Nr 1 - S3 Kamratförening

Reseberättelse från Vassijaur
Författare löjtnant Eva Cederlund, 2.komp S3
Under våren har Norrlands signalbataljon gästat
fjälltrakterna och även passat på att besöka
vårt västra grannland. Eva berättar...
Till fjälls!
På måndagen samlades vi, det vill säga delar av personalen
från signalbataljonen, vid S3 för att packa det
sista. Kn Bergstedt (Thomas) och kn Eriksson (Patrik)
var redan på plats i Vassijaure och hade rekognoserat
och förberett veckan. Tyvärr hade vi redan veckan
innan fått beskedet att Råstojaure inte var aktuellt för
någon vinterutbildning som planerat, för vintern hade
redan försvunnit sin kos och lämnat två mil barmark
norr om det vattensjuka Torneträsket. Det hade varit
svårt att förutse, eftersom det när vi var på förra årets
planeringsvecka i Vassijaure precis samma tid inte
alls var någon större brist på snö.
Nåja, när vi fått all packning lastad kunde vi rulla. En
pickup och en lastbil hade gått en halvtimme innan
oss andra och när vi nådde Vuollerim fi ck vi besked
om att lastbilen med alla skotrar och mångas personliga
packning blivit stående utanför Töre. Den hade
förlorat oljetrycket och nu var det bara att sätta igång
med diverse åtgärder. Vår förare lt Sisth (Sven-Erik)
handledde per telefon och fastställde att det nog var
dags för ett oljebyte. Lite lustigt egentligen, för det
var som om lastbilen hört vad vi sagt innan avfärd,
nämligen att lastbilen kanske borde gå i pension snart.
Ett försök till förtidspension från lastbilens sida?
Fint att den hade sällskap av den yngre kronkollegan
pickup-en!
När vi kom till Porjus var det dags för en formidabel,
lyxig och välsmakande lunch. Den intogs i byns lilla
svala grill, vackert belägen ”intill” Stora Luleälvens
strand. När druckit en god kopp kaffe och dunkat vidare
längs väg 45 och senare E10 kom vi till Kiruna
där vi tankade och tog en längre bensträckare efter
den långa marschen. Snart framme!
Jag insåg med råge vad rekstyrkan meddelat när vi
kom fram till Torneträsk och såg hur blött det var. Inte
mycket snö här inte, var min tanke, men kanske vi har
turen att det är lite bättre i Vassijaure i alla fall…
Vid ankomsten till Vassijaure visste vi att lastbilen
hade genomfört ett oljebyte och nu var på väg. Rekstyrkan
välkomnade oss med doften av mat som höll
på att bli tillagad. Mmm…
Jag (artikelförfattaren) och fk Scharffenberg (Malin)
tog tillfället i akt att inta bastun en stund innan
maten. Där var det helt okej och väldigt varmt var
det med.
På kvällen, efter den oerhört goda middagen bestå-
ende av potatisgratäng med vitlök, fel, jag menar
kassler, pratade vi om vad som kunde tänkas bli
våra aktiviteter under veckan. Det fanns ganska lite
snö även här men det kunde gå att köra, fast i så fall
med stor försiktighet. En annan spännande aktivitet,
om vi ville, var att åka till Norge och pilka torsk. Det
fastställdes att möjligheten skulle undersökas.
Skidåkningen blev klättring...
På tisdagsmorgonen var det ett strålande väder. Efter
frukost hade några tänkt åka till gränsen för att göra
pisterna osäkra. Jag hängde på, snabbt som ögat.
Men när liftarna skulle öppna visade det sig att det
meterdjupa vattnet i dalstationen vid hotellet gjorde
att liften inte gick att starta. Liften skulle kanske
gå att köra senare. Vi , dvs kn Eklund (Rickard),
fk Karlsson (Benny), fk Ottersgård (Erik) och jag
bestämde oss för att gå upp till toppen. Kanske
hade liften startat redan när vi kommit till mellanstationen?
För att lyckas med detta fi xade vi lite
med vår utrustning först. Rickard hyrde stighudar i
skidbutiken och jag blev hastigt och lustigt av med
min ”rygga” för att Erik, som hade slalomskidor,
skulle kunna bära skidorna på ryggen. Tyvärr var
det ju som sagt en meter djupt vatten och Erik som
inte hade skidor på fötterna fi ck ena skidskon full av
friskt smältvatten.
Det vattnet fi ck sedan turen att följa med på en ”tre-

toppstur”.
Med Rickard som rekognoseringsman kunde vi vid
mellanstationen konstatera två saker: liften hade inte
startat och det fanns fl er klättrande galningar – vi
var inte ensamma. Turen gick vidare och när vi nått
riksgränsfjällets topp var det fortfarande lika soligt
och fi nt. Efter inventering av underhållsresurserna
(begränsade till en godispåse och en halv chokladkaka
som just försvann delad på fyra) konstaterade
vi att det inte kunde vara något problem att bestiga
även Norddalsfjället för en något mer häftig skidupplevelse.
Ravinen
I ravinen mellan fjällen fanns en halvöppen bäck.
Speed Is Safety, enligt Erik ett uttryck som är giltigt
vid glaciärvandring och -skidåkning kan även gälla
här, kunde Rickard konstatera när han kom över bäcken.
En österrikare som stod på hitsidan bäcken hade
tydligen kontrollerat vattendjupet med sin kropp. Erik
och Benny tog sig också smärtfritt över efter att ha
tagit egna nya spår över. Jag tog stenhoppningsmetoden
för att komma över då stighudarna fortfarande
låg på mina skidor (för att inte få mkt speed) men fi ck
sedan assistans av österrikarna eftersom jag allt för
sent insett att en av mina fångremmar blivit avslitna
på deras sida
bäcken. Efter att ha prövat lite olika ”språk” kastade
de vänligen över min fångrem i en schneeball. Vi satte
kurs mot toppen och till och med där var det soligt!
En underbar skidåkning blandad med dimma väntade
och vi anlände till riksgränsenpisterna exakt i rätt tid
för att träffa på de andra skid- och brädåkarentusiasterna
från signalbataljonen. De som inte roade sig
i pisterna den här dagen hade en mycket skön dag i
solen på Vassijaure där de drog upp fi sk efter fi sk…
Mot Norge och de stora fi skarna!
Nästa morgon, på onsdagen, var det grupp tre som
stod på tur för att laga frukost, dvs Rickard, Malin
och jag själv. Rickard var uppe först och hade ställt
fram bröd, juice, mm. Han hade kvällen innan sonderat
terrängen vad gällde behov av gröt och det
fanns ett sådant. Själv hade jag fastställt, utan att
fråga så många i terrängen, att det fanns ett behov
av frasvåffl or. Vi satte alltså igång med gröt, kokta
ägg och frasvåffl or. Tyvärr hade vi inte något riktigt
barkbröd. Det var tyst och lugnt i korridoren. Bara
representanter från ”gubbarna” på övre våningen var
uppe och tassade.
Vid halv niotiden började det röra på sig och sedan
var ruljansen igång. Efter en stund när jag vaknat till
liv på riktigt kom jag på att idag var den stora fi skepilkardagen.
Det var ganska hård vind så vi funderade
om det kunde bli något fi ske av.
Länge har jag fantiserat om hur häftigt det vore att
åka panoramavagn med tåget till Narvik. Eftersom
det fanns en alldeles ypperlig chans här och nu så
frågade jag runt lite om resesällskap. Minibussarna
gick i olika tider till Norge och allteftersom troppade
folket av. Kn Göran Landevall hade också lust att se
Rombaksfjorden uppifrån järnvägen så vi gick ut ”to
catch the train”. Den blev en alldeles hisnande resa,
fri från laviner genom panoramavagnen, men rik på
vackra vyer. Man kunde förutom tvåhundra meters
stup rakt nedanför fönsterrutan se båtlänningen i
Rombaksbotn, det tyska skeppsvraket (tror det heter
Georg Thiele) nedanför Katterat och även om det var
mulet förtog inte detta upplevelsen.
Vi mötte upp vid krigsmuseet i Narvik. Vid femtontiden
äntrade vi efter att ha förstärkt klädseln
fi skebåten och fi ck veta att på bästa fi skestället var
det för hårt väder, så vi skulle istället åka till en läig
fjord intill. Kanske kunde vi dra upp en och annan
haj där med???
Färden dit gick fort och sjön var (förutom på båda
sidorna relingen blöt) tidvis hård men när vi närmade
oss platsen för fi skelyckan lugnade det ner sig och
styrman ställde fram fi skeredskapen. Han hade ett
festligt instrument (ekolod) som gav oss möjlighet
att gissa sannolikheten för fångst. Efter bra stund
utan napp kördes vi runt till en annan plats intill och
nu hade jag fått ta över en fi skelina. Ekolodet visade
hög sannolikhet för fångst, meddelade Tomas som jag
fått redskapet av. ”Hoppsan, jag har fastnat i någons
rev”, kände jag i reven. ”Det är nog bäst att dra upp
och börja om.” Men det tar ju en stund att vira upp
20 meter rev och när den tillslut var upptrasslad såg
jag till min förtjusning att det var en fi rre på kroken
och inte alls någon annans krok. ”Vad kul, du har
fått en sej.” konstaterade styrman torrt. ”Lägg den

