S3 Kamratförening nr 1

S3
Kamratförening
nr 1

Ordföranden har
ordet
Var borde ordföranden i S3
Kamratförening befi nna sig i såväl
skrivande som läsande stund?
I Vassijaure naturligtvis! Slumpen, eller
möjligen en förutseende planering, har
gjort att jag denna gång skriver från
Kamratföreningens ”semesterparadis”
i Vassijaure. Strålande vårvinterväder
med bra skid-och skoterföre. Det är bara
att välja det som för dagen passar bäst.
Vassijaure är min vistelseort även när Du
som läsare får tidningen i din postlåda.
Ånyo har hela försvarsmakten hamnat i en orostid.
Visserligen sägs förändringar utgöra en naturlig
del av utvecklingen men måste vi utvecklas så
kraftigt? Ånyo skall vi under nästan ett helt år leva
i ovisshet om våra jobb och vår verksamhet. En
repris på den fi lmen känns inte så nödvändig. Detta
påverkar oss naturligtvis negativt såväl i jobbet
som i vårt privatliv. Hur skall vi då hantera detta?
Personligen tror jag att devisen ”business as usual”
är användbar även denna gång. Att göra det bästa
av vardagen, hålla en hög ambition i verksamheten
samt att stödja varandra kan ge den trygghet som
behövs. Naturligtvis skall vi inte sticka huvudet i
sanden men det blir inte bättre av att sakna mål,
att släppa vardagen eller att ständigt älta det vi inte
kan påverka eller inte känner till ännu.
Efter denna fundering kan jag konstatera att bataljonen
har gjort ett mycket bra jobb i den slutövning
som bedrivits tillsammans med S1 i Mälardalen.
Vi kan vara stolta över den utbildning vi genomfört
under året. Nöjda soldater är bra soldater! Att vinterkompetens
och vinterförmåga dessutom behövs
även på ett ledningsförband har (ånyo) bevisats.
Hoppas att såväl bröder från S1, Försvarsmaktens
högsta ledning och även våra politiker insett detta.
Det vill säga motiven för att redan 1937 placera
en signalenhet från S1 i Boden (S1 B) kan sägas
gälla även på 2000-talet inför FB 04. Egentligen
kan ju ursprunget räknas redan från 1910 när telefonkompaniet
upprättades inom ramen för Bodens
ingenjörkår.
Den kompetens och förmåga vi besitter här i Bo-
den behövs i en
framtida Försvarsmakt
vilket
känns bra att
såväl inse som
att påstå. Detta
har vi i Kamratföreningen
i
och för sig vetat
sedan länge. Jag
tror inte någon
säger emot oss
på den punkten.
I den utveckling
av NBF som står
för dörren måste all ledningskompetens tillvaratas
för att säkra införandet. ”Steget före” passar även
för framtiden.
Jag hälsar nya medlemmar, speciellt från den utryckande
signalbataljonen, välkomna till S3 Kamratförening.
Jag vill gratulera Kn Börje Öberg till
utmärkelsen och stipendiet ”Årets S3 are”.
Jag vill tacka Översten Ola Hanson för gott samarbete
och stöd till Kamratföreningen under Din
tid som Chef Norrbottens Regemente. Lycka till
och väl mött i kamratkretsen från din nya, civila,
position.
Slutligen riktar jag en varm vårhälsning till alla
medlemmar: Nyttja föreningens anläggningar i Pålkem
och Vassijaure och välkomna på föreningens
arrangemang.
På återhörande och Glad Påsk
Ulf Nordlander
Ordförande

Bataljonschefen
har ordet
Ledningsförband bör fi nnas
där det fi nns förband att
leda!
Jag sitter i skrivand stund på Västerås fl ygplats och
väntar på en Herculestransport till Luleå efter genomförd
systemövning i Enköpingstrakten. Signalbataljonen
har löst sina uppgifter på ett mycket bra
sätt och vi kan se fram emot övning KOMPASS 04
med tillförsikt. När ni läser detta så har övningen
genomförts och då vet i hur vi har lyckats under
denna operativa ledningsövning.
Efter jul har signalbataljonen genomfört tre bataljonsövningar
med ett mycket gott resultat. Jag
är stolt över att få möjligheten att leda så många
skickliga och professionella offi cerare. Soldaterna
har i år verkligen arbetat bra och har varit väldigt
positiva. Under BÖ 3 så genomförde signalbataljonen
en landsvägsmarsch från Boden över Östersund
till Enköping. Marschen gick i huvudsak bra
men blixthalkan överraskade oss i Strömsund varpå
några fordon gled in i varandra och krockade.
Skadorna blev ganska stora på tre fordon och sex
soldater fi ck besöka vårdcentral. Skadorna på soldaterna
visade sig lyckligtvis inte vara så allvarliga
och alla är idag friska från olyckan i Strömsund.
Sådana här incidenter påminner oss om vikten av
att öva fordonsmarsch med förband och vikten av
trafi ksäkerhetsarbetet på bataljonen. Vi har lärt oss
Stöd S3 Kamratförening - Köp våra böcker!
Fina presenter, trevlig läsning och historiska vingslag.
• Norrlands Signalregementes historia, 80:-/st
• Bodensignalister, 120:-/st
• Så´nt var livet i Bodens fästning och garnison, 150:-/st
Porto, oavsett mängd, 20:-
mycket av den långa
marschen.
Snart börjar detaljplanering
och förberedelser
för nästa
utbildningsår som skall
omfatta brigadledningskompani,brigadtelesystemkompani
och
telesystemenheter från
såväl luftvärns-, artilleri-
som ingenjörsbataljonen.
Det kommande
året kommer verkligen
visa på I 19:s storhet när det gäller samordning av
ledningsutbildning för gemensam strid. Jag anser
att ledningsförband skall fi nnas där det fi nns förband
att leda och på I 19 kan vi öva och utveckla
ledningsmetoder med enheter från så gott som alla
truppslag vilket är en verklig framgångsfaktor för
försvarsmaktens utveckling mot det nätverksbaserade
försvaret. Jag anser att detta är ett framtidskoncept.
Tillsammans bildar bataljonerna på I 19
ett nytt begrepp ”VI 19”!
Efter ett väl genomfört utbildningsår så skall
snart våra soldater rycka ut till ett civilt liv. Tyvärr
så kan i år inte rekrytera några blivande offi cerare
att gå YOP 2004-2006 eftersom det programmet är
inställt. Detta är ett stort avbräck för oss. Vi behöver
en god rekrytering så väl.
För oss offi cerare så väntar snart en välbehövlig
påskledighet. Jag vill tacka alla offi cerare och soldater
på Norrlands signalbataljon för detta utbildningsår
och önska oss alla en riktigt GLAD PÅSK!
Sätt in pengarna på postgiro: 17 88 87-6
Skriv avsändare tydligt och vilka böcker Du avser köpa så skickar vi dem till Dig.
/ Anders Josefsson

