parabolen 3_05.indd - S3 Kamratförening

S3 

Kamratförening 

nr 3 

P 

A 

R 

A 

B 

O 

L 

E 

N 

2 

0 

0 

5 

1

Ordföranden 

har ordet 

Förhoppningsvis har sommarens ledighet givit tillfälle 

till eftertanke. Vad hände i våras och under 

försommaren? Jo, vi var med om Signalbataljonens 

nedläggning, mångas arbetsplats och stadiga 

plattform för kamratföreningen försvann. 

Vi genomförde, obs jag skriver inte fi rade, en gemensam 

fest för att gemensamt ta farväl av verksamheten. 

Ett bra och trots de yttre omständigheterna 

ett trevligt och välarrangerat avslut. TACK till alla 

inblandade och tack till alla deltagare. Roligt att se 

så många ”profi ler från förr” som bla kommit upp 

från Mälardalen för att ta farväl. Ett tydligt bevis för 

vår gemensamma S3 anda! I detta nummer hittar ni 

text och bilder från festen. 

Äntligen får S3 lokaler och kaserner den ansiktslyftning 

som erfordrats för många många år sedan. Vi i 

kamratföreningen kan bara glädjas med våra vänner 

från I 19 artilleribataljon, från A9 i Kristinehamn 

samt vår nyblivna signalartillerister till deras blivande 

arbetsplats. Från ett kasernområde som fn är en stor 

byggarbetsplats kommer, när röken skingrats, ett 

modernt och välrustat Artilleriregemente att resa 

sig. Historien upprepar sig.. A5 etablerades också 

i moderna lokaler en gång i tiden. De utmärkta 

utbildningsbetingelser som vi signalister skapade 

efter A5 kommer att konverteras till en modern artilleriplattform. 

Lycka till! 

Som ett litet men känslomässigt tungt steg var vi ca 

25 personer som i slutet av augusti hade uppdraget 

att tömma vår fi na mäss på kamratföreningens egendomar 

och tillhörigheter. 

Många minnen och episoder, som kanske inte skall 

minnas, kom i dager när vi gemensamt bar ut möbler, 

plockade ner tavlor, samlade ihop chefsporträtten, 

tömde KOLER mm. Bildbevis fi nns i denna tidning. 

Allt skedde i ordnade former med välförtjänt 

utspisning och dryck som avslutning och tack för 

utfört arbete. 

Under hösten kommer artilleriet att göra sitt intåg 

även på mässen… nu närmast genom att fl ytta upp 

mäss- och traditionsföremål från Kristinehamn till 

Boden. 

Vår kamratföreningens egendomar kommer framgent 

att återfi nnas i skolhuset, i mässlokaler på S1 i 

2 

Enköping, i våra byggnader 

i Pålkem och i 

Vassijaure. Diskussion 

med mässrörelsen vid 

Artreg kommer också att 

ske i syfte att deponera 

vissa föremål kvar på mässen för fortsatt användning. 

Det är inte lite föremål vi samlat på oss genom åren. 

Förhoppningsvis skall dom både påminna oss om 

livet förr men även komma medlemmarna till nytta 

framgent. 

I samband med medlemsmötet i augusti bildades en 

arbetsgrupp med uppgift att till årsmötet 2005 lämna 

förslag på inriktning av kamratföreningens verksamhet. 

Alla medlemmar är välkomna med förslag 

och funderingar… skicka till Christer Eklund alt till 

Anders Eriksson. 

När nya krafter infunnit sig , många medlemmarna 

hittat sina nya arbetsplatser i Boden, Luleå, Enköping 

eller var ödet nu fört dem kommer Kamratföreningens 

verksamhet att komma igång igen. I planerna 

fi nns en träff i Stockholm/Enköping, besök vid S1 

högvakt där S3 fana nu förs, fortsatta månadsträffar 

i Boden etc beroende bla på årsmötets beslut. 

Samordnat mellan Kamratföreningar i Boden förs nu 

samtal om hur en ökad samordning av verksamhet 

och lokalutnyttjande skall kunna ske. Arbetet kommer 

att presenteras senare i höst för, som jag ser det, ett 

ställningstagande vid årsmötet. Det handlar INTE om 

att slå ihop föreningar utan om yttre samordningsformer 

för att på så sätt öka möjligheterna för de olika 

medlemmarna att ta del av varandras arrangemang 

om så önskas. Mer om detta senare. 

Jag har velat redovisa kort vad som är på gång. Även 

om beslut i många frågor saknas så jobbar vi i styrelsen 

oförtröttligt vidare på att hitta språngbrädan till 

den verksamhet som är en följd av den nya situation 

föreningen hamnat i. Redan under avslutningsfesten 

kom fl era förslag och synpunkter på fortsatt verksamhet. 

Det är för oss entusiaster stimulerande med 

engagemang från er medlemmar. Alltså , fortsatt 

välkomna i allas vår gemensamma verksamhet inom 

föreningen. 

Må väl och på återseende 

/ Ulf Nordlander 

Ordförande i S 3 Kamratförening

Husqvarnor klara att lämnas in 

Inlämning av material, april 2005 

Text och bild: Maria Einarsson 

Med hjälp av soldater vårdades och sorterades materiel 

på hela signalbataljonen under våren. Det var 

materielslagsvis och satsvis som inlämning skulle 

ske. I huvudsak tre inlämningsställen fanns. SFD på 

gamla A8, numera Vasallen, det var SFD Ing 3 och 

Motorförrådet. Alla saker skulle vårdas, sorteras, 

märkas upp, prickas av, packas ner och slutligen 

köras bort till resp plats. Vi hade väl alla våra tvivel 

på FMLog s delaktighet, baserat på tidigare inlämningar, 

men denna gång övertäffade de dem själva 

- på ett positivi sätt. 

Det mesta gick förvånansvärt smidigt. Det som återstår, 

nu, är att hålla koll på att allt blir avfört från våra 

listor i LIFT. Vi hoppas att det inlämnade materielen 

inte dyker upp på några andra listor. Ulf Westbom 

och Börje Öberg kommer att vara de två personer 

som allra sist lägger locket på signbat när de ser att 

de stora exellarken blivit tomma på mtrl. 

Bv 206, klara 

och inlämnade. 

Motorförrådet hade 

en depå inne på 

kasernområdet så 

för en del fordon 

blev inte resan så 

lång. 

Varmgaraget var tomt på fordon och användes som 

uppsamlings- och sorteringsplats för mtrl 

Joakim Kyräs prickar av TS-, IT mtrl i TS hallen 

3

Nedläggningsceremoni 

den 23 maj vid I 19 

Text och Bild: Maria Einarsson 

Bild ovan: Mats Carlsson, I 19 info 

På morgonen och förmiddagen den 23 maj var det många med mig som försökte 

stuka till sin basker för att kunna deltaga i ceremonin där basker var beordrad. 

Oroväckande moln tornade upp sig och vinden tilltog, kanske vädrets makter 

inte bifaller denna verksamhet? 

Ingenjörbataljonen, Luftvärnsbataljonen och Signalbataljonen skall läggas ned. 

Regementet ställde upp på kaserngården och kaptenerna Urban Brännström 

och Per Svensson hade äran att föra fanan denna sista gång på regementet, 

hemvärnets musikkår spelade. 

Efter fanmarscher och tal av C I19, där han bla uttryckte sitt missnöje med beslutet 

att splittra det koncept som vi byggt upp i Bodens Garnison sedan 2000, 

bekräftade han det vi alla visste, vi är nedlagda. Han önskade oss alla Lycka 

till på våra nya befattningar och arbetsplatser. 

Slutligen var det dags att troppa fanorna…det är slut, vi är nedlagda, det var 

som om änglarna grät, för det föll några droppar från himmelen vid det tillfället. 

Vädrets makter stod oss bi, ty efteråt, i regementsparken, var det kaffe och 

tårta och då var det strålande vårsol. 

Så var signalistens saga all. 

4

40 år på Radiovindan, 1963-2003 

Text: Lennart Jansson, radiokontrollör 

Bild: Maria Einarsson 

Många personligheter har passerat radiovindan. 

När jag gjorde min värnplikt var Bernt Åström 

chef och till sin hjälp hade han Harry Idenstedt 

och Harry Carlsson. Martin Fahlgren, Tore Jonsson, 

Lars Sundström, Christer Nikka och P-O 

Stenlund är andra radioter som tjänstgjort. 

En 40 årig epok tog slut sommaren 2003 när 

radio fl yttade ut från vindan och ner till byggnad 

14. 

För min del blev det 16 års springande (!) upp 

och ner i trapporna och många kan nog intyga 

att det är ganska jobbigt att ta sig hela vägen 

upp. Det innebar dock att vi inte blev störda av 

allt för många besökare, dock gick telefonerna 

ganska varma från kollegor som inte orkade hela 

vägen upp! 

Rester av gamla antenndelar 

En gammal MT600. Fortfarande användbar med lite 

handpåläggning. 

Morsenycklar m.ä. 

På den gamla kallvindan fanns många gamla saker 

bevarade (troligen för att ingen orkade bära ner dom en 

gång i tiden) 

De sista 

entusiasterna. 

Kn Leif 

Nordberg har 

numera gått 

hem på riktigt 

lång ledighet 

jobbade från 

1990 på 

radiovindan 

som chef 

radiodetaljen. 

Jag själv 

gjorde min 

värnplikt 

på radiovindan 1968-1969 och slöt cirkeln med att 

börja jobba vid radiodetaljen 1987 efter 16 år i 

Flygvapnet och Luftoperativa radionätet. 

5

Signalistens dag 


Vad är nu detta, frågar sig den oinvigne, är 

det något man missat alla andra år?? Lugn i 

stormen, denna dag har varit tre gånger. 

??? Jo, första, sista och enda gången. 

Urban Brännström fi ck uppgiften att aktivera alla signalister 

under en dag som fi ck namnet ”Signalistens Lagindelning 

dag”. Den 14 juni skulle det ske och dagen skulle 

avslutas med att familjerna bjöds in till att deltaga 

på lite grill. 

Denna dag var det toppenväder och efter inledande 

lagindelning så var det dags: Handgranatskastning, 

Kula, Spjut, Dragkamp, Äggkastning och gummibåtsracing, 

där det gällde att hålla kvar sig längst. 

Mitt lag låg väl inte bäst till inför båtracingen men 

efter att ha känt på vattnet ( isbjörnarna hade just 

klivit upp) och sett första lagets deltagare åka backade 

vi, samtliga, ur den grenen ( vi var riktiga fegisar!!). 

När tävlingarna var slut fi ck vi alla pris, en signalist 

t-shirt. Dusch och ombyte sedan kom familjerna och 

Tore startade grillen. 

Rolf och Anders stöter kula, Benny kastar handgranat. 

Urban hade tänkt på det mesta och redan veckan 

därpå hade vi en föreläsning i idrottsskador med 

Fredrik Claesson, leg sjukgymnast på Winternet. 

Det handlade 

om anatomi, akut 

omhändertagande, 

läkningstider, rehabilitering,kosttillskott 

men fram- Tomas kastar spjut och det vinnande dragkampslaget 

för allt, värm upp 

före och jogga ner 

efter. 

Urban och Fredrik 

Grillgott med familjerna 

6 

Malin gör sig klar 

Sven-Erik och Esko kör dubbelt 

Christian är nöjd med sitt åk

Bamse på marsch 

Text: Bamse, världens starkaste björn 

Bild: David Bergman 

Under sista veckan i maj fi ck jag, Bamse, världens 

uthålligaste björn, möjlighet att gå Roslagsmarschen. 

Eftersom jag tidigare gått Nijmegen och 

hoppat fallskärm ville jag prova på även detta och 

hakade på kontingenten från S3 bestående av David 

Bergman, Janne Almgren och hunden Egon. 

David och 

Egon längs den 

natursköna leden 

Roslagsmarschen är en tillställning från Hemvärnets 

Livgardesgrupp och sträcker sig från den norra delen av 

Danderyd nio mil rakt upp i den härliga naturen. Vi började 

på fredagen då David kom västerifrån från en kurs och 

Janne norrifrån efter en veckas hemligt uppdrag i tyskland. 

Eftersom jag ville vara säker på att kunna genomföra marschen 

så hoppade jag ner i topplocket på Davids packning 

och 17:00 på fredagen var vi igång. 

