italienska fastlandet. 

I skuggan av Etna ligger staden Catania och väntar på nästa utbrott. Senaste gången staden 

ödelades var 1699. 

Närmast 

av en 

slump upptäcker 

jag så en 

dvärgörn – en 

pytteliten prick 

– framför Etnas 

snöklädda 

sluttningar ... 

På de Lipariska eller Eoliska öarna utanför Messina häckar 

bland annat eleonorafalk. 


fauna&flora 

En spegling av svensk natur 

Tidskriften Fauna och Flora innehåller spännande 

reportage, nyheter och notiser, artporträtt, 

roliga anekdoter, recensioner och 

vackra illustrationer. För att prenumerera gå 

in på www.faunaochflora.se 

fauna&flora 

en populärbiologisk tidskrift årg. 112:3, 2017 

fauna&flora 

en populärbiologisk tidskrift årg. 112:4, 2017 

fauna&flora 

en populärbiologisk tidskrift årg. 113:1, 2018 

fauna&flora 

en populärbiologisk tidskrift årg. 113:2, 2018 

Fauna och Flora är en oberoende tidskrift som ges ut av ArtDatabanken vid SLU, 

Sveriges lantbruks uni versitet. Prenumerationspriset är 300 kronor (inkl. moms) 

inom Sverige. Fauna och Flora utkommer med fyra nummer per år. 


GALLERIET 

Nötkråka 

text Niklas Aronsson | foto Hans Falklind 

”Far, jag kan inte få 

upp min valnöt.” 

Fotografen Hans Falklind tog en serie bilder på en orädd nötkråka vid en 

fågelmatning. Han la fram en valnöt som nötkråkan blev intresserad av, 

men inte kunde öppna. Den nöjde sig till sist med några hasselnötter som 

den flög iväg för att gömma undan inför vintern. 

Nötter och frön 

Det finns två underarter av nötkråka i Sverige: caryocatactes (tjocknäbbad 

nötkråka) och macrorhynchos (smalnäbbad nötkråka). Fåglarna i 

Sverige anger antalet häckande par av tjocknäbbad nötkråka till 11 000 

par, medan den smalnäbbad finns i några hundra par i östra Norrland. 


Våldsam huvudskakning 

Hans Falklind fångade nötkråkan när den våldsamt 

skakade på huvudet. Hans undrar varför, men jag har inte 

lyckats hitta något i litteraturen om just detta beteende. 

Den har emellertid en bred repertoar av rörelser för att 

distrahera och skrämma bort inkräktare, liksom vid uppvaktning 

inför parning. Nötkråkan är en rätt gåtfull fågel 

där det saknas kunskaper om vissa delar av deras liv, som 

hur de väljer boplats. 

Hamstrar inför vintern 

Nötkråkan är en av de arter som gömmer undan mat för att 

ha under vintern. Avståndet från födokällan till platsen där 

den gömmer undan maten kan vara flera kilometer. I södra 

och mellersta Sverige, där den tjocknäbbade nötkråkan är 

den vanligaste underarten, utgörs maten under hösten till 

stor del av hasselnötter. 

Svårknäckt nöt 

Enligt Birds of Western Palearctic (BWP) 

ingår valnöt i nötkråkans diet, även om det 

inte är den föda som den äter mest av. Den 

här nötkråkan visade intresse men lämnade 

till sist valnöten när den inte lyckades 

knäcka den trots flera försök. 

Mest ovanlig av kråkfåglarna 

Nötkråka är med sina 11 000 par med bred marginal den ovanligaste 

kråkfågeln i landet. Näst mest ovanlig är korp som enligt 

Fåglarna i Sverige häckar med 32 000 par. Vanligast är nötskrika 

med 290 000 par, följd av skata med 220 000. Därefter kommer 

kaja med 200 000 par, kråka med 180 000 par, lavskrika med 

54 000 par och råka med 48 000 par. 


OVÄNTAT BESÖK 

Bobyggare i kvadrat 

Fixade hem 

åt fåglarna 

FOTO: ROGER STARK 

Roger Stark fick besök av grå flugsnappare i 

sommarstugan i S:t Annas skärgård i Söderköpings 

kommun. Här berättar han historien om 

fåglarna och boet han byggde åt dem. 

text & foto Roger Stark 

Vi har besök av många sorters fåglar 

och vi matar, främst med skalade 

ekologiska solrosfrön, både sommar 

och vinter. På vintern fylls 

matrören så gott som varje dag hemma vid 

villan i Eskilstuna. Men det jag nu vill förmedla 

är en historia som sträcker sig fyra 

år bakåt i tiden och fram till i dag. Platsen 

är en ö i S:t Anna skärgård, Söderköpings 

kommun, där vi har vår sommarstuga. 

PÅ EN BRÄCKLIG plats ovanpå en antik 

raka, ett gammaldags jordbruksredskap, 

hade fåglar byggt ett bo. I boet pep små 

ungar och föräldraparet flaxade omkring 

oss oroligt. Nåväl, vi respekterade varandra 

och lite senare sommaren 2015 kunde 

ungarna flyga ut. 

Jag är visserligen medlem i BirdLife 

Sverige sedan många år, men inte lagd 

åt ”skådarhållet”. Därför kunde jag inte 

heller se vilken sorts fåglar det var. Den 

grå bringan var inte ett kännetecken som 

sa något. 

Fast en bra bild på en av föräldrarna 

hjälpte verkligen. Gode vännen Lennart 

Bolund har de där kunskaperna som jag 

saknar och med bilder i handen besökte 

jag honom i Eskilstuna: ”Oh, härligt. Det är 

grå flugsnappare!”, sa han. 

Okej, jag visste inte att sådana fanns. 

I mina 15 holkar kring sommarstugan är 

det mest svartvita flugsnappare. Möjligen 

talgoxar också. De skalade solrosfröna 

lockar även tofsmesar, nötväckor, entitor, 

blåmesar och när vi strör fröna på marken 

kalasar även bofinkar. 

ÅRET DÄRPÅ GJORDE de grå flugsnapparna 

ett nytt försök på samma ställe. Det gick 

inte alls bra. 

När vi tittade till boplatsen hade den 

rasat så att stickor och strån låg utspridda 

på altanens trallbrädor. Av fyra ungar 

var två döda. Vi försökte reparera och 

återsätta boet på sin plats på det gamla 

redskapet, men snart föll det ner igen. Då 

placerade vi resterna av boet i den öppna 

spisen och föräldrarna började mata de 

två kvarvarande ungarna. Fast morgonen 

därpå var boet tomt och trasigt. Kanske 

hade ekorren hittat dit? 

Här behövdes ett nybygge. En träplatta 

med stadiga sidor tillverkades och 

skruvades upp på väggen precis ovanför 

jordbruksredskapet. Att den säsongen var 

förstörd var lätt att förstå. Men det skulle 

väl komma flera. 

BESVIKELSEN VAR STOR när boplatsen var 

oanvänd hela 2017. Mänskligheten ska väl 

inte lägga sig i …? 

De grå flugsnapparnas bo på väggen bland 

redskapen. 

Fast i år, i mitten av juni, fanns ett litet 

bo på plats just på den specialbyggda hyllan, 

men varken ungar eller ägg fanns där. 

Bara att avvakta. 

Så sent som i månadsskiftet juni/juli 

var det livat på boplatsen och föräldrarna 

hade börjat mata sina fyra ungar när vi 

anlände till skärgårdsön. Så nu delade 

vi åter stuga med grå flugsnappare. Den 

kunskapen har vi skaffat oss. 

Det är svårt för oss att veta om det är 

samma par som återkommit, eller kanske 

den lyckade häckningens barn från 2015, 

eller kanske rent av en helt annan familj. 

I alla fall visade föräldrarna minimal 

skygghet mot oss i år. Förändringen från 

att från början sitta i en gran i närheten 

tills vi var utom synhåll, till att nästan 

obesvärat flyga till ungarna gick på ett par 

dagar. 

Tyvärr hade vi inte möjlighet att stanna 

och dela boning med flugsnapparna tills 

ungarna var flygfärdiga. Men det gick nog 

bra! 


Colombia 

FÖLJ MED TILL DET FÄRGSTARKA OCH NATURSKÖNA COLOMBIA! 

Under två innehållsrika veckor visar biologen ISAK ISAKSSON upp 

det land han själv varit bosatt i de senaste åren. Vi fokuserar på djur, 

natur och fåglar – Colombia är ett av världens mest artrika länder 

med otroliga 1.900 fågelarter. Vi ser kolibris i Jardin Encantado, 

besöker Los Nevados nationalpark och spanar efter tex Blue-crowned 

Motmot och Bearded Helmetcrest som är endemiska för regionen. 

Steely-vented Hummingbird och Collared Inca är några av de arter 

som vi kan se i fågelreservatet Tinamú. Vi åker även på safari i 

naturreservatet Hato la Aurora där vi spanar efter jättemyrslok, 

kapybara, kajman, leguan, anakonda och jaguar. 

