S3 Kamratförening nr 1
S3 Kamratförening nr 1
S3 Kamratförening nr 1
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vår är lika med skoterturer för många.<br />
På sidorna 7-9 kan ni läsa om en av många turer som skett bland<br />
kamratföreningens medlemmar. Denna gång gick turen till kamratföreningens<br />
gård i Pålkem.<br />
<strong>S3</strong><br />
<strong>Kamratförening</strong><br />
<strong>nr</strong> 1
Ordföranden har<br />
ordet<br />
Kamrater!<br />
Vardagen överträffar<br />
oftast dikten<br />
eller tanken<br />
kanske jag skall<br />
säga. Att offi cersyrket<br />
innehåller<br />
många jobb var<br />
för några år sedan<br />
en rekryteringsslogan.<br />
Det gäller nog fortfarande.<br />
Såväl i min roll som ordförande i <strong>S3</strong> kamratförening<br />
som i stabschefsrollen vid Norra militärdistriktet möts<br />
jag av positiva överraskningar så gott som dagligen.<br />
Kan det bero på att jag i båda rollerna omger mig av<br />
kunniga <strong>S3</strong> offi cerare? Jag vill i alla fall tro det. ”<strong>S3</strong><br />
andan” fi nns på båda sidorna av Norrbottensvägen. Det<br />
känns därför tryggt och trevligt att gå till jobbet, nu<br />
som tidigare, väl medveten om att något oväntat säkert<br />
inträffar även idag. Jag skall återge tre händelser som<br />
speglar det jag vill säga nämligen att <strong>Kamratförening</strong>en<br />
och kamratandan lever.<br />
Den 25. februari gick jag förbi hos Mikael Wallo som<br />
är tjänstgör i den för Bodens garnison gemensamma<br />
personalutvecklingsgruppen. Han var då helt upptagen<br />
med att gå igenom de yrkesoffi cersansökningar som<br />
kommit till regementet i allmänhet och signalbataljonen<br />
i synnerhet. Ett STORT intresse fi nns från dagens ungdomar<br />
att söka yrket och inte minst som signaloffi cer.<br />
Över 150 kvalifi cerade ansökningar fanns totalt. Här<br />
fi nns namn vilka tydligt påminde mig om att ”yrket går<br />
i arv”. Idag från far till son men i framtiden från mor<br />
till dotter eller mor till son. Oaktat detta är trenden ett<br />
mycket bra bevis på att tjänsten är attraktiv och att kamratandan<br />
fungerar. <strong>Kamratförening</strong>en fyller här en viktig<br />
roll. Ta hand om dom yngre kollegorna så att dom känner<br />
sig tillhöra ”<strong>S3</strong>-familjen”.<br />
Den 24. februari var jag på väg hem från ett besök i<br />
St Petersburg. Jag hade inbjudits av en Norrbottensdelegation<br />
att delta i uppvaktningen av staden som fyller<br />
300 år i år. Då Norra militärdistriktet har som ett av sina<br />
uppdrag att utveckla försvarsmaktens relationer med<br />
Ryssland och Leningrads militärområde gavs jag tillfälle<br />
att besöka stabschefskollegan Laputin som året innan<br />
varit på besök i Boden. En fascinerande upplevelse att<br />
gå i de historiska byggnaderna som varit Rysslands militära<br />
högkvarter och som nu nyttjas för såväl museum<br />
och milostabsplats.<br />
På fl ygplatsen i St Petersburg möter jag Pär Burge, även<br />
han på väg hem. Nu var väl det inte så märkligt eftersom<br />
jag i min stabschefsroll skickat honom till Ryssland<br />
för att under tre veckor kompetensutveckla sig i det<br />
ryska språket. Vad har då detta med kamratföreningen<br />
att göra? Jo, vi kom att tala om när jag som kompanichef<br />
var i valet och kvalet att anta honom som kadett på<br />
<strong>S3</strong>. Jag hade mina tvivel om att han inte skulle bli kvar i<br />
Boden eftersom han kom från Strängnäs vilket jag också<br />
nämnde för honom i den antagningsintervju som åvilade<br />
kompanichefen att hålla. I samtalet på fl ygplatsen<br />
berättar han då att just kamratföreningen och det engagemang<br />
som fi nns från enskilda och förbandsledning är<br />
kanske det starkaste skälet till att han trivts så bra och<br />
fortfarande bor kvar i Boden. Hans engagemang i <strong>Kamratförening</strong>en<br />
har ju härvidlag varit dubbelriktat med ett<br />
bra resultat för båda som synes.<br />
Samma vecka får jag en mail från en veteran som<br />
tjänstgjort på S1 B mellan åren 1941 och 1958, Nils<br />
Palmquist. Anledningen till att han skriver är att han har<br />
upptäckt att på S1 hemsida och länken till <strong>S3</strong> signalbataljon<br />
fi nns en inte helt tillfredsställande beskrivning av<br />
historien om Signalregementets detachement i Boden<br />
—5.kompaniet. Han tillhörde en grupp om 10 volontärer<br />
som kom till Boden den 2 november 1941 och som<br />
under årens lopp samlats på det logement i fd A5 kasern<br />
där dom ryckte in. Han beskriver den kamratanda som<br />
utvecklats och som gör att dom fortfarande efter 62 år<br />
håller ihop gruppen där bla förre förbandschefen Edvin<br />
Eriksson och Sven Sehlberg ingår. ”När vår grupp samlas<br />
talar vi mest om Bodentiden, en tid som vi aldrig<br />
glömmer och som många av oss längtar tillbaka till”.<br />
Hans senaste tjänstgöring vid <strong>S3</strong> var 1954 till 1958 som<br />
skolchef för motorskolan.<br />
Jag fastnade för hans mycket positiva attityd till S 1 B,<br />
den kamratanda som beskrivs och som fortfarande lever,<br />
men samtidigt till den ”kritik” eller kanske oro som<br />
ligger i att vi unga?? inte kan vår historia tillräckligt bra.<br />
Jag kommer att kontakta honom för att försöka få honom<br />
att bidra med en historisk återblick.<br />
Ja, det blev ett klipp ur vardagen.<br />
God fortsättning på året och välkommen till ännu<br />
ett nummer av Parabolen. <strong>Kamratförening</strong>stidningen<br />
som ligger steget före. Njut av den gryende våren och<br />
välkommen till våra fritidsmöjligheter på mässen, i<br />
Pålkem och i Vassijaure. Möt upp på föreningens aktiviteter!<br />
Arbetet med att förbättra kommunikationerna<br />
mellan föreningsmedlemmarna och styrelsen pågår bla<br />
genom att utveckla ett bra adressystem via internet.<br />
Slutligen vill jag från hela <strong>S3</strong> <strong>Kamratförening</strong> hjärtligt<br />
gratulera föreningsmedlemmen, vännen, signalisten och<br />
Översten Ola Hanson när han nu tillträder som Chef<br />
för Norrbottens Regemente. LYCKA TILL.<br />
Jag konstaterar att det är inte varje år som vi har en signalist<br />
som garnisonschef men två stycken inom loppet<br />
av tre år verkar nästan som en tradition…<br />
Vårhälsningar från<br />
Ulf Nordlander<br />
0921-68002 alt ulf.nordlander@mdn.mil.se
Bataljonschefen<br />
har ordet<br />
Stöd <strong>S3</strong> <strong>Kamratförening</strong> - Köp våra böcker!<br />
Fina presenter, trevlig läsning och historiska vingslag.<br />
• Norrlands Signalregementes historia, 80:-/st<br />
• Bodensignalister, 120:-/st<br />
• Så´nt var livet i Bodens fästning och garnison, 150:-/st<br />
Porto, oavsett mängd, 20:-<br />
Sätt in pengarna på postgiro: 17 88 87-6<br />
Skriv avsändare tydligt och vilka böcker Du avser köpa så skickar vi dem till Dig.
Bataljonsövning 2<br />
Text: Maria Einarsson<br />
Bild: Befäl på signbat<br />
7 dagar i januari var vikt för BÖ2. Detta<br />
var den chans vi hade att öva förbandet i<br />
vinterduglighet. Resterande övningar skulle<br />
ju ske i Enköping och Skövde trakten. Där<br />
kan det ju vara riktigt milt i februari-mars.<br />
Vi hade tur. Kung Bore tog i rejält<br />
och vissa dagar och pressade han ner<br />
kvicksilvret mot 30 minus, oftast var<br />
det lite varmare.<br />
Efter att utgångsgrupperat i närområdet<br />
och deltagit i C I 19 övning så<br />
fl yttade vi oss mot Älvsbyn. Några<br />
avåkningar, men inga personskador,<br />
gjorde att även bärgargruppen fi ck<br />
något att göra.<br />
<strong>Kamratförening</strong>en, med Christer Eklund i<br />
täten, hade bjudit in fem fi nska gäster från vårt<br />
vänförband, Signalbataljonen i Kainuu Brigad.<br />
Tre yrkesoffi cerare och två reservister, de var<br />
med under två dagar och var mycket nöjda<br />
med sitt besök.<br />
10 bildskärmar omringar Jonas och Kenth<br />
Ordergivning<br />
Jonas Holmgren, Anders<br />
Eriksson och Morgan KC Esko Hakasalo<br />
Gustafsson<br />
Tommy Lundmark övervakar ett sjukvårds moment<br />
Blåslampan till 271:an Samband med Chefen Storberget
Ronnie Jansson C I 19 på besök<br />
Ola och Ari lunchar<br />
Del av stabsgruppen<br />
Koket, interiört inklusive kock<br />
Fläsk med löksås och potatismos uppskattas även av fi nska<br />
Koket, exteriört, på trossplatsen Matlagning på troppkök<br />
Post<br />
Finskt besök i TLC<br />
Kent Brodin och Anders Magnusson<br />
Niklas
Kainuu<br />
Brigad<br />
Norra<br />
försvarsområdets<br />
beredskapsbrigad. Finlands<br />
Text: Christer Eklund / Maria Einarsson<br />
Bild: Maria Einarsson<br />
Kainuu Brigad ligger 15 mil SO<br />
om Uleåborg. Området är täckt<br />
med snö 6-9 månader om året.<br />
Brigadens specialitet är militära<br />
operationer i vida skogsområden.<br />
Brigaden består av: Jägarbataljon,<br />
Logistikbataljon, Artilleribataljon,<br />
Pionjärbataljon, Signalbataljon och<br />
ett UH-Center (sjukhus, förråd,<br />
matsalar, tpc och verkstad)<br />
Totalt ca 3800 soldater / år. De har<br />
ett övningsområde på 6500 ha och ett<br />
skjutfältsområde på 13850 ha.<br />
Brigaden har varit lokaliserad till<br />
Kajana sedan 1966. Signalbataljonen fl yttade dit<br />
1998 från Uleåborg.<br />
Som kuriosa kan nämnas att de har 873 fordon i<br />
användning och kör ca 2,9 millioner km/år och<br />
förbrukar 1 150 000 liter bränsle/år.<br />
Finlandsutbytet<br />
Efter några års uppehåll har så en vital del av utbytet<br />
mellan <strong>S3</strong> <strong>Kamratförening</strong>/Norrlands Signalbataljon<br />
