Genusperspektiv på ledning och samverkan vid olyckor och kriser – en forskningsöversikt

Genusperspektiv på ledning och 

samverkan vid olyckor och 

kriser – en forskningsöversikt

2 

MSB:s kontaktpersoner: 

Pia Håkansson, 010-240 3593 

Publikationsnummer MSB910 – september 2015 

ISBN 978-91-7383-599-2

3 

Författarna 

Ulrika Jansson 

Fil. dr. i arbetsvetenskap/universitetslektor i genusvetenskap 

Karlstad universitet 

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap 

Institutionen för sociala och psykologiska studier 

www.kau.se 

Sophie Linghag 

Fil. dr. i företagsekonomi/universitetslektor i genusvetenskap 

Karlstad universitet 

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap 

Institutionen för sociala och psykologiska studier 

www.kau.se 

Forskningsöversikten har varit finansierad av Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap.

4

5 

Innehållsförteckning 

Inledning......................................................................................................... 6 

Rapportens upplägg ........................................................................................ 6 

Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser ............................. 7 

Ledning ................................................................................................... 8 

Genusperspektiv på ledning och ledarskap ........................................... 11 

Samverkan ............................................................................................ 12 

Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser ........... 15 

Genus och katastrofer ........................................................................... 17 

Skillnader i riskuppfattningar ............................................................... 22 

Genusmedveten riskhantering och analys ............................................ 24 

Genus i risk- och krishantering............................................................. 25 

Integrering av jämställdhet i ledningssystem ....................................... 31 

Slutsatser ...................................................................................................... 49

6 

Inledning 

Denna forskningsöversikt är ett uppdrag från Myndigheten för 

samhällsskydd och beredskap, MSB, till Karlstads universitet, 

Centrum för genusforskning. Uppdraget handlar om hur betydelser 

av genus är belyst inom ledning och samverkan vid framförallt 

olycksoch krishantering, men även i viss mån inom andra relevanta 

samhällsområden. I översikten berörs även ledarskapsområdet och 

dess utveckling i relation till genus. 

Bakgrunden till att genomföra en forskningsöversikt om genus inom 

ledning och samverkan handlar bland annat om att lednings- och 

samverkansområdet ofta baserar sitt arbete på tradition och 

ledningsideal som präglas av män och manlighet på ett 

oproblematiserat sätt. Detta antas ha konsekvenser för lednings- och 

samverkansproblematik vid olyckor och kriser. Forskning om olycksoch 

krishantering utförs inom många olika vetenskapliga discipliner 

och med många olika perspektiv. På en övergripande nivå kan en 

ställa sig frågor om vad en kris är? Eller en risk? För vem eller vilka 

är olika fenomen ett hot eller en risk? Syftet med forskningsöversikten 

är emellertid att beskriva betydelser av genus eftersom det 

är ovanligt i kombination med frågor om ledning, styrning och 

samverkan i olycksoch krishantering. Kunskap om forskningsläget 

kring hur genus har blivit belyst inom ledning och samverkan inom 

olycksoch krishantering kan bidra till utveckling av samhällets 

förmåga att hantera ledning och samverkan vid olyckor och kriser. 

En redovisning av kunskapsläget synliggör även vilka områden inom 

ledning och samverkan vid olyckor och kriser som är viktiga, 

intressanta och behöver beforskas vidare. 

Rapportens upplägg 

Denna rapport vänder sig till de med intresse för ledning och 

samverkan vid olycksoch krishantering ur ett genusperspektiv. 

Rapporten är en forskningsöversikt över den forskning och litteratur 

som finns inom området men utan att vara heltäckande. Målet med

7 

rapporten har varit att lyfta fram representativ och relevant forskning 

samt ge exempel på hur genus är belyst inom forskningsfältet. 

Rapporten består av ett antal olika delar. I den inledande delen 

beskrivs uppdraget och dispositionen och därefter följer ett avsnitt 

om Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser. Syftet 

med avsnittet är att beskriva vad begrepp som ledning och 

samverkan vid olycksoch krishantering betecknar samt presentera 

vad ett genusperspektiv på ledning och ledarskap innebär. Därefter 

följer ett avsnitt om Betydelser av genus i ledning och samverkan 

vid olyckor och kriser. Vi ger exempel på internationella och svenska 

studier som på olika sätt, och inom olika områden, diskuterar genus 

inom olycksoch krishantering. Forskningen presenteras genom ett 

antal tematiker, nämligen genus och katastrofer, skillnader i 

riskuppfattningar, genusmedveten riskhantering och analys, genus 

i risk- och krishantering och integrering av jämställdhet i 

ledningssystem. De olika temana innehåller studier och forskning 

som går i varandra och kan inte uteslutande placeras inom än den 

ena än den andra tematiken. I det sista temat integrering av 

jämställdhet i ledningssystem ges ett detaljerat exempel på hur ett 

inkluderande, jämställt och effektivt krisledningssystem skulle kunna 

utformas ur ett jämställdhetsintegrerings-perspektiv. Rapporten 

avslutas med ett avsnitt om slutsatser. 

Begreppen ledning och samverkan vid olyckor 

och kriser 

En första del av arbetet med forskningsöversikten har inneburit att 

tydliggöra vad begrepp som ledning och samverkan vid olycksoch 

krishantering betecknar för att därigenom kunna fokusera analysen 

kring på vilket sätt betydelser av genus har blivit belyst. I 

forskningsöversikten Ledning och samverkan vid olyckor och kriser 

(Danielsson m.fl. 2011) diskuterar författarna två inriktningar i 

befintlig forskning. Den ena inriktningen handlar om frågor kopplade 

till samverkan med berörda aktörer inom och utanför den egna 

organisationen (Bar-El m.fl. 2009). Här identifieras problematiken 

med byråkratiska organisationers flexibilitet och 

anpassningsförmåga i svåra lägen. Ledningens betydelse anses här är

8 

till stor del vara outforskad. Den andra inriktningen av 

ledningsfrågor som lyfts fram av Danielsson m.fl. handlar om staber 

och andra tillfälligt sammansatta organisationsformer. Exempel på 

frågor som väckts vid ledarskapsstudier av civil krishantering är t.ex. 

samverkan inom staber, samverkan mellan stab och fält, 

organisationer som inte har någon vardagsberedskap för stora 

händelser versus organisationer som har det, rollbyten under en 

långt utdragen krishantering med mera (Huang, 2008, Sjöberg m.fl. 

2011). En slutsats är att det finns behov av forskning om ledning och 

samverkan vid olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska 

organisationers anpassning vid akuta händelser och dels hantering av 

de temporära organisationsformer som skapas i dessa sammanhang 

(Danielsson m.fl. 2011). Betydelser av genus i ledning och samverkan 

vid olyckor och kriser nämns inte alls i forskningsöversikten och inte 

heller lyfts problem med bristen på sådan forskning eller behov av 

densamma fram. 

Ledning 

När det gäller ledning görs ofta distinktioner mellan begreppen 

ledning, ledarskap och chefskap. Ledarskap är ett brett område och 

följaktligen finns det inom forskningsområdet en mängd definitioner. 

Det finns dock vissa drag som förenar de flesta definitioner, nämligen 

ett antagande om att det rör sig om en process och ett relationellt 

fenomen. När ledarskap förstås som en process synliggörs att en 

avsiktlig påverkan utövas av en individ på andra människor för att 

leda, strukturera och underlätta aktiviteter och relationer inom en 

organisation. Ledarskap betecknar vanligen relationen mellan ledare 

och medarbetare. När ledarskap ses som en social process kan fler 

inom ett givet sammanhang vara ledare vilket innebär att det på 

förhand inte behöver vara någon skillnad mellan ledare och ledda 

(Bryman, 1996, Yukl, 1998, Parry & Bryman 2006). Ofta ingår ord 

som inflytande, grupp, mål och relation i definitioner av ledarskap 

utifrån en förståelse av en ledare som utövar inflytande över en grupp 

för att nå ett visst mål och som baseras på en relation mellan ledare 

och ledda (Bryman 1996). Bryman framhåller dock att dessa 

definitioner mest relaterar till den forskning som bedrivits fram till

9 

mitten av 1980-talet. Under senare tid tenderar definitioner av 

ledarskap att beskriva ledaren som ”Manager of meaning”, dvs. 

denne tillmäts betydelse som meningsskapare för organisationen och 

dess medlemmar. Detta innebär en betoning av det symboliska 

ledarskapets betydelse och ledarens funktion att åstadkomma social 

konsensus. 

En annan fråga rör förhållandet mellan begreppen ledarskap och 

chefskap. I forskningen görs ofta en distinktion mellan begreppen 

ledare och chef då ledarskap har visats inte enbart utövas av dem 

som har titeln chef. Med ”chef” avses vanligen en formell position 

medan en ”ledare” definieras som någon som ”får folk med sig” 

utifrån att det bygger på ett förtroende och acceptans som ger makt, 

och inflytande (Rohlin, Skärvad & Nilsson, 1994). 

Ledning är emellertid mer än ledarskap och chefskap genom att det 

har en vidare innebörd och innefattar ledarens samtliga uppgifter, 

som t.ex. administrativa, ekonomiska och representativa uppgifter 

(Söderström 1998). Enligt Bruzelius och Skärvad (2012) innefattar 

ledning och ledningsarbete aktiviteter som är knutna till 

ledningsrollen och ledningsansvaret, dvs. att både leda verksamheter 

och att leda människor. Att leda verksamheter innefattar att utforma 

och arbeta med affärsidé, mål, strategi, organisation och styrning på 

ett sådant sätt att verksamheten skapar värde för dess olika 

intressenter. Med intressenter avses de individer, grupper, 

organisationer som i något avseende har en utbytesrelation med 

organisationen och som innebär att organisationen och 

intressenterna har ett beroendeförhållande till varandra. Att leda 

människor handlar till stor del om att mobilisera lust, energi och 

engagemang hos människorna som arbetar i verksamheten, direkt 

eller indirekt, och att inrikta detta mot verksamhetens mål (Bruzelius 

och Skärvad 2012). 

När det gäller ledning i olycksoch krissammanhang har det 

framförts att sammanhanget för utövandet av ledning är viktig att

10 

klargöra. Enligt Fredholm och Uhr (2011) behöver det tydliggöras om 

det handlar om ledning i den hierarkiska monokulturella 

organisationen eller den pluralistiska samhälleliga kontexten. 

Traditionellt har ledningsbegreppet inom olycksoch 

krishanteringssammanhang använts med utgångspunkt i hierarkiska 

monokulturella organisationer som lägger tonvikt i en mer eller 

mindre strikt kommandostruktur med en chef i toppen. Men denna 

typ av ledning är, enligt Fredholm och Uhr, svår att tillämpa på ett 

större heterogent sammanhang som innefattar kommunala, statliga 

och enskilda aktörer som var och en har eget ansvar, kulturer och 

ideal, eftersom det inte finns förutsättningar för att tillämpa samma 

typ av ”top-down”- präglad ledning som i den hierarkiska 

monokulturella organisationen. En pluralistisk samhällelig kontext 

karaktäriseras istället av att olika organisationer verkar sida vid sida, 

men autonomt, och inkluderar flera olika organisationskulturer, 

intressen och målinriktningar. För att åstadkomma ledning i ett 

sådant mångfacetterat sammanhang behövs en princip för 

balansering av olika mål och situationstolkningar, dvs. man bör 

åstadkomma en funktionell samordning mellan aktörerna och en 

övergripande gemensam inriktning för helheten av aktörerna. 

Fredholm och Uhr menar att ledningsproblemet för att få en 

önskvärd ordning på denna helhet av många av varandra mer eller 

mindre oberoende aktörer består av att åstadkomma en lämplig 

balansering av de olika aktörernas situationstolkningar, uppgifter, 

intressen och mål. De anser att det bör finnas någon uttalad 

värdegrund, dvs. någon form av gemensamma mål, för hur 

samordningen bör falla ut för helheten. Fredholm och Uhr lyfter fram 

vikten av att systematisera det sammanhang som ledning utövas 

inom och gör följande indelning: inriktning och samordning av 

uppgift, inriktning och samordning av insats, inriktning och 

samordning av system och inriktning och samordning av system av 

system. Dessa fyra olika systemomfattningar motsvarar att man i den 

så kallade hotskalan rör sig från hantering av alldagliga, vanliga och 

frekventa händelser till och med nationella kriser. Synen på 

funktionen ledning behöver utvecklas och även omfatta situationer

11 

när den hierarkiska monokulturella organisationen blir delaktör i ett 

skeende i den pluralistiska samhälleliga kontexten. En förmåga hos 

ledare innebär således både att förstå och hantera 

ledningsproblematik i egen, oftast hierarkisk monokulturell, 

organisation, där en mer eller mindre strikt kommandostruktur är 

tillämplig och i den pluralistiska samhälleliga kontexten, utifrån 

principen om värdegrundsbaserad balansering av olika mål och 

situationstolkningar (Fredholm och Uhr 2011). 

Genusperspektiv på ledning och ledarskap 

Forskningen om organisation och ledarskap kan sägas ha varit 

”könsblind” fram till mitten av 1970-talet, då det väcktes ett intresse 

för kvinnors situation i organisationer och avsaknad av kvinnor på 

ledningspositioner. Mycket av den forskning som bedrevs under 70- 

och 80-talen, var fokuserad på det fåtal kvinnor som var chefer, som 

individer, utan någon egentlig koppling till teorier om genus. Den 

typen av forskning kan egentligen inte karaktäriseras som kritisk 

forskning eftersom den bedrevs utifrån könsneutrala, traditionella, 

synsätt på ledningsteori. Resultaten från den här typen av studier kan 

grovt sammanfattas med att förklaringen till varför kvinnor saknas 

på ledande befattningar står att finna hos kvinnorna själva. Deras 

personliga egenskaper och hemsituation ses som förklaringen, och 

inte förhållanden och villkor som har med organisationerna att göra. 

Kvinnor som är intresserade av en chefskarriär måste kompensera de 

brister deras uppfostran inneburit, och så att säga ta sig in på mäns 

villkor. Män som norm för föreställningar om ledarskap och villkor 

för utövning av ledarskap togs för givet och ifrågasattes inte. Att 

kvinnor som ledare blev jämförda och bedömda utifrån en norm för 

ledarskap som utgjordes av män och mansdominerade sammanhang 

problematiserades inte (SOU 1994:3, Wahl m.fl. 2011). 