AVRESA: 4 – 17 februari, 2019 

FÖR MER INFORMATION om våra 

resor, kontakta oss på 

08-5560 69 00 eller 

resor@aventyrsresor.se 

www.aventyrsresor.se 

När du reser med oss... 

n ✔Äventyr 

n ✔Nära djur och natur 

n ✔Noga utvalt boende 

n ✔Alltid i små grupper 

n ✔Kunniga färdledare 

n ✔Grönt engagemang 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

www.aventyrsresor.se 

Nature Optics 

EDL4 8x42 EDL4 10x42 

EDV-65 EDV-81 

20-45x zoomokular 25-55x zoomokular 

Positiva omdömen: 

Smärt, smidig och lätt. 

Enkel att fokusera med. 

Ljusstark. Jämförbar 

med betydligt 

dyrare modeller. 

30 års garanti. 

Foto: Christer Granberg 

Made in Japan 

Generalagent: Molfo AB www.molfo.se www.kamakura.se info@molfo.se 

Positiva omdömen: 

Skön att hålla i, helt 

korrekt färgåtergivning, 

bra synfält, mycket 

för pengarna och 

härligt ljusstark. 

30 års garanti. 

år 

Reparations Garanti 

5 

vår fågelvärld | 5.2018 45 

Kamakura.se

KLASSIKERN 

EDWARD MAX NICHOLSON 

NATURSKYDDETS 

GRÅ EMINENS 

The Art of Bird Watching är viktig för att förstå hur den moderna 

fältornitologin växte fram under 1900-talet och hur 

idealen såg ut före ornitologins professionalisering. Författaren 

Edward Max Nicholson hade en enorm arbetskapacitet 

och grundade en rad naturvårdsorganisationer. 

text Torgny Nordin 


FOTO: DAVID HOSKING 

Statstjänstemannen 

och ornitologen Max 

Nicholsons insatser 

för ornitologin under 

nittonhundratalet är 

betydande. Inte minst 

som organisatör låg han 

bakom tillkomsten av 

många viktiga organisationer, 

Världsnaturfonden 

är ett exempel. Och 

som pensionär initierade 

han fågelskyddet 

på Mallorca. 

”Värdet av gammal 

fågellitteratur är 

försumbart och är 

böckerna dessutom 

äldre än tjugo år är 

de garanterat inget 

att ha, även om 

antikvariatshandlarna 

sjunger deras lov. Några få undantag 

finns visserligen, fast de är sällsynta.” 

Den tvärsäkra övertygelsen uttrycktes 

i unga år av engelsmannen Max Nicholson 

(1904–2003) vars inflytande på såväl 

ornitologin i hemlandet som det internationella 

fågelskyddet svårligen kan 

överskattas. Det är i sin bok The Art of Bird 

Watching från 1931 som Max Nicholson 

varnar för gamla fågelböcker och deras 

menliga påverkan på den nya generationens 

moderna fältornitologer. Med den 

obönhörliga logikens lagar blir emellertid 

allt nytt en dag gammalt och frågan är hur 

väl The Art of Bird Watching själv stått sig 

– tillhör den undantagen eller är också den 

hopplöst föråldrad? 

Ytterst få torde idag vara bekanta med 

Max Nicholsons The Art of Bird Watching. 

Boken kan bäst ses 

som en positionsbestämning 

och ett försök 

... att bestämma ornitologins 

identitet. 

Föråldrad är den utan tvekan. För att förstå 

hur den moderna fältornitologin växte 

fram, hur idealen såg ut före ornitologins 

professionalisering och förvandling till 

universitetsdisciplin samt inriktningen 

mot fågelskydd är den dock intressant 

och viktig, och dess betydelse för samtiden 

var stor. Boken kan bäst ses som en 

positionsbestämning och ett försök från 

Max Nicholson att bestämma ornitologins 

identitet. För den som vill förstå hur 

ornitologin kom att utvecklas som den 

gjorde under nittonhundratalet erbjuder 

The Art of Bird Watching därför väsentliga 

ledtrådar. 

Max Nicholson föddes i Dublin när 

Irland fortfarande var en del av Storbritannien. 

Familjen flyttade till England redan 

när Max var ung pojke och han skulle bli 

England trogen livet igenom, det vill säga 

under i princip hela nittonhundratalet. 

Hans ihärdiga arbetsinsatser inom ornitologin 

samt, inte minst, som statstjänsteman 

med befattningar på allra högsta nivå 

under flera decennier antyder en häpnadsväckande 

arbetskapacitet och driftighet. I 

historiens backspegel framstår det nästan 

som mystiskt hur han kunde ligga bakom 

så oerhört mycket av den organiserade 

miljövårds- och fågelskyddsverksamhet 

som vi idag tar för given. Sanningen är 

att Max Nicholson var naturskyddets grå 

eminens. 

Förvärvade egenskaper är inte 

alltid lätta att förklara psykologiskt, 

men Max Nicholson berättade 

själv i intervjuer gjorda 

sent i livet om tidiga minnen 

som påverkat honom särskilt starkt. Efter 

att han som mycket ung besökt naturhistoriska 

museet i London och läst Gilbert 

Whites Naturen i Selbourne från 1789 

blev han hängivet intresserad av fåglar 

och fågelskådning. Föga överraskande 

räknade han därefter Whites klassiker till 


KLASSIKERN 

Max Nicholson inledde ringmärkning och vetenskapliga 

expeditioner under sin tid i Oxford. Bilden är från Grönlandsexpeditionen 

1928 och illustrerar fjällripans oräddhet. 

1927 organiserade 

Max Nicholson 

omfattande ringmärkning 

och fågelinventeringar ... 

de sällsynta undantagen – en av få i genren 

med bestående värde – i gott sällskap med 

Edmund Selous, Eliot Howards och Julian 

Huxleys fågelböcker. 

1913 började han skriva fågelanteckningar 

och de första arterna var trädkrypare, 

talgoxe och skrattmås vilka alla 

noterades i centrala London, närmare 

bestämt i Kensington Gardens och Hyde 

Park. Ett emotionellt djupare minne 

handlade om ett besök i Portsmouth 1914 

när han såg paraderna med marscherande, 

unga och uppspelta män redo att skeppas 

över Engelska kanalen för att sättas in på 

Västfronten. Insikten om vad han sett och 

tragiken i att så få av soldaterna kom tillbaka 

bidrog till att Max Nicholson kände 

sig förpliktigad att bokstavligen verka för 

en bättre värld. 

Max Nicholsons tidiga fågelanteckningar 

utvecklades snart till journalistiskt 

skrivande på heltid. Han skrev i The Times 

och snart nog författade han även egna 

fågelböcker – Birds in England från 1926 

och How Birds Live som utkom påföljande 

år är två exempel – och en bit in i tjugoårsåldern 

fick han faktiskt livet att gå runt på 

sitt fågelskrivande, något som vid denna 

tid var högst anmärkningsvärt. Samtidigt 

var han aktiv i fält och ett bidrag värt att 

nämna i sammanhanget är den inventering 

av Kensington Gardens som han genomförde 

1925. Man kunde kanske tro att den 

sedan länge sjunkit ner i glömskans sediment, 

men sjuttiofem år senare grävdes 

den fram och kom då att få betydelse när 

det gällde att fastslå gråsparvens dramatiska 

minskning. 

Skrivandet resulterade i ett 

stipendium som möjliggjorde 

högre studier och 1926 flyttade 

han till Oxford för att 

studera historia. Väl i Oxford 

och dess lockande drönarliv med utsvävande 

tillställningar satte Max Nicholson 

genast igång med allehanda ornitologiska 

aktiviteter; för honom inga kostymparader 

och hårt drickande, utan fältexkursioner 

och planläggning av framtidens ornitologi. 

Syftet var, enligt Max Nicholson, att 

omskapa ornitologin genom nya idéer och 

att en gång för alla klippa banden till den 

viktorianska samlingskulturen. 

1927 organiserade Max Nicholson omfattande 

ringmärkning och fågelinventeringar 

– Oxford Bird Census – som utvecklades 

till nationella åtaganden. Den första 

stora och stilbildande undersökningen 

gällde gråhäger och syftade till en heltäckande 

inventering av alla hägerkolonier i 

England och Wales. Runt fyra hundra fågelskådare 

ingick i uppgiften. Ett liknande 

upplägg hade inventeringen av råkor 

och i samband med den undersökningen 

fastställdes även hur mycket råkorna åt. 

Den allmänna åsikten, åtminstone bland 

bönderna, var att de glupska råkorna var 

ett nationellt problem. Resultatet visade 

istället motsatsen; råkornas konsumtion 

var försumbar. Även om det framför allt är 

hägerkolonierna som uppmärksammats i 


Grönländska isberg med vitvingade trutar. Max Nicholson kom i närkontakt med isberg och 

vita trutar även under andra världskriget när han ansvarade för Atlanttrafiken och då 

medföljde på flera turer som tog en nordlig rutt för att undvika tyska ubåtar. 