och Norra Signalistgillet/Norra Finlands<br />
Signalbataljon återupptagits.<br />
Denna gång var det Signalbataljonen som stod<br />
Markus Haataja, Jari Maljanen och Christer Eklund<br />
värd för arrangemanget.<br />
Fredagen den 24 januari anlände tre representanter<br />
för bataljonen och två reservister från Gillet. Gästerna<br />
visades till sina logement ( en kvinnlig offi cer<br />
var med) och sedan var det Chefen Signbat tur att<br />
hälsa gästerna välkomna samt berätta om bataljonen<br />
och utbildningen som genomförs där.<br />
På kvällen avåts en enkel måltid med tillbehör i<br />
puben ”Koler” på S 3:s mäss. Här mötte, förutom<br />
bataljonschefen och representanter för S 3 <strong>Kamratförening</strong><br />
(som var värd för tillställningen) några<br />
befäl från signalbataljonen upp. Det blev en lugn<br />
och värdig tillställning där vi fi ck<br />
bekanta oss med varandra.<br />
Lördag morgon var det så dags för<br />
gästerna att transporteras ut till den<br />
terräng där Bataljonsövning 2 genomfördes.<br />
De följde sedan övningen<br />
under drygt ett dygn, inklusive övernattning<br />
i fält.<br />
På söndagens kväll var det Bataljonschefen,<br />
Anders Magnussons, tur att<br />
stå som värd vid en litet mer offi ciell<br />
middag på S 3:s mäss med, förutom<br />
de fi nska vännerna, särskilt inbjudna<br />
gäster från Signalbataljonen och<br />
från <strong>Kamratförening</strong>en. Här utbyttes<br />
hälsningar och några presenter samt löften om att<br />
fortsätta och helst också fördjupa vårt, sedan mer<br />
än 10 år, uppskattade utbyte<br />
mellan de fyra olika<br />
intressenterna.<br />
Efter ytterligare en natt<br />
på kasern avreste de fi nska<br />
kamraterna nästföljande<br />
morgon.<br />
Kjell Lantto i samspråk<br />
med Jarkko Seppänen<br />
Sami Rajala, Helinä Tuntinen och Markus Haataja
Den förberedde<br />
överlever!<br />
Text: Robert Zakrisson<br />
Bild: S-E Sisth<br />
Mina damer och herrar, kvinnor och män<br />
och alla eventuellt övriga. Denna historia<br />
är baserad på sanningen sedd ur en ung<br />
löjtnants ögon och kan därför upplevas<br />
vara vinklad men så är inte fallet. Detta är<br />
sanningen, hela sanningen och inget annat<br />
än sanningen.<br />
Minus 10 grader, halvklart, Pålkemgården bokad,<br />
maten beställd, necessären packad och ett taggat<br />
gäng var redo. Kan det vara bättre förutsättningar<br />
för en perfekt skotertur upp till Pålkem?<br />
Ja, det enda man kan säga så här i efterhand är att<br />
skenet bedrog oss.<br />
Tanken var att vi skulle samlas i gula rummet ca<br />
0830, ”rodda” i ordning det sista, avmarschera<br />
0900 från <strong>S3</strong> för att sedan vara framme i Pålkem<br />
ca 1300 och äta nygrillade hamburgare som Hacke,<br />
Bergman, Lassi och L-G skulle fi xa eftersom de<br />
åkte bil upp.<br />
Hamburgarna var enligt uppgift färdiga 1300 men<br />
det var bara ett litet problem… Vi som åkte skoter<br />
var inte där!<br />
Som ni säkert förstår eller har hört på mässen<br />
så gick resan ”inte riktigt” enligt plan.<br />
Allt började väl egentligen redan innan avmarsch.<br />
Ca 0800 ringer det i en mobiltelefon i gula rummet.<br />
Det var Berglund som stod vid Shell med<br />
punktering på släpet. Det var väl inga större problem,<br />
en hjulstyrka utgick och Berglund, med skoter,<br />
var på kaserngården i god tid innan avmarsch.<br />
När vi sedan samlat ihop hela styrkan kunde man<br />
räkna sig till tio taggade ”skoteråkare” som var<br />
redo utanför kasern.<br />
Som ni säkert har noterat så var det bara 2, möjli-<br />
Vi var:<br />
kanske inte det högsta och man började tvivla på<br />
att vi skulle äta hamburgare kl. 1300 men hoppet<br />
fanns fortfarande. En del kortare stopp blev det<br />
pga. att någon valde att köra fast 2 gånger. Utan att<br />
säga några namn men efternamnet börjar på Alm<br />
och slutar på gren. Det var även någon som valde<br />
att parkera sin skoter i Freddes dragkrok. För att<br />
inte nu heller ”hänga” ut någon så kan jag väl säga<br />
att denne någon körde en Lynx Grand Touring HC<br />
670 RAVE (undra vem de kan va???).<br />
Man kan säga att det fl öt väl på som vanligt ända<br />
till klockan slog 1100 och vi kom fram till sjön vid<br />
Degersel. Sjön var ospårad och det var väl en del<br />
fl ödvatten under snötäcket. Jag ligger någonstans<br />
mitt i ”kolonnen” och ser att Putte stannar. Jag<br />
vänder om och får reda på att remmen gått av för<br />
honom. Efter att han bytt den och vi rullar mot den<br />
torrare delen så möter vi Morgan och Janne Almgen<br />
som är på väg tillbaka.<br />
Väl framme på torra land så får vi reda på att Ottersgårds<br />
skoter inte ”orkat” över fl ödvattnet och<br />
att Sandra J skulle stanna för att hjälpa honom<br />
lös då hon också satt sig i fl ödvattnet därav vände<br />
Morgan, Janne och Widell. Efter det att vi väntat<br />
ett tag kommer Sandra till platsen med gashandtaget<br />
praktiskt taget fasttejpat i styret för att inte köra<br />
fast. Ansiktsmasken hade glidit ner så ett antal vita<br />
fl äckar i ansiktet hade bildats men inte nog med<br />
det, hon var även dyngsur upp till knäna. Åtgärd 1:<br />
värm ansiktet så fl äckarna försvinner, åtgärd 2: av<br />
med kängorna och in med fötterna i närmsta arm-<br />
Jag (Lt Zakrisson), Ski-Doo Mxz 600X – Civila vattentäta skoterskor<br />
Mj M Gustafsson, Polaris Edge 500 – Jörnkängor (Morgan dom är inte vattentäta!)<br />
Mj F Nyström, Artic Cat Zr 600 – Icke vattentäta civila kängor<br />
Kn P Eriksson, Lynx Grand Touring Hc 670 RAVE – Icke vattentäta civila skoterskor<br />
Lt S-E Sisth, Yamaha Venture 600 – Okänt vad han hade på fötterna men han valde att inte blöta ner sig<br />
Lt E Ottersgård, Kronskoter Lynx Ranger – Icke vattentäta Lundhagskängor<br />
Fk Widell, Polaris Ultra – Stövlar<br />
Fk Almgren, Kronskoter Lynx Forrest Fox – Vinterkänga 90<br />
Fk S Jansson, Ski-Doo Formula 500 – Vinterkänga 90<br />
Fk Berglund, Lynx Grand Touring 500 – Jörnkängor<br />
gen 3, som hade skor som var vattentäta på fötterna och endast 2 kronskotrar som var med på färden.<br />
Tillbaka till skoterturen.<br />
Som vanligt så kommer vi iväg ca 20 min sent men vi var ju på rull och allt kändes bara fi nt. Tempot var
hålor. Åtgärd 3: på med torra strumpor plastpåsar<br />
och sedan kängorna ytterst.<br />
När Svenne och jag sitter där med varsin fot<br />
i armhålan så ringer mobiltelefonerna igen<br />
och det man kunde utläsa av samtalen var<br />
egentligen ett enda stort HJÄLP!<br />
Eftersom det endast var jag som hade vattentäta<br />
skor på väntplatsen så var det bara att vända om.<br />
När man närmar sig denna oas av snö, vatten,<br />
is, 5 st skotrar, och ett antal svettiga offi cerare<br />
kunde man se följande: Morgans skoter stod<br />
300m framför Ottersgårds dock ej fastkörd. Vid<br />
Ottos skoter står Otto och Morgan med startsnöret<br />
avslitet i handen och skotern nergrävd i knädjupt<br />
vatten. Bägge två dyngsura upp till knäna. Almgen<br />
som vände tidigare för att vara hjälpsam hade nu<br />
själv satt sig i vattnet. Där stod Berglund, Widell<br />
och Almgren och slet och drog. Alla på platsen<br />
utom Widell och jag var nu dyngsura upp till<br />
knäna och med tanke på att temperaturen hade<br />
börjat sjunka emot –20 grader så gällde det att<br />
handla snabbt. Morgan gick de 300m fram till sin<br />
skoter i vattnet och körde mot torra land. Vi övriga<br />
kraftsamlade för att få lös Almgren. Efter ca 30<br />
min badande så fi ck vi till slut fart på maskinen<br />
och Widell körde den mot land, Almgren tog<br />
Widells skoter och Berglund sin egen. När den<br />
skotern var lös så var det bara en skoter kvar i<br />
vattnet Ottos Lynx Ranger som startsnöret var av<br />
på. Efter några misslyckade försök nödstarta den<br />
på variatorn var det dags att använda mobilen igen.<br />
Budskapet var enkelt jag behöver en läderrem för<br />
att starta skotern, folk för att hjälpa till att dra loss<br />
den och Otto måste få komma in i värmen. Han<br />
hade nu stått i vattnet 1,5 –2 h.<br />
Vid det här laget hade gänget som stod<br />
på den torra delen av sjön samverkat<br />
med lokalbefolkningen i byn så att de fi ck<br />
Värmer frusna fötter i byagården<br />
tillgång till en bygdegård<br />
för de som blött ner sig.<br />
Fredde och Widell vänder<br />
om till oss två med diverse<br />
remmar och för att hämta<br />
Ottersgård. Då vill det sig<br />
så illa att även Fredde sätter<br />
sig i vattnet så att även han<br />
blir tvungen att blöta ner sig.<br />
Väl uppe igen så vill man ju inte precis stanna, så<br />
han signalerar åt Otto att hoppa på i farten. Vilket<br />
misslyckas. Så han sätter sig igen och efter många<br />
om och men så tar de sig tillslut iväg. Under tiden<br />
försöker jag förgäves att nödstarta Lynxen, samtidigt<br />
som Widell försöker dra upp ett spår framför<br />
Ottos skoter vilket resulterade i att han brände sin<br />
rem, bytte och brände även sin reservrem. Så där<br />
står vi. 2 man 3 skotrar, en med startsnöret av, en<br />
utan drivrem och min. Dags för mobilen igen!<br />
Från dom som satt inne i värmen i bygdegården får<br />
vi höra att de har fått kaffe och mackor, Christian<br />
Almqvist var i full färd med att i Boden skaffa<br />
fram en ny rem till Widell och stövlar till de blöta.<br />
Efter ett långt konfererande med Svenne beslutar vi<br />
oss för att försöka lossa magnapullen på kronskotern<br />
för att få dit startsnöret igen. Klockan var nu<br />
mellan 14 och 15.<br />
Efter någon timmes skruvande fi ck jag och Widell<br />