Vad gäller hinder för kvinnor att nå chefspositioner och kvinnors 

karriärprioriteringar har ett flertal studier publicerats (Wahl m.fl. 

2011). I en studie av Anna Wahl (1992) visades att tvärtemot

12 

föreställningen om att kvinnor inte vill avancera och bli chefer, var 

det inte vilja eller ambition som saknades utan kvinnorna pekade på 

organisatoriska hinder eller upplevd maktlöshet inför att förändra 

organisationsstrukturer. På senare år har utvecklingen av 

organisations- och ledarskapsforskning med genusperspektiv 

inneburit att även män och manlighet har problematiserats (se t ex 

Collinson & Hearn (ed.) 1996). Genusforskningen har 

problematiserat den rådande mansdominansen bland chefer liksom 

könsmärkta ideal för ledarskap. Att en stor andel på 

ledningspositioner är män, är både en följd av och en konsekvens till 

att ledarstilar, maktprocesser, hierarki, kultur, traditioner, strategier 

och ledningspraktiker ofta knyts till föreställningar om manlighet. 

Forskningen pekar på att kvinnliga ledare löper risk att utmanövreras 

genom att ifrågasättas antingen för att vara allt för feminina för att 

godtas som ledare eller alltför maskulina för att respekteras som 

kvinnor. På motsatt sätt innebär kopplingen mellan ledarskap och 

manlighet ett skydd och ett stöd för män. Män rekryterar andra män 

och män som är ledare ifrågasätts sällan som dåliga ledare på grund 

av sin könstillhörighet. I arbetssätt och kommunikation vid 

krishantering följer ofta en ”militär” tradition där tydlighet och 

förmågor att fatta beslut antas vara av särskild vikt. 

Samverkan 

Samverkan är ett välanvänt nyckelbegrepp inom olycksoch 

krishanteringsretoriken och kan ses som ett generellt grundvillkor i 

arbetet med samhällsskydd och beredskap. Fokuseringen på 

samverkan härrör från förändrade utgångspunkter för det civila 

försvaret. I betänkandet Krishantering och civilt försvar i 

kommuner och landsting (SOU 2004:134) betonas att det svenska 

samhällets system för att förebygga och hantera hot och risker måste 

bygga på en helhetssyn och gemensam planering i hela hotskalan. 

Men trots att begreppet samverkan har en väldigt hög 

användningsintensitet såväl i det politiska samtalet som i praktikens 

dialog förekommer enligt Uhr (2011) få diskussioner om begreppets

13 

betydelser. Innebörden i samverkan anses även vara svårfångad. Ett 

problem menar Uhr är att det visat sig vara praktiskt svårt att få en 

stor mängd aktörer från olika segment av samhället att enas kring en 

exakt innebörd. I MSB:s publikation Gemensamma grunder för 

samverkan och ledning vid samhällsstörningar (MSB 2014) syftar 

till att vägleda olika aktörer (offentliga, privata och/eller ideella 

organisationer) för att underlätta aktörsgemensam inriktning och 

samordning, det vill säga nå någon slags enighet. Ett antal 

”tankemodeller” och arbetssätt föreslås för att främja ett strukturerat 

och likartat sätt att agera. Det handlar till exempel om att definiera 

centrala begrepp såsom inriktning, samordning, ledning och 

samverkan. Kunskap om den svenska modellen för att hantera 

samhällsstörningar, helhetssyn och perspektivförståelse m.m. antas 

också vara viktiga för att skapa samordning och effektivare utnyttja 

samhällets resurser. Det betonas dock att MSB endast har en 

stödjande roll och att varje aktör själv ansvarar för att implementera 

de gemensamma grunderna. 

Svårigheter med att samverka i praktiken beskrivs av Kristina Bartley 

och Mathias Ericson (2013) i rapporten ”Ett plus ett kan bli tre”. De 

studerar villkor för tvärsektoriell samverkan kring sociala risker på 

kommunal nivå i ett projekt initierat av Södra Älvsborgs 

Räddningstjänstförbund. Syftet med studien var att titta på hur 

praktiker inom olika verksamheter beskrev ”problem” med fokus på 

skadegörelse och anlagda bränder samt vilka metoder som fanns för 

att förebygga, hantera och förhindra dessa. Bartley och Ericson 

konstaterar att samverkan saknas och försvåras av att 

samverkansparterna har olika perspektiv och uppdrag. Hindren 

beskrivs främst vara av strukturell och kulturell art där olika 

problembilder resulterade i att parterna inte kunde enas kring mål 

eller organisering i frågan. Kulturella hinder var bland annat 

stereotypa föreställningar om kön och klass. Vidare fungerade 

metoder och rutiner, både inom och mellan olika sektorer och parter, 

hindrande. Formella metoder, såsom formaliserade nätverk, 

planering och formell kommunikation ställdes mot mer informella

14 

metoder med sporadiska kontakter som alltså gjorde att samverkan 

försvårades. Vad gäller genusperspektiv på samverkansprocesser så 

efterlyser Bartley och Ericson just ett sådant i vidare forskning 

eftersom de såg att det som definieras som sociala risker är 

genuspräglat och kopplat till föreställningar om män och manlighet. 

En annan forskare som lyfter fram praktiska svårigheter i samverkan 

är Anna Johansson (2013) som studerar riskhantering och 

säkerhetsarbete i svensk offentlig förvaltning i sin avhandling 

Societal risk and safety management – Policy diffusion, 

management structures and perspectives at the municipal level in 

Sweden. Bland annat studeras den kommunala implementeringen 

och hanteringen av övergripande internationella och nationella 

strategier och målsättningar avseende sektorövergripande och 

multistrategiskt risk- och säkerhetsarbete. Johansson konstaterar att 

riskanalyser görs utifrån begränsade perspektiv – oftast med fokus på 

katastrofer i relation till industri och teknik – och att det finns just 

många praktiska svårigheter i samarbetet/samverkan. Ett 

helhetsperspektiv på risker och hot innebär principiellt att risk- och 

krishanteringen ska genomföras på hela hotskalan – dvs alltifrån 

mindre olyckor till kriser av mer omfattande karaktär. I Johanssons 

studie synliggörs hur krishanteringen koncentreras kring ”stora” 

kriser för bl a industrin. 

Ett högaktuellt exempel på hur ”stora” kriser uppmärksammas 

särskilt är samarbets- och utvecklingsprojektet kring skogsbranden i 

Västmanland som beskrivs i publikationen Att åstadkomma 

inriktning och samordning – 7 analyser utifrån hanteringen av 

skogsbranden i Västmanland 2014 (Uhr m.fl. 2015). Syftet med 

projektet beskrivs vara att analysera hur inriktning och samordning 

åstadkommits under skogsbranden för att skapa förbättrade 

förmågor och samarbeten inom området inriktning och samordning 

vid samhällsstörningar. Enligt den sammanfattande slutdiskussionen 

uppvisar händelsen på en övergripande nivå samma typ av fenomen 

som andra omfattande samhällsstörningar, det vill säga hanteringen

15 

av skogsbranden var inte speciellt unik. Det handlade till exempel om 

spontana lösningar, så kallade ad-hoclösningar som inte grundas i 

förtänkt formell planering, och betydelser av personkännedom. 

Personkännedom antas skapa förtroende och påverka både effektiv 

kommunikation och rekrytering. Analyserna saknar genusperspektiv 

men utifrån könsteoretisk kunskap som visar att föreställningar om 

kön påverkar informell ledning, beslut och beslutsförmågor var det 

sannolikt så även i hanteringen av skogsbranden. 

En studie som problematiserar skogsbranden, bland annat ut ett 

genusperspektiv, är Anna Olofssons, Susanna Öhmans och Katarina 

Giritli Nygrens (2014) (O)avsiktliga konsekvenser av 

riskkommunikation vid extraordinära händelser: Skogsbranden i 

Västmanland 2014. De diskuterar de diskurser som figurerar i 

massmedia i samband med skogsbranden och vilka konsekvenser den 

massmediala risk- och kriskommunikationen kan få. Kortfattat visar 

deras studie att stereotypa könsroller (re)produceras bland annat 

genom föreställningar om heroisk maskulinitet och omvårdande 

feminitet samt krigsnarrativ. 

Betydelser av genus i ledning och samverkan 

vid olyckor och kriser 

Vad som är slående i analyserna av studier om ledning och 

samverkan vid olycksoch krishantering är frånvaron av betydelser 

av genus. Det framstår som om genus saknar betydelse eftersom 

genus är osynligt i beskrivningar och analyser, vilket t.ex. märks i 

inledningen av denna text vid genomgången av begreppen ledning 

och samverkan vid olyckor och kriser. I grundläggande läroböcker på 

fältet som t.ex. Risk and Crisis Management in the Public Sector 

(Drennan & McConnell 2007) saknas beskrivningar och analyser av 

betydelser av genus. 

Könsblindhet i forskning om ledning och samverkan vid olyckor och 

kriser förefaller märkligt utifrån att det är en sådan tydlig 

könssegregering med mansdominans i organisering och ledning av

16 

beredskap. Könsblindheten, dvs. okunskap och omedvetenhet om 

betydelser av genus, vid olyckor och kriser kan få stora konsekvenser 

eftersom information, kommunikation och beslutsfattande har 

betydelser för människors handlingsmönster i samhället. 

Könsblindhet i studier av organisationer och ledning påtalades av 

Joan Acker och Donald van Houten redan år 1974 utifrån att de 

gjorde en omläsning av några klassiska verk. Till exempel 

synliggjordes att könssegregering och selektiv rekrytering av kvinnor 

respektive män till vissa arbetsuppgifter samspelade med skapandet 

av en maktfördelning mellan könen och där gruppen män 

överordnades gruppen kvinnor. Det skapades också föreställningar 

om kvinnors respektive mäns kompetens utifrån föreställningar om 

kön, vilket bidrog till att skapa maktordningar. T.ex. fanns 

dominerande föreställningar om att kvinnor inte förstod sig på teknik 

till skillnad mot män, varför män och kvinnor rekryterades till olika 

uppgifter som innebar att män dominerade på positioner som 

kontrollerade användning av maskiner och teknik, som 

huvudsakligen bestod av kvinnor. Acker och Van Houten var bland 

de första att hävda att könsskillnader mobiliseras av 

organisationsstrukturer, dvs. att organisationsstrukturer bidrar till 

att skapa mäns maktpositioner och överordning i organisationer och 

samhället i stort. Konsekvenser som följer av könsblindhet i studier 

och begrepp är att kön framstår som osynligt och betydelselöst och 

följaktligen inget som behöver problematiseras. Män som 

könsvarelser, ledning som manligt könsmärkt och ledning av manligt 

könsmärkta verksamheter blir osynliggjorda fenomen och istället 

framställs en könsneutral bild. Framställande av organisation och 

ledning som könsneutrala fenomen kan spela en ideologisk roll i att 

såväl dölja betydelser av kön som att skapa en bild av arbetaren eller 

chefen som manligt könsmärkt i antaganden om hur organisationen 

ska se ut (Acker 2000). Ett av könsordningens återkommande 

uttryck handlar om att män tillskrivs det allmängiltiga, neutrala och 

högre värderade, medan kvinnor tillskrivs det avvikande och lägre 

värderade (de Beauvoir 1949, Hirdman 1988). I organisationer

17 

innebär ofta arbetsdelningen mellan könen en könssymbolik 

kopplade till vanliga dikotomier mellan könen i det västerländska 

tänkandet, där män och manlighet förknippas med att vara aktiv, 

stark och självständig och kvinnor och kvinnlighet med att vara 

passiv, svag och osjälvständig (Hirdman 1988, Westberg- 

Wohlgemuth 1996). Positioner och arbetsuppgifter i organisationer 

är ofta könsmärkta, dvs. impregnerade med föreställningar om 

manlighet och kvinnlighet som ofta uppfattas som naturliga och 

självklara. Könsmärkning handlar på så sätt om att bekräfta 

segregering utifrån kön. Könsmärkning förmedlar även status där 

arbetsuppgifter eller positioner med en manlig könsmärkning ofta 

värderas högre än de med en kvinnlig. Könsmärkning skapas således 

både utifrån könsfördelningar och maktrelationer mellan könen 

(Wahl m.fl. 2011). Men den manliga könsmärkningen osynliggörs 

genom könsblindheten. Istället upprätthålls en bild av 

könsneutralitet, t.ex. att ledning och samverkan inte har något med 

kön att göra. Även frånvaron av kvinnor osynliggörs genom 

könsblindheten. 

Vi har dock funnit ett antal internationella och svenska studier som 

på olika sätt, inom olika områden, diskuterar genus inom olycksoch 

krishantering. Dessa presenteras nedan inom dessa tematiker: genus 

och katastrofer, skillnader i riskuppfattningar, genusmedveten 

riskhantering och analys, genus i risk- och krishantering och 

integrering av jämställdhet i ledningssystem. 

Genus och katastrofer 

I en artikel av Tyler & Fairbrother (2013) görs en översikt av 

internationell forskning om genus och katastrofer. Författarna anser 

att antologin The Gendered Terrain of Disaster: Through Women's 

Eyes (Enarson & Morrow 1998) är en av de första som synliggör 

betydelser av kön. De skriver att det mest uppenbara sätt som genus 

har blivit belyst är genom de starkt mansdominerade formella 

räddningsinsatsorganisationerna. För samtidigt som kvinnors

18 

handlingar visats utgöra viktiga bidrag vid katastrofinsatser, t.ex. 

genom avgörande insatser för lindring och återhämtning efter 

katastrofer, har kvinnor i stort sett uteslutits från de formella 

räddningstjänstorganisationerna (Ariyabandu, 2009; Fothergill, 

1998; Mishra, 2009; Robertson, 1998). Men på flera sätt har det 

visats att genus har betydelser vid katastrofer. I en litteraturöversikt 

av ca 100 artiklar inom spansk- och engelskspråkig litteratur om 

katastrofarbete dras slutsatsen att den teoretiska förståelsen av genus 

står i direkt relation till hur arbetet med katastrofhjälp planeras och 

genomförs i samband med katastrofer (Enarson & Meyreles 2004). I 

antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti 

2009) presenteras en omfattande översikt, totalt 24 kapitel, som 

behandlar betydelser av kön i katastrofsituationer. I boken, som 

består av fyra delar, presenteras först grundläggande analyser av kön 

och förebyggande av katastrofer, för de som inte känner till området 

sedan tidigare. I bokens andra del problematiseras specifika 

utmaningar och hur dessa har hanterats. I den tredje delen fokuseras 

på konkreta initiativ som har tagits av olika kvinnogrupper för att 

minska riskerna vid katastrofer. I antologins sista del undersöks och 

problematiseras integrering av jämställdhet vid katastrofer och 

riskhantering. Där presenteras modeller för att åstadkomma 

jämställdhet i katastrofförebyggande arbete. Vi återkommer till en 

presentation av en guide, eller ”verktygslåda”, från den översikten 

längre fram. Studier om kön och katastrofer visar att katastrofer får 

olika konsekvenser för kvinnor och män. Enarson & Morrow (1998) 

har synliggjort nio dimensioner där genus spelar roll och har 

betydelser, nämligen: 1) exponering för risk, 2) uppfattning av risk, 3) 

beredskap, 4) varningskommunikation och insats, 5) fysiska effekter, 

6) psykiska effekter, 7) räddningsinsatser, 8) återhämtning, och 9) 

återuppbyggnad. 