FOTO: TORGNY NORDIN 

Max Nicholsons inventeringsgärning är 

det värt att notera att undersökningen av 

råkorna var den första brittiska studien 

som även fokuserade på ekonomiska 

aspekter. Ekonomisk ornitologi var annars 

något av en nordamerikansk specialitet. 

Vid sidan av historiestudierna i Oxford 

grundade Max Nicholson även en sammanslutning 

för forskningsresor och med 

den genomförde han två expeditioner 

med ornitologiskt syfte. 1928 gick färden 

till Grönland och året därpå till Brittiska 

Guyana. Några år senare var han med att 

starta BTO, British Trust for Ornithology, 

vilket än idag är den organisation som 

bland annat ansvarar för landets ringmärkning. 

I samma veva arbetade han med 

politiska förslag till en generalplan för 

framtidens Storbritannien, av särskild vikt 

var utformningen av en nationell hälsooch 

sjukvårdsförsäkring. 

Listan över vad Max Nicholson åstadkom 

för ornitologin före andra världskriget 

är omfattande – och skulle växa högst 

betydligt efter krigsslutet. Av särskild 

vikt var dock skapandet i Oxford av EGI, 

Inledningsvis slår 

Max Nicholson fast 

att fågelskådning endera 

är den mest vetenskapliga 

av sporter, eller den sportigaste 

av vetenskaper. 

Edward Grey Institute of Ornithology, som 

växte fram ur de ovan nämnda fågelinventeringarna. 

Det var inom EGI som mycket 

av den ornitologi vi känner igen idag fick 

svängrum, en utveckling och dito professionalisering 

som Max Nicholson emellertid 

var tveksam inför. Mer om det strax. 

The Art of Bird Watching, som 

alltså publicerades 1931, har 

underrubriken A practical 

guide to field observation. 

Inledningsvis slår Max Nicholson 

fast att fågelskådning endera är 

den mest vetenskapliga av sporter, eller 

den sportigaste av vetenskaper. Vad menar 

han? Ja, de engelska termerna art och 

sport kan tyckas enkla att översätta till 

svenska, men begreppen står för mer än 

bara konst och sport. När Max Nicholson 

talar om fågelskådningen som art menar 

han inte bara att det är ett slags konst, 

utan framför allt att det handlar om en 

förvärvad skicklighet eller färdighet. Och 

med sport avses i första hand inte regelstyrt 

tävlande, utan ett slags nöje som kan 

bedrivas för sin egen skull. 

Poängen för Max Nicholson är att 

fågelskådning inte handlar om anemiska 

fågelvänners söndagspromenader eller 

upphängande av talgbollar, utan en i 

vetenskaplig mening seriös verksamhet 

utförd med kompetens och skicklighet 

utan att för den skull vara del i någon slags 

akademisk karriär. Idag skulle vi kanske 

bäst översätta Nicholsons bird-watching 

med avancerad fågelskådning eller amatörforskning. 

Sakligt, för att inte säga pedantiskt, går 

Nicholson igenom frågor om utrustning 

och olika slags inventeringstekniker samt 

anteckningsmetoder. Tilltalet påminner 

inte så lite om en ABC-bok för blivande 


KLASSIKERN 

Vilken nationalitet har silvertärnan? Under en enda häcksäsong 

flyttar den mellan många länder och världsdelar vilket betyder 

att ansvaret och skyddet av silvertärnan måste förankras 

internationellt. Max Nicholson hörde till de första natur- och 

fågelskådarna med en global agenda. 

FOTO: TORGNY NORDIN 

scouter och med förmanande ton kritiseras 

olämpliga tillvägagångssätt, som 

kringströvande skådning utan egentligt 

mål eller att på tok för många ornitologer 

åker till samma plats, Fair Isle exempelvis, 

i hopp om att se rariteter. Det är, slår 

Nicholson fast, ett slöseri med mänskliga 

resurser. Vidare ges praktiska råd för 

såväl noggranna inventeringar i området 

hemmavid som råd inför expeditioner till 

fjärran länder. 

För dagens läsare kan The Art of Bird 

Watching fungera sömnframkallande, men 

när Max Nicholson mot slutet av boken 

kommer in på fågelskådningens betydelse 

och värde är det uppenbart att han har något 

viktigt att säga. Visserligen tar vi hans 

tankar för givna idag, men i The Art of Bird 

Watching är det första gången som relationen 

mellan fågelskådning och fågelskydd 

lyfts fram på allvar. Vad Nicholson menar 

är att natur- och fågelskydd är en primär 

uppgift för ornitologin och att skickliga 

fågelskådare inte bara är bäst lämpade för 

uppgiften, de har också ett stort ansvar för 

frågan. 

I The Art of Bird Watching försöker alltså 

Max Nicholson definiera fågelskådningens 

väsen och dess huvuduppgift. Hans 

tilltro till den framväxande generationen 

av fågelskådare är stor och framstegen låter 

heller inte vänta på sig i form av bättre 

böcker, sakligare tidskrifter, tekniska framsteg 

inom fotografi och ljudupptagning 

som höjt artkunskap och insikter i fåglars 

beteende et cetera. Den humanistiskt 

skolade Nicholson ser således på samma 

gång vikten av vetenskapligt motiverade 

fågelskådare och deras etiska ansvar att 

agera utifrån sin kompetens. Själv skulle 

Max Nicholson livet igenom hylla sitt ideal 

om fågelskådaren som ansvarskännande 

amatörforskare, men utvecklingen skulle i 

praktiken komma att ta en annan riktning. 

Under andra världskriget 

tjänstgjorde Max Nicholson i 

högsta ledningen i Whitehall 

med ansvar bland annat för 

den livsnödvändiga transatlantiska 

sjöfarten. Arbetet involverade 

flera turer fram och tillbaka över Atlanten 

med ständiga hot om attacker från tyska 

ubåtar. Insikterna från arbetet kom senare 

till bruk inför planeringen av Operation 

Overlord, det vill säga de allierades 

invasion av Västeuropa sommaren 1944. 

Hemma i London arbetade han ibland på 

nätterna som vakt under blitzen, men även 

om ornitologin kom i andra hand under 

kriget fortsatte han med sina anteckningar. 

I en intervju berättade han bland annat 

om sin överraskning när han hörde en 

lockande rödbena mitt i natten under ett 

bombangrepp. 

Som rådgivare åt bland andra Winston 

Churchill deltog Max Nicholson i de stora 

konferenserna i Quebec, Jalta och Potsdam 

vilket bland annat gjorde att hans kontaktnät 

växte sig än starkare. En av många 

anekdoter från den tiden handlar om ett 

möte i London när diskussionen var helt 

låst. Nicholson och mötesordföranden gick 

då bort till ett öppet fönster och lyssnade 

på sången från en svart rödstjärt. När de 

återvände till den förstummade församlingen 

löstes problemet inom någon minut. 

”Underskatta aldrig fåglarnas makt”, var 

Nicholsons kommentar. 

Efter andra världskrigets slut, från 1949 

och framåt, arbetade Nicholson i nära 


Oxforduniversitetets 

expedition till Brittiska 

Guyana 1929 diskuteras 

kort i The Art of 

Bird Watching. Max 

Nicholson dömer bland 

annat ut de gamla 

skyttegravskikarna – 

”åsneöronen” – som 

värdelösa för fågelskådning 

i tropikerna. 

samarbete med den styrande Labourregeringen 

och drev främst frågor om 

organisering av nationellt naturskydd samt 

instiftande av naturreservat. Exakt hur vår 

grå eminens arbetade är svåröverskådligt 

eftersom han uppenbarligen växlade mellan 

att operera inom och utom systemet, 

eller etablissemanget som han kritiskt 

kallade det politiska styret. När en motsvarighet 

till svenska Naturvårdsverket 

instiftades, efter Nicholsons förslag, blev 

han dess generaldirektör i fjorton år. 

Med sin unika inblick i systemet såg 

han till att få med naturskyddsinriktade 

förmågor som Peter Scott, James Fisher 

och David Attenborough. Tillsammans 

med ett par andra ornitologer låg Nicholson 

bakom tillkomsten av WWF, 

Världsnaturfonden, och han hade även 

flera fingrar med i grundandet av IUCN, 

Internationella naturvårdsunionen. På 

hemmaplan växlade hans insatser mellan 

en lång rad olika fågel- och naturskyddsorganisationer, 

bland annat RSPB, Royal 

Society for the Protection of Birds, som 

med sin dryga miljon medlemmar hör till 

de största fågelorganisationerna i världen. 

Märkligt nog hade han dessutom tid att 

vara redaktör för tidskriften British Birds 

under 21 år. 

I Sverige torde Max Nicholson 

vara känd för sitt redaktörsarbete med 

niobandsverket The Birds of the Western 

Palearctic. När serien, som utgavs mellan 

1977 och 1994, gick i mål var Nicholson 

den enda av de ursprungliga författarna 

och redaktörerna som fanns kvar. 

The Art of Bird Watching var 

på samma gång en introduktion 

till fältornitologin och 

en bestämning av dess särart. 