i alla fall ihop skotern så att den gick att starta<br />
igen, men nu börjar även de torrskoddas krafter att<br />
ta slut. Klockan närmar sig nu 1700 och det har<br />
blivit mörkt. På väg ut till oss är Morgan och Putte<br />
med sopsäckar på fötterna och med sig har de en<br />
ny rem till Widell. När vi då börjar se en ljusning<br />
så meddelar Putte när han anländer att han fått ett<br />
telefonsamtal från Boden. Hans bil är skrot. Tydligen<br />
hade Puttes sambo krockat och det var ju<br />
precis det han inte ville höra nu. Efter att försökt<br />
få upp skotern i en halvtimme ungefär så hade vi<br />
kommit ca 10m. Då gav vi upp! –Vi lämnar liket<br />
till i morgon. Lät någon säga och så blev det.<br />
Efter att vi bytt rem på Widells skoter och dragit<br />
lös honom så var det bara hoppa upp på våra<br />
skotrar och ta oss till bygdegården, då hade i och<br />
för sig Morgan och Putte ca 500m kvar att pulsa i<br />
fl ödvattnet till deras skotrar.<br />
När jag och Widell äntligen kom in i värmen så<br />
hade klockan rusat iväg till ca 1800 så det fanns<br />
ingen tid för någon längre rast.<br />
I slutändan var vi 6 tappra som fortsatte mot Pålkem<br />
Jag, Svenne, Sandra, Janne A, Fredde och<br />
Berglund.<br />
Termometern visade, nu, –26 grader och vi
hade 4-5 mil kvar… De övriga valde att lämna<br />
skotrarna, åka hem med Almqvist och hämta dom<br />
senare.<br />
Äntligen på rull igen och inga blöta sjöar kvar bara<br />
fi n pisstad skoterled. Lite varmare bara så hade det<br />
varit perfekt.<br />
Nu såg man verkligen fram emot att få dom där<br />
hamburgarna i Pålkemgården. Max en timme kvar<br />
sa någon… MEN!!!<br />
Så blev det förstås inte!<br />
Efter många stopp för att värma fi ngrar och tår så<br />
händer det osannolika när vi har 2 mil kvar. Freddes<br />
variator lossnar! Bogserlina fram och dra den<br />
till närmsta väg. Vi tar oss i alla fall framåt även<br />
om det går max 30 km/h och det är 26 grader kallt.<br />
Väl framme vid Pålkemvägen så lämnar vi Freddes<br />
skoter för att hämta den senare. Bara 7-8 km kvar<br />
nu kan inget gå snett vi kör ju efter en väg! Först<br />
på plats i Pålkem börjar jag att räkna in skotrarna<br />
och upptäcker till min fasa att vi saknar en skoter.<br />
Sandras skoter la av ca 3 km från slutmålet för<br />
dagen(misstänkt ispropp).<br />
Så kontentan av det hela var att av de 10 skotrar<br />
som startade så var det endast 4 som tog sig hela<br />
vägen (Min, Svennes, Berglunds och Almgrens).<br />
Klockan var nu närmare 2200 på kvällen, men vi<br />
var ju framme och ingen större skada var skedd<br />
förutom att 3 skotrar stod längs vägen, 3 stycken<br />
fi ck vända och att vissa hade förfrusit näsan…<br />
Hamburgare!!!<br />
Gott som tusan, även om de varit färdiga sen 1300.<br />
Tack uppfi nnaren av mikrovågsugnen och tack ni<br />
som åkte bil upp.<br />
Nu tror säkert många av er läsare att denna miserabla<br />
historia är slut??? Men skam den som ger sig.<br />
Jag ska försöka fatta mig kort.<br />
Väl inne i gården så är bastun varm dock lite dåligt<br />
tryck i vattenkranarna. Strömmen går lite fram och<br />
tillbaka, huvudsäkringen går och det är inte speciellt<br />
varmt inomhus. Tur att vi hade 2 byggfl äktar<br />
med oss, eller? Svenne har lovat att det blir potatisgratäng<br />
och fl amberat kött. Jobbigt att göra potatisgratäng<br />
i en ugn som bara går på en fas (blir ca<br />
60 grader varm). Nu är det inget tryck i kranarna,<br />
vissa får inte duscha efter bastun. Någon säger att<br />
vattnet har frusit och många kliar sig i huvudet om<br />
varför säkringarna går???<br />
Just före denna rad skrevs samtalade jag med ansvarig<br />
för Pålkemgården. Denne bad mig utlysa en<br />
tävling över vem som kan räkna fram hur många<br />
Ampere 2 byggfl äktar, 2 spisar och ugnar, ett bastuaggregat<br />
och en del andra elektroniska prylar<br />
kräver?<br />
Han lät också meddela att om en huvudsäkring går<br />
löser motorskyddet ut till vattenpumpen och även<br />
till oljebrännaren och dessa måste återställas för att<br />
vattnet skall komma och pannan skall gå...<br />
När vi väl fått igång strömmen igen så fl amberades det<br />
kött så det stod härliga till, det åts, dracks, och spelades<br />
en del kort fram på småtimmarna…<br />
När vi tog oss upp nästa dag så var det väl<br />
inte med ljusets hastighet som saker och<br />
ting skedde men det fattades en del beslut.<br />
Ingen var speciellt sugen på att köra skoter hem<br />
i kylan så vi valde att lasta de som fi ck plats på<br />
släpen som Hakasalo och Widell kommit med. Ottersgård<br />
var i Boden och kom med ytterligare ett<br />
släp samt ett antal spett, yxor och spadar för att få<br />
loss sin skoter.<br />
Sagt och gjort så kom till slut iväg, spettade loss<br />
Ottos skoter, körde den till vägen och begav oss<br />
mot Boden framme klockan 2000.<br />
Så här i efterhand kan man bara le när man tänker<br />
tillbaka på denna resa som ägde rum 6-7:e februari<br />
2003.<br />
En sista sak bara. Är det nått fel på att ha vattentäta<br />
skor?<br />
/Lt R Zakrisson
Befälsutbildning<br />
vid signal<br />
trupperna på 40talet,<br />
del 1<br />
Text: Allan Hahn<br />
Foto: Maria Einarsson<br />
Illustationer: Ur Soldatinstruktion för signaltrupperna<br />
1942-års utgåva<br />
Den 1 oktober 1941 anställdes vid S1 i Solna 74 st<br />
volontärer och vid S1 detachement i Boden 23 st.<br />
I rekryteringsannonserna för truppslaget stod att<br />
sökande skulle ha realskolekompetens eller motsvarande<br />
utbildning. Sökande till anställningarna i<br />
Solna sägs ha varit ”ett par hundra”. C:a etthundra<br />
kallades till prov vid S1 på Frösunda.<br />
Vad jag minns från proven är att vi fi ck springa 100 m<br />
och göra ett antal armhävningar. Även vår IQ testades<br />
varvid man också fi ck klart för sig att vi var läs- och<br />
skrivkunniga.<br />
Vilka sökte då en anställning, som innebar ett avtal att<br />
stanna kvar tre år vid truppslaget? Två stora grupper var<br />
rätt tydliga.<br />
Grupp 1<br />
Kriget pågick sedan två år och föreföll, tyskarnas överlägsenhet<br />
till trots, att kunna räcka fl era år till. Den som<br />
var i tjugoårsåldern och snart skulle göra sin värnplikt<br />
kunde se fram emot minst ett års grundutbildning och<br />
därefter repetitionsövningar och ett antal beredskapsmånader.<br />
Bättre då att frivilligt välja anställning vid ett<br />
truppslag som lovade viss utbildning, gångbar i det civila<br />
livet. I annat fall hamnade man ju där inskrivningsnämnden<br />
behagade placera en. Och det där med tre år<br />
kunde väl alltid ordna sig.<br />
Grupp 2.<br />
Sjutton- och artonåringar med realskola, som inte ville<br />
eller av ekonomiska skäl inte kunde fortsätta studier vid<br />
gymnasium. För många av oss gällde säkert också att :<br />
”vid sjutton års ålder blev stugan oss trång...” Vi ville<br />
komma ut och försörja oss själva. I den här gruppen<br />
fanns drygt sextio procent av volontärerna.<br />
Grupp 3<br />
Så fanns nog en tredje grupp som inte kunde hitta något<br />
jobb i sin hembygd. Trots alla inkallelser fanns det här<br />
och var arbetslöshet. Näringslivet gick på lågvarv.<br />
Utbildningen under de tre första åren.<br />
Volontärskola, oktober 1941- september 1942<br />
Korpralskola, oktober 1942- september 1943<br />
Furirskola, oktober 1943- mars 1944<br />
Volontärskolan innebar allmän soldatutbildning där<br />
det ingick en del truppslagsspecifi ka ämnen såsom<br />
hästtjänst, linjebyggnad och för alla en grundläggande<br />
telegraferingsutbildning. Skolchef var löjtnant Falkenberg<br />
och avdelningschefer sergeanterna Furustig och<br />
Svensson, båda reservare. Under det första halvåret hade<br />
vi även ett antal nybefordrade furirer som instruktörer.<br />
Strax före nyår 1941 drabbades ett par kamrater av<br />
scharlakansfeber och togs in på Epidemisjukhuset. För<br />
att inte smitta ner de återvändande värnpliktiga blev det<br />
för volontärskolan, att efter nyårsdagen, på skidor ta sig<br />
till Kymlinge på Järvafältet, där de två värmestugorna<br />
blev vår förläggning under en vecka. Varje stuga hade<br />
två rum som värmdes av var sin plåtkamin. Vi var så<br />
många att tjänsten som eldpost under nätterna inte blev<br />
betungande. Vår förbindelse med yttervärlden var de<br />
nyheter, från tidningar och radio, som skolchefen meddelade<br />
vid lunchuppställningen.<br />
Efter en vecka fi ck vi fl ytta över till baracker i Väsby.<br />
Där fanns britsar för våra halmmadrasser, som i Kymlinge<br />
legat på golvet och man kunde gå till sängs utan<br />
att ha pälsmössan på huvudet. Efter en vecka i Väsby<br />
blåstes ”Faran över” och vi kunde återvända till Frösunda.<br />
Över påsken, efter sex månader i tjänst, fi ck vi så det<br />
efterlängtade övningsuppehållet med betald hemresa.<br />
Under tre sommarveckor låg vi i Petbol, en liten by<br />
väster om Hallstavik och byggde en blanktrådsledning,<br />
fyrskruv, med instruktör från Telegrafverket. Allt var<br />
”handarbete”: Gräva stolphål, bära fram stolpar genom<br />
terrängen, med slägga och borr göra hål för stagfästen i<br />
berg, resa stolpen med hjälp av resgaffl ar, spika stolptak<br />
(varför gjorde man inte det innan man reste stolpen?),<br />
skruva fast isolatorer, ”dansa fyrskruv”. De som inte var<br />
sysselsatta på linjen hade simundervisning, övade stationsbyggnad,<br />
läste reglementen mm. Förläggningen var<br />
i och bakom skolan i Petbol. De fl esta låg på golvet i<br />
gymnastiksalen med kappa m/10 som enda underlag. De<br />
