MAHB-20180120

VECKA 3 • 2018 • 41
KULTUR & FRITID/mariefred
Människa i Mariefred (MiM)
VI TITTAR NÄRMRE PÅ VÅRA grannar – med serien som med ett
foto, en konversation och en människa berättar om livet. Vanliga
frågor om efternamn och yrken stryks och större frågor
läggs på bordet.
ANNA:
OM JAG FICK SPENDERA en dag med någon som inte längre lever,
då skulle jag spendera den med min pappa och mitt första
barn Alfons. Jag skulle tala om att det går bra. Jag skulle tala
om att jag mår bra. Jag skulle visa pappa barnbarnen. Tala om
hur mycket jag älskar honom. Vi skulle vara ute på sjön för det
älskade han.
Vem var Alfons?
– Vårt första barn. I år skulle han fyllt nio år. Han dog i min
mage vecka 38 på grund av proppar som täppte för navelsträngen,
han fick inte näring. Vi hade ett barnrum klart, det var bara
att packa ihop. Det gick fort när han föddes. Jag blev igångsatt.
Det var alldeles tyst när han kom. Han låg i en sådan låda som
alla barn gör, men han andades inte. Man satt och tittade på
honom och väntade på att han skulle andas. Mamma och pappa
var där. Vi satt och fikade som man gör, men han levde inte.
Det var väldigt fint, men väldigt konstigt. Vi åkte hem. Det var
det värsta jag någonsin har gjort. Att lämna mitt barn kvar, det
var fruktansvärt. Vi hade öppen kista på begravningen för jag
kunde inte stänga in mitt barn.
Tiden efter förlusten, hur var den?
– Jag minns hur jag satt och tittade ut genom köksfönstret.
Jag tittade på folk som gick nere på gatan. Jag förstod inte
att deras vardag fortsatte. Jag förstod inte hur tidningen
fortsatte komma. För oss hade ju livet stannat. Allt hade
verkligen stannat.
Ditt och Mats förhållande måste ha varit en plats för att både
hitta styrka och få vara svag?
– Jag hade inte klarat det utan Mats. Han är ju min klippa.
Allt är han. Det är klart, man växer ihop på ett annat sätt.
Man får en helt ny syn på livet. Många tycker att jag har
förändrats som person. Det gjorde jag, även om jag inte kan
säga exakt hur. Alfons kom den första maj. Vi gifte oss i september,
och då skulle vi överraska gästerna med att jag var
gravid igen. Veckan innan bröllopet fick jag missfall. Efter
det fick jag två missfall till. Sedan blev jag gravid på våren
2010. Helmina kom 21 december 2010. Helminas förlossning
var jobbig. Hon satt fast och det tog lång tid. Hon andades
inte när hon kom. Jag kommer ihåg att de sprang iväg med
henne direkt. Jag låg där: ”Inte en gång till. Inte en gång till.
Inte en gång till”. Då sa barnmorskan ”hör du inte att hon
gråter?”
Vad har Alfons för plats i vardagen nu?
– Han finns ju alltid med. Det är ett sår som läker men man
har ett ärr som finns där för alltid. Vid första maj brukar vi
tända extra ljus och gå till en plats vi brukade gå till under graviditeten.
Vi brukade plocka blommor där. Vi plockade blommor
till begravningen där. Jag pratar om det, och han finns ju
alltid med i allt. Hade inte det här hänt så hade vi ju inte haft
Helmina och Fredrika. Hur sorgligt det än var då - får man ju
se vad man har nu.
INFORMATION OM MISSFALL
• Missfall är när en graviditet avbryts
• Missfall sker oftast tidigt i graviditeten
• Missfall är vanligt
• Ett missfall minskar inte möjligheten att bli gravid igen
• Missfall efter vecka 12 är ovanligt
• Efter vecka 12 kallas det sent missfall
• Efter vecka 22 räknas det som fosterdöd
• Efter missfall kan det vara bra att söka stöd av kurator,
psykolog eller i en stödgrupp. Det kan man få hjälp med
från sin barnmorskemottagning, ungdomsmottagning
eller en gynekologisk mottagning
(Info från 1177.se, Vårdguidens hemsida)
MATILDA WALLDE