ÅRSMÖTE OCH
MEDALJER
På det senaste årsmötet så delades det ut medeljer
och en försenad 50-års present. Christer
Eklund tog över Seniorklubben efter Bengt
Eriksson.
Grattis Börje Öberg
De som haft äran att få S3 Kamratförenings
förtjänstmedalj hittils är:
Esko Kohkoinen, Uleåborg
Lena Peltoluoma, Uleåborg
Juhani Peltoluoma, Uleåborg
Carl-Otto Ödling
Bo Olovzon
Tore Engström
Erik Settergren
Kenneth Tuvehed
Övre: Tore Engström, Sven Kokhoinen, Erik Settergren,
Per Burge
Nedre:Carl-Otto Ödling, Sven Sundström, Ebbe Ström
Nils-Olof Kjellberg har låtit
göra en ordförandeklubba
till Kamratföreningen med
alla ordförandens namn.
1985-1989 Erik Settergren
1989-1990 Bo Olofzon
1990-1991 Erik Settergren
1991-1995 Christer Eklund
1995-1997 Anders Häggberg
1997-1998 Kenneth Tuvehed
1998-2001 Per Burge
2001- Ulf Nordlander
Pär Burge Lennart
Johansson
Jan Gustafsson
Ebbe Ström
Mattias Uddling
Paul Svalkvist
Patrik Eriksson
Sven Sundström
Sven Kohkoinen
Patrik Eriksson, Kenneth Tuvehed, Mattias Uddling,
Paul Svalkvist, Bo Olovzon och Jan Gustafsson

I Karolinernas
fotspår
Text: David Bergman
Bild: David Bergman och Alexander
Nilsson
Strax efter jul föddes intresset
att genomföra den traditionella
Karolinermarschen vintertid. Historien
om Armfelds Karoliner som dog på
fjället var bekant sedan skoltiden i Östersund
och inom kort togs beslutet att genomföra
marschen.
Alexander Nilsson från ATS visade direkt intresse.
Det gjorde även Niklas Widell och Rickard
Eklund. Rickard som på grund av sin, i gruppen,
något högre ålder fi ck smeknamnet DG efter Hamiltonromanerna.
Två kadetter från Östersund
hade på avvägar hört talas om planerna och anslöt
sig direkt. Måns Eriksson från Signbat och Daniel
Andersson från S1, den senare fi ck under veckan
stå ut med konstanta rekryteringsförsök från de
mer vintervana signalisterna. Kontakter togs med
kamratföreningen I5 som direkt gav oss tillstånd
att gå som eget sällskap enligt deras program.
Förberedelser
Redan under BÖ2 började utprovning av tält och
sovsäckar och många höjde ögonbrynen av förvåning
över det vintermaskerade Kerontältet inne på
Trosslingan. Rickard ville prova vintersovsäcken
under bar himmel och lade sig otaktiskt i en upptrampad
gång i anslutning till förläggningen. En
grupp mycket förvånade soldater var under natten
nära att trampa ner honom på väg ut till eldställningarna.
Efter en natt i Kerontältet resignerade
Rickard med klaganden över ryggont och omgrupperade
in till det mer anatomiskt riktiga trägolvet
inne i den uppvärmda Hemvärnsstugan.
Väl hemma gav bataljonschefen sin välsignelse
och gick med på att sponsra expeditionen ekonomiskt.
Minibuss med takbox beställdes och kartor
hämtades ut. Adjutanten beställde mat och godis
för ett helt kompani, Rickard hämtade ut fjällsäkerhetsmateriel
för en längre Nordpolenexpedition
och lånade ihop GPS:er. Här hämtades även fjällpulkor
ut och Rickard och Niklas orerade om den
närmast ofantliga lastkapaciteten och dess förmåga
att glida smidigt som ett strykjärn över fjället.
Avfärd
Under färden mot Östersund placerades Niklas,
utan diskussioner, i baksätet och förbjöds att orientera
då en tidigare felnavigering längs samma väg
placerat honom i Tärnaby istället för Boden. Till
lunch ville Rickard utspisa palt men blev utskrattad
av övriga och bilen stannade vid första bästa pizzeria.
Framme i Östersund utspisades middag med de kadetter
som fanns i staden och det informerades kort
om pågående verksamhet hemma. Det blev en tidig
kväll och en lika tidig morgon för avfärd mot Tydal
som var startpunkten på den norska sidan. Alexanders
fl ickvän hade hyrts in för att köra tillbaka
bilen in till målet i Handöl på den svenska sidan.
Starten försenades något då Niklas envist förespråkade
Hamburgare i Trondheim. Efter fl era vägtullar,
letande i innerstaden efter en hamburgersylta
och många extramil anlände vi till startpunkten
och påbörjade marschen. Redan i den första uppförsbacken
tog Rickard och Niklas tillbaka alla
uttalanden om pulkornas förträffl ighet och förbannade
detta tortyrredskap och dess effekter på höftbenen.
Alexander inledde även den prestigefyllda
tävlingen att inte ramla med en huvuddykning ner
i pudersnön. Flera följde efter honom och antalet
omkullåkningar räknades noga.
Sen kväll första dagen