Artikelförfattaren
Eva Cederlund
nöjd med fångsten.
här i baljan!”
Jag tyckte det var fi nt, för någon så’n stor fi sk har jag
aldrig fått i hela mitt liv. Den vägde alldeles säkert
600 gram! Efter ett par timmars fi skande hade min
fi sk krympt i jämförelse med de andras och den största
fi ck fk Zakrisson (Robert) dra upp alldeles innan det
var dags att rulla hemåt. Fångsten var nog minst tio
kilo och middagen borde vara tryggad. Vi var hemma
i Vassijaure vid niotiden och en timme senare var
det bara att sätta sig vid ett dukat bord och avnjuta
klyftpotatis, en utsökt sås (med en gnutta rödvin i)
till antingen panerad (och mycket smaskig) sej eller
kallskuren, också helt okej, kalkon. Ingen kalkonmiddag
alls, vill jag påstå, utan stämde upp till en, lite
oväntad kanske, sång till fi skens och kockarnas – och
Fiskelykke i Norge
Förväntansfulla
signalister
Lägg den i baljan!
Göran Landewall
visar dagens
fångst.
Henrik Spets
fi xar till middagsmaten.
Glada fi skare.
Från vänster:
Robert Zackrisson,
Malin Scharffenberg
och Börje Öberg.

kamraternas - lov. Sämre har jag haft det!
Bergsbestigning
Inte blev det sämre nästa dag heller, för då hade vi i
bergsbestigargänget avtalat med Vassitjåkka att förära
hennes topp ett besök. Vår lycka garanterade lt Tengelin
(Christian) och Robert när de offrade sig och lät
oss tolka ett par kilometer fram till utgångspunkten
för vår skidbestigning. Den var en ganska mulen dag,
inte som på tisdagen en näsbrännardag utan mer som
en vindkylardag. Rickard var rekognoseringsman och
väntade in oss andra med jämna mellanrum. Halvvägs
upp på dagens tur intog vi lunchen, suovaskebab, tilllagad
av Benny i Eriks effektiva stormkök. Vi hade
byggt ett blocklä runt en större sten och där var det
en höjdare med ”komarock” (en värmejacka m.a.o)
för det drog runt knutarna när vi satt och åt den rikligt
tilltagna och alldeles förträffl iga maten.
Moln och dimma
Vassitjåkka lurade med låga moln och dimma. Med
stighudarna tog vi oss sedan ännu ett krön till, men
sedan var det stopp. Då såg vi precis varandra, och
det var inte helt fel att ha med kompassen. Men skidåkningen
vi hade nedanför oss var i särklass, förutom
att det tidvis var lite fl atljus (Anm: Det är när ljuset,
sikten, är dimmigt men ändå inte dimmigt. Alltså kan
man se färgkontraster en kilometer bort, men inte
konturerna i snön tre meter fram/ned.) någon stund
lite då och då. Maestro Eklund visade vägen och såg
till att han inte behövde skrapa upp resterna av mig,
dvs jag fi ck många bra tips om telemarkstekniken när
vi var på väg ner. Jag avvecklade så småningom en
sorts ”rump-bromsningsteknik” som sitter i sedan
barnsben.
När vi kom till skoter-avlämningsplatsen gick stålmännen
upp ett varv igen, till de närmaste och bästa
hektometrarna skidåkning. Själv kände jag mig trött
och valde att bygga en sittbänk och inväntade underhållningen
när de skulle komma farande nedför
branten. Faktiskt tittade solen fram, men den ville
inte komma fram till mig utan höll sig artigt på ett
par kilometers avstånd.
Middagen väntade vid Vassijaure station och vi
hann springa genom bastun innan den goda middagen
var klar. Idag var det en hejdundrande exotisk
currygratäng (påminde om fl ygande jakob) med
mintchokladpäron till efterrätt… För oss som inte
lagade maten var det återigen bara att sätta sig vid
dukat bord, vilken service! Det var hockeykväll
i Riksgränsen och den sista kvällen denna Vassijaure-arbets-vecka….
suck suck! En del förlängde
upplevelsen av vistelsen genom att förlänga kvällen
till nattkröken. Må tiden räcka ännu en stund!
Fredagen hade vår grupp frukostbestyr, men utan
ägg idag, för de var slut. Något rumphuggen blev
allt frukosten, eftersom det samtidigt pågick packning
och lastning. Det fi na vädret från tisdagen
upprepade sig inte och på väderlekskartan inför
helgen såg det mörkt ut. Därför var det inte så
många som stannade kvar i Vassijaure för fortsatt
ledighet, bara lt Bäckström (Olle), som inväntade
familjen och en förhoppningsvis strålande vecka
ledighet.
Hemtransporten gick som på räls och i Boden väntade
en tidig försommar. Tänk allt som kan hända
på en enda liten vecka!
Eva Cederlund
Kamratföreningen uppmanar!
Har vi din rätta adress?
Kommer tidningen fram till alla medlemmar?
Vet du någon som vill bli medlem i vår
förening?
Hör av dig till vår sekreterare:
Anders Eriksson
S3 Kamratförening
Box 9105 (nytt boxnr)
961 19 BODEN
0921-596 21
sekr@s3kamrat.nu