Max Nicholson hoppades att 

bokens grundtankar skulle känneteckna 

det nystartade Edward Grey Institute of 

Ornithology i Oxford, men så blev det inte. 

Det fanns flera skäl. 

Det noggranna och strävsamma arbetet 

med inventeringar, ringmärkning och räkningar 

av allt från svanbon till sträckande 

sävsparvar och övervintrande storspovar 

var i många avseenden storslaget. Men 

efter ett tag väcktes frågan om vad som 

egentligen gick att få ut av den väldiga 

mängden rådata. Frågan om en arts populationsstorlek 

var väsentlig eftersom den 

kunde visa om arten ifråga minskade eller 

ökade, men vad mer? Uppenbart krävdes 

avancerade metoder, teoretiska modeller 

och tillämpad forskning för att verkligen 

få svar på mer djuplodande spörsmål. 

Och viktigare än hängivna inventerare var 

skolade statistiker och matematiker som 

kunde formulera ekvationer. 

Ledningen för Edward Grey Institute 

of Ornithology med David Lack i spetsen 

kom att satsa på det senare vilket resulterade 

i att ornitologin tog stora kliv framåt 

– och samma utveckling kom så småningom 

att känneteckna ornitologin över hela 

världen. 

Att ornitologin professionaliserades 

och därmed kom att förlora sin karaktär 

som den sportigaste av vetenskaper var 

oundvikligt, även om Max Nicholson 

beklagade utvecklingen. The Art of Bird 

Watching är emellertid inte bara ett slag 

för fältornitologin och amatörforskningens 

betydelse, utan innehåller också goda 

argument varför fågelskydd kan och bör 

vara en fågelskådares viktigaste uppgift. 


KNIVIGT 

Svarthakad och buskskvätta 

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

BUSKSKVÄTTA 

FOTO: ANN GOMÉR 

1 Saknar ögonbrynstreck. 

2 ”Pinnigare” stjärt. 

3 Ganska enfärgat murrigt mörkbrun med orange bröst. 

1 Tydligt vitt ögonbrynstreck. 

2 Robust intryck med bredare stjärt. 

3 Ljusare och mer halmgul än den svarthakade buskskvättan. 

Buskskvättan är en relativt allmän 

fågel i Sverige. Den förekommer 

i jordbruksbygd, på hyggen, på 

myrar och fuktängar. Buskskvättan 

övervintrar i tropiska Afrika dit den 

flyttar under september månad. 

I slutet av april kommer de första individerna 

tillbaka. Hannens sång är mycket 

varierad och innehåller ofta mästerliga 

härmningar. Sången framförs inte minst 

nattetid, och innan man ropar hej över 

kornsparven, vakteln eller biätaren kan det 

vara en god idé att säkerställa att det inte 

är buskskvättan som spelar en ett spratt. 

PÅ KONTINENTEN FÖREKOMMER den svarthakade 

buskskvättan. På senare år har 

den expanderat norrut, och i Skåne samt 

längs västkusten häckar nu arten årligen. 

Den föredrar något torrare mark än sin 

nordliga släkting. 

Till skillnad från buskskvättan flyttar 

den svarthakade buskskvättan bara till 

Sydeuropa och Nordafrika. Redan i mars 

kommer den tillbaka till häckplatserna 

och lämnar inte landet förrän i oktober, 

det händer till och med att arten övervintrar 

i Sverige. Sången är inte lika varierad 

som buskskvättans utan påminner om en 

blandning mellan järnsparv och törnsångare. 

HANNARNA HOS BÅDA arterna är distinkt 

tecknade och utgör inga förväxlingsrisker. 

Honorna däremot kan vålla större 

problem. Arterna är ganska lika i storlek 

och proportioner och de förekommer, inte 

minst under sträcket, i liknande biotoper. 

Vår vanliga buskskvätta ger dock ett något 

mer robust intryck. Den svarthakade 

buskskvättans stjärt känns smalare, något 

längre och ”pinnigare”. Om man börjar 

med beteendet så har båda arterna liknande 

vanor. De sitter ofta i toppen av en liten 

buske, på ett staket eller liknande varifrån 

de gör utfall mot insekter på marken eller 

i luften. Båda arterna knycker på stjärten 

mellan utflykterna, men beteendena skiljer 

en del. Den svarthakade buskskvättan 

är ryckigare i rörelserna, mer nervös om 

man så vill. Buskskvättan däremot verkar 

mer välavvägd i rörelsemönstret och 

gungar med stjärten snarare än knycker 

med den. 

DEN HONFÄRGADE BUSKSKVÄTTAN är en 

relativt ljus uppenbarelse. Grundfärgen är 

halmgul eller ljusbeige. Den har ett kraftigt 

ljust eller vitaktigt ögonbrynsstreck. 

Undersidan är ljus med en svag ockraanstrykning 

på bröstet. Man ser ofta en 

tendens till en ljus haklapp, hakan är det 

ljusaste partiet på hela undersidan. Stjärten 

är brunaktig med ljusa fält basalt på 

kanterna, något som syns tydligt i flykten. 

Jämfört med buskskvättan är den 

svarthakade buskskvättan en mörk och 

murrig uppenbarelse. Fågeln ser ganska 

enfärgat mörkbrun och orangeaktig ut. 

Stjärten är helsvart. Även om hakan kan 

se ljusaktig ut så är det något helt annat än 

buskskvättans. Den svarthakade buskskvättan 

saknar ögonbrynsstreck och är på 

det hela taget ganska kontrastlös. 

Anders Eriksson 


Skalfria solroskärnor – vår bästsäljare! 

• Inget skräp på backen 

• Populär och räcker länge 

• Utan skal – dubbelt så mycket mat 

Istället för att frakta skal i onödan (halva vikten) 

ser vi till att skalet blir biobränsle! 

Grönfnk (Chloris chloris) · Foto Magnus Bergvall 

Handla med hjärtat 

Ge fåglarna mat som är eko 

I vår webbshop får du tillgång till Sveriges största utbud av ekologisk fågelmat. Att 

beställa är enkelt och du har dina varor inom 2–3 dagar. 

Omtanken för fåglarna uppmuntrar oss att välja produkter som gör gott för jordbruk 

och djurliv. Genom att handla hos oss bidrar du till den biologiska mångfalden som 

fåglarna behöver för att leva och må bra. 

Snabb 

leverans 

Beställ enkelt på 

slattergubben.se 

3 Sveriges största utbud 

3 Leverans 2–3 dagar 

3 Fri frakt från 65 kg 

Slåttergubben stödjer 

Birdlife Sverige. 

Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59 

slattergubben.se 

vår fågelvärld | 5.2018

BÖCKER 

BIOGRAFI 

Intressant och välskrivet om J. A. Baker 

År 1967 publicerades boken The 

Peregrine som omgående blev 

hyllad för sin särpräglade stil 

och språkligt djärva grepp. 

Författare var engelsmannen J. A. Baker 

(1926–1987) om vilket föga var känt för ett 

halvsekel sedan. Beskrivningen av honom 

på bokomslaget var fåordig och inskränktes 

till några rader som upplyste om att 

författaren var i fyrtioårsåldern och levde 

med sin fru i Essex. Han saknar, fortsatte 

texten vidare, telefon och går sällan ut och 

roar sig. Efter att han lämnade skolan vid 

sjutton års ålder ska han ha haft femton 

arbeten, inget av dem har varit någon 

succé. Avslutningsvis berättas att han 

under tio år ägnade sig åt sin stora besatthet 

– pilgrimsfalken, och 1965 gav upp 

lönearbete för att leva på sparade pengar. 

INFÖR FEMTIOÅRSMINNET AV The Peregrine 

har många av J. A. Bakers entusiaster i 

England arbetat med att sprida ljus över 

den uppskattade men samtidigt okände 

författaren. I den nya och utmärkta biografin 

My House of Sky – The life and work of 

J. A. Baker skriven av Hetty Saunders har 

dagböcker och minnesanteckningar från 

änkan Doreen Baker sammanställts, och 

för första gången finns nu en någorlunda 

täckande bild av personen John Alec 

Baker. 

Hetty Saunders skildrar utan några 

krumbukter Bakers liv och utveckling till 

prisbelönt författare. Det är en intressant 

och välskriven biografi, trots bristfälligt 

källmaterial, och samtidigt är det också en 

riktigt sorglig historia. John Alec var en 

ensling livet igenom; enda barn i en dysfunktionell 

och våldsam familj, snart nog 

förvirrad tonåring som tvingades se vännerna 

försvinna in i militärtjänst medan 

han själv fick frisedel på grund av dålig 

hälsa. Och så sjukdomen, ett slags elakartad 

artros, som bara blev värre med åren. 

En liten bit in på sjuttiotalet kunde hans 

värkande fingrar inte längre greppa den 

slitna kikaren av märket Harwix Berlin 

Titel: My House of Sky – The life and work of J. A. Baker. Författare: 

Hetty Saunders. Förlag: Little Toller Books. Pris: 170 kr (Amazon.com). 