Marschen går genom skogar och över ängar och den sena 

kvällssolen gjorde det hela till ett rent nöje att vandra innan 

vi kom fram till förläggningsplatsen vid Domaruddens 

friluftsanläggning. Där väntade bastu och mat från koket 

innan vi slog upp läger. Kockarna serverade ärtsoppa, vilket 

var gott men kanske inte det som kroppen behövde. 

Den andra dagen gick vi en längre sträcka om ungefär 

45km. Egon hade nu upptäckt att vi faktiskt skulle gå ett 

tag och sprang bara lagom med rundor och åttor runt oss 

och de övriga gångarna. Lättare föda och dryck fanns vid 

rastplatserna men vi höll ett hyfsat tempo för att komma 

framåt. 

Vid den sista 

kontrollen för 

dagen togs ett 

längre uppehåll 

och medan Janne 

låg och jämrade 

sig på båren hos 

fältskären så stod 

David och utbytte 

rövarhistorier 

med hemvärnsgubbarna. 

Eftersom jag 

tänkte att Janne behövde stöd gick jag bort till båren för att 

trösta honom. 

När vi såg målet började de första regndropparna falla 

men innan det börjat på riktigt så satt vi i mattältet med 

tallrikarna till brädden fyllda med pytt i panna och skrattade. 

Under kvällen återhämtades det med kraft av alla 

förutom Egon som gjorde en kommandoräd till koket. 

Där lyckades han sätta i sig en ansenlig mängd ostmackor 

innan kokgruppchefen upptäckte honom och fi ck grepp 

om hans nackskinn. 

Just före midnatt gick övningsledaren runt och varnade för 

åskväder vilket mycket riktigt kom. När vi låg och hörde 

det kraftiga smattret mot tältduken gick tacksamma tankar 

till Hilleberg för att de gör så bra tält. 

På söndag morgon var 

det uppehåll när i gav oss 

iväg. Den sista etappen 

var något kortare och 

strax efter ett på dagen 

var vi i mål vid Skavlötens 

fritidsområde. Där 

följde diplomutdelning, 

även för Egon. Densamma 

hade vid det här laget 

totalt sprungit ungefär 

den tredubbla sträckan 

som vi gick och var otroligt 

nog ganska trött, 

vilket var en ny 

upplevelse för honom 

men även för oss. 

Marschen är en otroligt naturskön upplevelse, precis när 

Roslagens grönska slår ut med full kraft. Den är även ett 

utmärkt träningstillfälle för dem som har siktat in sig på 

marscher längre fram under sommaren. 

Med plåster på tassen 

/ Bamse 

En av hemvärnets sjukvårdare 

sätter ett plåster på min ömma 

tass 

Här får jag 

ostmackor som 

tanterna på 

rastplatsen fi xat 

fram 

Övningsledaren tilldelar mig 

Roslagsmedaljen och skakar hand 

7

Foto: Ulf k. Rask, S1 info 

Combined Endeavour 2005 

Besöksresa 23 – 26 maj 

Text och bild: L-G Huhta, Robert Sennerfors och Mårten Öyen 

Övningen Combined Endeavour är en lednings och sambandsövning där olika nationers lednings-och 

sambandssystem testas i funktion med varandra. Övningen är NATO ledd (USA) 

och har drygt 40 deltagande nationer. Övningen Combined Endeavour går av stapeln i en by 

i Rheinland Pfalz, Tyskland, som heter Baumholder. 

I19:s deltagande i år bestod av Mj Andersson- Strand (Signbat) som ansvarade tillsammans 

med personal från P4, P7, Flyg, Marin, FMV och S1 (som var huvudansvarigt förband) för 

det svenska deltagandet. 

Fredrik Persson, Teknikkontor Tele, Jörgen Andersson-Strand, I 19 Signalbataljon och Mikael Håkansson, 

P 18, går här igenom grundkopplingarna för Telesystem 9000. 

Baumholder som militär garnison har rötter i 30-talets 

tyska upprustning. 1937 fl yttades ca 800 familjer från 

omgivningarna runt Baumholder och man skapade ett 

militärt övningsfält. 

1938 hade 3000 arbetare skapat ett militärt övningsområde 

som fram till 1945 tränade många, både tyska och österrikiska, 

förband. 

Baumholders garnison blev bombad 1944 och 1945 kapitulerade 

man till amerikanarna. Direkt efter kriget kom 

franska trupper att husera där, men 1951 fl yttade amerika- 

8 

narna in och byggde de sk. Smith Barracks, den idag största 

arméförläggningen utanför USA. Det fi nns idag ca 13000 

soldater inklusive familjemedlemmar kommenderade till 

Baumholder. Förbandet som har sin hemvist i Baumholder 

är 1st Armourd Division. Som kuriosa kan nämnas att 

förbandet för ca 9 månader sedan kom tillbaka från Irak 

och i dagarna (läs maj-juni) väntas mellan 350 och 400 

nya medlemmar till det amerikanska samhället. 

Den stora hotbilden idag för Baumholder som samhälle 

är den annonserade hemdragningen av garnisonen i Smith

Barracks. Det är planerat till 2008. 

Under våra dagar på Combaind Endeavour följdes vi av 

en svensk värdoffi cer som hade gjort i ordning ett besöksprogram 

så att nationerna vi besökte var förberedda på att 

hålla genomgång på engelska. 

Ukraina 

En lätt urskuldande kontingentschef 

möter oss och förklarar att 

de är ”Leadnation” för en test 

grupp. 

Anledningen till det lite urskuldande 

uppträdandet får dock sin 

förklaring i att de får låna utrustning 

av andra länder, och i detta 

fall en Cisco router (vägväljare) av USA. 

Däremot är de mycket stolta över sin eget framtagna fälttelefon 

som klarar både analog och digital trafi k samt PTP 

(punkt till punkt) förbindelser upp till 40km, fi nessen är 

att den är batteridriven, vår motsvarighet till denna telefon 

är ”fältapan”. 

Där har faktiskt vi något att lära! 

Portugal 

Har kommit väldigt långt i sitt arbete med 

informationsutbyte mellan stabsmedlemmar 

och enheter på fältet. 

Det egen utvecklade systemet SIC-T ”Modular System 

With Full-IP Technology” (Översättning från Portugisiska 

till Engelska), kan jämföras med vårt Taktiska telesystem, 

fast i en 25år yngre och mycket modernare tappning. 

I detta system som är helt IP baserat kan man ansluta sina 

Mjukvaru radioapparater (CNR/PRN) som är jämförbara, 

men betydligt modernare än Ra180 systemet. 

Radioapparaten arbetar i både VHF och UHF banden, olika 

antenner för de olika banden. 

PRC-525/M3TR 

Bärbart och 

släpbart 

SCOTTY Mobile 

SIC-T är modulärt uppbyggt och 

baserat i huvudsak på ”Militär överdisk” 

materiel, Systemet är anpassat 

till det egna landet samt TACOMS 

P2K och MIP (Multilateral Interoperability 

Programme) som är ett 

multinationellt program för att kunna 

koppla ihop och utbyta information 

mellan olika länders informations- 

/kommunikationssystem. Systemet 

erbjuder VoIP (voice over IP 

”telefonisystem”)samt ett mycket fi nt 

videokonferens system, med bärbara 

datorer i ”ruggade” ytterskal med 

inbyggda kameror och mikrofoner. 

Moduluppbyggnaden innebär att de kan införa delar i 

systemet efter hand som de blir tillgängliga, som GPS 

rapportering med automatiska positions trapporter på de 

mobila enheterna. 

Deras motsvarighet till IS-MARK består av en GIS plattform 

(ArcView ) 

Den är Raster och Vector grafi k baserad med 3D visualisering, 

vilket innebär att applikationen för geografi sk 

informations överföring är mycket hårdvarukrävande. All 

information behandlas, lagras och delges via databasservrar 

på ett liknande sätt som hos oss. Meddelande hanteringen 

är en modifi erad standard mailklient (MS-outlook) 

under en mail server (Exchange). 

Kroatien 

När vi kliver in i de gamla Yugoslaviska 

bepansrade containrarna (med NBC 

skydd) möts vi av ny och fi n utrustning 

från vårt kära grannland Norge, i TS8000 

skalet döljer sig det nyare RL473 med ny 

fi n programvara till Syscon, nya fi na växlar från samma 

tillverkare och en eget framtagen Layer2 switch i ruggat 

skal. 

De är inte helt nöjda med systemet eftersom de anser att 

det är för fi nt för dem och att de helst hade velat ha ”fl er” 

saker för pengarna. 

Till vår stora lycka fi ck vi fi na broschyrer på turistmål i 

Croatia, direkt från turistbyrån i mottagningstältet. 

Linux server som 

erbjuder mail, fi lserver 

Webserver 

Österrike 

Österrike har två signalplattformar 

ett regemente och en bataljon. 

Mottagandet av oss genomför kontingentschefen 

som är bataljonschef 

tillika stf regementschef. Österrikes 

deltagande under övningen begränsar 

sig till området HF-Ra där de är 

nod för en testgrupp. De testar även interna delar för sitt 

eget system med Server och klient lösning för mobila stabsplatser 

och test av sitt nya VoIP från Cisco (ip telefoni). 

Servrarna är uteslutande Linux servrar och klienterna 

WinXP, för att användarna skall känna igen sig. Servrar, 

switchar och UPS (avbrottsfri kraft) är monterat i miljöskåp. 

Mycket av tekniken är gammalt arv precis som hos oss, 

men deras växel har den fördelen att de kan byta enskilda 

kort i systemet allt eftersom de uppgraderas och tekniken 

går framåt. 

Nackdelen är att växeln fyller en hel hytt. 

Växelhydda med kortbaserad växel och Switch rack 

med brandväggar 

Holland 

Holland har som Portugal kommit väldigt långt I sin utveckling 

av IP system. 

TITAAN är en fullödig nätverkslösning för Armén, fl ygvapnet 

och fl ottan i Holland, servicen som man erhåller via 

systemet är Fildelning, E-mail, 

webserver, Data replikering. 

Fördelarna med systemet är att 

det är färre komponenter, de 

har ingen central databasserver 

utan varje klient står för sin del 

av databasen. 

9

Informationen mellan klienterna sprids genom sk Multicast, 

går att jämföra med hur ett nätverksspel fungerar 

på internet, där trafi ken upprätthålls med UDP till största 

delen, där varje data paket bara skickas iväg och inte kräver 

Server Switch och routerstativ i kommunikationshytterna 

att det verifi eras att paketet kommit fram. Filosofi n är att 

informationen kommer så småningom. 

Fördelen med detta är att det genererar mycket mindre 

trafi k på nätet än den typ av databas replikering vi använder 

i vårt demo (IS-Mark). 

Nackdelen är att det inte fi nns någon central server med all 

information som kan administreras av specialistpersonal, 

utan systemet ställer mycket högre krav på användarens 

färdigheter och kunskaper, eftersom det är användaren som 

ansvarar för informationens tillgänglighet. 

De servrar som fi nns i systemet är Microsoft Exchange 

servrar som står för inloggning med behörighetsnivåer, 

fi ldelning, mail och webservices, och en backupserver 

som samlar in databas och fi l informationen som säkerhetskopia. 

All trafi k i transmissionsnätet är som sagt helt IP baserat 

således är telefonisystemet VoIP. 

England 

En föreläsning om ett system som 

vi tack och lov aldrig kommer att 

köpa in. Bärbar ”battlefi eld unit” stor 

som RA200 med ”grisen” (den lilla 

trampgeneratorn). 

Hörsnäcka med microfon, Ra enhet, GPS enhet, batterienhet, 

Handdatorenhet ”strap-on” för att bäras på armen, 

antenner mm. Då skall man betänka att hela designen är 

”ruggad” = väger plenty. 

Tyskland 

En övergripande och bra redovisning 

av GENESIS den Tyska motsvarigheten 

till IS-Mark. 

Modulärt uppbyggt system mycket 

likt Portugals, med den skillnaden 

att de har en integrerad STRAP i systemet. 

Klientsidan är ArcView modifi erad GIS klient på Windows 

XP klienter. 

Vanliga kontorsprogram och modifi erade Outlook klienter 

för meddelande hanteringen. 