En dag i mitten av januari hade vi besök av
Bikupans dagis. Barnen åkte buss på morgonen
och blev mötta vid hållplatsen
Rekrytering??
De fi ck åka bandvagn med Benny Einarsson. Alla
barnen ville åka och de tyckte att det var jättekul.
Efteråt var det fi ka i dagrummet med saft och bulle, de fi ck springa av sig i korridoren och rita på papper och whiteboard.
Ganska trötta lämnade de S3 i buss för att åka till dagiset och äta lunch och vila.
Olika uppslag vi arbetar med
Vi kommer i de olika numren presentera styrelsen för er i
korta notiser, med bild, så att Ni kan ana vilka vi är. I detta
nummer: Sven Kokhoinen, Björn Bråborg och Maria Einarsson.
Vi kommer också att ha ”sådan herre- sådan hund”,
Intervjuer med medlemmar,
Bokrecensioner,
Idrottsreferat och S3 skytte och idrott.
Vill NI dela med er av idéer och uppslag är Ni hjärtligt välkomna.
Maria och Björn
Jag heter Sven Kohkoinen och har varit ”S3: are” genom alla år
med undantag för en tid på dåvarande AF 1 i Boden. Hade varit
i Försvarsmakten i 33 år när jag gick i pension i april i år.
De sista åren i yrkeslivet har jag under förbandsövningar följt
upp underhållstjänsten och lärt upp soldater och förhoppningsvis
även en del yngre kollegor.
Mina stora intressen är jakt och skytte. Har engagemang inom
Hemvärnet samt inom äldrevården som godman.
Kommer att dra igång aktiviteter inom S3 Kamratförening för
seniorerna nu i vår och framöver.
Väl mött på dessa - även du som är ”yngre” - på vissa av dem !
Hälsningar /
Sven Kohkoinen
ledamot i seniorkommittén

Vinterns
övningar
av Pär Burge
En ny och omorganiserad
armé har genomfört sin första slutövning i norra Sverige.
Under en månad var Boden med omnejd ”ockuperad” av
hela landets arméstridskrafter. Allt var sig förbluffande likt.
Det liknade en normal slutövningsperiod i Norrbotten, men
skrapade man på ytan fanns det skillnader mot förr.
Det skorras på skånska, den släpiga västgötskan eller den varma
värmländskan hörs i garnisonen när jag tar mig runt för att se
hur Boden ser ut med i stort sett alla arméförband samlade för
slutövning. Förr, vilket i detta sammanhang inte precis är på
hedenhös, arrangerades också nästan årliga slutövningar i Norrbotten.
Då var huvuddelen av de övade förbanden hämtade från
grundutbildning eller reputbildning vid något av norrlandsförbanden.
Idag ryms hela den svenska Armén på Södra skjutfältet!
Det märks att vi på några år gått från 29 till fyra brigader.
Divisionen Brigadgeneral Håkan Espmark styr som divisionschef
nu den enda svenska divisionen, som i till skillnad från
tidigare arméfördelningar ska kunna verka över hela landet. 1.
mekaniserade divisionen ingår i Arméns taktiska kommando
(ATK) som har sin fredsgruppering i Enköping tills man fl yttar
ihop med Marinens och Flygvapnets taktiska kommandon i
Näsby park norr om Stockholm. Där kommer hela OPIL (operativa
insatsledningen) att vara grupperad.
När man nu koncentrerade Arméns slutövning till Bodenområdet,
ingår detta i en inriktning att vartannat år på detta sätt
ge vinterutbildning och att vartannat år genomföra slutövning
i den södra delen av landet. I år föregicks dessutom Snöstorm
av LSÖ under februari månad i syfte att verifi era bl a TS 9000,
divisionens nya telesystem och en mängd system runt detta, t
ex IS Mark (IS - informationssystem).
Anspänningen på de olika delarna av I 19, på ATK och på Norra
militärdistriktet (MD N) har därför varit stor. Inte minst gäller
detta för Norrlands signalbataljon, nu ingående i det nya storregementet
i Boden med gammalt namn - I 19. S3-området har
utgjort övningsledningsområde för både LSÖ och Snöstorm.
Kommendanturen har cirkulerat runt Skolhuset som t ex samordnat
allt hotellboende under övningarna.
Vinterutbildning I samband med dessa bägge övningar har
många förband, t ex S 1, passat på att genomföra utökad vinterutbildning,
vilket har gjort att perioden i Bodenområdet
varit avsevärt längre än bara övningstiden. Alla upptänkliga
förläggningsmöjligheter har därför tagits i anspråk, förutom till
bristningsgränsen fyllda kaserner. Bl a har kommendanturen
administrerat över 25 000 ”gästnätter” i det f.d. lasarettsområdet.
Sjuksalar, operationsrum mm har fyllts med logementssängar,
personalrum blivit dagrum och de annars numera ödsliga parkeringsplatserna
fyllts med terrängbilar och bandvagnar.
Bilar Och bilar, ja. Hyrbilar från stora delar av Norrland samlades
till övningsområdet. S 3 kaserngård, som tjänstgjorde som
transportcentral var tidvis så fylld av hyrbilar på väg ut eller
inkomna fordon att det var svårt att ta sig fram. Det har varit
ibland varit svårt att få tag i en bil för uppkomna behov, såvida
inte Skolhusets fantastiska service inte förutsett ett antal sådana,
just, uppkomna behov.
Transporter Bara transporttjänsten är en stor apparat att ro
i hamn för denna typ av övningar. Transportresurserna som
fi nns hos SJ räckte inte till, utan vagnar har hyrts från fl era
andra länder. Bl a har den Tjeckiska statsjärnvågen fått hyra
ut vagnar för trupptransport. Redaktören hoppas bara stilla att
resurserna räcker i kris- eller krigsläget. Samordningen av all
transportverksamhet har skötts av MD N, vilket har innefattat
såväl planering som ledning av funktionen. Rollen som transportledningsansvarig
har övertagits av de nedlagda försvarsområdena
och MD N har haft transportledare inkallade över hela
Norrland. I detta sammanhang har Hemvärnet fått bemanna
USA-platser mm.
Vädret Övningsvädret har varit bra, vilket innebär att det har
varit sträng kyla under i stort sett hela perioden. Oftast rejält
kallt, utan några rekordnivåer, och klara, fi na, soliga dagar som
gjort det lätt att öva. Kanske kunde utbildningsnivån varit bättre
inför övningarna men en kraftsamling på att undvika köldskador
höll dessa nere på ett minimum. Problem med frusna lågtryckspannor,
kärvande motorer och dåliga bilbatterier hör ju till,
det vet varje vinterutbildad soldat. Det saknades inte heller här
och det står utom tvivel att vinterförmågan är betydligt högre
efter övningen än före. Tillräcklig? Ja, tillräcklig för vad? De
förband som genomfört övningar i Norrbotten i vinter har ju
helt klart en grund. Att det inte är detsamma som att vara född
i rejält vinterklimat eller att ha gjort en hel grundutbildning här
är väl alla ense om.
Framtiden Nästa år går följaktligen Arméns slutövning i den
södra delen av landet. S 3-bataljonen planerar för att göra
omvänd resa som S 1 gjort i år. Även på detta fi nns mycket
att lära. Och vem vet, även andra vinster kan göras. Någon
har viskat att sammanhållningen i truppslaget har ökat efter
vinterns övningar.
För dem av läsarna som har tillgång till en Internet-uppkoppling
(och det borde väl varje sann signalist ha?) kan rekommenderas
att kika på sidorna på adressen www.snostorm.mil.se
Här fi nns mycket att läsa ytterligare om övningarna utöver denna
korta sammanfattning från den norrbottniska ”fronten”.

