Förberedelsematerial

Vägarna fylldes med människor
som släpade med sig sina ägodelar,
efter att de röda khmererna
börjat tömma Phnom Penh
på folk.
Foto: AFP / Scanpix
landet till de risproducerande nordvästra delarna.
Successivt fråntogs de allt de ägde för att ”proletariseras”.
De ”nya människorna” utgjorde ungefär
en tredjedel av Kambodjas befolkning.
De röda khmerernas ledning avslöjade till en
början varken de nya ledarnas namn eller kommunistpartiets
existens. Man kallade sig Angkar,
”Organisationen”. Prins Sihanouk återvände
från sin exil i september 1975 och blev till namnet
åter statschef men abdikerade i april 1976
och hölls sedan i husarrest.
I januari 1976 fick Kambodja ny författning
och bytte namn till Demokratiska Kampuchea. I
mars samma år utsågs Pol Pot till premiärminister,
fortfarande under hemlig identitet. Först i
samband med ett statsbesök i Peking 1977 identifierade
utländska underrättelsetjänster honom
som den f.d. skolläraren Saloth Sar. I september
1977 tillkännagav Pol Pot officiellt att Kambodjas
kommunistparti existerade och att partiet
styrde landet.
Tvingades arbeta ihjäl sig
Regimens mål var att flerdubbla risskörden och
med exportinkomster från ris utveckla jordbruket
och industrialisera landet. De flesta invånarna
tvingades arbeta tio till tolv timmar om dagen
året runt för att förverkliga planmålen. Även
många av de starkaste arbetade ihjäl sig. Trots det
hårda arbetet försämrades skördarna och svält
bredde ut sig från 1976. Undernäringen ledde
också till fler sjukdomar.
Sociala band och lojaliteter som kommunistpartiet
inte kunde kontrollera skulle upplösas.
Äkta makar skildes åt. Barn togs ifrån sina föräldrar
för att uppfostras under partimedlemmars
ledning. Enhetlig klädsel med svarta uniformer
infördes. I början av 1976 infördes gemensamma
matsalar i kollektiven. Utomäktenskapliga sexuella
förbindelser förbjöds och kunde leda till
fängelse eller dödsstraff. Utöver reglering av arbetet
styrdes fritiden, bl.a. genom täta möten där
deltagarna skulle kritisera varandra och sig själva.
Trots alla åtgärder fortsatte smuggling, fusk och
kritik att förekomma, till stor del därför att byråkratin
i Demokratiska Kampuchea fungerade
dåligt och den hårda kontroll som eftersträvades
inte var praktiskt möjlig.
Under den nya regimens första månader dödades
många statstjänstemän och officerare från den
gamla regimen. Social jämlikhet skulle skapas genom
att döda dem som tillhörde tidigare besuttna
och intellektuella skikt. Därefter minskade dödandet
för en tid för att från mitten av 1976 trappas
upp igen. Regimen gick successivt längre och
fler definierades som fiender. I september 1976
inleddes stora utrensningar inom kommunistpartiet.
Utrensningarna fortsatte fram till regimens
fall. Liksom vid Stalins utrensningar på 1930-talet
och Maos på 1960-talet rörde sig utrensningarna
framför allt om personer som misstänktes hota Pol
Pots maktställning. Misslyckandena att uppnå
ledningens mål skylldes på sabotörer och förrädare
och ledde till ökad terror. I maj 1978 ledde utrensningarna
till ett desperat uppror bland styrkor
i östra Kambodja men det slogs ner och hundratusentals
dödades i massakrer.
Inledde krig mot Vietnam
Orsaken till att de röda khmerernas regim föll
var en skärpt konflikt med grannlandet Vietnam.
Trots att khmererna fått militärt stöd av Nord­
Enligt beräkningar dog omkring
10 000 människor under evakueringen
av Phnom Penh. Ytterligare
tiotusentals dog när övriga
städer utrymdes.
Foto: SIPA PRess / Scanpix
KAMBODJA · 75