Behörigheter, fi ldelning, databaser och webservices sköts 

av Windows 2000 Enterprice servrar. 

Värt att notera är att Tyskarna har konstaterat att funktionerna 

i Windows servrarna inte är applicerbart för Militärt 

bruk, det vill säga att det är omöjligt att använda Active- 

Directory tjänsterna eftersom strukturen i nätet hela tiden 

ändras, med följd att det skapas subdomäner i nätet. 

10 

Som sammanfattning kan sägas övningen har ett väldigt 

tungt tekniskt fokus. Mycket av den utrustning som visas 

och testas är mtrl som ännu inte tagits i bruk. Övningen ger 

en insikt i vad tekniken erbjuder för möjligheter om några 

år vid ledning av förband på såväl låg taktisk som högre 

operativ nivå. Öppenheten mellan olika nationer är påtaglig 

och all trafi k och testverksamhet är non classifi ed. 

Sista kvällen tyckte vi att vi hade utforskat Baumholder 

tillräckligt (tar ca 1 timme) och bestämde oss för en liten 

utfl ykt till Franska Verdun. 

Verdun är en liten stad i östra Frankrike som ligger efter på 

västra stranden av fl oden Meuse. Vidare är Verdun också en 

viktig försvarsposition i den befästningslinje som byggdes 

efter fransk-tyska kriget 1870. Platsen var dels en symbol 

för Frankrike då befästningslinjen motstått det tyska anfallet 

1914. Den var också porten till Champagneslätten som 

är raka spåret till Paris. 

Med motiven ovan, utarbetade Tysklands generalstab en 

plan som gick ut på att franska armén skulle kasta in alla 

resurser de hade för att förhindra ett tyskt genombrott och 

därigenom skulle den förblöda till döds. 

Anfallet kom den 21 februari 1916 och föregicks av ett 

nio timmar långt artilleribombardemang som var första 

världskrigets dittills kraftigaste. Tyskarna lyckades ta två 

av försvarslinjens fort; Douaumont och Vaux sedan stannade 

anfallet av. 

Slaget varade fram till 13 december 1916 och omfattade 

fl era olika deloffensiver. 

Mest kritiskt var läget för fransmännen under juni månad. 

De var då tvungna att påverka den engelske chefen

Fort i Douaumont MjLundberg,,th, Lt J Almgren, mitten och 

Mj L-G Huhta, höger 

i Frankrike general Haig att tidigarelägga det planerade 

engelska anfallet vid Somme för att avlasta krigsskådeplatsen 

vid Verdun. 

Det stupade hundratusentals soldater i Verdun men den 

mest fruktansvärda siffran är de 130 000 oidentifi erade 

Combined Endeavour i Sverige 

Så var det dags igen. Combined Endavour, 

några är nere i Tyskland, Baumholder, andra 

är i Sverige. 

Två rutinerade combindare är Leif Nordberg och 

Lennart Jansson som deltar för 5 året i rad. ( CE fi rar 

10 års jubileum och Sverige har varit med 8 år, red 

anm.)42 länder + Seebrig och NATO är med detta 

år, rekordmånga länder deltar. Våran station, SJ3L, 

är motstationen i Sverige och Lennart och Leif är 

operatörer. Sambandet som gäller är förstås radio ( 

HF)och det chattas, mailas och pratas, allt över HF. 

Leif gör sitt sista(?) år med CE då han går i 55+ den 

8 augusti. 

Redan den 24 maj går han på ledighet så det var lite 

sordin över stämningen när jag träffade dem. Ja, vi 

har ju 15 år tillsammans så det blir lite som en sorgeprocess 

efter en skilsmässa, antar jag, tomt kommer 

det att bli, säger Lennart som blir kvar några år till. 

soldater vars ben fi nns i ”benhuset” på det gamla slagfältet 

vid fort Douaumont. 

/ Vid pennan: 

Mj L-G Huhta, Kn R Sennerfors, Kn M Öyen. 

Har Du varit med om något som Du vill berätta om, bra eller dåligt, roligt eller tråkigt, skriv till Parabolen. Kanske 

fi nns det andra i samma situation som kan glädjas eller stötta eller bli stöttad. Berätta om nya jobbet utanför 

grindarna, berätta om drömresan som blev av eller som inte blev av. Berätta om din hobby eller bara skriv och 

berätta om dig själv. 

Du får medverka under pseudonym men på redaktionen måste vi veta vem Du är och hur vi kan nå dig, om det 

skulle uppstå några frågor kring texten. 

Det går bra att maila: 

maria.einarsson@mil.se 

Adressen är: 

Parabolen/ Maria Einarsson, I 19/ sign, Box 9105, 961 19 Boden 

11

22 juni, på dagen 

Text: Maria Eianrsson. Bild: Mats Carlsson, I 19 info 

C S1 tar över fanan 

Batch medaljerar sina DUC 

Mj Johan Gröhn medaljerar oss 

Efter medaljer och tal samlades vi alla vid byggnad 003 (kasernvakten) för att se när S3KF ordföranden , Öv Ulf Nordlander och 

C Sb sektionen, Mj Jan Gustafsson avtäckte varsin plakett. Martin Konradsson spelade en fanfar. Vi gick sedan i samlad skock till 

mässen för att se C Funk avd, Mj Kent Brodin, avtäcka minnesstenen även där med fanfar. 

12 

Samtlig personal 

samlad för ceremoni. 

Kn:a Per Svensson, 

Urban Brännström 

och Johan Öberg 

utgorde den sista 

fanvakten. 

Åhörare till Ceremonin 

Den 22 juni var det så dags för den 

ceremoni som vi själva ordnade i 

samband med nedläggning. 

Inbjudan hade gått ut till 460 personer 

och 215 gäster kom. Vädret var 

kanske inte det allra bästa, men det 

kunde varit värre. 

C S1, Mats Blom och S1 fanförare, 

Niklas Wiklund övertog fanan efter 

paraden och tal ( läs utdrag från talen 

på nästa sida). Därefter var det medaljutdelning 

och gruppforografering. 

Ceremonin avslutades med avtäckning 

av minnesplaketter och sten och 

sist kaffe med tårta. 

Batch, fl ankerad av nyutnämnda 

löjtnanter 

Samling och registrering samt plakettutdelning 

till de som varit anställda 

mellan 2000-07 till 2005-08. 

Att lyssna på långa tal i regn är 

kanske inte så kanonkul...

Talen, i korthet, under ceremonin 

Med dagens ceremoni avslutas ett snart 

sekels framgångsrik signalistverksamhet i 

Boden i form av kompani, bataljon, regemente, 

kår och slutligen bataljon igen. Det 

är självklart att vi med blandade känslor 

har samlats här idag. Vi har utbildad de 

bästa lednings- och sambandsförbanden 

i landet, det vet vi efter det beröm och 

erkänsla som vi och våra företrädare har 

fått efter varje utbildningsår. Vi kan därför 

vara stolta och med tillförsikt se tillbaka 

på vad vi tillsammans åstadkommit under 

den tid vi tjänstgjort vid de olika signalförbanden 

och nu närmast utbildningsåret 

04/05. 

Fanan ingår i det som är ett förbands 

traditioner. Överlämnande av traditionerna 

till Upplands regemente är för mig 

naturligt då traditionerna kommer att föras 

inom truppslaget. Med mottagandet av 

traditionerna följer ett stort ansvar på mottagande 

chef att aktivt bevara och vid olika 

högtider tydligt synliggöra de traditioner 

som vi idag överlämnar. Jag vill också 

ta tillfället i akt att uppmana mottagande 

chef att aktivt försöka överföra S2:s traditioner 

till Upplands regemente för att på så 

sätt samla truppslagets traditioner. 

Utöver traditionerna vid Upplands regemente 

kommer minnet att bevaras i Bodens 

garnison. Detta kommer bland annat 

att ske i form av det nya garnisonsmuseet 

och i form av utvalda föremål i några av de 

garnisonsgemensamma lokalerna. 

Avslutningsvis vill jag rikta mitt tack 

till er som jag har tjänstgjort tillsammans 

med under året som bataljonschef 

för Norrlands signalbataljon, tack – jag 

har lärt mig mycket av er. Ett tack till er 

övriga som samlats här idag och slutligen 

ett tack till dem som för ett drygt sekels 

sedan - långt före vår tid – påbörjade och 

utvecklade signalistverksamhet i Boden 

vilken vi idag 95 år senare avslutar. 

Låt Ceremonin Börja! 

Övlt Dan 

Hagman, C 

Norrlands 

signalbataljon 

Signalister! Mina damer och herrar! 

Kamrater! 

Den här gången tycker jag att det var svårt. 

Jag har tagit emot fanan och hållit det 

här talet en gång förut, sommaren 2000. 

Men det var en annan situation. Det här 

är svårare. 

Det fi nns inga segernamn i våra fanor, 

eftersom vi haft förmånen att leva under 

en lyckligare tid, då vi inte behövt freda 

oss med väpnad kamp. Istället har truppslaget, 

i Stockholm och Uppland, i Karlsborg 

och i Boden hela tiden representerat 

det moderna samhället, de tekniska landvinningarna, 

framtiden. 

Desto viktigare att säkerställa att traditionerna 

från Norrlands signalbataljon 

förs vidare och hålls levande. När jag på 

signalregementets, Upplands regementes, 

vägnar tar emot Norrlands signalbataljons 

fana gör jag det med sorg i hjärtat över 

att en epok nu är över och att duktiga 

kollegor i norr nu byter truppslag, men 

kanske främst känner jag stolthet, för 

fanan representerar för mig all den professionalism, 

den djupa yrkeskunskap 

som bodensignalisterna så länge jag kan 

minnas alltid har varit kända för. 

Det blir nu min och signalregementets 

uppgift att se till att Norrlands signalbataljons 

fana förs och syns tillsammans med 

signalregementets fana, där människor 

samlas och kan se den – vid kungliga 

slottet, vid ceremonier och högtider på 

regementet, och överallt där vi finner 

anledning att fästa uppmärksamheten vid 

signaltrupperna och hedra minnet av ett av 

Sveriges fi naste, mest professionella och 

absolut mest gemytliga och omtänksamma 

förband. Och vid de tillfällen och platser 

där bröderna och systrarna i här i norr vill 

samlas och minnas. 

Lika naturligt som det skall vara att 

man på mässen i Enköping skall hitta ett 

föremål som minner om Norrlands signalbataljon 

att fästa ögonen på och börja 

tala om, lika naturligt måste det vara att 

här i Boden ständigt påminnas om Bodensignalistens 

gärning, att bevara minnet av 

funktionen och människornas betydelse 

för försvaret av Övre Norrland. 

Forts på sid 30 

Öv Mats Blom, 

C Upplands 

Regemente, S1 

Kamrater! 

Detta är en sorgens dag. En epok av 

nästan 100-årig signalistutbildning i Boden 

är slut. En utbildning i vilket vi alla 

engagerat oss, på såväl arbetstid som 

fritid. Detta gäller er alla såväl anställda, 

reservoffi cerare som värnpliktiga. 

Idag får vi tycka att det var bättre förr om 

vi vill. Idag får vi vara besvikna och ledsna 

över avvecklingen av S3 och Norrlands 

signalbataljon. 

Idag får vi till och med känna vreda över 

FM förslag och politikernas beslut om 

nedläggning av ”vår”signalbataljon. En 

arbetsplats vi tjänat i så många år. 

I det sorgearbete som dom fl esta av oss är 

inne i är det fullt förlåtligt att inte tänka 

positivt just nu. 

Idag är det också dagen då det är dags 

att sätta PUNKT för något som varit och 

som troligen aldrig kommer igen. 

PUNKTEN innebär också att vi på olika 

sätt skall göra en om- eller nystart här i 

livet. Det gäller speciellt ni som in i det 

sista varit aktiva på Signalbataljonen. Ni 

går till andra arbeten inom FM här i Boden 

eller på annan ort, ni går ut i samhället på 

civila jobb eller ni väljer att gå hem som 

pensionärer. Oavsett vad vi väljer så kommer 

INGEN att kunna ta ifrån oss de fi na 

minnen, den glädje och den kamratskap 

som vi har med oss från tiden på S3. 