Okänt arbete!?
av Maria Einarsson
Under LSÖ 01 som genomfördes i mars på S3 gjordes mycket
som uppmärksammats i massmedia på ett eller annat sätt
Men det fi nns andra som jobbar mer i det dolda.
På markan på S3 jobbade tjejerna i skift nästan dygnet runt
med att serva övningsledningen och en del andra deltagare
med bland annat färdigbredda mackor och kaffe.
Tillsammans har de under LSÖ:n gjort:
3225st Mackor
serverat 800 st korv med bröd
sålt 2125 st fi kabröd och 4500 koppar kaffe.
På bilden fl ankerar Anki och Lisbeth dagens ogjorda mackor
och fi kabröd.
Inte illa!
På skolhuset servade kommendanturen även den del av övningsledningen
med kubikmeter av drickor, smörgåsar, godis
och kaffe /tea. Servicen var så bra att deltagarna slutade gå
till matsalen för att äta, utan stannade hos kommendanturen.
Den högt uppskattade servicen delades ut av Ami Pötter, Leif
Patron ur!
Inmarsch efter LSÖ 01
Lt Cederlund på skoter.
Lt Johansson ger en sista order!

Bildandet av I 19
av major Ulf Svensson
Den 30 juni 2000 högtidlighölls på Kvarnängen i
Boden bildandet av ”nya” I 19.
I och med nedläggningen av Fo 63 har Chefen för
I 19 blivit ny garnisonschef. Kommendantstaven
bytte därför ägare och fanor och standar ur Bodens
garnison var representerade med förste och andre
fanförare. Jag fi ck förmånen att tillsammans med
ro/Fk Paul Karlberg genomföra den sista fanvakten
för Norrlandssignalkår och fi ck för övrigt genomföra
även den första fanvakten som fanförare för
Norrlands signalbataljons fana i det nya Norrbottens
regemente. Detta skedde i samband med ÖB besök i
Boden i juli 2000 (vpl/Fk Martin Tjärnström var då
andre fanförare).
Fanborgen uppställd på
Kvarnängen
S3 fana och fanförare
Återvinning - Norrlands
signalbataljon tillbaka
av Pär Burge
När Norrlands signalkår lades ned som självständigt
förband den 30 juni år 2000 bildades samtidigt Norrlands
signalbataljon, ingående i ett nyuppsatt förband
med gammalt namn: Norrbottens regemente.
De övriga nedlagda förbanden i Boden, MekB 19, A
8, Lv 7 och Ing 3 bildar idag på samma sätt varsin
bataljon inom regementet, som med sin ram på 510
offi cerare och 2000 vpl är mycket stort. Som kuriosa
kan nämnas att den mekaniserade delen av regementet
har fått benämningen Norrbottens pansarbataljon.
Vid S3 fi nns nu en personalram på ca 70 anställda
(näst störst) och soldatantalet ska i framtiden vara ca
200 värnpliktiga per år.
Innevarande utbildningsår är dock antalet soldater
istället rekordstort vilket har sin bakgrund i redan
gjorda inkallelser till vinterns stora övningar.
Organisationen
Tidigare utbildningsenhet och skoldetalj är omorganiserade
till Funktionsavdelning. Där fi nns kommendantur
vid skolhuset, en sambandssektion (radio,
tråd, radiolänk) och en informationssystemsektion.
Funktionsavdelningen leds av major Kent Brodin.
Traditionerna
Traditionsarvet efter Norrlands signalkår förvaltas
av Norrlands signalbataljon. Det innefattar exempelvis
förbandsfana, lystringssignal, förbandsmarsch
(I gevär) samt utmärkning på uniformen. Det enda
tillägget som gjorts, vad gäller uniformens utseende,
är tillkomsten av I 19-renen på bröstfi ckan
till jacka och vapenrock m/87. I övrigt bärs 3:an
som förbandstecken och signalblixt på kragspegeln.
Fältuniformens utmärkning är en båge med texten
”Norrbottens regemente” och under denna respektive
enhets eget märke.

S 3 fortsätter att gå högvakt, men i linje med ökad
samordning inom regementet kan det göras som i
höstas, då man vaktade slotten tillsammans med
Lv 7.
Förändringar
Helt klart är ju dock att det inte längre fi nns en överste
med sin stab i kanslihuset. Avståndet från besluten i
staben har naturligtvis ökat inte bara geografi skt till
den gemensamma stab för regementet, som bildats i
f.d MekB 19 kanslihus.
Många av de arbetsuppgifter som sköttes av den egna
staben riskerar att hamna ”mellan stolarna” eller att
belasta S3 bataljonsstab alltför hårt i förhållande till
personalstyrkan.
Själv arbetar jag numera som infochef vid Norra
militärdistriktsstaben i Boden och kan från sidan se
att belastningen har varit mycket stor på de som är
kvar på S3. Vinterns stora övningar LSÖ-01, Arméslutövning
och FOCUS (Fv och Lv)
Vid 2.kompaniet utbildas delar av ett tele-systemkompani
och samordnas delvis med pansarbataljonens
telesystemenheter, i år förlagda i f.d 1.kompaniets
kasern på S3.
Modern teknik och huvudsakligen band-vagnsgående
enheter präglar kompaniet.
3.kompaniet är divisionsstabskompani med stabshytter
och stridsledningspansar-bandvagnar. Datortekniken
hänger med sin tid och idag tar stabsmedlemmen
emot meddelanden på e-post i stabshytten.
Vinterutbildningen
Från början av omstruktureringsprocessen hotat av
fullständig nedläggning frågar man sig hur det slutade
så relativt lyckligt.
Svaret ligger i vinterutbildningen som av lätt förstådda
skäl inte kan genomföras i Enköping. Samma
bakgrund fi nns till A8, Lv 7 och Ing 3 överlevnad.
Nämnas kan att bilden ovan på en telesystembandvagn
är tagen i månadsskiftet januari – februari 1999
under bataljonsövning. Temperaturen när gruppen
får order att bryta och omgruppera är strax under 50
minusgrader. Jag var själv ställföreträ-dande bataljonchef
på övningen och har sedan dess sparat en
min-maxtermometer, som visade 50,1 grad när jag
kom hem…
och extra stor värnpliktskull bidrar även. S3:s personal
är värda beundran detta år.
Även själva omstruktureringen, då alla stenar skall
vändas för att i ny organi-sation bestämma vem som
ska göra vad har naturligtvis varit påfrestande för
många av oss i gemen.
Trösten är ju naturligtvis glädjen i att signalistutbildning
i övre Norrland består, samt att det brukar
komma något gott ur varje förändring.
S3 Kamratförening
Föreningen, som för en månad sedan hade årsmöte,
går mot framtiden utan större förändringar. S3 Kamratförening
står relativt stark ekonomiskt och årsmötets
inriktning är att verksamheten skall fortsätta att
bedrivas som tidigare.
Det var särkilt roligt att kunna ge föreningens stipendium
”Årets S 3-are” på 10.000 kr till bataljonchefen
överstelöjtnant Mats Blom. Detta efter bara
ett drygt år som gu-bataljonchef och tidigare bakgrund
vid infanteriet (I 15). Stipendiet utdelades i
juni bara några dagar före övertagandet som chef
för Norrlands signalbataljon.
Kommande
Nu ett år senare står vi i skrivande stund i begrepp
att överlämna avslutningsgåva till Mats för ett väl
genomfört värv. Den 2 juli tillträder överstelöjtnant
Dennis Gyllensporre som chef för Norrlands signalbataljon.
Dennis hälsas härmed välkommen, dels hem från
studier i USA och dels som ny chef.