Mirakel 8 X 40. Strövtågen in i pilgrimsfalkens 

marker var över. 

JOHN ALEC BAKERS eftermäle är, som 

Hetty Saunders mycket riktigt påpekar, 

obrutet positivt. The Peregrine blev mottagen 

med förtjusning av recensenter, 

prisbelönt och älskad av många och dess 

betydelse för den moderna naturskildringen 

i Storbritannien och övriga anglosaxiska 

världen går inte att överdriva. I själva 

verket är Bakers bok om pilgrimsfalken en 

av de mer betydelsefulla naturskildringarna 

under nittonhundratalet. Och dess 

betydelse ligger, förutom i de uppenbara 

litterära kvaliteterna, även i att boken lade 

grunden för den så kallade ”New naturewriting 

movement” som framför allt 

blomstrar i Storbritannien. 

De enda som uttryckte genuint tvivel 

över Bakers pilgrimsfalksbok var ornitologer 

som, ofta med rätta, ifrågasatte 

sanningshalten i Bakers påståenden, inte 

minst hans återkommande berättelser 

om närkontakter med pilgrimsfalkar. 

Diskussionen mellan Bakers kritiker och 

groupies har stundom varit inflammerad 

varför många med spänning väntat på vad 

nytt Hetty Sanders har att tillföra i frågan. 

Hennes svar är nog inte så övertygande 

som många hoppats, men Sanders åsikt är 

att orsaken till Bakers alla närkontakter 

förmodligen berodde på att de flesta av 

pilgrimsfalkarna som uppehöll sig i East 

Anglia i början av sextiotalet var skadade 

av miljögifter och därför var mindre försiktiga 

än normalt. Det känns möjligen lite 

snopet, men kanhända är det en förklaring 

som håller. 

Torgny Nordin 


Titel: Upplevelser i Stockholms natur. 

Författare: Erik Hansson, Oliver Karlöf, 

Vide Ohlin. Förlag: Polaris. Pris: 

245 kronor (Naturbokhandeln). 

GUIDEBOK 

Lyckat om strövtåg i Stockholm 

I INLEDNINGEN AV boken Upplevelser i 

Stockholms natur slår författarna fast att vi 

människor mår bra av att vistas i naturen. 

Och vad kan då vara bättre än att erbjuda 

en guide till hur man hittar till sin lilla oas 

även i landets största stad? 

I boken presenteras drygt 25 platser 

med kartor som visar var lokalen ligger 

och hur man kommer dit med bil eller 

kollektivtrafik, en text om vad man kan 

förvänta sig, och med fina illustrationer 

gjorda av Filippo Vanzo, som visar exempel 

på typiska växter och djur. 

Boken är ett färgsprakande äventyr och 

lever minst lika bra på det fantastiska bildmaterialet 

som ges stort utrymme i boken, 

som på den spänstiga texten. 

DET ÄR INTE en bok som utspelar sig i 

gränssnittet mellan stad och natur, utan 

en bok som tar läsaren varsamt i handen 

och leder henne långt ut i vad som verkar 

vara rena vildmarken. Det är lätt att fastna 

försjunken i bilder över trolska vatten och 

natur i motljus. Det är en romantiserad 

bild av naturen man får sig till livs, långt 

från exploatering och hot. Det är också en 

bok som inger hopp. Naturen finns där ute 

fortfarande. Den är kvar, redo att erövras 

och upplevas. 

BOKEN ÄR TUDELAD. Dess andra halva 

innehåller en guide till lokalerna värda att 

upplevas, och den första en genomgång av 

djur- och växtlivet i Stockholm. Författarna 

går igenom grupp efter grupp av 

olika organismer och berättar vad man 

kan räkna med att hitta i området. Här 

finns också en enklare fotoguide för vad 

man ska tänka på om man vill fotografera, 

liksom tänkvärda ord om hur man bör bete 

sig i naturen. 

Upplevelser i Stockholms natur är en 

mångsidig och härlig bok som man blir 

glad av att bläddra i. 


FLORA & FAUNA 

Om djuren och växterna 

som sticks och irriterar 

Titel: Sommarplågor. Författare: Lars-Åke 

Janzon & Matsåke Bergström. Förlag: Norstedts. 

Pris: 174 kronor (Bokus.se). 

På 180 kliande och brännande 

sidor går Lars-Åke Janzon systematiskt 

igenom ett stort antal 

djur och växter som framför allt 

under sommaren kan sammanfattas 

med det som är bokens 

titel – sommarplågor. Boken 

är enkelt skriven och riktar sig 

mot en bred allmänhet. Här 

finns fullt med bra tips på hur man ska göra 

om man själv eller någon i ens närhet råkar ut 

för någon sommarplåga. Visst kan urvalet av 

giftiga växter diskuteras, nu är liljekonvalj med 

(milt giftig), medan en så pass vanlig växt som 

fingerborgsblomma (digitalis) saknas – en 

växt som kan ge allvarlig förgiftning. Samtidigt 

måste man förstås dra gränsen någonstans. Nu 

är det en lagom och trevlig mix av lite av varje. 

En perfekt present till kompisen som har flyttat 

till landet, eller till din nojige partner som kan 

behöva lite råd. 


FOTOBOK 

Heltäckande skildring av 

Tasmaniens vilda natur 

Titel: The photography of Peter Dombrovskis 

– journeys into the wild. Författare: Peter 

Dombrovskis. Förlag: National Library of Australia 

Publishing. Pris: 255 kronor (Bookcellar.com.au). 

I februari 1983 publicerades 

i australiensiska tidningar en 

landskapsbild med bildtexten: 

”Kan du rösta på ett parti som 

tänker förstöra det här?”. Resultatet 

blev politisk jordbävning. 

Premiärministern avgick, 

ny regering utnämndes och 

den bittraste naturskyddsstriden i Australien 

avgjordes när Franklinfloden, mitt i Tasmanien, 

inte ödelades av kraftverksdammar. Bilden 

Morning Mist, Rock Island Bend, Franklin River 

togs av fotografen Peter Dombrovskis och är 

en modern klassiker. Flera av Australiens sällsyntaste 

fåglar lever i Tasmanien och att rädda 

dem handlar om att rädda deras livsmiljöer. 

The photography of Peter Dombrovskis – journeys 

into the wild är en heltäckande färd genom 

Dombrovskis landskapsfotografiska värld. Det 

är naturfotografi på allvar. Torgny Nordin 

LITTERATURHISTORIA 

Välskrivet om hur fåglar 

har presenterats i text 

Titel: As Kingfishers Catch Fire – Books & Birds. 

Författare: Alex Preston och Neil Gower (ill.). 

Förlag: Corsair. Pris: 150 kronor (Amazon.com). 

Engelske författaren Alex 

Preston var som ung road av 

fågelskådning. Oförstående 

kamrater fick honom dock att 

sluta med sina gryningsuppstigningar 

och strövtåg ut i 

fågelmarkerna. Fast intresset 

fanns kvar och i vuxen ålder 

har Preston återupptagit barndomens passion. 

Han ger sig emellertid inte ut i fält – det lockar 

inte längre – utan finner istället vägen in i fågellitteraturens 

underbara värld. Det finns goda 

skäl att vara tacksam att Preston valde som 

han gjorde för boken As Kingfishers catch fire – 

Books & Birds är en lika vacker som välskriven 

volym om hur fåglar presenterats i såväl lyrik 

som prosa, i synnerhet i anglosaxisk litteratur. 

Det är en bok att återvända till snarare än att 

läsa från pärm till pärm. Illustrationerna är 

gjorda av Neil Gower och är av mycket hög 

klass. 

Torgny Nordin 


DEBATT 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

JORDBRUKSPOLITIK 

”Gynna ekologisk produktion för att bidra till 

ökad biologisk mångfald ...” 

I Vår Fågelvärld nr 3 2018 förekommer två 

artiklar som berör jordbrukets fåglar, dels 

på sidorna 22–26 av Niklas Aronsson och 

dels på sidorna 52–53 av Jan Sondell. Det 

är knappast något nytt att jordbrukets fåglar 

minskat under framförallt de senaste 

decennierna och man pekar här på olika 

orsaker till minskningen. Tongivande är 

storleksrationaliseringen inom jordbruket 

med effektivare odlingsmetoder, nedläggning 

av mindre enheter i framförallt norra 

Sverige, minskning av antalet gårdar med 

kreatursskötsel med mera. 

När man som verksam inom den agrara 

sektorn läser dylika artiklar slås man av att 

det sällan sägs ett ord om ekologisk produktion, 

utan allt resonemang utgår mer 

eller mindre från konventionell produktion. 

Det har under de senare decennierna 

publicerats en stor mängd såväl nationella 

som internationella studier som visar på 

positiva effekter på mångfalden med ekologisk 

produktion. En studie som publicerades 

2014 i tidskriften Journal of Applied 

Ecology, där forskare från SLU i Uppsala 

och Oxford i England gått igenom data 

från de senaste 30 årens studier, visar på 

att ekologisk odling ger i genomsnitt drygt 

30 procent fler arter av växter, insekter 

och andra djur jämfört med konventionell 

odling. 

