Nr 3 - S3 Kamratförening

Växelbord LK 160/20
Schema F-4062. Rev.datum 10.12.1937
Tillverkningsår 1940, Telegrafverkets Verkstad, Nynäshamn
S3
Kamratförening
nr 3
P
A
R
A
B
O
L
E
N
2
0
0
6

Ordföranden har ordet
Att den fantastiska sommaren nu är över för i
år märker vi alla. Nu får vi leva på minnen, ta
tag i höstens vardag samt se framåt. Vi har haft
lite svårt att starta upp aktiviteterna. Tyvärr blev
kräftskivan inställd på grund av för få deltagare.
Desto mer engagemang har det varit runt museets
uppbyggnad och utveckling. Här skall vi nu
stödja såväl Försvarsmakten som kommunen
med att visa vad vår verksamhet på S3 innehöll,
vad vi gjorde och vilken materiel vi nyttjade. Här
sitter vi inne med ett kompetenskapital som nu
måste lyftas fram för att göra vår del av museet
ännu mera attraktivt.
Sommaren har varit bra även för oss som valt att
njuta av fjällen. Jag kan verkligen rekommendera
en resa till Vassijaure på sommaren eller hösten.
Vilken njutning för kropp och själ. Vilka färger
och vilken upplevelse. Planera för ett besök. Har
ni inte besökt Pålkem så är även det ett fantastiskt
ställe för friluftsaktiviteter och avkoppling.
Kontakta Bengt Eriksson så kommer han att tipsa
er om höstens och vinterns möjligheter.
Som ni säkert sett så kommer vi framgent att i
högre grad samordna våra verksamheter med de
övriga kamratföreningarna i Boden. Vi är välkomna
att nyttja deras aktiviteter och vice versa.
I den mån vår webmaster, Jan Gustafsson, orkar
och får kännedom om dessa aktiviteter kommer
de att framgå av vår växande hemsida, www.
s3kamrat.com Sidan är under uppbyggnad så
han är även tacksam för förslag på innehåll och
utformning.
Detta nummer av PARABOLEN är laddat med
både intressanta och lärorika artiklar. Som vanligt
gör Maria Einarsson ett fantastiskt jobb med
att tidningen skall attrahera våra medlemmar.
Hon och vi är dock helt beroende av att ni som
medlemmar delar med er av era upplevelser från
nu och då, ert kunnande ur ett historiskt eller
nutida perspektiv och allt detta kryddat med
bilder. Sök i minnet, byrålådan eller fotoalbumet
efter det du tror att även andra skulle vara
intresserade av. Kontakta Maria för eventuella råd
men framför allt skicka in material till tidningen.
Vi uppskattar ditt deltagande. Jag tycker det är
särskilt roligt när våra äldre medlemmar till och
med besöker regementsområdet, träffar de som
jobbar där idag och en kompetensöverföring
sker som sedan dokumenteras och publiceras i
PARBAOLEN.
Ha en trevlig läsning. Hoppas den inspirerar dig
till en aktivitet.
Må väl
Ulf Nordlander
Ordförande i S3 Kamratförening
Nästa presstopp är 10 november 2006.
Hjälp Kamratföreningen med text och
bild så kommer tidningen i din brevlåda
före 30 december.
/ Glad höst önskar Redaktören

Glöm Adam, Bertil, Cesar, David...
Nu är det Alfa, Bravo, Charlie och
Delta som gäller.
Text och Bild: Maria Einarsson
All trafi k skall ske på engelska, anrop, svar på anrop,
omfrågningar osv. Om meddelandets text är på svenska
får detta sändas på svenska men omfrågningar sker
på engelska.
Detta kan man läsa i det nya Sb reglememtet.
Finns det synpunkter på detta skall det rapporteras till oss
på G6 så att vi kan sammanställa erfarenheter av det nya
reglememtet för att ge förslag på ev ändringar
säger Lennart Jansson på G6 när jag träffar honom.
Han tror att det under en övergångsperiod kommer att bli
lite svengelska över det hela men att detta är en naturlig
utveckling när vi nu går mot betydligt mer internationella
insatser.
Lennart och Mats Bernersson är de två ur Armén som ingår
i en arbetsgrupp med Flyget och Marinen, som har tilll uppgift
att prova och göra försök med HF2000 då en förserie
av hårdvaran för verifi ering och validering pårespektive
plattformstyp kommer att levereras hösten 2006.
Under ett år framöver kommer progranmvaran att testas i
FMIP, under hösten 2007 kommer FM personal att börja
utbildas och under 2008 kommer installationerna att börja.
Allt på operativ nivå och då är det Marinen, tpfl yg, hkp15
samt utlandsstryrkan detta främst är avsett för.
Vad är detta för något?
Lennartanvänder tremer och ord som jag inte så ofta
kommer i kontakt med men jag förstår att systemet är
helautomatiskt det enda man behöver göra är att knappa
in parametrar, ex:
Solfl äckstal
Förbandens ungefärliga positioner
Taktiska avstånd mellan förband
Antal aktiva frekvenser, AFP (Active Frequency Pool)
Frekvenspoolens giltighet i tid
så kommer systemet automatiskt att söka bästa vägen till
kontakt och allt skyddas av en kryptoalgoritm.
HF 2000 använder standardiserade gränssnitt och
protokoll i användar- och i luftgränssnitten. Det medger
inkoppling av olika typer av meddelandesystem och
samtrafi kering med andra länders radioutrustning.
Lennart tror på systemet, som är ett av världens bästa HF
system och de skall testa interoperabiliteten vid Combined
Endeavor under april 2007, men mer om detta nästa år.
HF2000 har en fl exibel och modulariserad systemuppbyggnad
för att kunna användas från mobila
enstationsnoder till fasta fl erstationsnoder.
Systemets externa gränssnitt tillåter anslutning av
en mångfald av möjliga trafi kkällor till exempel
informationssystem, E-post, meddelandesystem såsom
PC-Dart eller ISIS och telefoniutrustningar.
Lennart Jansson vid ”burken”
Systemet medger gemensamma nät för många skilda typer
av meddelanden, till exempel: IP-datagram: TCP och
UDP. Textmeddelanden: t ex MOF, ACP127 och AMD.
Stridsledningsdata: Bit Transparent Data, BTD. E-post:
SMTP-förmedling och POP3-pollning. Taltrafi k: Telefoni,
direktansluten audio eller externa radiomodem
A-Alfa
B-Bravo
C-Charlie
D-Delta
E-Echo
F-Foxtrot
G-Golf
H-Hotel
I-India
J-Juliett
K-Kilo
L-Lima
M-Mike
N-November
O-Oscar
P-Papa
Q-Quebec
R-Romeo
S-Sierra
T-Tango
U-Uniform
V-Victor
W-Whiskey
X-Xray
Y-Yankee
Z-Zulu
Å-Alfa-Alfa
Ä-Alfa-Echo
Ö-Oscar-Echo

