TILLSATSER OCH FRÄMMANDE ÄMNEN - Alko

Lagstiftning
Tillverkningen av alkoholhaltiga drycker
regleras genom alkohollagen (1143/1994)
och ett antal EU-förordningar. Livsmedelslagen
tillämpas på alkoholdrycker om inget
annat stadgas i alkohollagen och ovan
nämnda förordningar. Tillsatser som
är tillåtna i vin, champagne och andra
mousserande viner fi nns i Ministerrådets
förordning nr 1493/1999 och Europakommissionens
förordning nr 1622/2000.
Rådets och Europaparlamentets färska
förordning nr 752/2007 stadgar om
destillerade drycker.
Europaparlamentet och Rådet har tidigare
antagit direktiven nr 36/94, 35/94 och
2/95 om färgämnen, sötningsmedel
och andra tillsatser i livsmedel. De gäller
också alkoholdrycker. EU håller dessutom
på att bereda ett omfattande lagstiftningspaket
om ”livsmedelsförbättrande ämnen”
det vill säga tillsatser, aromer och enzymer.
Det kommer att ersätta de nuvarande
direktiven.
5
Förordning nr 1344/1994, ändrad genom
förordning nr 460/1995, om alkoholdrycker
och sprit innehåller bestämmelser om
högsta tillåtna halter av svaveldioxid,
sorbinsyra, bensoesyra och askorbinsyra
samt surhetsgraden i fruktvin. En förteckning
över tillsatser som får användas vid
tillverkning av alkoholdrycker och största
tillåtna halter av dessa tillsatser fi nns på
sidorna 26–30.
Internationella vinorganisationen Organisation
Internationale de la Vigne et
du Vin (OIV) och kommissionen Codex
Alimentarius (CAC) som är ett fackorgan
för livsmedel och jordbruk inom FN är
starka opinionsbildare på området. Det
är i praktiken dessa två institutioner som
ger rekommendationer om högsta tillåtna
halter.