NÄR DET GÄLLER fåglar kan man ta 

sånglärkan som exempel. Malin Löfgren 

publicerade år 2000 sitt examensarbete 

(se referens) där hon bland annat jämförde 

tätheten av sånglärka på ekologiska kontra 

konventionella gårdar och det visade sig 

att de ekologiska gårdarna i genomsnitt 

hyste cirka 40 procent fler häckande sånglärkor. 

Detta förklaras bland annat genom 

att dessa gårdar inte använder insekticider 

för att bekämpa insekter vilket gör att det 

blir mer föda åt fåglarna samt en sekundär 

effekt av att herbicider för att bekämpa 

ogräs inte används. Det senare gör att 

fler örtogräs finns i de ekologiskt odlade 

fälten, vilka fungerar som värdväxter för 

många evertebrater (spindlar, steklar, skalbaggar 

med mera). Sånglärkan, liksom de 

flesta andra jordbruksarter, föder upp sina 

ungar så gott som uteslutande på animalisk 

föda, framförallt evertebrater. 

Vidare gödslas ekologiska åkrar inte 

lika hårt vilket ger glesare bestånd av 

exempelvis spannmål, något som gör att 

lärkorna har lättare att röra sig i markplan 

i sitt födosök. Det leder också till att åkrarna 

generellt har en mer varierad växtföljd 

vilket ökar mångfalden et cetera. Liknande 

studier och även resultat har gjorts i flera 

andra europeiska länder, bland annat i 

Danmark och England. 

Sondell refererar till Bengt Hellerströms 

gård som genomfört en rad 

åtgärder för att främja den biologiska 

mångfalden som är lovvärda oavsett om 

man odlar ekologiskt eller ej. I Projekt 

Biologisk Mångfald i Ekologiskt lantbruk, 

som pågick under 1990- och 2000-talet 

framkom en rad liknande exempel på hur 

man kan öka den biologiska mångfalden 

på gårdsnivå. Man kan dock inte med all 

vilja i världen förutsätta att lantbrukare 

generellt ska göra liknande åtgärder på 

rent ideell basis, ska det ske i större skala 

måste det finnas ekonomiska incitament 

för liknande åtgärder. 

JAG TYCKER DET är tråkigt att man mer 

eller mindre underförstått pekar ut 

lantbrukarna som ”bovar” i dramat, då 

det självklart är rådande jordbrukspolitik 

såväl nationellt som internationellt som 

ligger bakom nuvarande förhållanden. 

Ända sedan Sverige gick med i EU har vi 

ju i större omfattning påverkats av så kalllade 

omvärldsfaktorer på grund av den fria 

handel som gäller inom unionen. Detta 

påverkar såklart i hög grad hur produktionen 

av livsmedel sker här och som vi inte 

kan sätta upp handelshinder för. Dessutom 

är lantbrukarna idag för sin ekonomi helt 

beroende av de stödformer (så kallade EUstöd) 

som i Sverige regleras av Jordbruksverket. 

Stödnivåerna för olika grödor är 

avgörande för vad som odlas och i vilken 

omfattning. 

Detta gör att våra lantbrukare måste bli 

effektivare för att stå sig i konkurrensen 

mot import från andra EU-länder, i annat 

fall slås de ut. Sondell skriver att användningen 

av ensilage (mjölksyrajäst vallfoder) 

har påverkat fåglarna negativt, vilket 

det med säkerhet har gjort. Man tar idag 

upp till 3–4 vallskördar i södra Sverige, 

den första redan i maj. Detta för att få så 

högt näringsvärde som möjligt i vallfodret, 

speciellt till mjölkkor (näringsvärdet 

sjunker ju längre man väntar med skörd). 

För övrigt är ensilage inte något nytt inom 

animalieproduktionen, det introducerades 

redan på 1940-talet av finländaren 

Artturi I. Virtanen (då kallat AIV-foder), 

och har successivt ökat i användning. 

Så det är i rent överlevnadssyfte som 

man ensilerar vallfoder till idisslare. Det 

skulle till dagens högproducerande djur 

(läs mjölkkor) vara svårt, för att inte säga 

omöjligt, att basera vallfodret enbart på 

skulltorkat hö. Förvisso skulle det säkert 

gynna fåglarna om man gick tillbaka 60–70 

år i tiden och slog vallfodret enbart som 

hö, vilket då sker senare än med ensilagehantering. 

Dock är det en vädermässigt 

betydligt osäkrare skördemetod som inte 

skulle kunna näringsförsörja mjölkkorna. 

Dessutom en metod som är betydligt mer 

arbetsintensiv. Konsekvensen av det skulle 

antagligen bli betydligt högre matpriser 

men troligen ännu fler nedlagda gårdar, 

framförallt på grund av utländsk konkurrens, 

vilket i sin tur skulle påverka fåglarna 

negativt. 

SLUTSATSEN AV DETTA resonemang blir 

att man bör gynna ekologisk produktion 

för att bidra till ökad biologisk mångfald, 

såväl från myndighetshåll som från konsumenthåll. 

Nästa gång du handlar, välj 

därför inhemsk ekologisk mat så gynnar 

du fåglarna! 

Referens: 

Löfgren, M. 2000. Sånglärkan i det moderna jordbrukslandskapet 

– inverkan av vältning, skyddszon, 

grödoval och odlingsform. Examensarbete 

i miljöskydd och hälsoskydd. Naturgeografiska 

institutionen, Stockholms universitet. 

HANS ACKERED, LÖTTORP 


SKOGSAVVERKNING 

”Sveaskog 

målar upp en 

falsk bild” 

DET STATLIGA SKOGSBOLAGET Sveaskog, 

ägt av oss alla, har till följd av tidigare 

överavverkningar en ständigt kännbar 

brist på avverkningsmogen skog. Virkesbristen 

är så allvarlig att Sveaskog yrkat 

på force majeure för att slippa fullgöra 

sina leveransavtal! Detta trots att man har 

lämnat sina naturvårdande ambitioner 

och nu bedriver samma brutala skogsbruk 

som andra bolag, eller värre. Man hugger 

både fjällnära skogar och i samebyarnas 

kärnområden av riksintresse i sitt försök 

att hålla sågverk och industrier med virke. 

FÖR ATT RÄTTFÄRDIGA sina talrika avverkningar 

i viktiga renbetesmarker hävdar 

Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna 

äger rum mellan jämbördiga parter, 

samt att de bygger på ömsesidig respekt 

för båda parters verksamhet. 

Men så är det inte. Sveaskog målar upp 

en falsk bild. Parterna är inte jämbördiga. 

Sveaskog är alltid i överläge och tvekar 

inte att bruka sin maktposition för att 

pressa motparten till eftergifter. Målet är 

att komma åt skogarna i renbeteslandet. 

Sveaskog lyssnar inte på samerna. 

Sveaskog har inte respekt för samernas 

verksamhet. Dessutom är kunskap om 

renskötselns villkor obefintlig hos bolagets 

företrädare. 

HÄR ETT EXEMPEL på Sveaskogs taktik. 

Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning 

över skogar som man vill avverka 

inom byns renbetesmarker. På listan finns 

ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen 

är minimal. Inte ett ord om att det 

kan handla om hänglavskogar, livsviktiga 

under renarnas vinterbete. Kolumnen om 

hänsyn till rennäringen är tom. 

Sveaskog tar upp varje skog på listan. 

”Får vi inte ta den här skogen måste vi få 

ta den där” och så vidare. Man räknar kallt 

med att samebyarna inte förmår stå emot 

och säga nej till allt, de kommer till slut att 

gå med på ett stort antal avverkningar. Så 

fortsätter det, samråd efter samråd. 

Samebyns nej till avverkning av en 

skog respekteras inte. Det gäller bara vid 

det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan 

Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår 

det tills bolaget fått vad det vill ha! 

Detta är vad som döljer sig bakom 

Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga 

parter och respekt. Och detta är vad 

samerna tvingas leva med. Situationen 

blir inte bättre av att samer också kan ha 

säsongsarbete med röjning i dessa skogar 

före avverkning, tyvärr viktiga jobb som 

man inte har råd att avstå från. 

Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet 

är tunga hot mot rennäringen, 

mot hela samebyars existens och mot 

skogar som borde skyddas. Allt handlar 

FOTO: BJÖRN MILDH 

Sveaskogs maktfullkomlighet är ett tungt hot mot samebyar och skyddsvärda skogar menar undertecknarna 

av uppropet. 

om ett strukturellt men också systematiskt 

förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, 

tillsammans med en senare tids 

oro för att samer med rättigheter skulle 

kunna försvåra exploatering. 

Det är samma oro, och samma skamliga 

girighet som gjort att den svenska 

staten ännu inte undertecknat ILO 169 om 

skydd för urbefolkningars rättigheter. Om 

så skedde skulle samråden om skogarna 

kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga 

parter. 