I forskning om kön och katastrofer framkommer att kvinnor på olika 

sätt är mer sårbara för effekterna av katastrofer än män. Detta ska 

dock inte tolkas som ett resultat av vissa biologiska skillnader mellan 

män och kvinnor, utan ska förstås utifrån sociala faktorer såsom

19 

bristande jämställdhet. Marginaliserade grupper drabbas hårdare av 

konsekvenser från katastrofer och kvinnor missgynnas ofta på grund 

av deras sociala och ekonomiska ställning i samhället. Olika sociala 

begränsningar påverkar kvinnornas möjligheter att kunna hantera 

katastrofer. Det har t.ex. visats att kvinnor i mindre utsträckning än 

män har fått lära sig att simma. De bär ofta kläder som fungerar 

olämpligt och hindrande pga. könsmärkta förväntningar på kläder 

(Enarson och Chakrabarti 2009, Enarson och Morrow, 1998). Det är 

därför inte förvånande att kvinnor är överrepresenterade i dödsfall 

som följer av drunkning under översvämningar och tsunamier 

(Ariyabandu, 2009). I vissa fall, oavsett vilken typ av naturkatastrof, 

hindras kvinnor i sina försök att fly för att de har begränsade 

möjligheter att kunna röra sig utomhus eller i offentliga miljöer 

(Ariyabandu 2009, Chakrabarti och Walia 2009). Kvinnor har även 

ofta omsorgsansvar för barn, äldre och sjuka, vilket har förklarats 

som hinder för kvinnors möjligheter att undkomma överhängande 

fara (Enarson och Morrow 1998). Dessutom, i vissa internationella 

sammanhang, är kvinnor läskunniga i mindre utsträckning än män, 

vilket kan innebära att de inte kan läsa och förstå 

beredskapsinformation (Enarson och Morrow 1998). Även om 

faktorer, såsom läs- och skrivkunnighet och begränsade möjligheter 

att röra sig i offentliga miljöer, inte tenderar att påverka kvinnor i 

industrialiserade länder, finns fortfarande stora könsskillnader som 

hänför sig till sociala och ekonomiska ojämlikheter. I Japan är t.ex. 

ensamstående mödrar betydligt överrepresenterade i skador och 

dödsfall till följd av jordbävningar (Masai, 2009). Det finns flera 

bidragande förklaringar till varför det är så. Först av allt, 

ensamstående föräldrar är i allmänhet mer sårbara vid katastrofer då 

det ofta innebär att det bara är en vuxen i hushållet. För det andra 

finns det betydligt fler ensamstående mödrar än ensamstående fäder 

med omsorgsansvar, vilket gör att risken för kvinnor ökar. Och för 

det tredje tenderar ensamstående mödrar att ha en lägre 

genomsnittlig inkomst. Och när det gäller Japan, liksom många 

andra platser, är ensamstående mödrar också socialt stigmatiserade. 

De tenderar därför att leva i sämre bostäder, i fattigare delar av

20 

städerna, och i bostäder som är mer benägna att rasa, vilket skadar 

eller dödar dem, under en jordbävning (Masai, 2009). Ett par andra 

exempel på studier från Japan är Mire Koikaris (2013) Training 

Women for Disasters: Gender, Crisis Management (Kiki Kanri) and 

Post-3.11 Nationalism in Japan och Yoko Saitos (2014) Progress or 

repetition? Gender perspectives in disaster management in Japan. 

Korikari (2013) visar hur kvinnor görs till en del av nationell 

återhämtning och återuppbyggnad efter katastrofer i Japan genom 

att knytas till hemmet och traditionella kvinnosysslor. Hon använder 

begreppet domesticerad kvinnlighet för att beskriva hur kvinnors 

samhällsuppgifter förbinds med hemmet som mor, maka och 

hemmets stöttepelare men att det är makens, barnens och släktens 

krav som prioriteras och därmed förstärker kvinnors underordnade 

position i det japanska samhället. Enligt Korikari förväntas kvinnor 

bidra i nationella angelägenheter vid katastrofhantering för att 

reducera osäkerhet och rädslor men binds genom domesticeringen 

till stereotypa könskontrakt på problematiska sätt. Saitos (2014) 

konstaterar i sin studie att katastrofhantering i Japan fortfarande 

saknar genusperspektiv och att kvinnors särskilda behov av integritet 

i tillfälliga härbärgen och evakueringscentra inte tillgodoses. Saitos 

visar också att kvinnors möjligheter för deltagande i såväl 

förebyggandefasen och återuppbyggnadsfasen är undermåligt men 

att kvinnors erfarenheter är högst väsentliga för att bygga 

motståndskraftiga samhällen. 

En annan studie är Hannan (2009) som belyser hur existerande 

ojämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller mänskliga 

rättigheter, socioekonomisk och politisk status, tillgång och kontroll 

över resurser, tillgång till utbildning och brist på andra möjligheter 

kan innebära att kvinnor hamnar i mer utsatta positioner vid 

naturkatastrofer. Fothergrill (2003) beskriver hur kvinnor som 

erhåller bistånd i samband med en översvämning kände sig 

stigmatiserade av att vara hänvisade till tillfälliga bostäder och 

välgörenhet vid evakueringen. En liknande studie av Fordham (1998) 

visar hur tillfälliga lösningar under en kris får könade konsekvenser. 

Evakueringsbostäder i samband med en översvämning i Skottland

21 

gjorde att kvinnor primärt knöts till hemmet och traditionella 

hushållssysslor. Männen lämnade däremot de tillfälliga bostäderna 

för att hjälpa till med räddningsarbetet. Organiserandet av 

krisarbetet förstärkte därmed traditionella genusroller. Flera forskare 

har alltså uppmärksammat hur kvinnors erfarenheter i samband med 

kriser och katastrofer kommer att förknippas med den privata sfären. 

Mäns erfarenheter av katastrofer beskrivs snarare i relation till själva 

hanterandet av – och beslutsfattandet i – krissituationer. Genom att 

inte förstå och bortse från kvinnors bidrag, behov, prioriteringar kan 

räddningsinsatser och återhämningsprocesser efter katastrofer 

hindras. 

Det finns även könsskillnader när det gäller beredskap och insatser 

vid katastrofer. En av de mest framträdande är att kvinnor har en 

större preferens än män för en evakuering (Bolin et al 1998;. 

Fothergill 1998; Mozumder et al, 2008). Denna skillnad 

framkommer mestadels från studier som gjorts i utvecklade 

industriländer av översvämningar, jordbävningar och skogsbränder 

(t.ex. Mozumder, 2008). Studierna visar att kvinnor är betydligt mer 

benägna till beredskap för en evakuering medan män är mer benägna 

att vilja vara kvar i ett farligt område (Bolin et al, 1998, Mozumder et 

al 2008). Sammanfattningsvis anser Tyler & Fairbrother (2013) att 

forskningsöversikten om genus och katastrofer visar vikten av att 

förstå kopplingar mellan militärisering, maskulinitet och olycksoch 

krishantering. Vissa konstruktioner av maskulinitet påverkar vanliga 

uppfattningar om lämpliga beteenden och handlingar för kvinnor och 

män under insatser av bränder och katastrofer. 

En nyligen publicerad studie visar konsekvenser som följer av 

omedvetenhet om kön och namngivning och kommunikation vid 

orkaner i USA. Omedvetna föreställningar om kön har visats 

innebära att orkaner med kvinnonamn är dödligare än orkaner med 

mansnamn (Jung et al 2014). I studien av Jung et al analyserades 

uppgifter om antalet dödsoffer i mer än 90 orkaner som svepte in 

över USA under åren 1950-2012. Analysen visade att orkaner som 

tilldelades ett kvinnonamn skördade nästan tre gånger fler dödsoffer

22 

jämfört med orkaner som fick ett mansnamn. Eftersom orkaner 

namnges efter ett slumpmässigt system har det högre antalet döda i 

”kvinnliga” orkaner inte kunnat förklaras av att orkaner med 

kvinnonamn regelmässigt skulle vara kraftigare än orkaner med 

mansnamn. Forskarnas antagande är att omedvetna föreställningar 

om vad som är kvinnligt och vad som är manligt påverkar 

människors uppfattningar om orkaners svårighetsgrad och i sin tur 

deras benägenhet att vidta säkerhetsåtgärder och söka skydd i 

orkandrabbade områden. För att testa den hypotesen gjorde 

forskarna en serie experiment med försökspersoner som fick skatta 

orkaners svårighetsgrad och hur de själva skulle agera om de bodde i 

ett orkandrabbat område. Hälften fick informationen tillsammans 

med ett kvinnonamn, hälften tillsammans med ett mansnamn på 

orkanen. Orkanerna med kvinnonamn klassades genomgående som 

mindre farliga än orkanerna med mansnamn. Dessutom var de som 

hade tilldelats ett kvinnonamn på den tilltänkta orkanen betydligt 

mindre benägna att söka skydd än de som hade fått ett mansnamn på 

den. Resultaten i studien pekar på vikten av medvetenhet hos ledning 

som beslutsfattare och kommunikatörer om betydelser av kön, 

värdering av kön och hur detta påverkar människors beteenden, och 

vikten av denna medvetenhet vid namngivning av och information 

om t.ex. orkaner eller stormar. 

Skillnader i riskuppfattningar 

Studier av människors riskuppfattningar och riskbeteenden visar att 

olika faktorer t ex ålder, utbildning, bostadsort och politisk ideologi 

spelar roll (Dekker, et al. 1997, Dietz et al. 1998, Rhodes & Pirik, 

2011), men också att riskuppfattningar varierar mellan män och 

kvinnor samt bland människor med olika etniciteter (Finucane, 

Slovic, et al, 2000; Flynn et al, 1994). Vita mäns relativt låg 

uppfattning om risker brukar beskrivas med hjälp av begreppet ”The 

white male effect” (WME) (Cabrera och Leckie 2009, Enander och 

Johansson 2002, Finucane, et al., 2000, Flynn et al. 1994, Johnson 

2004; McCright och Riley, 2013; Renn, 2000; Satterfield, et al.,

23 

2004; Weber och Hsee 1998). Kortfattat beskrivs WME som en effekt 

av att män har en privilegierad ställning i samhället, med 

socioekonomiska maktresurser och känslor av kontroll. 

Sociologen Anna Olofsson vid Risk and Crisis Research Centre på 

Mittuniversitetet har tillsammans med kollegor studerat människors 

riskuppfattningar. Olofsson visar att det inte finns några stora 

skillnader mellan kvinnors och mäns riskupfattning i en svensk 

kontext. I artikeln The white (male) effect and risk perception: can 

equality make a difference? (2011) visas hur den så kallade ”white 

male effect” som förklarar mäns relativt låga riskuppfattning i andra 

länder är mindre tydlig i Sverige på grund av jämställdhetsdiskurser. 

Kvinnors och mäns lika möjligheter och rättigheter påverkar alltså 

riskuppfattningar och bör beaktas i riskhantering och 

riskkommunikation enligt Olofsson. Vidare visar Olofssons studier 

att fördomar och stereotyper också påverkar synen på vem som är 

sårbar och resilient vid kriser och katastrofer (Brown & Olofsson 

2014, Olofsson & Öhman 2015). 

Av lagar och förordningar inom fältet framkommer att ett 

helhetsperspektiv (dvs samverkan mellan olika aktörer) ska prägla 

risk- och sårbarhetsanalyser (t ex Lag (2006:544) om kommuners 

och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i 

fredstid och höjd beredskap, Förordning (2006:942) om 

krisberedskap och höjd beredskap, nämnda SOU 2004:134 

Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting samt 

Regeringens proposition 2005/06:133 Samverkan vid kris – för ett 

säkrare samhälle). 

MSB ansvarar för en mycket stor del av samhällets säkerhets- och 

krisberedskapsarbete. MSB är bland annat ålagda att göra risk- och 

sårbarhetsanalyser för att öka samhällets förmåga att hantera och 

förebygga kriser. Vi har tittat på några av myndighetens 

rapporter/dokument (Vägledning för Risk- och sårbarhetsanalyser 

(2011), Uppföljning av föreskrifter för risk- och sårbarhetsanalyser 

(2012), Risker och förmågor 2013: Redovisning av regeringsuppdrag 

om nationell risk- och förmågebedömning) som berör detta arbete

24 

och finner att genus- och jämställdhetsanalyser saknas i materialet. 

”Kvinnor, män och barn” nämns vid några tillfällen men någon 

analys eller förklaring ur ett genusperspektiv görs inte. Det finner vi 

anmärkningsvärt eftersom det är belagt att föreställningar om kön 

påverkar riskbeteenden. Ulf Mellström (2010) har på uppdrag av 

MSB skrivit en kunskapsöversikt om Genusvetenskapliga perspektiv 

på MSB:s verksamhetsområden. Av Mellströms slutsatser 

framkommer att myndighetens ”forskningsportfölj” borde innehålla 

fler studier med genusperspektiv – särskilt som det proaktiva 

förhållningssättet inom myndigheten sannolikt kräver nya 

kompetenser, att verksamhetsområdet är könat precis som den 

svenska arbetsmarknaden och att MSB:s allmänna 

riskhanteringsuppdrag borde vila på jämställdhetsanalyser för ett 

säkrare samhälle för både kvinnor och män. 

