Ladda hem - Länsstyrelserna

Kunskapsunderlag för planer över 

framtida markanvändning på norra 

Gotland 

Dnr 100-609-06

Dnr 100-609-06 

RAPPORT 

December 2006 

Kunskapsunderlag angående planer 

för framtida markanvändning på 

norra Gotland 

Kartutsnitt: Copyright Lantmäteriverket, Gävle 2006 

Medgivande MS2006/03034

Projektägare 

Länsstyrelsen Gotlands län 

Projektledare 

Ingmar Danielsson 

Projektgrupp 

Per- Eric Edlund, Gotlands Kommun 

Rolf Löfgren, Naturvårdsverket 

Sven Arvidsson, SGU 

Ingmar Danielsson, Länsstyrelsen Gotland 

Styrgrupp 

Per Eric Edlund, Gotlands Kommun 

Björn Risinger, Naturvårdsverket 

Thomas Persson, Länsstyrelsen Gotland 

Referensgrupp 

Jan Ekdahl, Lantbrukarnas Riksförbund 

Lars Weinmann, Hembygdsrörelsen 

Anncatrin Hjernquist, Anders Lekander, Naturskyddsföreningen 

Jörgen Petersson, Gotlands Botaniska Förening 

Lars- Åke Lindahl, Henrik Grind, Föreningen för gruvor, mineral- 

och metallproducenter i Sverige (SveMin) 

Olof Söderdahl Föreningen Bevara Ojnareskogen 

Datum 

2007-01-17 

Länsstyrelsen Gotlands län

Innehållsförteckning 

1. Förord………………………………………………………………………4 

2. Sammanfattning ....................................................................................... 

3. Inriktning och avgränsning………………………………………………..5 

4. Naturförhållanden på norra Gotland 

4.1 Berggrundsgeologin………………………………………………………………………7 

4.2 Jordarterna………………………………………………………………………………10 

4.3 Hydrologin……………………………………………………………………………… 

4.3.1 Grundvattenförhållanden……………………………………………………………...…13 

4.3.2 Ytvattenförhållanden…………………………………………………………………….16 

4.3.3 Vattendragens biologiska värden………………………………………………………..19 

4.4 Odlingsmarken………………………………………………………………………… 

4.4.1 Åkermarken ...................................................................................................................................... 21 

4.4.2 Betesmarken ..................................................................................................................................... 21 

4.5 Naturvärden…………………………………………………………………………… 

4.5.1 Strategi för formellt skydd av skog………………………………………………..…….22 

4.5.2 Prioriterade områden för naturvård………………………………………………..…….25 

4.5.3 Nyckelbiotopinventeringen 1993-2006………………………………………………….26 

4.5.4 Större ostörda områden på norra Gotland……………………………………………….28 

4.5.5 Nationalparksplan för Sverige…………………………………………………….…….30 

4.5.6 Nationell Våtmarksinventering 1992- 1997………………………………………........32 

4.5.7 Myrskyddsplan för Sverige…………………………………………………………….34 

4.5.8 Inventering av ängs- och betes marker 2002- 2004…………………………………….38 

4.5.9 Rödlistade arter på norra Gotland………………………………………………………41 

4.6 Kulturmiljövärden………………………………………………………………… 

4.6.1 Fornlämningar…………………………………………………………………………47 

4.6.2 Värdefull bebyggelse………………………………………………………………….48 

4.7 Skogen och skogsägarna………………………………………………………………… 

4.7.1 Skogstillståndet………………………………………………………………………...51 

4.7.2 Skogsfastigheterna och ägarna…………………………………………………………52 

5. Markanvändningen på norra Gotland 

5.1 Gällande markanvändningsbestämmelser……………………………………………… 

5.1.1 Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv…………………………………58 

5.1.2 Formellt skyddade naturområden……………………………..………………………62 

5.1.3 Natura 2000- områden…………………………………………………………………68 

5.1.4 Miljöskyddsområdet Bästeträsk………………………………………………………75 

1

5.1.5 Strandskydd……………………………………………………………………………76 

5.1.6 Vattenskyddsområden…………………………………………………………………77 

5.1.7 Riksintresse för ka lkutvinning…………………………………………………………79 

5.1.8 Minerallagen………………………..………………………………………………….80 

5.1.9 Täkttillstånd………………………..………………………………………………..…80 

5.1.10 Riksintresse för kulturmiljövården……………………………………………………83 

5.1.11 Kulturmiljö- kulturminneslagen………………………………………………………88 

5.2 Kalkstensutvinning………………………………………………………………………… 

5.2.1 Kalkstensindustrin på Gotland- en historik ……………………………………………93 

5.2.2 Användningen av kalkstenen………………………………………………………..…97 

5.2.3 Krav på kalkstenen från användningssynpunkt………………………………………..99 

5.2.4 Kalkstensindustrins struktur……………………………………………………………102 

5.2.5 Påverkan på närmiljön………………………………………………………………….111 

5.2.6 Påverkan på ytvatten och grundvatten………………………………………………….112 

5.2.7 Efterbehandlingsstrategier för bergtäkter………………………………………………113 

5.3 Jordbruk………………………………………………………………………………….. 

5.3.1 Jordbrukarna……………………………………………………………………………115 

5.3.2 Kött- och mjölkproduktion……………………………………………………………..115 

5.3.3 Aktivering av nedlagd åkermark……………………………………………………….115 

5.4 Skogsbruk…………………………………………………………………………………. 

5.4.1 Brukningsenheterna…………………………………………………………………….116 

5.4.2 Boendeplats……………………………………………………………………………..117 

5.4.3 Nya ägare……………………………………………………………………………….117 

5.4.4 Skoglig aktivitet………………………………………………………………………...118 

5.5 Vattenförsörjning………………………………………………………………………….. 

5.5.1 Kommunal vattenförsörjning…………………………………………………………..120 

5.5.2 Vattenförsörjning från enskilda vattentäkter…………………………………………..120 

5.6 Turism och rörligt friluftsliv…………………………………………………………128 

5.7 Vindkraft……………………………………………………………………………..130 

Riksintresse för vindkraft……………………………………………………………………… 

5.8 Översiktsplan ………………………………………………………………………..132 

6. Ortsbefolkningen på norra Gotland 

6.1 Befolkningsstruktur…………………………………………………………………134 

Befolkningsutvecklingen, demografi………………………………………………………135 

6.2 Arbetsmarknaden och näringslivet på norra Gotland………………………………137 

6.3 Socioekonomiska förhållanden………………………………………………………141 

6.3.1 Ko mmersiell och offentlig service……………………………………………………141 

6.3.2 Utbildningen på norra Gotland……………………………………………………….141 

6.3.3 Tillväxt………………………………………………………………………………..141 

2

6.4 Hur ser ortsborna på markanvändningen?………………………………………….143 

Resultat av enkät………………………………………………………………………………. 

7. Om projektet och markanvändningsfrågorna i ett framtidsperspektiv 

7.1 Erfarenheter från arbetet……………………………………………………….147 

7.2 Viktiga kunskaper som inte har kommit med i rapporten…………………….149 

7.3 Några frågor i det fortsatta arbetet……………………………………………150 

7.4 Källanvisningar……………………………………………………………….152 

3

1. Förord 

Att ökade kunskaper ger oss bättre möjligheter att välja rätt vägar till en hållbar framtid, är självklart. 

Det är också självklart att de avvägningar som görs och de beslut som tas för Gotland oftast kan sättas 

in i ett större sammanhang. I den globala värld vi lever i så kan vi inte komma ifrån att viktiga beslut 

för Gotland också kan komma att få betydelse för vår omgivning. 

Det är också nödvändigt att vi har med kommande generationer i tankarna då vi fattar viktiga beslut 

om markanvändningen. Varje generation måste ta sitt ansvar för att värna om naturresurserna och att 

vara rädda om vår miljö. 

Ett japanskt ordspråk säger ”vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn”. De beslut vi 

tar i dag kommer att påverka vår miljö, men också våra barns och barnbarns miljö. Det är ett stort 

ansvar som vilar på oss som beslutar idag att se till att bevara unika miljövärden med alla dess möjligheter 

och samtidigt ge förutsättningar för arbetstillfällen. 

Att kombinera god miljö med hållbar utveckling och möjligheter till arbetstillfällen, inte minst på landsbygden, 

är grunden för ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Det är dessa överväganden som vi 

i detta arbete har försökt att utifrån olika utgångspunkter belysa, och det är också här som de svåra 

avvägningarna kommer in i bilden. 

Viktiga beslut stundar för markanvändningen på norra Gotland. Våra naturresurser skall räcka till 

mycket. Avvägningar mellan olika markanvändarintressen kommer att bli oundvikliga. Ofta är det 

mycket svårt att prioritera det ena intresset framför det andra. 

Av den anledningen har det varit av mycket stor vikt att samla så mycket kunskaper som möjligt i denna 

rapport om norra Gotland 

Vi kan ibland uppleva frustration och problem med att ta beslut om hur vi vill utnyttja våra naturresurser. 

Vi kan också se det som att vi nu har ett ypperligt tillfälle att ta rätt beslut om hur marken skall 

användas. 

Med denna rapport som har tagits fram i samarbete med Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning 

och Gotlands Kommun har vi lagt grunden för beslut om markanvändningen på norra Gotland. 

En grund för kloka val i dag och i framtiden. 

Marianne Samuelsson 

Landshövding

2 Sammanfattning 

Norra Gotland är attraktivt för många olika intressen, befolkningen, naturvården, 

jordbruket, skogsbruket, vattenförsörjningen och, inte minst, kalkindustrin. 

Många beslut ska fattas om hur området ska användas i framtiden. Därför 

har detta kunskapsunderlag tagits fram. 

Naturförhållanden 

Gotlands berggrund består huvudsakligen av kalksten (norra och mellersta 

ön) men också av märgelsten och ett litet stråk med sandsten. 

På norra Gotland är hällmarksområden med tunt jordlager vanligast. Den bästa 

åkermarken i området finns i den sydvästra delen medan den östra mest 

lämpar sig för vallodling. Naturbetesmarker och gamla ängsmarker finns det 

gott om. 

Skogen på norra ön växer långsamt och ger dålig avkastning. Den bästa 

skogsmarken finns i ett bälte från Kappelshamn och söderut. 

Grundvattnet på Gotland rör sig i den sprickiga och lagrade kalkstensberggrunden 

i stråk, som ibland är oförutsedda. 

På norra Gotland finns fem större sjöar, Bästeträsk, Hau träsk, Fardumeträsk, 

Bogeviken och Tingstädeträsk. Därtill finns ett stort antal små avrinningsområden 

och många bäckar. 

Naturvärden – utan formellt skydd 

Inom området finns två prioriterade skogstyper av internationellt skyddsintresse, 

kalkbarrskog och större myr- och naturskogsmosaiker. Särskilda 

ansvarsmiljöer för Gotland är förutom kalkbarrskogen, också hällmarkstallskog, 

betespräglad barrskog samt alm- och askskog. Hälften av all skyddsvärd 

skog på Gotland finns i socknarna Rute, Fleringe, Bunge och Hejnum. 

En undersökning av nyckelbiotoper (skogsområden med stor betydelse för 

flora och fauna) visar att många sådana finns på norra Gotland. I en täthet 

som är mycket ovanlig i Sverige. 

18 större områden på norra Gotland klassas som ostörda, med tystnad som 

främsta kvalitet. 

Naturvårdsverket föreslår att Bästeträsk med omgivande hällmarker och skogar 

görs till nationalpark. ”Området är det främsta i sitt slag i Sverige och torde 

vara unikt i ett europeiskt perspektiv”, skriver verket. 

En våtmarksinventering visar att på norra Gotland finns en fjärdedel av öns 

skyddsvärda våtmarksobjekt. De viktigaste finns med i en myrskyddsplan, 

och tio av öns 18 våtmarker ligger på norra ön, till exempel Hoburgsmyr, Mölner 

myr och Hejnum Kallgate. 

Arter som är utrotningshotade kallas rödlistade. På norra delen av Gotland 

finns ca 550 rödlistade arter registrerade. Detta är nästan hälften av antalet 

rödlistade arter totalt på Gotland. Förekomsten av rödlistade arter är särskilt 

rik i socknarna Fleringe, Bunge och Rute. I övriga landet är dessa arter extremt 

sällsynta. I socknarna finns också norra Europas artrikaste tallanknutna 

skalbaggsfauna.

Naturområden – med formellt skydd 

En stor del av norra Gotland klassas som riksintressant för naturvård och 

friluftsliv, 25 områden på 28 000 hektar. Sådana ska enligt svensk lag skyddas. 

Exempel på sådana: Bästeträsk med omgivningar, File Hajdar, Hejnum 

hällar och Kallgateburg samt Hoburgsmyr. 

Här finns också 31 naturreservat, en tredjedel av hela öns, på 5 600 hektar. 

Till det kommer biotopskyddsområden och områden med naturvårdsavtal. 

Bland naturreservaten märks Hall-Hangvar, Bästeträsk, och Bräntings haid. 

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden inom EU. På norra ön finns 

33 sådana på totalt 9 000 hektar. Flera av dem ligger nära områden, som är 

intressanta för kalkindustrin, som Bästeträsk, Bräntings hajd, Gildarshagen, 

File Hajdar, Mölner myr, Hoburgsmyr, Kölningträsk och Rute myr. 

Bästeträsk och dess tillrinningsområde utgör ett av Sveriges två miljöskyddsområden. 

Där är allt förbjudet som kan förorena vattnet. 

Träsket är av kommunen dessutom avsatt som reservvattentäkt. 

Kommunens vattenförsörjning i norr består av grundvattentäkter samt ett par 

ytvattentäkter. Alla utom täkten i Fårösund är vattenskyddsområden. 

Kulturvärden 

Drygt 5 000 registrerade fornlämningar finns inom området, förutom dem 

som inte ännu är registrerade. 

På norr finns också 24 byggnadsminnen, som fiskelägen, kyrkor, vissa 

gårdsmiljöer samt kalkindustrins byggnader. 

Kulturmiljöer 

På norra Gotland finns inte bara naturområden, utan också kulturmiljöer, värda 

att bevara. 31 områden har riksintresse. De kan till exempel vara kulturlandskap, 

bebyggelsemiljöer, fornlämningsområden, fiskelägen och kyrkomiljöer. 

Hit hör platser som Bläse, Fleringebygden, S:t Olofsholm, Kyllaj-Lörge, 

Domarlunden, Hall, Häftings, Sigsarve-Suderbys, Barläst och Lickershamn. 

Kalkindustrin 

Inte bara naturvärden skyddas genom Miljöbalken. Även mineralfyndigheter 

på norra Gotland är skyddade, för utvinning. Det gäller fyndigheter som har 

stor betydelse för landets försörjning av mineralråvara. På norra Gotland finns 

riksintresse för mineralutvinning. 

Den gotländska kalkstenen är av mycket god kvalitet och är i vissa fall unik 

som råvara inom kalkindustrin. Den har låga halter av svavel, syre, kisel och 

alkalimetall och även en låg halt av föroreningar. Dessutom är halterna jämna. 

Stenen på norra Gotland är den enda kalksten i Sverige som uppfyller alla 

krav som såväl stål- och livsmedelsindustrin som cement- och pappersindustrin 

samt den kemiska industrin, ställer. 

Till det kommer rika fyndigheter och närbelägna hamnar.

Fyra företag är verksamma. 

Cementa AB (ägs av Heidelberg Cement) bryter kalksten och märgelsten i 

File Hajdar-brottet och Västra brottet i Slite. Cementfabriken ligger i Slite. Den 

mängd sten som det finns tillstånd för räcker till 2021-2025. 

Nordkalk AB (ägs av finländsk investerargrupp) bryter kalksten som råvara 

för kalkbränning och som insatsråvara till industrin och jordbruket, i Klinthagen, 

Storugns, Fleringe och Rute (Bunge). 

Tillstånd finns att bryta sten till 2010. Om företaget får öppna ny täkt i området 

vid Bunge Ducker räcker stenen till 2037. 

Svenska Mineral (ägs av familjen Juvél, Värmland) bryter kalksten i Stucks. 

Tillståndet räcker till 2010. 

Slite Stenhuggeri bryter kalksten, till byggsten och gravvårdar, i två mindre 

täkter. 

Markägare utan täkttillstånd 

NCC äger 1 000 hektar på norra Gotland. 

Gotlands Kalkverk AB (Heidelberg Cement) äger nära 2 500 hektar i området. 

Eurolime (Loist industrigrupp) äger drygt 800 hektar på norr. 

På Gotland har kalk- och sandstensbrytning pågått sedan mycket länge. Brynen 

av sandsten finns i vikingagravar och dopfuntar av gotländska sand- och 

kalksten spreds under medeltiden såväl i Norden som i norra Europa. 

På 1700-talet brändes kalk i stor skala på Gotland, särskilt i norr. Det ledde 

bland annat till skogsskövling. 1880-talets industrialisering förde med sig kraftigt 

ökad efterfrågan på gotländsk kalksten. 1884 anlades Visby cementfabrik 

och senare cementfabrikerna i Valleviken och Slite. 

Under mitten av 1930-talet var sysselsättningen som högst, när 600 personer 

arbetade i brotten. I dag sysselsätter kalkindustrin 370 personer. Till det 

kommer 115 entreprenadtjänster. 

Varje år bryts 6,2 miljoner ton kalksten på Gotland. 

Täkt - inte gruva 

Kalkstensbrytning räknas inte som gruvdrift under minerallagen, utan kräver 

täkttillstånd från länsstyrelsen eller miljödomstolen. 

Därmed kallas brytningen för täkt. Skillnaden är att gruvdrift får ske oavsett 

vem som äger marken. För täkttillstånd krävs att exploatören själv är markägare 

eller har avtal med markägaren. 

Miljöpåverkan 

Kalkbrotten påverkar omgivningen. Man borrar, spränger, transporterar och 

krossar stenen. Följderna är buller, damm, vibrationer och luftstötar. Påverkan 

på grundvattnet (förorening och bortpumpning) kan förekomma. 

En fråga är därvid hur grundvattnet kan komma att påverkas av en ny kalkstenstäkt 

i Bunge. Osäkerheten beror på att det är mycket svårt att förutse vil-

ka vägar vattenådrorna i det lagrade och sprickiga kalkstenberget kommer att 

ta. 

Vattenförsörjningen 

Dricksvattnet på Gotland kommer huvudsakligen från bergbrunnar, men även 

från grävda brunnar. Under sommaren används även ytvatten efter rening. 

Fårösund får sitt vatten från Hau träsk, men det räcker inte. Bästeträsk är 

framtida vattenreservat, för såväl Fårösund som Visby. Undersökningar för att 

utvinna grundvatten pågår. 

Jord- och skogsbruk 

13 procent av Gotlands mjölkkor finns på norra ön, 17 procent av am- och dikorna 

samt lika många ungdjur. En fjärdedel av öns alla får finns här på flera 

stora lammgårdar. Under senare år har många restaureringar skett av naturbetesmarker, 

till exempel Hejnum hällar och Hall-Hangvars naturreservat. Intresse 

finns för att ta mer mark i bruk. 

Medelåldern på skogsägarna på norra ön är hög, 56 år. Nästan en fjärdedel 

av dem bor på fastlandet. Arealmässigt är skogsfastigheterna här större än på 

övriga ön. 

54 procent (18 000 hektar) av den produktiva skogen på norra Gotland är äldre 

än 100 år. 2 693 hektar därav har någon form av skydd. Resten kan avverkas, 

men takten är låg. 

Övrig arbetsmarknad 

Norra Gotland har under senare år förlorat mer än 300 arbetstillfällen (KA3, 

Gotlands Varv och Samhall i Fårösund). 100 nya har dock kommit till och med 

dem framtidsoptimism. Det byggs bostäder, den nya folkhögskolan i Fårösund 

har fått en bra start, nya hotell har etablerats och kultursatsningar inom filmverksamheten 

Kustateljén skapar också arbetstillfällen. 

500 registrerade företag finns på norra ön. De största arbetsgivarna är Cementa, 

Nordkalk, Geab, Nimbus, Kustbevakningen, Fabriken Furillen, Slite 

stenhuggeri, Lars H Larsson, Slite och Slite elfirma. Gotlands kommun har 

539 anställda på norr. 

Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. Männen jobbar inom industrin, 

jordbruket och byggverksamheten medan kvinnorna finns inom handel, utbildning 

samt vård och omsorg. 

Turism 

300 000 turister besöker årligen Fårö. Stora delar av norra Gotland är fortfarande 

oexploaterade, men antalet fritidshus och turistanläggningar ökar. Det 

övergivna kalkbrottet norr om Bästeträsk, Blå Lagunen, har på kort tid blivit en 

av öns mest besökta badplatser. 

Länsstyrelsen arbetar med ett handlingsprogram för natur- och kulturturism, 

och denna del av ön kommer där att spela en viktig roll. 

På norr finns i dag 47 besöksplatser, för natur och kultur.

Vindkraft 

Två områden av riksintresse för vindkraft finns på norr. De är Storugns industriområde 

och Lummelunda myrområde. 

Vad tycker ortsborna? – en enkätundersökning 

Viktigast för alla, när nya beslut ska fattas, är att grundvattnet inte skadas. Det 

framgår av enkätundersökningen. 

