Förberedelsematerial

ateljén fick resterna från S-21-ledningens middagar:
ris med fisk eller kött och grönsaker.
Under kommunistpartiets jubileum 1976 fick vi
massor med mat i tre dagar. Vi åt tills vi var
proppmätta men det fanns ändå mat kvar. Då
hoppade vi upp och ner så att maten skulle
sjunka undan och vi kunde äta lite mer.
Vakterna tvingade fångarna att fly
Den 7 januari 1979 hörde vi skottlossning i närheten.
Lägervakterna fick panik. Dusch och
lägerledningen hade gett sig av. På förmiddagen
tvingade lägervakterna fångarna att fly mot riksväg
4. Nästa morgon hörde vi vietnamesiska
stridsvagnar i närheten och vi försvann alla åt
olika håll. Phan Thorn Chan och jag gick till provinsen
Pursat, som fortfarande kontrollerades av
röda khmererna. Vi stannade där några månader
tills vi en dag sprang in i några vietnamesiska soldater
som hjälpte oss till vår hemby.
Jag gifte om mig och har i dag två barn. Men jag
kan inte glömma min första hustru och de båda
barn jag har förlorat.
Jag besökte S-21 år 1981 när ett tyskt filmbolag
ville ha överlevande lägerfångar med i
dokumentärfilmen ”Angkar”. Vi var bara sju personer
som överlevt S-21, alla andra var borta. Ing
Pech som också överlevt S-21 hade blivit chef för
folkmordsmuseet i Tuol Sleng och frågade om
jag ville jobba där. Det gjorde jag till 1984.
Jag berättar min historia som överlevande
från S-21 för att världen ska veta vad de röda
khmererna gjort och vad jag gått igenom. Jag vill
att folkmordstribunalen ska döma ansvariga röda
khmerer snarast möjligt, för jag är mycket gammal
i dag och det är också khmerledarna. Jag vill
att rättvisa skipas innan jag dör.
De överlevde S-21; (fr.v.) Chum
Manh alias Mei, Ruy Nea Kong,
Iem Chan, Heng Nath alias Van
Nath, Bou Meng, Phan Than
Chan, Eung Pech.
Foto: the documentation
center of cambodia
KAMBODJA · 89