Cold Response
Text och bild: Ulf Svensson
Slutövning i Norge?
Vi på I 19 förstod tidigt att slutövningen 2006 inte skulle bli en ”vanlig” slutövning. Visst skulle det
fi nnas likheter (tågtransport mm) men slutövningen COLD RESPONSE 06 1 (CR 06) skulle gå i Norge, i
Narviksområdet, längre norrut än Kiruna. Onekligen en utmaning även för oss ”subarktiska krigare”.
Under tidig höst (2005) stod det också klart för oss på I
19 att OPE, som skulle leda och orkestrera det svenska
deltagandet i övningen, var i behov av ett antal funktionsansvariga
då den egna personalen till mycket stor del var
engagerade i annan verksamhet och utlandsstyrkan. Detta
innebar i att I 19 fi ck ”ta lead” i ett antal funktionsspår
och
funktionen ledning och ledningssystem var ett av dem.
För oss I 19/G6 var detta naturligtvis en utmaning. Utmaningen
bestod nog främst i att detta på något sätt är det
nya sättet att öva. Vi måste öva på att förfl ytta förband
över landgränser, driftsätta våra system utomlands och i
en multinationell miljö.
Att driftsätta kryptosystem har alltid inneburit förtänksamhet,
och att göra detta utomlands skulle visa sig
kräva minst lika mycket eftertanke. Det faktum att I 19
genomförde brigadledningsår 04-05 och har massor med
personal vars erfarenheter och kompetens har sitt ursprung
i signalbataljonen, likväl som i den sambandstunga luftvärnsbataljonen,
gav i handen att personalen, likväl som
kompetensen defi nitivt fanns inom I 19 och A9 i allmänhet
och på vår ledningssystemavdelningen i synnerhet. Alltså
en utmaning, snarare än en pålaga (vi hade ju ändå varit
hårt engagerade i CR 06 då både pansar- jägarbataljonen,
och enheter ur Artbat skulle delta på övningen).
Vad är det då som gjorde detta till den utmaning? Till
att börja med så fi ck avdelningen i samband med den
rekognoseringsfältövning som genomfördes tidigt i oktober
en inoffi ciell förfrågan om vi kunde sammanhålla
sambandstjänsten. Avdelningen var, på denna övning,
representerade av Mattias Uddling vars specialkompetens
(TS-driftledning) vi redan hade predestinerat till denna
övning. Inledningsvis bestod uppgiften i att sammanställa
de svenska förbandens behov av frekvenser och före 11-15
skulle allt utmynna i en, på en fastställd NATO-blankett,
sammanställd svensk ansökan till det norska högkvarteret.
(vi talar i sammanhanget om 100-tals frekvenser)
Det norska högkvarteret skulle i sin tur ansvara för frekvensadministrationen.
Detta var en mycket omfattande
uppgift för vi driftsatte fl era olika radiosystem och dom
frekvenshoppande systemen visade sig vara det som tog
längst tid för oss att beskriva och för Norge att administrera.
Detta är ett bra exempel på nyvunnen kunskap som
bör inrymmas i en kravprofi l för ledningssystempersonal i
armén 2005. Detta är något vi måste behärska och således
budgetera för att lära oss.
Ett annat faktum som vi tidigt identifi erade var att utbildningsåret
05-06 var det första året då Signalregementet
(S1) skulle utbilda ledningsförbandet (ej batledn). Vi
hade alltså inte ett eget ledningsförband ur exempelvis
I 19/Signalbataljon som ju genom åren alltid på ett eller
annat sätt kunnat produktionsinriktas mot det för utbildningsåret
aktuella uppdragen (övnlednpl, rörlig stabspl
m m). Nu måste vi i dialog med S1 komma fram till allt
ifrån ledningsförbandets vinterutbildning till frekvens- och
räckviddsberäkning med kartdata från grannlandet Norge.
Detta är också ett exempel på något vi nu måste behärska
i den ”nya armén” och med facit i hand tycker jag att vi
både lyckats och tagit höjd för att fortsatt samverkan med
S1 skall kunna bli ännu bättre. Tillsammans med S1 och
övriga ledningssystemföreträdare växte systemlösningen
fram, en systemlösning som tog avstamp i att vi vill kunna
”öva som hemma, med våra metoder och med system vi behärskar”.
Vi skulle alltså bibehålla angivna målsättningar
så långt det är möjligt.
1) Via FM SATKOM lyftes förbindelser (bla; telefonnr och Internet) från
Sverige fram till operationsområdet.
2) Vx 500 på EVENES var ansluten med en 2 Mbit/s förb från Telenor
3) Via Norska motv till FMTM transiterades förbindelser ut i
operationsområdet
4) Norska förband anslöts till OPFOR lednings- och informationsystem
med sambandsenheter ur S1/HQ-kompani
5) MOVCON plutonen hade förbindelser från vx 500 och även Telenor
förbindelser (tfn och fax)

Att öva i denna terräng ställer något annorlunda krav
på våra ledningssystem. Inte minst terrängen gör att det
tenderar till att bli ”dalgångssamband” då huvuddelen av
förbanden inte har behov eller förmåga att ta sig upp på
högfjället. Lavinfaran i området bidrog också till att stor
förtänksamhet innan vi grupperade på högfjället. Min
erfarenhet av våra nationella övningar är att vi inte sällan
grupperar på den dominerande höjden (T 3 mfl ) varifrån
TS-molnet tar sitt ursprung och, ur ett sambandsperspektiv,
ger övade förband tillräcklig handlingsfrihet.
En av dom vikigaste erfarenheterna och därmed en av dom
största utmaningarna tror jag består i att få hela försvarsmakten
att anpassa sig till det nya internationella sättet
att öva. För oss på förbandsnivån har det mest tidskritiska
utgjorts av GEO-data och tillstånd att nyttja GU-förbandens
ordinarie informationssystem IS-MARK på övning i
Norge (totalt i de svanska förbanden hade vi fem stycken
lednings- och/eller informationssystem som är beroende
av GEO-data 2 ).
Att vi skulle slutöva i Norge framgick tidigt i produktionsspåret
och därmed borde fl era instanser vars stöd och
expertis för eller senare måste engageras vara på banan
mycket tidigare.
För att ni skall få en uppfattning om vad vi inom ledningssystemfunktionen
hade att samordna kan jag ge er följande
storheter. Vi planerade för, och nyttjade exempelvis:
10st olika radiosystem
8st olika signalskydds/kryptosystem med internation
variant/modifi ering
3st radiolänksystem (371, 350, 360)
2st olika växelsystem (500, 9000)
3st olika sattelitsystem (FM SATKOM, GAN, 9505)
Exempel på
prognostiserad
RAP-täckning
Allt detta kräver kompetent personal och utan den
kreativitet, spetskompetens och positiva inställning som
ledningssystempersonal från I 19, S1, A9, T2, K3, LG
mfl har visat upp hade detta aldrig fungerat. Dessa proffs
kommer alltid att behövas i Försvarsmakten och dessa
måste vi vara rädda om.
Avslutningsvis kan jag konstatera att öva i Norge är som
att göra KFÖ mitt i ett vykort, sagolikt vackert.
I skrivande stund har familjen 3 etablerat sig 4 i Enköping 5
och det är med ett visst vemod jag lämnat den kaserngården
vid vilken jag ryckte in 1986 och som givit mig tillfälle att
prova mig fram som; KB-elev, intruktör, stf plutonchef, C
PBS, C Idrott, C KBS, stf kompanichef, kompanichef, stf
bataljonchef och avdelningschef i regstaben.
F-n vad kul jag har haft som ”Boden signalist”.
Tack ska NI ha och väl mött i framtiden….
/ Ulf ”poems” Svensson
Fotnoter:
1 CR 06 genomfördes v.610—612
2 IS-MARK, TCT, SWERAPP IS, mfl
3 Hea (fästmö), Hampe (collie hane), Julia (collie tik)
och Tuba-cat (typ skogskatt typ …)
4 Fn i en 36 m 2 lägenhet i väntan på ”drömhuset”
5 Jag jobbar sedan 06-07-01 som Ledningssystemchef
(C J6) på styrkehögkvarteret (FHQ) till NBG 08