Genusmedveten riskhantering och analys 

I rapporten På lika villkor? Jämställdhetsfrågor angående risker i 

ett föränderligt samhälle (2012:5) diskuterar Hélène Hermansson 

risker och hanteringen av dessa med utgångspunkt i feministisk 

kunskapsteori. Syftet med studien var att bidra till en mer 

genusmedveten riskhantering och riskanalys. Genom resonemang 

om att själva formuleringen och analysen av risken skapar risken, och 

därmed också hanteringen av risken, vill Hermansson synliggöra 

problematiken med att erfarenheter och riskuppfattningar från 

grupper som inte tillhör samhällsnormen marginaliseras eller uteblir. 

Hermansson ställer frågan: ”om vi har ett samhälle där män och 

kvinnor drabbas av olika risker, och där kvinnor uppfattar risker 

annorlunda än män, är det då inte problematiskt att det i huvudsak 

är män som analyserar riskerna och fattar riskbesluten?”. Hon 

konstaterar att kvinnor har sämre möjligheter än män att påverka 

riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare, både på den 

svenska arbetsmarknaden i stort men också på poster och i styrelser 

som reglerar risker på olika sätt. Hermansson kritiserar den 

traditionella riskhanteringsmodellen, standardmodellen, som utgår

25 

från ett risk-nytto-tänkande där rationaliteter, opartiskhet, 

kollektivism och universella principer styr analyser om skadeutfall 

och riskvägning. Vem som utsätts för risker och ”får nyttan” eller 

vem som fattar besluten framkommer inte av standardmodellen 

enligt Hermansson, som istället föreslår en omsorgsetisk modell för 

riskhantering. Den innebär något förenklat att konkreta individers 

erfarenheter ges större utrymme och att hänsyn tas till känslor 

gentemot risker. Inom riskforskning hävdas att känslor är både 

nödvändiga och närvarande i riskhantering varför dessa behöver 

erkännas och synliggöras när riskbeslut fattas. Enligt Hermansson 

skulle den omsorgsetiska modellen för riskhantering innebära att 

kvinnors erfarenheter bättre togs tillvara och att riskbeslut därmed 

blir mer relevanta. 

Genus i risk- och krishantering 

Könssegregeringen i fältet riskhantering har beskrivits av Mellström 

(2010) genom orsakskedjan hot-risk-kris-krishantering-vårdomsorg. 

Denna händelsekedja kan jämföras med hur det talas om 

arbete som sker före, under och efter en olycka (Bartley och Ericson 

2013). Det finns en tydlig könssegregering som avtecknar sig i 

händelseförlopp vid riskhantering. Män är överrepresenterade i 

olycksstatistiken och de områden som knyts till hot och risker är 

manligt kodade, exempelvis anlagda bränder, kärnkraftsindustri, 

drunkning eller trafikolyckor. Även sättet att organisera beredskapen 

för att hantera dessa risker är manligt dominerade, exempelvis 

räddningstjänst, polis, militär och ambulanssjukvård. De 

institutioner som har att hantera följderna av kriser och olyckor är 

däremot kvinnligt dominerade, dvs. sjukvården. Orsakskedjan 

spänner från manlig dominans när det gäller risk och hot till kvinnlig 

dominans när det gäller vård och omsorg (Mellström 2010). När det 

gäller ledning har orsakskedjan föreslagits kunna förstås i relation till 

den förändring som skett sedan införandet av LSO, inte minst 

värnandet om att ta vara på erfarenheter från olyckor och 

krissituationer för att kunna förebygga och att arbeta proaktivt

26 

snarare än reaktivt (Linghag, Ericson & Jansson 2013). Detta har 

krävt förändrade ledningskompetenser inom hela 

krishanteringsområdet. Nätverkan och tvärsektoriell samverkan har 

blivit allt viktigare ledningsformer, liksom en strävan att sprida 

ansvaret för krishantering på olika aktörer inom kommunen, 

exempelvis i form av risk och säkerhetssamordnare. Utvecklingen går 

i linje med mer generella förändringar av styrningsformer, där 

nätverk och samverkan lyfts fram som en nödvändig utveckling för 

att hantera allt mer komplexa samhällsbehov. Linghag, Ericson & 

Jansson (2013) anser att det inom krishanteringsområdet blir tydligt 

att det också är en fråga om genus. Att samverka och nätverka 

innebär utmaningar för ett centrerarat, auktoritärt och hierarkiskt 

ledarskap till förmån för ett nätverksbaserat, platt och dialogstyrt 

ledarskap. Ur ett genusperspektiv uppstår frågan om det innebär att 

maskulint kodade ledarskapsideal kan utmanas och på vilka sätt 

makt och genus samspelar med vilken status ledarskap tillskrivs 

inom olika områden. 

Ett annat exempel på kopplingen mellan genus, konstruktioner av 

maskulinitet, och olycksoch krishantering ges av Per Folkesson 

(2005) i avhandlingen Katastrofer och män, explorativa 

undersökningar av ett komplext förhållande. Folkesson studerar 

förhållandet mellan katastrofer och män ur ett könsteoretiskt 

perspektiv. Genom fallstudier av tre katastrofala händelser i olika 

tidsperioder (Titanics förlisning 1912, den etniska rensningen av 

Srebrenica 1995 och diskoteksbranden vid Backaplan i Göteborg 

1998) beskriver Folkesson vad han kallar katastrofrelaterad 

könssegregation och dess konsekvenser. Även om katastroferna 

skiljer sig åt i flera avseenden har de något avgörande gemensamt, 

nämligen att den kollektiva organiseringen för att möta katastrofen 

enbart baseras på manligt kön och att evakuering, eller generellt 

utestängande, av kvinnor och barn är centralt i denna 

organiseringsprincip. ”De män som arbetade tillsammans på de tre 

katastrofplatserna framträder mer eller mindre som en symbiotiskt 

sammansmält uniformerad kollektiv kropp”, skriver Folkesson

27 

(2005:176). Män utsattes för dödliga risker och omkom inte på grund 

av katastrofernas direkta verkan enligt Folkesson, utan på grund av 

normativa och kollektiva sociokulturella strukturer i själva 

katastrofbekämpandet och krisorganisationen. Enskilda män är 

relativt försumbara, i betydelsen att de är möjliga att riskera, avvara 

eller offra enligt Folkesson. 

”Det är fortfarande män som upprätthåller överordnade 

imperativ och organiserade positioner även om vissa 

privilegierade företräden tillfälligtvis är åsidosatta. Min 

slutsats är att man (bland annat) kan betrakta 

patriarkatet som en latent beredskaps- och 

katastroforganisation som snabbt mobiliseras och ställs 

på fötter på specifika könssegregerade sätt vid faktiskt 

inträffande eller risk för katastrofer. Könskategorin man 

och faktiska män utgör patriarkatets oundgängliga 

rekryteringsbas för mobilisering och 

katastrofbekämpande insatser, varvid patriarkatet 

formeras och befästs som en bestående ordning medan 

de enskilda kollektivt uniformerade männen är relativt 

försumbara och utbytbara mot varandra.” 

Avhandlingen visar alltså att kön/genus utgör en central dimenson i 

katastrofbekämpning som bygger på könssegregerande principer – 

evakuering av kvinnor och mobilisering av män. 

I forskningsprojektet Genus och krishantering studeras kön i relation 

till krishanteringssystem och ledning. Studien visar att arbetssätt och 

kommunikation vid krishantering följer en ”militär” tradition där 

tydlighet, att ”peka med hela handen” och förmågor att fatta beslut 

antas vara av särskild vikt. Män, som är de som i störst utsträckning 

har erfarenheter av militären, görs på så sätt till de viktigaste ledarna 

och utesluter andra former av erfarenheter och kompetenser 

(Lundsten 2010). Den militära terminologin exkluderar sannolikt 

också andra sätt att tala om kriser och krishantering. I en studie av 

samverkan mellan räddningstjänsten och sociala myndigheter, som

28 

vi redan har nämnt, visade det sig exempelvis vara svårt för 

räddningstjänsten att delta i samverkan då organisationen 

dominerades av reaktiva problembeskrivningar och 

handlingsorientering. Samverkan misstänkliggjordes internt i 

räddningstjänsten då det utmanade det traditionella ledarstilar 

samtidigt som den reaktiva inriktningen stämplade räddningstjänsten 

som en ”främmande fågel” som försvårade samverkan kring 

sociala problematiker och begränsade räddningstjänstens 

möjligheter att delta i exempelvis Brottsförebyggande råd (Bartley 

och Ericson 2013). 

Forskning med genusperspektiv på risk och säkerhetsområdet har 

främst ägnats åt räddningstjänsten. Denna visar just att maskulinitet 

villkorar förhandlingar om vad som ryms inom räddningstjänstens 

ansvarsområde och kärnverksamhet (Ericson 2009, Mellström 2010, 

Olofsson 2011, Baigent 2001, Thurnell-Read & Parker 2008). Särskilt 

synliggörs hur allianser mellan män villkorar ledning och ledarskap 

(Ericson 2011, Olofsson 2012, Häyrén Weinestål, Bondestam & Berg 

2011). Ledning inom räddningstjänsten visar sig inte bara vara en 

fråga om formell organisation utan om informella nätverk och 

yrkeskultur. Mathias Ericson (2011) visar i sin avhandling Nära inpå 

– maskulinitet, intimitet och gemenskap i brandmäns arbetslag hur 

brandmannayrkets starka koppling till föreställningar om manlighet 

får konsekvenser för huruvida ledningsbeslut verkställs. Brandmäns 

arbetslag har konstaterats vara starka sammanslutningar mellan 

män, som i praktiken fungerar som självstyrande grupper med stora 

påverkansmöjligheter när det gäller oönskade reformer eller 

ledningsbeslut (Baigent 2001). I en norsk studie påvisades hur den 

mansdominerade lokala kulturen har betydelse för motstånd mot 

ledning och förändring i verksamheterna, då den var ett hinder för 

att integrera IT-verktyg för att kunna hantera risk effektivare 

(Gundhus 2005). Med räddningstjänsten som exempel pekar 

forskning på att organisering av arbetet med risk och säkerhet utifrån 

Lagen om skydd mot olyckor (LSO) är en sfär där dominerande

29 

genusordningar återskapas, då inte minst institutionaliserad 

maskulinitet. 

I studier av både privata och offentliga organisationer, såsom 

kommuner, har det visats att aktörers tanke- och handlingsmönster 

skiljer sig i kvinnodominerade och mansdominerade verksamheter 

(Worts et al 2007, Waldenström 2007, Waldenström och Härenstam 

2008, Forsberg Kankkunen 2009). Handlingsmönster som är 

förknippade med kvinnor respektive män tycks överföras till 

kvinnodominerade respektive mansdominerade verksamheter. Mäns 

och kvinnors beteenden har visats följa genusmärkta verksamheter. I 

en studie av Tina Forsberg Kankkunen (2009) visas att enhetschefers 

ledningsarbete inte är relaterat till individernas kön men däremot till 

genusmärkta verksamheter. I en jämförelse mellan enhetschefer, i 

kommunal mansdominerad teknisk verksamhet, bl.a. 

räddningstjänst och kvinnodominerad omsorgs- och 

utbildningsverksamhet, visades att cheferna hade olika 

förutsättningar att samspela och kommunicera med den strategiska 

och operativa nivån. Bilden som framträder visar att det finns tydliga 

skillnader i den kommunala organisationen. Inte bara 

arbetsdelningen är tydlig. Omsorgs- och utbildningsverksamheter 

respektive tekniska verksamheter är organiserade efter vad som 

förknippas med kvinnlighet respektive manlighet. Såväl aktiviteter 

som organisatoriska förutsättningar för samspelet mellan olika 

nivåer är genusmärkta. Exempelvis förväntas enhetschefer i tekniska 

verksamheter aktivt påverka beslutsprocessen, medan 

enhetscheferna i omsorgs-och utbildningsverksamhet förväntas att 

själva ta ansvar för uppgiften utan att närmare ifrågasätta beslut. I 

tekniska verksamheter är det t ex vanligt att enhetschefer ifrågasätter 

beslut och att politiker kontaktar enhetschefer för att diskutera 

arbetet (Forsberg Kankkunen 2009). 

Exempel på hur könsmärkning av verksamheter och konstruktioner 

av kön sker och vilka konsekvenser det får visas av Lewander, 

Dahlgren & Lundsten (2010:4) i forskningsprojektet Konstruktioner 

av kön i krishanteringssystem som på lokal nivå undersökte

30 

uppfattningar och förhållningssätt hos nyckelpersoner inom 

kommuners krishanteringssystem och deras samverkan med andra 

aktörer. Tyngdpunkten ligger på funktioner såsom information, 

kriskommunikation och samverkan i funktioner som ledning, 

samordning, information/kommunikation och rapportering. I en 

delstudie görs observationer av en krisberedskapsövning i en 

kommun. Den genusmärkta kommunala verksamheten iscensattes, 

skapades och reproducerades under själva övningen, fick 

konsekvenser för konstruktioner av kön och innebar att viktig 

information gick förlorad. När övningen påbörjades och 

organisationen skapades så visades att de manliga tekniska 

verksamheternas närhet respektive de kvinnliga omsorgs-och 

utbildningsverksamheternas distans till kommunledningen i 

övningen av en händelse kom att innebära att de kvinnodominerade 

förvaltningarna inte fick tillgång till lika tekniskt avancerad 

utrustning som de mansdominerade. De fick också en vikvägg istället 

för en riktig vägg, de saknade egna uttag för data och el. Vidare fanns 

en enhet för kommunikation där kvinnor skulle serva män med 

informationsbitar som skulle analyseras av männen. Likartat 

mönster fanns i givande av informationen till allmänheten där män 

kontrollerade informationsflödet som sedan skulle hanteras av ett 

antal kvinnor utan större egenkontroll. Det kunde observeras hur den 

manlige kommunchefen raskt avgör vilka förvaltningschefer som är 

viktiga och vilken status de därmed erhåller. En del kvinnor blir 

knappt lyssnade på trots att de upprätthåller en viktig position. 