Maskaure sameby, Svaipa samby, Västra 

Kikkejaure sameby, Mausjaur sameby, Stefan 

Mikaelsson, renägare. Hárált - Harads, 

Johanna Nilsson, Luleå, Björn Mildh, Piteå 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

HÄCKNING 

Varför är oxen en mes men 

blåmesen en tuffing? 

Talgoxe och blåmes är ju ganska nära 

släkt och båda finns nära oss människor, 

ändå upplever jag stor skillnad mellan 

dem. Talgoxen vill inte bo i holkar nära 

oss, något blåmesen inte tycks ha några 

bekymmer med. För mig tycks blåmesen 

tuffare och mer orädd än talgoxen. Har de 

olika kynne? 

INGA JÖNSSON, SUNDBYBERG 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

MAGNUS ULLMAN SVARAR: Generellt kan 

man säga att ju mindre en fågelart är 

desto oskyggare är den (en lövsångare är 

oskyggare än en ormvråk). Det är egentligen 

självklart att det är så – och samtidigt 

kanske inte helt lätt att förklara varför. 

Men jag gissar att det beror på att en liten 

fågel både har lättare att sätta sig i säkerhet 

i grönskan och att den snabbare kan fly 

om det skulle behövas – men är det hela 

förklaringen? 

Samtidigt finns många undantag – och 

generellt är hackspettar ganska oskygga 

för sin storlek medan trastar är påtagligt 

skygga. I Fågelguiden står ”Oskygg” om 

gulhämplingen. Och jag tänker: ”Lars 

Svensson har uppenbarligen aldrig försökt 

fotografera en gulhämpling.” Det har jag. 

Blåmesen är något men klart mindre än 

talgoxe, så i den mån den är oskyggare kan 

det ha med storleken att göra. 

Samtidigt måste jag tillstå att jag inte 

har upplevelser som liknar dina. Både 

blåmes och talgoxe kommer utmärkt bra 

I holken till vänster har stare, talgoxe och rödstjärt häckat och i holken till höger blåmes och pilfink. 

Ibland är båda holkarna bebodda, ibland den ena och vissa år ingen alls. Att begripa sig på fåglar är inte 

lätt. 

överens med människor – i skogen, i parker, 

i villaträdgårdar, vid fågelbord och vad 

gäller att acceptera holkar. 

Ibland är man ju totalt ute och cyklar 

och för att vara på säkra sidan hörde jag av 

mig till Bo Petersson, mångårig ringmärkare, 

numera i Bingsmarken, Skåne. Han 

svarade: ”Min erfarenhet är att blåmes 

och talgoxe är människonära och ingen av 

arterna sticker ut. Jag har båda häckande i 

holk i trädgården.” 

I vår trädgård hänger en starholk och 

en blåmesholk med en och en halv meters 

mellanrum (se foto). I starholken har såväl 

talgoxe som stare häckat och i blåmesholken 

blåmes (möjligen även talgoxe för 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

VÅRA EXPERTER 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som 

kan det mesta som är värt 

att veta om fåglar. Krönikör 

på Natursidan.se samt driver 

podcasten ”Pippipodden”. 

Tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige. 

FÄLTBESTÄMNING M.M. 

MAGNUS ULLMAN 

Redaktionens allmänexpert 

på fåglar. Svarar på alla 

typer av frågor som rör 

fältbestämning, flyttning, beteende 

med mera. Har skrivit 

flera böcker om fältbestämning 

och om fåglarnas liv. 


flera år sedan, men där är jag lite osäker). I 

år häckade rödstjärt i starholken samtidigt 

som pilfink häckade i blåmesholken. Under 

samma tid häckade dessutom talgoxe 

i en holk i vår trädgård femton meter till 

vänster om starholken. 

FÖRRA ÅRET HÄCKADE blåmes inte alls, 

men jag såg dem ofta dyka in till stammen 

av pilen där starholken hänger för födosök 

lågt i buskagen. Till slut blev trafiken så 

intensiv att jag undrade vad som stod på. 

Jo, i själva verket häckade blåmesarna i 

en hålighet i pilen en meter över marken 

(omedelbart under nederkanten på bilden) 

– samtidigt som blåmesholken stod tom! 

Vad jag vill ha sagt är att det inte bara 

är Herrens vägar som äro underliga utan 

också fåglarnas. Starar inspekterar exempelvis 

starholken de flesta år men har bara 

bosatt sig där några få gånger – kanske 

tycker de att områdets katter är för närgångna. 

Men det tycks inte bekomma de 

andra hyresgästerna – uppenbarligen allra 

minst de blåmesar som valde en boplats 

en meter över marken trots att en finfin 

blåmesholk stod ledig. 

Vid något tillfälle kan kanske rena 

nycker avgöra var och när och hur ett par 

ska häcka. Men de flesta gånger spelar 

förmodligen någon viktig orsak in även om 

den är för dunkel för att vi människor ska 

inse sammanhangen. 

Om dina blåmesar är mer orädda än 

talgoxarna kan det ju ha att göra med att 

de är något mindre och kanske kvickare. 

Men eftersom jag inte delar din uppfattning 

att det skulle vara någon större 

generell skillnad arterna emellan skulle 

jag gissa att din erfarenhet baserar sig på 

att fåglarna i din närhet reagerat på små 

och kanske tillfälliga stimuli som gjort att 

talgoxar uppträtt annorlunda än blåmesar. 

Samtidigt bör man hålla i åtanke att 

fåglar – precis som hundar, katter och en 

del människor – är olika personligheter, 

det vill säga de kan skilja sig ganska rejält 

vad gäller sina egenskaper. Inte minst 

gäller det för fåglarnas del hur skygga 

eller oskygga de är (det vet inte minst 

fågelfotografer som kan försöka fota en 

viss undflyende art hur många gånger som 

helst tills plötsligt en totalt orädd individ 

blir sittande lugnt, stilla och behärskat 

framför kameran). Med andra ord kan din 

erfarenhet bottna i att du råkar ha haft att 

göra med talgoxar som varit skyggare än 

arten vanligen är. 

BIOLOGI 

Kan fåglar få 

tvillingar? 

Jag har en fråga som kanske låter lite 

fånig, men jag kan inte hitta något vettigt 

svar. Kan fåglar få tvillingar? 

ROGER AXELSSON, BORÅS 

LOTTA BERG SVARAR: Först måste man 

definiera vad man menar med ”tvillingar”, 

för i praktiken kan man ju faktiskt anse 

att alla fågelungar i en och samma kull 

är tvillingar. Dessa ungar har alla samma 

mamma och oftast även samma pappa. 

Dock inte alltid, det finns ju arter där 

honan parar sig med flera olika hannar på 

kort tid och där kullsyskonen alltså kan 

vara halvsyskon rent genetiskt. Dessutom 

kläcks fågelungar i en kull samtidigt eller 

åtminstone inom ett tämligen begränsat 

tidsintervall. Detta skulle vi kalla tvillingar 

hos människa, men vanligen kallar vi det 

”kullsyskon” hos däggdjursarter där det 

normala och förväntade är just att det föds 

flera ungar i kullen, såsom hos kaniner, 

lodjur eller vargar. 

Men jag misstänker att frågan avser 


En kull med ejdrar. Ska man betrakta dem som tvillingar eller som syskon? De flesta skulle nog säga 

kullsyskon, men kan fåglar få tvillingar på riktigt? 

tvillingar i samma ägg, och då är svaret 

att det inte är helt omöjligt, men däremot 

extremt sällsynt. Det förekommer ibland 

att två äggulor – där ju fågelungen sedan 

utvecklas – lossnar samtidigt och hamnar i 

samma äggvita, omslutna av ett enda stort 

gemensamt skal. Det är inte något som 

händer ofta, och om det sker så är det vanligen 

i början av värpsäsongen, innan alla 

hormoner är hunnit komma helt i ordning. 

Sådana ägg blir det oftast inga fågelungar 

av; det är för lite syre att dela på, för trångt 

om utrymme och så vidare, och därför dör 

vanligen båda, eller åtminstone det ena, 

embryot eller fostret på ett relativt tidigt 

stadium. 

Men ingen regel utan undantag, så 

häromdagen kom till exempel en medierapport 

om ett tamankeägg i Storbritannien 

som visade sig innehålla två levande 

ankungar. De fick enligt uppgift hjälp 

av människor att ta sig ut ur ägget, och 

kanske inte hade överlevt på egen hand 

eftersom fågelungarna har svårt att få 

plats att picka sig ut ur ägget när de är två. 

Även enäggstvillingar, alltså två genetiskt 

identiska fågelungar med samma ursprung, 

är tänkbart, men även där är överlevnadschansen 

minimal. Och vad gäller 

vilda fåglar kan man nog likväl utgå från 

grundregeln att nej, fåglar får i praktiken 

inte två ungar ur samma ägg. 


KRÖNIKA 

”Mitt i denna letargi hände det oväntade. 

