seminar 05.qxd

KARL POLANYIS IDÉ OM SOCIOEK-
ONOMISKA SAMMANHANG
Ungraren Polanyi var själv inte antropolog utan forskare i
ekonomisk historia. Han lämnade Österrike före andra
världskriget och utvandrade till USA. Utgångspunkten i
hans forskning var utvecklingen och kollapset av det självregulerande
marknadsekonomiska systemet under 1800talet
(Polanyi 1998). Det som Polanyi vände sig emot var
utgångspunkten i de klassiska nationalekonomiska teorierna.
Nämligen att ekonomiska strukturer var tidlösa och
fungerade alltid efter samma principer oberoende av vilken
tidsepok eller vilket samhälle man valde att se på. Han
kritiserade utgångspunkten att ekonomiska relationer styrs
i alla samhällen av vinsttanken, av principen om "tillgång
och efterfrågan" och att individerna är intresserade av att
höja sin personliga profit. Denna teoretiska utgångspunkt
som präglade många nationalekonomiska analyser var
enligt Polanyi mycket cynisk. Den representerade också
mera en modern världsbild som uppstod först med industrialiseringen
och storkapitalismens framväxt i slutet av
1700- och början av 1800-talet. Istället var samhällena
under historiens gång mycket olika. Framförallt styrdes de
inte av opersonliga marknadsekonomiska mekanismer.
Viktigt var därför att studera ekonomins utveckling i ett
längre historiskt perspektiv. Han framförde idén att kommersiella
principer började bestämma ekonomiska relationer
först under senmedeltiden och nyare tid. Ekonomiska
relationer i tidigare samhällen däremot var helt annorlunda
strukturerade. Hans huvudtes är att ekonomiska strukturer
i förmoderna samhällen var sammanvävda med den sociala
strukturen. De var förankrade i varandra. Ett tillstånd vilket
han kallade för embeddedness. Först under senmedeltiden
dominerades handeln alltmer av opersonliga och kommersiella
relationer där sociala band inte längre var en förutsättning.
Den forskningen som sedan har bedrivits i Polanyis
anda var intresserad av hur sociala relationer styrde
54
ekonomiska relationer i förhistoriska och tidig medeltida
samhällen och när i historien marknadskrafterna fick
genomslag i varuutbyten.
"DO UT DES" – JAG GER FÖR ATT DU SKA
GE MIG TILLBAKA
En utgångspunkt för Polanyi var antropologisk forskning
vilken analyserade gåvoutbytessystem i icke-industrialiserade
samhällen. Det var den franske sociologen och literaturforskaren
Marcel Mauss som skrev det mest inflyttelsefulla
arbete om gåvoekonomin. I 1925 utgav Mauss en
liten essä "Gåvan" där han exemplifierade och diskuterade
gåvoprincipens förekomst i olika samhällen i det förflutna
från Romarriket och Germanerna till Söderhavsöarna i
nutiden (Mauss 1995). Enligt Mauss hade människan först
i modern tid blivit ett ekonomiskt djur och en kalkylerande
maskin, en homo economicus. Tidigare var varuutväxlingar
en moralisk och inte en mekanisk och opersonlig angelägenhet.
Gåvoekonomin var en grundläggande institution
vilken garanterade och upprätthöll personliga och mänskliga
relationer i den förindustriella världen. Genom exempel
från olika platser och tidsperioder kunde han urskilja tre
återkommande men grundläggande regler som styrde
gåvoutbyte: plikten att ge, plikten att ta emot och plikten
att återgällda en värdefull gåva. Genom dessa förpliktelser
skapades ett osynligt nätverk av relationer och beroendeförhållanden
i gåvoutbytande samhällen vilka bestämde
och upprätthöll den sociala och politiska ordningen. Individer
som hade ambitioner att leda en grupp kunde genom
att ge kostbara föremål till andra visa sin förmåga till
ledarskap. Ledare var sedan tvungna att fortsätta att ge
gåvor i överflöd för att upprätthålla sin position. Därmed
kunde de visa att de hade lyckan med sig och värdigheten
att leda andra. På lika sätt sattes den som tog emot gåvan i
ett moraliskt dilemma. Personen kunde aldrig avvisa en