S3 Kamratförening nr 1

Befälsutbildning
vid signal
trupperna på 40talet,
del 1
Text: Allan Hahn
Foto: Maria Einarsson
Illustationer: Ur Soldatinstruktion för signaltrupperna
1942-års utgåva
Den 1 oktober 1941 anställdes vid S1 i Solna 74 st
volontärer och vid S1 detachement i Boden 23 st.
I rekryteringsannonserna för truppslaget stod att
sökande skulle ha realskolekompetens eller motsvarande
utbildning. Sökande till anställningarna i
Solna sägs ha varit ”ett par hundra”. C:a etthundra
kallades till prov vid S1 på Frösunda.
Vad jag minns från proven är att vi fi ck springa 100 m
och göra ett antal armhävningar. Även vår IQ testades
varvid man också fi ck klart för sig att vi var läs- och
skrivkunniga.
Vilka sökte då en anställning, som innebar ett avtal att
stanna kvar tre år vid truppslaget? Två stora grupper var
rätt tydliga.
Grupp 1
Kriget pågick sedan två år och föreföll, tyskarnas överlägsenhet
till trots, att kunna räcka fl era år till. Den som
var i tjugoårsåldern och snart skulle göra sin värnplikt
kunde se fram emot minst ett års grundutbildning och
därefter repetitionsövningar och ett antal beredskapsmånader.
Bättre då att frivilligt välja anställning vid ett
truppslag som lovade viss utbildning, gångbar i det civila
livet. I annat fall hamnade man ju där inskrivningsnämnden
behagade placera en. Och det där med tre år
kunde väl alltid ordna sig.
Grupp 2.
Sjutton- och artonåringar med realskola, som inte ville
eller av ekonomiska skäl inte kunde fortsätta studier vid
gymnasium. För många av oss gällde säkert också att :
”vid sjutton års ålder blev stugan oss trång...” Vi ville
komma ut och försörja oss själva. I den här gruppen
fanns drygt sextio procent av volontärerna.
Grupp 3
Så fanns nog en tredje grupp som inte kunde hitta något
jobb i sin hembygd. Trots alla inkallelser fanns det här
och var arbetslöshet. Näringslivet gick på lågvarv.
Utbildningen under de tre första åren.
Volontärskola, oktober 1941- september 1942
Korpralskola, oktober 1942- september 1943
Furirskola, oktober 1943- mars 1944
Volontärskolan innebar allmän soldatutbildning där
det ingick en del truppslagsspecifi ka ämnen såsom
hästtjänst, linjebyggnad och för alla en grundläggande
telegraferingsutbildning. Skolchef var löjtnant Falkenberg
och avdelningschefer sergeanterna Furustig och
Svensson, båda reservare. Under det första halvåret hade
vi även ett antal nybefordrade furirer som instruktörer.
Strax före nyår 1941 drabbades ett par kamrater av
scharlakansfeber och togs in på Epidemisjukhuset. För
att inte smitta ner de återvändande värnpliktiga blev det
för volontärskolan, att efter nyårsdagen, på skidor ta sig
till Kymlinge på Järvafältet, där de två värmestugorna
blev vår förläggning under en vecka. Varje stuga hade
två rum som värmdes av var sin plåtkamin. Vi var så
många att tjänsten som eldpost under nätterna inte blev
betungande. Vår förbindelse med yttervärlden var de
nyheter, från tidningar och radio, som skolchefen meddelade
vid lunchuppställningen.
Efter en vecka fi ck vi fl ytta över till baracker i Väsby.
Där fanns britsar för våra halmmadrasser, som i Kymlinge
legat på golvet och man kunde gå till sängs utan
att ha pälsmössan på huvudet. Efter en vecka i Väsby
blåstes ”Faran över” och vi kunde återvända till Frösunda.
Över påsken, efter sex månader i tjänst, fi ck vi så det
efterlängtade övningsuppehållet med betald hemresa.
Under tre sommarveckor låg vi i Petbol, en liten by
väster om Hallstavik och byggde en blanktrådsledning,
fyrskruv, med instruktör från Telegrafverket. Allt var
”handarbete”: Gräva stolphål, bära fram stolpar genom
terrängen, med slägga och borr göra hål för stagfästen i
berg, resa stolpen med hjälp av resgaffl ar, spika stolptak
(varför gjorde man inte det innan man reste stolpen?),
skruva fast isolatorer, ”dansa fyrskruv”. De som inte var
sysselsatta på linjen hade simundervisning, övade stationsbyggnad,
läste reglementen mm. Förläggningen var
i och bakom skolan i Petbol. De fl esta låg på golvet i
gymnastiksalen med kappa m/10 som enda underlag. De
som låg i tält på halm hade det mjukare men var istället
mera besvärade av myggen. Dom var i den här trakten
nästan i Norrbottensklass.
Korpralskolan medförde en uppdelning i tråd- och
radioavdelning grundad på den färdighet som visats
tidigare. Viss trådutbildning fi ck vi radioter dock i form
av övningar på permanenta nätet. Vinterutbildningen
bedrevs i Jämtland och vi deltog i en manöver inom II
Milo. Egon Sandell och jag satt i en vecka på växeln i
Alsen. Under sommaren blev fl era av oss engagerade
i utbildning på Marieberg av ”eftermönstrade” . Det
var vapenföra som genom ”kategoriklyvningen” under
1925-41 undantagits från vpl utbildning. Det var härligt
att se med vilken geist dessa 25-40åringar gick in för sin
uppgift.
I början av september åkte jag med nybefordrade furiren
”Fimpen” Eklund som chef och en värnpliktig bilförare,
med en 25-wattare, till Dals Ed för att tjänstgöra vid en
fälttjänstövning. Jag gick till lördagsdansen i folkparken,
träffade en trevlig fl icka, som jag fi ck följa hem till
förstutrappan.
Där satt vi en god stund i den ljumma, ljusa natten under
trivsamt samspråk.
Jag kom osedd av vakten tillbaka till min Agellhydda i
baracklägret. Sov gott på halmstoppad pappersmadrass
och d:o kuddvar. Det prasslade förstås en hel del när