S3 Kamratförening nr 1

Den förberedde
överlever!
Text: Robert Zakrisson
Bild: S-E Sisth
Mina damer och herrar, kvinnor och män
och alla eventuellt övriga. Denna historia
är baserad på sanningen sedd ur en ung
löjtnants ögon och kan därför upplevas
vara vinklad men så är inte fallet. Detta är
sanningen, hela sanningen och inget annat
än sanningen.
Minus 10 grader, halvklart, Pålkemgården bokad,
maten beställd, necessären packad och ett taggat
gäng var redo. Kan det vara bättre förutsättningar
för en perfekt skotertur upp till Pålkem?
Ja, det enda man kan säga så här i efterhand är att
skenet bedrog oss.
Tanken var att vi skulle samlas i gula rummet ca
0830, ”rodda” i ordning det sista, avmarschera
0900 från S3 för att sedan vara framme i Pålkem
ca 1300 och äta nygrillade hamburgare som Hacke,
Bergman, Lassi och L-G skulle fi xa eftersom de
åkte bil upp.
Hamburgarna var enligt uppgift färdiga 1300 men
det var bara ett litet problem… Vi som åkte skoter
var inte där!
Som ni säkert förstår eller har hört på mässen
så gick resan ”inte riktigt” enligt plan.
Allt började väl egentligen redan innan avmarsch.
Ca 0800 ringer det i en mobiltelefon i gula rummet.
Det var Berglund som stod vid Shell med
punktering på släpet. Det var väl inga större problem,
en hjulstyrka utgick och Berglund, med skoter,
var på kaserngården i god tid innan avmarsch.
När vi sedan samlat ihop hela styrkan kunde man
räkna sig till tio taggade ”skoteråkare” som var
redo utanför kasern.
Som ni säkert har noterat så var det bara 2, möjli-
Vi var:
kanske inte det högsta och man började tvivla på
att vi skulle äta hamburgare kl. 1300 men hoppet
fanns fortfarande. En del kortare stopp blev det
pga. att någon valde att köra fast 2 gånger. Utan att
säga några namn men efternamnet börjar på Alm
och slutar på gren. Det var även någon som valde
att parkera sin skoter i Freddes dragkrok. För att
inte nu heller ”hänga” ut någon så kan jag väl säga
att denne någon körde en Lynx Grand Touring HC
670 RAVE (undra vem de kan va???).
Man kan säga att det fl öt väl på som vanligt ända
till klockan slog 1100 och vi kom fram till sjön vid
Degersel. Sjön var ospårad och det var väl en del
fl ödvatten under snötäcket. Jag ligger någonstans
mitt i ”kolonnen” och ser att Putte stannar. Jag
vänder om och får reda på att remmen gått av för
honom. Efter att han bytt den och vi rullar mot den
torrare delen så möter vi Morgan och Janne Almgen
som är på väg tillbaka.
Väl framme på torra land så får vi reda på att Ottersgårds
skoter inte ”orkat” över fl ödvattnet och
att Sandra J skulle stanna för att hjälpa honom
lös då hon också satt sig i fl ödvattnet därav vände
Morgan, Janne och Widell. Efter det att vi väntat
ett tag kommer Sandra till platsen med gashandtaget
praktiskt taget fasttejpat i styret för att inte köra
fast. Ansiktsmasken hade glidit ner så ett antal vita
fl äckar i ansiktet hade bildats men inte nog med
det, hon var även dyngsur upp till knäna. Åtgärd 1:
värm ansiktet så fl äckarna försvinner, åtgärd 2: av
med kängorna och in med fötterna i närmsta arm-
Jag (Lt Zakrisson), Ski-Doo Mxz 600X – Civila vattentäta skoterskor
Mj M Gustafsson, Polaris Edge 500 – Jörnkängor (Morgan dom är inte vattentäta!)
Mj F Nyström, Artic Cat Zr 600 – Icke vattentäta civila kängor
Kn P Eriksson, Lynx Grand Touring Hc 670 RAVE – Icke vattentäta civila skoterskor
Lt S-E Sisth, Yamaha Venture 600 – Okänt vad han hade på fötterna men han valde att inte blöta ner sig
Lt E Ottersgård, Kronskoter Lynx Ranger – Icke vattentäta Lundhagskängor
Fk Widell, Polaris Ultra – Stövlar
Fk Almgren, Kronskoter Lynx Forrest Fox – Vinterkänga 90
Fk S Jansson, Ski-Doo Formula 500 – Vinterkänga 90
Fk Berglund, Lynx Grand Touring 500 – Jörnkängor
gen 3, som hade skor som var vattentäta på fötterna och endast 2 kronskotrar som var med på färden.
Tillbaka till skoterturen.
Som vanligt så kommer vi iväg ca 20 min sent men vi var ju på rull och allt kändes bara fi nt. Tempot var