Parabolen testar Energibitar
av Maria Einarsson
Spartider
Inom försvaret skall nu alla spara pengar, minsta krona är viktig, inte minst om de försvinner utanför grindarna. Parabolen har
kommit på ett bra spar tips: Handla inga fl er energibitar på stan för att ha vid olika idrottsevenemang, utan använd försvarsmaktens
egna energibitar.
Parabolen har låtit en testpanel prova 10 olika energibitar och göra en bedömning av dessa.
Testet var en blindtest där panelen fi ck bedöma utseende och smak.
Försvarets gobitar var inte sämst, men defi nitivt billigast.
I testpanelen var öv fr v nere fr v
Menig Joakim Froedin Menig Rickard Möller
Menig John Bylund Furir Oscar Östansjö
Furir Jakob Kobryn Fänrik Erik Englundh

Från Legoträsk till
Crib Point av Mats Bernersson
Om jag mins rätt var det i Legoträsk som jag
hade min sista grupperingsplats med gränsregemenstsabskompaniet
1995. Det måste varit sista
gången som Försvarsmakten utbildade ett kompani
delvis utrustat med hjultraktorer! Jag minns i
alla fall mitt år på S3 med stor glädje. Den oerhört
fi na kamratskapen och den stora yrkesskickligheten
som jag mötte imponerade. Jag erkänner gärna
att jag var nervös och inte kände att jag hade koll
på läget alla gånger. Att komma direkt in i rollen
som kompanichef när man tillbringat större delen
av sitt tidigare yrkesliv på skolor och i verkstäder,
och därtill till ett regemente som jag inte kände var
ett vågspel som jag känner att jag i alla fall klarade
med livet i behåll (visserligen med skottskada i
foten, men ändå!).
I samband med att året på S3 gick mot sitt slut
så var det dags att fundera på vad jag skulle göra
därefter. Min inriktning hade hela tiden varit att
åka tillbaka till Östersund där jag till och med letat
hus. S3 hade dock en stor bemanning på ATS och
Ulf Nordlander undrade om jag inte kunde tänka
mig LSC i stället där bemanningsläget var lite
sämre. Jag tog hustru med mig på en besöksresa
och snart var beslutet fattat. Jag började jobba med
framtida taktiska radiosystem, frekvensplanering,
lite utbildning och en del annat. Jag har varit kvar i
Enköping sedan sommaren 1995 med undantag för
ett års utbildning vid FHS. I och med omstruktureringar
i Försvarsmakten har arbetsstället bytt
namn några gånger (LSC, StabSbS, LedC) och till
slut för ca ett år sedan inordnats i S1 organisation.
Jag jobbar nu på S1 utvecklingsenheten men håller
fortfarande på med, i stort sett, samma frågor. I
samband med att jag började jobba på S1 valde jag
att även byta regemente och tillhör numera S1. Syftet
med detta var att underlätta och att bara ha en
dialogpartner (vilket visade sig hålla i 2 månader) i
personal och administrationshänseende.
Direkt när jag fl yttade ner började jag jobba med
det som efter ett tag kallades TAKTRA, dvs en
ersättare till de gamla Ra-UK stationerna. Tyvärr
las detta projekt ner men ryktet säger att det skall
tas upp igen. Jag är inblandad i KV-90 och den
anskaffning av FM HF RA 2000 som kommer i
närtid. Ett par intressanta utvecklingar med Ra 195
håller vi också på med. De 2 senare i nära samarbete
med ”radiotrollen” på S3.
En annan av mina arbetsuppgifter, frekvensplanering,
har inneburit mycket resande och omväxling.
Frekvensplanering är viktigt för att vi inte skall
störa ut oss själva i onödan, samtidigt som vi skall
hushålla med frekvenser och inte använda mer än

precis vad vi behöver. I takt med datorernas intåg
har vi fått oerhört fi na program som hjälper till att
ta fram optimala kanalpaket. En annan viktig del
är den internationella samverkan. Försvarsmaktens
internationalisering innebär att vi måste ha regelbundna
och ganska omfattande internationella kontakter.
Jag har fått resa utomlands en hel del och
deltar regelbundet i möten på Nato-högkvarteret
i Bryssel. Jag har dessutom varit på konferenser i
Tyskland och Turkiet. Tillsammans med utlandsresor
inom ramen för materielutveckling och övningar
i genomsnitt 3-4 utlandsresor om året sedan
jag fl yttade ner.
Som ett led i att få kunskaper om frekvensplanering
har jag just avslutat en kurs på en av Australiensiska
marinens skolor, HMAS CERBERUS,
i ett samhälle som heter Crib Point ca 100 km
söder om Melbourne. Jag har gått en sju veckor
lång kurs, Radio Frequency Management Course,
tillsammans med 15 andra elever. Huvuddelen av
mina kurskamrater är Australiensare men det fi nns
också elever från Nya Zeeland, Malaysia och Singapore.
Kursen har ett rätt högt tempo med mycket
arbete och läxor. Utbildningen, som sker helt på
engelska, skiljer sig lite med hur vi gör i Sverige.
Här kör vi diagnostiska prov var annan dag och
läxorna ”förhörs” och rättas i plenum. Befälsstrukturen
med få offi cerare och mycket underoffi cerare
som verkligen är experter skiljer sig ordentligt från
vårt NBO. Skolan är otroligt stor med i stort sett
all fackutbildning för marinen samlad. Vad som
inte fi nns härnere är FARTYG. Eleverna utbildas
”på torra land” och skickas sedan ut till sina fartyg
som är stationerade på baser runt om i landet (eller
världsdelen !!!).
Medverka i Parabolen!
Offi cersmässen vid HMAS Cerberus
Landet Australien är i stort sett lika stort som västeuropa.
Det bor ca 20 miljoner människor här så
det är sparsamt befolkat. Eftersom jag ”planerat”
att få åka på den här kursen i nästan 2 år så har jag
naturligtvis kunnat ta med familjen (på egen bekostnad
naturligtvis) och vi har även passat på att
ta 3 veckor ren semester härnere (precis under LSÖ
!). Vi fl ög in till Sydney och hyrde sedan en bil som
vi körde närmare 2000 km. Vi ( jag samt hustru
Clary, Simon 3½ år och Emma 6 månader) bodde
på ett motell i närheten. Familjen tillbringade sedan
dagarna på div lekplatser och gör utfl ykter. Vi har
haft fl era dagar med 30+ och strålande sol men det
går mot vinter härnere så det är på väg att bli kalllare.
Det blev i alla fall inte blir lika kallt som det
var i Legoträsk!
Hälsningar Mats Bernerson
C 3. Komp S3 94-95, Bating 15.(6.)fördstabsbat
93-99
Har Du varit med om något som Du vill berätta om, bra eller dåligt, roligt eller tråkigt, skriv till Parabolen. Kanske
fi nns det andra i samma situation som kan glädjas eller stötta eller bli stöttad. Berätta om nya jobbet utanför grindarna,
berätta om drömresan som blev av eller som inte blev av. Berätta om din hobby eller bara skriv och berätta om
dig själv.
Det enda kravet är att det skall gå att läsa.
Du får medverka under pseudonym men på redaktionen måste vi veta vem Du är och hur vi kan nå dig, om det skulle
uppstå några frågor kring texten.
Det går bra att maila:
parabolen@s3kamrat.nu
Adressen är:
Parabolen
Maria Einarsson eller Björn Bråborg
Norrbottens regemente, Sign bat
Box 9105
961 19 BODEN