Ett distinkt ”suiist” bröt igenom.” 

Fåglar fascinerar, och rymmer en bredd vad gäller 

upplevelser som få andra intressen kan mäta sig med. Och 

en sak vet vi med säkerhet – de gör oss lyckliga. 

Det finns konnässörer i fågelskådarleden. 

En del älskar rovfågelskruvarna över 

Ljungen, andra glor efter horisontankor 

vid Västerbottenskusten och några 

går igång på subtila täckarskillnader 

hos småkryp från öster. En av mina vänner blir hög 

på svärtor och sjöorrar av olika fason. Att resa med 

honom innebär ideliga stopp när ett band av svarta 

ankor plaskar omkring i oceanen. 

Visst är det kul med vita nackar och gula näbbknölar, 

men varför stanna när snön yr och det är nollgradigt? 

Annat var det när jag var ung, vilket hände sig 

vid den tiden innan forskarna uppfunnit en mosaik av 

nya svärtor. Då kunde minsann även 

jag nöta i regnet timme efter timme 

i hopp om att få se en vit nacke susa 

förbi i en flock med sjöorrar. Idag 

räcker ju inte ens det. Nu måste du 

veta om den kommer från öster eller 

väster eller mittemellan. 

MED STIGANDE ÅLDER har jag blivit 

mer av en allätare, vilket på plussidan 

gör att allt blir ”något av en favorit”. Samtidigt kan förlusten 

av djuplodande och borrande i tertialskillnader 

göra skådandet en aning urvattnat. Var tog den brinnande 

passionen vägen? Jag känner faktiskt inte igen 

mig själv, det måste vara något hormonellt. Med denna 

svåra känsla av saknad åkte jag i början av september 

till Västerbotten för att ”vintra” sommarstugan. Vadå 

vintra, i september? Som tidigare Umebo och numera 

boendes i huvudstaden har jag lärt mig att det är 

taktiskt. Liksom stjärtmesarna kan kylan komma med 

nästa nordliga högtryck och då ryker vattenledningarna 

all världens väg. 

Efter alla bestyr blev det tid över för ornitologisk 

exercis. Jag traskade över stock och sten och över 

åkrar och ängar för att kanske, kanske hitta det där 

lilla extra som kunde få pulsen att höjas en aning. En 

Förklaringen 

är helt enkelt 

att en flodvåg av 

lyckohormoner 

rusade genom min 

hjärna. 

sen blåhake här och en videsparv där. Och var inte det 

där en stenfalk som förvann bakom buskarna? Timmar 

senare stod jag åter på verandan fast besluten att i 

fortsättningen inte anstränga mig i onödan. Jag betraktade 

slött några kungsfåglar som sissade omkring 

i granarna vid tomtgränsen. Dags för en kopp kaffe. 

Mitt i denna letargi hände det oväntade. Ett distinkt 

”suiist” bröt igenom. 

Hur många tajgasångare har jag inte sett eller hört? 

Det är ju tusentals. Och hur många gånger har jag inte 

upplevt dem på just det här sättet? Men det var något 

med situationen som gjorde detta så speciellt. 

Under en stund hade jag två sibiriska smaragder 

som torpedsnabbt och ivrigt lockande 

kryssade mellan grenar och kungsfåglar. 

Jag vacklade till. Min granne 

undrade varför jag blev så konstig. 

Förklaringen är helt enkelt att en flodvåg 

av lyckohormoner rusade genom 

min hjärna. 

NY FORSKNING VISAR att fågelsång kan 

dämpa vår stress och göra att vi lever 

friskare längre. Men det har ju vi fågelskådare vetat 

hela tiden. Att även ett halvsekundsnabbt lockläte kan 

ha samma effekt på en överlastad hjärna har aldrig fått 

den uppmärksamhet det förtjänar. Stod jag inte där 

och tog till lipen? Att sju gram fågel kan göra en människa 

så lycklig. 

Björn Olsen är infektionsläkare 

och professor men också fågelskådare 

med rötterna i Närke och 

ett långt förflutet även i Umeå och 

på Stora Fjäderäggs fågelstation. 


KORSORD 

BEVINGADE ORD 

fläckfria, 

härmande 

sydeuropéer 

i flock 

är ofta 

rariteter 

som ses 

i sverige 

blå i nyllet 

med stora 

fötter 

down under 

minsta art i sitt 

rovfågelsläkte 

frysa 

med färgnyans 

vill vara 

blöt om 

rötterna 

kan allt 

om predatorer 

tryckfärg 

skötte 

beatet 

flyter 

på 

vattnet 

när och 

hur gör 

djur och 

varför? 

den 

häckar 

kolonivis 

i jordhålor 

tychos 

ö 

ger stavningsnormer 

med ol 

rosa i 

fågeldans 

startpunkt 

ina scot 

udde 

säcken 

med 

fågelnäring 

greystoketransporten 

fet 

tupp 

låter 

en 

förkyld 

kan 

ofta 

badankor 

skrivfjäder 

skrivning 

and-rum 

vigglik 

men 

tofslös 

nästlar 

sig in i 

alla 

kryss 

mål för 

kryssare 

kravla 

elände 

i brasses 

madrass? 

hade 

falkhuvud 

gör 

kryssare 

vid 

larm 

tar 

köttätare 

vandrande 

träd 

latinsk 

fred 

haffa 

sprida 

info om 

tung 

art 

marodörgoja 

oflygga 

i boet 

kan bilda 

hav 

okväde 

röd och 

kramig i 

sesam 

flaskinnevånare 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-09-01 

BEVINGADE ORD 

m 

gudinna 

med uggla 

kan man 

få för 

illdåd 

r 

latmansgöra 

överfyllnad 

är spillkråkan? 

jagades 

med 

cockerspaniel 

vitfågel 

med 

lågt iq? 

f 

i 

f 

e 

n 

s o 

k 

m 

å 

s 

l 

o 

g 

i 

lära om årstidsmönster 

i naturen 

bakom 

flötet 

m 

e 

t 

a 

r 

e 

n 

gör höna 

av olin 

f 

r 

a 

n 

k 

damer 

i lima 

e 

t 

u 

v 

ort med 

vita vråkar 

har egna 

duvor? 

t 

u 

r 

k 

kan 

stjälpa 

ostadig 

l 

a 

b 

i 

l 

upptrappad 

lärd 

fågelskådare 

u 

trädtyp 

för 

korsnäbbar 

a 

avdrag 

gör 

virknål 

ö 

g 

l 

o 

r 

kolibrimat 

danbobo 

fångstredskap 

vissa 

alstrar 

el 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Marie Gunnarsson, Broakulla. 

2:a pris 300 kr: Towe Lindell, Gävle. 

3:e-5:e pris 100 kr: Tord Holm, Hässleholm, 

Lena Persson, Östersund, Lisbeth Euren, 

Avesta. Stort grattis! 

b 

a 

r 

r 

o 

r 

bildad 

i kalkgrotta 

r 

utbildade 

reklammakare 

stannar 

till på 

väg mot 

häckplats 

dum 

fisk? 

n 

o 

r 

s 

sitter 

nervös 

på 

n 

å 

s 

t 

a 

l 

a 

k 

t 

i 

t 

by 

i 

l 

med kar 

för sjöräddning 

ö 

s 

rör 

munnen 

i kängus 

ficka 

r 

u 

sär 

i dammsugare 

slaskiga 

gumman 

n 

e 

k 

t 

a 

gräsgröna 

stenar 

trafikplats 

skriker 

kusligt 

t 

o 

r 

n 

u 

g 

g 

l 

o 

r 

s 

m 

a 

r 

a 

g 

d 

e 

r 

skrämmande 

grekiskt 

torg 

l 

kan locka 

örn 

skäggig 

o 

r 

a 

k 

a 

d 

gjorde 

smilfinken 

a 

g 

o 

r 

å 

t 

e 

l 

är doppingungar 

r 

a 

n 

d 

i 

g 

a 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2018-07-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till, Vår Fågelvärld, c/o 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16, 423 37 Torslanda, 

eller skriv ned den rätta lösningen i ett mejl och skicka 

detta till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 20 

november vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i 

utlottningen av de fina bokpriserna. Naturbokhandeln 

är BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Fågeldagbok 2019 finns att köpa 

på Naturbokhandeln. 


PINEWOOD HIKING 

BYXOR 

CARIBOU TC 

STOLT 

SAMARBETSPARTNER 

TILL AVIFAUNA 

Frilufts- och vandringsbyxa i tightare passform. Slitstark, luftig och praktisk vår-/ 

sommarbyxa i vattenavvisande TC-Lite. Behandlad med Bionic Finish® Eco för 

extra vatten- och smutsavstötande egenskaper. Läs mer på www.pinewood.eu 

799:- 

Pinewood® är en ledande tillverkare av kläder och tillbehör 

för ett aktivt friluftsliv. Vi levererar jakt-, fiske-, fritids- 

samt hundsportskläder för vuxna så väl som till barn.

Vår Fågelvärld nr 5 - 2018

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?