Den sammanhållning som det lilla förbandet 

med de stora uppgifterna kunde 

uppvisa var något unikt. Det skall vi alla 

vara stolta över. När jag nu hör att C 

S1 mottagit uppgiften, förstått den och 

börjar skissa på hur den skall lösas är jag 

övertygad om att det är rätt att samla traditionerna 

inom truppslaget vid S1. Detta 

även om vår verksamhet har bedrivits här 

i Boden. 

Slutligen vill jag tacka S3 och Norrlands 

signalbataljon för det stöd vi i 

Kamratföreningen erhållit under de nära 

20 åren vi levt och verkat parallellt med 

varandra och i nära samverkan. Det är 

min förvissning och förhoppning att vi 

kan känna motsvarande stöd från S1 och 

I19 i vår fortsatta verksamhet. 

Tack! 

Öv Ulf 

Nordlander, 

Ordföranden i S3 

kamratförening 

13

22 juni kväll, 

mingel 

vid Tre Renar 


När dagens ceremoniella evenemang tagit slut 

så tog de fl esta en paus, duschade och bytte om. 

1800 var det samling utanför Tre Renar. Det 

var en drink och lite tilltugg när alla verkade 

ha kommit så tog toastmastern till orda och 

önskade oss alla välkommen till bords. 

N-O Kjellberg och Gun Monica och Mårten Öyen, Jan Pasma 

Jörgen Andersson-Strand och Ilona Patrik Persson 

Igge Nilsson med fru 

14 

Barpersonalen från Artbat gjorde ett toppenjobb under 

kvällen, tack! 

C-L Persson 

K-G Jernlund 

Erik Ottersgård, Ari Kilpelä, Johan Gröhn 

och Ulf Svensson 

Mikael Sjögren, Mikael och Agneta Wallo 

Robert Sennerfors och Camilla 

Erika och Kent Pettersson 

Toastmaster Mattias Uddling

22 juni kväll, 

buffé på 

Tre Renar 


Många rynkade på näsan då samling och buffé 

skulle vara på Tre Renar. Av en mängd olika anledningar 

så valde vi att göra så. Jag tror att det 

var ett lyckat val. Husmor, Camilla Lindqvist, 

med personal gjorde ett fantastiskt fi nt jobb vad 

gäller dukning, mat och efterarbete. Den som var 

hungrig när vi gick därifrån fi ck skylla sig själv. 

Det var fri bordsplacering utom vid honnörsbordet 

och det tror jag att de fl esta uppskattade. 

Starka drycker fanns att köpa, dessvärre fanns 

det inte att köpa snaps till sillen blev jag upplyst 

om... inget är perfekt. 

Efter god mat och dryck var stämningen på topp 

och vi lämnade I 19 för att gå till S3 och äta 

dessert och fortsätta festen. 

C Signbat, Dan Hagman, ordf i S3KF, Ulf Nordlander och C 

S1, Mats Blom i samspråk 

Helene Jonsson och Per Svensson, Helena 

Granström och Ulf Svensson 

Vid Buffén, som var lite Italieninspirerad, var det ständigt 

en kö. Överst, Christin Uddling,ovan tv Christer och Karin 

Eklund, Ovan th Benny Einarsson 

Helge Stålnacke 

Marie Olsson, Hans Holmqvist, K-G Jernlund 

Anders Josefsson i samspråk 

med Esko Kokkonen från Norra 

signalistgillet i Uleåborg 

Dick Bergman och Astrid Ström 

15

22 juni dessert 

och fest på Signbat 


En av de personer som möjliggör att Parabolen kommer till er 

brevlåda några gånger per år: Per-Anders Lundström, här vid 

våran ”gravsten” framför mässen på S3 

Karin och Börje Öberg 

Parabolens fl itigaste skribent, Bernt 

Wikström och hans fru Margareta 

16 

På mätta magar sitter nöjda huvuden. Fr v: Ulf N, Magnus J, 

Per B och Per-Anders L 

Anci och Anneli från markan 

Måns Eriksson var en av många som 

besökte baren i motor-lektions-salen 

Patrik Nordlander och Kristina Johansson 

Tommy och Björn låter sig väl 

smaka av desserten. 

Helge Stålnacke, Sussi och 

Kjell Lantto

22 juni, dessert 

och fest på 

signbat... 


... och fest= Karaokee 

L-G Huhta, Dan Hagman och Christian Tengelin var först ut på scenen 

Solister och kvartetter avlöste varandra på scenen 

Ett härligt drag var det när Recycle spelade på mässen 

I väntan på Tapto Vid midnatt halades karerngårdsfl aggan för sista gången, nu till ljudet av 

Martin Konradssons tapto 

På natten var det vickning, korv med bröd och/eller Jansson med ägg och 

med detta lämnar vi festen. 

17

Nya fänrikar 

och avtackningar, 

23 juni 


Samling i exersishuset för C I19 förbandsgenomgång, 

avtackning, utdelning av NOR, utnämningar och 

prisutdelning från RegM i orientering. 

Ett 40-tal nybakade fänrikar välkomnades till I 19 

med besked att de inte blir anställda. Ett stort bakslag 

för rekrytering och föryngring inom offi cerskåren. 

Många av de nya fänrikarna har dock hoppat på något 

av de många utlandsuppdragen som erbjuds. 

Avslutningsvis så bjöds vi alla på kaffe och tårta i 

regementsparken. 

Kungssångens 

okända verser 

Text: Tommy Eklund 

I samband med att jag skulle skriva lite om 

Lidingö hemvärns äventyr under de senaste 

20 åren av totalt 60 år, så dök det upp en 

tredje vers av Kungssången. 

Vi har ju fått lära oss att det fi nns två verser i den. 

För att få tredje versen bekräftad, så tog jag kontakt 

med Kungliga Biblioteket, där de spontant inte visste 

något, men lovade att återkomma. De var lika förvånade 

som jag över resultatet av efterforskningen i 

deras arkiv. Kungssången innehåller fem verser. Jag 

har nöjet att förmedla dessa till Parabolen som lite 

kuriosakunskap. 

Kungssången 1844 

C. V. A. Strandberg 

”Samlade vitterhetsarbeten” andra upplagan, första 

delen. 

Ur svenska hjärtans djup en gång 

En samfälld och en enkel sång, 

Som går till konungen fram! 

Var honom trofast och hans ätt, 

Gör kronan på hans hjässa lätt 

Och all din tro till honom sätt, 

Du folk av frejdad stam! 

18 

C I 19 ,Fredrik Carlsson , Måns Eriksson, Dennis Hansson 

och Marita Nolén utnämndes till Fk vid I 19. 

Tomas Eriksson, Patrik Persson, Bengt 

Esperi, K-G Jernlund, Ulf Käll. 

O, Konung! folkets majestät 

Är även ditt. Beskärma det 

Och värna det ifrån fall! 

Stå oss all världens härar mot, 

Vi blinka ej för deras hot, 

Vi lägger dem inför din fot, 

En kunglig fotapall. 

Men stundar ock vårt fall en dag, 

Från dina skuldror purpurn tag, 

Lyft av dig kronans tvång, 

Och drag de kära färger på, 

Det gamla gula och det blå, 

Och med ett svärd i handen gå 

Till kamp och undergång! 

Och grip vår sista fana du, 

Och dristeliga för ännu 

I döden dina män! 

Ditt trogna folk med hjältemod 

Skall sömma av sitt bästa blod 

En kunglig purpur, varm och god, 

Och svepa dig i den. 

Du himlens med oss var, 

Som förr du med oss varit har, 

Och liva på vår strand 

Det gamla lynnets art igen 

Hos Sveakungen och hans män, 

Och låt Din ande vila än 

Utöver nordanland! 

Benny Ståhl

Nu är det bevisat, 

S 3:are är alltid 

Steget före 

Text: Bernt Wikström 

Bild: Bernt och Margareta Wikström 

Vid Sveriges Radios 80-års-fi rande kom 

så äntligen Melodikrysset med Anders 

Eldeman live till Luleå den 27 augusti 2005. 

Krysset sänds ju normalt från Stockholm, 

men har under veckorna 32,33 och 34 varit 

på turné runt landet. 

Kort historik: Melodikrysset startade 1965 med Peter 

Granberg. Den riktiga rivstarten kom 1976 då Bengt 

Haslum också medverkade i programmet. Från augusti 

1988 till december 1991 leddes programmet av Haslum. 

Mellan åren 1992 och 1998 leddes programmet av Bo 

Schedin, och sedan tog Anders Eldeman över rodret. 

Äntligen skulle vi och många med oss få se och höra 

Melodikrysset på plats i Luleå. Programmet har ju ca. 

1 ½ miljon lyssnare varje vecka och nu var Storgatan i 

Luleå fylld av glada och förväntansfulla ”Krysslösare”. 

Ett tag innan sändning kl.10 förklarade Eldeman lite om 

programmets uppläggning. Krysstalonger utdelades och 

olika kryss-tillbehör fanns till försäljning. 

Efter Nyheterna kl.10 startade programmet. Eldeman 

hälsade publiken och övriga Sverige välkomna till ett 

strålande vackert Luleå, med ett statistiskt befolkningsunderlag 

på drygt 11 miljoner innevånare enligt EU-normer, 

och vinnare av två guld och ett silver på Solligan de tre 

senaste åren. 

Därefter startade programmet i sedvanlig ordning med 

frågor både lodrätt och vågrätt (Ja, Luleå är en sjöstad 

med VM för 12:or 1988). 

Frågorna var som vanligt 

väldigt varierande i svårighetsgrad, 

men jag tror 

nog att Luleå-publiken 

klarade det med glans. 

Det visade sig sedan efter 

programmet, då det blev en 

direktdragning av vinnare. 

Det var då som rubriken till 

denna text kom. 

Tro det eller inte, men vid 

dragningen drogs S 3:s 

kamratförenings-medlem 

Erik och dottern Mikaela 

Zettergren som två av sex 

vinnare. 

Vem som var Steget före 

upp på scenen till Anders Eldeman får historien utvisa. 

Efter programmet fanns sedan Anders Eldeman ”till 

hands” för samtal, autografer och eventuella frågor. I 

samband med detta hade undertecknad med hustru möjlighet 

att återanknyta bekantskapen med Eldeman. Vi hade 

nämligen sedan tidigare en ”gemensam nämnare”. 

Efter alla mina skriverier om caféer och musik träffade vi 

samtidigt Svensktoppens programledare Annika Jankell 

och under ett mycket trevligt samtal med Annika och 

Anders togs några bilder. 

Stöd S3 Kamratförening - Köp våra böcker! 

Fina presenter, trevlig läsning och historiska vingslag. 

• Norrlands Signalregementes historia, 80:-/st 

• Bodensignalister, 120:-/st 

• Så´nt var livet i Bodens fästning och garnison, 150:-/st 

Porto, oavsett mängd, 20:- 

Erik & Mikaela Zettergren, 

Anders Eldeman. 

Bernt Wikström, Annika Jankell, Anders Eldeman 

Sätt in pengarna på postgiro: 17 88 87-6 

Skriv avsändare tydligt och vilka böcker Du avser köpa så skickar vi dem till Dig. 

19

Livet utanför 

kaserngården... 

Text: Roger Bodén 

2000 kändes som ett jämnt och bra år att 

lämna Försvarsmakten och så blev det. 

Efter 20 års tjänst i gröna kläder var det 

dags att gå vidare, lämna in uniformen på 

förrådet och ta steget ut i det civila livet. 

För mig hade alternativet att bli civil aldrig föresvävat mig 

utan blev en realitet i samband med att alla nedskärningar 

började skönjas i slutet av 90-talet. Men vad skulle jag 

göra? Jag har alltid trivts att vara signalist och det var för 

mig otänkbart att jobba med något annat än ledningsfrågor 

i dess olika former, allt ifrån teknik till metodik. Skulle 

jag fl ytta med familjen eller pendla till FHS, HKV, S 1 eller 

ett civilt jobb? Valet blev att stanna i Boden av många 

olika skäl. 

Skulle jag då blir kvar i Försvaret? Tja, den framtid som 

nalkades kändes inte attraktiv för mig, de förutsättningar 

som fanns när jag en gång i tiden påbörjade min aktiva 

tjänst var till stora delar under förändring och en ny Försvarsmakt 

var under utformning. Utveckling är lika med 

förändring och tvärt om, inget ont i det - tvärt om. Försvaret 

var en ”koloss på lerfötter” och i behov av anpassning. 