som låg i tält på halm hade det mjukare men var istället<br />
mera besvärade av myggen. Dom var i den här trakten<br />
nästan i Norrbottensklass.<br />
Korpralskolan medförde en uppdelning i tråd- och<br />
radioavdelning grundad på den färdighet som visats<br />
tidigare. Viss trådutbildning fi ck vi radioter dock i form<br />
av övningar på permanenta nätet. Vinterutbildningen<br />
bedrevs i Jämtland och vi deltog i en manöver inom II<br />
Milo. Egon Sandell och jag satt i en vecka på växeln i<br />
Alsen. Under sommaren blev fl era av oss engagerade<br />
i utbildning på Marieberg av ”eftermönstrade” . Det<br />
var vapenföra som genom ”kategoriklyvningen” under<br />
1925-41 undantagits från vpl utbildning. Det var härligt<br />
att se med vilken geist dessa 25-40åringar gick in för sin<br />
uppgift.<br />
I början av september åkte jag med nybefordrade furiren<br />
”Fimpen” Eklund som chef och en värnpliktig bilförare,<br />
med en 25-wattare, till Dals Ed för att tjänstgöra vid en<br />
fälttjänstövning. Jag gick till lördagsdansen i folkparken,<br />
träffade en trevlig fl icka, som jag fi ck följa hem till<br />
förstutrappan.<br />
Där satt vi en god stund i den ljumma, ljusa natten under<br />
trivsamt samspråk.<br />
Jag kom osedd av vakten tillbaka till min Agellhydda i<br />
baracklägret. Sov gott på halmstoppad pappersmadrass<br />
och d:o kuddvar. Det prasslade förstås en hel del när
En typ av Agellhydd., Dessa fanns i olika storlekar. De<br />
som var avsedda för förläggning hade plats för tolv<br />
personer och värmdes med kamin.<br />
man vände på sig men ett rent samvete osv.<br />
Nästa morgon kallades jag till dagoffi ceren, en ung<br />
löjtnant, som kunde meddela att han inte sett mig i min<br />
säng vid hans nattvisitation kl 0030. Ådömdes på stående<br />
fot kökshandräckning under söndagen. Det kunde<br />
försyndelsen vara värd.<br />
Många av baracklägrets gäster hade söndagspermis<br />
men det blev ändå en hel del potatis att skala till lunch<br />
och middag. Som plåster<br />
på såren fi ck jag äta den<br />
middag som kockar och<br />
kommissarie tillagade åt<br />
sig själva.<br />
När övningen var slut<br />
skulle vi återvända hem<br />
via S1Sk i Skövde. Övernattning<br />
var beställd på<br />
Soldathemmet, som låg<br />
centralt i sta’n. ”Fimpen”<br />
och jag slocknade snabbt i<br />
baksätet på Volvon, trötta<br />
efter fl era dygnetruntjobb.<br />
Bilföraren var utvilad och<br />
pålitlig och hittade vägen.<br />
På eftermiddagen stan-<br />
nade han utanför Soldathemmet.<br />
”Fimpen” och<br />
jag vaknade och steg ur åt var sin sida av bilen. Jag<br />
lyckades släpa mig fram till husväggen där jag blev liggande<br />
medvetslös. ”Fimpen” låg kvar på gatan i samma<br />
tillstånd.<br />
Vi kvicknade till när vi, på bår, bars in till akuten på<br />
Garnisonssjukhuset. Vi kläddes av, fi ck en spruta av<br />
Gud vet vad och ställdes under en varm dusch där vi<br />
stod och huttrade. Ner i bekväma sängar för första gången<br />
på en vecka, fi ck mat och sömn.<br />
”Fimpen” fi ck lämna sjukhuset redan nästa dag. Sökte<br />
upp vår bilförare på S1Sk där denne lämnat in bilen för<br />
reparation av den läckande gasslang som gengasförgiftat<br />
oss i baksätet. Gengasaggregatet på Volvon var av typ<br />
Lion. Grytan gick på ett pivothjul och drogs av ett par<br />
”skaklar” fastade i bilens kofångare. Under bilen 1öpte<br />
en slang som levererade gasen fram till motorn. Där<br />
hade uppstått en läcka. Bilföraren klarade sig. Han fi ck<br />
ju in en del friskluft framifrån.<br />
Nästa dag fi ck även jag lämna sjukhuset. Hemresan till<br />
Frösunda tog hela dagen i anspråk. Gengas och grusvägar<br />
i förening medgav ingen högre hastighet även om<br />
Kabelkärrgrupp. Byggnad under normala förhållanden<br />
begreppet fartbegränsning ännu var många år avlägset.<br />
Furirskolan började i september -43. Då tillkom våra<br />
kolleger från S 1 B som gjort sina första två år i Boden.<br />
Av de ursprungliga 97 volontärerna från -41 återstod<br />
nu 74. De fl esta avgångarna hade skett efter volontärskolan<br />
och bestod till största delen av dem som jag<br />
inledningsvis benämnt grupp 1. Några hade avvikit till<br />
bil-, signmek- eller ”bösskrökar”utbildning. En ville bli<br />
hovslagare .<br />
Utbildningen uppehö11 sig mycket kring truppföring<br />
och trupputbildning men även på ökande av personlig<br />
färdighet i telegrafering, arbete på Telegrafverkets manuella<br />
stn, körning av kabelkärra mm. Och icke minst<br />
ridutbildning, vi var ju ännu ett par år framåt ett hästanspänt<br />
förband. Stalloffi cer var majoren Bertil Sandström,<br />
kavalleriets reserv, som deltagit i svenska dressyrlaget<br />
vid OS i Los Angeles 1932. Han blev diskad<br />
då domarna tyckte sig höra att han smackade på hästen.<br />
Själv försäkrade han att det var stövlarna som knarrat.<br />
Vår utbildning överlät han åt stallunderoffi ceren medan<br />
han själv tog hand om offi cerarnas.<br />
I början av mars 1944<br />
inträffade vad som kom<br />
att kallas Helagsolyckan.<br />
Under en fälttjänstövning<br />
inom II Milo omkom tre<br />
värnpliktiga och tre hundar<br />
ur Jämtlands Fältjägares<br />
(I5)22.jkomp i en snöstorm<br />
i Härjedalsfjällen.<br />
Om radiosambandet mellan<br />
övningsledningen<br />
och kompaniet fungerat<br />
hade möjligen förlusterna<br />
kunnat undvikas, men så<br />
var nu inte fallet. Möjlig<br />
heterna till<br />
förbindelse från fjällter-<br />
räng till avlägsna stationer<br />
med utnyttjande av rymd-<br />
våg förtjänade att undersökas menade övlt Crafoord,<br />
då C KAFT signal- materielbyrå, sedermera C S1. Han<br />
sökte därför nio frivilliga från vår furirskola för en expedition<br />
i södra Lappland. För nio av oss blev detta en stor<br />
upplevelse. Se Parabolen <strong>nr</strong> 1 2002.<br />
Den ”samlade” furirskolan upplöstes 1 april och vi befordrades<br />
till furirer; dock inte ”på stat” .Det fi ck vänta<br />
till hösten. Vi hade ju ett kontrakt som gällde t o m september<br />
och under sommaren fi ck fl ertalet av oss tjänstgöra<br />
som grpch/instruktörer vid vpl kompanierna. Egon<br />
och jag sökte och blev kommenderade till radiotelegrafi<br />
st- certifi katkursen (RCK) vid ASignS och Telegrafverkets<br />
undervisningsanstalt. Det var bara en hake; vi<br />
måste förbinda oss att stanna kvar vid truppslaget under<br />
minst två år efter kursens slut, men vadå? Det pågick ju<br />
fortfarande ett krig ute i världen...<br />
I nästa nummer av parabolen kan vi läsa om<br />
förhållanden på de sk stamskolorna och om vad<br />
”slangskrift” är
Hollywood is<br />
magic, del 1<br />
Text: Bernt Wikström<br />
Bild: Bernt Wikström och C-L Persson<br />
Under första veckan i November 2002<br />
gjorde personal inom Folkets Hus & Parker<br />
en resa till fi lmstaden Hollywood, för att<br />
där på plats se hur allting gick till från<br />
manuskrift till färdig fi lm på biograferna.<br />
Det blev en vecka med absolut fullt<br />
program varenda dag.<br />
Jag ska här försöka sammanfatta de olika<br />
dagarna och händelserna i några avsnitt,<br />
som förhoppningsvis ska roa och intressera<br />
läsarna.<br />
Texten är i vissa avsnitt baserad på vad<br />
Bodengruppen upplevde.<br />
Först av allt ett tack till våra reseledare Jan<br />
Forsstedt och Peter Törnblom.<br />
Lördag den 2 nov. Vi började vår resa på litet<br />
olika sätt. Carl-Lennart och Anna-Maria Persson<br />
tog tåget ner till Uppsala redan på onsdagen.<br />
På lördagen åkte jag, Anki Randeblad och Göran<br />
Nordblom med fl yg från Kallax till Arlanda. En del<br />
av de andra deltagarna träffade vi på Kallax. När<br />
vi sedan kom ner till Arlanda träffade vi ännu fl er<br />
av deltagarna. Vi åkte därefter ut till Ibis Hotel det<br />
f.d.Good Morning Hotel , där vi åt en gemensam<br />
middag.<br />
Söndag den 3 nov. Detta skulle komma att bli en<br />
lång dag. C-L och Anna-Maria klev upp tidigt för<br />
att stiga på bussen till Arlanda 04.35. Vi på hotellet<br />
steg upp vid 4-tiden för att åka ut till Arlanda vid<br />
5. Detta skulle snart visa sig vara alldeles för tidigt.<br />
Lufthansas fl ight från Frankfurt till Los Angeles<br />
kl. 10.00 hade nämligen blivit inställd fi ck vi veta.<br />
Alltså var det ingen idé att vi åkte ner till Frankfurt.<br />
Vad skulle det nu bli? Jag ringde direkt till C-<br />
L och Anna-Maria som nu satt på bussen från Uppsala<br />
till Arlanda. Det var bara att åka vidare och<br />
vänta på besked. Jan och Peter gjorde nu en fantastisk<br />
insats med ombokning. Så småningom fi ck<br />
vi veta att vi skulle fl yga till Chicago istället. En<br />
del av oss som satt på hotellet fi ck en lång sömnig<br />
pratstund och andra gick till sängs igen. Deltagarna<br />
från södra delen av Sverige åkte dock via Köpenhamn,<br />
så dem träffade vi först i Los Angeles.<br />
Nåja allt ordnade sig så småningom och vi åkte ut<br />
till Arlanda vid halv 9-tiden.<br />
Vid 10-tiden var det så dags att gå ombord på vår<br />
fl ight till Chicago. Där satt vi då, vi förväntansfulla<br />
Hollywoodresenärer bland 209 passagerare.<br />
Det blev en lugn och trevlig överfart med god mat<br />
i goda vänners lag. Bland övriga resenärer fanns<br />
också en stor grupp damer, som skulle till Nashville<br />
för att sjunga.<br />
Vid 12.30 kom vi så till Chicago. Chicago O´Hare<br />
är en av världens mest trafi kerade fl ygplatser, så<br />
det är ju lätt att gissa att där var en hel del folk. Allt<br />
fl öt dock förhållandevis snabbt och enkelt. Det är<br />
dock väldiga kontroller sedan den 11 september<br />
