Vreta kloster
Vreta kloster - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska ...
Vreta kloster - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Vreta</strong> <strong>kloster</strong>, 2006, loggbok, v. 18<br />
<strong>Vreta</strong> <strong>kloster</strong><br />
Vecka 18, 2/5–5/5 2006<br />
Startsida<br />
Arkeologisk<br />
bakgrund<br />
Historik<br />
Kalendarium<br />
Loggbok<br />
Resultat<br />
Läsa mer<br />
Kontakt<br />
2010-01-19<br />
Jag heter Cornelia Segrell och är född och<br />
uppvuxen i Linköping. Jag går på en skola<br />
som heter Folkungaskolan.<br />
En fråga jag ställt mig de senaste åren är<br />
hur det egentligen är att jobba som<br />
arkeolog. Jag går nu i åttan, och som<br />
bekant har alla åttor två praoveckor, så jag<br />
såg min chans och valde att praoa här på<br />
Riksantikvarieämbetet.<br />
En uppgift jag har fått är att skriva lite om<br />
mina intryck från praon.<br />
Varför arkeologi?<br />
Är det verkligen viktigare att bevara, eller<br />
åtminstone undersöka, flera hundra år<br />
gamla saker än att vi människor som lever<br />
idag ska få hus och vägar? Det är en fråga<br />
man kan fundera på. Som jag har förstått<br />
det använder vi arkeologi för att få kunskap<br />
om hur människan levde förr i tiden.<br />
Men varför det då? Har vi någon nytta av<br />
att veta hur man levde för flera hundra år<br />
sedan? Ja, som jag ser det. Man kan<br />
använda kunskapen på två sätt: antingen<br />
upptäcker vi att människan idag har glömt<br />
bort en hel del värdefulla saker som skulle<br />
höja vår levnadsstandard avsevärt, eller så<br />
får vi helt enkelt insikt i vad människan har<br />
varit, och kan på så sätt få större insikt i<br />
vår existens och utvecklas mentalt genom<br />
det.<br />
Valv in till klostrets östlänga. Foto: Cornelia<br />
Segrell, Linköping.<br />
Dag 1<br />
Det är inte lätt att vara arkeolog alla<br />
gånger, människor tycks inte alltid vara så<br />
positiva över att mark i deras närhet ska<br />
grävas ut. Även om man blir välbemött kan<br />
det dyka upp problem: maskiner kan<br />
krångla till exempel. Det är vad de har gjort<br />
för oss nu i <strong>Vreta</strong>. Först har vi ju den stora<br />
sandsugen som måste suga upp en hel del<br />
sand där vi ska gräva. Eftersom de inte var<br />
klara med det när vi kom bestämde vi oss<br />
istället för att mäta upp murarna. Då stöter<br />
vi på maskin två som inte vill fungera,<br />
nämligen mätmaskinen. Den ville helt<br />
enkelt inte som vi ville, och efter en hel<br />
dags försök begav vi oss hemåt.<br />
Men hur går det med vägarna och husen<br />
då? Ska vi bara offra det? Nej, självklart<br />
inte. Arkeologi är faktiskt destruktiv<br />
vetenskap, alltså du förstör den lämning du<br />
undersöker, så när lämningen är<br />
färdigundersökt och dokumenterad finns<br />
det ofta inget som hindrar vägen eller<br />
husen från att bli byggda.<br />
Men om man förstör det man gräver ut, då<br />
är man väl inte bättre än gravplundrare?<br />
Inte i det att man förstör, nej. Men det<br />
finns en viktig aspekt arkeologer har, något<br />
gravplundrare inte delar med dem, och det<br />
är målet med det hela. Gravplundrare är<br />
ute efter att plocka åt sig värdefulla saker<br />
för att bli materiellt rika, arkeologer är ute<br />
efter att förstå och dokumentera, så att inte<br />
bara de, utan alla människor, ska bli<br />
kunskapligt berikade.<br />
Dag 2<br />
Jag har även lärt mig att arkeologi kan vara<br />
väntan. Dagen efter de misslyckade<br />
mätningarna tillbringades på kontoret,<br />
eftersom vi inte kunde göra något i <strong>Vreta</strong>.<br />
Så den dagen gick enbart åt till att börja<br />
http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/ost/2006/2006_vreta_<strong>kloster</strong>/loggbok/vreta_2006_logg_v18.htm[2013-10-09 14:21:35]
Change language