bladet2104

Garpenbergsåret 1949 - 1950
Var med år 49 ren
Och var ej gammal då
plutonchefsskola, höstkursen på Statens kolarskola i Skinnskattberg, skogspraktik på
Skyllbergs bruk i Närke, kadettskola på Karlberg (sommarkursen) följt av trupptjänstgöring på
I19 var jag nu antagen till den förberedande jägmästarutbildningen i Garpenberg.
Den började runt 1 oktober. Det var sista gången Garpenbergsåret räknades som en
förberedande kurs. När nästa kurs började var den inlemmad i den ordinarie jägmästarkursen.
Tidigare hade det antagits 25 elever till den förberedande kursen, varav fem skulle sållas bort.
Nu var antalet intagna 30 och någon automatisk bortsållning förekom inte. Sedermera skulle
vi kalla vår kurs för SKEGO, uttytt Sista Kursen Enligt Gamla Ordningen.
Bland de personliga tillhörigheter som skulle medföras vid inställelsen till kursen var ett
paraply och ett hagelgevär. Med en välfylld ryggsäck placerad på bagagehyllan och med
paraplyet och hagelgeväret bredvid var det lätt för en medresenär som var utrustad på samma
sätt att gissa sig till att vi hade en gemensam destination. Nu var det dessutom så att vi kände
varandra sedan tidigare. Gunnar Ohlsson gick plutonchefsskola på livkompaniet på våren 1947
när jag ryckte in till samma kompani. Plutonchefsskolan höll till på övre våningen i
livkompaniets kasern (överlivet) och underbefälsutbildningen höll till på nedre våningen
(underlivet). Vi idkade båda orienteringssporten, icke utan framgång åtminstone vad Gunnar
beträffar. Vi hade naturligtvis mycket att tala om och Gunnar talade om för mig att Olle Ekbom
med smeknamnet Moppe satt i kupén bredvid.
Moppe som var huvudlärare på Garpenberg var
en legendarisk orienteringsledare och
banläggare. Han var känd för att ha uppfunnit
silvakompassen men det sades att han hade
blivit snuvad på ersättningen när kompassen
senare lanserades av Bröderna Kjellström.
Vi steg av tåget i Fors och när vi samlade ihop
våra prylar såg vi att Moppe satte sig tillrätta i
den Willys jeep som vi skulle få möjlighet att låna
ibland senare. Moppe drog iväg och hade nog
inte en tanke på att bjuda oss på lift. Han lät oss
leta reda på en taxi som kunde köra oss till
Garpenberg. På den tiden menade man med
Garpenberg just Garpenbergs herrgård och inte
Dala-Finnhyttan som senare skulle komma att
döpas om till Garpenberg av klåfingriga och
historielösa kommunalpolitiker.
Moppe hade pondus och var bra på aptering
I oktober år 1949 hade jag några händelserika och minnesrika år bakom mig. Med
studentexamen 28 maj 1947, 18 månaders värnpliktstjänstgöring vid I19 med
Småningom var det dags för samling i lektionssalen. Det är den stora sal som ligger till höger
när man kommer upp för trappan till den övre hallen i herrgården. Rummet till vänster
använde vi som matsal. Där fanns en manuellt manövrerad mathiss med vilken maten
transporterades från våningen inunder. Vi möttes av de tre lärarna. Föreståndare för
skogskursen var Ivar Heijbel (f. 1892). Olle Ekbom var huvudlärare och ansvarade för