2001, nine eleven, som de säger i USA.<br />
Kl.14.00 fortsatte vi vår resa med United Airlines<br />
till Los Angeles, dit vi kom vid 16-tiden. Ännu en<br />
gång gick det förhållandevis snabbt med väskorna<br />
genom tullen. Tyvärr kom inte alla väskor fram för<br />
tre av oss.<br />
Ute i den sköna sommarvärmen stod nu en buss<br />
och väntade på oss. Sedan vi alla tagit plats bar<br />
det iväg längs de 2x6-fi liga free-ways in mot Hollywood.<br />
Det var en upplevelse att se den enorma<br />
men också lugna trafi ken. Efter ca. en timme<br />
kom vi fram till vårt hotell på Highland Avenue.<br />
Vi upptäckte nu att vi bodde bara 300 meter från<br />
stjärn-gatan Hollywood Boulevard. Vi fi ck våra<br />
rum väldigt snabbt och vi tog oss genast en kortare<br />
promenad ner mot Hollywood, som vi hädanefter<br />
kallade gatan.<br />
Kl.19.00 hade vi sedan ett välkomstparty ute vid<br />
poolen. Där serverades vi en mycket välsmakande<br />
hamburgare och en fl aska kall god öl. Här träffade<br />
vi då för första gången alla i gänget. Nu var alla 31<br />
deltagarna samlade.<br />
Vid 10-11-tiden var det så dags att gå till sängs.<br />
Det hade ju varit en mycket lång dag från klockan<br />
4 till klockan 22 + tidsomställningen på 9 timmar =<br />
27-28 timmar.<br />
Måndag den 4 nov. Dagen började som vanligt
med frukost för den som ville och orkade. Sedan<br />
skulle det bli sight-seeing hela dagen. Kl. 08.00<br />
hämtade bussen oss för dagens begivenheter. In<br />
i bussen kom nu VÅR UNDERBARA GUIDE<br />
MARTINA från Jönköping. En gladare och trevligare<br />
guide får man leta efter. Förresten leta inte,<br />
det är lika meningslöst som att leta en borttappad<br />
dollar under gatlyset, när man tappat den i mörkret.<br />
Hon kom under veckan att dyka upp vid de mest<br />
skiftande tillfällen, som framkommer här och där<br />
i berättelsen. Vi fi ck nu en fl era timmar lång guidning<br />
i och runt Los Angeles. Los Angeles består ju<br />
bl.a. av Los Angeles Downtown, Hollywood, Santa<br />
Monica, Long Beach, Beverly Hills, Westwood<br />
och Burbank.<br />
Vårt första mål var Hollywood Bowl, en utomhusteater<br />
för ca.18000 personer. Den låg på promenadavstånd<br />
från hotellet. En helt underbar teater i fi n<br />
miljö. Den öppnades den 11 juli 1922. Här har bl.a<br />
Beatles, Ella Fitzgerald och Nat King Cole spelat.<br />
Publikrekordet har dock den fransk-amerikanska<br />
operastjärnan Lily Pons (1904-1976) den 7 augusti<br />
1936 med 26410 åskådare. Då är det lätt att förstå<br />
att vid teaterkvällar är det kaos vad avser parkeringar.<br />
De fi nns ju inte alls i behövligt antal.<br />
Efter Hollywood Bowl åkte vi vidare till olika<br />
stadsdelar, bl.a. det vackra Beverly Hills. Där är<br />
det viktigt med adress och bilmärke. Tillstånd behövs<br />
för all parkering men som tur är, är LA PD<br />
Los Angeles Police Departments poliser stadens<br />
artigaste, men lämna inte bilen på tomgång, för det<br />
kostar 250 dollar i böter.<br />
Vid halv 10-tiden var det så dags för kaffe. Nu är<br />
inte USA berömt för sitt goda kaffe, men ute vid<br />
Farmers Market smakade kaffet underbart tillsammans<br />
med något gott tilltugg. Kan alltså rekommenderas.<br />
Vi åkte vidare till hotellet där Pretty woman spelades<br />
in. The Regent Beverly Wilshire Hotel i<br />
stadsdelen Beverly Hills är faktiskt ett riktigt fi nt<br />
hotell, fullt i klass med Folkets Hus Bodensia i<br />
Boden. Det är dock en markant skillnad på entrén<br />
och rumspriserna. Det billigaste dubbelrummet<br />
kostar 405 dollar per natt och det dyraste 7500 dollar,<br />
men då handlar det om en svit. Hotellet ligger<br />
i fashionabla kvarter, där vi också konstaterade att<br />
en kostym med 70 % rabatt ändå kostade 4200 dollar.<br />
Tyvärr var inte Julia hemma när vi knackade på.<br />
Vill ni åka limousine till hotellet från LAX, så går<br />
det bra för 106 dollar.<br />
Vi åkte vidare. Hela tiden berättade Martina om<br />
olika sevärdheter runt oss. Vi kom så småningom<br />
till Westwood och till kyrkogården Westwood Memorial<br />
Park där bl.a. Marilyn Mo<strong>nr</strong>oe och Na-<br />
talie Wood är begravda. Man märker fortfarande<br />
att Marilyn är den ”största stjärnan” i Hollywood.<br />
Överallt fi nns hon. Här på kyrkogården har Playboys<br />
Hugh Hefner betalt 125000 dollar för att få<br />
bli begravd bredvid Marilyn när det blir så dags.<br />
Efter denna stilla promenad åkte vi ut till kusten<br />
vid Santa Monica Beach, där vi gick ut på den<br />
berömda piren. Varma vindar från Stilla Havet<br />
blåste på våra novemberkroppar. Oj vad skönt !<br />
Dessvärre hade vi inte så gott om tid, för nya besök<br />
väntade oss.<br />
Personal utanför det Svenska Konsulatet<br />
Vår färd gick vidare till Svenska Konsulatet för<br />
ett gardenparty med information om vad Sverige<br />
betyder i USA och Los Angeles. Tyvärr hade vår<br />
drottning Silvia sådan otur, att hon inte hann träffa<br />
oss. Hon hade åkt till Mexico några timmar tidigare.<br />
Som en parentes kan man säga att Los Angeles<br />
är ”Mexicos näst största stad”. Nåja generalkonsul<br />
Andreas Ekman med personal tog emot oss<br />
hjärtligen. Vi åt en underbar lunch i trädgården och<br />
fi ck information av vad konsulat har för uppgifter.<br />
Här hjälper man bl.a. till med pass och körkort. En<br />
annan stor uppgift är att representera Sverige vid<br />
olika tillställningar. Sedan fi ck vi veta att Volvo,<br />
Ericsson och IKEA men inte SAS är representerade<br />
i regionen. På IKEA kan man också få tag<br />
på svenska köttbullar och hårdbröd. Gjorde inte<br />
Ingemar Johansson reklam för mammas köttbullar<br />
redan 1959 !?<br />
Vidare berättades det att fi lmen ”Alla älskar Alice”<br />
vann den europeiska klassen och är dessutom nominerad<br />
till 4 Guldbaggar i Sverige. Även fi lmen<br />
”Lilja 4-ever” är nominerad till en Oscar och 6<br />
Guldbaggar. Kjell Sundvalls fi lm ”Grabben i graven<br />
bredvid” är nominerad till 5 Guldbaggar.<br />
Med facit i hand vet vi nu att ”Alla älskar Alice”<br />
fi ck ingen Guldbagge, ”Lilja 4-ever” fi ck 5, och<br />
”Grabben i graven bredvid” fi ck 1 Guldbagge.<br />
”Grabben” är dock den fi lm som har haft den mesta<br />
publiken i Sverige.
Innan vi lämnade konsulatet blev det presentutdelning<br />
till personalen, så nu går de omkring med bl.a.<br />
slips och schal från Boden. C-L med fl era hade<br />
tagit med sig presenter som representerade sina<br />
kommuner.<br />
Vid halv 5 tiden åkte vi sedan tillbaka till hotellet.<br />
Då och då under dagens bussresa fi ck vi en genomgång<br />
hur det är att vara ”Moviestar” i Hollywood.<br />
Vi fi ck även klart för oss att det handlar om mycket<br />
pengar i fi lmindustrin. Bara för ett bra manus kan<br />
man få 40000 dollar. Manuset för ”Long kiss goodnight”<br />
gav 2,5 miljoner dollar. Man kan faktiskt få<br />
300.000 dollar för en god idé till ett manus.<br />
Vilka är då stora stjärnor idag? Bland damerna är<br />
det naturligtvis Julia Roberts, Meg Ryan, Sandra<br />
Bullock och nya ”James Bond-bruden” Halle Berry.<br />
Bland herrarna är det naturligtvis Sean Connery,<br />
Harrison Ford och Denzel Washington. Bland våra<br />
damer på resan var Tom Cruise idolen. Han höll<br />
just nu på med inspelningen ute på WB med fi lmen<br />
”Den siste samurajen”. Där spelar<br />
han vikingen Woodrow Ahlgren i<br />
Japan 1870. Kan han ha något att<br />
göra med den så populära godisen på<br />
svenska biografer ”Ahlgrens bilar”?<br />
Mer om detta och skådespelarna sedan.<br />
Efter ett dopp i poolen var det så<br />
dags för nästa begivenhet. Vi skulle<br />
ut på middag på det gamla ärevördiga<br />
Snow White Café från 1946 på<br />
Hollywood Blvd. Restaurangen ligger<br />
granne till vänster om Vaxkabinettet.<br />
Middagen intog vi med fi lm-,<br />
bok- och tidningsskribenten Marianne Ruuth och<br />
fi lmskådespelaren och regissören Bo Svenson. Marianne<br />
skriver och översätter böcker och hon skriver<br />
också för den franska ”Le Figaro”. Hon säger<br />
själv att hon ser för många fi lmer och hon är en av<br />
de mest respekterade i sitt gebit.<br />
Bosse är född i Pajala men<br />
uppvuxen i Göteborg. Han<br />
kom in i fi lmvärlden p.g.a. att<br />
han var 6 år i<br />
US-Marine,<br />
och när Albert Broccoli behövde<br />
en specialist till en<br />
James Bond fi lm skrev han<br />
till<br />
Bo<br />
amerikanska<br />
Svensson<br />
försvarsdepartementet. Bosse<br />
ansågs lämpligast, men just då låg han i sjuksäng.<br />
”När du är färdig med sängen, så hör av dig”, på<br />
den vägen kom Bosse in i fi lmen. Han har spelat in<br />
ca. 40 fi lmer. Av dem är väl ”North Dallas Forty”,<br />
”Det grymma spelet” från 1979 en av de främsta.<br />
Den anses i svenskt fi lmlexikon som en av de bästa<br />
fi lmer som gjorts om sport. En annan är ”Blåst på<br />
100 000 dollar” från 1976 med Cybill Shepherd. I<br />
Söndagsöppet den 2 feb 2003 visades tre korta avsnitt<br />
av fi lmerna ”Tid för hjältar” från 1975, ”Delta<br />
Force” från 1986 och ”Speed 2” från 1997. Han<br />
har även spelat in fi lm i Sverige, som t.ex. ”Sverige<br />
åt svenskarna” med Per Oscarsson. En annan merit<br />
är att han har publikrekordet 16 005 åskådare tillsammans<br />
med Barbro Lill-Babs Svensson på Scandinavium<br />
i Göteborg med musikalen ”Annie get<br />
your gun”. För närvarande spelade han in Quentin<br />
Tarantinos fi lm ”Kill Bill” där han spelar präst. En<br />
annan känd skådespelare i den fi lmen är Samuel<br />