Vården av S3 traditionen i Enköping
Text och bild: Henrik Sjövall
Den 22 juni 2005 överlämnades
S 3:s fana till C S 1
överste Mats Blom, detta
markerade den officiella
överlämningen av traditionerna.
Fanan transporterades
därefter till Enköping
av major Niklas Wiklund.
S 3:s fana har därefter förts
vid hedersvakter, fanvakter,
högvakter och andra
ceremonier sida vid sida
med S 1:s fana. Hur vårdas
S 3 traditionen i övrigt i
Enköping?
Ett mindre känt datum inträffade
den 5 oktober 2005 då
en fl yttbil anlände till Enköping.
Avsändaren i Boden var
kapten Börje Öberg och jag
var mottagaren i Enköping.
S 3 Kamratförening gav då förtroendet till S 1 och regementets
offi cerskår att vårda möbler och föremål av
traditionskaraktär från S 3:s mäss. De föremål vilka fi nns
i Enköping kommer huvudsakligen från chefsrummet på
den gamla mässen i Boden. Föremålen har till stor del
placerats på ett likartat sätt som i Boden utifrån fotografi er
på innehållet i skåp och placering på väggar.
På mässen i Enköping fi nns på mässens nedre våning
idag ett utrymme vilket helt inretts med möbelgruppen
från chefsrummet och med porträtt och fotografi er på
förbandscheferna.
På samma våning, på mässen, har S 1 sina förbandschefsporträtt.
Även ”gammelklockan” och en mindre monter med priser
och minnesföremål såsom regementets medalj har placerats
där. Ett exemplar av S 3:s medalj och vapensköld har
också placerats i en monter i anslutning till regementschefens
tjänsterum i kanslihuset.
I biljardrummet fi nns det stora glasskåp, vilket i Boden
stod utanför baren.
På väggen invid S 3 delen fi nns överdelen till utläggningsstången
med heders subalternskyltarna, på sitt sätt ett av
absolut fi naste traditionsföremålen.

På mässens mellanvåning
har
jordgloben placerats
i biblioteket
och en tavla
med en plakett
från ”Signalregementetsdetachement
i Boden” i
honnörsrummet.
Där finns även
en bordsflagga
från S 3. Föremål
vilka placerats
utanför
det särskilda S 3
utrymmet har
försetts med en
mässingsbricka
med texten ”S3 Kamratförening” för att besökare tydligt
skall se ursprunget.
På mässens mellanvåning fi nns en större glasmonter vilken
innehåller fanor och andra centrala traditionsföremål från
de förband S 1 för traditioner från (S 1, S 3, och I 8) eller
vårdar minnet av (P 1). I montern har S 3:s ursprungliga
fanduk i siden placerats, fanan överlämnades den 28 juli
1961 av konung Gustaf VI Adolf.
Stöd S3 Kamratförening - Köp våra böcker!
Fina presenter, trevlig läsning och historiska vingslag.
Norrlands Signalregementes historia, 80:-/st ( endast 28 st kvar)
Bodensignalister, 120:-/st ( endast 2 st kvar)
S 3 fanan är placerad tillsammans med Kungl. Fälttelegrafkårens
fana vilken utdelades 1935. Fälttelegrafkårens fana
är ändrad så att Upplands vapen med riksäpplet sattes in
istället för ursprungliga tre kronor i förbandsvapnet i övre
inre hörnet. På detta sätt fi nns nu två av de tre traditionslinjerna
inom truppslaget representerade tillsammans.
S 1 står inför nya förändringar och kommer troligen
att heta Ledningsregementet (LedR) från årsskiftet.
Traditionsarvet från S 3 kommer tillsammans med
arvet från S 1 att föras in i det nya förbandet och vårdas
även framgent. En personlig önskan är egentligen att
arvet från samtliga tre traditionslinjer i truppslaget
kunde föras av LedR.
I detta sammanhang förtjänar särskilt kamratföreningens
ordförande överste 1. Ulf Nordlander, överste Mats Blom,
major Mattias Uddling och kapten Börje Öberg att nämnas
för en varlig och omsorgsfull hantering av hur S 3:s minne
och traditioner skall vårdas i Boden och Enköping.
Den egentliga traditionen från S 3 ”S 3 andan” hoppas
jag att alla ni vilka verkat vid S 3 även framgent sprider i
er dagliga gärning till alla oss andra!
Sån`t var liver förr i Bodens fästning och garnison , 200:-/st
(nyinkommet parti på 35 böcker)
Sätt in pengarna på plusgiro: 17 88 87-6
Skriv avsändare tydligt och vilka böcker Du avser köpa så skickar vi dem till Dig.
OBS: Glöm inte att räkna in porto på 19:-/ försändelse, oavsett mängd böcker.
/Henrik Sjövall
Skjutbok och kanon står fortfarande i glasskåpet fast nu
märkta med ”S 3 kamratförening”.

060606
Text och bild: Maria Einarsson
Nationaldagen, 6 juni 2006, fi rades i år, i Boden,
på A8 gamla område och i samband med detta var
det barnkarneval, sång, musik, JSA uppvisning,
samt invigning av det nya försvarsmuseumet.
Det var ett digert program som mellan 1030-1300
riktade sig mot barnen och mellan 1300 och 1600
till de vuxna.
Vädret var väl inte det allra bästa, nordliga vindar
och molnigt men regnet höll sig på avstånd och det
var bra.
Barnen hade en hoppborg och en karusell att roa sig
med/på och samtidigt spelade och sjöng barnen från
musikskolan mf.
Jag hittade Anders Josefsson och Maria på plats för
att lyssna på grabben som skulle spela trumpet.
Till dagens fi rande och museum invigning var många
inbjudna, bla. representanter från Bodens vänorter,
Oulu, Apatity och Alta.
1500 var det dags för Frank Westman, garnisonschef,
att hålla tal. Frank pratade om den svenska fl aggan
som ser ut som den gör nu sedan 1906. Varför vi fi rar
just den 6 juni är en lång historia som börjar då Gustav
Vasa blev kung 6 juni 1523, fortsatte med 6 juni 1809
då Sverige fi ck ny
regeringsform
fram till 6 juni
1916 då vi börjar
fira sv.flaggans
dag som 6 juni
1983 blev nationaldag
och från
6 juni 2005 även
helgdag.
Garnisonschefen
fortsätter med
varför blev Försvarsmuseumet
just i Boden, han
citerade Emil Melander som vid förra sekelskiftet
motiverade varför man skulle bygga en fästning i just
Boden: ”Tag nu en god karta över Norrbotten och sök
efter en punkt där de fl esta vägar falla samman…”
Därefter var det Kommunalrådet Olle Lindströms
tur att tala. Olle berättade att det är nu 100 år sedan
försvaret tog denna mark i besittning och att valet
av placering av museumet var lätt. Boden var och är
Sveriges största garnison trots att vi bara har 1500
vpl/år mot 3000 vpl/år då vi var som allra störst.
Finansieringen är delad på 3 delar där kommunen
har en del, FM,landsting, länstyrelse har en del och
en del med EU medel.
Museumet är tänkt att visa 1900- talets försvarshistoria
med tonvikt på Norra Sverige och nordkalotten.
Landshövdingen, P-O Eriksson var också där. I sitt tal
tryckte han på att museumet är en viktig symbol för
Norrbotten och att detta är en nationell kulturinsats
och en viktig pusselbit i den Norrbottniska historien.
Sedan klippte han det blå/gula bandet och förklarade
museumet öppnat.
KÖ, det är bara förnamnet…alla ville se, alla ville in.
Till slut kom man så in och visst blir det fi nt.
Allt var inte 100% klart, det syntes, men en god bit
på väg är det. Uniformsrum, truppslagsrum, fi lmer,
foton, utställningar inom-och utomhus och ett fi k på
mitten. Här kan man vara en hel dag och fördjupa sig
i Bodens fästning och försvar. På väg därifrån hittar
jag en trött Bernt Wikström som jobbat många dagar
för att göra detta möjligt.

Invigningen av
Försvarsmuseumet
När alla tal, musikaliska uppvisningar av musikskolor
och körer var slut kunde vi äntligen gå in i museume.
Vi var många som ville in och här kommer
en kavalkad av bilder utenför och innuti.
Fanborg, där Christer Eklund och
Karin bar S3 kamratförenings fana
Ulf Nordlander och Åsa, C-L Persson med kameran i högsta hugg och Bernt Wikström ochså med kameran laddad.
Vänster:Tre generationer Åström,
Andera, Anna och Bernt. Ovan:
Vaktparaden. Höger: Margareta
och Bernt Wikström tar igen sig
efter en lång dag.