På grund av den sena starten blev det snart mörkt
och orienteringen gick något svårare då leden helt
plötsligt upphörde att existera. Slutsatsen drogs att
norrmännen kanske inte är lika fascinerade som
vi, över den svenske generalens fälttåg och vår
GPS ersatte snabbt de uteblivna ledmarkeringarna.
Framåt midnatt anlände vi till Storerikvollens
turiststation som fortfarande inte öppnat för säsongen.
På grund av den sena timmen valde vi att
övernatta i ett nödrum istället för att ägna ännu en
timme till att gräva ner tälten.
Morgonen efter togs senare revelj och vi konstaterade
förnöjt att solen sken från en klarblå himmel.
Klart förfriskade fortsatte vi mot gränsen där det
togs gott om idolbilder och utspisades lunch.
Den andra etappen på dagen bestod av den beryktade
stigningen upp till Blåhammaren och ganska
snart övergick stakandet i saxande. Återigen fastställde
vissa personer pulkan som ett ondskans
redskap och försäkrade samtliga om dess säkra
plats i helvetet. Genomsvettiga och trötta anlände
vi vid middagstid till Blåhammarens fjällstation
som precis öppnat för säsongen. En ordentlig middag
intogs tillsammans med Whisky som Rickard
medfört tillsammans med den övriga säkerhetsutrustningen.
Efter middagen gjordes den horribla upptäckten att
vi hade missat bastutiderna. Något som kändes extra
surt då bastun efter berättelser från andra gäster
var av prima kvalitet med ett panoramafönster ut
mot fjällvärlden. Kvällen ägnades istället till drickande
av Whisky och spelande av musik på Svennes
bandare som följt med bland nödvändigheterna i
Niklas pulka.
Rickard hade även tidigare under resan fl itigt
skickat SMS men gick nu in i ett rent frenetiskt
knapprande på tangenterna. I takt med telefonens
pipande ökade liknelserna mellan honom och fjortisar.
Hemåt
Då nästan hela marschen hittills varit uppför
återstod nu endast en enda lång utförslöpa ner
mot slutmålet. Detta var självklart skönt i början
men efter någon timme av plogande vibrerade
vadmusklerna av påfrestningen. Måns Eriksson
förevisade det rena konststycket att genomföra en
fi n piruett stående på en skida i en brant utförslöpa
följt av en inte lika fi n landning. Antalet omkullåkningar
ökade drastiskt och snart hade alla olika
uppfattningar om ställningen.
Utanför Storulvåns fjällstation kom
en Stockholmare ut och berömde
Rickard för hans fi na pulka. Rickard,
som nu var beredd att putta pulkan
utför ett stup eller i alla falla sälja
den billigt, höll sig medvetet tyst.
Efter en längre lunch stakades det
utför den sista biten ner till kapellet
i Handöl och efter besök vid monumentet
och Karolinergraven gick
minibussen tillbaka mot Östersund
för en efterlängtad bastu.
Rickard upptäckte först nu att en
skiva med Dire Straits fanns med
till stereon och efter det gick den på
ständig uppspelning under hemfärden.
Karolinerkapellet i Handöl

BÖ2 ”KAOS”
och seniorbesök
Text: Maria Einarsson
Bild: C-L Persson
Bataljonsövning 2 började på tisdag v7
på Hedenbasen och slutade på onsdag v8
i Vuollerim. Övningen skulle inledas med
okända moment för truppförande för att
skapa möjlighet att leda sina enheter i
snabba lägen
Bataljonsövningen var dessutom kryddad med
många och intresserade besök. Här följer vi ett
av dessa besök på Hedenbasen utanför Boden.
S3 kamratförenings senioravdelning kom ut
och fi ck guidning på plats av befäl. Seniorerna
började vid tross och hänvisningsplatsen och
fortsatte vidare till stabsplatsen eller FOS som
den kallas, Främre Operativ Stab. Sändarplatser
besöktes också. På sidorna här följer en
kavalkad av vad som visades.
Sändarplats som fi ck göra om...
Leif
Nordberg
Interiör från V:et
Peter Olsson ger en terrängorientering

Patrik Eriksson
Fält kok.
Krp Åströn och
När elverket stannar blir det samling vid ”pumpen”
Jarko Leinonen
Kabelgrupp
Karian Gustafssom
L-G Huhta och Tore Engström

Hämden-
nu är det personligt.
Text och bild: Sven-Erik Sisth
Då var det dags för årets Pålkemresa som gick
av stapeln den 5-6/2-2004. Vis av fjolårets resa
så skulle ingenting lämnas åt slumpen. Vi skulle
ha första samlingen på onsdag kl 0800 i G.R
( Gula rummet) för att dela ut uppgifter och
förutsättningar inför resan. Fredde Nyström
(stod för ”fi olerna”) delade ut bestämmelserna
som innehöll vissa kärnpunkter.
Det fanns tre olika grupper, ett skoterlag (F. Ny-
ström, S-E Sisth, P Eriksson, S Jansson, Berglund,
Almgren och Falesson), två bilgäng varav ett (Bylund
& Bråborg) som skulle åka direkt upp till Pålkem
och förbereda lunchen till kl 1300 och ta med
all mat för resan .
Det andra bilgänget(Eklund, Bergman, Widell och
Kron) skulle möta oss i det berömda Degerselet
(där allt hände i fjol) med bränsle och ev. bärgning.
Det allra viktigaste, ALLA skotrar skulle vara
fulltankade före samlingen på torsdagmorgonen,
ALLA skulle ha med sig viss egen utr. som extra
tändstift, remmar, varma ombyteskläder och vattentåliga
skodon. På Torsdagsmorgonen skulle alla
samlas kl 0730 i GR och avfärden skulle ske exakt
kl 0800, de som inte var där då skulle lämnas åt sitt
öde (för att slippa förvirringen från i fjol). Äntligen
så kom torsdagen, ca -12 grader kallt, och förhoppningar
om att solen skulle lysa med sin närvaro.
Jag var i god tid på jobbet för att packa de sista
prylarna och tog ut skotern och styrde färden mot
kompaniet med en viss farhåga om att jag skulle
vara den första som kommit till GR för klockan var
ca 0720, men till min glädje så var nästan alla där
(vem har inte försökt att få en hop befäl att komma
i tid och lös alla uppgifter på uppsatt tid, se fjolårets
resa).
Väl där så drack vi kaffe och kollade så att de sista
bitarna var på plats och det var de, glädjen bara
ökade för nu var alla där med fulltankade skotrar
och jag klargjorde färdvägen.
Färden skulle gå via älven – pampas -Buddbyträsket
– Gunnarsbyn (via Degerselet) – Malmensled-
Pålkem.
Men redan första etappen fi ck vi göra en tväromvändning
på, för de fl esta med skoter vet väl att ett
visst förband i Boden har perforerat älven mellan
S3-MekB så vi for genom Mek B ut vid pampas.
Glädjen och förväntningarna var hög för till min
stora förvåning, och glädje, så gick starten med
alla förare EXAKT på minuten, vi löste omvägen
via älven med bravur så man kan tycka att det har
börjat alldeles för bra och första tillbudet inträffade
innan vi hade ens kommit till Buddyträsket.
På samma ställ som första krocken hände i fjol (läs
Putte- Nyström). Vid en väg övergång så ser jag
hur föraren lika omotiverat som förvånande välter
med skotern, (läs Nyström) det såg ut som en
sköldpadda låg på rygg och sprattlade med benen
men jag lovar att det gick fort att välta upp skotern
så det var nog inte många som hann med det hela.
Knappt en km färd och det börjas redan. Spänningen
var hög om vi skulle få våran högt satta
revansch på denna resa. Det fanns vissa orosmoment,
för dagen före så hade det snöat ett par dm
så undran var om det fanns trampade leder eller om
den stora snömängden hade tryckt upp mycket vatten
på sjöarna (för vatten på sjöar är inte populärt,
vis av föregående år).
Färden gick problemlöst ända tills vi hade passerat
Svatbäcken där första skotern inte ville följa
leden (här börjar styrproblem? fortsättningföljer)
och den stod som en betande ren som krafsar bort
snön för att hitta gräs, kort paus för att lyfta tillbaka
den på leden, så där blev första kaffet. Efter
en god kopp kaffe så fortsatte vi färden mot nya
äventyr. Det var ett par dm nysnö på spåren så man
såg var leden gick men man fi ck vara aktiv hela
tiden och det var härlig körning, livet var på topp,
men så börjar man fundera för det gick nästan för

