Tre barn återberättar Struktursammanbindning i ... - Didaktisk tidskrift

More documents

Recommendations

Info

Tre barn återberättar re bara fakta staplade på varandra i huvudsatser utan ger också på något sätt en bild av barnets tanke kring hur de olika delarna hänger samman. Genom ökad syntaktisk kunskap får barnet också möjlighet att uttrycka en semantisk utveckling. En ökad förmåga hos barnet att binda samman satser med konnektiv, ger en samtidig möjlighet att uttrycka innehållsmässiga nyanser. Även konnektivens olika funktioner behandlas av Nyström (2001). De flesta konnektiv står visserligen mellan satser och rör texten på meningsnivå, inte på styckenivå. Det förekommer dock att konnektiv inleder stycken, och då kan konnektivet med sina olika betydelser också markera samband eller ämnesväxling i texten. Likaså kan olika stycken i texten utmärkas av en viss grupp av konnektiv, som då tillsammans fungerar sammanhållande för stycket. Samspelet mellan narrativt berättande och konnektivens funktion behandlas av Peterson & McCabe (1991). De visar att konnektiven i narrativt berättande har flera olika funktioner, som att sammanbinda satser på en semantisk nivå, ge information till lyssnaren på en pragmatisk nivå, men även spela roll för strukturen i berättelsen på en övergripande nivå (makrostrukturen). Konnektion fungerar alltså både semantiskt, sammanbindande av satser och genom att ge information om innebörden. Konnektivet markerar då också förhållandet mellan satserna, t ex temporalt ”och sedan”, adversativt ”men” eller kausalt ”därför”. Peterson & McCabe (1991) visar hur konnektiven varierar i barns berättelser beroende på barnets ålder. De vanligaste konnektiven är enligt deras engelska studie ”then” (sedan/då), ”because” (därför), ”so” (så), ”but” (men) och ”and” (och) (ibid:33). Peterson & McCabe redovisar också olika åsikter bland dem som forskar om små barn och konnektiv. Vissa forskare menar att ”och” och ”sedan/då” är vanligast hos små barn, men att dessa konnektiv sedan minskar till förmån för de mer kausala konnektiven som anger orsakssamband medan annan forskning inte stödjer detta antagande (ibid:36f). Även Garmes studie 278
Wedin & von Walter (1991) visar att de yngre barnen gärna använder ”och” med en additiv eller temporal innebörd, där de äldre även använder ”och” för att påvisa orsakssamband (ibid: 26). Att konnektiv också kan användas i en pragmatisk funktion framhålls av Peterson & McCabe (1991), som när man väljer att inleda sina berättelser med ett konnektiv som semantiskt är fel i en inledning, men som pragmatiskt fungerar, d v s blir rätt i sitt sammanhang, t ex ett ”men” i ”Men så här var det”. Pragmatiskt kan ett konnektiv också fungera som samtalsmarkör i en talsituation. Man markerar som talare att sekvensen ännu inte är färdig och att man behöver mer tid på sig för att fullfölja resonemanget. I en dialog visar man med ett inledande konnektiv sin inställning till det nyss sagda. Med ett ”Och” spinner man vidare på föregående talares tema, med ett inledande ”Men” visar man på någon slags distans (ibid:38ff). Eriksen Hagtvet (2004: 79) diskuterar också de sammanbindande ordens betydelse i små barns berättande. Kanske inleder barnen meningarna med småord (som ”Och” eller ”Att”) för att vinna tid och på så vis hinna planera språkliga uttryck som de är osäkra på. Slutligen visar Peterson & McCabe (1991) på konnektivens funktion i makrostrukturen, dvs på textens övergripande nivå. Olika konnektiv binder samman satser med olika underliggande betydelser (jämför t ex de olika betydelser som följer av ett ”och” eller ett ”men”). Därmed skapas också mönster för var ett visst konnektiv naturligt uppträder i berättelsen. Peterson & McCabe visar att olika konnektiv förekommer på olika ställen i berättelserna. När berättandet följer en kronologisk linje i grundhandlingen (on-the-line) är och det vanligaste konnektivet för att binda samman berättelsen. Även ”då/sedan” är vanligt förekommande, ibland i kombination med ”och”. Vid ett berättande som sker off-the-line, t ex vid evaluering och orientering, binds berättandet mer sällan samman med dessa konnektiv, ofta sker det inte med något konnektiv alls. Förklarande konnektiv som ”därför att” (because) användes ofta i gränsen mellan 279
Page 1 and 2: DidaktiskTidskrift Vol. 21, No. 1,
Page 3 and 4: mottagaren, hur man visar temporala
Page 5: Wedin & von Walter allmänt som de
Page 9 and 10: Wedin & von Walter berättarstruktu
Page 11 and 12: Wedin & von Walter ser detta kommer
Page 13 and 14: egen hand upptrappningen till höjd
Page 15 and 16: Wedin & von Walter direkta koppling
Page 17 and 18: Wedin & von Walter blommorna i fisk
Page 19 and 20: innehåller inga spår av Adams egn
Page 21 and 22: sen så byggde en koja, sen så hä
Page 23 and 24: Wedin & von Walter han ser att Ping
Page 25 and 26: tarna i”. ”Så” markerar kons
Page 27 and 28: sen är karaktärerna istället pre
Page 29 and 30: Wedin & von Walter ning av kausala
Page 31 and 32: kom Pingu på” i meningen ” Då
Page 33 and 34: Wedin & von Walter inte har någons
Page 35 and 36: Wedin & von Walter Att yngre barn
Page 37 and 38: Wedin & von Walter ge utrymme för
Page 39: Wedin & von Walter i Denna artikel

Tre barn återberättar Struktursammanbindning i ... - Didaktisk tidskrift

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?