Nr 1 - S3 Kamratförening

kamraternas - lov. Sämre har jag haft det!
Bergsbestigning
Inte blev det sämre nästa dag heller, för då hade vi i
bergsbestigargänget avtalat med Vassitjåkka att förära
hennes topp ett besök. Vår lycka garanterade lt Tengelin
(Christian) och Robert när de offrade sig och lät
oss tolka ett par kilometer fram till utgångspunkten
för vår skidbestigning. Den var en ganska mulen dag,
inte som på tisdagen en näsbrännardag utan mer som
en vindkylardag. Rickard var rekognoseringsman och
väntade in oss andra med jämna mellanrum. Halvvägs
upp på dagens tur intog vi lunchen, suovaskebab, tilllagad
av Benny i Eriks effektiva stormkök. Vi hade
byggt ett blocklä runt en större sten och där var det
en höjdare med ”komarock” (en värmejacka m.a.o)
för det drog runt knutarna när vi satt och åt den rikligt
tilltagna och alldeles förträffl iga maten.
Moln och dimma
Vassitjåkka lurade med låga moln och dimma. Med
stighudarna tog vi oss sedan ännu ett krön till, men
sedan var det stopp. Då såg vi precis varandra, och
det var inte helt fel att ha med kompassen. Men skidåkningen
vi hade nedanför oss var i särklass, förutom
att det tidvis var lite fl atljus (Anm: Det är när ljuset,
sikten, är dimmigt men ändå inte dimmigt. Alltså kan
man se färgkontraster en kilometer bort, men inte
konturerna i snön tre meter fram/ned.) någon stund
lite då och då. Maestro Eklund visade vägen och såg
till att han inte behövde skrapa upp resterna av mig,
dvs jag fi ck många bra tips om telemarkstekniken när
vi var på väg ner. Jag avvecklade så småningom en
sorts ”rump-bromsningsteknik” som sitter i sedan
barnsben.
När vi kom till skoter-avlämningsplatsen gick stålmännen
upp ett varv igen, till de närmaste och bästa
hektometrarna skidåkning. Själv kände jag mig trött
och valde att bygga en sittbänk och inväntade underhållningen
när de skulle komma farande nedför
branten. Faktiskt tittade solen fram, men den ville
inte komma fram till mig utan höll sig artigt på ett
par kilometers avstånd.
Middagen väntade vid Vassijaure station och vi
hann springa genom bastun innan den goda middagen
var klar. Idag var det en hejdundrande exotisk
currygratäng (påminde om fl ygande jakob) med
mintchokladpäron till efterrätt… För oss som inte
lagade maten var det återigen bara att sätta sig vid
dukat bord, vilken service! Det var hockeykväll
i Riksgränsen och den sista kvällen denna Vassijaure-arbets-vecka….
suck suck! En del förlängde
upplevelsen av vistelsen genom att förlänga kvällen
till nattkröken. Må tiden räcka ännu en stund!
Fredagen hade vår grupp frukostbestyr, men utan
ägg idag, för de var slut. Något rumphuggen blev
allt frukosten, eftersom det samtidigt pågick packning
och lastning. Det fi na vädret från tisdagen
upprepade sig inte och på väderlekskartan inför
helgen såg det mörkt ut. Därför var det inte så
många som stannade kvar i Vassijaure för fortsatt
ledighet, bara lt Bäckström (Olle), som inväntade
familjen och en förhoppningsvis strålande vecka
ledighet.
Hemtransporten gick som på räls och i Boden väntade
en tidig försommar. Tänk allt som kan hända
på en enda liten vecka!
Eva Cederlund
Kamratföreningen uppmanar!
Har vi din rätta adress?
Kommer tidningen fram till alla medlemmar?
Vet du någon som vill bli medlem i vår
förening?
Hör av dig till vår sekreterare:
Anders Eriksson
S3 Kamratförening
Box 9105 (nytt boxnr)
961 19 BODEN
0921-596 21
sekr@s3kamrat.nu