lätt och vad händer då om inte mitt i ingenting så
slutar spåren tvärt. Vi överlägger en stund om vi
skall fortsätta ospårat med stor risk att måsta bära
skotrarna tillbaka för det är inte lätt att veta var
leden skall gå. Enligt Puttes GPS är det några km
kvar till Gunnarsbyn så vi beslutar oss för att köra
tillbaka några km och köra över Niemisel och ansluta
på Malmensled. För om vi bara kom på leden
så var halva racet vunnet.
Sagt och gjort, vi for mot nya mål och det gick väldigt
bra hela vägen till leden förutom att det gick
lite sakta för det var nästintill obefi ntliga leder,
men helt plötsligt så var vi i Niemisel och hoppet
höjdes avsevärt om att hämnden var fullbordad.
Nästa hållpunkt var Lassbygården där Eklund med
co stod och väntade med bränsle och det skulle bli
ett snabbt kaffe, sen skulle vi fara.
Men då vart det en väldig aktivitet vid en Lynx
Grand touring 500, det bars fram verktygsväskor
och och ännu mera verktyg så man började undra
om det var första liket som skulle lämnas (för övrigt
så lämnades 3 st skotrar på samma ställe i fjol).
Det visade sig att det var en dålig ursäkt om att det
var lite tryck på skidorna så fjädrarna skulle spännas,
så det vart kanske ingen större försening .
Efter några koppar kaffe så var det lika stor uppståndelse
och en uppgiven Berglund vid sin skoter.
Han kunde inte justera den andra fjäder för den satt
fast enligt honom. Som tur var så hade en fordonstekniker
följt med på resan som fattade haknyckeln
och vred 4 st hack på fjädern så att Berglund blev
glad igen.
Då var det dags att åka mot nya mål igen, men vid
starten så hände en väldigt omdiskuterad händelse
med Putte (han hade kön hela resan). Ingen av oss
som körde skoter såg någonting av händelsen men
det gjorde Eklund & co.
Det var någonting om rodeo ridning och dikes-
körning med skenande skoter . Jag tog täten med
Nyström hack i häl. Det var mycket snö på sjöarna
och lite spår så det gick lite tungt, men en helt underbar
körning på några dm nysnö. Vi passerade
Spiken och de värsta sjöarna var bakom oss så vid
ett vägbyte såg vi att vi saknade några, så det var
bara att ta fram kaffet igen. Sent omsider så kommer
eftersläntrarna och det visar sig att ”gasen har
hakat sig” på Berglunds skoter (fortsättning följer
på ämnet).
Nu när vi tillslut är alla samlade så går färden
framåt. Det låg två älgar och vilade vid spåret som
vi skrämde upp och ett antal renar. Lite vars stans
efter vägen, hundar och kvinnor så det är bevisat
att man inte måste åka skidor för att se djur och
andra sevärdheter i naturen.
Vi passerade leden till Pålkem för vi antog att det
inte skulle fi nnas spår på sjön. Vi bestämde att ta
vägen sista km, det var en fröjd att se vägen för nu
var det väldigt nära, man nästan kände att segern
(och nystekta hamburgarna) var i hamn, en snabb
titt på klockan och den visade sig vara med god

marginal till utsatt tid kl 1300, men vad händer
då? Begreppet att stanna snabbt vid bilväg har fått
en ny betydelse, för där far Berglund rätt ner i
diket och begraver skotern helt och efter en stunds
kravlande så kommer han upp och skriker något
om gasen hakade sig. Men det var föga någon som
trodde det eller brydde sig om den ursäkterna, sagt
och gjort så kom kaffet fram igen, och efter div.
bärande så bar det i väg igen.
Äntligen efter en kort stund körande så ser vi kamratföreningens
hus och en väldigt efterlängtade
hamburgare som Bråborg & Bylund förtjänstfullt
tillrättad. Efter att hamburgarna var uppätna så
skulle 2 komp ha sin APT och vi andra skulle lösa
större världshändelser så det var bara för oss att
hämta handdukar och någon pilsner och gå ner till
bastun... och månitro
att det löstes månget
världsproblem och ritades
stora pilar med
förfl yttningar inför
Bö 2.
Efter bastun skulle
det göras mat och
spänningen steg.
Skulle säkringarna
hålla denna gång när vi slog på ugnarna, bastun
och värmefl äcktar? Men inte ens det kunde gå fel,
denna kväll, så efter några timmar satt vi till bords
och åt fl amberad oxfi lé och potatisgratäng med
tillbehör.
Stämningen var hög och trevlig in på småtimmarna.
Natt blev till dag och det blev packning och
städning av huset för att sedan styra färden hemåt
med skotrarna.
Det var en strålande solig dag och det hände inte
några större fadäser förutom att Sandra lekte trädkramare
med ledpinnar och stenar stora som hus.
Turligt så blev det inga skador på skotern eller
henne.
Vi gled in på signbat strax efter lunchtid och kunde
konstatera att vi var lika många hem som vi var när
vi for och revanschen var total mot fjolårets resa.
Så med andra ord:
”DEN FÖRBEREDDE ÖVERLEVER”.
Rubriksättning i tidningar
Ölandsbladet:
Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)
Helsingborgs Dagblad:
Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)
Expressen:
Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)
Dagen:
Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)
Aftonbladet:
Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)