Generellt sett är männen mer positiva till kalkindustrin än kvinnorna, medan 

de sistnämnda är mer positiva till naturvårdsinsatser. De bofasta anser att det 

finns utrymme för utökad kalkbrytning, medan de fritidsboende tycker att naturskyddsområdena 

i stället kan utökas. 

En majoritet i båda grupperna tycker att det finns en intressekonflikt mellan 

naturvårdsintressen och kalkstensindustrin. 

Hittills obesvarade frågor 

Projektgruppen har listat några frågor som har dykt upp under arbetets gång, 

men som ännu inte fått svar. Exempel: 

Hur vill vi säkra en hållbar utveckling för nästa generation? 

Hur länge räcker kalkstenen? 

Vet vi tillräckligt om grundvattnet? 

Kan kalkindustrin ”byta sten” med varandra? Kan Cementa använda sten som 

Nordkalk inte har avsättning för? Sten som man i dag lägger på hög. 

Kan naturvården avstå område för att skydda ett annat, mer prioriterat? 

Hur startar man diskussionen? 

Detta kunskapsunderlag är just detta, ett försök att starta en diskussion om 

den framtida användningen av marken på norra Gotland.

3 Inriktning och avgränsning 

Sammanfattande riktlinjer 

Utredningens inriktning och avgränsning har inneburit att ett brett kunskapsunderlag redovisats som: 

preciserar olika markanvändningsintressen, bedömningar av värden och gällande regleringar av 

markanvändningen 

ger en allsidig information för väl avvägda beslut främst rörande kalkbrytning och naturvård 

därutöver prioriterar frågor som berör markanvändning och vattenförsörjning samt andra intressen 

som är knutna till kalkbrytning och naturvård 

är inriktat på olika detaljeringsgrader där markanvändningen inom områden där kalkutvinning är 

aktuell har störst detaljeringsgrad 

Inriktning 

Syftet med detta projekt har varit att ta fram- och på ett överskådligt sätt redovisa regelverk och kunskaper 

om naturresurser som är viktiga som underlag för beslut avseende markanvändningen på Norra 

Gotland. Behovet av ett brett sammanställt underlag hänger främst samman med de intressemotsättningar 

mellan kalkindustri och naturvård som funnits en längre tid och ökat under senare tid. 

I kommande diskussioner och beslut om markanvändningen är det angeläget att viktiga faktorer görs 

tydliga och tillgängliga såväl i text som på ett enhetligt kartunderlag. Detta gäller framförallt lagregleringar, 

förordnanden, markanvändningstillstånd samt inventeringar av naturresurser och naturvärden. 

Även kalkstenbrytningen måste belysas på ett ingående sätt. 

På Norra Gotland finns också en befolkning som bor och vistas i landskapet och som har uppfattningar 

om hur landskapet bör nyttjas. Syftet med projektet har även varit att undersöka och redovisa befolkningens 

syn på den framtida markanvändningen och att i övrigt belysa viktiga aspekter för hållbar 

utveckling. 

Projektets inriktning har därmed varit främst att presentera en sammanställning av gällande bestämmelser 

och värderingar av natur och naturresurser samt kalkstensutvinningen. Vidare har utredningen 

låtit genomföra attitydundersökningar vars resultat tolkas och sammanfattas i rapporten. 

Projektet har i görligaste mån inriktats på att belysa de tre dimensionerna inom hållbar utveckling, 

ekonomisk, ekologisk och social. 

Arbetet har inriktats på fler detaljeringsgrader där markanvändningen inom områden där kalkutvinning 

är aktuell har haft störst detaljeringsgrad. 

Avgränsning 

Utöver kalkindustri och naturvård finns en rad andra intressen knutna till markanvändningen på Norra 

Gotland. Detta gäller skogsbruk, jordbruk, kulturmiljövård, vattenförsörjning, turism, friluftsliv, sysselsättning 

med mera. Utredningen har inte behandlat dessa intressen från alla utgångspunkter utan har 

främst varit inriktad på deras kopplingar till kalkindustrins och naturvårdens markanspråk. Av de övriga 

intressena har frågan om vattenförsörjning haft stor vikt. 

Utredningen har även varit avgränsad geografiskt så att fokus har legat på de delar av Norra Gotland 

som är intresseområden för både kalkindustri och naturvård. 

Utöver de tolkningar som har gjorts och redovisats har utredningen inte gjort egna vägningar mellan 

olika intressen. Detta kommer att göras i markanvändningsplanering och beslut som kommer att utnyttja 

utredningens resultat. 

Under arbetets gång har projektgruppen beslutat att inte ta med socknarna Boge och Hejnum bland 

de socknar som har intensivstuderats. Motiveringen till detta är att det för närvarande inte föreligger 

några konflikter mellan olika markanvändarintressen i dessa socknar.

Lummelunda 

Stenkyrka 

Martebo 

Tingstäde 

Område med lägre detaljeringsgrad 

Hejnum 

Område med högre detaljeringsgrad 

Geografisk avgränsning av projektet 

Hangvar-Hall 

Othem 

Lärbro 

Boge 

Fleringe 

Hellvi 

Rute 

Bunge

4.1 Gotlands geologi (med fokus på nordligaste Gotland) 

Informationen om berggrunden på norra Gotland finns på SGU då det gäller berggrunden i 

stort. En samlad berggrundskartering planeras för Gotland att påbörjas under 2007. I fråga 

om detaljerade förhållanden har kunskapen dessutom hämtats från företagen för de områden 

där undersökningar har genomförts, d.v.s. främst de områden som företagen äger och 

har brutit eller har som reserver för framtida utvinning. 

Gotland 

Figuren visar en skärning genom Östersjön från Kalmar in i Litauen. 

Figuren illustrerar hur Östersjön bildar en fördjupning i urberget (orange längst ner på bilden). 

I denna fördjupning finns en mängd lagrade bergarter som på bilden är markerade 

med olika färger beroende på under vilken tid de är bildade. De understa lagren som finns 

vid Kalmar är bildade i kambrisk tid, därefter följer ett blågrönt lager som är bildat i Ordovicium. 

De ljusare gröna lagren har bildats i silurtiden och är de som ligger överst på Gotland. 

Det framgår av bilden att packen med lagrade bergarter är tjockast mitt i Östersjön och att 

den tunnar ut mot kanterna. 

Gotlands ytnära berggrund består av omvandlade karbonatdominerade sediment som avsatts 

i ett subtropiskt till tropiskt hav under silurperioden för ca 400 miljoner år sedan. Kalkstenar 

med varierande uppbyggnad (lerinnehåll, kristallstorlek, lagring och hållfasthet) dominerar 

i ett stråk från Visby uppemot Fårö samt i ett område tvärs Gotland, från Klinthamn till 

Östergarn. Mellan dessa områden förekommer i huvudsak karbonatrika leror (märgel och 

märgelsten). Sandsten påträffas i ett stråk utmed västra kustzonen på södra Gotland 

(Burgsvikssandsten). 

Den sedimentära berggrunden, som på djupet även inkluderar lager från den ordoviciska 

(439 – 510 miljoner år sedan) och kambriska perioden (510 – 570 miljoner år sedan), är 

uppemot 650 m mäktig på södra Gotland. I norr är mäktigheterna i storleksordningen 300- 

400 m.

Lagrens strykning är i allmänhet nordost– sydvästlig och de stupar (lutar) svagt (mellan 0,15 

och 0,3 grader) mot sydost. Det betyder att berggrunden ligger i det närmaste horisontellt. 

Lokalt kan den dock luta uppemot 5 grader. Följden av detta är att de bergartslager som 

syns i nordväst är de äldsta på Gotland och allt yngre led följer mot sydost. 

Schematisk karta över Gotland 

På norra Gotland består den översta delen av berggrunden nästan uteslutande av kalkstenar 

med relativt låg lerhalt. På djupet, liksom mot söder, tilltar lerhalten (silikathalten) i kalkstenslagren 

för att successivt övergå i märgelstenar. Mäktigheten på den relativt rena kalkstenen 

varierar mellan 15 och 60 m längst upp i norr. I området mellan Kappelhamnsviken och Vä-

gumeviken i väster och Fårösund i öster höjer sig landet med kalkstenar 20 – 35 meter över 

havsnivån. Kalkstenarna har motstått erosion bättre än omgivande leriga kalkstenar och 

märgelstenar 

Den ytnära kalkstenen förekommer i huvudsak i tre former: lagrad kalksten, revkalksten och 

fragmentkalksten. Den dominerande utgörs av lagrad stromatoporoidékalksten som i sin sidoutbredning 

(lateralt) är relativt homogen i sin uppbyggnad. De kalkstenar som övervägande 

innehåller stromatoporoidéer (kolonilevande svampdjur med hårda kalkskal) kallas stromatoporoidkalksten 

(eller stromatoporoidékalksten). Den karakteriseras av 5 - 20 cm stora 

stromatoporoidélinser , vilka är inlagrade i en grundmassa som främst består av medelkornig 

kristallin krinoidkalksten (se nedan). Frekvensen av stromatoporoidélinser varierar, ställvis 

består kalkstenen nästan helt och hållet av stromatoporoidéer. I stromatoporoidékalkstenen 

förekommer isolerade kroppar med massiv oregelbundet lagrad revkalksten. Revkalkstenen, 

som i allmänhet är den renaste av kalkstenarna kan bestå av stora uppemot 15 – 20 meter 

mäktiga (tjocka), 150 – 350 meter breda och upp till 500 meter långa kroppar. Stromatoporoidéer 

är viktiga beståndsdelar även i revkalkstenen. Revkalkstenen är vanligtvis relativt fri 

från material som kommer från land (lera, kvarts m.m.) beroende på den bildningsmiljö som 

rådde kring reven, dvs. korrallbildande organismer, hög vattenenergi (vågor, strömmar). Det 

fina materialet från land avsattes antingen bakom reven i laguner som idag kan ses som 

mörka märglar med liten lateral utbredning, eller som lagrade märgelstenar utanför reven på 

djupare vatten. 

I anslutning till reven förekommer ofta även linsformade kroppar med lagrad grov fragmentkalksten. 

Denna består huvudsakligen av lossrivna fossilfragment från reven. Krinoidéer är 

ett slags sjöliljor som växte på kanterna av reven. När de dog föll de till bottnen och bildade 

där fragment som kom att ingå i fragmentkalksten. Kalkstenar som övervägande innehåller 

dessa karakteristiska fossil benämns därför ofta krinoidkalksten (eller krinoidékalksten). Den 

varierar i kornstorlek från fin- till medelkornig och är för det mesta mycket jämnkornig och 

homogen. Denna typ av kalksten påträffas oftast omkristalliserad i olika hög grad, ibland helt 

och hållet så att allt fossilmaterial är förstört. Färgen varierar från ljusgrå till rödgrå vid ytan 

till mörkgrå-blågrå nedåt i lagerföljden. 

Generaliserad vertikalprofil genom ett kalkstensområde på norra Gotland 

I ovanstående tvärprofil visas exempel på hur förhållandena kan vara inom de kalkstensdominerade 

områdena på norra Gotland. Utöver de generaliserade förhållanden som beskrivits 

ovan förekommer inslag och lager med lerig kalksten eller märgelsten i stromatoporoidékalkstenen 

och krinoidkalkstenen. Särskilt typiskt för området är att kalkstenarna vilar på ett 

märgelstenslager och att revkalkstenen förekommer i linsformade kroppar.

4.2 Jordarterna på norra Gotland 

Gotlands jordarter har karterats av SGU som publicerat en karta år 2005. (Svantesson, S.-I., 

2005:Jordartskartan Gotland, norra delen, skala 1:100 000. Sveriges Geologiska 

Undersökning K4:1) En kortfattad beskrivning finns på kartan och en separat mera 

uttömmande beskrivning till kartan kommer att publiceras. 

Det följande utgör ett kort sammandrag ur kartan: 

Hällmark 

Största delen av norra Gotland karakteriseras av hällmarksområden bestående av kalksten. 

Hällmarken täcks på många ställen av ett tunt eller osammanhängande jordartslager vars 

tjocklek i medeltal uppgår till ca 0,5 m. Det tunna jordtäcket utgörs vanligen av vittringsjord 

eller morän, men kan i viss utsträckning även bestå av rena svallsediment. 

Moräntäckta områden 

Under istiden tog landisen upp och bearbetade lossbrutna delar av berggrunden och äldre 

jordlager. När isen smälte avsattes materialet som en osorterade jordart kallad morän. (Kallas 

”pinnlair” på Gotland). Moränen bildar ett i huvudsak utjämnande täcke på berggrunden. 

Mäktigheten är i regel någon till några meter. I drumliner, en egen form av morän, kan den 

dock överstiga 10 m. 

Större områden med morän förekommer främst i områdets östra delar, särskilt i området 

mellan Tingstäde - Austers – Hangvar –Hall – Lärbro. Söder om vägen Lärbro – Fårösund 

förekommer morän relativt vanligt, medan förekomsten är mer sparsam norr om vägen. 

Områden med svallmaterial 

Svallsedimenten har bildats genom havets svallning. Gotland var helt täckt av vatten då 

inlandsisen lämnade ön, och ön kom att utsättas för mycket intensiv svallning då den steg upp 

ur havet genom att flertalet landytor var fritt exponerade mot havet. Svallgrus och klapper ses 

ofta avsatta i markanta strandvallar eller serier av sådana i flacka sluttningar mot havet. 

I området mellan Kappelhamnsviken och Vägumeviken går ett i det närmaste nord-sydligt 

stråk med svallsand med inslag av lera vid Vägume. Ett annat område med svallsand och 

svallgrus sträcker sig från Lickershamn via Stenkyrka till Tingstäde. I övrigt finns 

svallmaterial huvudsakligen kring kusten, men även insprängt här och var i området i 

synnerhet i kustnära områden. 

Finkorniga sediment 

Silt- och lerpartiklar som transporterades av isens smältvatten , eller frigjordes genom 

svallning och av vattendrag, sedimenterade på lugnt vatten och bildar nu ytor med silt och lera 

i låglänta områden. I forna och nuvarande insjöar avsattes bleke och kalkgyttja. Bleke utgörs 

av kalciumkarbonat och har bildats genom utfällning av i vattnet löst kalciumbikarbonat. 

Allteftersom igenväxningen och uppgrundningen i sjöarna fortskred ökande den organiska 

produktionen och bleket blev uppblandat med organiskt material så att jordarten övergår i 

kalkgyttja. Ren kalkgyttja bildar i regel blott tunna lager i myr- och träsklagerföljden medan 

blekelagren kan vara flera meter mäktiga. 

Utbredningen av dessa sediment i ytan är relativt begränsad på norra Gotland. Det största 

området finns söder om Lummelunda i anslutning till Mörbymyr. Därutöver finns några 

mindre områden mellan Stenkyrka och Lärbro. Söder om Lärbro finns några områden i

anslutning till svallsandsområdet. Ett fåtal områden förekommer därutöver söder om vägen 

mellan Lärbro och Fårösund, bl.a. norr och nordöst om Fardumeträsk. bleke och kalkgyttja 

förekommer dock allmänt på djupet under torven i områdets torvmarker. 

Torvtäckta områden 

Större torvmarker finns främst i de västra delarna (norr och väster om Tingstäde) men även 

med inslag av smärre torvområden. Norrut i Hangvar och Hall samt i nordväst i Lärbro, 

Fleringe , Rute och Bunge finns också smärre torvmarker.

gstäde 

JORDARTERNA 

Bleke och kalkgyttja 

Fyllning på okänt underlag 

Isälvssediment, grovsilt--block 

Lärbro 

Lera--silt (glacial och postglacial) 

Moränlera och/eller morän, lerig 

Slite 

Omväxlande jord (oklassad) och sedimentär berggrund 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km 

Sedimentär berggrund 

Svallsediment, grus 

Svallsediment, sand 

Svallsediment, sten--block (klapper) 

Torv; kärr 

Torv; mosse 

Älvsediment, ler--grus 

Tunt ytlager av torv 

1. Jordarter

4.3.1 Grundvattenförhållanden på norra Gotland 

Grundvattenförhållandena på norra Gotland styrs i allt väsentligt av den 

geologiska uppbyggnaden och de hydrometerorologiska förhållandena. Urberget 

överlagras av en 350 – 425 meter tjock sekvens med sedimentär berggrund 

(sandsten, skiffer, märgelsten och kalksten) med en ålder av 600 – 400 miljoner 

år. Ytbergarterna utgörs av mer eller mindre leriga kalkstenar, s.k. revkalksten 

och lagrade kristallina kalkstenar. Tjockleken på kalkstenen varierar mellan ett 

fåtal meter och 30 meter. Beroende på typ av kalksten i ytan varierar 

sprickigheten. Öppna vertikala ytnära sprickor förekommer företrädesvis i 

områden med revkalksten eller grov krinoidékalksten. I områden där 

lerinnehållet i kalkstenen är större och kalkstenen mer tunnskiktad är 

sprickfrekvensen lägre. Den synliga följden av dessa variationer är att där 

frekvensen av ytliga sprickor är liten förekommer våtmarker, vätar. 

Förhållandena mot djupet har ställvis kunnat följas i borrkärnor. I krinoidékalkstenen 

förekommer s.k. styloliter (oregelbundna ytor i kalkstenen där upplösning 

av karbonat skett i samband med att bergarten utsatts för ökat tryck och 

temperatur när överlagring av yngre bergarter skett). Dessa styloliter har ett 

areellt samband och i grundvattensammanhang därför en viktig roll som 

kommunikationshorisonter mellan mer eller mindre vertikala spricksystem. De 

dominerande sprickriktningarna är dels ett system i NV - SO dels ett mindre i 

NNV – SSO. 

Den under kalkstenarna liggande märgelstenen bedöms vara relativt tät och 

utgör därför en barriär mot nedträngande vatten ovanifrån. Gränsen mellan 

märgelsten och kalksten bedöms vara en viktig kommunikationsväg för den 

regionala grundvattenströmningen. 

Den regionala grundvattenströmningen styrs i hög grad av topografin och 

berggrundens hydrauliska egenskaper. Strömningen sker från höjdområdena mot 

lågpunkter i terrängen och havsnivån utgör den lägsta möjliga grundvattennivån 

under opåverkade förhållanden.

Grundvattennivå i m.ö.h. 

36,5 

36 

35,5 

35 

34,5 

34 

33,5 

33 

32,5 

32 

31,5 

31 

Stucks. Bh 131 

Datum 

Figur Exempel på grundvattennivåns variation över tiden från 2003 till 

2006 i ett område på norra Gotland 

Grundvattennivån varierar över tiden. I figur 1. visas hur grundvattennivån 

varierar i en observationspunkt belägen mellan Bungeberget och Bästeträsk. 

Variationsområdet uppgår till ca 5 meter vilket kan anses vara representativt för 

det flacka kalkstensplatålandskapet medan såväl större variationer kan 

förekomma inom höjdområdena (Bungeberget) och som mindre inom lågt 

belägna delar. 

Genomsläppligheten hos kalkstenarna varierar men har genom statistiska 

beräkningar och platsundersökningar konstaterats ligga i intervallet 10 –6 – 10 –7 

m/s. Uttagsmöjligheterna i en bergborrad brunn har av SGU bedömts vara 600 – 

2000 l/tim inom de nordvästra delarna av norra Gotland och 2000 – 6 000 

l/timme inom de sydöstra och södra delarna. Risk för att påträffa salt 

grundvatten vid brunnsborrning finns i kustzonen samt i området mellan Slite 

och Kappelshamnsviken. 

Nybildningen av grundvatten sker genom infiltration av nederbördsvatten. Den 

del av nederbörden som är tillgänglig för grundvattenbildning kallas 

nettonederbörden och den uppgår på norra Gotland till 136 mm i medeltal 

(SMHI, 1995).

gstäde 

Lärbro 

Slite 

MAXIMAL VATTENFÖRBRUKNING UTAN RISK FÖR VATTENBRIST 

Områden med huvudsakligen berg i dagen eller tunna jordtäcken 

450 l/ha och dygn 

900 l/ha och dygn 

Områden med huvudsakligen sammanhängande jordtäcke 

1 350 l/ha och dygn 

1 800 l/ha och dygn 

2. Tillgång på grundvatten 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

4.3.2 Ytvattenförhållanden på norra Gotland 

Vattnets drivkraft i naturen är gravitationen. Vattnets strävar efter att röra sig 

från högre till lägre nivå. Från markytans höjdskillnader går det därför oftast att 

avgöra i vilken riktning vattnet rinner. Det område inom vilket allt vatten rör sig 

mot samma punkt kallas avrinningsområde. Gränsen mellan två 

avrinningsområden kallas vattendelare. I sänkor inom ett avrinningsområde kan 

det bildas sjöar om markytan ligger lägre än omgivande terräng. En vattendelare 

är en sammanhängande högsta linje i landskapet, en åsrygg eller liknande. 

Nederbörden inom ett avrinningsområde ger vatten till vattenflödena inom 

områder, ger upphov till grundvatten genom infiltration samt avdunstar i stor 

omfattning. 

Topografin på norra Gotland karakteriseras av ett mycket flackt landskap, som i 

allmänhet ligger 30 –40 meter över havsnivån. Undantag är närmast kusten där 

landet når ner mot havets nivå, samt området mellan Kappelshamnsviken och 

Vägumeviken där marken inte når högre än 20 meter som mest. Något högre 

områden än omgivningen finns norr om Bunge och vid Tingstädeträsk. 