Barnens julfest
I kamratföreningens regi ordnas varje år en julfest för barnen på S3,
det brukar vara en mycket välbesökt fest, så även detta år.
Barn och vuxna samlas kl 12 för att smaka på delikatesserna och
umgås.
Det bjöds på tårta, korv med bröd, frukt, dryck mm. Barnen hade en madrasshörna där de kunde se video och
busa.
Ett måste på en bra barnfest
är ju fi skedamm,
givetvis fanns det en
sådan här också. De allra
kortaste barnen fi ck en
hjälpande hand medan de
större galant kunde landa
sin egen fångst. Det fanns
garanterat inga snorgärsar
i den pölen.
Ljudnivån på festen slår nya rekord varje år och det är
bara glada barn vart man än ser.
Traditionell dans kring granen där Rune Tapper höll i
gitarren,gick i två och ibland tre ringar av sjungande barn
och vuxna avslutades med…ja visst !! RAKETEN en till
!! och en till !!
Det fanns många små händer
som ville hjälpa tomten till
rätta med alla sina säckar och
trängseln runt honom bevisar
ännu en gång att han är den
mest populäre fi guren på
festen.
Men sen kom den som alla väntat på, men hur skulle han
komma i år?? Vi kunde alla i ett tidigt skede höra ett dovt
buller och sedan runt hörnet kunde vi skymta en…en…401:a.
Minsann hade inte tomten fått låna en pansarbandvagn för att
på ett smidigt sätt kunna ta sig hit upp i tid. Succé !
Alla barn fi ck julklappar, ja
till och med chefen fi ck en
julklapp.
Alla kunde därefter nöjda
gå därifrån sedan tomten
gjort sorti och lovat att
komma tillbaka nästa år.
God fortsättning

Julfest för vuxna
En frusen kväll i december satt en tomte utanför mässen vid en brasa
och värmde, inte bara sig själv utan också glögg.
Det bästa av allt var att han bjöd utav sin glögg till alla som ville
smaka och det var många som ville det.
Mässdirektören, Paul Svalkvist, hälsade
alla varmt välkomna och lät också
meddela att ny mässdirektör tar över.
Nye mässdirektören, Tommy Lundmark,
tog över och på ett alldeles eget sätt hälsade
han oss välkomna till bords och bjöd in oss
till det dignande julbord som O II stod för
även i år.
Väl inne på mässen fanns det än mer glögg att förtära
och den nya pumpen visades upp i baren. Som traditionen
sedan bjuder blev det långdans till bordsplaceringen.
Allt eftersom mat och dryck fyllde våra kroppar steg ljudnivån även på denna fest och dansen tog vid uppe på mässen. Lotterier
med fi na priser fanns att köpa och givetvis fanns det glada vinnare till Weekend i Piteå, vecka i Vassijaur, helg i Pålkem,
matkorgar och dryck mm.
Ingen gick nog missnöjd hem med årets arrangemang.

Nu kommer Parabolen att ges ut igen.
Vi skickar ut så här till sommaren för
att erbjuda läsning till hängmattan
eller hammocken. Många har haft ett
arbetsamt år, efter den stora omstruktureringen
av Försvarsmakten. För
S 3:s del innebar det ju, trots minskade
personalramar och förlusten av
den egna staben, att man skulle ta emot ett större antal
värnpliktiga, genomföra två stora övningar och vara värd
för S1:s deltagande i dessa övningar. Undra på att det är
skönt med semester nu!
I skrivande stund är det någon dag kvar till sommarfesten
på S 3. Förra året ställdes den in, eftersom ”Sista natten
med gänget-festen” genomfördes av Norrlands signalkår
samma tid. I år tar vi upp tråden igen och hoppas att
inte våra medlemmar har hoppats på en upprepning av
nedläggningsfesten, utan är inriktade på den opretentiösa
grillfest som vi brukar ha. 140 anmälda i skrivande stund!
Nästa arrangemang sker i samband med högvakt i Stockholm
och vid bataljonens dag enligt nedan.
Kopiera gärna den här sidan eller spara den. Du hittar ju
många olika faktauppgifter här.
Parabolen
Parabolen S3, Box 9105,
961 19 BODEN
0921-689 74 (telefax)
parabolen@s3kamrat.nu
Vassijaure
S 3 Kamratförening
Box 9105
961 19 BODEN
Postgiro huvudkassa: 17 88 87-6
Ordföranden har ordet
Bokning & nycklar:
tel: 0921-681 20, 657 17
vassi@s3kamrat.nu
Vassijaure postgiro: 831 54 88-0
Pris/vecka: Högsäsong Lågsäsong
Ej medlem Medlem Ej medlem Medlem
2-bäddsrum: 1000 800 700 500
4-bäddsrum 1800 1600 1200 1000
Lägenhet: 3500 3000 2500 2000
Högsäsong är i regel fr.o.m v12 t.o.m v19
Styrelsen 2001
Ordf:
Vice:
Sekr:
Kassör:
Seniorer:
Vassijaure:
Pålkem:
Mässen:
Parabolen:
Seniorkommitté
Pålkemgården
Kommande aktiviteter i föreningen
Tfn: 0921 - 596 21
Fax: 0921 - 689 74
E-post: sekr@s3kamrat.nu
Pär Burge
Rolf Runelöf
Anders Eriksson
K-G Jernlund
Sven Kohkoinen
Gunnar Markström
Börge Sandelund
Tommy Lundmark
Maria Einarsson
0921-680 88
0921-591 79
0921-596 21
0921-680 00
0921-557 41
0921-681 20
0921-657 17
070-66 66 425
0921-682 85
Mässdirektionen
Bokning tel:
Tel: 0921 - 596 86
Fax: 0921 - 596 87
Epost: massen@s3kamrat.nu
Mässen postgiro: 620 27 67-7
1 Den som vill boka S 3 mäss ansöker muntligt på t.ex
telefon eller genom blankett via e-post eller telefax.
2 Beslut om nyttjande fattas därefter av Mässdirektionen,
i vissa fall efter kårchefs hörande.
3 Mat, dryck och personal ordnas alltid genom Mässdirektionen.
Aldrig egen best. av catering. Personalbehov
ca: 1 per 10 gäster.
4 Prioritetsordning för nyttjande är
- S 3:s egna tillställningar
- S 3 Kamratförenings tillställningar
- Övriga tillställningar med knytning till S3 personal
- Övriga militära tillställningar
- Ev övriga tillställningar.
Bokningar bör ske så tidigt som möjligt och Mässdirektionen
beställer själva normalt mat och dryck mm
av grossist under måndag förmiddag.
Sprit mm som ej fi nns i Boden levereras tors.
senior@s3kamrat.nu
Kommitténs inriktning är att behålla pensionerade
medlemmars knytning till S 3 och kamratföreningen.
Kommitténs verksamhet är främst knuten
till Boden-området.
Bokning & nycklar:
tel: 0921-657 17, 681 20
palkem@s3kamrat.nu
Pålkem postgiro: 639 85 39-4
Medlemspriser:
Överliggning: 50:-/pers (inkl fi skekort under säsong 1/4--
1/10)
Dagbesök: 50:-/pers (inkl fi skekort under säsong -”- )
30/9: högvakt i Stockholm, inbjudan kommer 13/10 lördag: batraljonens dag, inbjudan
kommer