SVOF i ÖN har
gått i graven.
Text och Bild: Christer Eklund
Svenska Värnpliktsoffi cersföreningen
i Övre Norrland har avhållit sitt sista
årsmöte med försvarsupplysning.
Detta då Riksförbundet beslutat att de
lokala föreningarna skulle upphöra vid
senaste årsskifte. Lokalföreningarnas
administrativa funktioner har övertagits
av förbundet och den handgripliga
verksamheten ute i landet skall skötas av en
Regionledare.
Nämnda årsmöte avhölls på S 3 söndagen
den 25 januari i år där också deltagarna var
logementsförlagda (tack Björn), enär vi träffades
redan på lördagen, då Chefen I 19 (tack
Ola) hälsade oss välkomna och bibringade
oss litet försvarsupplysning. Vi fi ck sedan en
rundvand-ring i S3:s nya utbildningslokalerna
under initierat guidande av Kn Peter Nilsson
(tack Peter).
På lördagskvällen genomfördes en föreningsbankett
på S 3 mäss där mässpersonalen skötte
om oss på sedvanligt suveränt sätt (tack Johan
och Monica). Efter måltiden delades ett antal
medaljer ut till förtjänta medlemmar och f d
styrelseledamöter och andra välgörare.
SVOF i ÖN bildades 1986 och till dess första
och (visade det sig med åren) enda ordförande
valdes Christer Eklund (sedermera yoff vid S
3).
Föreningen har under sin existens varit värd
för SVOF:s förbundsråd två gånger, arrangerat
AP-möten fyra gånger och med stor ackuratess
deltagit i fi randet av Förbundets 50-årsdag
(1996) bl a genom att ett antal föreningsmedlemmar
ingick i den då uppsatta högvaktsstyrkan
där ordföranden verkade som Vaktchef
med huvudansvar för rekrytering, utbildning
och genomförande.
För att på rätt sätt kunna föra den gamla ÖNföreningens
traditioner (med bl a nordkalottutbytet
”Aurora Polaris-mötena”) vidare, bildades
denna helg en ”Kamratföreningen Värnpliktsoffi
cerarna i Övre Norrland” (KVOF i
ÖN).
Som ordförande för KVOF i ÖN hoppas jag att
denna förening, i framtiden, är välkommen till
Norrbottens Regemente, Norrlands Signalbataljon
och S 3 mäss för genomförande av olika
föreningsaktiviteter.
Ett stort tack till I 19, S3 och
S 3 Kamratförening.
Christer Eklund
Regionledare
SVOF/Norrland
Årsmöte 2004

JULFEST 2003
Text och Bild: Maria Einarsson
”Tomten jag vill ha en riktig jul, en så´n
som man har när man är liten...”
”Mer jul, jag vill har mer jul, ge mig mer
jul, tusen stjärnor som glimmar, glitter så
långt jag ser, av juleljus som tindrar vill jag
ha mer...”
Den 13 decemder på dagen hölls den traditionella
julfesten på S3. Spänningen hos barnen
var stor och alla lät sig väl smaka
av de godsaker som Tomtemor och
nissarna hade dukat upp. Det var
dans kring granen och dagen till
ära var det Björn Hernfeldt, känd
från TV, som höll i gitarren och
ledde sångerna. Tomten kom naturligtvis
och alla fi ck sin julklapp. På
detta uppslag kan man se vad som
bjöds. God Jul!
Astrid ville ha Korv med Bröd
Anita och Wilma
Nissarna: Rickard, Christian och Daniel
Jonas har fi skat
Elsa och tomtemor
Erik och Markus
Björn
Hernefeldt
skrev
autografer i
pauserna
Spring i benen

Tomtemor tar ton
Tårtparaden
Videohörnan
Dans kring granen
Tomten
kommer
Vi ses
nästa
år!

Hollywood is
magic, del 5
Text och Bild: Bernt Wikström
Då är vi återigen i Hollywood på ett
studiebesök hos Warner Brothers som
började i förra numret.
Warner Brothers har även ett museum, där en del kläder
och annat visades från olika fi lmer. Där fanns bl.a. en
jättetavla med ärade från 2:a världskriget, bland dem
Amerikas 40:e president 1981-1989 Ronald Reagan.
Han gjorde under sin karriär som skådespelare 52 fi lmer
varav 41 större roller. Han debuterade 1937 med
fi lmen ”Love is in the air”. Samma år spelade han in
“Hollywood Hotel”. Den första huvudrollen hade han i
”Ringar på vattnet”, ”Kings Row” 1942, som anses som
hans bästa rollprestation. När han i den fi lmen fann att
hans ben var amputerat, fällde han den berömda repliken
”Var fi nns resten av mig”, vilket blev bokens namn,
när han gav ut sina memoarer 1965. Rollen i fi lmen
”The Killers” ångrade han, eftersom han i en scen var
tvungen att slå Angie Dickinson i ansiktet.
Reagan var gift två gånger, båda gångerna med skådespelerskor.
Första gången med Jane Wyman (Sarah Jane
Fulks) 1940-1948. Henne träffade han i samband med
inspelningen av ”Brother Rat” 1938. Hon blev senare
känd i Sverige som Angela Channing i serien Falcon
Crest. Sin nuvarande fru Nancy Davis som egentligen
heter Anne Francis Robbins, spelade han mot i ”Stilla
havets vargar” 1957.
( Kvartersbion vid Hornstulls strand i Stockholm hade
Ronald Reagan fi lmen ”Vägarnas folk gör revolt””Juke
girl” vid sin premiär måndag den 15 nov 1943 ).
För den som är mer intresserad
av Ronald Reagan
fi nns ”Presidential Library
& Museum” vid 40 Presidential
Drive, Simi Valley,
about 45 minuter från LA.
Ta 101:an västerut till 23:
an norrut, sedan till Olsen
Road (har Bröderna Olsen
från Danmark gjort så stort
genomslag i LA, eller var
det Olsens affär i ”Lilla
huset på prärien”, som vi
också såg på WB.)
I museet på WB fanns
massor med berömda fi lmkläder,
om t.ex. Clint Eastwoods
från ”Dirty Harry”
och Ingrid Bergmans från
”Casablanca”.
Ingrid Bergman (1915-1982)
utsågs förresten i tysk press 2002 som en av århundradets
bästa skådespelerskor. Ingrid Bergman fi nns även
som docka i kostymtillverkningen vid WB. Vår svenska
stjärna fi ck tre Oscars. Den första fi ck hon redan 1944
för fi lmen ”Gasljus”. Den andra för ”Anastasia” 1956
och den tredje för ”Mordet på Orientexpressen” 1974.
Warner Brothers har också en souvenirshop där våran
grupp spenderade ”a lot of money”. Naturligtvis jobbade
Martina där också.
Efter besöket vid Warner Brothers hämtade bussen oss
kl.17.00. Nu skulle vi till en typisk amerikansk restaurang
där Los Angeles-borna ofta går ut med hela familjen.
Vi åkte till Bob´s Burger i Burbank. Där vill jag
lova att det var mycket folk och mycket bilar. Restaurangen
är en fi nare modell av hamburgerrestaurang där
det går att beställa alla sorters mat. Det var tur att vi var
förbokade, för det var verkligen ett populärt matställe.
Efter två timmar åkte vi sedan tillbaka till hotellet.
För många av oss blev det nya turer ner på Hollywood
Boulevard och gatorna i närheten. Sedan var det säkert
dags för att gå hem och natta sig.
Nästa dag var det lördag och då skulle vi ut till Universal
Studios.
Bernt Wikström
Parabolens utsände i Hollywood.
Från succé-fi lmen Double that twice.
Fortsättning i nästa nummer ....