Men fanns det plats för mig? Och ville jag vara delaktig? 

Osäkerheten gjorde att jag valde att lämna Försvaret för 

ett civilt jobb. 

Många har tidigare lämnat Försvaret för en ny civil karriär 

men återgått, skulle det bli så även för mig? Frågorna var 

många och svaren få. Kanske var det slumpen men just när 

funderingarna började tränga på som mest så ringer telefonen 

från ett civilt företag och jag får frågan: ”Jag heter 

Kjell Larsson och är VD för ett konsultföretag som heter 

Rote - Skulle du kunna tänka dig att jobba för oss?” 

Sagt och gjort efter anställningsintervju så ansökte jag om 

tjänstledigt och på började min nya ”civila karriär”. Det 

var inte utan en tår i ögat och en klump i magen som jag 

gick till truppserviceförrådet på I 19 för att lämna in alla 

prylar som jag inte behövde, kvar blev bara uniform med 

tillbehör. Även om min aktiva tjänst tog slut så skulle jag 

minsann inte överge skutan så lätt, reservoffi cer skulle 

jag i alla fall vara. 

Mitt jobb på Rote påbörjades en grå och trist decemberdag 

2000. Jag visste egentligen inte vad som förväntades av 

mig och vad jag egentligen skulle göra - jämförelsen med 

inryckningsdagen var slående. Efter iordningställande av 

kontor var det dags för första uppdraget: ”Strömförsörjning 

till SWAFRAP AJS”. Vad kunde jag då om strömförsörjning 

av fl ygplan? Inte ett dugg! Nåja, det var bara 

att hugga tag i uppgiften och det visade sig att fl ygvapnet 

20 

Roger på sitt arbetsrum på Rote Consulting 

inte kunde så mycket om strömförsörjning dom heller. Vår 

kunskap som signalister är inte att förakta, allmän klokhet 

och erfarenhet från fältlivet kommer man mycket längre 

med än man någonsin tror. 

Uppgiften skulle lösas under några månader och var ett 

utredningsuppdrag åt FMV - uppdraget förlängdes och jag 

blev kvar i Volt och Ampere i tre år! Uppgiften var betydligt 

mer stimulerande än jag någonsin kunde tro, inblicken i 

FMV:s värld och fl ygvapnets taktiska uppträdande och 

tekniska problem var mycket intressant. Uppdragets vidd 

var allt ifrån besök vid Sveriges alla fl ygfl ottiljer till stöd 

vid PFF övningen Strong Resolve i Polen. 

Nå, strömförsörjning var väl kanske inte direkt det som 

jag kände att jag ville ägna mig resten av livet med så 

nya utmaningar efterfrågades. Och det kom…..”Teknisk 

analys av partnerskapsmål antagna av Sverige under perioden 

2002-2008”, hamnade på mitt skivbord. Snacka 

om att raskt byta ämnesområde från Volt och Ampere till 

analyserande av NATO:s STANAG (Standardization Agreements) 

och MILPUB (Military Publications) kopplade 

till aktuella partnerskapsmål. Nu fi ck jag verkligen nytta 

av den militärengelska jag studerat! Även detta uppdrag 

var intressant om än svårt att hantera. Kopplingarna inom 

NATO och den hiarkiska uppbyggnaden av organisationen, 

ordervägar, regelverk, publikationer samt svårigheter att 

uppfylla alla regler och bestämmelser är anmärkningsvärd. 

Vilken byråkrati! 

Men nu fi ck det vara nog, ledningsfrågor var det som 

gällde. Efter lite trixande så är jag nu åter inne på rätt 

väg. Egentligen så gör jag nu kanske det jag skulle ha 

gjort om jag varit kvar i Försvaret - jobbar som stöd till 

HKV FÖRBE LED. Arbetsuppgifterna omfattar allt ifrån 

upprättande av HKV skrivelser till att ta fram manus till 

handböcker. Men jag är tillbaka och hanterar frågor om 

ledningssystem………… 

Att vara konsult, speciellt åt sin tidigare arbetsgivare, är 

inte alltid roligt. Oftast behandlas man som något som katten 

släpat in. Tyvärr så har konsultyrket lite dåligt ryckte 

och med all rätt, det fi nns många oseriösa på marknaden. 

Problemet är, tror jag i alla fall, att den som köper en konsulttjänst 

måste vara tydlig i sin kravställning så att rätt 

”produkt” efterfrågas och levereras. Försvaret och FMV

Foto: Dan Hagman 

har inte alltid varit så duktig på att vara professionella 

kravställare på de konsulter som anlitats. Eftersom vårat 

företag innehåller många före detta offi cerare så tror jag 

att vi har en gedigen kunskap och så pass mycket insikt 

i Försvaret och FMV så att vi kan leverera ”produkter” 

som bidrar till en positiv utveckling av en ny och bättre 

Försvarsmakt. 

Det man i alla fall kan säga om att bli civil är att det inte 

är bättre, bara annorlunda. Naturligtvis fi nns det fördelar 

men även nackdelar, allt beroende på hur du uppfattar det 

och hur du är som individ. Anpassningen från uniform till 

kostym är inte så enkel, att hitta sin yrkesroll tar längre tid 

än man kan tro - jag letar fortfarande efter fem år. 

Gjorde jag rätt? Jag vet inte, i samband med nedläggningen 

av S 3 kändes det rätt, det blev mer som ett avslutat kapitel 

Kopplingsalen 11 och 2 

Den utbildningsanläggning för Televerks/Teliautbildning 

under 20 år, som undertecknad ritade och som dåvarande 

Televerkaren, nuvarande S 3:aren Stefan Boqvist och P- 

O Boström byggde 1985 försvann i ett huj tisdagen den 

24. maj 2005. 

Då revs kopplingssal 1 och 2 i Byggnad 12, S 3. Där har 

många befäl och värnpliktiga från S 3 

och hela Sverige utbildats för att få jobba i Televerkets/Telias 

anläggningar runt landet. 

Anläggningen har bl.a. haft den fördelen att alla nät- 

och skarvplaner har varit från det verkliga livet ute 

i alla fall för mig. Emotionellt fi nns det fortfarande många 

känslor som aldrig försvinner vilket jag påminns om varje 

dag då jag passerar kasernvakten. Den kamratskap och den 

samhörighet som återfi nns bland oss som upplevt KFÖ, 

MVÖ och andra stora övningar under vinterns kyla och 

mörker på platser som endast vi vet namnet på, den själsfrändskapen 

fi nns ingen annan stans, så är det bara…… 

/ Roger Bodén 

FA/Major, Kunglig Norrlands Signalkår 

S 3, Reservoffi cer vid Svenska 

Försvarsmakten. 

på Televerkets/Telias stationer. Kartorna var ritade av 

Televerket på underlag från deras egna stationer. Sålunda 

var Riksby=Avaheden, Ändträsk=Vittjärv och 

Mellanby=Rasmyran. De övriga stationerna Rödberget, 

Degermyren, Kallberget och Kusträsk var naturligtvis på 

sin rätta plats. Symboliskt kunde man då ”kasta pil” på 

en 50.000 dels karta och bestämma grupperingsplats på 

riktigt. Detta har naturligtvis underlättat förståelsen då man 

kommit ut på Telias riktiga nät och stationer. 

Vi har haft elever från Ystad till Kiruna bl.a p.g.a. att under 

fl era år hade dessutom enbart S 3 tillstånd att utbilda på 

Telias nät. Förhoppningsvis 

kommer en 

del av anläggningen att 

dyka upp igen på det 

nya Försvarsmuseet. 

Bernt Wikström 

Linjemästare För Parabolen, 

men numera 

inte bland plintar och 

skåp 

Vad hände med ”våran” fana? 

Den är i goda händer nere på S1 

Regementets dag på S1 på gick av stapeln den 4 september. Omkring 5000 besökare hade kommittill området 

för att ta del av utbudet vid regementet. Regementschefen, Öv Mats Blom, kom inrullande i en signalvagn 

modell 1800-tal, och invigde dagen. Fanorna presenterades under högtidliga förhållanden och Regch berättade 

historiken bakom dem. 

21

Att göra 

värnplikten på S3, 

utbildningsåret 

1956/ 57 

Text och bild: Rolf Granberg 

Här fortsätter berättelsen om en ung man 

som gör värnplikten i Boden under en 

ganska orolig tid. 

Rolf har kommit till Boden och har precis 

installerat sig på S3 

När det gäller själva utbildningen så var tyngdpunkten 

lagd på telegrafi . Så gott som varje dag var det 

minst 2 timmars telegrafi i lektionssalen. Vi hade bra 

lektionssalar i kasern och en suverän telegrafi lärare 

både till kompetens och uppträdande. Känner att jag 

måste nämna honom vid namn. Överfurir Sundström 

var namnet och han tillhörde utbildningsdetaljen. 

För övrigt såg det väl ut på S 3 som det gör på 

de fl esta regementen vad gäller inlärning av olika 

aktiviteter. Det som näst telegrafering tränades näst 

intill överdrift var ut med radiostationerna, upprätta 

förbindelse, avbryta och riva stationen och tillbaka 

till kasern. Om och om igen. Inlärning som trummas 

in på detta vis sitter i faktiskt hela livet.Av erfarenhet 

kan jag påstå detta. Morsealfabetet kan jag precis lika 

bra idag som under rekryttiden. Det beror förmodligen 

på den här speciella pedagogiken-innötning dag 

efter dag efter dag. 

Det hörde till att föra krigsdagbok. Har boken kvar 

än i dag och kan se hur 6:e radiogruppen upprättade 

förbindelse och sände och tog emot krypterade 

telegram. 

Under juli månad var det dags för en 5-dagars utfl ykt 

till Morjärv och övning under fältmässiga förhållanden. 

Vi skulle hinna med ytterligare ett besök i 

Morjärv innan utryckning. Det var väl vid det här 

tillfället som vi för första gången kom i kontakt med 

cykeltolkning. Tolkningen skedde efter en lastbil. Vid 

inget tillfälle vi höll på med detta diskutabla förfl yttningssätt 

gick det utan tillbud. Vid varje tolkning var 

det tillbud. 

22 

Utrustningen som plutonen använde sig av när det 

gäller radio bestod i huvudsak av Ra 120 och 10W 

radiostation. De mobila enheterna användes endast vid 

större övningar. Här ses författaren upprätta förbindelse 

Radiogrupp, författaren 3:a från höger 

Fysisk träning och exercis var väl andra grenar på 10 i 

topplistan.Vi vistades oerhört mycket utomhus. Ofta 

var vi i omgivningarna såsom P 49, Aldersjön och 

Paglaberget. I närområdet hade vi ingentingskogen 

och idrottsplatsen. På dom båda ställena övade vi 

mycket radio och att kasta upp antennen i ett träd. 

Jag kommer att tänka på uniformsutstyrseln. Till 

uniformen hörde en halsduk som man i sin enfald 

trodde att man skulle ha runt halsen. Fel. Den skulle 

sitta med en knut i bältet. Och där satt den resten av 

tiden vid S 3. Brukar säga när folk frågar mig om 

jag inte skall ha halsduk. Nej den la jag av 1956 i 

Boden och sedan har jag aldrig ägt eller använt något 

sådant plagg.

Motorutbildning. tv: Lennart Egman, Dals Långed, 

th: Gideon Lundqvist, Byske 

I omgivningarna bortom Hedenbron fanns skjutfält 

för olika ändamål. Där fi ck vi lära oss att kasta handgranat 

och skjuta skarpt med kpist. Det var faktiskt 

ganska pirrigt att handskas med skarpa handgranater. 

Vi fi ck ju även aptera ihop granaten. Pistolövningarna 

klarade vi av hemmavid. 

En annan mäktig grej var en samling någon gång 

i början av tjänstgöringen. Hela signalbataljonen 

skulle marschera till I 19:s exercisfält . Har aldrig 

var sig förr eller senare sett så många soldater med 

befäl samlade på ett ställe. Hela garnisonen såg ut 

att vara samlad. 