Försvarsmuseum
i Boden
Text och bild: Maria Einarsson
Klockan är 0830 då Catrine Abrahamsson
möter mig på museumet. Kl 1100 skall de
öppna och då skall logementshörnan vara
klar. Tore Eliasson och Conny Drugge jobbar
med en vägg och sommarjobbaren Rasmus
Brännström hjälper till.
Den 9 januari började de jobba med interiör och
dekor men då fi ck de vara inne i en byggnad
på Ing 3 område. Inte förrän 17 april fi ck de
komma in på själva museumet. Och inte förrän
två veckor före invigningen fi ck de ritningen
över museumet…
Kulsprutenästet är det som Catrine är mest nöjd
med, det har varit trixit och de har fått tänka till
ordentligt på det arbetet. Dockornas händer och
huvuden är gjorda av silikon och skulle studsa
som bollar om man släppte den. Händer och
ansikten är sedan sminkade och riktigt hår är
instoppat hårstrå för hårstrå. Två andra grejer
som blev väldigt bra är Donald Carlssons bergväggsdekor
och Bodenmodell. Catrine har en
vecka kvar i Boden men hoppas på att få återkomma
med fl era arbeten. Budgeten för det hela
har varit 8 miljoner och allt som de velat ha har
de fått eller gjort.
Catrin lämnar Boden och museet, mycket nöjd
med vad de åstadkommit.
Catrine kommer från Stockholm och har tidigare jobbat
på Armémuseumet, där, men har omskolat sig till Dockmakare,
sakmakare, snickare mm.

På fjärde våningen i kasern 4 träffar jag museichefen
AnnaKarin Rönnbäck.
Kontoret är spartanskt inrett så vi sätter oss i fi karummet,
som är nästan lika spartanskt.
AnnaKarin kommer från Luleå men har bott i
Stockholm in15 år och jobbat där på livrustkammaren.
2004 fl yttade hon till Luleå och jobbade där
på Norrbottens museum. AnnaKarin ser jobbet som
museichef som en stor utmaning och det skall bli
otroligt spännande att se vad det hela leder till. Var
var chefen på invigningen, undrade jag. I cafét, svarar
AnnaKarin. Det mesta som skulle ske den 6 juni var
redan bokat och bestämt när jag fi ck jobbet som chef
så jag fi ck ta hand om det som inte var panerat alls,
nämligen cafét.
Framtiden för museet undrar jag. Först skall en fast
utställning om kvinnor och barn i krig sättas upp
sedan kommer det att planeras för många tillfälliga
utställningar som skall spegla krigets händelser, fast
inte nödvändigtvis i Boden. Exempel som vi funderar
på är inlånade utställningar från beredskapsmuseet
och armémuseet, Krigskonst, Barnutställing, Fältsjukhus,
kvinnor i krig. En av våra stora målgrupper
som vi vill nå ut till är skolorna på alla nivåer
och kunna bidra med en levande historielektion för
eleverna.
Vad skulle du önska dig hit? Ett Viggenplan, både för
att locka folk och för att få folk att förstå att detta inte
är ett armémuseum utan ett försvarsmuseum. Och så
önskar jag mig lite el på 4 våningen så att vi får ljus
i våra montrar…
AnnaKarin visar mig på några rum, inte ett eluttag
så långt ögat når.
Datorer för besökare, riktade mot barn och ungdom,
kommer att komma i ett lite senare skede, just nu gäl-
Helikoptern som stod på Hkpskv området är nu fl yttad och
står på fd parkeringen vid A8, nuvarande parkeringen (och
infart) till Museumet.
ler det att få upp alla montrar
och utställningar.
AnnaKarin( här vid Donald
Carlssons modell över Bodens
fästning) öser beröm över alla
engagerade kamratföreningar
och är lite ledsen över att begränsa
dem i vissa lägen. Varje
kamratförening skulle nog
kunna fylla varsin våning om
de fi ck möjligheten till detta,
men det är kanske en sak som
kan komma upp i en tillfällig
utställning över Bodens
truppslag, kanske truppslagsvisa
utställningar respektive
kamratförening.
Lycka till med museumet!
önskar S3 kamratförening
PS
Viggen till Försvarshistoriska Museet i
Boden
Det står en Viggen på F21i Luleå som skall
till museet i Boden, om allt går som tänkt,
så snart är vi som fl ygmuseet i Montélimar i
Frankrike. Nu är vi som fl ygmuseet i Montélimar
i Frankrike. ( Se: Parabolen nr 1. 2006.),
med den skillnaden att A 8-området inte har
haft någon general med namn Jacob Loucks
Devers (8.9.1887- 15.10.1979) som inledde
sin landstigning i södra Frankrike 62 år tidigare
den 15.8.1944. Han skulle då möta de
styrkor som landstigit i Normandie den 6 juni
och senare. Han löste uppgiften med att inta
Montélimar lika elegant som näringslivsförvaltningen
i Boden löste sin uppgift med att
inta A 8, dock med olika typ av motstånd.
Likt Jacob Devers med mannar länkar man
nu ihop armén med fl ygvapnet till ett gemensamt
försvar.
Devers lyckades så småningom också inta
München och Berchtesgaden.
Många av oss S3:are har också landstigit
i Normandie och en del av oss har också
intagit både München och Örnnästet i Berchtesgaden.
(Se: Parabolen nr 1.1996). Måhända kan
man så småningom inta Rödbergsfortet från
Försvars- museet, när nu Bodens kommun
övertagit luftvärnstornet, hängbron och vägspärren
på vägen upp.
Även här måste man ju tag sig över Engelska
kanalen, vilket även här skedde den 6 juni.
/ Bernt Wikström
Parabolens utsände vid museet i Boden.