Åldermännen
Text: Christer Eklund
Bild: C-L Persson
S 3 Kamratförenings seniorer, ”Åldermännen”,
träffas en gång i månaden för en s k ”Krigarmiddag”,
ärtsoppa och pannkaka med tillbehör.
Vi brukar också ha någon särskilt inbjuden
föredragshållare.
Nu under innevarande vårtermin har vi haft besök
av Pether Nordbladh, vd för ”Företagarna i Norrbotten”.
Han berättade om utvecklingen på den
ryska delen av Barentsregionen och om ansträngningarna
att få till stånd samarbete mellan svenska
och ryska företag och företagare. Mycket intressant
och tankeväckande.
Senast besöktes vi ännu en gång av Björn Fredriksson,
pensionerad offi cer från Ing 3, som berättade
om en norrbottnisk knekt, tillhörande Västerbottens
Regemente, och dennes liv och leverne samt
äventyr under det krigiska 1600-talet. Vi fi ck, till
bilder av allehanda slag, följa denne soldats öden
och äventyr från menig till offi cer i den svenska
armén under krig mot allehanda länder nere på
kontinenten och på svensk botten. Ett initierat och
engagerat framförande som avslöjade ett idogt
forskande i de gamla skrifterna.
Christer Eklund och Ebbe Ström
Kommande föredragshållare kommer att bli C I 19,
Öv Ola Hanson och förre stabschefen vid MDN,
Öv 1. Ulf Nordlander. Jag kan utlova två intressanta
framföranden.
Jag vill också påpeka att det inte är förbjudet för
andra än seniorerna att deltaga i dessa evenemang.
Vi ser gärna att en och annan ”ungtupp” (eller
–höna) kommer för att lära känna gamlingarna och
få ta del av deras berättelser och skrönor från ”förr
i tiden”. Jag måste bara få en anmälan i förväg med
tanke på portionsbeställningen. Min e-postadress är
följande: chek46@hotmail.com
Åhörare i soffan
Kenneth Backgård;
Bodens kommunalråd får
Åldermännens satndard av
Bengt Eriksson
Till Bords!
Olle Kjellberg serveras
punch till soppan
/ Väl mött !!
önskar Christer Eklund

Befälsutbildning
på 40-talet vid
signaltrupperna,
del 5
Text och bild: Allan Hahn
Fortsättning från förra numret...
Armens Gymnastik- och Idrottsskola (GIS)
Min äldre kollega, Sven Selberg, som själv gått
GIS uppmuntrade mig att söka kommendering till
den kurs som började hösten 1951 vid Krigsskolan
på Karlberg.
C SlB hade inget att erinra. Bland eleverna fanns
fyra andra bodensare: Gunnar Wennman, I19, P-O
Forslund, A8 (senare S3), Larsson och Reinhold
Backman från Ing 3.
Skynda på nu för f-n! Dä´kallt!
Bildtidningen
SE ville göra ett
reportage om is
livräddning och
vår skolchef såg
till att en stor vak
blev uppsågad i
Källtorpssjön.
Vi hade också två uoff från marinen och två från
fl ygvapnet.
Skolchef var Rolf von Krusenstierna. De två fast
anställda lärarna var Rolf Gerlofsson, I1 och Erik
Karlsson, I2. Utbildningen var huvudsakligen
förlagd till Karlberg där vi hade vår skollokal i
Fatburen. Gymnastiksalen värmdes vintertid upp
av två pampiga järnkaminer, en på vardera kortändan.
Toaletterna var av typ torrdass. Varmvatten
till duscharna ransonerades strängt av vaktmästare
Johansson som - efter en Povel Ramelsk seriefi gur
- fi ck smeknamnet ”Johan Blöt”.
Till undervisningen i anatomi på Karolinska Institutet
var det kort cykelväg; längre till fysiologilek-
tionerna på GCI bortom Stadion på Valhallavägen.
Där hade vi som lärare populäre Paul ”Palle” Högberg,
en gång svensk elitman i längdhopp (eller var
det kanske tresteg). Han hade ingenting till övers
för Waerlandister, den tidens veganer. ”Dom har ett
mål i livet - att få kacka luktfritt”.
Vi hade några välkända namn bland våra ”gästföreläsare”.
Gösta ”Gös se” Holmér, riksinstruktör
med en bronsmedalj i 10-kamp från OS 1912 och
l0st SM i olika friidrottsgrenar talade om träning
i allmänhet. Axel ”Acke” Grönberg med otaliga
medaljer från OS, VM och SM visade handgripligt
hur brottning går till. Djurgårdens tränare Birger
”Farsan” Sandberg lärde oss rätta tillslaget på fotbollen
och Martin Matsbo berättade om vallning
inför skidsäsongen. Minns särskilt hans ord om
åkteknik: ”På er skulle Mora-Nisses bäst vallade
skidor vara väldigt bakhala”.
Vinterutbildningen bedrevs i Storlien där vi var
inhysta på Högfjällshotellet. Utbildningen skulle
avslutas med en långmarsch till Sylarna. Jag hade
knäckt ett nyckelben under lössnöåkning ett par
dagar före starten och kunde bara använda högerarmen.
Vår lärare
Rolf Gerlofsson hade fått ryggskott liksom Larsson,
Ing3. ”Gerlof” föreslog att han tillsammans
med ”Vändträsk-Lasse” och mig skulle göra en
egen marsch.
Vi nöjde oss med att gå till Blåhammaren. På vägen
dit övningsbyggde vi en igloo.
I god medvind kunde vi
också ta oss fram långa
sträckor med en vindsäck
uppspänd mellan två man
medan den tredje tolkade
bakom.
Vi hade förstås var sin
pulka men med lätt last.
”Vändträsk-
Lasse” och
”Gerlof”