Bungehöjden når över 50 meter över havet och Filehajdar vid Tingstädeträsk når 

över 60 meter över havet. 

Gotland har ett stor antal små avrinningsområden och norra Gotland skiljer sig 

inte därvidlag. På området öster om Lärbro finns en vattendelare som löper i 

ONO mot Fårösund och i stora drag följer vägen mellan dessa platser. Norr om 

den sker avrinningen mot NNV och söder om den sker avvattningen mot söder 

eller SSO. Området mellan Hangvar och Othem avvattnas via Vasteån ut i 

Kappelhamnsviken. Avrinningsområdena på norra Gotland finns illustrerade i 

bilagd kartflik. 

På norra Gotland finns fem större sjöar inom varsitt avrinningsområde. Det är 

Bästeträsk, Hau träsk, Fardumeträsk, Bogevik och Tingstädeträsk 

Störst är Bästeträsk som ligger på nordligaste delen av ön. Den ligger 6 m över 

havet och den rinner ut i havet via Arån. Avrinningsområdet som förser träsket 

med ytvatten sträcker sig från vägen mellan Lärbro och Fårösund norrut. Den 

avgränsas i öster av Bungehöjden som når 50 m.ö.h. Öster om Bästeträsk finns 

Hau träsk som likaledes ligger nära havet vid Fårösund. Sjön ligger knappt 10 

meter över havet. Den avvattnas mot öster ut i Fårösund via Hauträskån. Strax 

norr om Hellvi ligger Fardumeträsk mindre än ca 10 meter över havsytan. Den 

avvattnas mot söder via Bångån som mynnar ut i Hideviken. Sydväst om Slite 

ligger Bogeviken som tar emot vatten från Spillingsån väster om Slite. 

Bogeviken är dock mer att betrakta som en avsnörd havsvik än en insjö, vilket 

visas av hög salthalt och ett fiskbestånd som innehåller saltvattenfiskar som 

strömming, skarpsill och skrubbskädda. Bogevikens utlopp i havet utgörs av sju 

grävda kanaler där vattnet kan strömma på till och från viken. Tingstäde träsk 

ligger betydligt högre än de övriga sjöarna, ca 44 meter över havet. Den 

avvattnas mot norr via Ireån som mynnar ut i Östersjön vid Irevik.

Förutom de nämnda sjöarna finns ett antal mindre sjöar på Svarvnäset. De flesta 

av dem avvattnas till Bästeträsk, utom Horsan som släpper ut sitt vatten mot norr 

via Horsaån.

gstäde 

Stajnmyrsbäcken 

Kvarnmyrsbäcken 

Vasteån 

Kristikanal 

Lärbro 

Sjuströmmar 

Vikersån 

Vägumeån 

Horsaån (Vällesån) 

Slite 

Bångån 

Arån 

Hägvardsån Hauträskbäcken 

Flenvikebäcken 

Avrinningsområdena betecknas med olika färger 

Bläsebäcken 

Vitärtskällebäcken 

Skärsuddenbäcken 

Hidevikenbäcken 

Hultungsån 

Lergravsbäcken 

Vallevikenbäcken 

Värnebäcken 

3. Avrinningsområden 

Fårösund 

Ängeviksbäcken 

0 2.5 

5 10 

Km

4.3.3 Vattendragens biologiska värden 

Vattendragen på norra Gotland har som de allra flesta av öns vattendrag vattenbrist under ett antal 

månader varje år. Vanligtvis infaller denna period under juli-september då strömmande vattens saknas 

i många av vattendragen. Kvar blir vattensamlingar i djuphålor med ett mycket begränsat livsutrymme 

för de vattenlevande organismerna. Ofta uppstår syrebrist vilket slår ut mycket av livet i vattnet. 

De bäckar som har betydelse för olika arters reproduktion är Ireån, Lummelundaån, Vikersån, Vägumeån, 

Hultungsån, Vikeån, Arån, Bångån och Horsaån. 

Den klart dominerande fiskarten är havsöring, Salmo trutta, där de viktigaste åarna utgörs är Ireån, 

Lummelundaån, Hultungsån och Vikeån. Ireån är också en mycket viktig lokal för den rödlistade arten 

flodnejonöga. 

Den å som har den största potentialen i området är Vasteån. Denna å är relativt orörd från Träskmyr 

och ned till kvarnen vid mynningen och är också skyddad då stora delar ingår i naturreservat Träskmyr/Vasteå. 

Provfiske har dock visat att det knappt finns någon fisk vilket förklaras av det vandringshinder 

som finns nere vid kvarnen. 

Sjöar och vattendragen på norra Gotland har klassats med avseende på ekologisk status. Denna 

klassning innebär att man analyserar det material som finns tillgänglig från den regionala miljöövervakningen. 

Miljöövervakningen innehåller data från mätningar på fisk och bottenfauna samt från vattenkemi. 

Resultatet från dessa olika undersökningar har sedan vägts samman till ett samlat index för 

att få fram om ett avrinningsområde med dess sjöar och vattendrag har hög, god eller måttlig ekologisk 

status. Ett område som klassas som måttlig status kommer i framtiden att bli föremål för åtgärdsprogram. 

Dessa program skall få området att i sin helhet att uppnå minst god ekologiskstatus vilket 

motsvaras av ett endast obetydligt påverkat område. 

De områden som har klassats som måttlig status är Ireån, Lummelundaån och Vägumeåns avrinningsområden. 

Alla dessa vattendrag är kraftigt påverkade i form av kanalisering och utdikning och 

ligger inom förhållandevis intensivt brukade jordbruksområden. Detta visar sig i form av höga till 

mycket höga halter av fosfor och kväve. De ständigt återkommande rensningarna innebär en negativt 

påverkan på bottenfauna, vattenvegetation och för fiskens lekmiljöer.

gstäde 

Vasteån 

EKOLOGISK STATUS 

Hög 

God 

Måttlig 

Ej bestämts 

Lärbro 

Sjuströmmar 

Vikersån 

Vägumeån 

Horsaån (Vällesån) 

Slite 

4. Vattendragen. Ekologisk status 

Bångån 

Arån 

Hultungsån 

Lergravsbäcken 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

4.4 Odlingsmarken 

4.4.1 Åkermarken 

Området kan delas in i en sydvästra del och en övrig, större, del, där den sydvästra delen utmärks av för 

Gotland mycket bra åkermark, bland den bästa faktiskt. Den skiljer sig därmed tydligt från östra området där 

förutsättningarna är betydligt sämre. Jordarna där är ofta mindre lämpliga för krävande grödor, vilket gör att 

vallodling är det bästa alternativet. Det gynnar i sin tur animalieproduktionen i området. 

4.4.2 Betesmarken 

Naturbetesmarkerna är för många gårdar en stor tillgång, särskilt efter EU-inträdet 1995. De många karga 

utmarksbetena med en mosaikartad karaktär av alvarmark och skogsbete, har i många fall varit i hävd under 

långa tider redan förut och ersättningarna har gjort att landskapsvården blivit en viktig inkomstkälla på gårdar 

som annars haft begränsade förutsättningar att överleva. 

Bördigare gamla ängsmarker är ett annat tydligt inslag i området. När hävden fortsatt, eller återupptagits, har 

oftast slåtter ersatts med bete. 

Ängs- och betesmarksinventeringen 2002-2004 visar på att fler värdefulla och restaureringsbara objekt finns. 

Beredskap och intresse från djurhållare finns definitivt . 

1 400 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

- 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

- 

LÄRBRO 

STENKYRKA 

MARTEBO 

Betesmark 1999 - 2005 

RUTE 

HANGVAR 

FLERINGE 

STENKYRKA 

LÄRBRO 

HALL 

BUNGE 

HELLVI 

TINGSTÄDE 

OTHEM 

LUMMELUNDA 

BOGE 

MARTEBO 

HEJNUM 

Åkermark 1999 - 2005 

HANGVAR 

TINGSTÄDE 

LUMMELUNDA 

HEJNUM 

RUTE 

HELLVI 

OTHEM 

BOGE 

BUNGE 

HALL 

FLERINGE 

Betesmark 99 

betesmark 05 

åkermark 99 

Åkermark 05

4.5 Naturvärden 

Värdefulla naturområden har karterats och beskrivits under lång tid i Sverige. I de flesta fall 

syftar arbete av detta slag till uppskattning av förekomsten av olika naturtyper i län eller hela 

landet och till klassificering av enskilda områdens naturvärde. Kriterier för bedömning av 

områden är olika för olika naturtyper. Som exempel bedöms naturskogar och myrar bland 

annat efter graden av orördhet, ängar, hagar och betade skogar efter hur väl hävden är bibehållen. 

Inventeringarna används för att upprätta mål för hushållning med värdefull natur och för 

att ge underlag för konkreta skyddsåtgärder, t ex i form av naturreservat, nationalparker eller 

biotopskydd. 

I det följande redovisas vissa inventeringar och utvärderingar av natur som bedrivits på nationell 

eller regional nivå och som berör områden på norra Gotland. I avsnitt 5.1, Gällande 

markanvändningsbestämmelser, redovisas vilka skyddsformer som använts för att bevara värdefulla 

områden. 

4.5.1 Strategi för formellt skydd av skog 

Sammanfattning 

Den nationella strategin för formellt skydd av skog och efterföljande länsvisa strategier har 

upprättats till följd av regeringsuppdrag. Strategierna anger hur delmål 1 i miljökvalitetsmålet 

Levande Skogar, som handlar om skydd av skogsmark, ska uppnås. Länsstyrelserna ska 

enligt regeringsuppdrag särskilt verka för att genomföra den nationella strategin. På norra 

Gotland finns två prioriterade skogstyper för vilka Sverige anses ha ett internationellt ansvar: 

kalkbarrskog och större myr- och naturskogsmosaiker. Ett över 6000 hektar stort område 

på norra Gotland i socknarna Fleringe, Rute och Bunge utgör en inom Sverige och Europa 

närmast unik sådan myr- och naturskogsmosaik på underlag av kalk. Hällmarkstallskog 

är en av 4 prioriterade naturtyper som Gotland har ett speciellt ansvar för i ett svenskt 

perspektiv. Hällmarkstallskog med dokumenterade höga naturvärden finns på ön i större 

omfattning endast på norra Gotland. (Se karta 5 på sidan 29) 

Den nationella strategin för skydd av skog 

Strävan mot ett hållbart samhälle är en grundförutsättning i statens politik. Den ekologiska 

dimensionen i hållbar utveckling tydliggörs i de av riksdagen beslutade Svenska miljökvalitetsmålen. 

Flera miljökvalitetsmål berör skydd och bevarande av naturmiljöer: Levande 

Skogar, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag och Ett rikt odlingslandskap. 

Till miljökvalitetsmålet Levande Skogar finns flera delmål som ska nås på angiven tid. Av 

delmål 1 Långsiktigt skydd av skogsmark framgår att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd 

skogsmark skall undantas från produktion till år 2010. Av dessa ska 400 000 ha utgöras av 

formellt skyddade områden, dvs. naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Enligt den 

nationella strategin ska Gotland bidra med 6 800 ha formellt skyddad skog. 

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fick enligt myndigheternas regleringsbrev i uppdrag att 

tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för en kostnadseffektiv måluppfyllelse 

av miljökavlitetsmålet Levande skogar, delmål 1. Strategin redovisades år 2005 och ska enligt 

uppdrag konkretiseras av länsvisa strategier som tas fram av Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser/skogsstyrelsen.

Ett viktigt mål med den nationella strategin är att säkerställa att arealmålet på 400 000 ha 

formellt skyddad skogsmark fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt och att 

skogstyper för vilka Sverige har ett internationellt ansvar finns representerade i tillräckligt 

stor omfattning i det formella skyddet. Likaså är det viktigt att varje län skyddar de skogstyper 

som länet har ett speciellt ansvar för, dvs. länets prioriterade skogstyper (se nästa avsnitt). 

Den nationella strategin för skydd av skog kan för tillfället anses utgöra ett bindande dokument 

för länsstyrelserna eftersom det i 2006 års regleringsbrev fastslås att länsstyrelserna särskilt 

skall verka för att genomföra den nationella strategin för formellt skydd av skog. 

Prioriterade skogstyper av internationellt intresse på norra Gotland 

I den nationella strategin listas 5 skogstyper för vilka Sverige anses ha ett särskilt internationellt 

ansvar. Två av dessa har stor betydelse för norra Gotland: kalkbarrskog och större myr- 

och naturskogsmosaiker i boreal och boreonemoral region. 

I en vid bemärkelse skulle nästan all skog på Gotland kunna klassas som kalkbarrskog. Här 

menas dock en speciell typ av skog som har speciella förutsättningar för bl.a. marksvampar. 

Inventeringar har visat att Gotland intar en särställning vad gäller artrikedom av marksvampar 

och att gotländska kalkbarrskogar hyser flera arter som endast förekommer i mycket begränsat 

omfattning i övriga Sverige. Kalkbarrskogar på Gotland intar även floristiskt en särställning 

i Sverige med generellt sett ovanliga vegetationstyper och även ett antal rödlistade kärlväxter. 

På norra Gotland finns värdefulla bestånd framförallt i Hejnum, Boge, Othem, södra 

delen av Lärbro, Hellvi och södra delen av Rute. Många av dessa kalkbarrskogar utgör så kallad 

hotspots och uppvisar en mycket stor artmångfald på relativt liten yta. 

Med större myr- och naturskogsmosaiker i boreonemoral region menas sammanhängande 

odikade myr- och skogsområden över 500 hektar där fastmarksskog förekommer i mosaikartade 

blandningar med öppen eller trädklädd myr. Naturtypen är ytterst sällsynt inom övriga 

EU. På norra Gotland mellan väg 148 och stenkusten i Fleringe finns ett sådant område som 

omfattar ett mer än 6000 hektar. Området består av mosaiker av kalkhällmarkstallskog, öppen 

hällmark och olika typer av kalkrika våtmarker. Det kalkrika underlaget i kombination med 

storleken och naturskogsprägeln gör området unik inom Sverige och EU. Stora delar sammanfaller 

med Natura 2000-områden, naturreservat och områden av riksintressen för naturvård. 

Prioriterade naturtyper av nationellt intresse på norra Gotland 

Inom ramen för de länsvisa strategierna definierar varje län i samråd med Naturvårdsverket 

och Skogsstyrelsen ett antal skogstyper som finns väl representerade i länet och som länet har 

ett särskilt ansvar för. På Gotland definieras 4 skogstyper som utifrån en samlad bedömning 

av förekomsten och artinnehåll betecknas som ansvarstyper i ett svenskt perspektiv: 

• Kalkbarrskog med tall och gran (även internationell ansvarstyp) 

• Hällmarkstallskog 

• Betespräglad barrskog 

• Alm- och askskog 

För varje skogstyp avgränsades också så kallade värdetrakter där skogstypen har sin huvudutbredning 

på ön. Skogstyperna och deras naturvärden beskrivs mera utförligt i Gotlands strategi 

för formellt av skydd av skog. Nedan följer endast e kortfattad beskrivning:

Hällmarkstallskogar avser skogar på mycket lågproduktiv mark. I biotoptypen ingår ofta en 

stor andel öppen hällmark. Naturvärdena är främst knutna till de senvuxna, gamla och solbelysta 

träden samt till död ved. Som artgrupp betraktat är insektsfaunan, och kanske speciellt 

bark- och vedlevande skalbaggar, den ur naturvårdssynpunkt mest intressanta. Det har länge 

varit känt att den gotländska tallanknutna skalbaggsfaunan är exklusiv med många rödlistade 

och sällsynta arter. Den relativt stora sammanhängande arealen hällmarksskog på norra Gotland 

i kombination med Gotlands speciella klimat gör att Gotland har en särställning i Sverige 

med avseende på insektsfaunen i hällmarksmiljö. Alla 3 värdetrakter för hällmarkstallskog 

befinner sig på norra Gotland med tyngdpunkt i socknarna Rute, Bunge och Fleringe, Hall 

och Hangvar samt Hejnum och Othem. 

Betespräglad barrskog avser gamla betespräglade barrskogar som betas idag men även sådana 

skogar där bete har upphört och där höga biologiska värden, som är beroende av beteshävden, 

finns kvar. Med avseende på rödlistade arter utgör marksvampar den viktigaste gruppen som 

är beroende av betade skogar. Kombinationen av trädkontinuitet och tunna humustäcken till 

följd av bete är ett krav för många sällsynta arter. Vegetationstyper i betade skogar på Gotland 

är mycket sällsynta i Norden och kärlväxtfloran är oftast mycket artrik. Betespräglade barrskogar 

finns framförallt på mellersta Gotland och berör på norra Gotland i större omfattning 

endast socknarna Hejnum och Boge. 

Med alm- och askskog avses på Gotland lövmarker med ask, ek och alm som nästan uteslutande 

har en historia som slåttermark eller betesmark på gamla inägor. Naturvärdena i Gotlands 

lövmarker är generellt sett mycket höga. Nyckelbiotopsinventeringen, lövmarksinventering 

och flera riktade inventeringar i ädellövsbestånd visar att antal rödlistade arter knutna 

till alm och ask är i flera avseenden unika i Norden. Särskilt värdefullt är lavfloran på ädellövträden 

och marksvampsfloran. Alm-askbestånden ligger vanligtvis i anslutning till bebyggelse 

eller till åkermark och uppgår sällan till större sammanhängande arealer. På norra Gotland 

finns ansamlingar av värdefulla alm-askbestånd i Stenkyrka och Martebo och i Hall. Mindre 

men ofta mycket artrika bestånd finns dock utspridda i nästan alla socknar på norra Gotland. 

Skogstypen kalkbarrskog beskrivs ovan under internationellt prioriterade skogstyper. Den 

förekommer sällan i större sammanhängande bestånd och finns på norra och mellersta Gotland. 

Nationell modell för prioritering av skyddsvärda områden 

Vid urval av områden som prioriteras för formellt skydd i form av naturreservat, biotopskydd 

eller naturvårdsavtal följs en gemensam nationell modell. Modellen presenteras i sin helhet i 

den nationella strategin för formellt skydd av skog, avsnitt 8. Modellen tar sin utgångspunkt i 

rapporten Naturvårdsbiologisk forskning - underlag för områdesskydd i skogslandskapet, som 

sammanfattar de vetenskapliga grunderna inom naturvårdsbiologin. Urval av områden enligt 

modellen syftar till att bevara de biologiskt mest skyddsvärda objekten i landet och i varje län. 

Den nationella prioriteringsmodellen beskrivs i tre steg. Dessa tre steg utgörs av en bedömning 

och sammanvägning av 

1. Skogsbiologiska bevarandevärden (steg 1) 

2. Andra bevarandevärden (steg 2) 

3. Praktiska prioriteringar (steg 3)

Utfall av prioritering på norra Gotland 

Kartläggningen av skyddsvärd natur enligt föregående avsnitt visar att mer än hälften av all 

skyddsvärd natur finns på norra Gotland och att den absolut dominerande andelen av arealen 

finns i ett fåtal socknar, bl.a. i Rute, Fleringe, Bunge och Hejnum. Uttryckt i procentsiffror 

visas att ca 60 % av Gotlands skogsmark med högsta prioritet för formellt skydd finns på norra 

Gotland. Enbart i de 7 socknarna med högre detaljeringsgrad uppgår siffran till knappt 50 

%. Den prioriterade skogsmarksarealen uppgår här till till drygt 3 300 hektar varav ca 2 300 

hektar har högsta prioritet. 

4.5.2 Prioriterade områden för naturvård 


I samband med upprättande av Gotlands strategi för formellt skydd av skog gjordes en 

relativt noggrann kartläggning av områden som kan prioriteras för naturvård och formellt 

skydd. Enligt kartläggningen uppgår arealen av dessa områden till ca 11 000 hektar varav 

ca 7 500 hektar utgörs av skogsmark. Mer än 50% av arealen finns på norra Gotland och 

enbart i de 7 socknarna med högre detaljeringsgrad i denna utredning finns ca 45%, vilket 

visar att områden är mycket ojämnt fördelade över ön. Området kring Bästeträsk och söderut 

mot väg 148 intar en särställning med sin påfallande koncentration av skyddsvärd 

natur. 

Vid urval av områden som på kort sikt ska prioriteras för formellt skydd används en nationell 

prioriteringsmodell. Inte helt oväntat visas att ca 60% av all mark som har högsta 

prioritet enligt den nationella modellen finns på norra Gotland och att procentsiffran enbart 

i de 7 socknarna med högre detaljeringsgrad uppgår till 50%. (Se karta 5 på sidan 29) 

Kartläggning på Gotland 

I samband med strategiarbetet för formellt skydd av skog gjordes en kartläggning av områden 

med höga naturvärden som t o m år 2004 saknar formellt skydd. Utgångspunkten är skogsmark 

med höga biologiska värden men i urvalet och avgränsningen av skyddsvärda områden 

ingår även andra naturtyper såsom hällmark, betesmark och våtmark. Syfte med kartläggningen 

är att få en överblick över skyddsvärd natur på Gotland och i ett nästa steg kunna göra ett 

urval av områden som ur naturvårdssynpunkt bör prioriteras för det formella skyddet. 

