Hugga eller skydda? - WWF

38
& Olsson 2008). Detta bekräftas av en studie där även eff ekterna av materialsubstitution
ingår (se fi gur 7). Den visar att skogsskötselmodeller med förlängd omloppstid och större
virkesförråd kan ge både ökade kolförråd i skogen och minskade utsläpp genom substitution.
Den positiva eff ekten beror på ökad produktion av sågtimmer. Ökat uttag av
massaved och biobränsle ger däremot generellt negativa eff ekter på kolbalansen. Studien
tyder därigenom också på, att ett skogsbruk med maximal volymproduktion som mål
inte är det bästa från klimatsynpunkt (Pingoud m. fl . 2010).
Man bör hålla i minnet att strategier för att öka kolförråden i växande skog är begränsade
i tid. Kollagren kan inte fortsätta att växa hur länge som helst. Över tid ökar också
riskerna för att det kol som lagras i skogen frisätts genom störningar (Bergkvist & Olsson
2008).
Trädslagsval
Valet av trädslag har betydelse för skogens förmåga att anpassa sig till ett förändrat klimat,
men också för dess kolbalans.
Bestånd av gran och björk bygger upp större förråd av kol i marken än tall. Orsaken kan
vara att förnan från dessa trädslag innehåller mer kväve än tallförna. I norra Sverige är
kolinnehållet i marken 65 procent större i gran- och björkbestånd än i tallbestånd, i södra
Sverige är skillnaden 33 procent. Ökad inblandning av gran och/eller björk i tallbestånd
i delar av landet, till exempel i östra Götaland, norra Dalarna och Gästrikland, kan vara
ett sätt att öka kolbindningen i Sveriges skogar i framtiden (Bergkvist & Olsson 2008).
Det framtida klimatet i södra Sverige kan förväntas bli både varmare och torrare sommartid.
Det innebär att tallen blir mer intressant på många marker. Tall är inte lika känslig
för storm som gran, men å andra sidan är den sämre än gran och björk på att binda
kol (Bergkvist & Olsson 2008).
Intensivodling av skog
Metoder för intensivodling av skog innefattar främst ökad gödsling, där man gödslar
många gånger under skogens omloppstid (så kallad behovsanpassad gödsling, BAG),
samt ökad användning av främmande trädslag som contortatall, lärk och sitkagran. Användning
av högförädlat skogsodlingsmaterial (kloner av gran och hybridasp) i kombination
med gödsling ingår också i intensivskogsbrukets arsenal (Larsson m. fl . 2009).
Tillförsel av upp till 1 500 kg kväve per hektar över en hel omloppstid kan bli aktuellt
(Nordin m. fl . 2009). I dagens skogsbruk tillförs vanligen 150 kg kväve per hektar vid ett
tillfälle omkring tio år före slutavverkning.
I försök där man tillfört sammanlagt 600-1 800 kg kväve per hektar under perioder på
14-30 år har kolförråden i träden ökat med i genomsnitt 25 kg per kg tillfört kväve.
Markkolförråden har ökat med 11 kg per kg tillfört kväve. Där man även tillförde fosfor
och kalium var motsvarande siff ror 38 kg för träd och 11 kg för mark (Bergkvist & Olsson
2008). Eftersom produktion av gödningsmedel ger växthusgasutsläpp motsvarande
0,4-1,2 kg kol per kg kväve är alltså klimateff ekten mycket positiv.
Ett exempel från Västerbotten visar att en granskog som gödslas upprepade gånger fram
till avverkning hade 26 procent högre medelkolförråd än en motsvarande skog som inte
gödslas. Den gödslade skogen gav 80 procent mer råvara än den ogödslade, vilket innebär
att den kan substituera mycket mer fossila bränslen eller material (Lundmark 2010).
En utredning av möjligheterna till intensivodling av skog i Sverige räknar med att omkring
15 procent av Sveriges skogsmark skulle kunna tas i anspråk för intensivskogsbruk,
främst för intensivt gödslad skog med contortatall eller högproducerande grankloner.
(Larsson m. fl . 2009). Det skulle öka kolinbindningen med 3,8 Mt per år 2030-2040
jämfört med ett basalternativ utan intensivodling (Lundblad m. fl . 2009).