Boden och S3 2006
Ett jubileum
Text och bild: Rolf Granberg
När jag höll på att förbereda artikeln om mitt 50tal
i Boden fi ck jag för mig att kanske ett besök i
samband med 50-årsdagen av inryckningen vid S3
vore på sin plats. Det fanns tid att fundera. Ville
jag ha någon träff med andra lumparkompisar?
Tankarna var många. Kollade med Kapten Maria
Einarsson om det fanns plutonlistor kvar från
min tid. Svaret blev nej. Allt som skulle sparas var
inskickat till Krigsarkivet. Då togs kontakt med
Krigsarkivet både per telefon och besök. Samma
där. Inga plutonlistor. En sista desperat chans
fanns kvar nämligen att kolla med Pliktverket. Ej
heller där fanns något. Visst är det märkligt. Hade
jag fått tag i plutonlistor med dåtida födelsenummer
hade Skatteverket plockat fram varenda nu
levande lumparkompis inom och utomlands. Det
betydde att en eventuell resa till Boden i maj 2006
skulle jag få göra ensam.
Jag reste på 50-årsdagen av min inryckning på S3.
Dvs 15 maj 2006. Min tid på S3 inföll mellan den
15/5 1956 och 16/3 1957. Fick utbildning i både radiostationstjänst
och radiotelegrafi . Flög från Arlanda
till Luleå. I Luleå hämtade jag ut en hyrbil och åkte
mot Boden. Ganska visset väder. En och annan snöby
efter vägen. Temperaturen låg på 7-8 plusgrader. Kom
till Boden vid 11-tiden på förmiddagen. Kände det
nödvändigt att köra omkring och kolla det gamla och
det nya. Lite omtumlande får jag tillstå.
Ville så fort som möjligt få grepp om de centrala
delarna och vägarna som bar till Garnisonen.
Så småningom började jag känna till stan och hur de
nya vägarna gick. Redan första dagen insåg jag att
Garnis, det kände jag inte igen. Förklaringen kom
nästa dag då en av hantverkarna jag träffade berättade
att ”mitt” Garnis var bortsprängt på 60-talet
och endast den gräsklädda kullen var kvar. När jag
ändå var i trakterna kollade jag in OII. Det var ingen
lustig syn jag mötte. Huset hade farit illa och fula
tillbyggnader tillkommit. Det OII jag mindes efter
en omfattande renovering 1956 var en ganska stilfull
byggnad. Tänk hur det kan bli.
En annan notering jag gjorde första dagen var att Bodensia
hade fl yttat. Undrar - när hände det? Numera
låg Bodensia mitt i centrum tillsammans med Folkets
Hus. Frampå eftermiddagen kände jag mig säker på
geografi n både centralt och i omgivningarna så det
blev att checka in och förbereda morgondagen. Redan
denna första dag saknade jag något. Det var inte så
svårt att komma på vad det var. Jo-pulsen. Tänk efter
själva. Ett samhälle som får ta emot ca 3000 rekryter
som ständigt är i rörelse. Det är puls det. Nu var det
stilla och lugnt. Dag 1 var därmed till ända.
Dag 2 inleddes med frukost och därefter passade jag
på att få mina geografi ska kunskaper kollade med
personalen. Det visade sig att de stämde i stort sett.
På väg ut från Boden hade jag bestämt att första anhalt
skulle bli Pagla. När jag körde in på skidstadion
mindes jag inte vare sig infart eller något annat.
Körde fram nästan till mitten på stadion då fi ck jag
se nedfarten numera utan hopptorn till vänster om
mig. Då kom minnena tillbaka om alla vedermödor i
den backen.(Det skriver jag om i mitt utbildningsår).
Tyckte att backen såg mindre ut i dag än för 50 år
sedan. Kan bero på att förra gången stod jag och
plutonen och tittade ned. Då är det alltid värre. Kan
tänka mig att i denna storstilade stadion var det fi na
SM-tävlingar sistlidna vinter. Pagla ligger inte långt
från kasern. Endast några kilometer. Detta utgör väl
en av anledningarna att platsen fl itigt utnyttjades i
vinterutbildning.
Nästa stopp skulle bli vid P49 hade jag tänk ut . Körde
på Hedenbrovägen och blickade ut över den tomma
platsen där fi ket hade legat. Strax före hade jag noterat
att grindarna på S3 och I19:s staket var borta.
Såg ett stort dike som det i botten var en cykelväg
på och kanske det var en tunnel numera som förband
de båda enheterna. Körde förbi avtagsvägen till Röd-

ergsfortet och kom fram till korsningen som är P49.
Kommer idag inte ihåg hur vi använde oss av punkten.
Var det ett riktmärke och något man gick ut ifrån?
Stannade och tittade mig omkring och konstaterade
att detta är nog endast en fast punkt i tillvaron. Både
militärt och civilt.
Vidare mot Aldersjön. Det tyckte jag skulle bli
spännande att återse denna lilla insjö som var så
ogästvänlig sist jag var här. Den gången för 50 år
sedan var det iskallt i sjön när vi doppade oss. Därav
ogästvänlig. Idag när det har förfl utit en lång tid står
jag vid en av de naturskönaste platser man kan tänka
sig. Barrskogen som nästan går ned till sjön. Sanden
som förmodligen sträcker sig runt hela sjön.
Vilken badsjö om den får bli uppvärmd. Inga byggnader
eller något annat som skulle störa idyllen fi nns.
En pärla. Här var jag tillsammans med grabbarna i
plutonen. Undrar om vi förstod hur vackert det var?
På vägen tillbaka svängde jag upp mot Rödbergsfortet.
Kom till mitten av backen där var det stopp.
Kunde dock se upp en bit mot fortet som jag senast
besökte 1993 (Se artikel mitt utbildningsår).
Efter denna återblick av platser som jag särskilt minns
bar det av mot I19:s kasernvakt.
Ville kolla om Maria var på plats. Hade mina dubier
om att hon inte var på kasern. Hon hade nämnt något
om upptagen. Kasernvakten fi ck ej något besked huruvida
hon var på plats eller inte så jag fi ck tillstånd
att uppsöka befälsexpeditionen. Där fanns fänrik
Johan Rönnkvist som bekräftade att Maria inte var
på kasern . Fick tillstånd av fänriken att besöka S3 .
Därefter gick jag mot grindarna vid Hedenbrovägen
som inte fanns. Det visade sig att det var en tunnel
som hade ersatt gångtrafi k på vägen. På S3 pågick
byggnadsarbetet med att anpassa byggnaderna till artilleriregementet
som är omlokaliserat till Boden. Att
beträda kasernområdet väckte känslor till liv. Tyckte
att mycket var sig likt men samtidigt fanns en underlig
känsla av det okända. Gick ned mot min kasern. Den
vänstra om man står utanför kasernvakten. Området
var avspärrat på grund av ombyggnaden. Följde av-
spärrningarna samt tittade upp mot mitt logement
på översta våningsplanet. Tog en sväng förbi mässen
och markan och vidare mot Ingentingskogen. Sedan
till fotbollsplanen. Där var det björkar runt planen
som på min tid .Björkarna såg lite klena ut så det var
väl nya. I alla fall användes björkarna till att kasta
upp antenner i. Det fanns ett kastlod med som gjorde
att man kom upp högt i björkarna. Vände och gick
tillbaka mot kaserngården och ridhuset. Tänkte att
i ridhuset
är det väl ombyggt fl era gånger sedan sist. På min tid
hade vi fordon där. Undrar vad man har för sig där
idag. Såg att en person höll på att sätta fast något på
en cykel utanför ridhuset.
Gick fram och presenterade mig med legitimation
och allt.
Det visade sig vara kapten Anders Eriksson från
garnisonen.
Anders hade just kommit ut från ridhuset. På en fråga
om jag ville titta in i det ombyggda ridhuset svarade
jag givetvis ja. Det fanns fl era kontorsrum även
mindre kontorslandskap. Utöver kontor tittade vi in
i lektionssalar större och mindre. I själva ridhusdelen
fanns en större lektionssal. Datorer vart man än såg.
Det bestämdes att vi skulle ses nästa dag klockan 9
då även radiokontrollör Lennart Jansson skulle dyka
upp och demonstrera anläggningarna. Det ska bli
spännande. Anders och jag bestämde att vi skulle
ses nästa dag kl 9 utanför S3:s grindar. Det skulle ju
också bli min sista dag i Boden.
Då var det alltså dag 3 på besöket i Boden. Denna
sista dag skulle jag träffa Anders Eriksson klockan
9 vid S3-grinden. Åkte upp till S3 och inväntade
Anders. Passade på att ta några bilder när Anders
hade kommit och så stämde vi av hur tidplanen såg
ut. Därefter vandrade vi över till ridhuset för att träffa
Lennart Jansson som uppgjort var.
Lennart tog emot oss i ett relativt stort rum tillsammans
med 2 andra personer. Rummet var fullt av
utrustning där datorerna var dominerande. När vi