S3
Kamratförening
NR 1

Hej och välkomna till ett nytt nummer av Parabolen.
Det har funnits många önskemål att Parabolen skall återuppstå. Vi har tagit på oss uppgiften
att ge ut första numret med hopp om gensvar och medverkan från våra medlemmar
ute i landet.
Tidningen kommer att ges ut i kamratföreningens regi. Våra förhoppningar är att det
skall bli en intressant tidning som både speglar förbandets verksamhet och medlemmarnas.
Vem är jag då? Vem är jag då?
Jag heter Maria Einarsson, Snell hette jag
som ogift, är gift med Benny Einarsson
och vi har två barn, Tobias 4 år och Elsa
2,5 år. Jag är kapten bataljonskvartermästare. Jag jobbar nu
endast 85% för att få så mycket tid som möjligt med barnen,
medan man kan och får vara med dem.
Min tid i försvaret började 1985 som bilkårist och 1987
ryckte jag in på S1 i Enköping. Har i huvudsak hållit på med
förplägnadstjänst mellan 1990 och 1997. Kapten blev jag
1996 i maj efter att gått Träng HK i Skövde och förkovrat
mig ytterligare inom underhållstjänsten på hög och låg nivå.
Den skolan, som helhet, var ett otroligt lyft i min ”karriär”.
Jag har jobbat både som plutonchef i många år och som
adjutant.
Det har varit mycket upp och ned under min tid i försvaret,
mest upp. Det fi nns mycket som man skulle vilja glömma,
men inte kan. Det fi nns saker man glömt men blir påmind
om, på gott och ont. Men det fi nns saker som man aldrig
glömmer. Som när jag stod på treriksröset en otroligt fi n
vårdag med kompanilaget, eller på toppen av Kebnekaise
med KB fjällmarsch i april 1990, de två hoppen med fallskärm
som jag gjorde 1995 och många andra underbara
minnen som jag inte skulle haft om jag valt ett annat arbete.
Jag är också inblandad i Försvarsmaktens arbete mot sexuella
trakasserier och tycker att det skall vara var och ens
rättighet att bli behandlad som en kollega på arbetet.
Vi arbetar med att informera alla värnpliktiga och anställda
om vad sexuella trakasserier är och vad man kan tänka på
för att undvika sådant men också vad man kan göra om man
blir utsatt. Mottagandet har varit olika, mest positivt men
också en del negativt.
På min fritid går nästan all tid till barnen och villan, läsning
är mitt största intresse och det kan bli en del sena kvällar.
Favoriter på den sidan är just nu: Håkan Nesser, Minette
Walters, Anne Holt och Colin Dexter. Mycket av det jag
läser handlar jag på antikvariat, som också är ett av mina
intressen, skidor försöker jag hinna med men det är inte lika
självklart nu som förr att ge sig ut i spåret på kvällen. Då är
jag oftast trött för de tidiga morgnarna sätter sina spår.
Hoppas på ett bra samarbete!
Maria
Epost: maria.einarsson@i19.mil.se
Jag heter Björn Bråborg och är enbo.
Jag är Löjtnant och Adjutant på 2 kompaniet.
Min tid i försvaret började 1973 när jag ryckte in på 3 kompaniet
som Radiolänkgruppchef på S3 som då hade namnet
Kunglig Norrlands Signalbatajon. Mina befäl vid radiolänkplutonen
var plutonschef Kn Rolf Johansson som blev chef
för Tråd & radiolänkdetaljen vid S3 och fl yttade till Västerås
för att bli civilmilitär. Fj Lars Eriksson var stf plutonschef
numera en glad pensionär. Sg Hans Bergman var instruktör
och arbetar nu i Linköping som fl yglärare. Efter genomförd
värnplikt 1974 började jag på GS2 (gruppchefsskola 2) där
mina lärare var Kn Kurt Franck och Fj Bo Svanström. Kn
Franck är pensionär tror jag. Vad Bo Svanström gör vet jag
inte. Efter GS2 kom jag ut som instruktör (öfu) på en rlplut
RL 341.
På hösten 1976 gick jag PK (plutonschefskursen) 10 månader
i Uppsala en trevlig tid, nu var man serg. Sedan kom
TSP (truppslagsskola för plutonsoffi cerare) 1980 också den
skolan i Uppsala. När utbildningen var klar hade man graden
fanjunkare.
1982 gjordes gradsystemet om och alla skulle bli offi cerare
vilket innebar att grader som överfurir, sergeant och fanjunkare
försvann. Om man inte skulle få armens lägsta grad
skulle man gå en 4-veckors kurs för att bli löjtnant vilket
jag också gjorde och fi ck graden löjtnant. Jag har arbetat på
alla kompanier som instruktör, stf plutch, plutch och jobbat
i fyra år på signalskyddsavdelningen (IS-avd) som signalskyddslärare.
Som adjutant började jag på 3.e komp där jag
ersatte Lt K-G Jernlund , därefter 1.a komp efter Lt Rune
Tapper.
På min fritid är jag engagerad inom idrotten i Boden. Tränare
inom Bodens IK ungdomslag och lagledare för Bodens
BK A-lag i fotboll. Jag tycker även om att vara i naturen och
fi ska.
Hoppas på ett bra samarbete!
Björn
Epost: bjorn.braborg@i19.mil.se

Välkommen till nya Parabolen
Kamratföreningens medlemstidning
av Pär Burge, ordförande i S 3 Kamratförening
Välkommen till Parabolen, som nu åter ges ut i
kamratföreningens regi. Den startade ju också som
så, men utvecklade sig efterhand till att vara både en
medlemstidning för föreningen och en förbandstidning
för S 3. Nu ska den komma tre gånger per år.
Tidningen Förra året, vid nedläggningen av S 3 som
självständigt förband, överenskoms med Chefen för
S 3 att tidningen skulle övertas av kamratföreningen.
Under det sista året var jag, i min egenskap av chef
för Infoavdelningen vid S 3, ansvarig utgivare för
tidningen. Vid årsmötet i december 2000 invaldes
Maria Einarsson i styrelsen som redaktör för Parabolen.
Hon har därefter organiserat en redaktion
och börjat att få igång arbetet. Jag hoppas mycket
på Maria och vet att hon gärna tar emot hjälp av er
- gammal som ung - ute i landet. Kanske vill DU
ingå på distans i redaktionen. Ta då steget och hör av
dig till Maria. När tidningen sammanställdes av ett
självständigt förbands informationsavdelning fanns
mera resurser. Nu sker det på frivillighetens grund.
Då får vi hjälpas åt.
Medlemsmatrikel Ett annat arbete som pågår är
att sammanställa medlemsmatrikeln, och vi räknar
med att skicka ut den till höstkanten. Vi har ju ett
halvt års frist, då man kvarstår som medlem även
om man inte har betalat. Trots det skulle vi önska att
fl er medlemmar betalade medlemsavgiften direkt när
inbetalningskorten skickas ut i december. Det blir lite
mindre jobb för kassör och sekreterare och lite mer
ordning och reda i bokföringen på så sätt. Om du känner
på dig att du kanske glömt betala, så hör av dig
till kassören eller sekreteraren. Detta gäller även om
du har fl yttat, så att vi har rätt adress i vår matrikel.
Det är ju också vårt underlag för korrespondens med
dig. E-posta gärna förändringar. Adresser hittar du på
annan plats i tidningen.
www.s3kamrat.nu
Hemsida på Internet - www.s3kamrat.nu
Under sommaren och hösten kommer en hemsida
för föreningen att skapas och växa fram. Vår tanke
är att via detta medium informera våra medlemmar
om verksamheten vid våra olika kommittéer etc inom
föreningen. Hemsidan ska inte ersätta Parabolen utan
vara ett komplement. Det blir såväl korta meddelanden
och nyheter i vänsterspalt samt länkar med mer
fast information i högerspalt. Här ska du kunna hitta
planlösningarna för Vassijaure- och Pålkemgårdarna
och få information om våra priser för uthyrning. Via
hemsidan kan du också göra en intresseanmälan om
bokning av såväl våra gårdar som av mässen. Här
har vi bilder på omgivningarna runt Vassijaure och
Pålkem. Här ska fi nnas foton på våra skotrar och båtar
och villkoren för uthyrning. Möjligheterna är goda
för den som har tillgång till Internet.
Eftersom huvuddelen av vår medlemsstock består av
signalister, tror vi att de fl esta har det. Teknikintresset
för nya ”sambandsmedel” ligger ju i grunden. Det går
förstås fortfarande att ringa och fråga...
S 3 kamratförening i Norrbottens regemente
En kamratförening är ju som en stor supporterklubb
till ett förband, och det förhållandet har nog präglat
oss. Lika viktigt är dock att kamratföreningen är en
fristående, obunden förening i föreningsfrihetens
namn. De olika delarna i det nya I 19 med bl a Norrlands
signalbataljon har haft olika tradition i förhållandet
till ”sina” föreningar. S 3 kamratförening är
ju ett exempel på en förening, där så gott som alla
arbetande vid förbandet har varit medlemmar. Vi har
inte upplevt några problem att rekrytera unga befäl
som många andra kamratföreningar gjort.
Kamratföreningsstöd Vår verksamhet skiljer sig
ju också mot andra kamratföreningars. Vi inrymmer
det som vid andra förband är stugföreningar,
officersklubbar, mässföreningar mm mm. Detta