Jackson. Den kommer under hösten 2003.<br />
Bo har också andra strängar på sin lyra. Han har<br />
svart bälte i judo, karate och aikido. Han har varit<br />
stridsfl ygare i Vietnam och han var en av de första<br />
vid invasionen på Kuba i oktober 1962. Han har<br />
även varit racerförare.<br />
Efter middagen var vi lediga för fria aktiviteter. Vi<br />
tog oss en promenad längs Hollywood Boulevard.<br />
Där pågick varje kväll inspelning av fi lmen ”Charlies<br />
änglar 2”. Gatan var full med folk, limousiner,<br />
kameramän och stora lyftkranar med vajrar mellan,<br />
för att hänga glidande kameror på. Dessutom var<br />
det kilometervis med elkabel till alla strålkastare<br />
som spelade som luftvärnsbelysning över natthimlen.<br />
Stora tysta elverk fanns på många platser.<br />
Brandbilar, polis och ambulans hörde man då och<br />
då. Four blocks away, there was a real murder i<br />
restaurang Studio. Fyra helikoptrar var uppe på<br />
10-15 minuter och störde naturligtvis fi lminspelningen.<br />
Nu var vi verkligen i Hollywood.<br />
Bernt Wikström & C-L Persson<br />
Från succé-fi lmen Double that twice.<br />
Först för Parabolen
ÖB på besök i<br />
Boden<br />
den 11 december.<br />
Text och bild: Maria Einarsson<br />
Inför kommende försvarsbeslut och ev<br />
fl ytt av helikopterskvadronen från Boden<br />
besökte ÖB, General Johan Hederstedt,<br />
I 19 och började vid signalbataljonen.<br />
Besöket började ute i ”skogen”. Som brukligt vid generalsbesök<br />
vid förband så mottogs han av en fanvakt<br />
ur I 19 och generalsapell blåstes. Efter en guidad tur på<br />
stabsplatsen lyckades jag få en intervju med honom, se<br />
sid 20.<br />
Senare samma dag samlades allt befäl i exercishuset för<br />
genomgång.<br />
En kort sammanfattning följer:<br />
ÖB hade fyra rubriker på dagens möte:<br />
FM omi<strong>nr</strong>iktning<br />
FM framtid<br />
Internationell verksamhet<br />
FM personal<br />
FM omi<strong>nr</strong>iktning<br />
Det handlar om att skapa ett nytt försvar med 250000<br />
män och kvinnor, inkl hemvärn.<br />
De uppgifter som FM har är:<br />
• Försvara oss mot väpnat angrepp<br />
• Hävda territoriell integritet<br />
• Stärka samhället vid svåra påfrestningar.<br />
• Verka för fred och säkerhet i omvärlden.<br />
Målet är att nå detta 2010 med en brytpunkt vid 2004<br />
som är tiden för nästa försvarsbeslut.<br />
Anpassningar för nya försvaret.<br />
Vi har nya hot att anpassa oss till bla. terrorism, asymmetrisk<br />
krigföring, kriminalitet, sabotage och subversion.<br />
Vi har ny teknik på den civila sidan som utvecklas<br />
snabbt. Ett av det nya blir att merutnyttja civil teknik på<br />
ett bättre sätt.<br />
Samlade för genomgång i Exercishuset<br />
General, välkommen till Norrbottens Regemente och<br />
signalbataljonen.<br />
Jonas Holmgren, Stefan Jansé och Mats Engfors<br />
Vi har krigsföringens arenor att ta hänsyn till. Det är<br />
inte bara mark, luft och sjö längre utan även rymden och<br />
informationen.<br />
NBF, nätverks baserat försvar, där beslutsfattare, information<br />
och vapensystem fi nns i samma nätverk.<br />
ÖB gjorde en jämförelse med LEGO. Vi skall ha kvar<br />
det bästa av det gamla och det skall gå att passa ihop<br />
med det nya, precis som gammalt lego och nytt lego.<br />
FM personal<br />
Det som vi skall jobba med är:<br />
• Nytt personalförsörjningssystem<br />
• Attityder<br />
• ÖB 10 punkts programmet<br />
- ledarskap<br />
- rörlighet<br />
- rekrytering<br />
- individuell utveckling<br />
- lönebildning<br />
- internationell tjänst<br />
- kompetensutveckling<br />
- decentralisering<br />
- prestationsvärdering<br />
- meritvärdering<br />
FM Framtid<br />
Vi skall:<br />
Skapa förband för de internationella uppgifter vi har<br />
och kommer att få.<br />
Utveckla NBF<br />
Skapa förutsättningar för att kunna öva och träna förbanden.<br />
Räkna pengar. I dagsläget har vi 38 miljarder i budget.<br />
Skall den summan minskas så kräver ÖB att han får<br />
klara besked om vilka uppgifter som skall tas bort.<br />
ÖB är för allmän mönstringsplikt, dock inte allmän<br />
värnplikt för alla, ännu.
Barnens Julfest<br />
21 december.<br />
text och bild: Maria Einarsson<br />
En av vinterns stora höjdpunkter är<br />
barnens julfest på <strong>S3</strong>. Festen är för<br />
kamratföreningens medlemmars barn<br />
upp till och med 12 år. Flera medlemmar<br />
kommer gärna med barnbarn,men får då<br />
smussla in medhaft paket till tomten.<br />
Motordetaljen hade smyckats och i<strong>nr</strong>etts av<br />
nissarna Ola Hansson, Sandra Jansson, Tommy<br />
Helin, Niklas Berglund, Janne Almgren och<br />
David Bergman. Många aktiviteter fanns det:<br />
Fiskedamm, rittavlor, kudd-och videohörna,<br />
fi ka, där tårtorna dagen till ära var dekorerade<br />
med kompanibeteckningarna: ruter, hjärter, klöver<br />
och spader. Korv var ett välsmakande inlägg- vilket<br />
den ständigt långa korvkön kunde visa . Självklart<br />
var det dans kring granen och slutligen så<br />
kom den alla barn längtat efter: JULTOMTEN.<br />
Hur kom han då?<br />
Shetlandsponnyn Milo agerade Rudolf och tomten<br />
själv satt i sulkyn.<br />
Ett mycket lyckat arrangemang.<br />
Tack!<br />
Nissarna Sandra och Tommy langade<br />
korvar för glatta livet<br />
Kudd- och videohörnan var en ganska välbesökt plats<br />
Rittavlorna var populära, här ritar Elsa<br />
Kön till fi skedammen var lång,<br />
trots det var det inga ledsna<br />
miner. Här är det Cecilia<br />
(ovan) och Petra (höger) som<br />
fi skar.<br />
Joel gillade dagens tilltugg Johan hugger in<br />
När barnen får julklappar dansar gubbarna i korvkön...
Tomtefar och tomtemor, Ola och Sandra<br />
Tomten kommer!!<br />
Tomten blev snabbt den självklara medelpunkten i<br />
rummet. Alla fi ck paket.<br />
Nadine och Paulin tycker att<br />
godis är gott<br />
Tobias Hannu med Alva<br />
Tobias lät sig väl smaka av<br />
Göran Landewall och Milo. Artur Bodén hälsar<br />
på tomtens ”Rudolf”
Pålkem<br />
Bengt Eriksson<br />
Född 12/3 1940 i Ljusdal,<br />
Hälsinglands bandymetropol<br />
Vpl <strong>S3</strong> 1961 på Ratgfplut<br />
Fk på <strong>S3</strong> 1964<br />
Övlt 1984<br />
Förtida pensionär(55+) 1998-<br />
04-01<br />
Har tjänstgjort på <strong>S3</strong> i olika<br />
befattningar hela mitt verksamma<br />
arbetsliv, förutom en kommendering till milostaben i<br />
Karlstad 1983-1985 samt obligatoriska militära skolor i<br />
Mälardalen, som plutonchef, kompanichef, Chef Central<br />
befälsgrupp, stabschef samt Chef Utbildningssekt.<br />
Civila meriter: Gift, har två grabbar (en klampar på i sin<br />
fars fotspår på <strong>S3</strong> och en pluggar i Umeå). Båda är medlemmar<br />
i <strong>Kamratförening</strong>en.<br />
Jag är aktiv jägare och fi skare samt har olika uppdrag i<br />
Seniorerna<br />
27/2 hade seniorerna en träff och de hade bjudit in Bodens kommunalråd Olle Lindström. 23 gäster dök upp och<br />
långt ifrån alla var seniorer. Mycket trevligt.<br />
Kommande möten och planerade gäster är:<br />
27 Mars: Björn Fredriksson, fd Ing3<br />
24 April: Björn Hernefeldt<br />
22 Maj: oklart.<br />
Anmälan sker till Bengt Eriksson, tel 0921-10380 eller på e: be.er@mail.bip.net senast måndagen samma vecka.<br />
Bengt är tydlig när han säger: Detta är inte ett arrangemang enbart för seniorer utan av seniorer...alla är välkomna!<br />
Bilder från Förr<br />
Hans Lindgren, fd förrådsman på <strong>S3</strong>, är en man med ett stort arkiv av gamla vykort. Här låter<br />
han oss ta del av några bilder från förr och berättar själv vad vi kan se på bilderna.<br />
Bild 1<br />
Här är det Norrbottens artillerikår (A 5) som huserar<br />
bakom staketet. Lägg märke till kulpyramider med glaslågor<br />
på toppen av grindstolparna. A 4B var förbandets<br />
första namn. År 1910 förfl yttades en division med stab<br />
och tre batterier (kompanier) från Östersund till Boden<br />
för att ingå i krigsförbanden med rörligt fältartilleri.<br />
Med 1925 års försvarsbeslut blev A 4B ett självständigt<br />
förband med namnet Norrbottens<br />
artillerikår (A 5).<br />
föreningslivet.<br />
Min tanke med Pålkem är följande:<br />
Jag var med från början när Pålkemgården övertogs av<br />
<strong>Kamratförening</strong>en och har hela tiden på alla sätt stöttat<br />
verksamheten med renovering och ombyggnad, varför<br />
verksamheten ligger mig synnerligen varmt om hjärtat.<br />
Min avsikt efter att tagit över ansvaret tillsammans med<br />
Jan Gustafsson, som fortfarande har hand om bokningar,<br />
utlämning av nycklar mm, är att fortsätta utveckla gården.<br />
Närmast står en renovering av källarutrymmet, där<br />
bastu och dusch fi nns. Visionen är att snygga upp, bygga<br />
om golvet (golvvärme?) ansluta en braskamin samt öka<br />
komforten därnere. Detta kräver stöd och bistånd med<br />
arbete av alla i föreningen. Arbetstakten bestäms av Era<br />
insatser samt ekonomin. Anmäl Er till mig eller Janne!<br />
Utnyttja Pålkemgården för ett aktivt friluftsliv!<br />
Bild 2<br />
Välkomna!!<br />
Här kommer vi upp efter nuvarande Drottninggatan, där<br />
man svänger vänster mot S 3 eller fortsätter rakt fram<br />
upp mot I 19. Längst till vänster utanför bildkanten ligger<br />
O II.<br />
Vid kilen i mitten av bilden ligger idag en kiosk. Det<br />
stora tornet i bakgrunden tillhör Garnisonens brandkår<br />
och är det slangtorn där man efter bränder torkade<br />
slangarna. Tornet stod ca 25 m n/nv om nuvarande rondellen<br />
”Kano<strong>nr</strong>undan”. I bakgrunden kan<br />
man se den kasern där, idag, S 3 bataljonsstab huserar.