kom in höll Lennart och dom andra på att avsluta en
avlägsen förbindelse. Fick en bra genomgång över
utrustningen och vad den användes till. Dessutom
nämnde Lennart att den siste telegrafi sten utbildades
1997. Utrustningen som Lennart ansvarade för var
så långt ifrån vad jag hade utbildning på så det var
svårt att få ihop det. Undrar hur många generationers
utrustning som vandrat genom S3 sedan mitten av
50-talet. Som en avrundning på besöket plockade
Lennart fram en telegrafnyckel som kunde bli min
om jag hade rätta fi ngerfattningen runt träknoppen.
50 år hade gått sedan jag senast omslöt knoppen på
en nyckel. 4 personer tittade på medan jag funderade
någon sekund. Men det var ingen mening att försöka
minnas .
Det enda raka var att intuitivt lägga handen på nyckeln.
Tre av mina fi ngrar lade sig runt träknoppen på
nyckeln och Lennart avslöjade att det var godkänt.
Tänka sig efter 50 år sitter innötningspedagogiken i.
Det kan jag tacka 2 timmars telegrafi lektioner varje
dag i 10 månader. Så jag fi ck nyckeln och 2 kassettband
med morsealfabetet. Allt för att träna upp mig
och kanske visa det en gång. Efter detta var besöket
i ridhuset över och nästa anhalt skulle bli A8 och det
nya garnisonsmuseet. Där var man i full färd med att
färdigställa det nya museet. Invigning 6 juni. Anders
skulle dit på en träff med representanter från de andra
intresseföreningarna. Sa ja när Anders frågade om jag
ville följa med. Hade aldrig tidigare varit på A8. Det
nya museet var en skapelse i glas och betong. Det
var inrymt i en av de befi ntliga byggnaderna. Som
det verkar kommer det nya museet att få rikligt med
inventarier varför det fi nns all anledning att besöka
det .Efter träffen på A8 åkte jag och Anders och lunchade
tillsammans. Jag hade lite tid över så vi åkte
runt på för mig okända platser där det hade funnits
militära anläggningar och aktiviteter. Kan nämna en
ovanlig grej som det så kallade ballonghuset från
förra sekelskiftet. Aktiviteten var väderobservationer
med hjälp av ballonger. Efter denna högintressanta
rundtur var det dags att återvända till kasern. Kände
att jag ville ta farväl av mitt gamla kasernområde.
Vi gick en liten runda. Sedan var det dags att tacka
för sig. Tackade Anders för att han ställt upp för mig
och att det var han som person som gjort besöket så
värdefullt för mig. Klockan var 1330 onsdagen den
17 maj 2006 när vi skildes på kaserngården och jag
anträdde resan hem.
/Hej från Rolf Granberg
Båtstavägen 29
781 95 Borlänge

Jakthelg i Pålkem
Text och bild: Christer Eklund
Sedan ett par år har Kamratföreningen varit inbjuden till
jakthelg i Norra Finland. I förra nummer av Parabolen
redovisade jag förra höstens besök i Finska urskogen. I
år var vi själva värd för en helg i Jaktens tecken uppe i
Kamratföreningens anläggning Pålkem.
Deltagande var två vänner från Finland, förre ordföranden
i Norra Signalistgillet Esko Kokkonen och pensionerade
överstelöjtnanten Heikki Haapsamo, och två ifrån nordligaste
Norge, Richard Sagen och Michael Rozmara, bägge
unga yrkesoffi cerare vid Garnisonen i Sör-Varanger i Kirkenes
samt vi värdar från Kamratföreningen, undertecknad
och Peder Hedman från Bredåker.
Richard och Michael hade en resa på ca 70 mil enkel väg
med många mil genom ödemarken i norra Finland.
Ta gärna fram en Nordkalottkarta och leta upp Kirkenes.
Därefter kör man söderut in i Finland, utefter
Enare träsk. Via Inari, sydväst över Pokka, Sirkka,
Levi till Kittilä och så västerut till svenska gränsen
vid Kolari. Så går färden via Pajala till Överkalix och
nordvart en bit innan man svänger vänster mot Edefors
innan man kommer fram.
Esko och Heikki har en betydligt lugnare resa på ca 30 mil
enkel väg från Uleåborg.
Esko i putsartagen
Peder under rapportering
bakåt
Torsdagen var resdag och våra vänner infann sig lagom
till middagens renköttsoppa som Peder jagat ihop till
sedan tidigare.
Fredagen inleddes med en skjuten räv som faktiskt strök
runt husknuten. Richard som sköt överlämnade bytet till
mig som gärna ville ha räven för att stoppa upp densamma
och ha hemmavid för att jäklas med min hund.
Helgen förfl öt som planerat. Jag skötte marktjänsten med
alla måltider med mera och de övriga jagade.
Richards fi ghting face Heikki, en hedersman
Det blev också tid över
för enkelt umgänge inom
gruppen samt också med
representant för byalaget.Här
är Hjalmar som
ser till Pålkemgården
när ingen annan är där.
Hur var då jaktlyckan? Ni vet ju alla hur torrt det har varit
denna sommar här i Norrbotten så det var inte helt givet att
hitta fågel ute i skogen. Trots detta så blev det sammanlagt,
förutom räven, tolv gråfåglar, varav två tjädrar, och det var
de två norrmännen som stod för träffarna.
Jag hade dessutom ansvaret för min egen och Richards hund, en
Rottweiler-tik, bägge i löpet vilket var ett problem i sig bland alla
älghundar i Pålkem. Här är Micke med de båda hundfl ickorna
Måndagen var så avresedag och Esko och Heikki lovade att
återkomma med inbjudan till ny höstjakt i Finland. Norrmännen
nämnde att de skulle undersöka möjligheterna till
ripjakt i februari månad kommande år. Vi pratade också
om att, via Parabolen, gå ut med inbjudan till Kamratföreningens
medlemmar om framtida jakthelger och då lotta
ut vilka två-tre som erbjudes möjlighet att deltaga i dessa
evenemang. Ingenting är bestämt men resonemanget förs
vidare.
Vid spisen och fotograf
/Christer Eklund

Friskvårdsdag
Text och bild: Maria Einarsson
Den 20 juni var det dax för den årligen återkommande
friskvårdsdagen i Bodens garnison.
Utbudet på aktiviteter var stort och varierat för
att passa alla och en var. Det fanns bla Fotbollsturnering,
multisport, cykelorientering,själv
prövade jag Qi Gong tillsammans med bla
Patrik Nordlander, Stefan Boqvist och Birgitta
Miettinen.
Många har ju skämtsamt sagt att Kalixkarate kan
väl inte vara nått, men efter att ha provat blev jag
positivt överaskad. Träning och träning...
Förknippar man träning med att anstränga sig och
få kondis så är detta inte rätt gren men förknippar
man träning med koncenteration, muskelkontroll
och avslappning så är det helt rätt. Luftgevärsskytte
var en annan sak jag provade på och
tipspromenad och slutligen efter lunch lyssnade
jag på Claes Hellgren föreläsning om att välja
rätt livsstil, kost och motion. Sammantaget en
mycket bra dag i friskvårdens tecken.
Urban Brännström chefade över luftgevärsavdelningen
Lennart, Roffe, Birgitta med
dottern Melinda och Kenth,
Instruktören xx från Step In var duktig och hade valt ett naturskönt ställe bakom husen på befälsvägen
Carina Grönberg, tittar på grönt
te som Claes berättade var bra för
kroppen.
Anders,Erik och Jocke
Claes Hellgren- Välkommen till ditt nya liv!
Claes är fd handbollsmålvakt och tränare med annorlunda träningstips och mål.
Claes största utmaning var att träna USA under tre år före OS i Atlanta
Många gånger begränsar vi våra egna framsteg bara för att vi, eller omgivningen,
inte tror att det går. Se på Leonardo da Vinci som gjorde skisser på helikoptrar
och fallskärmar och som av dåtiden blev betraktad som idiot och galen vetenskapsman.
Nu kallar vi honom geni för att hans skisser faktiskt fungerar i
verkligheten. Många av oss är alldeles för nöjda i sin trygghetszon och vill inte
riskera något genom att ta klivet utanför. Talar man om för en person att det
kommer att gå med träning, så går det förmodligen, precis lika bra som det går
dåligt om man säger att det inte kommer att gå hur mycket man än tränar.
Det är viktigt med motion, vänner, sömn och kosten men det allra viktigaste
är att man har ett mål med livet. Vill jag leva tills jag går i pension eller vill
jag leva längre och vilka val/förändringar måste jag göra för att uppnå mina
mål i livet.
Sådana saker är viktigt att bli påmind om då och då, så att man lever rätt
och lever längre och lever friskare.