Några förväntas erhålla en sekreterare under övningen och även 

denna arbetsdelning blir starkt könad. Kvinnorna ordnar kaffe, block, 

pennor m.m. Under övningen observeras hur kvinnor ofta servar 

män. I själva umgänget mellan människor kunde vid ett antal 

tillfällen de klassiska härskarteknikerna uppfattas, ofta använda mot 

kvinnor som var antingen underordnade i hierarkin, eller något sånär 

jämbördiga. Det får till följd att kvinnor inte blir lyssnade på, på 

samma sätt som män, och att viktig information går förlorad. 

Kvinnliga politiker blir avbrutna, en kvinnlig chef får sitta på golvet, 

män tog konsekvent ordet och männen från VA och Fastighet pratar i

31 

mun på Skolan, en kvinna. Dessutom uppstod oreda då det 

traditionella könsmönstret bryts. Ett exempel är att ordinarie 

kommunchef (man) inte släppte kommandot till tf kommunchef 

(kvinna) och gick hem vid skiftbytet. Ett annat exempel utgjordes av 

att den kvinnliga kommunikationschefen inte erhöll förtroendet att 

hålla i en presskonferens. De s.k. homosociala mönstren framkom 

tydligt, att män valde män, liksom i att män speglade sig i varandra 

samt upprepade, understödde och förstärkte varandras analyser. I 

intervjuer med nyckelpersoner inom den kommunala 

krishanteringsorganisationen framkommer en vilja att inte göra en 

för stor sak av andelen män och kvinnor i krisledningsgrupperna. 

Frågor kring kön framstår som aktuella och närvarande för flera av 

personerna. Man funderar kring mäns och kvinnors eventuellt olika 

erfarenheter och egenskaper som har betydelse för arbetet i 

förvaltningsledning och krishanteringsarbetet. Det är till viss del en 

essentialistisk förståelse av kön som framträder då frågor kring män 

och kvinnor ofta bemöts med resonemang kring mäns och kvinnors 

inneboende olikheter. Kön som en maktrelation, där olikheter förstås 

som konsekvenser av olika villkor får mindre utrymme. Ibland 

framstår resonemangen kring kön som motsägelsefulla. Å ena sidan 

talas det om vikten av en blandning av män och kvinnor samtidigt 

som det å andra sidans betonas att kön inte har någon betydelse 

(Lewander, Dahlgren & Lundsten 2010:4). Sammanfattningsvis visar 

forskarna i projektet att krishantering är en verksamhet som till stor 

del utmärks av icke-civila kulturer inom militär och räddningstjänst, 

att kommunala styrdokument är könsblinda och att föreställningar 

om kön villkorar krisberedskapsövningar samt att en essentialistisk 

förståelse av kön framträder. 

Integrering av jämställdhet i ledningssystem 

I antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti 

2009) utvecklar Chakrabarti & Walia (2009) ett Toolkit, en 

verktygslåda, som en guide till chefer för att skapa ett inkluderande, 

jämställt och effektivt krisledningssystem (emergency management

32 

system). De anser att verktygslådan visar på hur krisledning kan 

jämställdhetsintegreras och vi har valt att presentera denna modell i 

detalj för att visa hur ett genusperspektiv i krisledning kan utformas. 

Flera av de problematiker med könsblinda analyser i risk- och 

olycksfallshantering som vi presenterat ovan återkommer i modellen. 

En utgångspunkt är att katastrofer har olika konsekvenser för män 

och kvinnor. Brist på förståelse för de olika effekterna som 

katastrofer har för könen, menar författarna, innebär att chefer inte 

bara riskerar att missa både uppenbara och mer subtila behov och 

prioriteringar. Det kan även innebära att effektiviteten av 

katastrofinsatser minskar Chakrabarti & Walia (2009). Av samma 

anledning antog FN:s säkerhetsråd år 2000 resolution 1325 om 

kvinnor, fred och säkerhet. Syftet med resolutionen är dels att öka 

deltagandet av kvinnor vid arbetet med att förebygga, hantera och 

lösa konflikter och dels för att öka andelen kvinnor i de olika 

insatsområdena (Ivarsson & Edmark 2007). 

Verktygslådan har utvecklats som en del av ett ramverk för kris- och 

olycksfallshantering vid katastrofer, s.k. ”Emergency Response 

Framework” som å ena sidan integrerar olika aspekter av 

räddningsinsatser från ex ante beredskap till ex post hantering och 

tidig återhämtning, och å andra sidan länkar ihop krissituationer 

med riskreducering och långsiktig återuppbyggnad. Ramverket 

erbjuder ett perspektiv på och syfte med de olika aktiviteter som 

genomförs av olika aktörer. Ramverket avser inte innebära en syn på 

att olycksoch krishantering måste ske inom ramen för ett "enat eller 

gemensamt befäl". Det vill bara understryka behovet av att länka 

samman olika aktiviteter så att det skapas större tydlighet i roller och 

funktioner i syfte att öka samordning och synergier. Denna 

uppdelning i aktiviteter möjliggör, enligt Chakrabarti & Walia 

(2009), även identifiering av specifika jämställdhetsintegreringsinsatser 

som krävs inom varje sektor.

33 

Figure 25.1 Emergency Response Framework 

Effekten av räddningsinsatsen bestäms till stor del av nivån på 

katastrofberedskap. Därför anser Chakrabarti & Walia (2009) att 

frön för att integrera jämställdhet i räddningsinsatser måste sås i 

planering för hanteringen av en katastrof. I planeringen behöver 

betydelser av kön införlivas inom varje aspekt som genomförs under 

krishanteringsinsatsen. Författarna anser att detta kan uppnås 

genom att säkerställa kvinnors deltagande i planeringen före 

katastrofen, införliva jämställdhetsfrågor i planeringen för en 

krissituation, utveckla standardrutiner och övningar på fältet utifrån 

kunskaper om betydelser av kön. 

Early Warning 

Kön har visats vara en viktig faktor i spridningen av tidig varning 

som utfärdas under en krissituation. Vid t.ex. cyklonen och 

översvämningar i Bangladesh 1991 gavs akuta varningar främst av 

högtalare och muntligen. I det könssegregerade samhället innebar 

detta att varningsinformation huvudsakligen överfördes mellan män 

som befann sig i det offentliga rummet. Kvinnor, som hade mindre

34 

kunskap om cykloner och var beroende av männens beslutsfattande, 

omkom, och många med sina barn, eftersom de väntade på att deras 

män skulle återvända och ta dem i säkerhet (Baden et al. 1994). 

Tabell 1. Toolkit 1: Early Warning 

S. No. Early warning 

function 

Tool 

1 Dissemination Ensure that warnings are issued at every doorstep of 

the vulnerable population not only public spaces 

Involve women and men warning dissemination 

2 Awareness Explain the meaning of warnings to women who 

may lack the information to understand warning 

signals 

Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 339. 

 

Sensitise women regarding the importance of early 

warning and the need to adhere early to these 

Evacuation 

Evakuering är ett avgörande beslut vid en katastrof och dess 

hastighet får konsekvenser avseende dödlighet och sjuklighet för den 

utsatta befolkningen. Ofta accentueras kvinnors utsatthet under 

denna kritiska fas mot bakgrund av att de hindras av kultur och 

normer som i allmänhet verkar begränsande för kvinnors 

rörelsefrihet (Baden et al., 1994). 

Tabell 2. Toolkit 2: Evacuation 

S. 

No. 

Evacuation function 

Tool 

1 Information Advise women and men about escape routes 

Appoint a nodal officer to coordinate the evacuation 

of women and children 

2 Transportation 

Provide transportation for evacuation of women 

and children especially for pregnant and lactating 

mothers 

3 Training and 

Train the team assisting in evacuation to respond to 

women reluctant to evacuate due to socio-cultural 

sensitisation 

norms 

Sensitise women to make immediate decisions of 

timely evacuation on their own 

Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 340.

35 

Search and Rescue 

Dödlighet och sjuklighet varierar hos kvinnor respektive män 

beroende på typ av katastrof och plats där den inträffar. T.ex. visar 

statistik från USA för år 1994 att dubbelt så många män dog i 

väderrelaterade katastrofer, såsom vinterstormar, åskväder och 

blixtar, mot bakgrund av att de antingen hade arbetat eller deltagit i 

fritidsaktiviteter utanför hemmet, i fordon och i det fria, där de flesta 

dödsfallen inträffade. Men i tsunamin i Indiska Oceanen var det fler 

kvinnor som dog för att de befann sig på land medan män fiskade på 

havet (Oxfam 2005). Ett samband mellan könssegregering när det 

gäller arbetsdelning och användning av det fysiska rummet i ett 

samhälle och dödlighet har också noterats vid andra 

naturkatastrofer. När sök- och räddnings (SAR) team anländer för att 

rädda överlevande vid en katastrof är det inte ovanligt att de 

mansdominerade organisationerna ska verka i ett sammanhang som 

präglas av en syn på att utsatta kvinnor måste hanteras av sina egna 

män. Gruppen, The International Search and Rescue Advisory Group 

(INSARAG), framhåller att könssegregering och de begränsningar 

som det kan innebära i ett visst sammanhang, är en av de svåraste 

frågorna som måste beaktas under fullgörandet av alla SARoperationer. 

Tabell 3. Toolkit SAR Operations. 

S. SAR function 

Tool 

No. 

1 Composition of the Ensure that SAR team includes women too 

response force 

2 Mapping Conduct needs analysis of men and women before 

initiating a rescue operation 

Prepare a checklist of the differential needs of 

men and women 

3 Social inhibitions/cultural 

practices 

Train the response force to work with women 

rendered immobile by social practices related to 

purdah system 

4 Special vulnerability SAR team is trained and fully equipped to 

rescue and provide first aid to pregnant women 

SAR team is trained in rescuing physically and 

mentally challenged women 

One member is trained in sign language 

Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s.341.

36 

Medical Aid 

Att tillhandahålla medicinsk hjälp till drabbade kvinnor är ofta ett 

kritiskt moment för krisledning. I samband med jordbävningen i 

Pakistan i oktober 2005 var behovet av kvinnliga läkare avgörande 

för att kunna tillhandahålla medicinsk stöd till kvinnor som 

överlevde katastrofen. Familjer var ofta mycket tveksamma till att 

kontakta läkare, om dessa var män, till kvinnorna. I vissa kulturer är 

inte heller kvinnor bekväma med att prata med främlingar, vilket 

utgör ett hinder för att kunna hjälpa dem. De kan vara ovilliga eller 

blyga för att berätta om sina problem. Därför behöver medicinska 

biståndsgivare göra särskilda ansträngningar för att nå kvinnor 

(Sayeed 2005). 

Tabell 4. Toolkit Medical Aid. 

S. No Medical aid function Tool 

1 Medical services Recruit male and female staff to provide medical aid 

Set up a private consultation room for women and 

girls 

Female obstetricians and gynaecologists should be 

included in medical teams servicing camps and 

affected communities 

Address concerns of women feeling too shy or fearful 

to consulting the medical team 

2 Accessibility of Locate health services within walking distance 

ofcommunities and on safe access roads 

services 

Clinics located in close proximity to the relief camp 

Make opening times of the clinics convenient for 

women and children relative to their household 

duties 


37 

Shelter 

Kvinnor och barn är de som primärt bor i lägren då de tenderar att 

spendera mer tid än män där. Ofta är lägren överbefolkade. Behov av 

integritet och omsorg för mer sårbara grupper, t.ex. gravida, 

ammande och menstruerande kvinnor, uppmärksammas ofta inte. 

Tabell 5. Toolkit Shelter 

S. 

No. 

Shelter function 

Tool 

1 Design and layout Consult both men and women in the design and layout of 

camps and shelters Mobilise women and men to participate 

in the location, design and maintenance of water and 

sanitation facilities 

Discuss with women how their activities are carried out 

and what suitable space allocations are needed, including 

use of activity clocks to identify needs of women/men 

Strive to relocate widows, adolescent girls and physically and 

mentally challenged women in temporary shelters which are 

centrally located 

Build temporary shelters close to schools and 

hospitals 

Ensure that every shelter has an adequate minimum 

surface area of camp per person 

Ensure that shelter is friendly to disabled persons 

2 Space and Shelter should be in close proximity to water and fuel 

location 

collection and other activities involving off-site travel 

Provide a common area for children’s play where family 

members can watch them from the shelter 

Make adequate arrangements for lighting, particularly in 

common facilities like toilets 

Provide adequate material for partitions between 

families in a temporary shelter 

Women and girls should not be compelled to share 

accommodation with men who are not members of their 

immediate family 

Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 343 

Water and Sanitation 

Bristande tillgång på vatten och sanitära anläggningar har avgörande 

konsekvenser för hälsan för de överlevande vid en katastrof. Det är 

därför betydelsefullt att se över åtgärder kring detta. Eftersom 

kvinnor och flickor ofta har ansvar för barn och hushållsaktiviteter 

innebär bristfällig tillgång på vatten och sanitet att de i större 

utsträckning kommer i kontakt med förorenade vattenkällor och 

sedan exponerar hela familjen för potentiella hälsorisker. Ofta är 

antalet toaletter alldeles för få, för långt borta eller mitt i lägret.

38 

Dessutom, i avsaknad av tillräcklig dränering och vatten blir de också 

ofta ohygieniska. 

Tabell 6. Toolkit Water and Sanitation 

S. No. Water and sanitation 

function 

Tool 

1 Provision of services Ensure that the water sites, distribution 

mechanisms and maintenance procedures are 

accessible to women, including those with 

limited mobility 

Ensure that a specific minimum quantity of about 

15 litres of water is available per person per day 

Involve both women and men in the design and 

location of toilets 

Build three toilets for women for every one toilet 

built for men 

Ensure all users, particularly women and girls, 

participate in identifying risky hygiene practices 

and conditions, and that all strive to measurably 

reduce these 

Mark out a private laundering area for undergarments 

and sanitary clothes 

Design communal bathing, washing facilities and 

washrooms in consultation with women and 

girls 

Target hygiene programmes to fathers as well as 

mothers and others caring for children 

Establish water and sanitation committees in 

camps that are half women and make them 

responsible for the maintenance of water and 

sanitation facilities 

Train both women and men in the use and 

maintenance of water and sanitation facilities 

2 Accessibility and location Locate water points in areas that are accessible 

and safe and near the relief camps/temporary 

shelters 

 

 

 

If water is rationed or pumped at specific times, 

ensure that these are convenient and safe for 

women and others responsible for collecting 

water 

Facilities should be central, accessible and well 

lit 

Bathing facilities should have doors with locks 

inside 


39 

Food and Clothing 

I krissituationer tenderar kvinnor och flickor, som en 

anpassningsstrategi, att minska sitt födointag till förmån för övriga 

medlemmar i hushållet. Undernäring hos gravida och ammande 

kvinnor innebär i sin tur undernäring och sjuklighet hos barnen. 