Husläkare, fi nns<br />
dom?<br />
Text: Allan Hahn<br />
Detta hände sig på den tiden då det<br />
från regeringen utgått ett påbud att alla<br />
medborgare skulle hava en husläkare.<br />
Jag vaknade en morgon med alla tecken på hög<br />
feber, frossa och ingen tanke på att lämna den<br />
goda sängvärmen. Den goda hustrun såg till att jag<br />
ändå överlevde till nästa dag. Då drabbades även<br />
hon av samma fenomen. På tredje dagen lyfte jag<br />
telefonluren och slog ett nummer jag läst mig fram<br />
till. En kvinnoröst svarade.<br />
Jag bad att få tala med läkaren. ”Det är jag”, sade<br />
rösten, ”vad kan jag göra för er?”<br />
Jag lämnade en beskrivning av sakernas tillstånd<br />
och rösten frågade efter vår adress. När hon fått<br />
denna sade hon: ”Jag är hos er om tjugo minuter.”<br />
Och det var hon. Efter en undersökning ”dömde”<br />
hon mig till luftrörskatarr och min fru till infl uensa.<br />
Skrev ut ett antal recept och menade att någon<br />
av oss kanske kunde gå till närmsta apotek som<br />
ligger på bara tio minuters gångväg från oss. När<br />
vi fått medicinerna skulle hon komma tillbaka kl<br />
15 och tala om hur dessa skulle tas.<br />
Jag klädde på allt av möjliga kläder och stapplade<br />
iväg till apoteket i god tid före 15; kom tillbaka<br />
och kröp ner en stund mellan lakan igen. Läkaren<br />
återkom, gav föreskrifter om medikamenterna och<br />
kvitterade sitt arvode. När hon skulle gå stannade<br />
hon i dörren och sa´: — Om det passar er, så är ni<br />
välkomna hem till mig på torsdag på té. Skall vi<br />
säga kl 19?<br />
- Ja det vore väl trevligt, men vi hittar väl inte vägen,<br />
svarade jag<br />
- Jag kommer förstås och hämtar er. Överenskommet<br />
alltså?<br />
- Javisst. Tackar så mycket.<br />
Jag förklarade för min fru att den snälla läkaren bara<br />
ville vara säker på att vi överlevde medicinerna, men<br />
hustrun ville inte riktigt tro mig.<br />
Kl 19 på torsdag kväll stod läkaren utanför oss med<br />
bilen. Vi åkte hem till familjens radhus i en förort.<br />
Drack té, åt goda kakor och annat som vi aldrig smakat<br />
tidigare och träffade läkarens man, två söner och<br />
en svägerska.<br />
Nu anar väl läsaren dom där ugglorna i mossen.<br />
Så´nt där händer ju bara inte.<br />
Jomänvisst. I Agadir, Marocko.<br />
Detta hände vid vårt tredje besök i Agadir. Förra året<br />
var vi där för sjätte året i följd. I första hand för att vi<br />
tröttnat på Canaria, Spanien och övriga Medelhavet;<br />
i andra för att där fi nns ett överfl öd av tennisbanor<br />
The Royal Tennis Club 18 st, La Kasbah (där vi bodde<br />
första året)14 st ;alla hotell med självaktning 2-4<br />
banor; övriga med tillgång till minst en bana.<br />
Naturligtvis träffar vi också våra arabiska vänner.<br />
Trots språksvårigheter fungerar det bra. Mohamed är<br />
lärare i matematik vid stadens universitet, Naïma är<br />
läkare och har sedan två år en egen praktik. Dom har<br />
båda fått sin utbildning vid universitetet i Grenoble<br />
och talar förstås, som de fl esta marockaner, franska.<br />
Naïma föredrar franska men talar en engelska som är<br />
i klass med min sextio år gamla franska. Mohamed<br />
däremot vill hålla sig till franskan.<br />
Vid vårt senaste besök halkade jag på våta fötter i en<br />
trappa mellan poolen och hotellet. Högra rygghalvan<br />
från ”rompa” till skuldra tog mycket stryk. Efter två<br />
dagar ringde jag vår<br />
”husläkare”. Vi bad att få se henne på lunch och jag<br />
bad om en konsultation. Med hjälp av sin ultraljudsmaskin<br />
kunde hon klara ut att ryggrad och revben<br />
var hela och att njurarna satt på vanlig plats. Det var<br />
bara att vänta på att musklerna skulle läkas.<br />
Det är bra med husläkare.<br />
/ Allan Hahn<br />
Fotnot:<br />
Marocko var franskt protektorat till 1956. Då tog sultan Mo-<br />
hammed över makten och utnämnde sig ett år senare till kung med <strong>nr</strong> V. Därvid åberopade han sitt släktskap med Mohammed,<br />
religionsstiftaren. Mohammed fi ck vara kung i fyra år.<br />
Då han avled var det dags för sonen Hassan II, som regerade till 1999. Han fi ck uppleva ett par kuppförsök men genomförde<br />
vissa reformer som lugnade upprorsmakarna.<br />
Mohammed VI, som nu regerar har visat en del liberala tendenser som framför allt stör männen. Han började med att avskeda<br />
den konservative premiärministern och släppte in kvinnor i parlamentet; f n 32 st, c:a 11%. För två år sedan var det en tvådagars<br />
lärarstrejk för högre löner och vid vårt besök i december förra året genomfördes landsomfattande demonstrationer för kvinnors<br />
rätt i samhället. En sekularisering på gång?<br />
Agadir förstördes helt 1960 av två jordbävningar och en fl odvåg. För återuppbyggnaden anlitades franska stadsplanerare och arkitekter<br />
som såg stadens möjligheter som turistort. C:a fem kilometer strand mellan ett kungligt slott och hamnen disponeras helt<br />
av hotell, restauranger och mindre butiker. Området 2-300 m från strandens innehåller mest banker, administrationsbyggnader<br />
och mindre turisthotell. Efter ytterligare hundra meter börjar den ”arabiska” delen.<br />
Marocko är fattigt . Därför lever vi gott även på den magra svenska kronan. En middag på vår favoritrestaurang med smör, bröd,<br />
utsökt varmrätt och en halv fl aska av gott, marockanskt vin kostar c:a 250 dirham, en krona = 1,14 Dh; med dricks brukar det bli<br />
300 Dh. Ibland bjuds det ett glas konjak med notan. Om vi går in i ”muslimkvarteren” så kostar en middag mindre än hälften,<br />
men då blir det förstås vatten till maten.<br />
En timma på tennisbanan kostar c:a 50 kr.
Plånboken tillbaka 579 år före förlusten.<br />
Text: Bernt Wikström<br />
Under en resa i Förenade Arabemiraten<br />
kunde man den 30 november 2002 i<br />
tidningen Gulf News på första sidan läsa<br />
om Holger Granlunds plånbok, som kom<br />
tillbaka efter 56 år. ”Swede´s lost wallet<br />
returned after 56 years”. Denna nyhet som<br />
PARABOLEN naturligtvis var först med<br />
d.v.s. ”Steget före”, har alltså spridits till<br />
jordens alla hörn, fastän nu jorden är rund,<br />
med en ekvatorsradie på 6378,137 km.<br />
Bilden ovan: Scannad bild från GULF NEWS<br />
Intervju<br />
med ÖB<br />
Under slutet på BÖ 1 hade<br />
vi på signalbataljonen<br />
förmånen att få ett chefsbesök.<br />
Inte vilket chefsbesök som<br />
helst utan Chefen med<br />
stort C, ÖB, General Johan<br />
Hederstedt.<br />
Han besökte divisionsstabsplatsen och blev mycket<br />
föredömligt eskorterad av bevakning/tråd plutonen.<br />
Efter besöket lyckades jag få några minuter med<br />
ÖB och kunde ställa fem snabba frågor.<br />
Vi tar det från början.<br />
I höstnumret av PARABOLEN skrev jag en<br />
lång artikel om<br />
denna plånbok. Sedan var det tyst ett tag, men<br />
sedan kom den berömda ketchupeffekten.<br />
Först skrev Norra Västerbotten om Holger<br />
och plånboken fredagen den 29 november.<br />
Sedan kom NSD, Aftonbladet och Svenska<br />
Dagbladet den 30 november och som ”grädde<br />
på moset”, eller kanske man ska säga ”sand<br />
på smörgåsen”, kom Holger<br />
och plånboken i Gulf News<br />
November 30, 2002 eller Ramadan<br />
25, 1423. Är det inte<br />
märkligt så säg, plånboken<br />
lämnade jag till Holger 579<br />
år före han tappade den. Nu<br />
räcker det inte med detta. I<br />
Hemmets Veckotidning <strong>nr</strong><br />
xx, 2003 fi nns en artikel om<br />
detta för att nu inte tala om<br />
TV, och dessutom i ”försvarets<br />
forum” <strong>nr</strong> 6, dec 2002.<br />
/ Bernt Wikström,<br />
Parabolens<br />
utsände, lite här<br />
och där.<br />
Vad tyckte Du om besöket på Divisionsstabsplatsen?<br />
( ÖB har tidigare varit fördelningsstabschef<br />
och är ganska insatt i stabsplatser, red.<br />
anmärkning)<br />
Mycket bra! Personalen visar på stor kompetens.<br />
Var och som vad gjorde Du lumpen?<br />
Som KB på I 15 i Borås.<br />
Vad gör Du helst på Din fritid?<br />
Jag spelar golf, är mycket ute i naturen, jag gillar<br />
att plocka svamp. Sedan läser jag en hel del, mest<br />
deckare. Håkan Nesser är en av mina favoriter.<br />
Vilken är Din senast lästa bok?<br />
En deckare som heter Jungfruresan<br />
Vilket färdsätt väljer Du helst när Du skall ut<br />
och resa?<br />
Flyg.<br />
Tack för att jag fi ck dessa minuter.<br />
/ red
Hur är det med<br />
Jakobsson?<br />
Text och bild: Maria Einarsson<br />
För två nummer sedan fi ck ni träffa Fredrik<br />
Jakobsson när han ryckte in i augusti. Nu<br />
har Parabolens utsände redaktör träffat<br />
honom igen, denna gång i skogen på BÖ2.<br />
Det är den 20 januari och ganska kallt när jag träffar<br />
Jakobsson i skogen.<br />
I dag är han inte bara kabelsoldat utan även vaktsoldat<br />
och bandvagnsförare.<br />
”Köra bandvagn är helt ok, speciellt halkkörningen<br />
var bra. Då fi ck vi busköra under ordnade former<br />
för att lära känna vart gränserna går. Det har varit<br />