Den relativt noggranna kartläggningen som gjordes visar att det finns ca 11 000 hektar mark 

som har så höga naturvärden att den kan komma i fråga för formellt skydd. Av denna areal 

utgörs ca 7 500 hektar av skogsmark medan den resterande arealen upptas främst av impediment 

(hällmark) och våtmark. 

Karläggningen visar också att områden med skyddsvärd natur är mycket ojämnt fördelade 

över Gotland. Inom de socknar som ingår i denna markanvändningsutredning för norra Gotland 

finns mer än hälften, ca 5 800 hektar mark som kan prioriteras för formellt skydd. Enbart 

i de 7 socknarna med högre detaljeringsgrad finns en areal på drygt 5 000 hektar vilket med 

andra ord innebär att ca 45 % av alla områden som kommer i fråga för formellt skydd finns i 7 

av Gotlands 92 socknar. 

Området kring Bästeträsk och ner mot landsväg 148 intar något av en särställning i kartläggningen. 

Inom en relativt begränsad yta finns här mer än 3 250 hektar mark med mycket höga

naturvärden som saknar formellt skydd. Tillsammans med redan befintligt formellt skyddad 

mark i området är detta den trakt på Gotland som uppvisar den absolut största koncentrationen 

av skyddsvärd och redan skyddad mark. 

4.5.3 Nyckelbiotopsinventering 1993-2006 


Nyckelbiotopsinventeringen är Sveriges kanske största inventeringsprojekt. Inventeringen 

genomförs i hela landet enligt en nationell och välprövad metodik och syftar till att kartlägga 

biologiskt värdefulla miljöer i den svenska skogen. En nyckelbiotop är ett skogsområde 

som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö 

anses ha mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Begreppet nyckelbiotop har i 

sig ingen juridisk innebörd, det finns alltså inget automatiskt skydd för nyckelbiotoper. 

Däremot råder det enligt miljöbalken samrådsskyldighet för åtgärder som kan påtagligt skada 

naturvärdena i nyckelbiotopen. Nyckelbiotopsbegreppet har också fått en viktig roll 

inom olika naturvårdssammanhang och fysisk planering. Många organisationer, myndigheter 

och skogliga aktörer har en uttalad policy att inte skada naturvärden i nyckelbiotoper. På 

norra Gotland uppgår nyckelbiotopsarealen till 2 810 hektar vilket motsvarar 8,45 % av den 

produktiva skogsmarksarealen. Tätheten av nyckelbiotoper på Gotland och i synnerhet norra 

Gotland är mycket hög jämfört med övriga Sverige. En påfallande förtätning av större 

nyckelbiotoper märks i socknarna Bunge, Rute och Fleringe. Den dominerande nyckelbiotopstypen 

inom området är hällmarkstallskog och gammal barrskog . 

Nyckelbiotopinventeringen har haft stor betydelse för analyser och slutsatser vid upprättande 

av strategin för formellt skydd av skog (4.5.1) och vid skyddsprioritering av områden 

(4.5.2). 

Nyckelbiotoper redovisas på karta 5 sidan 29. 

Bakgrund 

Syftet med inventeringen av nyckelbiotoper är att hitta biologiska värdefulla miljöer i den 

svenska skogen, för att i framtiden kunna ge dessa ett lämpligt skydd och rätt skötsel. Inventeringen 

påbörjades som ett försök under 1990, och har bedrivits sedan 1993. Det står nu klart 

att inventeringen gett oss nya, detaljerade kunskapar om den biologiska mångfalden i svensk 

natur. 

Inventering av småskogsbrukets marker genomförs av Skogsstyrelsen (på Gotland är det 

Länsstyrelsen), medan storskogsbruket själv ansvarar för att deras marker blir inventerade. 

Inventeringen utförs i hela landet enligt en nationell metodik. Redan skyddade områden (naturreservat, 

nationalparker) ingår inte i inventeringen. 

Generellt om nyckelbiotoper 

En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, 

artinnehåll, historik och fysiska miljö anses ha mycket stor betydelse för skogens flora och 

fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Med nyckelbiotop avses en någorlunda 

enhetlig och avgränsningsbar livsmiljö som dessutom har en avgörande betydelse, en 

nyckelroll, för den hotade och sällsynta delen av skogens växter och djur. Begreppet nyckelbiotop 

är inte beroende av storleken. En nyckelbiotop kan vara allt från ett enskilt träd eller en 

liten källa till ett mycket stort, urskogsliknande område i Norrlands inland. Nyckelbiotopsin-

venteringen är i första hand en biotopinventering och inte en artinventering, även om arter 

noteras om de påträffas. 

Begreppet nyckelbiotop har i sig ingen juridisk innebörd, det finns alltså inget automatiskt 

skydd för nyckelbiotoper. Att identifiera och avgränsa nyckelbiotoper innebär inte att man 

samtidigt har utpekat att områden skall hanteras på ett visst, på förhand bestämt sätt. Inventeringen 

avser att på en så god grund som möjligt ta fram kunskap om skogens naturvärden. 

Många skogliga aktörer har frivilligt åtagit sig att inte skada naturvärdena i nyckelbiotoper. 

Nyckelbiotoper på Norra Gotland 

På norra Gotland finns det 747 nyckelbiotoper, fördelade på 27 olika biotoptyper. Den sammanlagda 

nyckelbiotops areal är 2 810 hektar vilket motsvarar 8,45 % av den produktiva 

skogsmarksarealen. Nyckelbiotoper kan innehålla mindre arealer som är impediment, dvs. 

även annan mark än skogsmark. 

Nyckelbiotoper av olika biotoptyper finns på hela norra Gotland. Samtidigt kan man tydligt 

utskilja en förtätning av större nyckelbiotoper i socknarna Bunge, Rute och Fleringe. Dessa 

består i huvudsak av hällmarkskog och gammal barrskog. Tätheten av nyckelbiotoper på norra 

Gotland är mycket hög. Det finns få andra områden i Sverige som kan uppvisa så koncentrerade 

förekomster. Tätheten av nyckelbiotoper är speciellt anmärkningsvärt i ett sydsvenskt 

perspektiv. 

På norra Gotland finns fem vanliga biotoptyper med mycket höga naturvärden (se tabell nedan). 

Biotoptyp Antal Areal i ha 

Hällmarkskog 72 885 

Gammal barrskog 109 436 

Lövängsrest 176 359 

Kalkbarrskog 82 355 

Betad skog 33 267

4.5.4 Större ostörda områden på norra Gotland 


Större ostörda områden definieras här som sammanhängande områden över 100 hektar 

som ligger längre än 1 km från allmän väg, bostadshus och större industriföretag inkl. 

vindkraftverk. Dessa områden har en viktig social funktion för människor som i ett alltmer 

stressad samhälle söker stillhet i naturen. Det finns 18 sådana områden på norra Gotland 

varav 4 är större än 1000 hektar. (Se karta 5 på sidan 29) 

Tystnad och ostördhet är kvaliteter som alltmer håller på att bli en bristvara. Inte minst gäller 

detta i anslutning till våra städer men även längs kusten och i fjällen kan buller från motorer 

av olika slag störa den som sökt sig ut för att uppleva naturens egna ljud. 

Nödvändigheten av att bevara de större ostörda områden som finns kvar poängteras också i 

miljöbalken. I 3 kap. 2 § står: ”Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast 

obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska så långt som 

möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär”. 

Finns det då några större ostörda områden på norra Gotland? För att se om det finns några 

sådana har vi med datorns hjälp letat fram de områden på norra Gotland som 

• ligger minst 1 km från närmast bostadshus, 

• ligger minst 1 km från allmän väg, 

• ligger minst 1 km från närmaste större industriområde (inklusive vindkraftparker) och 

• har en areal som överstiger 100 hektar. 

Analysen visar att det finns 18 områden på norra Gotland som uppfyller samtliga dessa kriterier. 

Fyra av dessa områden har en areal som överstiger 1000 hektar: 

• Hällmarks- och våtmarksområdet Filehajdar-Hejnum hällar-Hejnum Kallgate (2 962 

hektar), 

• Forsvidenområdet NV Othem kyrka med skogar, hällmarker och våtmarker (1 724 hektar), 

• ett område mellan Bästeträsk och Rute k:a (1 560 hektar) och 

• de centrala delarna av naturreservatet Hall-Hangvar (1 233 hektar). 

Tre av dessa områden ligger helt inom områden av riksintresse för naturvården, medan den 

nordligaste delen av Forsvidenområdet ligger utanför.

Tingstäde 

MARKSLAG 

Trädbevuxen mark 

Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Lärbro 

Slite 

Strategi för formellt skydd av skog 

Prioriterade områden för naturvård 

Nyckelbiotoper 

Större ostörda områden 

6. Naturvärden 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

4.5.5 Nationalparksplan för Sverige 


Nationalparker inrättas av riksdag och regering för ett urval naturområden som väl representerar 

svenska landskapstyper och som har särskilt höga värden för naturvård samt 

för friluftsliv och naturupplevelser. Naturvårdsverket har ansvar för planering av och 

förslag till nya nationalparker. Verket presenterade 1989 en plan – Nationalparksplan 

för Sverige – som ett handlingsprogram för bildande av nya nationalparker. Regeringen 

har i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173) framhållit att nationalparker 

är en värdefull form av områdesskydd även i det framtida bevarandearbetet. Vidare 

framhålls att tiden är mogen för en översyn av Naturvårdsverkets nationalparksplan, 

bland annat vad gäller möjligheten att finna nya områden som är tänkbara som framtida 

parker. 

Nationalparksplanen är ingen plan med regelverk utan snarare en förteckning och beskrivning 

av områden som enligt fastställda kriterier är lämpliga att ingå i Sveriges nationalparksnät. 

Möjligheterna att inrätta parker är i hög grad beroende av samarbete med 

regionala och lokala myndigheter och med lokalbefolkningen. 

Översynen av nationalparksplanen pågår får närvarande (2006). Ett antal nya och tidigare 

föreslagna områden analyseras. Ett utkast till ny plan avses remitteras vid årsskiftet 

2006-2007. Regeringen har 2005-12-21, som svar på en skrivelse från Svenska botaniska 

föreningen, framhållit att förutsättningarna för en nationalpark vid Bästeträsk bör 

övervägas av Naturvårdsverket inom ramen för översynen. 

Naturvårdsverket har bedömt området vid Bästeträsk och funnit att det väl motsvarar de 

kriterier som gäller för nationalparker. 

Se karta 6 på sidan 37. 

Nationalparkerna är en viktig del av Sveriges skyddade natur. Parkerna har betydelse både 

som bevarade naturlandskap med höga naturvärden och som besöksmål för den naturintresserade 

allmänheten. De är även viktiga för information och kunskapsspridning om landets natur. 

Genom den särskilda uppmärksamhet som nationalparker har nationellt och internationellt 

kan de också som turistmål ge stöd för lokal utveckling. 

Inom ramen för översynen av nationalparksplanen har gör Naturvårdsverket följande bedömning 

av området vid Bästeträsk. 

Beskrivning 

Omfattning 

Sjön Bästeträsk på norra Gotland med omgivande hällmarker och skogar. Området sträcker 

sig från Stenkusten vid Östersjön till Fårösundsvägen och omfattar ca 5 000 ha. 

Beskrivning 

Bästeträsk ligger på Gotlands nordligaste del och är skild från havet med en smal landtunga. 

Det är Gotlands största sjö med en yta av drygt 700 ha. Sjön är av limnologiskt intresse som 

näringsfattig, klarvattensjö, s k bleketräsk. Den har grönaktigt vatten och är grund med ett

största vattendjup om fem meter. På öar häckar flera hundra par ejder och Bästeträsk har god 

tillgång av bland annat flodkräfta och sik. 

Bästeträsk är en högst ovanlig sjö i ett nationellt perspektiv och detta gäller även för dess omgivningar. 

Berggrunden består kalksten som är helt flack eller i svag lutning uppåt från öster 

mot väster. Högsta höjd över havet, 36 meter, nås i Bräntings Haids naturreservat vid vägen 

mot Fårösund. Kalkstenen ligger bar eller med tunt jordtäcke vilket gett upphov till alvarmarker 

med inslag av blekeutfällning och uppfrysningsmönster. De öppna alvaren bildar 

vacker mosaik med kärr, fuktängar, vätar, agmyrar, småsjöar och tallskog inom ett milslångt 

område med väst-östligt utsträckning. Bebyggelse saknas nästan helt och området är vildmarksartat 

med märkligt orörd natur. Myrar och övriga våtmarker är opåverkade av dikningar 

och tallskogarna är till stor del naturskog av hög ålder. Orördheten har lett till en extrem ansamling 

av skogliga nyckelbiotoper. Områdets naturtillstånd beror sannolikt på frånvaro av 

odlingsbara jordar och låg skoglig produktion. 

Områdets djur- och växtliv är präglat av dess speciella berggrund, jordar och vattenförhållanden 

med ömsom hög fuktighet eller översvämning och ömsom extrem torka. Växtligheten på 

alvarmarken har typiska arter som gul och vit fetknopp, blodnäva, solvända, backtimjan mm. 

De under våren vattenfyllda vätarna övergår i på sommaren till fuktängar eller torra ängar. 

Vätarna hyser ett flertal örter som ängsnycklar, brudsporre, slåtterblomma, tätört och majviva. 

Agmyrarna, som är karaktäristiska för Gotland, innehåller kärr och fuktängar med artrik flora 

av bland annat orkidéer. Till områdets många sällsynta och rödlistade växtarter hör de för 

Gotland endemiska örterna brun ögontröst och gaffelfibbla, ( den senare på Öland och Gotland). 

Faunistiskt är området främst uppmärksammat som viktig lokal för insekter, bland annat 

fjärilar och vedlevande skalbaggar. Av typiska fågelarter kan nämnas trädlärka, nattskärra 

och skogsduva men även rovfåglar som ängshök, kungs- och havsörn hör till områdets fauna. 

Kusten i väster kallas Stenkusten. Den är låglänt och består av en bred strand med kalksten 

upplagd i tydligt vågmönster efter gamla strandlinjer. Inåt land övergår klapperstensstranden i 

vindpräglad tallskog och den stora biotopmosaiken på kalkberggrunden. Kustavsnittet är välkänt 

för sin karga skönhet och Bästeträsk med närmaste omgivningar utnyttjas för bad och 

friluftsliv. Biotopmosaiken på hällmarkerna är däremot förhållandevis lite utnyttjad. 

Bedömning 

Bästeträsk med omgivningar består av omfattande, ostörda hällmarks- och våtmarkskomplex 

samt skogar och sjöar med rik biologisk mångfald, bland annat många rödlistade arter. Liknande 

natur finns på andra delar av Gotland men är inte av samma klass vad gäller väl utvecklade 

naturtyper i mosaiker samt vad avser graden av orördhet. Området är därmed det främsta 

i sitt slag på Gotland och i Sverige och torde vara unikt i ett Europeiskt perspektiv. Det är väl 

lämpat som nationalpark till skydd för naturmiljön och för representation och kunskapsspridning 

om Gotländska naturförhållanden.

4.5.6 Nationell våtmarksinventering 1992-1997 


Enligt ett regeringsuppdrag inventerades gotländska våtmarker mellan 1992-97 som en 

del av ett nationellt inventeringsprojekt. Samtliga våtmarksobjekt klassades med avseende 

på sina naturvärden i en fyrgradig skala, där klass 1 objekt är våtmarker med högsta naturvärden. 

Länsstyrelsens styrelse beslutade 2004 om gotländska miljömål vilket bl.a. 

innebär att samtliga klass 1-3 objekt i våtmarksinventeringar som också innehåller vissa 

Natura-2000 typer inte skall påverkas negativt av någon form av exploatering. På norra 

Gotland finns 272 av öns 1084 våtmarksobjekt med en sammanlagd areal av 7 967 hektar. 

13 av dessa objekt är större än 100 hektar. 


Under åren 1992-1997 genomförde Länsstyrelsen i Gotlands län en inventering av länets våtmarker, 

VMI. Inventeringen var en del av den rikstäckande våtmarksinventering som Naturvårdsverket 

1977 fått i uppdrag av regeringen att utföra. Inventeringen bekostades också av 

Naturvårdsverket. 

De gotländska våtmarkerna kan indelas i följande typer: 

Myrar är torvbildande marker som i liten utsträckning berörs av vatten från hav, sjöar eller vattendrag. 

Myrarna indelas i två klasser: kärr och mossar. 

• Mossar är myrar som helt och håller får sitt vatten från nederbörden och därför är mycket 

näringsfattiga. På Gotland finns endast ett fåtal mossar. 

• Kärr är myrar som till viss del påverkas av fastmarksvatten. De kan vara öppna, glest bevuxna 

eller skogklädda. Kärren kan vara plana (topogena) eller sluttande (soligena). 

Stränder är våtmarker som påverkas av vatten från sjöar, hav eller vattendrag. Även 

stränder kan vara skogbevuxna och kallas då strandskogar. 

• Stränder utmed sjöar och vattendrag (limnogena våtmarker). Exempel på sådana våtmarkstyper 

är mader utmed vattendrag, sötvattensstrandängar eller vegetationstäckta vattenområden. 

• Havsstränder (marina våtmarker). De flesta av Gotlands marina våtmarker utgörs av havsstrandängar 

men kan även bestå av vegetationstäckta vattenområden. 

Övriga våtmarker är fuktiga till våta marker som inte är stränder eller torvmarker. De våtmarkstyper 

som berör Gotland omfattar fukthedar, fuktängar, sumpskogar och vätar. 

• Fukthedar är grusiga eller leriga alvarmarker med tunt jordtäcke som är växelfuktiga. Markerna 

står under vatten eller är fuktiga under höst, vinter och vår och är helt uttorkade under 

sommaren. 

• Fuktängar är hävdberoende gräsmarker som saknar torvbildning men har ett tydligt jordtäcke. 

Fuktängarna är blöta eller översvämmade under vintern och fuktiga under vegetationsperioden. 

• Sumpskogar är skogar där minst 50 % av vegetationen är hydrofil och torvbildning saknas.

• Vätar utgörs av svackor i terrängen där dräneringen sker genom avdunstning. Markerna står 

under vatten på vintern och torkar ut under sommaren. 

Den gotländska våtmarksinventeringen genomfördes huvudsakligen genom analys av infraröda 

flygbilder i skala 1:30 000, men 251 våtmarksobjekt inventerades i fält. Dessa 251 objekt 

utgör 23 % av det totala antalet funna objekt och svarar för hela 48 % av den totala våtmarksarealen 

(se tabell nedan). Vid inventeringen påträffades totalt 1 084 våtmarksområden med en 

sammanlagd areal av 22 273 hektar. 

Areal (ha) 

12000 

10000 

8000 

6000 

4000 

2000 

0 

Mossar 

Topogena kärr 

Soligena kärr 

Total areal resp. inventerad areal 

fördelad på våtmarkstyp 

Sjöstränder 

Havsstränder 

Fukthedar 

Fuktängar 

Total areal 

Inventerad 

areal 

Total areal och fältinventerad areal fördelad på olika våtmarkstyper. Ungefär halva våtmarksarealen (48 %) är fältinventerad. 

När det gäller soligena (sluttande) kärr är en stor del (89 %) fältinventerad medan en mindre del av havsstränderna 

(31 %) är fältinventerade. 

Samtliga våtmarksobjekt klassades med avseende på sina naturvärden enligt följande skala: 

• Klass 1: Objekt med särskilt höga naturvärden 

• Klass 2: Objekt med höga naturvärden 

• Klass 3: Objekt med vissa naturvärden 

• Klass 4: Objekt med låga eller ej kända naturvärden 

Hela våtmarksinventeringen finns redovisad i två rapporter som Länsstyrelsen gav ut 1997. 

Den 26 maj 2004 beslutade Länsstyrelsens styrelse att följande regionala våtmarksrelaterade 

miljömål skall gälla för Gotland: 

• Värdefulla våtmarker (klass 1-3 i Länsstyrelsens våtmarksinventering) som innehåller 

Natura 2000-naturtyperna 1630 (havsstrandängar av Östersjötyp), 2190 (dynvåtmarker), 

6410 (fuktängar med blåtåtel eller starr), 7210 (kalkkärr med gotlandsag), 7220 (källor 

med tuffbildning) eller 7230 (rikkärr) skall inte påverkas negativt av någon form av exploatering. 

Sumpskogar 

Vätar

• Skogsbilvägar ska inte byggas över sådana våtmarker som i Länsstyrelsens våtmarksinventering 

bedömts vara värdefulla (klass 1-3 i inventeringen). 