Gerlofsson
värmer
blåbärssoppa.
Larsson, Ing3,
och jag själv
förbättrar fästet
vid Storulvån.
Larsson och
Jag dricker
kaffe
I Blåhammarens
fjällstation satt vi sedan insnöade i två
dygn. Jag lärde mig spela Chinaschack.
Vid min återkomst till Boden efter Gymnastik- och
Idrottsskolan blev jag adjutant vid utbildningsavdelningen,
tillika idrottsoffi cer. Boden hade fått
ett badhus med simhall och nu kunde vi bedriva
simundervisning även vintertid. Vi hade fl yttat från
119 till f d A5:s kaserner men tillhörde förvaltningsmässigt
I 19.
Här avslutar vi serien om befälsutbildning
på 40-talet.
Allan Hahn lämnade S3 1961, för ett år på Försvarets
Radioanstalts Militärsektion.
1962 tog han avsked och anställdes som ingenjör på
FOA (som nu heter FOI). Han slutade där vid 67 års
ålder efter femtio år vid Försvaret - 20 militära och
30 civila.
Tack för att du ville dela med dig av din historia.
/Red.
Lär dig kinesiska
Kina är ju ett populärt resmål för många.
Kanske denna “Short guide to learning
Chinese” kan vara till hjälp. Allan Hahn har
skickat in denna korta parlör.
Tips: Läs hogt så är det lättare att förstå.
That´s not right Sum
Ting Wong
Are you harbouring Hu Yu Hai Ding?
a fugative?
See me ASAP Kum
Hia Nao
Stupid man
Dum Gai
Small horse
Tai Ni Po Ni
Did you go to the beach? Wai Yu
So Tan?
I bumped into a Ai Bang Mai Ni
coffee table
I think you need a facelift Chin Tu
Fat
It´s very dark in here Wai So
Dim
I thought you Wai Yu
Mun Ching?
were on a diet
This is a tow away zone No Pah
King
Our meeting is
scheduled for next week Wai Yu Kum Nao?
Staying out of sight Lei

Lånepolicv för S3:s kamratförenings båt
Beskrivning
Båt: Cresent, Färg Vit, Längd 4m och något
Motor: Mariner 5 hk
Båtvagn: max hastighet 80km/h
• Båthyraren ansvarar för att båten, motorn och
åror är förankrad på släpet vid transport.
• Båten lämnas med full bränsletank (bensin 95
oktan med 2 % oljeblandning) samt rengjord
om behov fi nns.
• Skall anmäla ev. uppkomna skador till båtansvarig
senast vid återlämnandet av båt.
• Båten bokas hos båtansvarig och hämtas och
lämnas vid Norrlands Signalbataljon, bakom
miljöstationens plank (By 50 ).
• Bottenproppen skall vara urtagen vid uppställning
samt fastsatt på bränsledunkens handtag
tillsammans med reserv bottenproppen.
• Max hastighet med båttrailer är 80 Km/h
• Båthyraren ansvarar för att belysningen på
båttrailern fungerar vid hämtning och återlämningen.
• Uthyrning av båt är endast till för S3 s Kamratförenings
medlemmar
Tidningar och deras rubiksättning !
Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)
Upsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)
• Hyra inbetalas till S3 kamratförenings huvud
kassa. Postgiro-nr 178887-6
• Vid inbetalning anges vem som hyrt båten och
under vilket/vilka datum
• och hyran är 50kr/dygn.
HANDHAVANDE AV BÅT
• Vid sjösättning / lastning av båt med nedsänkt
släp i vattnet lossa elkontakten till bilen före.
• Montera bottenpluggen FÖRE sjösättning.
• Öppna luftventilen på bränsletanken före start,
samt stänga luftventilen på bränsletanken när
den ej används.
• Vid längre körning på tomgång öka motorvarvet
då och då annars risk för att den sotar eller
går sur, om så är fallet ta lös tändstiftet och
rengör / byt.
• Skruva inte i motorn mer än vad du klarar av
Båtansvarig: Sven-Erik Sisth Tel. arb. (5)9442
Mob: 070-5103456
svenerik.sisth@i19.mil.se
Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)
Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
(Han måste ha fl ugit fram)
Dagens Nyheter:
Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på!!)

Basker på!
Text och bild: Maria Einarsson
2003-11-28 är ett historiskt datum på
signalbataljonen.
I alla fall i min historia.
2002-12-31 utgick Båtmössa m/60 ur uniformssystemet
och skulle ersättas av basker. Det togs beslut
om att vi skulle ha mörkblå basker. Tyvärr fanns
inga märken för basker vid den tiden och under en
övergångsperiod fi ck vi använda båtmössan.
I slutet på november 2003 kom så de efterlängtade
märkena och befäl och soldater kunde kvittera ut
dessa och baskrar för att ersätta båtmössa m/60.
Hur bär man då en basker?
Fk Sven-Erik Lantz fi ck i uppdrag att utbilda
soldaterna i detta ämne. Utrustning: Basker och två
frottéhandukar. Följ setg för steg här bredvid.
Kommentarer kring basker:
Fu Olsson: Nä, jag gillar inte baskern
Krp Lagerberg: Snygg
Vpl Lundström: Inga kommentarer ännu, jag vill
prova ett tag.
Fu Huusmann: Okej. Ovant. Bra om den inte ser ut
som en svamp.
Vpl Anttila: Stilig. Fast den är nog kall.
Vpl Forsberg: Stolt över att få basker, synd att den
är så mörkblå att den nästan liknar pansarbaskern.
Vpl Runosson: Mycket snygg- stilren!
Krp Ljunggren: Extremt ashäftig
Krp Eriksson: Svår att stuka...
Utdrag ur UniR FM 2003
Basker och baskertecken
Personal anlägger basker i nedanstående färger:
• mörkblå - generalsperson, Qffi cer i FCG samt personal
som inte bär någon av nedanstående baskrar
• svart - LG/Svea livgarde, I 5/Fältjägarbat, I 19/
Norrbottens pansarbataljon, P 4, P 7, P 10 och P 18.
• grön - LG/Livgardets dragoner, K 3, K 4, Lapplands
jägargrupp och FMUndSäkC
• vinröd - Fallskärmsjägarskolan
• sandfärgad - Norrbottens gränsjägargrupp
• klarröd - Försvarsmusikcentrum
• brun - Hemvärnet
• mellanblå - Helikopterfl ottiljen.
Till basker bärs baskertecken av guldfärgad metall
utom av personal vid Livgardet och trängtrupperna som
bär baskertecken av silverfärgad metall. Dessutom bär
värnpliktig personal vid försvarsmusiken silverfärgat
baskertecken.
Vpl Sundling
1. Blöt baskern
grundligt.
Vpl Lundström
5. Två cm över
ögonbrynet och så
märket här.
Personal anlägger baskertecken
enligt nedan:
Baskertecken m/02 för
signaltrupperna - personal
tillhörande S l och I
19/Norrlands signalbataljon
Krp Lagerberg
2. Rulla in den i en av
handukarna så att den
blir fuktig, rulla ut.
3. Passa
sedan till
den på
huvudet.
4. Rulla in den i den torra
handuken och låt ligga i
skåpet till på måndag.
Fu Lundell och Fk Lantz