en bra blandning av teori och praktik. Sen är vi ett<br />
bra kompisgäng bland förarna”.<br />
V.45-46 var det ett antal pågångar som Högvakt<br />
vid Drottningholmsslott, hur var det?. ”<br />
Jag stod post <strong>nr</strong> 4, utanför kungafamiljens privata<br />
våning, det var ett jobbigt men bra avbrott i den<br />
ordinarie tjänsten.<br />
Du är väldigt positiv, är inget tråkigt?<br />
Hmm, jo, ändringar i lägen när man tror en sak<br />
men det blir något helt annat, ex vi trodde vi skulle<br />
få åka bil hem men fi ck gå i stället.<br />
Är göra lumpen vad du trodde innan du ryckte<br />
in?<br />
Näe, det är inte mycket som stämmer, en del kanske<br />
men långt ifrån allt.<br />
Vad tycker du om din utrustning, ex gratis rakhyvlar?<br />
Rakhyvlarna har jag ingen aning om hur de fungerar,<br />
kompisarna säger att de är kass. Lovikka<br />
vantarna är toppen och den nya stridsvästen är bra.<br />
Den extra fi ckan rymmer lite extra mat. Vi har bra<br />
förtroendevalda som arbetar för att förbättra för oss<br />
värnpliktiga.<br />
Jag måste bara få ge Mj Gustafsson beröm för<br />
överlevnadsutbildningen, den var super.<br />
Vad gör du efter MUCK?<br />
Jag skall jobba som lagerarbetare på en glassfabrik<br />
i Norge. Sedan tar jag en Walk About i Australien.<br />
Jag har sökt in på lärarhögskolan för åk 4-9. Det<br />
verkar vara ett bra yrke.<br />
På bilden ser vi Jakobsson på Poststället med<br />
KSP-skytt, korpral David Meijer, i förgrunden
Dem skall vi fi ra!<br />
70 år<br />
Gotthard Carlsson, 8 juni<br />
Tore Sjöstedt, 8 juni<br />
60 år<br />
Krister Karmnäs, 3 juni<br />
50 år<br />
Anders Dahlqvist, 21 maj<br />
På tur:<br />
75 år<br />
Stig Bergdahl, 17 augusti<br />
60 år<br />
Björn Markland, 2 augusti<br />
50 år<br />
Anders Bengtsson, 5 september<br />
Redaktören har ordet<br />
Så underligt det känns när man plötsligt en<br />
morgon upptäcker att det inte är mörkt när<br />
man går till jobbet. Ljuset smyger liksom sakta<br />
fram. Att det är februari och +5 grader tycker<br />
jag bara är skönt.<br />
I nov-dec förra året gick jag en skrivarkurs. Tänker<br />
du bli författare?, är det många som frågat. Tja, varför<br />
inte. Det fi nns många oskrivna böcker... Kursen då, helt<br />
fantastisk. Blandade åldrar från 13 till 57 år. Många nya<br />
ansikten och många tips och idéer. Vem vet, snart ger<br />
jag kanske ut en bok.<br />
Apropå ge ut. Detta nummer innehåller början på två<br />
serier. Två helt olika serier: Befälsutbildning på 40-talet<br />
och Hollywood, mycket bra serier. Vi får i detta nummer<br />
ta del av en skotertur med förvecklingar. Det är<br />
fantastiskt vad medlemmarna är duktiga på att skriva.<br />
Hela förbandet har åkt ner till Enköping v 6 med tåg.<br />
Övningen ASSÖ-03 går i Enköpingstrakten och Våreld<br />
Signalbataljonen har,<br />
av C S1, fått en fotodokumentation<br />
som minne<br />
från högtidligheterna i<br />
samband med Fälttelegrafkårens<br />
jubileum den<br />
23 augusti 2002.<br />
Pärmen kommer att läggas<br />
på <strong>S3</strong> mäss för den<br />
som vill se närmare.<br />
Jan Gustafsson fyllde 40 år mitt under brinnande<br />
bataljonsövning. På bilden ser vi hur<br />
Batch, Anders Magnusson, uppmanar Benny<br />
Einarsson att ta ton.<br />
Efter sången fi ck så Janne paketet. En liten<br />
insamling bland kollegor resulterade i boken ”<br />
Fest i Fält”- Menyer från krigshistoriens skådeplatser,<br />
samt lite ingredienser till matlagning.<br />
Medverka i Parabolen!<br />
Grattis Janne!<br />
Ja, kom igen nu<br />
Benny och ta<br />
ton...<br />
- Ja´må han leva, ja´må han leva, ja´må han leva<br />
uti hundrade år, javisst skall han leva, javisst skall<br />
han leva, javisst skall han leva uti hundrade år.<br />
går i Skövdetrakten sedan blir det tåg hem v<br />
13.<br />
Jag hoppas kunna publicera bilder och berättelser<br />
om tiden där nere i nästa nummer.<br />
Nu sitter jag nöjd ett tag. Jag har gjort alla FM<br />
baskrav och tagit ECDL...coolt va!<br />
Curt Bergqvist<br />
har avlidit den 21februari.<br />
Begravningen var den 4 mars i Vårfru<br />
kyrka i Enköping. <strong>Kamratförening</strong>en kommer<br />
att hedra Curts minne med en krans<br />
vid begravningen.<br />
Skriv och berätta!!<br />
Det enda kravet är att det<br />
skall gå att läsa.<br />
Du får medverka under pseudonym<br />
men på redaktionen<br />
måste vi veta vem Du är och<br />
hur vi kan nå dig, om det<br />
skulle uppstå några frågor<br />
kring texten.<br />
Det går bra att maila: parabolen@s3kamrat.nu<br />
Adressen är:<br />
I 19 Norrbottens regemente<br />
<strong>S3</strong> kamratförening Parabolen<br />
Maria Einarsson eller Björn Bråborg<br />
Signalbataljonen, Box 9105, 961 19 Boden
Ordf: Ulf Nordlander<br />
Vice: Rolf Runelöf<br />
Sekr: Anders Eriksson<br />
Kassör: K-G Jernlund<br />
Seniorer: Bengt Eriksson<br />
Vassijaure: Gunnar Markström<br />
Pålkem: Bengt Eriksson<br />
Mässen: Göran Landewall<br />
Utland: Christer Eklund<br />
Parabolen: Maria Einarsson<br />
Parabolen<br />
Parabolen <strong>S3</strong>, Box 9105,<br />
961 19 BODEN<br />
0921-689 74 (telefax)<br />
parabolen@s3kamrat.nu<br />
Seniorkommitté<br />
Vassijaure<br />
Bokning & nycklar:<br />
tel: 0921-681 20<br />
vassi@s3kamrat.nu<br />
Vassijaure postgiro: 831 54 88-0<br />
Kommande aktiviteter i föreningen<br />
S 3 <strong>Kamratförening</strong><br />
Box 9105<br />
961 19 BODEN<br />
Postgiro huvudkassa: 17 88 87-6<br />
0921-680 02<br />
0921-591 79<br />
0921-596 21<br />
0921-680 00<br />
0921-103 80<br />
0921-681 20<br />
0921-103 80<br />
0921-685 95<br />
0921-651 51<br />
0921-682 85<br />
senior@s3kamrat.nu<br />
Kommitténs i<strong>nr</strong>iktning är att behålla pensionerade<br />
medlemmars knytning till förbandet och kamratföreningen.<br />
Kommitténs verksamhet är främst knuten<br />
till Boden-området. Ärtsoppa ätes 4:e torsdagen i<br />
månaderna: mars, april och juni<br />
2-bäddsrum:<br />
4-bäddsrum<br />
Lägenhet:<br />
Styrelsen 2003<br />
Högsäsong Lågsäsong<br />
Pris/vecka: Ej medlem Medlem Ej medlem Medlem<br />
1000<br />
1800<br />
3500<br />
800<br />
1600<br />
3000<br />
700<br />
1200<br />
2500<br />
Högsäsong är i regel fr.o.m v12 t.o.m v19<br />
27 mars - seniorträff<br />
24 april - seniorträff<br />
27 april- Familjehelg i Pålkem<br />
24 maj - seniorträff<br />
6 juni - Vårfest<br />
23 augusti ( preliminärt) - Kräftskiva<br />
11 oktober - Bataljonens besöksdag<br />
25 oktober - Signalbataljonens höstmiddag<br />
13 december - Barnjulfest och vuxenjulfest<br />
500<br />
1000<br />
2000<br />
Tfn: 0921 - 596 21<br />
Fax: 0921 - 689 74<br />
E-post: sekr@s3kamrat.nu<br />
1 Den som vill boka mässen ansöker muntligt på t.ex<br />
telefon eller genom blankett via e-post eller telefax.<br />
2 Beslut om nyttjande fattas därefter av Mässdirektionen,<br />
i vissa fall efter bataljons/regementschefs<br />
hörande.<br />
3 Mat, dryck och personal ordnas alltid genom Mässdirektionen.<br />
Aldrig egen best. av catering. Personalbehov<br />
ca: 1 per 10 gäster.<br />
4 Prioritetsordning för nyttjande är<br />
- Egna tillställningar inom förbandet<br />
- S 3 <strong>Kamratförening</strong>s / Lv 7 mässförenings tillställningar<br />
- Övriga tillställningar med knytning till anställd<br />
personal<br />
- Ev övriga tillställningar.<br />
Bokningar bör ske så tidigt som möjligt och Mässdi-<br />
Pålkemgården<br />
Bokning & nycklar:<br />
tel: 0921-682 46, 070-6667945<br />
palkem@s3kamrat.nu<br />
Pålkem postgiro: 639 85 39-4<br />
Internationellt utbyte<br />
Ansvarig: Christer Eklund<br />
Tel 0921-65151<br />
chek46@hotmail.com<br />
Mässdirektionen<br />
Bokning tel:<br />
Tel: 0921 - 596 86<br />
Fax: 0921 - 596 87<br />
Epost: massen@s3kamrat.nu<br />
Mässen postgiro: 620 27 67-7<br />
Medlemspriser:<br />
Överliggning: 40:-/pers (inkl fi skekort under säsong 1/2-<br />
-1/10)<br />
Dagbesök: 40:-/pers (inkl fi skekort under säsong -”- )
Bernt Wikström har fått mycket beröm,<br />
framförallt på besöksdagen,<br />
för den stora stolpen med 80 isolatorer,<br />
som står framför Byggnad 14 på S 3.<br />
Skanskas personal gjorde ett bra jobb vid uppsättandet.<br />
Telearbetare i Stockholm.<br />
Nu har han dock funnit en stolpe som är större.<br />
I Stockholm fanns det tidigare fl era stolpar med<br />
456 isolatorer. Det var ett viss riskfyllt arbete att dra<br />
456 trådar från stolpe till stolpe.I Stockholm fanns det tidigare fl era stolpar med 456<br />
isolatorer. Det var ett visst riskfyllt arbete att dra 456 trådar från stolpe till stolpe.<br />
Med fantomisering och superfantomisering fi ck man ut 399 förbindelser. Vid den här<br />
tiden var Stockholm telefontätast i Europa.<br />
Lägg märke till att ingen har säkerhetssele på sig. Hatt eller mössa var dock obligatoriskt.<br />
/ Bernt Wikström<br />
Parabolens utsände i stolpen.<br />
Telearbetare i Nässjö. Lm Wikström i mitten till höger<br />
Lm Jonsson nere till vänster.