SEMiKOLON

Finchers klassiker
fortfarande unik
i sitt slag
När Fincher släppte Fight club 1999 tog filmen världen med storm både
för sin extrema dramaturgi, dess häpnadsväckande twist och sist men
inte minst Brad Pitts häpnandsväckande gestaltning av Tyler Durden.
Mer än 20 år senare känns filmen fortfarande aktuell och även om man
känner till twisten blir man slagen av filmens kameraarbete och det
högklassiska skådespeleriet.
TEXT: JAKOB NORLING
Filmen som är baserad på Chuck
Palahniuks roman från 1996. David
Fincher, som redan var välkänd
inom filmindustrin pga hans flera
mästerverk bl.a Seven, visste vad
han gjorde när han valde filmens
skådespelare Brad Pitt, Edward
Norton, Jared Leto och Helena
Bonham Carter. Skådespelarna är
inte bara geniala utan är även väldigt
speciella karaktärer som passar
rollerna perfekt och ger liv till dem.
Regisören
Davids Fincher som regissör kan
sägas påverka tittarna på ett sätt
olikt andra regissörer, får inte bara
tittarna att tänka på den djupa
meningen med filmen men får
också tittarna att reflektera över
den riktiga världen och i vissa fall
ger dem en förändrad syn på den.
Fight Club är ett perfekt exempel
på hur David Finchers jobbar som
regissör. Filmen blev känd för
ett flertal olika anledningar, t.ex
hur handlingen utspelas och hur
grafiskt våldsam den är. Man skulle
kunna säga att filmen startade
en ny genre genom sättet den är
berättad, filmad och med det totalt
oväntade slutet. Fight Club handlar
även om hur konsumtion har påverkat
den “moderna människan”
och visar hur berättaren frigör sig
från det företagskontrollerade samhället
- en tema som fortfarande är
aktuellt och som också växer inom
vissa subkulturer.
Stereotyper och karaktärer
Huvudpersonen (Edward Norton),
som också är berättaren och “jag”
i filmen, är en vanlig människa, så
anonym att han inte ens har ett
namn. Han har ett vanligt jobb och
lever ett helt vanligt liv. Han är en
stereotyp på det sättet att han är
en everyman. Han är samtidigt
överväldigad av det moderna samhällets
press att älska konsumtion
och han lider av sömnlöshet. För
att dämpa sin ångest går han till
flera olika stödgrupper för sjukdomar
som han inte har. Att gå till
stödgrupperna hjälper honom att
sova igen men allt förändras när
en tjej som heter Marla Singer
kommer dit.
Berättarrösten som följer oss genom
filmen är en av de saker som
gör filmen speciell. Det är genom
berättarrösten som huvudpersonen
presenteras. Han säger saker
som “Every evening I died, and
every evening I was born again,
resurrected.” Detta visar hur vilsen
han känner sig och att han går till
stödgrupperna för att träffa folk
som kände riktig smärta så att han
skulle kunna känna något själv.
Filmen inleds med meningen “With
a gun barrel between your teeth,
24