Den största av dem alla
Text och bild: Maria Einarsson
Den 6 augusti kunde vi se Niklas Wallin komma
gående utmed Brännastrand med StanleyCup
pokalen i sin famn till Abbas ”The winner takes
it all”. Carolina Hurricanes heter laget i NHL där
Niklas Wallin spelar.
Vi var nog tusen personer som hade samlats på Brännastrand
denna soliga fredag em för att få se Pokalen med stort
P. I publiken kunde man se Inge Jonsson, Bernt Åström,
Arne Kokhoinen mf.
Niklas utsågs till Bodenambassadör och av kommunalrådet
Olle Lindström fi ck han ett diplom. Niklas och hela hans
familj blev dessutom hedersmedlemmar i BHF ( Bodens
Hockey Förening) tidigare BIK. Niklas Wallin har dessutom
gett namn åt en årligen återkommande cup i Boden
” Niklas Wallin Cup”. Lennart Klockare berättade stolt att
Niklas varit tränare på hockeyskolan 2002 och av dessa
ungdomar är nu 8 st uttagna för spel i TV-pucken.
Niklas berättar själv: Hockeyn var inget självklart val, jag
gillade nog fotboll bättre. Men det blev hockey för det var
roligare. Jag har nog försakat mycket studier men mina
föräldrar har alltid stöttat mig.
Det känns lite kul att ha sitt namn på pokalen som inte ens
min stora idol Börje Salming lyckades vinna.
Sedan 19 juni då jag lyfte pokalen för första gången har
inget varit sig likt och att komma till Boden med pokalen
var jättenervöst…tänk om ingen kommer…
Wallin fi ck svara frågor av två BHF killar.
-Mätt på hockey?? Nä, jag har just skrivit på för fyra år
till så nu är det bara gasen i botten!
-Strejken ser jag bara som utvecklande. Jag och en kompis
fi ck möjligheter att spela i Sverige på den större isen och
det var bra för oss båda.
-Wayne Gretzkys namn på samma pokal som mitt det är
häftigt!
Slutligen skrev Niklas en massa autografer
till hugade jägare och massan
önskade honom lycka till och
att vi får fl er tillfällen att beskåda
pokalen i Boden.
Magnus öberg, Arne Kokhoinen, Benny Einarsson och Anneli Forshage var alla där för att se på den beryktade pokalen.

Nolia
-ett begrepp i norr
Text och bild: Maria Einarsson
I Början av augusti var det åter dags för Nolia,
denna gång i Piteå. Söndagen 6 augusti var det
Bodendagen och stora scenen var bokad för bodensarna
och vi var många bodensare där som
ville titta, handla, möta folk eller bara njuta av
vädret, för vädret var underbart!!
Jag mötte Recycled och lyssnade på deras spelning
som varade i 40 minuter. ”Vi har kommit ut
ur garderoben” var en av kommentarerna jag fi ck
när jag frågade om spelningsbokningar.
Den 19 augusti spelade de på Art Club med bla
Shanes som gjorde sin allra sista spelning på
Björknäsparken.
Äldre ungdomar är ett annat sätt att beskriva
dessa fantastiska musiker som fi ck hela Nolia att
gunga av nostalgi.när bla ”Leave your hat on”,
” Ticket to an airplane” och ”Mustang Sally”
spelades. När Recyceld klev ner av scenen klev
Stefan Gunnarsson upp och vid sin sida hade
han Anna Shalene.
Rungande applåder. Stefan släpper en ny skiva
2007 och på frågan varför han fortfarande bor
kvar i Boden så svarade han: Hittar inget bra
skäl till att fl ytta.
Dagen efter stod Brolle Jr på scenen, en toppen
Nolia alltså.
På Camp Nolia kunde man höra Kjell Enkvist informera
om I 19 mm
Anders Möller, Föreningen P5 Skydd mot IR
Tv Stefan Pieksma och C-L Persson
I mitten: Per Burge från SMB
Ovan th: Bo Olofzon, Anders
Josefsson, Markus och Maria, i
väntan före spelningen

Recycled: Staffan, Rune, Lars, L-G, Bosse coh Anders Bjöd på härlig nostalgi i 40 minuter.
I publiken kunde man bla se Stefan Pieksma, Anders Häggberg, Anita och Ulf Westbom samt vice ordf Rolf Runelöv
Hur kommer det sig att ni håller på och åker runt och spelar- är det inte jobbigt?? Jobbigt??!!- Vi älskar musik!!
Stefan Gunnarsson ljudtestar och berättar samtidigt att en av hans favoriter är Stevie Wonder och att det blir mer
”Så skall det låta” framöver och jo, styrkan sitter i håret.... Anna Shalene som varit och är mammaledig sedan en tid
tillbaka sjöng några låtar bla Photograph som var väldigt bra. Brolle Jr var där dagen efter och sjöng , Toppenbra!

Föreningens hemsida
Som du kanske, inte ännu, lagt märke till så har
kamratföreningen en hemsida.
www.s3kamrat.com är adressen till denna nya
sida som vi successivt bygger upp.
Här fi nner du den senaste informationen om
föreningen och dess verksamhet.
Du fi nner även kontaktinformation såsom namn
och e-postadresser till de förtroendevalda.
För att sidan skall bli så bra som möjligt är jag
tacksam för bidrag och idéer som gör sidan både
bra och levande. Kanske du har ett meddelande
som du vill lägga ut rörande föreningen eller dess
verksamhet, kontakta då mig så fi xar jag det.
Jag försöker nu även att bygga upp ett länkarkiv
till sidor som rör liknande verksamhet.
Har du länkförslag e-posta dessa till mig
webmaster@s3kamrat.com
så lägger jag in dem.
”Bästa S3 hälsningar”
Jan Gustafsson
Har Du varit med om något som Du vill berätta om, bra eller dåligt, roligt eller tråkigt, skriv till Parabolen.
Kanske fi nns det andra i samma situation som kan glädjas eller stötta eller bli stöttad. Berätta
om nya jobbet utanför grindarna, innanför nya grindar, berätta om drömresan som blev av eller som
inte blev av. Berätta om din hobby eller bara skriv och berätta om dig själv. Du får medverka under
pseudonym men på redaktionen måste vi veta vem Du är och hur vi kan nå dig, om det skulle uppstå
några frågor kring texten.
Det går bra att maila:
maria.einarsson@mil.se
Adressen är:
Parabolen/ Maria Einarsson,
I 19/ P-bat,
Box 9105, 961 19 Boden
Glöm inte medlemsavgiften för 2006 eller 2007,
och köp samtidigt några böcker,
se sid 7 Inbetalningskortet fanns
med längst fram i förra tidningen
(den gemensamma).

