GRAPHIS SCNIPTA - Universitetet i Oslo
GRAPHIS SCNIPTA - Universitetet i Oslo
GRAPHIS SCNIPTA - Universitetet i Oslo
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Slektet Lepraria i Skfine<br />
LOUISE LINDBLOM<br />
Lindbloil, L. L995: Sldktet Lepraria i Skine. [The genus Lepraria in the province<br />
of Sk6ne, southernmost Sweden.l Graphis Scripta 7: 49-60. Stockholm.<br />
ISSN 0nL-7593.<br />
The lichen genus Lepraia Ach. was studied in the province of Sk6ne<br />
(Scania), southernmost Sweden. Nine trura were found: L. borealu Lohtander<br />
& Tonsberg, L. crassissima (Hue) kttau, L. elobara Tonsb€rg, L. incana (L.)<br />
Ach., L. jackii Tonsberg, L. lobificans Nyl., L. neglecta (Nyl.) Lettau, L.<br />
rigidula (de Lesd.) TOnsberg, and L. umbricola T4nsberg. Lepraria lobiftcans<br />
is compared with Leproloma vouauxii (Hue) J. R. I-aundon. Lepraia umbricola<br />
is reported as new to Sweden, and L. borealis, L. crassissima, L. elobata,<br />
L. jackii, and L. rigidula are reported as new to the province. A key to the<br />
Swedish species of. Lepraia is provided.<br />
Louise Lindblom, Department "f Systematic Botany, Lund University,<br />
O. VaWgatan,TS-20, S-223 61 Lund, Sweden.<br />
Sltiktet Lepraria Ach. beskrevs for snart 200 hr<br />
sedan av Acharius (1803). Det f6rbisigs dock<br />
under st6rre delen av L800-talet, eftersom<br />
sterila skorpformiga lavar allmiint betraktades<br />
som outvecklade former av fertila arter. En bit<br />
in pi 1900-talet vaknade intresset f6r sterila<br />
skorplavar och s[ sm6ningom 6ven f6r sliktet<br />
Lepraria. Hue (1924) publicerade ett stort<br />
antal arter under sldktnamnet Crocynia. Snart<br />
foljde pionjiirarbeten av Erichsen (1930) och<br />
Almborn (L952). Lettau (1958) tog ocksi upp<br />
Lepraria, och han menade att systematiken i<br />
Hue (L924) var si gott som oanvtindbar. Lettau<br />
tillade att forskningen r6rande Lepraria<br />
egentligen inte hade gjort n6gra framsteg<br />
sedan Acharius tid.<br />
Studierna av sltiktet har intensifierats<br />
under de senaste decennierna. Det 6r frbmst<br />
studier av den komplexa och varierade<br />
sekundiirkemin som har lett till en 6kad<br />
forstAelse av .toronomin. Ett flertal viktiga<br />
arbeten har publicerats, t. ex. I-aundon (1963,<br />
t974, 1981, L989, L992), Kiimmerling &<br />
Leuckert (1993), Ktimmerling m. fl. (I99I,<br />
1993a, 1993b), Tonsberg (L992), Lohtander<br />
(L994). Flera arter har brutits ut och f6rts till<br />
andra sliikten, Dya arter har beskrivits, och det<br />
har blivit m6jligt att pi ett klarare sdtt avgriinsa<br />
de kyarvarande arterna i Lepraia. Den<br />
variabla kemin i sllktet anses reflektera dess<br />
polyffletiska ursprung (TOnsberg 1992).<br />
Lepraia borealis, L. caesioalba och L.<br />
neglecta anses dock bilda en monoffletisk<br />
grupp (Lepraria neglecta-gruppen) inom sltiktet<br />
(Ktimmerling m. fl. 1993b, Lohtander<br />
Lee4).<br />
En art, L. chrysodeta, har f6rts till sliiktet<br />
Leproplaca, som omfattar sterila arter med<br />
antrakinoner och helt soredios b6l (laundon<br />
L974). Klrnefelt (1989) plpekade dock att<br />
skillnaderna mellan Caloplaca och Leproplaca<br />
inte 6r tillrdckliga f6r att motivera att dessa<br />
sliikten h6lls skilda. Enligt Poelt (1991) har<br />
uppttickten av apothecier hos typarten for<br />
Leproplaca, L. xanthollta, visat att den tillh6r<br />
Caloplaca.
Change language