Nr 3 - S3 Kamratförening

ergsfortet och kom fram till korsningen som är P49.
Kommer idag inte ihåg hur vi använde oss av punkten.
Var det ett riktmärke och något man gick ut ifrån?
Stannade och tittade mig omkring och konstaterade
att detta är nog endast en fast punkt i tillvaron. Både
militärt och civilt.
Vidare mot Aldersjön. Det tyckte jag skulle bli
spännande att återse denna lilla insjö som var så
ogästvänlig sist jag var här. Den gången för 50 år
sedan var det iskallt i sjön när vi doppade oss. Därav
ogästvänlig. Idag när det har förfl utit en lång tid står
jag vid en av de naturskönaste platser man kan tänka
sig. Barrskogen som nästan går ned till sjön. Sanden
som förmodligen sträcker sig runt hela sjön.
Vilken badsjö om den får bli uppvärmd. Inga byggnader
eller något annat som skulle störa idyllen fi nns.
En pärla. Här var jag tillsammans med grabbarna i
plutonen. Undrar om vi förstod hur vackert det var?
På vägen tillbaka svängde jag upp mot Rödbergsfortet.
Kom till mitten av backen där var det stopp.
Kunde dock se upp en bit mot fortet som jag senast
besökte 1993 (Se artikel mitt utbildningsår).
Efter denna återblick av platser som jag särskilt minns
bar det av mot I19:s kasernvakt.
Ville kolla om Maria var på plats. Hade mina dubier
om att hon inte var på kasern. Hon hade nämnt något
om upptagen. Kasernvakten fi ck ej något besked huruvida
hon var på plats eller inte så jag fi ck tillstånd
att uppsöka befälsexpeditionen. Där fanns fänrik
Johan Rönnkvist som bekräftade att Maria inte var
på kasern . Fick tillstånd av fänriken att besöka S3 .
Därefter gick jag mot grindarna vid Hedenbrovägen
som inte fanns. Det visade sig att det var en tunnel
som hade ersatt gångtrafi k på vägen. På S3 pågick
byggnadsarbetet med att anpassa byggnaderna till artilleriregementet
som är omlokaliserat till Boden. Att
beträda kasernområdet väckte känslor till liv. Tyckte
att mycket var sig likt men samtidigt fanns en underlig
känsla av det okända. Gick ned mot min kasern. Den
vänstra om man står utanför kasernvakten. Området
var avspärrat på grund av ombyggnaden. Följde av-
spärrningarna samt tittade upp mot mitt logement
på översta våningsplanet. Tog en sväng förbi mässen
och markan och vidare mot Ingentingskogen. Sedan
till fotbollsplanen. Där var det björkar runt planen
som på min tid .Björkarna såg lite klena ut så det var
väl nya. I alla fall användes björkarna till att kasta
upp antenner i. Det fanns ett kastlod med som gjorde
att man kom upp högt i björkarna. Vände och gick
tillbaka mot kaserngården och ridhuset. Tänkte att
i ridhuset
är det väl ombyggt fl era gånger sedan sist. På min tid
hade vi fordon där. Undrar vad man har för sig där
idag. Såg att en person höll på att sätta fast något på
en cykel utanför ridhuset.
Gick fram och presenterade mig med legitimation
och allt.
Det visade sig vara kapten Anders Eriksson från
garnisonen.
Anders hade just kommit ut från ridhuset. På en fråga
om jag ville titta in i det ombyggda ridhuset svarade
jag givetvis ja. Det fanns fl era kontorsrum även
mindre kontorslandskap. Utöver kontor tittade vi in
i lektionssalar större och mindre. I själva ridhusdelen
fanns en större lektionssal. Datorer vart man än såg.
Det bestämdes att vi skulle ses nästa dag klockan 9
då även radiokontrollör Lennart Jansson skulle dyka
upp och demonstrera anläggningarna. Det ska bli
spännande. Anders och jag bestämde att vi skulle
ses nästa dag kl 9 utanför S3:s grindar. Det skulle ju
också bli min sista dag i Boden.
Då var det alltså dag 3 på besöket i Boden. Denna
sista dag skulle jag träffa Anders Eriksson klockan
9 vid S3-grinden. Åkte upp till S3 och inväntade
Anders. Passade på att ta några bilder när Anders
hade kommit och så stämde vi av hur tidplanen såg
ut. Därefter vandrade vi över till ridhuset för att träffa
Lennart Jansson som uppgjort var.
Lennart tog emot oss i ett relativt stort rum tillsammans
med 2 andra personer. Rummet var fullt av
utrustning där datorerna var dominerande. När vi