förhållande känner jag igen från min nuvarande arbetsplats
vid Norra militärdistriktet. I vår organisation
ingår detacherade militärdistriktsgrupper för stöd till
hemvärns- och frivilligorganisationer. De s.k MDgrupperna
har övertagit traditionsarvet från nedlagda
förband. Vi hanterar det det annorlunda än I 19. För
oss är det självklart att de ca 15 offi cerare och fem
civilanställda, som blivit kvar på respektive plats är
de bästa att samordna kamratföreningsstödet. Vid I
19 försöker man centralstyra det från regementsstaben,
vilket jag anser är dömt att misslyckas. Lita på
bataljoncheferna! Där är rätt nivå att hantera frågorna
(som sannerligen inte är så många heller). Tiden kommer
nog att ge oss rätt, annars kanske vi tvingas till
en helt fristående roll och det vinner ingen på, allra
minst I 19.
Ekonomin - en styrka Vid senaste styrelsemötet
redovisade kassören, som vanligt klanderfritt, föreningens
ekonomi. Det föranledde muntra kommentarer
om hur det kan komma sig att det går så bra för oss.
Föreningens ekonomi är mycket stark, vilket känns
tillfredsställande. Pengar är makt. Vassijauregården
har nu ett hyreskontrakt med avsevärt lägre hyra,
framförhandlad sedan ett år.
Föreningen har kunnat placera stora belopp och haft
god avkastning. Vid styrlesemötet beslutades att föra
över ytterligare belopp från de olika kassorna i föreningen
(Vassi, Pålkem, Mässen) till placeringar med
förväntat högre avkastning. Vi satsar dock inte på de
snabba klippens fi losofi utan ser mer långsiktigt.
Vi får dock inte slappna av. Alla medlemmar uppmanas
att ”ragga” kunder till våra föreningsgårdar,
framför allt under lågsäsongerna.
Vassijauregården I Vassijaure, beläget mitt i fjällen
7 km öster om Riksgränsen, hyr föreningen f.d.
NSB överliggningshus för konduktörer och lokförare.
Bottenvåningen består av en genomgående korridor
med två- och fyrbäddsrum samt två kök och allrum.
Rummen har handfat och duschar och toaletter fi nns i
korridor. Dessutom hyrs en stor tvårums lägenhet på
övre plan. I källaren fi nns tvättstuga, skidvallningsbod,
bastu, relax och förråd. Hela anläggningenb
är trivsam och i ett mycket gott skick, särskilt efter
renovering av kök och tillkomst av solaltan mm.
Tåget går till porten.
Pålkemgården I Pålkem, en timmes bilresa från
Boden, har föreningen en gård som vi äger. Det var
bortgångne Henning Persson som skänkte den dåva-
rande Konsumbutiken till oss. Pålkemgården tillkom
strax efter att vi hade engagerat oss i Vassijaure, så
ibland tvingades vi till prioriteringar i början. Vi har
på senare år kunnat konstatera att de bägge gårdarna
inte konkurrerar med varandra, som några befarade
i början.
I takt med tiden och ekonomin har Pålkemgården
renoverats och möblerats upp och erbjuder nu fräscha
utrymmen för den som vill koppla av på landet
eller konferera ostört. 16 bäddar, huvudsakligen i
övervåningen, affärslokalen omgjord till matsal/möteslokal
och gillestuga samt varuförrådet omgjort till
et modernt kök med två spisar, diskmaskin mm - allt
nyköpt - kompletteras av bastu i källaren. Jaktkort för
småviltjakt och fi skekort ingår i hyran för medlemmar,
anhöriga betalar i byn. Båt med utombordare
ligger i Pålkemjaure där föreningen har en brygga
och laxöringen hugger. Nu investerar vi i en pelletsanläggning
för upp-värmningen av huset, vilket ska
vara klart före årets eldningssäsong.
Mässen Mässdirektionens verksamhet rullar på bra,
och vi har ett rikt mässliv. Mässen vid S 3 är en av
grundpelarna vid Norrlands signalbataljon och en
lokal som mycket kretsar kring under för - och eftermiddagsfi
ka, ”after-trupp” i puben fredagar och
alla fester. Man möter många som är avundsjuka på
vårt mässliv.
I och med att Lv7 fl yttar in i B-kasernen nästa sommar
har det varit naturligt för oss att erbjuda utrymmen
för Lv7 mässförening. Restaurang- och utskänkningstillstånd
ligger ju på S 3 kamratförening men
vi kommer att hitta lösningar att samsas i lokalerna.
Redan för ett år sedan påbörjades överfl yttning och
ett Lv7 traditionsrum inrättades på 3.vån. I dagarna
har mer omfl yttning gjorts. Vår inställning har varit
att välkomna dem, så att de inte upprepa den tråkiga
inställning som präglade deras mottagande vid fl ytten
från Luleå till I 19-området. Inriktningen är att
mångfald och särart förbättrar, så därför använder två
mässar (S3 och Lv7) samma bardisk men har egna
lager, kassor mm.
Seniorkommittén Avslutningsvis något om Seniorkommittén,
som presenteras mera i nästa nummer.
Nyligen har nye seniorledamoten Sven Kohkoinen
haft en ärtsoppsmiddag på mässen, med grupparbeten
kring seniorernas framtida verksamhet. Stort
deltagande och många idéer präglade mötet. Mycket
att hoppas på!
Och så är det - det fi nns mycket att hoppas på!
En riktigt trevlig sommar tillönskas alla läsare/ordf.

Ha en skön och
trevlig sommar !
önskar
Redaktionen