Våtmarksinventering på norra Gotland 

Av våtmarksinventeringens totalt 1 084 objekt återfinns 272 med en sammanlagd areal av 7 

967 hektar på norra Gotland. 13 av dessa objekt har en areal som överstiger 100 hektar: 

Objektnr Objektnamn Objekttyp Klass Areal 

(ha) 

07J4G06 Hässlemyr, 3500 m N Fleringe k:a Våtmarkskomplex 1 377 

06J9E05 Kallgate, 3000 m O Hejnum k:a Våtmarkskomplex 1 359 

07J0E09 Hejnum Kallgate, 3000 m O Hejnum k:a Våtmarkskomplex 1 282 

07J1G04 Skenholmen, 9000 m ONO Hellvi k:a Våtmarkskomplex 1 254 

07J0C02 Stormyren, 2500 m SO Stora Myre gård Våtmarkskomplex 3 225 

07J3F06 Träskmyr, 4000 m OSO Hangvar k:a Topogent kärr 1 224 

07J1B02 Landträsk, 1500 m S Lummelunda k:a Våtmarkskomplex 3 206 

07J3G02 Mölnermyr, 3000 m VNV Rute k:a Våtmarkskomplex 1 185 

07J4D06 Verkmyr, 3000 m VSV Hall k:a Våtmarkskomplex 1 127 

07J1G04 Dagghagen, 3000 m SV Hellvi k:a Våtmarkskomplex 1 116 

07J3H03 Släkmyr, 3000 m N Rute k:a Topogent kärr 1 109 

07J1C02 Martebomyr, 3000 m OSO Martebo k:a Våtmarkskomplex 3 107 

06J9E01 Bojsvätar, 1200 m VSV Boge k:a Våtmarkskomplex 1 102 

4.5.7 Myrskyddsplan för Sverige 


Våtmarksinventeringen har varit underlaget för upprättandet av Myrskyddsplan för Sverige. 

Av de 374 våtmarksområden som förtecknas i myrskyddsplanen ligger 18 på Gotland. 

Våtmarksområden som tas upp i myrskyddsplanen tillhör de mest skyddsvärda i landet. 

Enligt riksdagens miljömål ska samtliga områden i planen ha ett långsiktigt skydd senast 

år 2010. 10 av objekten i myrskyddsplanen ligger på norra Gotland och samtliga är helt 

eller delvis skyddade som naturreservat eller natura 2000-områden. En översyn av myrskyddsplanen 

pågår, och Naturvårdsverket kommer att fastställa en ny plan före utgången 

av 2006. 


I Naturvårdsverkets Myrskyddsplan för Sverige, som publicerades 1994, redovisas ett urval 

av landets mest värdefulla myrar. Urvalet baseras på den landsomfattande våtmarksinventeringen 

som utförts av Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna. Planen omfattar 374 

myrobjekt som representerar landets samtliga myrtyper – värdefulla skogs-myrmosaiker, 

hävdkrävande myrtyper, myrar av betydelse för hotade arter och viktiga häckningsområden 

för fåglar är några av de kategorier som planen omfattar. Naturvårdsverkets syfte med planen 

var att få ett underlag för prioritering av områdesskydd för myrar i landet. Av de 374 våtmarksområden 

som förtecknas i Myrskyddsplanen ligger 18 på Gotland. 

I riksdagens miljömål Myllrande våtmarker anges i delmål 2 att samtliga våtmarksområden i 

Myrskyddsplan för Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år 2010. Reservatsbildning 

anges som ett lämpligt skydd i många fall. Vidare framhålls att planen bör kompletteras med

land annat ett större antal sumpskogar samt med beskrivningar av kulturhistoriska värden. 

Översyn av planen pågår, och Naturvårdsverket kommer att fastställa en ny plan före utgången 

av 2006. De nya objekten på norra Gotland finns med på kartan. 

Myrskyddsplanen på norra Gotland 

På Norra Gotland finns tio av Gotlands 18 Myrskyddsplaneobjekt (se tabell nedan). 

Objekt Areal Objekt Areal 

(ha) 

(ha) 

Grausne källmyr* 4 Bluttmo-Gildarshagen* 45 

Myrar i västra Hall-Hangvar 233 Gräne 68 

Träskmyr 204 Millumträsk* 23 

Hoburgsmyr 42 Grodvät* 14 

Mölnermyr 132 Hejnum Kallgate ( * ) 1 587 

De tio uppvisar tillsammans exempel på de flesta gotländska våtmarkstyper och samtliga är 

helt eller delvis skyddade som naturreservat eller Natura 2000-områden. I området med intresse 

för kalkbrytning finns följande objekt. 

Hoburgsmyr 

Hoburgsmyr är en av norra Gotlands största opåverkade myrar och hyser dessutom ett av landets 

rikaste bestånd av den sällsynta orkidén kärrnycklar. Växtligheten i den 38 hektar stora 

myren domineras av de två halvgräsen ag och knappag. Medan agen främst förekommer i 

myrens centrala delar, bildar knappagen breda bälten längs myrens kanter. Mellan tuvorna av 

knappag växer andra våtmarksväxter som hirs- och ängsstarr, agn- och tagelsäv, ängsull, blodrot 

och tätört. Det är också här i knappagzonen som kärrnycklarna trivs allra bäst. 

Utanför bältena av knappag vidtar örtrika kärr dominerade av gräset blåtåtel. Mot skogskanten 

övergår vegetationen till fuktäng och domineras då oftast av ett annat gräs, älväxing. Även här 

är vegetationen mycket örtrik med rika förekomster av orkidéer som ängsnycklar och kärrknipprot. 

Längs myrens västra kant finns dessutom på flera ställen stråk med tydligt källpåverkad vegetation 

dominerad av halvgräset axag. Här hittar man även andra typiska källkärrsväxter som 

majviva, kärrlilja och gräsull. 

Hoburgsmyr är naturreservat och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 

2000. 

Mölnermyr 

Mölnermyr domineras av en stor agvidd med ställvis högvuxen ag. I vidden finns även några 

smala stråk med öppet vatten, så kallade punsar. Myren omgärdas av smala stråk med 

blåtåtelkärr och axagkärr. Längs myrens södra och östra kanter består vegetationen närmast 

kärrkanten av ett fem till tio meter brett bälte med axagkärr. Vegetationen är rik, och i 

axagkärren växer bl.a. slåtterblomma, kärrlilja, kustarun, ängsnycklar, sumpnycklar, 

vaxnycklar, brudsporre, kärrknipprot, gräsull, och tätört. Längs den östra kanten av myren 

finns på de flesta håll en bård av knappag som tar vid i kanten på agmyren. I den norra delen 

av myren växer agen glest, och utfällningen av bleke är här påtaglig. I de sydöstra delarna 

finns mycket stora arealer blöta blåtåtelkärr med höga värden. Mölnermyr dräneras norrut av 

en slingrande bäck.

I myren häckar regelbundet trana och viss år även ängshök. I den sydöstra delen finns ett stort 

sammanhängande område med axagkärr som heter Mölnerbunkar. Här finns också en 

synnerligen rik förekomst av brun ögontröst, en växt som är endemisk för Gotland. 

Mölnermyr ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Reservatsbildning 

pågår. 

Bluttmo-Gildarshagen 

Hela den södra delen av området upptas av en åtta hektar stor källmyr. Myren är hydrologiskt 

helt intakt och har mycket höga naturvärden. I myren finns en stark källpåverkan med 15-talet 

källkupoler som reser sig upptill en halvmeter över omgivningen. Diametern på källkupolerna 

varierar mellan tre och tio meter. Floran är här synnerligen rik med en lång rad mossor och 

örter. 

Källkärren utgörs av fastmatta på de flesta håll. I de mycket blöta delarna i övre delen av 

kärret finns dock en del partier med mjukmatta. Källkärren har rika förekomster av bl. a. 

kärrlilja, ängsnycklar, blodnycklar, vaxnycklar, sumpnycklar, kärrknipprot, flugblomster och 

honungsblomster. 

Ett flertal bäckar meandrar genom området. Utfällning av kalktuff på bäckarnas bottnar är 

påtaglig. Vegetationen i bäckarna domineras av kransalgerna Chara delicatula och Chara 

contraria samt källnate. I kanterna till kärret förekommer på flera håll höga tuvor. Här finns 

förekomster av olika vitmossor, bland annat tallvitmossa, rostvitmossa, kärrvitmossa och 

brokvitmossa. En förekomst av krattvitmossa finns också här och är den enda kända på 

Gotland. Andra mossor som växer i tuvorna är räffelmossa, gyllenmossa och blåmossa. På 

tuvorna märks rika förekomster av rundsileshår. 

Bluttmo-Gildarshagen är naturreservat och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, 

Natura 2000. 

Hejnum Kallgate 

Hejnum Kallgate är Gotlands största våtmarksområde. Området ligger på märgelkalksten som 

överlagras av bleke och är det enda området i sitt slag på Gotland. Våtmarken utgör överhuvudtaget 

det enda större ej uppodlade våtmarksområdet med märgelsten på Gotland. 

Det är ett utmarksområde som ligger långt ifrån den inhägnade odlingsmarken, inägomarken. 

Skattläggningskartan från år 1700 visar att området nästan helt och hållet var en utmark. 

En stor del av våtmarksområdena i den centrala och norra delen av Hejnum Kallgate utgörs av 

rikkärr som ligger i mosaik med skogbevuxen myr. Karakteristiska arter i de öppna miljöerna 

är hirsstarr, ängsstarr, slankstarr, axag, knappag, blåtåtel, blodrot, slåtterblomma, sumpgentiana, 

majviva, kärrknipprot, ängsnycklar, blodnycklar, vaxnyckjlar och flugblomster. I källmyrarna 

tillkommer rika förekomster av kärrlilja, brun ögontröst, trubbtåg, näbbstarr, gräsull och 

storsileshår. I flera av bäckarna växer källnate. 

Mossfloran är rik med goda förekomster av korvskorpionmossa, späd skorpionmossa, 

guldspärrmossa, kärrbryum och kalkkammossa. I mera tydligt källpåverkade miljöer tillkommer 

exklusiva arter såsom kalkkammossa, kamtuffmossa, klotuffmossa, kalkkällmossa, källtuffmossa, 

gyllenmossa, stor fickmossa och på något håll även dunmossa. I tuvor märks tallvitmossa, 

blåmossa, rostvitmossa och sumpvitmossa.

Hall-Hangvar 


MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Träskmyr 

Lärbro 

Hoburgsmyr 

Slite 

Områden med myrskyddsplan 

Våtmarker inventering 1992 - 1997 

Nationalparksplan 

Mölnermyr 

Bluttmo-Gildarshagen 

5. Naturvärden 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

I den södra delen av området finns Bälsalvret som kan beskrivas som en karg blekevät. Örtrikedomen 

är stor trots de karga markförhållandena. I området finns rika förekomster av vätformen 

av blodtopp men även rikkärrsarter som kärrknipprot, ängsnycklar och majviva. Dessutom 

finns i området rika förekomster av luktsporre. På delar av Bälsalvret finns dessutom 

synnerligen rika förekomster av honungsblomster. 

En ört som har stor utbredning i området är ängsvädden. Ängsvädd är dessutom värdväxt för 

den sällsynta väddnätfjärilen som här har sin rikaste förekomst på Gotland. 

Området är ett av Gotlands största våtmarksområden och innehåller helt unika naturvärden. 

Stora delar ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. 

4.5.8 Inventering av ängs- och betesmarker 2002-2004 


En nationell inventering av hävdade ängs- och betesmarker genomfördes under 2002-2004. 

Gotland har en förhållandevis stor andel, ca 14 %, av landets ängs- och betesmarker med 

höga naturvärden. Endast Kalmar län har en större areal. 

På norra Gotland finns knappt 14 000 hektar värdefulla ängs- och betesmarker. Länsstyrelsens 

styrelse beslutade 2004 om de gotländska miljömålen vilket bl.a. innebär att samtliga 

ängs- och betesmarker ska bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. 

På norra Gotlands finns en stor andel av vissa av landets naturtyper som registrerats under 

inventeringen. De tre naturtyperna uppspruckna kalkhällmarker, källor med tuffbildning och 

rikkärr finns särskilt väl representerade på norra Gotland. 


I Jordbruksverkets regi genomfördes under 2002-2004 en nationell inventering av Sveriges 

ängs- och betesmarker. Syftet med inventeringen var att få fram ett lättillgängligt underlag för 

utvärdering och uppföljning av natur- och kulturmiljökvaliteter i ängs- och betesmarker samt 

att upprätta ett aktuellt underlag för fysisk planering mm. Med ängs- och betesmarker menas 

uteslutande marker som i nuläget används som betesmarker eller slåtterängar. 

Inventeringen följde också upp ängs- och hagmarksinventeringen som på Gotland genomfördes 

mellan 1989 och 1991. Denna inventering finns tillgänglig i 5 delrapporter som publicerats 

av Länsstyrelsen. 

Ängs- och betesmarksinventeringen är tillgängliggjord i databasen TUVA, som kan nås via 

Internet (www.sjv.se/tuva). Alla marker som är inkluderade i databasen är fältbesökta och har 

ett betydande innehåll av natur- och/eller kulturmiljövärden och/eller har en bakgrund i andra 

inventeringar eller EU´s miljöersättningar. 

Totalt har 270 040,4 hektar mark i Sverige bedömts som värdefulla marker (ängar, betesmarker 

eller restaurerbara ängs- och betesmarker). Av dessa finns 38 031,6 hektar eller 14 % på 

Gotland (värdena hämtade från TUVA). Av alla län är det endast Kalmar som har större yta 

värdefull mark än Gotland. Av de 38 031,6 inventerade hektaren finns 13 970 på norra Gotland. 

I figuren nedan visas fördelningen mellan de olika naturtyperna i olika områden.

% Inventerad yta 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Inventerad mark på Gotland 

Procentandel inv. mark på norra Gotland av på 

Gotland inventerade ytor 

Boge, Bunge, Fleringe, Hejnum, Lärbro, 

Othem, Rute 

1310 1630* 2130* 5130 6110* 6210 6270* 6280* 6410 6510 6530* 7220* 7230 8240* 9070 

Naturtyp 

Figur: Andelen ängs- och betesinventerad mark på Gotland jämfört med hela Sverige för de olika naturtyperna 

och andelen av den gotländska inventerade marken som finns på norra Gotland och i de 7 socknarna med hög 

detaljeringsgrad. (* = prioriterad naturtyp) 

Naturtyperna är desamma som används inom det europeiska nätverket Natura 2000, även om 

definitionerna och namnen vid inventeringstillfället ännu inte var helt fastslagna (tabell nedan). 

Tabell: Koderna och namnen på de olika naturtyperna när ängs- och betesmarkerna inventerades. (* = prioriterad 

naturtyp) 

Kod Naturtyp 6280 Nordiskt allvar och prekambriska kalkhällmarker* 

1310 Ler- och sandsediment 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 

1630 Havsstrandängar av Östersjötyp* 6510 Slåtterängar i låglandet 

2130 Permanenta sanddyner* 6530 Lövängar av fennoskandisk typ* 

5130 Enbuskmarker på hedar eller kalkgräsmarker 7220 Källor med tuffbildning* 

6110 Gräsmarker på kalkhällar* 7230 Rikkärr 

6210 Kalkgräsmarker (viktiga orkidelokaler*) 8240 Uppspruckna kalkstenshällmarker* 

6270 Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av 

fennoskandisk typ* 

9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk 

typ 

Bland de naturtyper som inventerats i landet hör bland annat ”källor med tuffbildning” 

(7220), ”rikkärr” (7230) och ”uppspruckna kalkstenshällmarker” (8240) till de med minst 

areal. Även om arealerna är små är det många gånger bland dessa naturtyper som det finns 

riktiga ”hot-spots” med särpräglade och i flera fall rödlistade arter och naturtyperna är därmed 

viktiga att bevara. Arealerna för naturtyperna ”källor med tuffbildning” och ”rikkärr” utgör på 

Gotland drygt 30 respektive drygt 20 % av den i Sverige inventerade ytan. Dessa har dessutom 

sin största utbredning på ön i de nordliga socknarna (Boge, Bunge, Fleringe, Hejnum, 

Lärbro, Rute). Sammantaget ger detta att vi har ett stort ansvar att bevara de områden vi har 

på Gotland med dessa naturtyper eftersom de utgör en så stor andel av den befintliga inventerade 

arealen för dessa naturtyper i Sverige. Naturtypen ”källor med tuffbildning” är dessutom,

precis som ”uppspruckna kalkhällmarker” m.fl. utpekade som prioriterade naturtyper, där 

bevarandet av naturtypen i fråga bedöms vara av hög prioritet inom EU. 

För de ”uppspruckna kalkhällmarkerna” finns så mycket som 38,5 % av den inventerade arealen 

på Gotland och 50,87 % av den ytan finns på norra Gotland 

På Gotland finns även stora andelar av flera andra prioriterade naturtyper som till exempel 

”gräsmarker på kalkhällar” (>30%) där över hälften av öns sammanlagda inventerade yta av 

denna naturtyp finns i de 14 nordliga socknarna (undantaget Fårö). 

Länsstyrelsens styrelse beslutade 2004 om de gotländska miljömålen vilket bl.a. innebär att 

samtliga ängs- och betesmarker ska bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden.

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Lärbro 

Slite 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km 

Ängs- och betesmarksinventeringen 2002-2004 

7. Ängs- och betesmark

4.5.9 Rödlistade arter på norra Gotland 


Rödlistan är en förteckning över de arter som bedöms att inte ha långsiktigt livskraftiga 

populationer i Sverige. Med andra ord, arter som löper risk att försvinna från landet. På 

norra Gotland finns ca 550 rödlistade arter registrerade, vilket är knappt hälften av alla 

rödlistade arter som påträffats på Gotland. De rödlistade arterna finns här ofta i tätheter 

som få andra områden kan mäta sig med. 

Norra Gotland hyser många förekomster av arter inom flera organismgrupper som i övriga 

Sverige är extremt sällsynta. Exempel på sådana artgrupper är lavar, kärlväxter, fjärilar, 

marksvampar och skalbaggar. Ett område som förtjänar speciell omnämning är det stora 

mosaikkomplex av hällmarker, hällmarkstallskog och myrar i socknarna Fleringe, Bunge 

och Rute. Här är förekomsten av rödlistade kärlväxter oerhört rik jämfört med övriga Sverige. 

Det är också detta område som förmodligen hyser norra Europas artrikaste tallanknutna 

skalbaggsfauna. 

Allmänt om rödlistan 

Rödlistan är en förteckning över arter vars framtid i 

Sverige inte anses säkrad. En ny rödlista tas fram av 

Artdatabanken var femte år i samarbete med expertkommittéer 

för olika artgrupper. Den senaste rödlistan 

är från 2005. Enligt den finns drygt 3500 rödlistade 

arter i Sverige, på Gotland 1214 arter. Arterna 

delas i olika kategorier beroende på hur hotade de 

bedöms vara (tabell 1). För att bedöma hotkategori 

används olika kriterier, t.ex. att arten minskar kraftigt 

eller har en liten utbredning och populationsstorlek 

(se www.artdata.slu.se). 

Att en art är rödlistad innebär inte nödvändigtvis att 

den är skyddad eller fridlyst. Däremot har Sverige 

förbundit sig att bevara biologisk mångfald (Konventionen 

om biologisk mångfald). I det 16:e miljömålet, 

Ett rikt växt- och djurliv, finns ett delmål som 

säger att utarmningen av den biologiska mångfalden 

ska hejdas till 2010 och ett annat som säger att andelen 

hotade arter ska minska med 30 % till 2015 (se 

miljömålsportalen, www.miljomal.se) 

Tabell 1. Kategorier i rödlistan 2005

Rödlistade arter på Norra 

Gotland 

Fynd av rödlistade arter finns 

från hela Norra Gotland och 

ofta i en täthet som få andra 

områden kan mäta sig med. 

Några områden har särskilt tätt 

mellan fynden t.ex. Filehajdar/Hejnumhällar/Kallgateburg, 

väster om 

Bästeträsk, lövmarker i Hall, 

Ireviken och gränstrakterna 

mellan Bunge och Rute. Detta 

kan dels spegla var de högsta 

naturvärdena finns, men också 

var det är bäst inventerat. De 

rödlistade arterna tillhör 

många olika organismgrupper 

och finns i flera olika miljöer. 

Många är gynnade av kalk. 

fynd av rödlistade arter 

I ArtDatabankens fynddatabas finns 548 rödlistade arter registrerade från det behandlade området 

(397 i detaljerat område), alltså knappt hälften av Gotlands 1214 arter.

Tabell 2. Rödlistade arter på norra Gotland hämtade från artdatabankens fynddatabas, artportalen, 

fladdermusinventering 2005 (Ahlén),inventering av vedskalbaggar (Jansson 2005) och 

sammanställning över sällsynta fjärilar (Elmqvist 1989) 

Några organismgrupper som norra Gotland har ett stort ansvar för: 

totalt 

sedan 

1970 

Lavar 

På senvuxna lövträd, i synnerhet ask, finns en mycket rik lavflora. Främst växer lövträden på 

gammal inägomark och ofta har de varit hamlade. Hall och Bunge hyser många fina lokaler 

med senvuxen ask, medan Stenkyrka har den rikaste förekomsten av gammal ek. Cinnoberfläck 

Arthonia cinnabarina (EN) och frostfläck A. zwackhii (EN) är två starkt hotade arter 

som har sina enda aktuella svenska förekomster på norra Gotland och frostfläcken har också 

en begränsad utbredning i övriga världen. Lunglav Lobaria pulmonaria (NT), ädellav Megalaria 

grossa (NT) och mörk kraterlav Gyalecta truncigena (NT) är karaktärsarter för dessa 

marker. Gammal ek har tidigare förekommit mycket rikligt. Trots att det mesta är borthugget 

finns en rik lavflora knuten till ek, t.ex. gammelekslav Lecanographa amylacea (VU), stor 

sönderfallslav Bactrospora dryina (EN), liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU), grå 

skärelav Schismatomma decolorans (NT) och rosa skärelav Schismatomma pericleum (NT). 

