Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
1. Den globala uppvärmningen<br />
Jorden blir varmare. Halterna av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären har ökat,<br />
främst på grund av utsläpp från förbränning av fossila bränslen. Medeltemperaturen<br />
har stigit med 0,8 o C sedan slutet av 1800-talet (IPCC 2007a, Frieler m. fl . 2009). Hur<br />
snabbt uppvärmningen kommer att fortsätta och hur stor den kommer att bli beror<br />
på i vilken utsträckning vi lyckas begränsa utsläppen av växthusgaser. FN:s klimatpanel<br />
IPCC har redovisat en lång rad scenarier där den globala medeltemperaturen vid slutet<br />
av detta sekel är 1,1-6,4 o C högre än i dag, beroende på hur utsläppen av växthusgaser<br />
utvecklas. För att uppvärmningen ska begränsas till högst 2 o C får enligt dessa scenariestudier<br />
koncentrationen av koldioxid i atmosfären inte bli högre än 400 ppm (miljondelar).<br />
Redan idag innehåller atmosfären omkring 380 ppm koldioxid (IPCC 2007a).<br />
I sin fj ärde utvärdering 2007 gjorde IPCC bedömningen att den globala uppvärm ningen<br />
bör begränsas till högst 2 o C för att begränsa risken för konsekvenser som samhället<br />
skulle ha mycket svårt att hantera. Senare forskning har styrkt denna bedömning <strong>eller</strong><br />
till och med indikerat att gränsen kan ligga lägre (Fee 2011). Ovanför den kritiska<br />
gränsen skulle små ytterligare temperaturhöjningar kunna utlösa stora och irreversibla<br />
förändringar som i sig kan driva på uppvärmningen ytterligare i en självförstärkande<br />
process. En grupp ledande forskare har identifi erat ett tiotal sådana ”tipping elements”,<br />
som enligt deras bedömning skulle kunna utlösas före nästa sekelskifte. Avsmältning av<br />
istäcket i Arktis, upptining av permafrostområden och omfattande skogsdöd i Amazonas<br />
och de boreala skogarna är tre exempel. I de nämnda fallen skulle förändringarna<br />
kunna ske inom loppet av några decennier <strong>eller</strong> högst ett sekel. Upptining av permafrost<br />
och skogsdöd påverkar båda klimatet genom att stora mängder växthusgaser släpps ut i<br />
atmosfären (Lenton m. fl . 2008). Senare forskning har gett stöd för dessa bedömningar.<br />
Slutsatsen att global uppvärmning över 2 o C riskerar att leda till språngvisa och oåterkalleliga<br />
förändringar i det globala systemet, med skenande uppvärmning som följd, har<br />
stärkts (Schellnhuber 2009).<br />
För att hålla uppvärmningen under två grader måste utsläppen av växthusgaser enligt<br />
IPCC:s bedömning börja minska senast 2015 och ha begränsats med 50-85 procent år<br />
2050 (jämfört med 1990 års utsläpp)(IPCC 2007b). Senare bedömningar har kommit<br />
fram till att de industrialiserade ländernas koldioxidutsläpp från fossila bränslen i det<br />
närmaste måste upphöra senast år 2030 om det ska fi nnas några möjligheter att klara<br />
tvågradersmålet (Schellnhuber m. fl . 2009).<br />
Med de åtaganden som världens stater hittills gjorts kommer dock utsläppen att fortsätta<br />
att öka under de närmaste decennierna (IPCC 2007b). Om den trenden inte bryts<br />
kommer världen att utsättas för en uppvärmning på mer än 4 o C vid slutet av detta sekel.<br />
Ett snabbt och dramatiskt trendbrott vad gäller utsläppen av växthusgaser är alltså av<br />
avgörande betydelse.<br />
Klimatförändringar i den boreala regionen<br />
I stort sett alla klimatmod<strong>eller</strong> visar att uppvärmningen i den arktiska regionen (norr<br />
om 60 o nordlig bredd) kommer att bli långt större än det globala genomsnittet. Det<br />
stämmer också med den faktiska utvecklingen hittills (Rummukainen & Källén 2009).<br />
Medeltemperaturen i den arktiska regionen har stigit dubbelt så snabbt som den globala<br />
under de senaste hundra åren (IPCC 2007a).<br />
7
Change language