Så här i början av vistelsen på regementet såg man 

tydliga tendenser hos någon enstaka person att han 

inte trivdes med soldatlivet. Detta kunde sedan resultera 

i att personen måste avskiljas från utbildningen 

och efter diverse utredningar hemförlovas. Har ibland 

tänkt på vad sådant kan bero på. En orsak, som kom 

fram när detta diskuterades rekryter emellan, var 

det alltför långa avståndet till hemorten. Det blev 

för långt från familj och eventuella arbetskamrater 

som militärlivet inte kunde kompensera. Upplevelsen 

att på nära håll se denna nedåtgående spiral hos en 

lumparkompis var frustrerande enär vi inte visste hur 

vi skulle stötta personen. 

Så var det dags för inspektion. Signalinspektören, 

översten i Mo 15 Fale Burman var förrättare. Det 

rådde en viss nervositet på S 3 inför detta besök. Men 

det hela avlöpte väl och jag erinrar mig att översten 

var nöjd. 

Sakta började hösten på att göra sig påmind. Allt 

gick sin gilla gång. Telegrafi delen både vad gäller 

sändning som mottagning började få hastighet. Snart 

kanske det var dags för prov. 

I slutet av september avgick överstelöjtnant 

Friberg som chef för S 3. För 

hans del väntade ett liv som pensionär.. 

Avtackningen ägde rum i trådhallen. 

Samtlig personal och samtliga rekryter 

var närvarande vid ceremonin. Det 

hela var mycket strikt och militäriskt 

får man väl säga. Militärbefälhavaren 

generalmajor Nils Björk var den som 

höll tacktalet. Tydligen var det mycket 

känslor i tacktalet för övl Friberg blev 

mycket rörd. Till ny chef för S 3 utsågs övl Bratt 

från Kristianstad. 

I början av oktober hade vi en övning i skydd mot 

atom- och brandstridsmedel som det hette på den här 

tiden. Övningen avslutades med att vi fi ck tvätta oss 

i Lule älv vars vatten var iskallt. Sådär en 12 grader 

uppskattningsvis. 

Olika kvällskurser kunde man anmäla sig till. Exempelvis 

foto, engelska, matematik, maskinskrivning, 

traktor, svetskurs, motorlära, räknesticka samt många 

fl er. Kurserna skulle starta under oktober månad. 

Snön hade kommit och det blev mycket skidåkning. 

Tävlingsmomentet fanns med hela utbildningstiden 

såväl på skjutbanan som på idrottsplatsen och i skidspåret. 

Vi övade i att resa tält och få eld i kaminen. 

Tävla gjorde grupperna mot varandra vilken som var 

snabbast att resa tältet. När vi var klara revs tältet så 

klart och hemfärd till kasern. Även detta moment 

upprepades tills det var nöjaktigt från befälets sida. 

Viss nytta hade man väl av övningarna när det blev 

dags för övernattning i tält. Värst var nog att hålla 

sig vaken som eldvaktspost när alla andra sov. Vid ett 

tillfälle hade en av rekryterna haft fötterna för nära 

den eldröda kaminen. Utan att ta av sig pjäxorna. Det 

blev transport till sjukan med brännsår på fotsulorna 

som tog lång tid att läka. 

Vid vistelse utanför kasern särskilt vintertid gällde 

det att hålla rätt på persedlarna. Framförallt när vi 

låg i tält. Kan nämna att fårskinnspälsen kostade 60 

kronor vid förlust. 

Någon tyckte att det var det värt. 

Fortsättning följer... 

23

Våga hoppa 

Text och bild: David Bergman 

Att hoppa fallskärm är att gå från dödsrädsla 

till euforisk lycka på mindre än fyra sekunder. 

Att slänga sig ut ur ett fl ygplan är inte svårt 

men ändå är det en utmaning och en enkel lektion 

i ledarskap och självkännedom. Efter knutna 

kontakter i Nijmegen fi ck jag en ledig vecka 

under våren möjligheten att som privatperson 

hoppa fallskärm med Holländska kollegor 

Nederländerna, olikt de flesta 

NATO-länderna, har inga egna 

fallskärmsförband. För att kunna 

ge fallskärmsutbildning till de 

soldater som behöver det finns 

Paracentrum Texel, belägen på ön 

Texel två timmars tåg- och båtfärd 

utanför Amsterdam. Skolan är 

samgrupperad med ett civilt fallskärmscentrum 

och lyder direkt 

under det nederländska Försvarsministeriet. 

De som genomfört utbildningen 

med tillräckligt många godkända 

hopp tilldelas såväl internationell 

civil hopplicens som militärt 

certifikat. Utbildningen erbjuds 

öppet, främst till NATO-länder, 

24 

En Fransk militärpolis, 

oförklarligt 

glad efter att ha 

genomfört en hård 

landning rakt ner 

på baken utan 

rullning 

vilket gjorde att det förutom Holländare även deltog 

Brittiska infanterister och Franska Gendarmerister 

(MP). 

Träningen påbörjades 

med teori och 

säkerhetsgenomgångar 

vilket avklarades 

på drygt en 

dag. Alla som genomfört 

en kadettkurs 

här hemma vet 

att därefter ligger tyngdpunkten alltid på markträning. 

Även om drillmomentet inte kommer upp i nivå med 

FJS så tränas rullningar och uthopp tills tillräckligt 

mycket blåmärken och skrapsår har uppstått. 

Packning av fallskärmar 

för nästa 

dags hopp, det är 

många linor som 

alla måste packas 

på rätt sätt 

Varvat med detta utbildas i packning av fallskärmar, 

eftersom man i god pedagogisk anda förväntas 

packa sin egen skärm i syfte att utveckla tillit till 

utbildning och materiel. I inte lika pedagogisk anda 

görs packningen alltid sist på dagen så att man med 

huvudet på kudden har gott om tid att fundera om 

man missat något. 

När hoppningarna inleds startas dagarna något 

omilitäriskt sent på förmiddagen samtidigt som 

verksamheten ofta sträcker sig långt in på kvällen. 

Detta för att morgondimman sällan lättar före 10 på 

förmiddagen men att vädret ofta är lugnt under tidig 

kväll vilket ger optimalt väder för hoppning. 

För de som redan har hoppat 

behöver inget sägas, det 

är samma sak som i Karlsborg. 

För de som inte hoppat 

går det inte att beskriva 

den euforiska lycka man 

känner när man tittar upp 

och ser en fullt utvecklad 

skärm som man själv har 

kollat och packat. 

Att vara enda svensk och 

även den ende officeren 

på kursen var en annorlunda 

upplevelse. De brittiska 

och nederländska 

utbildningssystemen med 

Säkerheten är allt, grundliga 

genomgångar genomförs 

i klassrummet innan 

de praktiska övningarna 

tar vid. 

Brittisk infanterist (nämast) 

efter landning i ett två meter 

djupt lerdike 

offi cersuttagningar direkt från universiteten skapar 

offi cersförakt vilket ledde till otaliga kommentarer 

och skämt. De unga britterna menade att enda gången 

en offi cer visar sig på slagfältet är när det serveras te 

eller delas ut medaljer och kommentarer som ”Back 

for tea and medals, are we?” frågades varje gång man 

kom ut till hangaren. 

Även om nyttan av fallskärmen som militärt redskap 

på senare tid har börjat ifrågasättas så går det inte 

att förneka att det fortfarande är ett utmärkt redskap 

för att ge individer ökad självkännedom och belysa 

vikten av detaljernas betydelse. 

Under skärmen 

/David

Liten caférunda 

Text och bild: Bernt Wikström 

Några kaffeeälskande läsare 

har då och då påmint mig 

om avsaknande av lämpliga 

caféer land och rike runt. 

Varför inte göra som Spencer 

Tracy (5/4 1900-10/6 1967). 

Vid en fi skeresa till Norge 1952 gjorde han en taxiresa 

från Oslo till Stockholm och längs vägen stannade 

han på fl era caféer längs vägen. Han började med 

fi ka på KFUM i Arvika där han intog kaffe, mjölk 

och smörgåsar före kl.10.00. Gör sammaledes du 

på Opalen vid Folkets Hus i Boden. Sedan åkte han 

vidare för att göra ett nytt stopp i Karlskoga, långt 

innan Stefan Holm var född. Vidare åkte han senare 

till Arboga dit han kom några år före S3 kamratförenings 

ordförande. Efter ännu ett fi ka bar det iväg 

till Enköping, där han som de fl esta S 3:are fann 

sitt favoritcafé. Detta har därefter varit en favoritsysselsättning 

otaliga gånger för många S3:are. Därefter 

bar det iväg till Stockholm där han fi ck sig en kopp 

kaffe i Gamla Stan på det fi k där S 3 ofta har haft 

sitt ”Högvaktspågångskaffe”. 

Tv: Denna symbol 

för ledarskap och 

teknikutveckling fi nns 

tyvärr inte mer. Den 

nedmonterades juli 2005 

Th: Magnus Jonsson, Bernt 

Wikström och Ebbe Ström i 

backen i Riksgränsen 

I Stockholm blev det en specialvisning av Alf Sjöbergs 

”Barabbas” 

Efter diverse kontakter inom fi lmvärlden åkte så 

Spencer Tracy med taxi tillbaka till Oslo, där han 

fortsatte sin fi sketur. 

Gör som Spencer Tracy, tag dig tid på resan. Resan 

själv är ju också ett mål. Vad spelar en timme på 

ex.vis 50 mil för roll. 

Spencer Tracy fi ck förresten en Oscar för sin roll i 

”Havets hjältar” 1937. Sin sista roll gjorde han 1967 

i ”Gissa vem som kommer på middag”. Kanske skrev 

någon caféägare på vägen mellan Oslo och Stockholm 

manus. I vilket fall som helst manar fi lmtiteln 

till försiktigare bilkörning. Ännu en fi lm som Spencer 

Tracy gjorde var ”En man steg av tåget” 1954. Detta 

manar förhoppningsvis mången S3:are att boka bostad 

i Vassijaure någon gång då och då. Trots fi lmen 

”Vild är vinden” 1960, så är Vassijaure en pärla. Köp 

gärna med palt på resan, då med fördel en tisdag eller 

torsdag vid Centrumkonditoriet i Älvsbyn. 

Spencer Tracy gjorde 78 fi lmer och några fl er cafébesök. 

/ Bernt Wikström 

Parabolens utsände mellan Hollywood och Vassijaure. 

Alltid Steget före. 

Bernt W undrar... 

Hej 

Se den gamla bilden ! 

1. By 51 fi nns inte 

2.By 32 fi nns 

3.Skorstenen på I 19 

4.Bv 202 ut ur tiden ? 

5.Tg 30 när in i tiden ? 

6. Ltgb 912 ut ur tiden ? 

7. CÖF I 19 fi nns inte 

8. Vägen mot gamla Hedenbron 

...men när är det taget??? 

/ Bernt W, mitten, nedan 

25

Förändring 

Text: Tor Tolander 

Det vi får allra mest av till frågespalten 

är kärleksfrågor. De utgör ungefär 

hälften av alla frågor och problemen 

varierar från allt mellan att exet vill 

komma tillbaka till att ens föräldrar och 

kompisar vägrar acceptera ens livsval. Ett 

av de mest återkommande grundproblemet 

tycks dock vara att hitta rätt roll i förhållandet. Ens 

vänner klagar på att man inte går ut med dem som 

man brukade, partnern på att man hänger för mycket 

med vännerna. Ens föräldrar har förväntningar på 

barnbarn och själv har man förhoppningar på både 

arbete och relation. Alla krav tycks omöjliga att få 

ihop och det leder till stress och slitningar som på 

lite sikt riskerar att få förhållandet att rasa. Det fi nns 

en väg ut ur ekorrhjulet som gör att många av de här 

problemen löser sig själva. Lösningen är: Acceptera 

förändringen. 

I vår moderna värld går allting fort. Ny information 

sköljer över oss och möjligheterna känns ofta löjligt 

gränslösa och i det ligger lite av problemets rot. Det 

fi nns ingen tid till eftertanke och för att kunna göra 

alla val på så kort tid som krävs måste det fi nnas 

en konstant - något som alltid är det samma för att 

väga allt det nya mot. Det blir allt som oftast den 

egna personen. Vi hinner inte förändra oss för vi är 

fullt upptagna av att interagera med andra och så fort 

som vi tar ett steg utanför det som andra är vana med 

skapar vi osäkerhet - ibland också ovilja och rädsla. 