Många områden är nyckelbiotoper, i enstaka lövmarker har noggrannare inventeringar genomförts 

(t.ex. Lövmarker på Gotland, Per Johansson, 199X) 

Ett annat viktigt lavsubstrat är kalkhällarna som dock är relativt outforskade. Stora sammanhängande 

kalkhällsområden är unika för Öland och Gotland och troligen finns betydligt fler 

inklusive 

gamla 

fynd 

NT myssgyn- VU EN CR DD kunskaps- RE försvunnad 

sårbar starkt hotad akut hotad bristnen 

alger 2 2 4 7 

mossor 5 4 1 1 11 22 

kärlväxter 52 38 26 2 4 122 130 

lavar 28 19 10 1 1 59 67 

storsvampar 50 33 11 2 1 97 102 

iglar 1 1 1 

blötdjur 1 1 1 

kräftdjur 1 1 3 

spindeldjur 2 1 1 4 8 

sländor 2 2 2 

halvvingar 0 2 

hopprätvingar 1 1 2 

skalbaggar 39 14 4 4 1 62 90 

steklar 6 4 3 13 25 

tvåvingar 1 1 2 3 

fjärilar 21 9 7 2 1 40 47 

fiskar 

grod- och kräl- 

1 1 1 

djur 1 1 1 

fåglar 33 27 6 1 2 69 71 

däggdjur 1 1 2 4 4 

totalt 

totalt på Got- 

242 154 73 9 8 9 495 589 

land 527 308 201 57 81 40 1214

arter att upptäcka (Lars Fröberg, muntl.). 2006 upptäcktes fyra lokaler med öländsk tegellav 

Psora vallesiaca (CR) som tidigare bara var känd på en öländsk lokal i Sverige. Arten är förhållandevis 

stor och lätt att känna igen, vilket antyder att det finns betydligt fler arter att upptäcka. 

En nära släkting till den, falsk guldskivlav Psora testacea (CR) har nyligen hittats på 

flera lokaler, den rikligaste i Fleringe (Lars-Åke Pettersson muntl.). Lars Fröberg, landets 

ledande expert på lavar på kalkhällar, hittade liten kalkkollav Catillaria minuta (NT, endast 

känd från Gotland i Sverige), liten kraterlav Gyalecta subclausa (NT) och stor stjärnfruktlav 

Petractis clausa (NT) vid en exkursion med lichenologiska föreningen i närheten av Mölner 

myr, våren 2006. Dessutom hittades samtidigt en blågrönalg, Nostoc flagelliforme (VU) som 

tidigare endast setts på Öland. 

På enar och halvdöda granar och tallar i hällmarkskogen finns ringlav Evernia divaricata 

(VU), exempelvis på Filehajdar. I lite fuktigare marker kan även trubbig brosklav Ramalina 

obtusata (VU) och trådbrosklav Ramalina thrausta (EN) förekomma på granar, t.ex. väster 

om Bunge, men de är båda mycket sällsynta. 

Storsvampar 

I örtrika barrskogar på kalkrik mark, så kallad kalkbarrskog, finns en oerhört rik svampflora. 

Typiska arter är olika taggsvampar. På norra Gotland finns bland annat lilaköttig taggsvamp 

Sarcodon fuligineoviolaceus (EN), slät taggsvamp Sarcodon leucopus (EN), brödtaggsvamp 

Sarcodon versipellis (EN), brandtaggsvamp Hydnellum auratile (VU) och bitter taggsvamp 

Sarcodon fennicus (EN). Typiskt för dessa skogar är också en mångfald av rödlistade fingersvampar 

och spindlingar. En del arter som normalt förekommer med lövträd som ek och 

hassel kan på de kalkrika markerna även förekomma med tall. 

Kalkmarker med ädellövträd hyser ofta en rik svampflora, med arter knutna både till halvöppna 

ängen och mer slutna bestånd. De flesta markerna är eller har varit hävdade med slåtter 

eller bete. Ofta kan man hitta en stor mängd spindlingar, t.ex. sötdoftande spindling Cortinarius 

suaveolens (CR), grönkantad spindling Cortinarius prasinus (EN) och blå lökspindling 

Cortinarius caerulescens (EN). Djävulssopp Boletus satanas (EN), sommarsopp Boletus 

fechtneri (VU) och taggig hjorttryffel Elaphomyces aculeatus (EN) är andra exempel på hotade 

arter i ädellövmiljöer. Ett exempel på en mycket bra svamplokal är Norrbys i Hall, som 

förövrigt även är en utmärkt lokal för lavar. 

Hällmarkskogarna är dåligt undersökta på svamp. År med mycket nederbörd kan en del av 

arterna som finns i bördigare kalktallskogar hittas även här (Åke Edvinsson muntl.). Jordstjärnor 

och röksvampar är arter som ofta trivs på mager kalkrik mark, t.ex. förekommer sträv 

jordstjärna Geastrum berkeleyi (EN), naveljordstjärna Geastrum elegans (EN) och fjällig 

stjälkröksvamp Tulostoma squamosum (EN) på norra Gotland. 

Kärlväxter 

Kärlväxter är den grupp som hyser flest rödlistade arter, vilket säkerligen delvis beror på att 

det är en av de mest inventerade grupperna. Jörgen Peterson, ordförande i Gotlands botaniska 

förening, har inventerat mycket på norra Gotland, bland annat på File hajdar och vid Nordkalks 

planerade brott, och menar att det är oerhört rikt på rödlistade arter jämfört med övriga 

Sverige. Dessutom finns här delvis andra arter jämfört med övriga Gotland. Arterna är knutna 

till många olika naturtyper, såsom hällmarker, ängen, källmyrar och åkermark. Nipsippa Pulsatilla 

Patens (NT) har sin i särklass rikaste population i norra Europa (ca 95 % av svenska 

beståndet) på File hajdar. I källmyrar finns brun ögontröst Euphrasia salisburgensis ssp.

schoenicola (NT) som är endemisk för Gotland och huvudsakligen förekommer på norra delen 

av ön, sammalagt ca 40 lokaler. I rikkärr kan man också hitta kärrnycklar Anacamptis palustris 

(EN), honungsblomster Herminium monorchis (VU), gulyxne Liparis loeselii (NT, 

enstaka lokaler) och andra orkidéer. Luktsporre Gymnadenia odoratissima (NT)kan vara 

mycket talrik i dessa marker. På alvarmarker förekommer exempelvis kalknarv Arenaria 

gothica (EN), gaffelfibbla Pilosella dichotoma (EN), kalkmaskros Taraxacum decolorans 

(VU, i vätar), svärdkrissla Inula ensifolia (NT), raggarv Cerastium brachypetalum (EN), timjansnyltrot 

Orobanche alba (NT), gotlandssolvända Fumana procumbens (NT) och alpnycklar 

Orchis spitzelii (VU). 

Hotade åkerogräs som klätt Agrostemma githago (EN), åkerranunkel Ranunculus arvensis 

(VU), nålkörvel Scandix pecten-veneris (EN) och råglosta Bromus secalinus (EN) finns fortfarande 

kvar i enstaka åkrar. 

Skalbaggar 

Skalbaggsfaunan i området är dåligt undersökt och många av fynden är gamla. Omfattande 

inventeringar krävs om man ska få en någorlunda komplett bild av skalbaggsfaunan. Två nyligen 

genomförda inventeringar visar på mycket höga naturvärden. 

En inventering 2003 (Niclas Jansson, 2005) visar att hällmarkstallskogen på norra Gotland 

hyser en mycket rik skalbaggsfauna. Tolv nya arter för Gotland hittades, varav fem stycken är 

rödlistade. Hällmarkstallskogen i Fleringe hade högst mångfald av skalbaggar knutna till tall, 

och låg även högst om man jämförde med 11 lokaler i Östergötland som inventerats med motsvarande 

metodik. Antagligen är många av arterna beroende av stora sammanhängande områden. 

Även Hejnum hällar visade sig ha en mycket rik skalbaggsfauna, medan områdena i 

Hangvar, Bro och Alskog hade något färre rödlistade arter. Tallbarkbagge Bothrideres contractus 

(EN), gulfläckig praktbagge Buprestis novemmaculata (VU) och hårig blombock Leptura 

pubescens (VU) är exempel på hotade arter som hittades vid inventeringen. Som bifångst 

i fällorna fanns även en del steklar och efter bestämning av dessa kunde konstateras hela 13 

nya stekelarter för Gotland (dock inte rödlistade), vilket återigen visar på behovet av inventeringar 

i området. I förslaget till ett nationellt åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre tallved 

(Wikars, under framtagande) kan man läsa: ”Norra Gotland utmärker sig utan tvivel, vid sidan 

av Gotska Sandön, som ett av de viktigaste områdena för tallevande skalbaggar i landet. I 

detta område finns flera tusen hektar sammanhängande gles tallskog av nationalparkskvalité i 

socknarna Bunge, Rute och Fleringe”. Landets främste expert på ved- och barklevande skalbaggar, 

Bengt Ehnström, anser att norra Gotland hyser en väldigt artrik och unik tallinsektsfauna, 

antagligen artrikast i Norden. Främst är det glesa magra hällmarkstallskogar med hög 

solinstrålning som är intressanta (Ehnström, muntl.). Bland många rödlistade och andra sällsynta 

arter kan nämnas smedbock, husbock (enda vilda förekomsten i Sverige), prydnadsbock 

(på löv) och töckenfärgad ögonfläcksbock (på löv). 

Dynglevande skalbaggar inventerades 2005 (Håkan Ljungberg). Trots att flera arter verkar ha 

försvunnit från Gotland så hyser ön fortfarande en av de artrikaste dyngbaggefaunorna i Sverige, 

främst på magra betesmarker. På norra Gotland finns exempelvis likgul dyngbagge 

Aphodius luridus (VU), streckdyngbagge Aphodius merdarius (EN), Joannas dvärgdyvel 

Onthophagus joannae (VU) och matt dvärgdyvel Onthophagus ovatus (EN).

Fjärilar 

Gotland hyser en mycket rik fjärilsfauna. Enligt Jan-Olov Björklund, en av Sveriges främsta 

experter på småfjärilar, är miljöerna på norra Gotland unika och har en rikedom på rödlistade 

fjärilar som få andra områden kan mäta sig med. Samtidigt bedömer han att området till stora 

delar är outforskat och att ytterligare inventeringar skulle kunna ge många nya arter. Många 

arter som minskat mycket i övriga Sverige är ofta fortfarande ganska spridda på Gotland t.ex. 

svartfläckig blåvinge Maculinea arion (VU), mindre blåvinge Cupido minimus (NT), kattunvisslare 

Pyrgus alveus (VU) och apollofjäril Parnassius apollo (NT). Fuktigare områden kan 

hysa väddnätfjäril Hyphoraia aulica (VU, Gotlands enda livskraftiga bestånd på Kallgateburg) 

snedstreckad lövmätare Scopula virgulata (EN, endast på norra Gotland), blodtoppblomvecklare 

Eupoecilia sanguisorbana (CR) och agmyrvecklare Aterpia sieversiana (VU). 

Mycket sällsynta arter på alvarmarkerna på norra Gotland är t.ex. knytlingsäckmal Coleophora 

scabrida (EN), rödklintplattmal Agonopterix pallorella (EN), spåtistelfjädermott Calyciphora 

albodactylus (EN), grå strimmätare Horisme aemulata (EN), svartvit säckmal Coleophora 

albella (EN) och gulfläckig igelkottspinnare Hyphoraia aulica (CR). Många av arterna 

har vi dålig kännedom om då de bara fångats vid enstaka tillfällen. 

Fåglar 

Flertalet rödlistade fåglar är knutna till kusterna eller tillhör de relativt vanliga arterna i kulturlandskapet 

som har minskat kraftigt under senare år, t.ex. sånglärka, stenskvätta, törnskata 

och göktyta. Flera rödlistade rovfåglar häckar i området, bland annat ängshök, kungsörn och 

havsörn. 

Källor 

Utdrag ur artdatabankens fynddatabas 2006-10-26 

www.artportalen.se 

www.artdata.slu.se 

Ahlén, I. Gotlands fladdermusfauna 2005. 

Rapporter om natur och miljö nr 2006:2, Länsstyrelsen Gotlands län. 

Elmqvist, H. 1998. Sällsynta och hotade fjärilar på Gotland, Länsstyrelsen i Gotlands län 

Jansson, N. Vedskalbaggar i fem talldominerande områden på Gotland. Rapporter om natur 

och miljö nr 2005:1, Länsstyrelsen Gotlands län. 

Johansson, Per. 1998. Svampar och epifytiska lavar i gotländska lövmarker, Länsstyrelsen 

Gotlands län. 

Ljungberg, Håkan. Inventering av dyngbaggar på Gotland. 

Rapporter om natur och miljö nr 2006:5, Länsstyrelsen Gotlands län

4.6.1 Fornlämningar 

Inventering av fornlämningar har lång tradition i Sverige. I samband med fornminneslagens 

tillkomst 1666 utsände kungen ett brev om denna nya lag, det s.k. placatet, till biskopar, guvernörer 

och landshövdingar med uppdrag att verkställa inventering av fornminnen. En kortare 

förteckning över fornminnestyper som särskilt skulle uppmärksammas bifogades också. De 

s.k. Rannsakningarna efter antikviteter är den äldsta systematiska inventeringen som genomförts 

i landet. Prästerna i landets socknar fick anteckna runstenar, gravhögar, rösen, fornborgar 

och annat som man antog hörde ”forntiden” till. Under 1800-talets senare del gjordes 

landskapsinventeringar på vissa håll i Sverige och i början på 1900-talet genomfördes begränsade 

sockeninventeringar i Riksantikvarieämbetets (RAÄ) regi. 

I samband med ett riksdagsbeslut 1937 fick RAÄ ansvaret att systematiskt inventera alla kända 

fasta och lagstadgade fornlämningar med synligt märke ovan jord. Först ut var Gotland. 

Lämningarna skulle redovisas med run-R på den av Rikets Allmänna Kartverk just påbörjade 

Ekonomiska kartan över Sverige. Året därpå påbörjades registreringen i Fornminnesregistret 

(FMR), vilket innehåller beskrivningar över kända fornlämningar. 

Från år 1974 reviderades den ekonomiska kartan. I samma veva påbörjades också en reviderad 

inventering av fornlämningar i Sverige. Genom denna kom antalet kända fornlämningar 

att öka avsevärt. En nyhet var att man började markera även dolda lämningar, t.ex. stenåldersboplatser, 

på kartan. Dessa försågs med ett run-R inom parentes, (R). Genom ovanstående 

inventeringar har successivt en kunskapsbank byggts upp. 

Skog & Historia är ett inventeringsprojekt där man i fält söker reda på och registrerar tidigare 

oregistrerade lämningar i skogsmark. Projektet har pågått sedan 1998 och leds av Skogsstyrelsen 

och Riksantikvarieämbetet i samarbete med Arbetsförmedlingen. Resultatet är tillgängligt 

hos Länsstyrelsen på Gotland (Skogsstyrelsen i andra län) i form av digitala kartor. Efter kvalitetssäkring 

av det inventerade materialet registreras även lämningarna i det digitala Fornminnesinformationssystemet, 

FMIS. Inventeringen genomförs sockenvis och hittills inventerade 

socknar på norra Gotland är Rute, Hellvi, Hall, Hangvar och Lummelunda. 

I tabellen nedan redovisas för norra Gotland dels de tidigare kända fornlämningarna för respektive 

socken som är registrerade i FMIS, dels antalet nytillkomna fornlämningar genom 

verksamheten inom Skog & Historia. Sammanlagt rör det sig om 5 270 registrerade fornlämningar 

eller fornlämningsområden (karta 1, tillgänglig i Länsstyrelsens GIS-system). Karaktäristiskt 

för norra Gotland är fornlämningar med koppling till äldre tiders kalkstensindustri, 

t.ex. kalkugnar och mindre kalkstensbrott. Obs! att siffrorna anger antalet fornlämningsnummer 

och inte antalet fornlämningar. Då varje nummer kan innehålla flera fornlämningar 

så innebär det att antalet enskilda fornlämningar är betydligt högre. 

Socken FMIS Skog & Totalt 

Historia 

Fleringe 240 - - 

Rute 160 170 330 

Bunge 200 - - 

Lärbro 1350 - -

Othem 450 - - 

Hejnum 460 - - 

Boge 260 - - 

Hellvi 200 80 280 

Hall 150 60 210 

Hangvar 280 140 420 

Stenkyrka 330 - - 

Tingstäde 340 - - 

Martebo 170 - - 

Lummelunda 100 130 230 

Det tillkommer ständigt fornlämningar i FMIS. Det kan röra sig om inventeringar, tips från 

allmänheten eller att man vid exploateringar upptäcker nya lämningar. Resultaten från Skog & 

Historia-inventeringarna visar att det i många socknar finns ett mycket stort antal fornlämningar 

som inte är registrerade, i t.ex. Rute mer än hälften. Många fornlämningar döljs under 

ytan, särskilt gravfält och boplatser. Det i särskilt största mörkertalet gäller av allt att döma 

överodlade fornlämningar i åkermark. Inför en exploatering görs därför arkeologiska undersökningar 

för att få grepp om omfattningen av fornlämningen. 

Obs! Alla fornlämningar är skyddade genom Kulturminneslagen, KML, oavsett om de 

är kända eller inte. 

4.6.2 Värdefull bebyggelse 

Värdefulla bebyggelsemiljöer och enskilda byggnader har arbetats in i programmet för bevarande 

av det gotländska odlingslandskapets kulturvärden. De kan också ingå i riksintresseområdena 

för kulturmiljövård. Flera av dem är byggnadsminnen, på norra Gotland 24 st (karta 2, 

tillgänglig i Länsstyrelsens GIS-system). Karaktäristiskt för norra Gotland är givetvis ett flertal 

fiskelägen, de medeltida kyrkorna, vissa gårdsmiljöer samt kalkindustrins byggnader (om 

kalkindustrin, se nedan!). Texten nedan är densamma som för riksintressena Gotlands medeltida 

kyrkomiljöer och Gotländska fiskelägen. 

Byggnadsminnen 

De 24 byggnadsminnena på norra Gotland är följande: 

1. KA 3, delar av, Bunge socken, militärt kasernområde, 1800-1900-tal 

2. Fårösunds fästning, Bunge socken, militärt skyddsvärn, 1800-1900-tal 

3. Franska kasernen, Fårösund, Bunge socken, 1900-tal 

4. Flygfältet, Bunge socken, militärt flygfält, 1900-tal 

5. Gaustäde, Bunge socken, bondgård, 1700-tal 

6. Groddagården, Fleringe socken, bostadsbebyggelse, 1700-1800-tal 

7. Hau, Fleringe socken, bondgård, 1800-tal 

8. Gannarve, Hall socken, bondgård, 1800-tal 

9. Sigsarve, Hangvars socken, bondgård, 1700-1800-tal 

10. Dito 

11. Puttersjaus, Rute socken, medeltida bostadsbebyggelse

12. Sören Norrbys källare, Rute socken, medeltida bostadsbebyggelse 

13. Risungs, Rute socken, oljepumpsanläggning, 1900-tal 

14. Strandridargården på Kyllaj, Hellvi socken, 1700-tal 

15. Prästgården, Lärbro socken, 1800-tal 

16. Stora Takstens, Lärbro socken, bondgård, 1700-tal, medeltida ursprung 

17. Dito 

18. Furubjärs, Danielssons torp, Tingstäde socken, torp, 1700-tal 

19. Enholmen och batteriet Mojner, Othem socken, militär fästning, 1800-1900-tal 

20. Klints, Othem socken, bondgård, 1700-tal 

21. Prästgården, Othem socken, 1700-tal 

22. Stora Kyrkebys, Hejnum socken, bondgård, 1700-tal 

23. Lilla Kyrkebys, Hejnum socken, bondgård, 1700-tal 

24. Vike Minnesgård, Boge socken, bondgård, 1800-tal 

Gotlands medeltida kyrkomiljöer 

De 92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och 1300-talen representerar 

romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga influenser i ett komprimerat men 

påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, 

mural- och glasmåleri vittnar om mycket hög hantverksskicklighet. 

Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör 

kyrkogårdar med murar och stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner 

mm. Intill många kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under 

1700- och tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska kyrkomiljöerna 

hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande kulturhistoriskt värde. 

Gotländska fiskelägen 

Fiskelägen i gotländsk tradition, ofta med rötter i förhistoriska hamnlägen, bestående av bodar från 

1600- till 1900-talet, byggda för redskapsförvaring och tillfällig övernattning för det husbehovsfiske 

som Gotlands bönder fordom bedrev då alla hade tillgång till stranden. 

Fiskelägena är inbördes olika, med oftast träbodar på västra och norra Gotland och stenbodar på östra 

och södra Gotland. De äldsta bodarna är byggda i skiftesverk eller knuttimring med gavelingång och 

faltak, de något yngre i sten med flistak på södra Gotland, de yngsta i resvirke med spån- eller papptak. 

Till fiskelägena hör båtlänningar eller bryggor, gistgårdar/braidningar för nättorkning, lysstänger, 

fiskrökar mm. 