Effektiva strategier för att trygga livsmedelsförsörjning och nutrition 

kräver förståelse för betydelser av kön i situationer av kriser i syfte att 

kunna identifiera och bedöma könsspecifika hjälpbehov. Kvinnors 

deltagande i beslutsfattande, om hur man på bästa sätt kan 

genomföra program för livsmedelsförsörjning och nutrition, är 

avgörande för att minska de risker som kvinnor och flickor ofta möter 

i nödsituationer. En annan, relaterad fråga berör de kläder som ofta 

skickas till katastrofområden. Ofta är dessa kläder både olämpliga, i 

relation till klimatet, och för att de dessutom strider de mot den 

kulturella praxis som råder hos den drabbade befolkningen. 

Tabell 7: Toolkit Food and Clothing 

S. 

No. 

Food and clothing 

function 

Tool 

1 Distribution Conduct a need assessment of men and women before 

initiating food and nutrition services 

Distribute food through a sex-balanced team 

Weight of food packages should be manageable and 

efficient for women Ensure that each household ration 

card for free food distribution is issued in the woman’s 

name 

Distribution should be early in the day to allow the 

affected community to reach home during daylight 

Select the time and space of distribution according to 

women’s activities and needs, and encourage the 

organization of groups to travel together to and from 

distribution sites 

Ensure that women and men actively participate in the 

design, implementation, monitoring and evaluation of 

food aid programme and policies 

Consult women, girls, boys and men to identify areas for 

improvement 

2 Nutrition Know the recommended calorie intake disaggregated by 

sex emphasising infants, young children, pregnant and 

lactating mothers 

Ensure access to a range of food material such as cereals, 

pulses, milk and so on 

Prepare kits of nutritious food material and safe water 

disinfectants for pregnant and lactating women 

Ensure that physically challenged women can access 

food and develop mechanisms for feeding support, for

40 

example eating utensils 

Strive to provide breast milk to infants without mothers 

before encouraging alternative nutritional supplements 

Include breast milk substitutes in food aid package for 

families with infants as stress can inhibit lactation 

Provide packaging that facilitates handling and can be reused 

for other domestic activities 

3 Clothing Ensure that used clothes are avoided 

Clothes should be appropriate to the climatic conditions 

and cultural practices, suitable for women, girls, boys and 

men, and sized according to age 

Undergarments should be distributed to women only by 

women 

Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 346. 

Health 

Flera problem, kopplat till reproduktiv hälsa, har visats följa av 

katastrofer, såsom missfall, för tidig förlossning, dödfött barn, 

förlossningskomplikationer och efterföljande infertilitet. I 

efterdyningarna av katastrofer finns därför behov av prenatal och 

postnatal vård för gravida och ammande kvinnor. Sociala tabun kring 

menstruation och normer för kvinnor och flickor har visats bidra till 

hälsoproblem för dem i katastrofsituationer. Varaktiga utslag och 

urinvägsinfektioner har uppstått till följd av avsaknad av rent vatten 

och avskildhet för kvinnor att kunna tvätta och torka trasor som 

används som menstruationsskydd. Därutöver behöver det finnas stöd 

till föräldrar som har förlorat sina barn i katastrofer. 

Tabell 8. Toolkit Health. 

S. 

Health function 

Tool 

No. 

1 Pregnant and Identify a qualified and experienced person to coordinate 

maternal health activities 

lactating 

Sensitise the family and others to the special needs of 


pregnant women, women who have aborted and postnatal 

needs 

Identify health workers with midwifery skills and other 

health workers among survivors to provide care 

Identify women in advanced pregnancy and develop 

plans for safe delivery and seeking assistance 

Give each pregnant woman a home delivery kit as well 

Sensitise disaster survivors to danger signs, how to use 

the delivery kit, location of facilities and also provide 

care for women who have aborted during the disaster 

Provide 24-hour access for complications of 

pregnancy services 

Lactating mothers who have lost their children need 

medical aid to prevent clotting in their breasts 

2 Menstruation Distribute sanitary packs at regular intervals

41 

Following initial distribution, consult with women and 

girls to identify materials most culturally appropriate 

sanitary supplies 

Equip toilets with incinerator for proper disposal 

3 Contraception Provide adequate provision and easy access to different 

forms of contraception and to pregnancy tests 

Distribute contraceptives and pregnancy tests only 

through women 

4 Recanalisation Free recanalisation facility should be made accessible and 

available to a couple 

The couple should be counselled prior to surgery on 

associated benefits and risks of recanalisation 

Surgery decisions should reflect physical age as well as 

the mental well-being of a woman 

Wider counselling of the community is needed on 

broader terms to encourage consideration of alternatives 

such as adoption 

Källa: s. 347. 

Ex Gratia 

Utbetalningar som landets regering gör till anhöriga för den avlidne 

tillfaller ofta en manlig familjeförsörjare, vilket ofta utesluter 

kvinnor. Vid en katastrof på Sri Lanka erkände myndigheterna 

enbart män som familjeförsörjare så hushåll med kvinnor vars män 

hade dött kunde inte göra anspråk på pengar. I Thailand betalade 

regeringen dubbelt så mycket för begravningskostnader till anhöriga 

för män än till dem för kvinnor, under antagandet att det är män som 

är familjeförsörjare. 

Tabell 9. Toolkit Ex Gratia Payment. 

S. 

No. 

Ex gratia 

function 

Tool 

1 Payment ‘Head of the household concept’ should not be the criteria 

Pay the ex gratia to joint accounts for married couples or 

make a fixed deposit in the name of a woman to avoid misuse 

of money by a man, for example, liquor consumption 

The ex gratia payment can be coupled with a job for the 

spouse/relative of the deceased, free education for children 

and free family medical services, a monthly 

allowance, and so on 

2 Information Nominate a male and a female officer in each camp for 

disseminating clear information about applying for ex gratia 

payments 

Information should be in simple language aiming at both 

literate and illiterate men and women 

Källa: s. 348.

42 

Mental Health 

I studier har det visats att kvinnor uppvisar betydligt högre stress vid 

katastrofer (Solomon et al 1987). Detta beror ofta på den 

sammanlagda effekten av familjens situation, omsorgsansvar, hälsa, 

mobilitet och ålder. Kvinnor kan uttrycka sina känslor genom att 

gråta, prata om händelsen, genom att försöka nå ut och få kontakt 

med andra i samma situation, uppvisa diffusa fysiologiska reaktioner 

såsom svimning och domningar eller diffus värk och smärta som en 

reaktion på stress. De kan även ta en omhändertagande roll och 

uppvisa en stor motståndskraft under svåra förhållanden (Sekar et al. 

2005). 

Tabell 10. Toolkit Mental Health. 

S. No. Mental health 

function 

Tool 

1 Assessment Conduct a rapid mental health assessment focusing 

on women through mental health service providers 

Establish a proper referral system for critical cases 

2 Psychological reactions Sensitise mental health workers about common 

psychological reactions of women in disasters 

Assist women in understanding that these feelings 

are normal reactions to abnormal situations 

3 Counselling Ask the mental health workers to establish rapport 

with the affected women before counselling begins 

Allow women to express themselves in an 

environment where confidentiality is maintained 

Mental health service providers should be female 

and male as women may feel more comfortable 

sharing their feelings with other women 

Adopt a non-judgemental approach assuming that 

even if they make a mistake, they are not victimised 

Adopt a comforting attitude by attending 

nonverbally, giving feedback on feelings, repeating 

ideas and allowing silence during the course of 

counselling 

Encourage expression of emotions through anger or 

tears 

Highlight women’s personal resources and the 

courage she has to master her problems 

4 Special groups Counselling services should be targeted towards 

special vulnerable groups like widows, women who 

have had abortions, those subjected to genderbased 

violence, physically and mentally challenged women, 

and so on 

5 Sustainability Help women identify their social support network 

through family, friends, relatives, neighbourhood, 

and so on 

Train the affected women in providing counselling 

to other affected members as well

43 


Gender-based Violence 

Förekomsten av våld förvärras när stöd- och skyddsmekanismer 

bryts isär. När familjer och byar skiljs åt bryts gemenskaper upp 

liksom rättsliga och juridiska stödsystem och skyddsmekanismer. 

Män har visats vara mer benägna att undertrycka känslor av lidande 

och uttrycka ilska och frustration på destruktiva sätt genom missbruk 

och våld. 

Tabell 11. Toolkit Gender-based Violence 

S. 

GBV function 

Tool 

No. 

1 Delivery of Locate the services in close proximity to the shelters 

services 

Ensure that services are delivered in day time and well-lit 

paths are available for evening services 

Monitor security and instances of abuse in the distribution 

point as well as on departure roads 

Do not make women and girls depend on men for shelter 

construction or other services as this may lead to sexual 

exploitation 

2 Provisions of Ensure both male and female police officers patrol camp 

safety 

Form vigilance committees in each camp consisting of 

men and women to act as monitoring officers 

and security 

Develop and disseminate written and verbal safety 

guidelines against possible violations against women 

Train women to raise immediate alarms against violations 

in the camp sites 

Station women police officers to record and address safety 

complaints made by affected women and monitor 

women’s rights violation 

Maintain night security at camps 

Train security guards of both sexes to be sensitive to 

women’s apprehensions to encourage women to seek 

assistance 

Ensure that women participate directly in decision making 

on local security arrangements for the camp community 

Restrict the sale of alcohol near disaster-affected area 

3 Counselling Discuss violence survivors’ needs for emotional support 

and strive to ensure that individuals, groups and 

organisations available in the community will offer 

supportive, compassionate, non-judgemental, confidential 

and respectful assistance 

In counselling women subject to violence, adopt a nonjudgemental 

approach, empowering the affected woman to 

cope in a positive manner through social 

support, spiritualism and recreation 

Källa: s. 350.

44 

Relief Management 

Ofta är kvinnor inte representerade inom nationella och lokala 

kriskommittéer i särskilt stor utsträckning. Kvinnors potential som 

resurs i organiseringen av en insats är ofta förbisedd och det gäller på 

alla nivåer i ledningsprocessen. En effektiv ledningsstrategi måste 

hantera att dels ta itu med de särskilda behov som kvinnor kan ha 

och dels säkerställa deras deltagande och engagemang 

ledningsprocessen.

45 

Tabell 12. Toolkit Relief Management 

S. 

Relief function 

Tool 

No. 

1 Relief camp 

Develop database disaggregated by age and sex 

management 

Nominate both men and women in camp 

management teams/committees 

Encourage women in camp decision making 

Ensure that women are not represented by male 

family members in camp management 

Hold meetings on camp management at times for 


Ensure that each camp has a separate enclosure or 

private needs of pregnant, lactating and menstruation 


2 Relief supplies Design relief kit contents in consultation with both 

men and women 

Include both men and women in distributing aid 

3 Information 

Appoint male and female officers to disseminate 

information on relief assistance being provided by 

dissemination 

the government, entitlements, distribution site, date 

and time of procedures, and so on 

Reach out to women as in some cultures they do not 

participate in public meetings where information is 

being announced 


Education 

Katastrofer skapar ofta en demografi med en stor andel kvinnor som 

försörjare av hushåll, vilket innebär att kvinnor tvingas arbeta 

utanför hemmet och lämna äldre döttrar att ta hand om syskon och 

andra hushållssysslor. Detta resulterar i att flickor ofta hoppar av 

från katastrofutbildning. Det är därför viktigt att vid etablering av 

utbildningsprogram vara lyhörd för både könens behov eftersom det 

lägger grunden för en ökning av kvinnors och flickors deltagande i 

katastrofprogram i framtiden. 

Tabell 13. Education. 

S. No. Education 

function 

Tool 

1 Physical protection Locate schools close to relief camps to control sexual 

violence against girls 

Involve community members to ensure safe travel to and 

from school, particularly for girls 

Regularly monitor school attendance and perform random 

follow-up on dropouts 

2 Cognitive Educate girls and boys about reproductive health with 

emphasis on sanitation and cleanliness in camp life 

protection 

Impart life surviving skills to both girls and boys such as 

swimming, karate and rope climbing as these may also act

46 

3 Psychosocial 

protection 


 

 

 

 

as a bulwark in situations of gender-based violence 

Impart vocational training to girls and boys as they will be 

useful in their future livelihood 

School should undertake activities advocating gender 

sensitisation and equity of both the sexes in every aspect 

of life through group exercises, bulletin board decorations, 

drawing and poster competitions, and so on 

Encourage and create opportunities for various forms of 

expression such as art, music, poetry and dance and so on 

Create opportunities for girls to engage in creative 

activities, work in groups with peers, play and engage in 

such physical activities as sports or dance 

Damage Assessment 

Kvinnor uppbär inte bara förluster för direkta skador som bostäder 

eller för andra inkomstbortfall, de har också en relativt hög 

alternativkostnad eftersom de förlorar inkomster när de måste ägna 

sig åt tillfälliga obetalda arbeten, som att ta hand om sina barn när 

skolor är stängda för att de används som skyddsrum åt överlevande. 

Även när kvinnor inte har betalda arbeten kan de generera inkomster 

från olika informella aktiviteter som de kombinerar med att ta hand 

om barn. Men dessa informella, produktiva och reproduktiva, 

aktiviteter ingår inte i de officiella räkenskaperna och får därmed inte 

redovisas som inkomstbortfall. 

Tabell 14. Toolkit Damage Assessment. 