Dem skall vi fi ra!
80 år
2 april Nils Palmqvist
75 år
18 april Jean Andersson
70 år
20 juni Lars Hjulström
60 år
21 april Ingvar Jensen
13 maj Dick Bergman
På tur...
80 år
31 juli Per stålhamre
70 år
3 september Sven Lindberg
60 år
13 juli K-G Johansson
Grattis!!
Tidningar och deras rubiksättning !
Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)
Svenska Dagbladet:
Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många
barn som fötts hittills i
år!)
Ingen av de omkomna hade livshotande skador
(Istället dog de av...??)
Upsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)
Redaktören har
ordet
Hej på er alla och god fortsättning!
Välkommen till ännu ett nummer av
Parabolen. Löst i detta nummer bifogas en
MedlemsMatrikel.
Trevlig läsning
FFF har fått nya innebörder senaste tiden. När
jag var liten så letade man fel i pysselböcker,
Finn Fem Fel.
Nyss var jag på Step in i Boden och kände mig
FFF (Ful Fet och Fyrtio) Jag kom direkt från
jobbet, snabbt som en blixt bytte jag om och
med andan i halsen slet jag fram tillbehören
för att kunna köra ett Body Pump pass. När
jag var klar satte jag mig på min bräda och
tittade mig omkring på alla andra i lokalen,
det var då jag drabbades av FFF. Alla, kändes
det som, hade moderna thights och toppar.
Själv hade jag shorts och T-tröja. Alla, kändes
det som, var ny målade och ny fönade i håret.
Själv hade jag haft pälsmössan hela dagen och
såg ut som en slickad katt, roughet jag hade
på kinderna blev efter språngmarchen upp till
lokalen. Suck!
Ännu mera nyss så var det FFF ( Full Fart
Framåt) Jag var utanför Arboga och skulle reka
en ny grupperingsplats åt trossen. Skogsvägen
bakom Nalles såg bra ut så jag körde. FFF.
Efter ca femtio meter insåg jag att detta är
kört. Jag kommer att fastna så fort jag släpper
gasen alltså FFF. När jag började skymta slutet
på vägen så tappade jag gasen lite och jag FFF
( Fastnade För Fan).
Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa
på hjälp. Soldaterna som kom och hjälpte har
nog aldrig varit gladare och hjälpsammare än
då, ty de känner en kapten som sagt ”Jag kör
ALDRIG fast”. Undrar vem det är?
Strax före jul skrev jag en barnbok. ”Jag vill
ha ett husdjur, mamma? Den är inskickad till
Bonnier/Carlsén och nu sitter jag bara och
väntar på att bli berömd som FFF (Författaren
Från Försvarsmakten) / Red

Ordf: Ulf Nordlander
Vice: Rolf Runelöf
Sekr: Anders Eriksson
Kassör: K-G Jernlund
Seniorer: Christer Eklund
Vassijaure: Gunnar Markström
Pålkem: Bengt Eriksson
Mässen: Göran Landewall
Utland: Christer Eklund
Parabolen: Maria Einarsson
Seniorkommitté
Vassijaure
Bokning & nycklar:
tel: 0921-681 20
vassi@s3kamrat.nu
Vassijaure postgiro: 831 54 88-0
Kommande aktiviteter i föreningen
S 3 Kamratförening
Box 9105
961 19 BODEN
Postgiro huvudkassa: 17 88 87-6
0921-680 02
0921-591 79
0921-596 21
0921-680 00
0921-651 51
0921-681 20
0921-10380
0921-685 95
0921-651 51
0921-682 85
senior@s3kamrat.nu
Kommitténs inriktning är att behålla pensionerade
medlemmars knytning till förbandet och kamratföreningen.
Kommitténs verksamhet är främst knuten
till Boden-området. Ärtsoppa ätes 4:e torsdagen i
månaderna: september, oktober och november
Pris/vecka:
2-bäddsrum:
4-bäddsrum
Lägenhet:
Styrelsen 2003
Parabolen
Parabolen S3, Box 9105,
961 19 BODEN
0921-689 74 (telefax)
parabolen@s3kamrat.nu
Högsäsong Lågsäsong
Ej medlem Medlem Ej medlem Medlem
1100
2000
3800
880
1650
3200
800
1400
2700
550
1100
2100
Pris/ dygn:
2-bäddsrum: 240 200 180 120
4-bäddsrum: 400 330 300 220
Lägenhet: 800 650 600 440
Högsäsong är i regel fr.o.m v12 t.o.m v19
29/4 Seniorträff gäst: Ulf Nordlander
5/6 Vårfest ( KF gemensam på I 19)
21/8 Fest på signbat i S3 KF regi
3/10 Besöksdag på I 19
23/10 Höstmiddag på Signbat
Tfn: 0921 - 596 21
Fax: 0921 - 689 74
E-post: sekr@s3kamrat.nu
1 Den som vill boka mässen ansöker muntligt på t.ex
telefon eller genom blankett via e-post eller telefax.
2 Beslut om nyttjande fattas därefter av Mässdirektionen,
i vissa fall efter bataljons/regementschefs
hörande.
3 Mat, dryck och personal ordnas alltid genom Mässdirektionen.
Aldrig egen best. av catering. Personalbehov
ca: 1 per 10 gäster.
4 Prioritetsordning för nyttjande är
- Egna tillställningar inom förbandet
- S 3 Kamratförenings / Lv 7 mässförenings tillställningar
- Övriga tillställningar med knytning till anställd
personal
- Ev övriga tillställningar.
Bokningar bör ske så tidigt som möjligt och Mässdi-
Pålkemgården
Bokning & nycklar:
tel: 0921-682 46, 070-6667945
palkem@s3kamrat.nu
Pålkem postgiro: 639 85 39-4
Internationellt utbyte
Ansvarig: Christer Eklund
Tel 0921-65151
chek46@hotmail.com
Mässdirektionen
Bokning tel:
Tel: 0921 - 596 86
Fax: 0921 - 596 87
Epost: massen@s3kamrat.nu
Mässen postgiro: 620 27 67-7
Medlemspriser:
Överliggning: 50:-/pers (inkl fi skekort under säsong 1/2-
-1/10)
Dagbesök: 50:-/pers (inkl fi skekort under säsong -”- )
Icke medlemmar 100:-/ pers och dygn
Hela anläggning/konferens för medlem eller
Inget nytt i dagsläget

Signalister i basker kan man se från
och med november 2003