Pröva själv så får du se hur tålig din vänkrets är mot 

förändringar. Nästa gång som det föreslås att ni ska 

göra något som ni alltid gör (det kan vara allt från 

att gå på bio till att resa ihop) så säj nej och motivera 

det med att du har andra planer. Du kommer direkt 

att få en massa reaktioner som, sett utifrån, är väldigt 

kraftiga. Det här är mycket olyckligt för det bästa i 

livet kommer genom förändringar. Att få sitt första 

jobb, sin första egna bostad eller få barn. Alla de 

sakerna och en uppsjö till är stora milstenar som ska 

skaka om och förändra ditt liv. Det är inte att få barn i 

sig som gör dig till en mognare och större människa 

- det är hur du tar det och vilka erfarenheter som du 

gör som utvecklar dig. 

Därför lönar det sig att se mer till sig själv och mindre 

till att lyckas leva upp till alla de krav och önskemål 

som omvärlden har. När du fl yttar ihop med någon 

kommer det att göra att du vill vara mindre med dina 

vänner. De kan kalla dig soffpotatis men det är du som 

lär dig att lära känna en annan människa på djupet. 

26 

Något som generellt gör dig 

till en bättre mänskokännare. 

De kan tycka att du satsar fel 

som går in för familjen och 

tappar karriärspinnar men det är 

du som växer och odlar både din 

vårdande och din utbildande sida. För 

att inte tala om att det kommer en dag då kursen/ 

krogrundan/träningen eller vad det nu kan vara som 

kompisarna vill dra med dig på tar emot eftersom du 

nog hellre vill göra något annat. Gör det andra då. 

Att umgås med vännerna för att ”odla vänskapen” är 

bara det rätta när det är det som verkligen drar. Ditt 

liv är fullt av val så välj att göra det du trivs med, 

välj att göra det som känns riktigt för dig och kliv 

av kravhjulet. Du kan inte vara världens bästa pappa 

och värdens bästa sjuksköterska samtidigt. Du kan 

inte vara världens hetaste partyprinsessa och världens 

gulligaste sambo samtidigt heller. Men som världens 

bästa pappa kan du lära dig att bli ännu bättre som 

sjuksköterska när du har tid att komma tillbaka i full 

kraft. Du får distans till partylivet som sambo och 

det gör att du lär dig plocka de bästa bitarna när det 

känns aktuellt igen. 

Det viktiga är att inte ha bråttom. Du kan känna att 

”soffpotatislivet” passar dig i en månad eller tio år, 

det spelar ingen roll för det fi nns ingen taxameter på 

livet. Det är inte så att dina val får dig att ”missa saker”. 

De kommer att fi nnas kvar - det du däremot gör 

är att du väljer andra upplevelser just nu. Förändring 

är av godo så länge det är dina sanna val som står 

bakom och om du vågar acceptera att du förändras i 

takt med ditt liv så kommer du att slippa mycket av 

den stress som annars äter upp din tid, ditt fokus och 

dina förhållanden. Tor Tolander 

Tor Tolander gjorde värnplikten på S3 1987- 

88 och gick därefter Sign OHS 1988-90 i 

Enköping tillsammans med mig och utnämndes 

till Fk sommaren 1990. Numera jobbar Tor som 

Astrolog och tillsammans med sin fru Hanna 

så har dom ett företag som heter Kvaser där 

folk kan fråga om allt möjligt. Tor skriver också 

egna krönikor, som denna, vi publicerar i detta 

nummer. Tor är givetvis också med i föreningen. 

Red Anm

Omgruppering av möbler från by 20, 

Mässen, S3 

Text och bild: Bernt Wikström 

Nu ska hela Mässen tömmas, nu ska hela 

Mässen glömmas. Det var väl att ta i, men det 

var faktiskt vad vi gjorde. 

Fredag den 19 augusti nådens år 2005 skulle Mässen 

S 3 tömmas för att bereda plats för artilleriet från 

Boden och Kristinehamn. 

Efter styrelsemötet samlades 25-30 st av S 3 Kamratförenings 

medlemmar för att diskutera kamratföreningens 

fortsatta verksamhet. Därefter beslutades det 

om vad och var föreningens möbler och övriga inventarier 

skulle placeras. Det naturliga är naturligtvis 

att placera möblerna och inventarierna i föreningens 

hus i Vassijaure och Pålkem. 

Sedan var det dags att ta till musklerna och i någon 

mån försöka övervinna den nostalgiska och tråkiga 

känslan av att tömma mässen. Många glada minnen 

strömmade nog över oss denna vackra augustikväll. I 

sann militär anda bar vi ut möblerna till den väntande 

lastbilen, trots att jag vet att det var en motbjudande 

gärning. 

Som alltid vid S 3 vid olika aktiviteter, så bjöds det 

på middag efteråt. Denna gång stod Johan Noppa 

som kock i den för kvällen utsökta restaurangen 

”Mässbärarna”. 

Än en gång fi ck vi gamla S 3:are mötas över en bit 

mat och nu kunde vi verkligen med eftertryck säga. 

”Det var bättre 

förr”. 

För Parabolen 

både Steget 

före och efter 

/ Bernt W. 

Jan Gustafsson och Erik Ottersgård 

Per Svensson och Christian Almqvist 

Ulf Nordlander ger mig en hjälpande 

hand när vi bar ner soffan som skall 

vidare till Vassi 

Janne Almgren lastförankrarPålkemturen 

En sann djurvän Rolf Runelöf, Ebbe Ström, Författaren och Ivar Eliasson 

27

Möta våren i 

Vassijaure 


Det har för många blivit något av 

en tradition att åka till Vassi varje 

vår. Teambuilding och uppstart eller 

utvärdering och avslutning. Vilket 

som så har vassi ett utbud som passar 

de allra fl esta. Men vädret då? 

Jovisst har vädret en stor betydelse, 

men det är inte allt... 

I år var fördelningen på veckorna 

så att Brigadledningskompaniet var 

uppe v 15, TS-kompaniet och Bataljonsledningen 

var uppe v 17 och 

Funkavdelningen var uppe v 20. 

Måndag 

Förberedelserna var i full gång, mat skulle packas, vindsäckar, 

lavinsonder och allt man kunde tänkas behöva på fjället för 

en två dagars tur. Svenne var som vanligt med och såg till att 

ingen mat skulle glömmas för ni vet ju hur lite mat det brukar 

vara när befäl skall göra något. 

Tisdag 

Solen lyste och man kunde inte önska sig bättre väder. Allt var 

packat och vi var på väg mot Kebnekaise fjällstation. Alla var 

på toppenhumör! Detta kunde ju inte bli dåligt. Turen gick efter 

leden mot Una Allakas stugorna där vi stannade för att fi ka. 

Det var nu det började med en ordentlig uppförsbacke mot den 

högsta punkten 1582 m intill Kalanjietnaglaciären. Som sagt, 

vädret var underbart, solen stekte från en klarblå himmel och 

en hel hög med glada skoteråkare som tillredde lunch i bar 

överkropp kunde skådas. Efter att ha ätit lunch och suttit och 

solat packade vi ihop för att fortsätta. Vi hade ju ungefär 5 mil 

kvar att åka och det tar ju sin lilla tid i ospårad terräng. 

Vi fortsatte stärkta av lunchen som bestod av stekt palt med 

fl äsk och lingonsylt. Hmmm, jag tror att det även fanns någon 

som blev lite dåsig också för nu hade vi första incidenten på 

våran tur. Det var pansaroffi ceren som satt och sov och tyckte 

att han ville titta närmare på min skoter och kälke så det sa 

pang, men det var ingen större fara utan turen fortsatte om 

än minen på den påkörda inte var allt för munter. Sen var det 

dags för andra ”incidenten”. Christian Almkvists variatorrem 

gick av, men det avhjälptes snabbt och resten av turen var ren 

njutning. När vi kom fram till fjällstationen bar vi snabbt in 

våra saker och avnjöt en öl i solen och därefter var det dags 

för middag (Svennes oxfi lé ) och bastu. 

Onsdag 

Då bar det av hemåt. Lika vackert väder var det och samma 

28 

Bataljonsstabens rapporten från v 17 kan bara bli positiv, sol, god mat 

och god fi skelycka. 

Den ultimata skoter turen, förståss av 2.komp 

Text och bild: Christian Tengelin 

väg nästan, förutom en liten felnavigering in i Kebnekaises 

förbudsområde. Jag kan ju tala om för er som aldrig varit 

där med skoter, (det är ju trots allt ett förbudsområde för 

skotrar), att det var den bästa åkningen på hela turen! 

Helin visar vad man kan göra med en hyrskoter 

Nästan alla vid lunch stället. Tomas Wuopio, p-bat, S-E Sisth, 

Per Svensson, Tommy Helin, Christian Almqvist och Cristian 

Wallgren. Saknas gör Fotografen Christian Tengelin och 

Janne Almgren

Brigadledningskompaniet i Vassi v 15 

Text: Arne Kokhoinen Bild: I Eriksson 

Jag hade lämnat 3 komp, 1:a ledningspluton bakom mig. 

Trodde jag, ända fram till att telefonen ringde på onsdag 

eftermiddag vecka 535. 

- Tjena! Det är Janne Lundberg, vet du vad? Hördes det i 

andra ändan. 

Jaha vad har jag nu gjort, alternativt vad ska jag göra nu var 

min spontana reaktion. 

- I egenskap av före detta plutonchef på 3 komp har du en sak 

kvar att göra sa Janne 

Det ante mig tänkte jag tyst för mig själv. 

- Vad ska jag göra då? Undrade jag. 

- Du ska skriva ett reportage som ska publiceras i Parabolen. 

Det ska handla om våran vecka i Vassijaure. Men det går ju 

snabbt, du tog ju en massa bilder. 

- Min kamera gick ju sönder, innan vi var framme i Vassijaure 

försökte jag. 

- Jaha! Och? Hördes det i andra änden. 

- När ska Maria ha underlaget? Frågade jag 

- På måndag så det är gott om tid. 

Allting är ju som sagt relativt, det är förmodligen gott om tid 

för merparten av alla människor. Men för en som mig som har 

synnerliga problem att uttrycka mig i skrift framstår fyra dagar 

inte som gott om tid. Om det sedan skall läsas av ett fl ertal 

människor, så man måste tänka på vad, och hur man skriver, då 

är det panik. 

Nåväl! Framryckningen mot Vassijaure genomfördes i två 

stycken omgångar. En förpatrull som framryckte på söndag em, 

och en huvudstyrka som frr på måndag. Skälet till att ett gäng 

åkte redan på söndag kväll var ganska enkelt, om det skulle visa 

sig vara fi nt väder på måndag så är det betydligt trevligare att 

sitta på fjället och lapa sol än att sitta i en fordonskolonn som 

kör 50 mil i nordlig riktning. 

Det visade sig vara en vinstlott att åka upp redan på söndag, vi 

fi ck en trevlig måndag i Vassijaure. 

Vad gjorde vi i Vassijaure under veckan då? 

Måndag var en ren transport och komma i ordning dag. 

På tisdagen så var det några tappra själar som skulle köra skoter 

till Kebnekaise för att övernatta där och sedan köra tillbaka 

på onsdagen. Övriga som inte körde skoter, fi skade och åkte 

skidor. 

Skoterfärden var bitvis riktigt intressant, skotrar som knappt 

orkade köra upp för små backar till friorientering på kalfjället med 

en sikt på 5m. Det är vid sådana tillfällen som man är tacksam 

över att det fi nns sådana människor som Mats Olander. Som 

fi nner det intressant och roligt att springa runt i skogarna på sin 

Funktionsavdelningen v 20 

Text och bild: Jan Gustafsson 

Kl 23.30 vid foten av Vassitjåkka 

Nästan framme efter en lång skotertur 

fritid och jaga vit/orange tygbitar och stämpla hål i en pappersbit. 

Det var en mycket imponerande orientering, (förutom en liten 

smärre incident, vi som var med vi vet) som Mats genomförde 

under den resan. 

På onsdag serverades middag på hotellet i gränsen. En del 

deltagare var törstiga efter dagens verksamhet och gjorde tappra 

försök att återställa vätskebalansen, i baren. Som kuriosa kan jag 

nämna att en av dom som lyckades återställa vätskebalansen var 

på god väg att göra en riktig klassiker. Det består i att promenera 

från gränsen tillbaka till Vassijaure. Av hänsyn till personen 

i fråga, ska jag inte säga vem det är, men han kommer från 

Nynäshamn. 