S. No. Damage assessment 

function 

Tool 

Direct damages Assess the financial value of all property owned by 

both men and women 

Cover damages to the house as well as household 

furnishings and appliances 

In case of business, the assessment should include its 

equipment and machinery, as well as any other 

productive property owned 

In case of backyard economy, assessment should 

include farm animals, fields and crops 

Evaluation should include stocks of goods produced, 

whether stored at home or nearby 

Indirect losses In case of loss of productive employment outside 

home, the value of the indirect damage should be 

obtained by multiplying the days or weeks during 

which remunerated employment was interrupted by 

the average unit wage for each level of income 

Production losses in small and micro-businesses 

should be assessed on the basis of temporary 

interruption

47 


Reproductive tasks Make a list of common reproductive work activities 

and quantify the time spent in performing each; if no 

quantitative data are available, affected women may be 

consulted or the assumption made that women 

dedicate at least 8 hours a day to unpaid work 

Assign monetary value to the time spent by women on 

reproductive tasks, for example, the average monthly 

wage for women could be divided by thrity 8-hour 

days instead of twenty-two 

Determine the new pattern of reproductive activities 

that women have to perform after a disaster which 

may increase as women may also now do volunteer 

work and prepare meals in camps, collect firewood and 

water as the usual sources have been damaged, care for 

children whose schools have been closed, purchase 

goods that require transport along roads in bad state of 

repair and so on 

Calculate the increase in time spent on these tasks by 

estimating the duration of the abnormal situation 

created by the disaster and assign a monetary value to 

it 

Livelihood 

Lärdomar från tidigare katastrofer tyder på att en könsmedveten 

katastrofhantering bör börja med att se på kopplingar mellan 

kvinnors sociala och ekonomiska behov och prioriteringar liksom att 

ta itu med de bakomliggande orsakerna till deras låga status och 

också se till en långsiktig hållbar utveckling (Mehta 2007). 

Kortsiktiga biståndsprogram i efterdyningarna av en katastrof bör 

inte vara "fristående program" utan kulminera i hållbar 

sysselsättning för både män och kvinnor. Efter orkanen Mitch i 

Honduras och Nicaragua, rapporterade många kvinnor att män 

lyssnade på deras åsikter mer än vad de gjorde innan Hurricane 

Mitch. De tillskriver att denna förändring har skett mot bakgrund av 

det arbete som de gjorde under katastrofen. 

Tabell 15. Toolkit Livelihood 

S. No. Livelihood function Tool 

1 Livelihood planning Involve women and men in planning and 

implementation of all livelihood programmes 

Plan livelihood programmes addressing the common 

obstacles faced by women in participating 

Design programmes based on an assessment of women 

and men’s knowledge, skills and livelihood needs 

Design and implement livelihood programmes which 

would break the gender stereotypes of men and women 

2 Training Organise vocational trainings for both men and women

48 

Ensure gender balance in the training teams 

Skills training should be imparted to support women to 

consider new areas of income earning activity 

Discuss the timing of the training programmes to 

ensure it is suitable to women 

Link vocational trainings with employment initiatives 

being undertaken in the affected area 

3 Credit Appoint two nodal officers, one male and one female, 

to generate awareness about the loans, schemes and 

subsidies given by the government to initiate livelihood 

Ensure easy access to working capital, materials and 

resources along with technical and marketing assistance 

for women 

Banks, trading and business institutions should be 

encouraged to create structures for providing special 

aid and investment advice to small and medium women 

entrepreneurs 

Ensure that the credit institutions target women 

working in the informal sector 

4 Relief programmes Assess the appropriateness of food for work, food for 

training and cash for work programmes, and ensure 

equal participation of women and men 

Arrange crèches for women who have to carry their 

small children with them for engaging in short-term 

relief programmes 

Provide adequate transportation facilities for women 

travelling long distances to attend livelihood trainings 

Create opportunities for women in development and 

reconstruction programmes 


Recovery Planning 

I planering för återuppbyggnad möjliggörs att minska sårbarhet och 

integrera jämställdhetsfrågor i olika program för återhämtning och 

återuppbyggnad. Efter jordbävningen Latur år 1993 lärde sig kvinnor 

grundläggande byggtekniker för att anpassa och stärka byns 

traditionella hus för att dessa konstruktioner skulle skydda invånarna 

vid framtida jordbävningar. Kvinnor var inblandade i planeringen 

och utformningen av hus och fick utbildning i jordbävningssäkra 

tekniker tillsammans med de lokala murarna. 

Tabell 16. Toolkit Recovery Planning 

S. 

No. 

Recovery planning 

function 

1 Involvement of the 

community 

Tool 

 

 

 

Map recovery needs as well as services required by 

the community with a gender-sensitive approach 

Prepare a long-term vision plan and share it with 

the men and women of the affected community 

Organise special interaction sessions with women 

to receive their inputs, ensuring an environment

49 

where they can express themselves freely 

Establish specific monitoring mechanisms to 

ensure that women can access resources and 

participate publicly in planning and decision 

making associated with post-disaster recovery 

2 Economic recovery Ownership of all physical assets including 

multihazard resistant houses reconstructed after 

disasters should be given in joint names of 

husband and wife 

Employment generation for the affected 

community should include measures and activities 

that challenge gender stereotypes 

Implement reconstruction and recovery projects 

involving affected men and women as this will 

help bolster the local economy and generate 

confidence 

3 Social recovery Make special recovery programmes for widows, 

single mothers, old aged and challenged 

population 

Create formal/public spaces for women where 

they can meet and organise their participation in 

postdisaster efforts and future activities 


Sammanfattningsvis anser författarna att verktygslådan ger en 

värdefull och praktisk guide för chefer inför katastrofer för att kunna 

hantera skillnader i behov hos kvinnor respektive män och därmed 

möjliggöra ett allomfattande, rättvist och effektivt ledningssystem för 

krishantering. 

Slutsatser 

Med ett genusperspektiv kan vi konstatera att stora delar av 

krishanteringssystemet präglas av manliga normer, maskulinitet och 

föreställningar om vem som kan eller bör leda. Det är manligt kodade 

ledningspraktiker och ledningsorganisation som lyfts fram som 

särskilt viktiga vid en kris eller olycka, samtidigt som det finns stora 

kunskaper om att kriser och olyckor har sin grund i sociala och 

kulturella relationer. Vi anser att forskning om ledarskap i ledning 

och samverkan inte i tillräckligt hög utsträckning tar hänsyn till 

föreställningar och praktiker om kön och de konsekvenser som följer 

därav. Merparten av tidigare forskning om ledning vid olyckor och 

kriser är könsblind och det behövs mer kunskap för att möjliggöra 

utveckling av ledarskap och samverkan på riskhanteringsområdet.

50 

Huvuddelen av forskning om genus med koppling till ledning vid 

olyckor och kriser har gjorts genom studier av katastrofarbete. 

Forskningen har synliggjort hur katastrofer får olika konsekvenser 

för kvinnor och män mot bakgrund av olika levnadsvillkor och 

ojämställdhet och att organiseringen av själva krishanteringsbetet 

förstärker och reproducerar könsordningar. Brist på förståelse för de 

olika effekterna som katastrofer har för könen kan innebära att 

chefer och ledning inte bara riskerar att missa både uppenbara och 

mer subtila behov och prioriteringar. Det kan även innebära att 

effektiviteten av katastrofinsatser minskar. 

Vi kan också konstatera att skillnader i riskuppfattningar har påvisats 

i tidigare forskning, bland annat utifrån kön, men också att 

stereotyper påverkar synen på vem som är sårbar och resilient vid 

kriser. Utifrån resonemang om att själva formuleringen och analysen 

av risken skapar risken, och därmed också hanteringen av risken, har 

problem med avsaknad av erfarenheter och riskuppfattningar från 

grupper som inte tillhör samhällsnormen synliggjorts. Forskningen 

implicerar att ett genusperspektiv behöver införas och 

implementeras i analyser och riskhantering. Genusmedveten 

riskhantering och analys har utvecklats i modeller för 

jämställdhetsintegrering vid katastrofer. Däremot saknas 

motsvarande genusmedveten riskhantering i en svensk kontext. 

Forskning visar att kvinnor har sämre möjligheter än män att 

påverka riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare inom 

riskområdet. Det finns därmed behov av forskning som utmanar och 

problematiserar homosociala mönster och ledningspraktiker. Det 

finns också behov av forskning om genus, ledning och samverkan vid 

olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska organisationers 

anpassning vid akuta händelser och dels hantering av de temporära 

organisationsformer som skapas i dessa sammanhang. Översikten 

visar att genusordningar och föreställningar om kön påverkar 

samverkan mellan olika aktörer inom krishanteringsområdet. 

Särskilt visar forskning om svensk räddningstjänst att maskuliniteter 

villkorar ledningspraktiker och beslutsprocesser som sannolikt

51 

påverkar samverkan med andra aktörer. Samverkan och tillfällig 

organisering får inte bara konsekvenser på olycksplatser utan 

villkorar också det skyddsvärda och de mänskliga fri- och 

rättigheterna En fråga vi ställer oss blir därför – hur villkorar 

genusordningar aktörskap och ledning i de vidare nätverk som 

organiserar risk och säkerhetsarbetet i en svensk kontext? 

I översikten har vi konstaterat att ett fåtal studier uppmärksammar 

vikten av att ledningen har kunskap om betydelser av genus för att 

hantera olyckor och kriser. Merparten av forskningen inom området 

är alltså könsblind och reproducerar föreställningar och praktiker om 

ledning och ledningsideal på problematiska sätt. Det är i huvudsak 

män som fattar riskbeslut och leder verksamheter och processer 

inom krishanteringsområdet, både i en nationell och internationell 

kontext. I Sverige tillämpas jämställdhetsintegrering som modell för 

att garantera ett jämställdhetsperspektiv i beslutsfattande av de 

aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Forskning om 

riskhantering med genusperspektiv behöver prioriteras för att kunna 

uppfylla de nationella målen om jämlikhet mellan kvinnor och män 

och därmed tillgodose att kvinnors och mäns erfarenheter av risker 

och kriser får samma utrymme inom – och kan påverka – 

riskhanteringsarbetet. I regeringens skrivelse Samhällets 

krisberedskap -Stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr. 

2009/10:124) anges att målet med samhällets krisberedskap handlar 

om att trygga hälsan och den personliga säkerheten för barn, kvinnor 

och män. Enligt förordningen (2006:942) ska statliga myndigheter 

genomföra analyser av de risker som finnas inom ansvarsområden 

för att kunna säkerställa vilka åtgärder som krävs i krissammanhang. 

Ett genusperspektiv på ledning och samverkan i krisberedskap är 

således relevant för att utveckla och förnya formerna för hantering av 

hot och risker. Kunskap om samverkan och ledningspraktik i olycksoch 

krishanteringsarbete ur ett genusperspektiv är alltså en viktig 

angelägenhet. 

I forskningsantologin Organisering kring hot och risk (2007) 

diskuteras ledning och samverkan inom krishanteringsområdet

52 

genom en rad olika exempel på hantering av ebola, fågelinfluensa och 

stormar m.m. Det är själva organiseringen kring hot och risker som 

står i centrum och författarnas huvudbudskap är att istället för att 

skapa planer och strukturer i all oändlighet bör man öva lämpliga 

skickligheter och improvisationsförmågor. Antologin avslutas enligt 

följande; ”Vi vill inte hävda att vi har hittat receptet på hur man skall 

organisera kring hot och risk – tvärtom: vår poäng är att ett sådant 

recept inte finns. Vi har dock identifierat ett återkommande problem: 

varje misslyckande verkar leda till slutsatsen om att det behövs mer 

av detsamma. Vi vill hävda att den eviga förbättringen av planer, 

förädlingen av strukturen, och nyanseringen av ansvarsfördelningen, 

formar en ond cirkel som måste brytas – till fördel för en väl inövad 

improvisation”. Vi vill i vår tur hävda att den till fördel för en väl 

genomförd genusanalys! Det behövs inte mer av detsamma – 

forskning inom fältet ledning och samverkan vid olyckor och kriser 

behöver genusperspektiv för att kunna garantera att alla människors 

demokratiska fri- och rättigheter tas tillvara.

53 

Referenser 

Acker, J (2000). Revisiting class: thinking from gender, race, and 

organizations. Social politics (Print). 7, 2, s. 192-214. 

Acker, J & Van Houten, D (1974) Differential Recruitment and 

Control: The Sex Structuring of Organizations. Administrative 

Science Quarterly, 9, 2, 152-163. 

Ariyabandu, M (2009) Sex, gender and gender relations in disasters. 

In: E. Enarson, P.G.D. Chakrabarti (Eds.), Women, Gender and 

Disaster - Global Issues and Initiatives. Sage Publications India Pvt 

Ltd, New Delhi pp. 05–17. 

Baden, S., A. M. Goetz, C. Green and M. Guhathakurta (1994) 

Bangladesh Cyclone Response Fails to Meet Women’s Needs, 

BRIDGE Report No. 26. Background Paper on Gender Issues in 

Bangladesh. Available online at 

http://www.ids.ac.uk/bridge/dgb1.html 

Baigent, D (2001) One More Last Working Class Hero. A Cultural 

Audit of the UK Fire Service. Fitting-in Ltd & The Fire Service 

Research and Training Unit, Anglia Polytechnic University. 

Bar-El, Y., Michaelson, M., Hyames, G., Skorecki, K., Reisner, S. A., & 

Beyar, R. (2009) An academic medical center under prolonged rocket 

attack: Organizational, medical, and financial considerations. 

Academic Medicine. 84: 1203-1210. 

Bartley, K & Ericson, M (2013) ”Ett plus ett kan bli tre – en studie om 

samverkan kring sociala risker”. Vetenskap för profession, Högskolan 

i Borås. 

Bolin, R., Jackson, M., & Crist, A. (1998) Gender Inequality, 

Vulnerability, and Disaster: Issues in Theory and Research. In E. 

Enarson & B. H. Morrow (Eds.), The Gendered Terrain of Disaster: 

Through Women's Eyes. Westport, CT: Praeger Publishers. 

Brown, P & Olofsson, A (2014) Risk, uncertainty and policy: towards 

a social-dialectical understanding. Journal of Risk Research 17.4 

(2014): 425-434. 

Bruzelius, L. H. & Skärvad, P-H. (2012) Management: att leda 

verksamheter och människor. Lund: Studentlitteratur. 

Bryman, A. (1996) Leadership in Organizations. I S.R Clegg, C Hardy 

& W.R Nord (eds). Handbook of organization studies. London: Sage.

54 

Cabrera, N. L. & Leckie, J. O. (2009) Pesticide risk: Communication, 

risk perception, and self-protective behaviors among farm workers in 

California’s salina valley. Hispanic Journal of Behavioural Science, 

31: 258–278. 