Bland fiskelägena på norra Gotland kan nämnas Sigsarvestrand och Häftingsstadar i Hangvar socken.

Tingstäde 

MARKSLAG 

Hangvar-Othem 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Hall 

Lärbro 

Slite 

Fleringe 

Hellvi 

Rute 

Bunge 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km 

Programmet för bevarande av det gotländska odlinglandskapet 

Byggnadsminnen 

Fornlämningsregistret och inventeringen "I trädgudars land" 

8. Kulturmiljövärden

4.7 Skogen och skogsägarna på Norra Gotland 

Slutsatser med ett hållbarhetsperspektiv 

I detta kapitel beskrivs i stora drag skogen och skogsbrukarna på norra Gotland. I kapitel 5.3 återkommer 

vi till skogen och då beskrivs skogsbruket ur ett markanvändar- perspektiv. 

4.7.1 Skogstillståndet 

Ägoslag 

• Skogsmarken på norra Gotland har låg bördighet. Detta innebär att skogen växer långsamt 

och har längre omloppstid jämfört med övriga delar av ön. Se karta på sidan 57. 

• Den bästa skogsmarken finns koncentrerad till ett bälte från Kappelshamn och i sydlig riktning. 

Risken för konflikter med andra intressen för markanvändning är relativt liten. 

• Brukandet av skogen på norra Gotland ger sämre lönsamhet jämfört med resten av ön. 

• Tunna jordlager innebär större känslighet för torkskador på skogen. Särskilt uttalat är detta 

för skog i plantstadiet. En bra skogsföryngring är en förutsättning för värdefull skog i framtiden. 

• Sämre tillväxt på skogen i kombination med större risk för skador gör att lönsamheten är 

lägre i skogsbruket på norra Gotland jämfört med resterande delar av ön. 

• En större andel av skogsägarna på norra Gotland är kvinnor jämfört med övriga ön. 

Norra Gotland omfattar cirka en femtedel av hela Gotlands areal. Det finns skillnader i ägoslag mellan 

norra Gotland och resten av Gotland. Till exempel finns det, inte helt oväntat, en större andel impediment 

på norra Gotland jämfört med övriga delar av ön. 

imp 

25% 

åker 

20% 

bete 

4% 

NG 

Skogsmarkens bördighet 

Bonitet 

skog 

51% 

Produktiv 

skog (ha) 

Virke/ha Tall 

% 

imp 

10% 

åker 

36% 

Övriga Gotland 

Gran 

% 

Löv 

% 

Norra Gotland 2.5 33 253 68.8 84 11 4 1 

Övriga Gotland 3.3 94 431 85.9 80 14 5 1 

Arealandel 

% 

skog 

47% 

Hela Gotland 3.1 127 686 81.5 81 14 4 1 

Tabell. Markens bördighet och skogstillståndet. En jämförelse norra Gotland och övriga delar av ön. 

bete 

7%

NG 

T26 

T24 

T22 

T10 

Medelboniteten för den produktiva skogsmarken på norra Gotland är 2.5 m 3 sk/ha och år. Mer än 70 % 

av skogsarealen har ett ståndortsindex som understiger T18. (Det vill säga höjden på de grövsta tallarna 

är 18 meter vid hundra års ålder). Motsvarande siffra för övriga delar av Gotland är 3,3 m 3 sk/ha 

och år . En följd av detta är ett lägre virkesförråd per hektar på norra Gotland. 

T20 

T18 

T12 

Figur. Skogsmarksareal fördelad på ståndortsindex (enbart tall), på norra Gotland jämfört med övriga delar av 

Gotland. 

Kartan på sidan 57 i skogsavsnittet visar skogsavdelningar som har ett högt ståndortsindex, (högre än 

T20). Områdena med högsta bonitet ligger mestadels i Lärbro socken, men också i Boge, Stenkyrka 

och Tingstäde. 

4.7.2 Skogsfastigheterna och ägarna 

Ägarstruktur 

T14 

Det finns skillnader i ägarstruktur mellan norra Gotland och övriga delen av ön. De flesta skogsägare 

är fysiska personer (över 94 %). Där är det ingen skillnad mellan norra Gotland och resten av ön. En 

skillnad finns dock när det gäller aktiebolag. Aktiebolagen äger en större andel av skogsmarksarealen 

på Norra Gotland, (7 gånger högre), jämfört med övriga Gotland. 

% Antal % Areal 

Ägare Kategori NG Övriga NG ▼ Övriga 

Kvinnor (42) (39) (33) (27) 

Män (58) (61) (67) (73) 

FYSISK PERSON TOTALT 94,4 95,5 77 91 

AKTIEBOLAG 2,3 1,1 14 2 

STIFTELSE EL. DYL. 0,6 0,6 6 5 

STATEN 0,3 0,2 2 1 

DÖDSBO 1,6 1,9 1 1 

SAMFÄLLIGH., EK. FÖRENING 0,2 0,2 0 0 

KOMMUN, LANDSTING 0,1 0 0 1 

PERSONTYP SAKNAS 0,3 0,4 0 0 

SVENSKA KYRKAN 0 0,1 0 0 

ÖVRIGA BOLAG 0.2 0 0 0 

*Siffrorna inom parentes anger procent för ”fysisk person” 

Tabell. Skogsmarkens fördelning på ägarkategori och kön. 

T16 

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 

areal (%) 

71 % 

Övriga 

T26 

T24 

T10 

T12 

T22 

T14 

T20 

T18 

T16 

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 

areal (%) 

45 %

Relationen mellan antal skogsägande män och kvinnor på norra Gotland är 58 % respektive 42 %. 

Arealmässigt ägs 67 % av den produktiva skogsmarken på norra Gotland av män och 33 % av kvinnor. 

Andelen kvinnor som delar ägandet av skogen med mannen är mycket större än motsvarande 

andel för männen, se tabell. 

Norra Gotland Ensam ägare till 

fastigheten 

Samägande makar. 

Äger hälften av 

skogsmarksarealen 

vardera 

Delar fastighet 

med någon annan 

(övriga) 

Kvinna 33 % 54 % 13 % 

Man 51 % 39 % 10 % 

Tabell. Fördelning av den produktiva skogsmarksarealen på kön. Norra Gotland 

Skogen på norra Gotland ägs till övervägande delen, 70 %, av en ägare, fysisk person eller ej fysisk 

person. 

två ägare 

26% 

Flera 

4% 

Figur. Fördelning av antal fastigheter på ägare. Norra Gotland. 

en ägare (fysisk 

och ej fysisk) 

70%

Fastigheterna på norra Gotland är till största delen ensam- ägda av en man. Nitton procent av fastigheterna 

är ensam- ägda av en kvinna. 

antal av fastighter 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

41% 

23% 

19% 

1 man 1 man och 1 kvinna 1 kvinna 

ägare struktur 

övrigt (fysisk person) ej fysisk person 

Figur. Fastigheter fördelade på ägarstruktur. Norra Gotland 

Medelåldern på skogsägarna som har skog på norra Gotland är 56 år. 

antal ägare 

48 

36 

24 

12 

0 

1909 

1912 

1915 

1918 

1921 

1924 

Figur. Fastighetsägare på norra Gotland fördelade på ålder 

1927 

1930 

1933 

1936 

1939 

1942 

1945 

1948 

födelseår 

1951 

medelålder: 56 år 

1954 

1957 

1960 

1963 

3% 

1966 

1969 

1972 

1975 

1978 

14% 

1981 

1984 

1987

De flesta fastighetsägarna är födda under 1940- talet. Största andelen av dessa är män. 

födelseår 

'80 

'70 

'60 

'50 

'40 

'30 

'20 

'10 

'00 

0% 

1% 

1% 

7% 

8% 

Kvinnor Män 

13% 

0 30 60 90 120 150 180 

antal ägare 

Figur. Antal skogsägare fördelade på åldersgrupp och kön. Norra Gotland. 

Den största arealandelen produktiv skogsmark ägs av personer som är födda på 1950- talet. Övervägande 

delen är män. 

födelseår 

'80 

'70 

'60 

'50 

'40 

'30 

'20 

'10 

'00 

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 

Figur. Den produktiva skogsmarksarealen fördelad på ägarnas ålder och kön. Norra Gotland. 

Kvalitetssäkring av uppgifterna 

K M 

ha 

Uppgifterna om skogen på norra Gotland är baserade på den översiktliga skogsinventeringen, (ÖSI), 

som genomfördes på den privata skogsmarken under åren 1981- 1993. 

Mycket av informationen i ÖSI är oförändrad över tiden. Exempel på sådan information är jordart och 

bonitet. Annan information, som till exempel virkesvolym och ålder förändras kontinuerligt. I dessa fall 

19% 

24% 

26%

har en uppräkning gjorts för att beskriva nuläget. Eftersom ÖSI avslutades innan hela Gotlands 

skogsmarksareal var inventerad, (cirka 10 % av arealen blev inte inventerad), har en uppräkning av 

förhållandena till hela ön gjorts. Uppräkningar kan vara behäftade med avvikelser från det verkliga 

läget. 

Uppgifter har också hämtats från länsstyrelsen, skogsbruks, dataregister ”Kotten”. Kotten- applikationen 

kan endast leverera enkla statistikuppgifter. För att kunna göra mer avancerade analyser har 

uppgifterna från databasen exporterats till Access. Kottens statistikfunktion ger ibland uppgifter som 

verkar vara osäkra. 

Databasen uppdateras två gånger om året.

Tingstäde 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& & & 

& & 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& & 

&&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& & & 

& & 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& & 

&&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

Lärbro 

& 

& 

Slite 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& && & 

& && 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& && 

& 

& 

&& && 

&&&& 

& 

& 

& 

&&&& & 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & && 

&& 

& 

& 

& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& && & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

&& 

& 

&&& 

&& 

&& & 

&& 

&& 

& 

& 

& 

& & 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& && 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & & 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

&& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

&& 

& & 

& & 

& & & 

& 

&& 

& 

& 

& && 

& 

&& 

&& 

&& 

& 

& 

&& & & 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& & & 

& & 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& & 

&&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& & 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& & & 

& & 

&& 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

& & 

&&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

Lärbro 

& 

& 

Slite 

& 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

& 

&& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

&& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&&& 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

&& 

& 

& 

Fårösund 

& 

& & 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& & 

& 

& 

& 

& 

& 

& 

0 2.5 

5 10 

Km 

Produktiv skogsmark med ståndortsindex T20 och högre 

9. Skogsmark

5. Markanvändningen på norra Gotland 

5.1 Gällande markanvändningsbestämmelser 

Användningen av mark och vatten regleras genom en omfattande lagstiftning. Regleringen 

avser både begränsningar av markanvändning (t ex naturskyddsbestämmelser) och exploatering 

av resurser inom vissa ramar (t ex täkttillstånd). I det följande beskrivs bestämmelser som 

är viktiga för markanvändningen på norra Gotland. Vidare redovisas viktiga områden som 

berörs av bestämmelserna. 

5.1.1 Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv 


Sveriges mest värdefulla naturområden som också representerar huvuddragen i den 

svenska naturen kan enligt Naturvårdsverkets uppsatta kriterier klassas som områden av 

riksintresse för naturvård. På norra Gotland finns 25 sådana områden med en sammanlagd 

areal av 28 000 hektar. Enligt svensk lag skall områden av riksintresse för naturvård 

och friluftsliv skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Om olika 

intressen kommer i konflikt med varandra i ett område som är av riksintresse för två 

eller flera oförenliga ändamål, ska företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste 

sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön 

i övrigt. 

Riksintressanta områden redovisas på karta 10, sidan 61. 

Generellt om riksintresse för naturvård och friluftsliv 

De områden som är av riksintresse för naturvården representerar huvuddragen i den svenska 

naturen och utgör de naturområden som bedömts vara de mest värdefulla i vårt land. 

Områden av riksintresse för friluftslivet har motsvarande nationella värden på grund av sina 

särskilda friluftslivskvalitéer och goda tillgänglighet för allmänheten. 

Kriterier för urval av områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv har satts upp av 

Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har också ansvar för att peka ut sådana områden. Detta 

har skett i flera omgångar sedan början av 1970-talet. 

Den samlade kunskapen om naturobjekt och olika naturtyper ligger till grund för utpekandet. 

Naturvårdsverkets senaste beslut om vilka områden på Gotland som är av riksintresse för naturvård 

togs i februari 2000 och baserades bl.a. på rikstäckande inventeringar av våtmarker 

samt ängs- och hagmarker.

3 kap. i miljöbalken (MB) innehåller grundläggande bestämmelser om hushållning med mark 

och vatten. Enligt 3 kap. 6 §, andra stycket, MB skall områden av riksintresse för naturvård 

och friluftsliv skyddas mot sådana åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. 

Hushållningsbestämmelsernas huvudlinje är samutnyttjande. Om olika intressen kommer i 

konflikt med varandra, måste myndigheter och domstolar väga mellan dem. Om det handlar 

om ett område som är av riksintresse för två eller flera oförenliga ändamål, ska företräde ges 

åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, 

vattnet och den fysiska miljön i övrigt. (Se vidare Naturvårdsverkets handbok 2005:5, Riksintresse 

för naturvård och friluftsliv. Handbok med allmänna råd för tillämpningen av 3 kap. 6 

§, andra stycket, miljöbalken.) 

Riksintresseområdenas naturvärden och hur dessa kan bibehållas är preciserade i registerblad 

som upprättas av länsstyrelsen. 

Riksintressen för naturvård på norra Gotland 

På norra Gotland finns 25 områden av riksintresse för naturvården. Områdena upptar en 

sammanlagd areal av 28 000 hektar. De uppvisar en mycket varierad karaktär från Lummelundagrottan 

(24 ha) och Othems korsänge (4 ha) till Bästeträsk med omgivningar (9 707 ha). 

Norra Gotland berörs också av ett område av riksintresse för friluftslivet, (Gotlandkusten). 

Vilka områden som är av riksintresse för naturvården framgår av karta x. 

Några av riksintresseområdena ligger i närheten av exploaterande verksamhet eller är särskilt 

berörda av motstående intressen på norra Gotland. En sammanfattning av dessa områdens 

naturvärden mm ges i följande utdrag ur länsstyrelsens registerblad. 

Bästeträsk med omgivningar (9 707 ha) 

Värdeomdöme: 

Mycket stort naturområde som delvis har vildmarkskaraktär – en mycket stor del genomkorsas 

endast av några små körvägar, och området präglas i övrigt av orördhet och stor variation. 

Stora delar av området är präglade av långvarigt bete. Det stora hällmarkskomplex som finns i 

området är ett av de bästa exemplen på gotländska hällmarker och är även av mycket stort 

ekologiskt intresse. I området finns även ett stort antal våtmarker med höga värden, intressant 

hydrologi med bland annat sjöar som dräneras underjordiskt samt ett stort antal skogliga 

nyckelbiotoper. 

Huvudkriterier: 

Intressant och unikt område från geologisk synpunkt. Praktlokal vid studier av kustprocesser. 

Geologiskt värdefullt hällmarkskomplex. 

Mycket intressanta våtmarksområden. Märklig hydrologi. Ett ovanligt intakt och väldifferentierat 

hydrologiskt komplex. Hällmarksskog kännetecknar stora delar av området. Floristiskt 

intressant. 

Källkärr, källkupoler, värdefulla lövmarker. 

Epifytisk lavflora med rika förekomster av ett stort antal rödlistade arter. 

Storslagen kustnatur. Stora skönhetsvärden. 

Stödkriterier: Storlek, mångformighet, kontinuitet, representativitet, raritet. 

Förutsättningar för bevarande: Att områdets karaktär av nästan helt oexploaterat landskap 

kan bibehållas. Den naturliga hydrologin bevaras.

File Hajdar, Hejnum hällar och Kallgatburg (7 548 ha) 

Värdeomdöme (sammandrag): 

I området finns det största sammanhängande våtmarksområdet på Gotland. Här finns även det 

största sammanhängande hällmarkskomplexet. Våtmarkerna är av en speciell blekevättyp som 

inte förekommer på övriga ön. Området har högt floristiskt värde och orörda våtmarker. 

Tingstädeåsen och sedimentlagerföljden i Tingstädeträsk har stort vetenskapligt värde. Ett 

antal våtmarksområden har fått klass 1 i våtmarksinventeringen (Grodvät, Stora Pussmyr, 

Smabrunnar, Hojmyr). Höga värden knyts till fuktiga örtrika tallskogar, skogs-myrmiljöer, 

vätar, fukthedar och källkärr. Ett stort antal rödlistade arter förekommer, bland annat Gotlands 

största bestånd av ringlav och Sveriges rikaste bestånd av nipsippa. 


I huvudsak enligt ovan (värdeomdöme) 

Gotlands största sammanhängande vildmarksområde med en mängd naturtyper, föga påverkade. 

Unika blekevätar, källmyrar, häckande trana, brun kärrhök. 

Rik och omväxlande flora med inslag av mycket sällsynta arter 

Stor säregenhet genom unika naturtyper 

Stödkriterier: Storlek, mångformighet, kontinuitet, representativitet 

Förutsättningar för bevarande: Att ytterligare täktverksamhet inte tillåts, militära övningsområdet 

inte utvidgas. Områdets värden påverkas negativt av dikningar, ovarsam körning, kalhuggning 

och bebyggelse. Områdets värden kan påverkas negativt av minskad eller upphörd 

jordbruks-/betesdrift, skogsplantering på jordbruksmark, energiskogsodling, spridning av 

gödselmedel och gifter, bebyggelse, nydikningar, täkt, luftledningar, vägdragningar. Bevarande 

av våtmarkernas värden kräver att områdets hydrologi skyddas mot dränering, vattenreglering, 

dämning, och torvtäkt. Avverkningar av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar och 

i kantzoner kan skada naturvärdena. 

Hoburgsmyr (80 ha) 

Värdeomdöme 

Hoburgsmyr är en myr med relativt stora bestånd av knappag och en välutvecklad axagvegetation. 

Myren hyser en av Nordeuropas största bestånd av kärrnycklar. Hoburgsmyr är en representativ 

agmyr med värden av våtmarkskomplex, kärrkomplex och sumpskog. Området 

har höga botaniska värden. 


Välutvecklad agmyr med en av de största knappagbestånden på Gotland 

Området är fritt från hydrologiska störningar 

En av landets rikaste lokaler för orkidén kärrnycklar. 

Förutsättningar för bevarande: Att vattenståndet i myren inte förändras. Områdets värden 

påverkas negativt av utdikningar, kalhuggning av omgivande skog och fritidsbebyggelse i 

närheten av myren. Bevarandet av våtmarkernas värden kräver att områdets hydrologi skyddas 

mot dränering, vattenreglering, dämning och torvtäkt. 

Övrigt: Myren saknar synliga tillflöden och avlopp och avvattnas genom slukhål i väster.

Tingstäde 

Hall-Hangvar 

Othems korsänge 

Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Laxare änge 

Träskmyr 

Lärbro 

Vitärtskällan 

Slitebrottet 

Bogevik 

Hoburgsmyr 

Dagghagen och Hammarsänget 

Slite 

Riksintresse för naturvård 

10. Riksintresse för naturvård 

Bästeträsk med omgivningar 

Sudergårde 

Bräntings 

Fardume träsk 

Westöös änge 

Nordöstra Gotlands öar 

Fårösund 

NÖ klintar och raukområden 

0 2.5 

5 10 

Km

5.1.2 Formellt skyddade naturområden 


Med formellt skyddade naturområden menas här naturreservat, biotopskyddsområden och 

områden med naturvårdsavtal. På norra Gotland finns 31 av öns 94 naturreservat med en 

sammanlagd landareal av ca 5600 hektar. I beslut om bildande av naturreservat anges vilka 

inskränkningar i rätten att nyttja mark och vatten som beslutet innebär. Tre av Gotlands 

största naturreservat som tillsammans upptar mer än hälften av Gotlands landareal i naturreservat 

finns på norra Gotland. De dominerande naturtyperna inom dessa reservat är 

hällmarkstallskog, hällmark och olika typer av våtmarker. 

Mindre områden upp till 20 hektar på skogsmark kan skyddas i biotopskyddsområden. All 

verksamhet som kan skada naturvärden i biotopskyddsområden är förbjuden. Skyddet 

gäller för all framtid. På norra Gotland finns för närvarande drygt 120 hektar biotopskyddsområden. 

Naturvårdsavtal är civilrättsliga avtal som tecknas mellan staten och markägaren. Avtalen 

är tidsbegränsade, i normalfall 50 år. Avtalet reglerar hur naturvärdena inom det berörda 

området ska bevaras och utvecklas. För närvarande upptar områden med naturvårdsavtal 

på norra Gotland en yta av drygt 150 hektar. 

Naturreservat redovisas på karta 11, sidan 78. 

Generellt om naturreservat 

Enligt 7 kap 4 § MB får en länsstyrelse eller en kommun bilda naturreservat i syfte att bevara 

biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden 

för friluftslivet. Det är också möjligt att bilda naturreservat för att skydda, återställa eller 

nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda djur- och växtarter. 

