December 2008 - Unima.nu

MORDDRAMA I VÄRMLÄNDSK IDYLL
när Figurteaterkompaniet ordnar skrivarkurs
Manuskursen kommer att följas upp av nya kurser framöver i ljus,
regi och scenografi. Håll utkik efter info på UNIMA:s hemsida.
I augusti arrangerade Figurteaterkompaniet en kurs i
att skriva för dockteater. Den hölls i den gamla gruvbyn
Långban, där kompaniet sedan några år har sina lokaler i
den före detta skolan invid Långbansjöns strand.
Här berättar Pia Holmquist, Figurteaterkompaniets
konstnärliga ledare som också deltog i kursen.
Figurteaterkompaniet fick ett stöd från Svensk-Danska
kulturfonden och kunde ta dramaturgen Kirsten Bonnén Rask
till sin bas i Långban i östra Värmland. Två och en halv dag
höll kursen på och folk skrev för brinnande livet.
Att vi vände oss till Kirsten beror på att jag (Pia) gått på kurs
hos henne tidigare och uppskattar hennes sätt att jobba. Kirsten
är dansk och arbetar över hela Norden med dramaturgi för
film och teater. Hon har bl.a. jobbat med filmerna Masjävlar ,
Populärmusik från Vittula och Lilja 4-ever .
Vår tanke med kursen var att samla dockteaterfolk för att
skriva för dockteater. Nu kom vi ut sent med vår information
så vi kunde inte riktigt hålla den linjen i kursen. Vi var ändå
glada över att vi var fyra från dockteaterhållet och ytterligare
en som hade jobbat med skuggspel vid ett tillfälle. Men i
själva skrivarbetet hade det egentligen ingen betydelse om det
var manus till teater eller dockteater. I varje fall inte på det här
tidiga stadiet i skrivandet.
Kursdeltagarna hade kommit olika långt på sina projekt när vi
möttes. Någon hade bara en idé, andra hade arbetat länge på
sina manus. Vi hade på förhand mejlat runt våra manus eller i
några fall endast skickat personbeskrivningar. Vi började med
att läsa upp vad vi hade skrivit. Det blev väldigt intressant
att höra hur de olika deltagarna hade tänkt sig sin berättelse
- 5 -
Deltagarna i dramaturgikursen.
Övre raden: Lasse Larsson, Lasse Åkerlund, Pia
Holmquist, Hugo Catolino.
Nedre raden: kursledaren Kirsten Bonnén Rask samt
Karin Blixt, Katariina Ratia och Helena Bergensund.
Foto: Tuva Holmquist
eller sina karaktärer. Det var manus om mord, familjedramer,
talande kuddar, ballerinor och egensinniga småflickor.
Själv var jag lite ambivalent, jag hade ett gammalt manus
liggande och som jag skulle vilja jobba vidare på. Men här
fanns också en chans att kasta sig ut i det okända, att bara
sätta igång med något helt nytt. Det slutade med att jag skrev
något helt nytt. Kirsten såg genast att jag hade två historier i
en och att jag nog måste göra ännu ett val. Jag fick till uppgift
att skriva lite på båda historierna. Det var en bra metod för
nästan genast insåg jag vilken historia som intresserade mig
mest. Kirsten är bra på att sätta fingret på manusets svagheter,
eller ”hål” som hon kallar det. Ibland försöker man dölja en
svaghet i manuset, men den ligger alltid kvar och måste lösas,
menar Kirsten. Den går inte att trolla bort med t.ex. musik
eller andra effekter.
Kirsten sätter fingret på svagheterna i manuset, och uppmuntrar
en till att komma vidare just där manuset brister.
Behållningen av kursen, förutom att vi skrivit en bra bit på
våra manus, var att man kommer in i ett slags ”tänk”. Plötsligt
kommer man på sig själv med att ställa de frågor som Kirsten
skulle ha ställt. På så vis får man ett verktyg att ta sig vidare
på egen hand.
Pia Holmquist