Chakrabarti, P., & Walia, A. (2009) Toolkit for mainstreaming gender 

in emergency response. In E. Enarson, & P. Chakrabarti (Eds.), 

Women, gender and disaster: Global issues and initiatives. (pp. 337- 

361). New Delhi: SAGE Publications India Pvt Ltd. 

Collinson, D L. & Hearn, J (red.) (1996) Men as Managers, 

Managers as Men. London: Sage. 

Czarniawska, B (2007) Organisering kring hot och risk. 1. uppl. 

Lund: Studentlitteratur 

Dahlgren, J & Lewander, L (2007) Genus och krishantering – en 

kunskapsöversikt. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs 

universitet. 

Danielsson E. et al. (2011) Forskningsöversikt Ledning och 

Samverkan vid olyckor och kriser. Karlstad: Myndigheten för 

samhällsskydd och beredskap. 

De Beauvoir, S (1988) The second sex. London: Pan books. 

Dekker, P., Ester, P & Nas, M. (1997) Religion, culture and 

environmental concern: An empirical cross-national analysis. Social 

Compass, 44(3): 443-458. 

Dietz, T., Stern, P. C. & Guangano, G. A. (1998) Social structural and 

social psychological bases of environmental concern. Environment 

and behaviour, 30(4): 450-471. 

Drennan, L.T & McConnell, A. (2007) Risk and crisis management 

in the public sector. London: Routledge. 

Enander, A. & Johansson, A. (2002) Säkerhet och risker i vardagen - 

en förutsättning för säkerhetsbeteende. Karlstad: Räddningsverket. 

Enarson, E & Morrow, B Hearn (eds) (1998) The gendered terrain of 

disaster: through women's eyes. Westport: Praeger 

Enarson, E & P.G. Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and 

Disaster: Global issues and initiatives. Sage Publications, London. 

Enarson, E & Meyreles, L (2004) International perspectives on 

gender and disaster: differences and possibilities", International 

Journal of Sociology and Social Policy, Vol. 24 Iss 10/11 pp. 49 – 93.

55 

Ericson, M (2011) Nära inpå: Maskulinitet, intimitet och gemenskap 

i brandmäns arbetslag. Akademisk avhandling, Sociologiska 

institutionen, Göteborgs universitet. 

Finucane, M. L., Slovic, P., Mertz, C. K., Flynn, J. & Statterfield, T. A. 

(2000) Gender, race, and percieved risk: The 'white male' effect. 

Health, Risk & Society, 2(2): 159-172. 

Flynn, J., Slovic, P. & Mertz, C. K. (1994) Gender, race, and 

perception of environmental health risks. Risk Analysis, 14(6): 1101- 

1108. 

Folkesson, P (2005) Katastrofer och män: explorativa 

undersökningar av ett komplext förhållande, Institutionen för 

socialt arbete, Göteborgs universitet, Diss. Göteborg. 

Fordham, M. H. (1998), Making Women Visible in Disasters: 

Problematising the Private Domain. Disasters, 22: 126–143. 

Fothergill, A (1996) Gender, risk, and disaster. International Journal 

of Mass Emergencies and disasters, 14 (1), 33- 35. 

Fredholm, L & Uhr, C (2011) Samverkan vid stora olyckor och kriser 

kräver ett utvecklat tänkande om ledning. I Nilsson, Nils-Olov (red.) 

Samverkan – för säkerhets skull! Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap (MSB). 

Forsberg Kankkunen, T (2009) Två kommunala rum: 

ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och 

utbildningsverksamheter. Stockholm: Acta Universitatis 

Stockholmiensis. 

Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. 

Gundhus, H O (2005) ‘Catching’ and ‘Targeting’: Risk‐Based 

Policing, Local Culture and Gendered Practices, Journal of 

Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 6:2, 

128-128. 

Gustafsson, P (1997) Kön, risk och olyckor. En forskningsöversikt 

(forskningsrapport 97:9) Karlstad: Högskolan. 

Hannan, C (2009) Mainstreaming gender perspectives in natural 

distaster management. Regional Development Dialogue, 2009, 

30(1), pp. 1-11.

56 

Hermansson, H (2012) På lika villkor? Jämställdhetsfrågor 

angående risker i ett föränderligt samhälle. Stockholm: 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 

Hirdman, Y (1988) Genussystemet: teoretiska funderingar kring 

kvinnors sociala underordning. Uppsala: Maktutredningen. 

Huang, Y. H. (2008) Trust and Relational Commitment in Corporate 

Crises: The Effects of Crisis Communicative Strategy and Form of 

Crisis Response. Journal of Public Relations Research, 20(3), 297- 

327. 

Häyrén Weinestål, A, Bondestam, F & Berg, H (2011) Från novis till 

nestor: Maskulinitet, organisation och risk i räddningstjänsten - en 

aktionsforskningsstudie. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för 

genusvetenskap. 

Ivarsson, S & Edmark, L (2007) Att samverka kring 1325 : 

samverkansmöjligheter mellan svenska civila och militära aktörer i 

internationell krishantering avseende implementeringen av FN 

resolution 1325. Försvarshögskolan: Stockholm. 

Johnson, B. B. (2004) Arguments for testing ethnic identity and 

cross-cultural as factors in risk judgments. Risk Analysis, 24(5): 

1279-1287. 

Johansson, A (2013) Societal risk and safety management: policy 

diffusion, management structures and perspectives at the municipal 

level in Sweden. Karlstad, Karlstads universitet. 

Jung, K, Shavitt, S, Viswanathan, M & Hilbe, J (2014) Female 

hurricanes are deadlier than male hurricanes. In Proceedings of the 

National Academy of Sciences. 

Kanchana, G, Amaratunga, D & Haigh, R (2009) Mainstreaming 

gender in disaster reduction: why and how? In Disaster Prevention 

and Management: An International Journal, Vol. 18 Iss: 1, pp.23- 

34. 

Koikari, Mire (2013) Training Women for Disasters: Gender, Crisis 

Management (Kiki Kanri) and Post-3.11 Nationalism in Japan. In 

The Asia-Pacific Journal, Vol. 11, Issue 26, No. 1. 

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och 

vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. 

Lewander, L, Dahlgren & Lundsten, E (2010) Konstruktioner av kön 

i krishanteringssystem. Forskningsprojekt med stöd från 

Räddningsverket/Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

57 

2007-2010. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs 

universitet. 

Linghag, S, Ericson, M & Jansson, U (2013) Ledarskap och kön i 

ledning och samverkan. MSB: Artikelserie Kunskapsplattform 

ledning, Artikel nr. 7. 

Lundsten, E (2010) Nyckelpersoner om kön mångfaldsfrågor i 

kommuners krishanteringsarbete. Delrapport 4, Institutionen för 

kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. 

McCright, M. A & Riley E. D. (2013) Bringing ideology in: the 

conservative white male effect on worry about environmental 

problems in the USA. Journal of Risk Research,(16)2 211-226. 

Mellström Ulf (2010) Genusvetenskapliga perspektiv på MSBs 

verksamhetsområden. Stockholm: Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap. 

Mehta, M. (2007) Gender Matters: Lessons for Disaster Risk 

Reduction in South Asia. Kathmandu, Nepal: International Centre 

for Integrated Mountain Development. 

Mishra, P. (2009) Let’s Share the Stage: Involving men in gender 

equality and disaster risk reduction. In Enarson, E & P.G. 

Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and Disaster: Global 

issues and initiatives. Sage Publications, London. 

Mozumder, P., N. Raheem, J. Talberth and R. Berrens (2008) 

Intended Evacuation from Wildfires in the Wildland-Urban 

Interface: Application of a Bivariate Probit Model, Forest Policy and 

Economics, 10 (6): 415-423. 

MSB (2014) Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid 

samhällstörningar. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och 

beredskap. 

Olofsson, A & Rashid, S (2011) The white (male) effect and risk 

perception: can equality make a difference?. Risk Analysis 31.6 

(2011): 1016-1032. 

Olofsson, A, Öhman, S & Giritli Nygren, K (2014) (O)avsiktliga 

konsekvenser av riskkommunikation vid extraordinära händelser: 

Skogsbranden i Västmanland 2014. Forum för genusvetenskap, 

Mittuniversitetet. 

Olofsson, A & Öhman, S (2015) Vulnerability, values and 

heterogeneity: one step further to understand risk perception and 

behaviour, Journal of Risk Research, 18:1, 2-20.

58 

Olofsson, J (2012) Om du är rädd kan du få sitta bredvid mig/.../och 

hålla/.../handen": infantilisering och homosociala omsorgspraktiker 

inom brandkårens operativa verksamhet. Tidskrift för 

genusvetenskap. 2012:1/2, s. 115-136 

Oxfam (2005) ‘The Tsunami‘s Impact on Women. Oxfam Briefing 

Note’. Oxfam International. 

Parry, K W & Bryman, A (2006) Leadership in organizations. I: 

R.Clegg, Hardy, C, Nord, W, R & Lawrence, T (red) Handbook of 

Organization Studies. London: Sage. 

Renn, O. (2000) Cross-cultural risk perception: A survey of 

empirical studies. London: Kluwer Academic Publishers. 

Robertson, D. (1998) Women in Emergency Management: An 

Australian perspective. 

Rhodes, N & Pivik, K. (2011) Age and gender differences in risky 

driving: the roles of positive affect and risk perception. Accident; 

analysis and prevention, 43(3) 923-31. 

Enarson & H. Morrow (eds) (1998) The Gendered Terrain of 

Disaster: Through women’s eyes. Praeger, Santa Barbara. 

Rohlin, L, Skärvad, P-H & Nilsson, S-Å (1994) Strategiskt ledarskap 

i lärsamhället. Dalby: MiL Publisher. 

Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle Prop. 2005/06:133 

Satterfield, T. A., Mertz, C. K. & Slovic, P. (2004) Discrimination, 

vulnerability, and justice in the face of risk. Risk Analysis, 24(1): 115- 

129. 

Sayeed, A. (2005) ‘The Pakistan Earthquake’s Impact on Women’, 

APLWD Forum News, 18(3), ROOTS for Equity, Pakistan. 

Sekar, K., S. Bharath, G. Henry and D. Desikan (2005) Tsunami 

Disaster: Psychosocial Care for Women. Information Manual 4. 

Bangalore: National Institute of Mental Health and Neurosciences. 

SFS 2003:778 Lag om skydd mot olyckor. 

Sjöberg, M., Wallenius, C., & Larsson, G. (2011) Leadership in 

complex, stressful rescue operations: A quantitative test of a 

qualitatively developed model. Disaster Prevention and 

Management. 20: 199-212.

59 

Solomon, S. D., E. M. Smith, L. N. Robins and R. L. Fischbach (1987) 

Social Involvement as a Mediator of Disaster Induced Stress’, 

Journal of Applied Psychology, 17(2): 1092–112. 

SOU 1994:3 Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. 

Stockholm: Fritzes. 

SOU 2004:134 (2004) Krishantering och civilt försvar I kommuner 

och landsting. Stockholm: Fritzes. 

Stärkt krisberedskap – för säkerhets skull, prop.2007/08:92. 

Söderström, M. (1998)L edarskap och utveckling av 

ledningskompetens. I R Lind & G Arvidsson (red). Ledning av 

företag och förvaltningar - förutsättning, former, förnyelse. 

Stockholm: SNS Förlag. 

Thurnell-Read , T & Parker, A (2008) Men, masculinities and 

firefighting: Occupational identity, shop-floor culture and 

organisational change. In Emotion, Space and Society, Volume 1, 

Issue 2, Pages 127–134 

Tyler, M. and Fairbrother, P. (2013) Gender, Masculinity and 

Bushfire: Australia in international context. Australian Journal of 

Emergency Management, v28(2): 20-25. 

Uhr, C. (2011) Samverkansbegreppet. I: Nilsson, N-O. (red.) (2011). 

Samverkan - för säkerhets skull! Karlstad: Myndigheten för 

samhällsskydd och beredskap (MSB). Tillgänglig på Internet: 

https://www.msb.se/sv/Produkter-- 

tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-MSB/Samverkan---forsakerhets-skull 

/ 

Uhr, C m.fl. (red) (2015) Att åstadkomma inriktning och 

samordning - 7 analyser utifrån hanteringen av skogsbranden i 

Västmanland. Centrum för samhällets resiliens, Lunds universitet. 

Wahl, A (1992) Könsstrukturer i organisationer: kvinnliga 

civilekonomers och civilingenjörers karriärutveckling. Stockholm: 

EFI. 

Wahl, A, Holgersson, C, Höök, P & Linghag, S (2011)Det ordnar sig: 

teorier om organisation och kön. 2., [uppdaterade] uppl. Lund: 

Studentlitteratur. 

Waldenström, K & Härenstam, A (2008) Hur skapas bra 

arbetsförhållanden? – En studie av strategier hos chefer och 

anställda. Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting, 

Stockholm

60 

Waldenström, K (2007) Externally assessed psychosocial work 

characteristics. A methodological approach to explore how work 

characteristics are created, related to self-reports and to mental 

illness. Doktorsavhandling. Stockholm: Karolinska institutet. 

Weber, E. U. & Hsee, C. (1998) Cross-cultural differences in risk 

perception, but crosscultural similarities in attitudes towards 

percieved risk. Management Science, 44(9):1205-1217. 

Westberg-Wohlgemuth, H (1996) Kvinnor och män märks. 

Könsmärkning av arbete – en dold lärandeprocess. Arbete och hälsa 

1996:1. Arbetslivsinstitutet. 

Worts, D., Fox, B. & McDounogh, P. (2007) ‘Doing Something 

Meaningful’: Gender and Public Service during Municipal 

Government Restructuring. Gender, Work and Organization , 14(2): 

162-184. 

Yoko, Saito (2014) Progress or repetition? Gender perspectives in 

disaster management in Japan. In Disaster Prevention and 

Management, Vol. 23 Iss: 2, pp.98 – 111 

Yukl, G (1998) Leadership in Organizations. NJ: Prentice Hall.

61 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 

651 81 Karlstad Tel 0771-240 240 www.msb.se 

Publ.nr: MSB910 – september 2015 ISBN 978-91-7383-599-2

Genusperspektiv på ledning och samverkan vid olyckor och kriser – en forskningsöversikt

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?