Vad händer på Ko 106 och på A9
Det är riktigt roligt att gå runt på ”gamla signbat”
det har blivit så himla fi nt. Det första man
tänker på när man går in genom grindarna
är: ”bor det nån i vakten nu?”.
I By 003, gamla kasernvakten fi nns nu batexp på
bv, och det har blivit jättefi nt.
Jag träffar Susanne Thunberg där och hon är
nöjd med den nya lokalen. På övervåningen
sitter syrrorna, Birgitta Miettinen och Monica
Nilsson som också har fått ombygt och tycker
att lokalerna är fi na.
Jag smyger in på mässen, nästan alla är lediga
denna dag. Det är trivsamt möblerat och
snyggt.
Träffade på Thomas Bylund som visade mig runt
i kasern A.
På vinden är de största förändringarna. Med
Fikarum, Konferensrum och skåprum.
By 19 är helt otroligt annorlunda, fotot är taget
då man går in genom entrén från kaserngården.
Det är svårt att komma i håg hur det var före...
Fd vpl fi karummet, mässen 1 tr upp, mässen utanför baren
Ovan: Susanne, Nedan Birgitta och Monica
Tv Thomas Bylund visar fi karummet, överst och konferensen nedan,
allt på vån 4
Ovan Entrén till by 19

80 år
C-O Ödling, 1 maj
Sven Lejon, 10 december
Dem skall vi fi ra 2006
75 år
Bernt Åström, 17 april
Lars Kruse, 17 juni
70 år
Bo Lennart Aldén, 17 januari
Curt Nordström, 4 juli
Ulf Gustafsson, 13 oktober
Göte Nordqvist, 26 november
Henrik Isoz, 27 november
Tommy Eklund, 20 december
60 år
Redaktören har ordet
Lyx, smaka på det ordet. Vad är lyx? Är det
fl ärd, glamour, glitter, corvette, svimmingpool
eller är det tid för sig själv?
Jag satt en tidig morgon i början av juli vid
frukostbordet, det var tyst, alla sov ännu,
tidningen hade jag hämtat och teakoppen var
fylld. På hårdbrödmackan hade jag ett ca 1
cm tjockt lager av löjrom, lite lök, salt och
peppar. Löjrommen var så fi n att den frasade,
och jag njöt. Vardagslyx, tänkte jag, detta
måste vara vardagslyx. För någon annan lyx
än vardagslyx kommer nog inte jag att få, så
det gäller att hitta guldkornen.
Under min semester har vi hunnit med att vara
två veckor i Frankrike varav 3 dagar i Normandie,
mer om det i nästa nummer. Hur förklarar man
andra världskrigets D-dag för en 8 och 9 åring?
Och vad förstår dom?
Det har varit skolstart och detta år fi ck även Elsa
följa med och springa tjejmilen. De som följt med
vet att det är ett återkommande inslag i augusti.
Det var en väldigt kul tripp med mamma och
dotter. Elsa fi ck bestämma själv en hel dag och
då blev det givetvis Gröna Lund, sockervadd och
våffl or till lunch och bio på kvällen... nåväl, det
går väl an då och då... och vi hade jättekul!
Hans Beckman, 5 februari
Sven Kohkoinen, 31 mars
Lars Eriksson, 4 april
Kjell Wikström, 17 april
Conny Selström, 2 maj
Kjell Malmberg, 21 maj
Christian Jansson, 14 juli
Christer Eklund, 11 oktober
Hans Belfrage, 27 november
50 år
Ola Karvonen, 7 januari
Anki Korvi, 11 mars
S-O Skott 4 april
Erik Settergren, 22 april
Björn Lundgren, 14 maj
Lars Emanuelsson-Korsell, 15 maj
Välkommen till ett nytt nummer av Parabolen,
av den militärhistoriska resan vi berättade om
blev inget. Ingen var intresserad när det väl kom
till kritan...
Försvarsmuseumet har invigts och är jättefi nt,
väl värt ett besök.
Mina turer till Artreg (A9) kommer att fortsätta
ett tag till så att ni får se hur fi na interiörerna i
kasernerna är samt i by 12. I höst kommer focus
att ligga på Haparanda. Den 15 november öppnar
IKEA, just där, och S3 kamratförening har hyrt
en buss för att medlemmar skall kunna ta sig
dit. Bussen går från Boden 0730 och åter 1800
i Boden, prel tider.
Gör som Aschberg säger:
” Häng me!”
/ Glad höst, red

S 3 Kamratförening
Box 9105
961 19 BODEN
Plusgiro huvudkassa: 17 88 87-6
Styrelsen 2005
Ordf: Ulf Nordlander 0589-404 01
Vice: Rolf Runelöf 0921-34 91 79
Sekr: Anders Eriksson 0921-34 96 21
Kassör: Rolf Frohm 0921-34 80 61
Aktivitet: Mattias Uddling 0921-34 82 72
Vassijaure: Gunnar Markström 0921-34 81 20
Pålkem: Bengt Eriksson 0921-103 80
Media: Jan Gustafsson 0921-34 82 46
Parabolen: Maria Einarsson 0921-34 93 60
Vassijaure
Bokning & nycklar:
tel: 0921-34 81 20
vassi@s3kamrat.nu
Vassijaure plusgiro:
831 54 88-0
Högsäsong Lågsäsong
Pris/vecka: Ej medlem Medlem Ej medlem Medlem
2-bäddsrum:
4-bäddsrum
Lägenhet:
1100
2000
3800
880
1650
3200
800
1400
2700
550
1100
2100
Pris/ dygn:
2-bäddsrum: 240 200 180 120
4-bäddsrum: 400 330 300 220
Lägenhet: 800 650 600 440
Högsäsong är i regel fr.o.m v12 t.o.m v19
Planerad kommande verksamhet:
S3 KF Båt
Ansvarig:
S-E Sisth, 0921-34 83 70
Uppställningsplats:
Vid By 50, tills vidare
Hyra 50kr/dygn
Aktivitetskommitté
Tfn: 0921 - 34 96 21
Fax: 0921 - 34 90 19
E-post: sekr@s3kamrat.nu
Mässdirektionen
tackar för sig och ber
att få återkomma i
andra sammanhang
och i andra former.
Pålkemgården
Bokning & nycklar:
tel: 0921-34 82 46,
070-666 79 45
palkem@s3kamrat.nu
Pålkem plusgiro:
639 85 39-4
Medlemspriser: Överliggning: 75:-/pers (inkl
fi skekort under säsong 1/2--1/10) Dagbesök:
75:-/pers (inkl fi skekort under säsong -”- )
Icke medlemmar 150:-/ pers och dygn
Hela anläggning/konferens för medlem eller
icke medlem: Offert
Parabolen
S3 Kamratförening,
Box 9105, 961 19 BODEN
2006-09-28 kl. 18.00 Ärtmiddag för alla medlemmar. Plats Mässen Art reg.
2006-10-26 kl 18.00 Ärtmiddag för alla medlemmar. Plats e.s.o.
2006-11-15 kl 07.30 Buss till öppningen av IKEA i Haparanda
2006-11-30 kl.18.00 Ärtmiddag för alla medlemmar. Plats e.s.o.
2006-12-09(prel) kl.12.00 Julfest för barn upp till 12 år och julfi ka för alla medlemmar.
Mer information om aktiviteter och S3 Kamratförening kommer efterhand att läggas ut på vår nya hemsida www.
s3kamrat.com
Med vårliga hälsningar: Mattias Uddling, Aktivitetsledamot S3 Kamratförening. E-post: aktivitet@s3kamrat.com
Ps. Tips, idéer och förslag på aktiviteter i S3 Kamratförenings, eller annans, regi mottages tacksamt. Anmäl
mer än gärna intresse för att hjälpa till att förverkliga planerade eller föreslagna aktiviteter!

Invigningen av försvarsmuseumet
Del av utomhusutställningen
Signhörnan, växel och Berti Lövdahls uniform
Signalballong samt
FRO hörnan
Entrén sedd uppifrån sant Bo och Lena Johansson vid Bodenmodellen
Fakta:
Försvarsmuseum har lyckats locka ca 3000 besökare
på två månader, detta trots att vädret varit allt annat än
museievänligt. Museumet har fått en kultursponsring
av PEAB på en miljon kronor.
Vi har redan haft 10 skolklasser här och vi skall utöka
verksamheten med kombinationen bad/museum till
alla klasser i norrbotten, säger Åke Eltoft, ordf i näringslivsstyrelsen
Nästa tema på museumet kommer
att bli kvinnor och barn i krig.
Utställningshallen
Utomhus kunde man se Föreningen P5 visa upp sina klenoder, mycket uppskattat av besökarna. I 19 deltog med både Sveriges fana
och I 19 fana, här ses björn Johamsson med Sveriges fana.