På torsdag var det inte så mycket aktivitet. Några låg bara och 

vilade, undra varför? 

Första dagen valde många att njuta av 

vårsolen vid huset i Vassi. 

Mårten Öyen 

berättar om 

striderna i 

Narvik 

Men en grupp åkte under Gustaf Lundquist och Mårten Öyens 

ledning till Narvik. Där tittade vi på den tyska jagaren Georg 

Thiele som kördes på grund under striderna i Rommbakksfjorden. 

Vi besökte även olika minnesplatser runt om i Narvik. Besöket 

i Norge avslutades med ett besök på ett krigsmuseum. Besöket i 

Norge var mycket givande, både Mårten och Gustaf var mycket 

pålästa om striderna i Narviksområdet och kunde på ett mycket 

informativt sätt berätta om det. 

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var en mycket 

innehållsrik och trevlig resa och en värdig avslutning på ett tungt 

utbildningsår. / Arne K. 

Första fi sken bärgas ur 

havet av Erik Jonsson 

29

Dem skall vi fi ra! 

90 år 

Bror Kriström, 16 oktober 

75 år 

Ivar Eliasson, 9 december 

60 år 

Ola Hanson, 23 sept 

Sune Fallström, 3 oktober 

Lennart Persson, 28 oktober 

Slumpen är ingen tillfällighet, så heter en bok som kommit ut 

nyss. Och visst är det så. Alla val man gör eller inte gör sker 

av en viss orsak, vad som hade hänt om vi valt annorlunda 

är det tack och lov ingen som vet. Jag älskar att gå på loppis 

och second hand och i maj var det dags för Lions årliga 

loppis i ishallen (dag två, hyfsat utplockat alltså). 

Inte trodde jag att det kunde fi nnas kvar något på klädsidan 

när jag förstrött spanade. ”Köp en kasse för 20:- och fyll med 

kläder!” Med kassen i hand gick jag varvet runt, och fynda 

gjorde jag. En fi gursydd långklänning med exakt längd och 

passform, se bild. Tre par Lewis jeans i min, gubens och grabbens 

storlek och en plisserad klänning som blev sjöstjärna åt 

fl ickan på maskerad. Slump !?? 

24 eller 32 sidor är frågan? Lägga till eller dra ifrån. Det blev 

lägga till. Några medlemmar har fått sista sekunden uppgifter 

och löst dessa med bravur, tack till er alla!! Detta nummer 

går annars i nedläggningens tecken och ett stort jobb vilar på 

kamratföreningen att ta fram en plan för fortsatt verksamhet. 

Med vemod tömde vi mässen i mitten av augusti och många 

med mig är nog lite undrande inför framtiden. Alla ute i 

landet, kom med förslag hur vi skall kunna hålla vår förening 

levande om vi vill hålla den levande. En förening blir aldrig mer levande än 

medlammarna gör den till. Bombardera Anders Eriksson, vår sekreterare, med 

förslag och ideér för de fi nns därute, det vet jag. 

30 

Grattis 

alla!! 

Redaktören har ordet 

På tur: 

85 år 

A-K Wikström, 7 januari 

70 år 

Bo Lennart Alden, 17 januari 

50 år 

Ola Karvonen, 7 januari 

Slutligen vill jag 

bara berätta att jag 

sprungit Tjejmilen 

igen. Med mamma, 

mostrar och kusiner, 

syrra lämnade 

WO, hon är i USA 

och har giltigt skäl 

att frånvara. Glad 

höst på er alla och 

trevlig läsning. 

/ Maria E, red 

forts från sid 13 

Öv Mats Bloms tal 22 juni 

Därmed är jag framme vid S3-andan. 

Jag tror att alla förstår vad jag menar när 

jag säger att om det är någonting speciellt 

jag hoppas följer med fanan söderöver 

till signalregementet så är det något av 

S3-andan. 

Mina egna upplevelser härifrån Boden 

med omnejd under åren 1999-2001 handlar 

mycket om just S3-andan, detta uttryck 

för närhet, omtanke, kamratskap eller bara 

helt vanlig medmänsklighet, blandad med 

professionalism och yrkesskicklighet. 

Bland annat fi ck jag en konkret upplevelse 

av vad begreppet hemmablindhet 

innebär. När jag fl yttade upp till Boden 

på våren 1999 och gick i tjänst vid 

grundutbildningsbataljonen slogs jag av 

den omtalade närheten bland personalen, 

den avslappnade men professionella hållningen 

och allt det andra man hört talas 

om, men inte för att jag hört talas om det 

utan för att det faktiskt fanns här. 

Under hösten och vintern samma år 

minns jag att det ofta framfördes åsikten 

att S3-andan var död, och att den minsann 

inte hade funnits på länge. En del av er 

kan säkert föreställa er vilka jag talar om. 

Fascinerande. Samma personer som kunde 

förnamnen på samtliga ca 95 anställda 

och kunde åka många mil för att dra upp 

någon ur ett dike mitt i natten tyckte att 

hjälpsamheten och omtänksamheten var 

en myt. 

För att inte tala om skip echelong – ibland 

fel och jobbigt, ibland praktiskt och 

snabbt, men alltid ett synbart bevis på att 

resultatet och människan var i centrum 

istället för procedurerna. För att inte 

tala om den befriande inställningen till 

grader och kompetenser. Mänskligt och 

funktionellt. 

Jag skall villigt erkänna att det var två 

jobbiga år här i Boden. Men väl värda 

insatsen. Jag lärde mig mycket som jag 

nu försöker tillämpa i en annan miljö. Och 

där är vi väl återigen framme vid pudelns 

kärna – vårt gemensamma intresse av 

att Norrlands signalbataljon och S3-andan 

inte glöms bort, utan istället även 

i fortsättningen kan lyftas fram som ett 

exempel på en bra och duglig verksamhet, 

ett exempel att ta efter. Såväl här i Boden 

som i signaltrupperna. 

Det är med stolthet jag som chef för 

signalregementet tar emot Norrlands 

signalbataljons fana. 

Tack för ordet.

Ordf: 

Vice: 

Sekr: 

Kassör: 

Seniorer: 

Vassijaure: 

Pålkem: 

Mässen: 

Utland: 

Parabolen: 

Seniorkommitté 

Vassijaure 

Ulf Nordlander 

Rolf Runelöf 

Anders Eriksson 

K-G Jernlund 

Christer Eklund 

Gunnar Markström 

Bengt Eriksson 

Patrik Eriksson 

Christer Eklund 

Maria Einarsson 

Bokning & nycklar: 

tel: 0921-34 81 20 

vassi@s3kamrat.nu 

Vassijaure plusgiro: 

831 54 88-0 

Högsäsong Lågsäsong 

Pris/vecka: Ej medlem Medlem Ej medlem Medlem 

S 3 Kamratförening 

Box 9105 

961 19 Boden 

Plusgiro huvudkassa: 17 88 87-6 

Styrelsen 2005 

0589-404 01 

0921-591 79 

0921-34 96 21 

0921-511 32 

0921-651 51 

0921-34 81 20 

0921-10380 

0921-34 87 54 

0921-651 51 

0921-165 79 

Kommitténs inriktning är att behålla pensionerade 

medlemmars knytning till förbandet och 

kamratföreningen. Kommitténs verksamhet är 

främst knuten till Boden-området. Ärtsoppa 

ätes 4:e torsdagen i månaderna: Januari-maj, 

sept-nov 

2-bäddsrum: 1100 880 800 550 

4-bäddsrum: 2000 1650 1400 1100 

Lägenhet: 

Pris/ dygn: 

3800 3200 2700 2100 

2-bäddsrum: 240 200 180 120 

4-bäddsrum: 400 330 300 220 

Lägenhet: 800 650 600 440 

Högsäsong är i regel fr.o.m v12 t.o.m v19 

S3 KF Båt 

Ansvarig: S-E Sisth, 

0921-59442 

Uppställningsplats: 

Vid By 50, tills vidare 

Hyra 50kr/dygn 

senior@s3kamrat.nu Parabolen 

Adress: Parabolen, 

S3 Kamratförening, 

Box 9105, 96119 Boden. 

parabolen@s3kamrat.nu 

Pålkemgården 

Bokning & nycklar: 

tel: 0921-682 46, 

070-6667945 

palkem@s3kamrat.nu 

Pålkem plusgiro: 

639 85 39-4 

Kommande aktiviteter i föreningen 

S3 Kamratförenings årsmöte 2005-11-24 

Boka in torsdag kväll 24/11,för årsmötet, kl 17:00, prel. plats OII. 

Kallelse samt fullmakt utskickas under oktober månad. Skicka 

gärna årsmötesmotioner till styrelsen redan nu inför styrelsemötet 

7/10, dock senast sju dagar före årsmötet. 

Seniorträffen infaller med årsmötet. 

Mer info kommer ! 

Tfn: 0921 - 34 96 21 

Fax: 0921 - 34 90 19 

E-post: sekr@s3kamrat.nu 

Mässdirektionen 

tackar för sig och ber 

att få återkomma i 

andra sammanhang och 

i andra former. 

Medlemspriser: 

Överliggning: 75:-/pers (inkl fi skekort under säsong 

1/2--1/10) 

Dagbesök: 75:-/pers (inkl fi skekort under säsong 

1/2--1/10) 

Icke medlemmar 150:-/ pers och dygn 

Hela anläggning/konferens för medlem eller 

icke medlem: Offert 

Internationellt 

utbyte 

Ansvarig: Christer 

Eklund 

Tel 0921-65151 

chek46@hotmail.com 

Inget nytt 

i dagsläget 

31

(Lägg märke till att ett par namn fi nns två gånger, för det är svårt att se vilken rad som är rätt.) 

32 

Främre raden från vänster i bild: 

Peter Olsson, Lennart Jansson, Leif Nordberg, Fredrik Jonsson, Rolf Frohm, Eva Cederlund, Robert Sennerfors, Kent Brodin, Dan Hagman , Lars-Göran Huhta, Johan Gröhn, Mikael 

Wallo, Mikael Sjögren, Kenneth Tuvehed, Mikael Bergman, Kent Pettersson, Erik Jonson 

Andra raden från vänster i bild: 

Anders Bengtsson, Niklas Berglund, (John Persson), (Johan Öberg),Andreas Stadler, Fredrik Carlsson ,Jan Gustafsson, Tomas Bylund, Rikard Eklund, Anders Södersten, Ulf Westbom, 

Bengt Lindvall, Börje Öberg, Håkan Björklund, Rolf Runelöf, Tore Engström, Per Svensson, Anders Eriksson, Thomas Bergstedt, 

Lennart Wanhatalo, Stefan Boqvist, Leif Eriksson, Maria Einarsson, Jan Pasma, Karin Gustavsson, Bernt Wikström 

Tredje reden från vänster i bild: 

Sven-Erik Lantz, Jörgen Nilsson, Johan Rönnqvist, John Persson, Johan Öberg, Daniel Östlund, Björn Persson, Dennis Hansson, Joakim Gustavsson, Christian Tengelin, Patrik Eriksson, 

Benny Einarsson, Christian Almqvist, Jan Lundberg, Jörgen Andersson-Strand, Henrik Fahlesson, Anders Häggberg, Nils Olsson, Ulf Svensson, Erik Zettergren, Mats Blom , 

Magnus Öberg, Patrik Lassi, Robert Zakrisson 

Fjärde raden från vänster i bild: 

Lars-Erik Drugge, Esko Hakkasolo, Malin Scharfenberg, Rickard Gustafsson, Patrik Persson, Måns Eriksson, Marita Norlén, Christian Wallgren, Sven-Erik Sisth, David Bergman, 

Tommy Helin, Johan Noppa, Mattias Uddling, Paul Svalqvist, Jan Almgren, Mats Modig, Urban Brännström, Gustav Lundkvist, Göran Myllimäki, Björn Bråborg, Ari Kilpelä, Mårten 

Öyen, Erik Ottersgård, Patrik Nordlander, Markus Morin, Kjell Lantto, Henrik Spetz, Morgan Gustavsson 

Foto: Mats Carlsson, I 19 info

parabolen 3_05.indd - S3 Kamratförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?