I ett beslut om bildande av naturreservat skall skälen för beslutet anges. I beslutet skall också 

anges vilka inskränkningar i rätten att nyttja mark och vatten som beslutet innebär för mark- 

och rättighetsinnehavare. Eftersom föreskrifterna skall vara anpassade till syftet med det enskilda 

reservatet varierar de mellan olika reservat. Om reservatsbeslutet innebär att mark tas i 

anspråk eller att pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt 

försvåras, har fastighetsägare och rättighetsinnehavare rätt till ersättning för det intrång som 

beslutet medför. 

På Gotland finns för närvarande 94 naturreservat med en sammanlagd landareal av ca 9 800 

hektar och en vattenareal av ca 65 800 hektar. Av dessa är ett reservat (Galgberget) bildat av 

Gotlands kommun. Naturreservaten på Gotland finns både på privat och statlig mark. 

Generellt om skogliga biotopskyddsområden 

Enligt 7 kap 11 § MB får mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade 

djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda av regeringen eller den myndighet 

som regeringen bestämmer förklaras som biotopskyddsområde. 

I 6 § förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m., FOM, anges att Skogsstyrelsen 

(på Gotland Länsstyrelsen) inom områden som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen

får förklara sådana särskilt skyddsvärda mark- eller vattenområden som anges i bilaga 2 till 

förordningen som biotopskyddsområden. Bilagan omfattar 18 särskilt angivna skogstyper. 

Ett biotopskyddsområde enligt ovan omfattar alltså bara en enda naturtyp. Arealen är normalt 

mindre än 5 hektar men kan uppgå till 20 hektar 

När Länsstyrelsen förklarar ett område som biotopskyddsområde, ska gränserna för den 

skyddsvärda biotopen anges. Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva verksamhet 

eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön. Länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs 

för att vårda biotoperna. 

Generellt om naturvårdsavtal 

Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan staten (Länsstyrelsen) och markägare 

som är intresserade av naturvård. Syftet med avtalet är att bevara, utveckla eller skapa 

områden med höga naturvärden. Avtalet är normalt 50-åriga och kan ses som en del av det 

långsiktiga skogskyddet. Markägaren får viss ekonomisk ersättning för de begränsningar i 

brukandet som avtalet medför. Ibland tecknar markägarna dock avtalet utan att begära någon 

ekonomisk ersättning. 

Naturvårdsavtal passar bra för områden som redan har höga naturvärden eller områden som 

inom en nära framtid har förutsättningar för att utveckla höga naturvärden, bl.a. genom inslag 

av naturvårdande skötsel. Områdena har vanligtvis en storlek på mellan 3 till 20 hektar. Större 

avtalsområden kan dock förekomma. 

De tydligast uttalade syftena med naturvårdavtalen handlar om naturvärden. Eftersom de 

skyddade biotoperna dock ganska ofta är en del av det hävdade odlingslandskapet så har i 

praktiken även kulturmiljövärden betydelse. Ibland har avtalsområdena också betydelse för 

rekreation och friluftsliv. 

Avtalet reglerar hur naturvärdena ska bevaras och utvecklas. Naturvårdande skötselåtgärder 

som gynnar naturvärdena ska i regel utföras. Normalt utför markägaren skötselåtgärderna på 

egen bekostnad, och virket tillfaller då honom eller henne. Det finns dock inget krav på att 

utföra åtgärderna. 

Naturreservat på Norra Gotland 

På norra Gotland finns 31 naturreservat med en sammanlagd landareal av ca 5 600 hektar och 

en vattenareal på ca 700 hektar. De tre största reservaten är Hall-Hangvar (2 889 ha), Bästeträsk 

(1 492 ha) och Bräntings haid (425 ha). Nio av de 31 reservaten har en totalareal som 

understiger 10 ha. 

Syftet med bildandet av de olika reservaten varierar naturligtvis starkt. 12 reservat är bildade 

med huvudsyftet att skydda olika geologiska bildningar – raukar, grottor och strandvallar. Tio 

reservat, bl.a. Träskmyr med Vasteån, Hoburgsmyr och Bluttmo-Gildarshagen har bildats 

främst för att skydda våtmarker som agmyrar och källkärr. I flertal av dessa ”våtmarksreservat” 

ingår dock även barrskog i viss utsträckning.

Kortfattade beskrivningar av de tre största naturreservaten på norra Gotland 

Naturreservatet Hall-Hangvar 

Hall-Hangvar naturreservat har en areal av drygt 28 km2 och är därmed Gotlands näst största 

naturreservat. Längs kusten sträcker sig naturreservatet från den norra delen av Irevik till den 

västra sidan av Kappelshamnsviken, en sträcka på närmare 25 km. 

Hall-Hangvar naturreservat upptas till den helt övervägande delen av tallskog, en tallskog som 

ofta är starkt präglad av bete och äldre tiders avverkningar i form av plockhuggning. Framför 

allt i den södra delen av reservatet är jordtäcket tunt, och skogen består här i stor utsträckning 

av en gles och lågvuxen hällmarkstallskog. Bl.a. i anslutning till Verkmyr och Stigmyr finns 

större områden med öppna, nästan helt trädlösa hällmarker. 

Mellan den norra delen av Irevik och Häftingsklint reser sig en brant, upp till 30 m hög klint 

alldeles innanför stranden. Drygt 500 m norr om Häftingsklint delar denna kustklint upp sig i 

två avsatser. Den undre fortsätter längs stranden, medan den övre böjer av inåt land samtidigt 

som den blir allt flackare. Först uppe vid Hallshuk når kustklinten åter en höjd av över 25 m. 

Reservatet är förhållandevis rikt på våtmarker av olika slag. I de större, t.ex. Verkmyr och 

Stigmyr, domineras växtligheten ofta av ag och högvuxna starrarter, medan många av de 

mindre våtmarkerna har karaktären av vegetationsfattiga s.k. blekevätar, som helt torkar ut 

under sommaren. På många platser nedanför klintarna, bl.a sydväst om Harudden, har framträngande 

grundvatten gett upphov till botaniskt rika källkärr och kalkfuktängar. 

Trots att stora delar av reservatet ger ett kargt intryck, kan man här träffa på ett flertal ovanliga 

växter, bl.a. orkidéer som röd skogslilja, salepsrot, alpnycklar, sumpnycklar och gulyxne, 

strandkål, brun ögontröst (i källkärren), svärdskrissla och gotlandssolvända. 

Naturreservatet Bästeträsk 

Naturreservatet Bästeträsk är ett av Gotlands största naturreservat och omfattar dels den 665 

hektar stora sjön Bästeträsk (Gotlands största sjö!), dels drygt 800 hektar av omgivande skog, 

myrar, alvarmarker och klapperstensstränder. I den sydvästligaste delen av reservatet finns 

även ett mindre område med lövskog och ängsmark – Hässleänget. 

Sin storlek till trots är Bästeträsk förhållandevis grund: Största djupet är bara ca 4,5 m, och 

större delen av sjön är avsevärt grundare. Sjöns botten utgörs delvis av stenig hårdbotten 

(främst de grundare delarna av sjön), delvis av sedimentbotten. Sedimentlagrens mäktighet 

uppgår som mest till ca 1,5 m. Sjön saknar i stor utsträckning högre vattenvegetation, men 

bestånd av vass och ag förekommer dels i sjöns sydvästra del, dels norr om Storholmen och 

Lillholmen. Stora delar av sjöns centrala delar har en bottenvegetation av olika arter kransalger. 

Av fisk förekommer gädda, sik (enda sötvattenslevande beståndet på Gotland), mört, 

sarv, sutare, stensimpa (enda förekomsten på Gotland) och abborre. Kräftor planterades in på 

1920-talet och finns i dag rikligt i sjön. Nästan hela Bästeträsk omges av en s.k. strandbarrikad 

bestående av en isförskjuten, 0,5-1 m hög strandvall av delvis blockrikt grus. I den centrala 

delen av sjön ligger öarna Storholmen och Lillholmen, som både till stor del är klädda med 

lågvuxen tallskog. På de två öarna häckar bl.a. flera hundra par ejder. 

Hässleänget, som har en areal av ca 15 hektar, har närmast karaktären av lövskog och domineras 

av ek och ask. Hela området har tidigare varit ängsmark, och många av askarna bär spår av

att tidigare ha klappats (hamlats). I delar av området finns gott om hassel. I norr är skogen 

fuktig och har delvis karaktären av sumpskog. 

På askarna och ekarna växer ett flertal sällsynta arter lavar och vedsvampar, och 

den fuktiga lövskogen hyser landets förmodligen individrikaste bestånd av större agatsnäcka 

Cochlicopa nitens, en sällsynt och kalkkrävande landsnäcka. En mindre del av Hässleänget 

sköts fortfarande med fagning och slåtter. 

Naturreservatet Bräntings haid 

Det 423 hektar stora naturreservatet Bräntings haid består till största delen av en mosaik av 

gles, lågvuxen tallskog samt nästan helt trädlösa fukthedar och alvarmarker. Där jordtäcket är 

lite djupare förekommer mer högvuxen tallskog, som i den sydligaste delen av reservatet har 

ett visst inslag av gran. En stor del av träden i reservatet har en ålder av över 100 år, och det 

finns gott om torrträd. 

Områdets alvarmarker består delvis av nakna hällmarker, delvis av grusalvar, där berggrunden 

täcks av ett tunt lager vittringsgrus. Växtligheten är huvudsakligen den typiska för gotländska 

alvarmarker. Vanliga arter är t.ex. gul och vit fetknopp, backtimjan, solvända, bergskrabba, 

blodnäva, tulkört, färg- och vitmåra, fältmalört, spåtistel, jordtistel, gråfibbla, liten sandlilja, 

getrams, liljekonvalj och S:t Pers nycklar. Men man kan också hitta andra, mer ovanliga växter 

på alvarmarkerna, t.ex. kalknarv, alvarglim, svärdkrissla, timjansnyltrot, salepsrot och alpnycklar. 

I reservatet förekommer flera olika typer av våtmarker. Längst i söder ligger Brutmyr, en agmyr 

som omges av en kantzon, där växtligheten domineras av blåtåtel och knappag. Strax 

norr om länsväg 148 ligger ett annat stort våtmarksområde som nästan helt består av öppna 

fukthedar och vätar. Vanliga växter på fukthedarna är bl.a. slankstarr, alvargräslök, ängsvädd, 

rödklint, brunört samt orkidéer som ängsnycklar och brudsporre. Här och var växer blodtopp, 

en växt som i Sverige bara förekommer på Gotland. 

Inom området förekommer flera ovanliga och värmekrävande arter insekter, t.ex. apollofjäril 

och svartfläckig blåvinge samt de vedlevande skalbaggarna hårig blombock, gulfläckig praktbagge 

och smedbock. Till reservatets häckande fågelarter hör bl.a. trädlärka och nattskärra.

Skogliga biotopskyddsområden på norra Gotland 

På norra Gotland finns drygt 120 hektar skogliga biotopskyddsområden. Områdena är relativt 

jämt spridda men saknas i socknarna Hejnum, Hall, Tingstäde och Martebo . Fördelning på 

biotoptyper och per socken framgår av tabellen nedan. Den övervägande arealen biotopskyddsområden 

utgörs av brandfält, kalkmarkskog och äldre naturskogsartade skogar. Ur naturvårdssynpunkt 

spelar biotopskyddsområden en viktig roll som små refugier för sällsynta 

och krävande arter. Biotopskyddsområden kan även fungera som spridningskällor i ett landskap 

där skogsbruk och annan exploaterande markanvändning har kraftigt minskat arternas 

naturliga livsmiljö. 

Biotopskydd 

Naturtyp Fleringe Bunge Rute Lärbro Othem Boge Hejnum 

Antat ha Antal ha Antal ha Antal ha Antal ha Antal ha Antal ha 

Brandfält 4 9.7 1 5.1 

Äldre naturskogsartade skogar 2 9 1 8.4 1 3.4 3 8.6 

Örtrik sumpskog 1 2.2 1 1 

Äldre sandskog 2 4.7 

Källor med omgivande våtmarker 1 5.3 1 5.3 

Kalkmarkskog 3 13.5 

Ras- eller bergbranter 1 2.6 1 2.3 

Mark med mycket gamla träd 1 2.6 

Summa 7 21.3 2 4.7 2 7.7 2 10.6 3 9.7 8 29.7 0 0 

Naturtyp Hellvi Hall Hangvar Stenkyrka Tinstäde Martebo Lummelunda 


Brandfält 

Äldre naturskogsartade skogar 

Örtrik sumpskog 

Äldre sandskog 

Källor med omgivande våtmarker 

1 3.6 3 14.5 

Kalkmarkskog 1 7.1 1 6.5 1 5.5 

Ras- eller bergbranter 2 2.2 

Mark med mycket gamla träd 

Summa 3 5.8 0 0 1 7.1 4 21 0 0 0 0 1 5.5

Naturvårdsavtal på norra Gotland 

På norra Gotland finns drygt 150 hektar naturvårdsavtal enligt tabellen nedan. Områden är 

relativt jämt spridda över norra Gotland men naturvårdsavtal saknas i socknarna Fleringe, 

Lärbro, Boge, Tingstäde och Lummelunda. Merparten utgörs av kulturpräglade biotoper såsom 

gammal ängsmark och skogsbeten. I likhet med biotopskyddsområdena har områden med 

naturvårdsavtal stor betydelse för många arter som har svårt att klara sig i ett rationellt brukat 

landskap. Ofta är markägarnas frivilliga skötselinsatser viktiga för att säkra arternas överlevnad 

i naturvårdsavtalen. 

Naturvårdsavtal 

Naturtyp Fleringe Bunge Rute Lärbro Othem Boge Hejnum 


Kulturmark, hage,skogsbete 1 8.8 2 25 2 21.1 

Kantzon, korridor,bäck, ravin 1 1.9 

Naturskogsartad barrskog 1 26 

Summa 0 0 1 8.8 2 25 0 0 1 1.9 0 0 3 47.1 

Naturtyp Hellvi Hall Hangvar Stenkyrka Tinstäde Martebo Lummelunda 

Antat ha Antalha Antalha Antal ha Antal ha Anta ha Antal ha 

Kulturmark, hage,skogsbete 

Kantzon, korridor,bäck, ravin 

Naturskogsartad barrskog 

1 4.3 3 14 4 29 2 15.1 1 7 

Summa 1 4.3 3 14 4 29 2 15.1 0 0 1 7 0 0

5.1.3 Natura 2000-områden 


Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden inom EU. Varje medlemsland ska utse 

ett tillräckligt stort antal Natura 2000-områden som godkänns av EU. Landet ansvarar 

sedan för att skydda och vårda sina områden så att naturvärdena bevaras. Natura 2000områdena 

består av många olika naturtyper som EU gemensamt bestämt ska ha ett särskilt 

skydd. Enligt svensk lagstiftning är alla åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka 

miljön i ett Natura 2000-område tillståndspliktiga. Detta gäller både åtgärder inom och 

utanför själva Natura 2000-området. Tillstånd lämnas endast om verksamheten inte kan 

komma att skada livsmiljöer i området eller försvårar bevarandet av arter som avses att 

skyddas. Till varje Natura 2000-område finns en bevarandeplan som innehåller bevarandesyfte, 

beskrivningar av områdets naturvärden och arter samt beskrivningar av vad som 

kan innebära skada på naturtyperna och arterna. 

På norra Gotland finns 33 Natura 2000-områden med en sammanlagd areal på drygt 9000 

hektar. Många Natura 2000-områden är skyddade som naturreservat. Vissa naturtyper 

inom Natura 2000 nätverket är tydligt koncentrerade till norra Gotland. 

Sverige har ett stort internationellt ansvar att skydda prioriterade naturtyper på norra Gotland 

Det gäller prekambrisk kalkhällmark, källor med tuffbildning och kalkkärr med gotlandsag. 

Dessa finns endast i mycket liten omfattning representerade på annat håll inom 

EU. 

Flera Natura 2000-områden ligger inom eller i anslutning till områden som är intressanta 

för brytning av kalksten: Bästeträsk, Bräntingshajd, Gildarshagen, Filehajdar, Mölner 

myr, Hoburgsmyr, Kölningträsk och Rutemyr. 

Natura 2000-områden redovisas på karta, sidan 78. 

Generellt om Natura 2000 

Natura 2000 är det nätverk av skyddade områden inom EU, som genom två bindande direktiv 

har skapas för att bidra till bevarande av biologisk mångfald. 

Inom det aktuella området på norra Gotland finns 33 särskilda bevarandeområden som i enlighet 

med habitatdirektivet (Direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur 

och växter) beslutats av regeringen att ingå i Natura 2000. Två av områdena, Skenholmen och 

Asunden, är också särskilda skyddsområden i enlighet med fågeldirektivet (Direktiv 

79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar). Natura 2000-områdena består av många olika 

naturtyper och arter som finns listade i bilagorna till direktiven och som EU gemensamt bestämt 

ska ha ett särskilt skydd. Det gäller allt från små ängsmarker och kärr (t ex Hejnum Högård 

och Vitärtskällan) till stora hällmarks- och skogsområden (t ex Bästeträsk och Hall- 

Hangvar). Samtliga områden är utförligt beskrivna i sina respektive bevarandeplaner som 

finns på Länsstyrelsens hemsida; 

http://www.i.lst.se/i/amnen/Naturvard/natura_2000/natura_gotland/ 

Bevarandeplanerna utgör de beskrivningar av bevarandesyftet enligt 17 § förordning 

(1998:1252) om områdesskydd m.m. som länsstyrelserna skall upprätta för alla Natura 2000-

områden. Bevarandeplanerna innehåller förutom bevarandesyftet också beskrivningar av områdenas 

naturtyper och arter och en bedömning av deras s.k. bevarandestatus. I planerna ingår 

även en beskrivning av vad som kan innebära skada på naturtyperna och arterna. 

Lagstiftningen 

Både habitatdirektivet och fågeldirektivet är implementerade i den svenska lagstiftningen sedan 

den 1 juli 2001. Det innebär bl.a. att alla Natura 2000-områden utgör riksintresse enligt 4 

kap miljöbalken (MB), med särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten. 

Verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000område 

är tillståndspliktiga enligt 7 kap 28 a § MB. Tillståndsplikten gäller såväl innanför 

som utanför områdena. Enligt lagen ska också myndigheterna prioritera skyddsarbetet för 

områdena i Natura 2000 (16 § förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Det 

innebär alla lämpliga bevarandeåtgärder som statliga myndigheter och kommuner vidtar, för 

att upprätthålla eller återställa s.k. gynnsam bevarandestatus hos de naturtyper och arter som 

områdena avser att skydda. Bevarandet av vissa naturtyper och arter är dessutom prioriterade 

inom EU (markerade med * i tabell) och till dem skall tas särskild hänsyn. (se Natura 2000 i 

Sverige – Handbok med allmänna råd. Naturvårdsverket, 2003:9), 

http://www.naturvardsverket.se/bokhandeln/pdf/620-0131-0.pdf 

Naturtyper på norra Gotland 

En jämförelse mellan de naturtyper och arter som pekats ut till Natura 2000 på hela Gotland 

och de som förekommer inom området på norra delen av ön, visar tydligt att vissa naturtyper 

är koncentrerade till det aktuella området (se diagram X). Där finns t.ex. 95 % av arealerna av 

både Rikkärr och Skogbevuxen myr och 82 % av arealen Källor med tuffbildning. Inom området 

finns också en stor andel (75 %) av Gotlands utpekade Trädklädda betesmarker (9070), 

liksom betydande andelar av Nordiskt alvar och Prekambriska kalkhällmarker (55 %) samt 

Kalkkärr med gotlandsag (65 %). Bästeträsk är i det här området också särskilt skyddsvärd 

eftersom det är Gotlands enda större sjö av naturtypen Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med 

bentiska kransalger. Kransalgsfloran i Bästeträsk är väldigt skyddsvärd och enligt bedömningsgrunder 

i Natura 2000 har sjön en mycket god s.k. gynnsam bevarandestatus.

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

Norra Gotland 

Hela Gotland 

1220 1630 3140 5130 6110 6210 6270 6280 6410 6430 6530 7120 7210 7220 7230 8210 9010 9020 9070 9080 91D0 91E0 

Diagram . Arealen naturtyper i Natura 2000 inom området ”Norra Gotland” jämfört med totala 

arealen av naturtyperna på hela Gotland. 

Nationellt och internationellt perspektiv 

Den totala arealen inom EUs boreala region av den prioriterade naturtypen Nordiskt alvar och 

prekambriska kalkhällmarker är förutom alvarmarkerna på Öland mycket liten. Större sammanhängande 

områden med prekambriska kalkhällmarker finns uteslutande på Gotland och 

Sverige har därför ett stort ansvar internationellt att skydda dessa områden. Naturvårdsverkets 

Art- och naturtypsvisa vägledningar anger markexploatering och annan markanvändningsförändring 

i objektet eller i angränsande områden, exempelvis täktverksamhet som hot mot naturtypen. 

Även gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar, samt 

att varianter av naturtypen med inget eller mycket tunt jordtäcke är känsliga för markslitage 

och överbetning. 

Ett i särklass mycket högt bevarandevärde inom EUs boreala del har också Gotlands olika 

typer av våtmarker så som Rikkärr och de prioriterade naturtyperna Källor med tuffbildning 

och Kalkkärr med gotlandsag. Detta är naturtyper som ofta har en komplicerad hydrologi, 

mycket speciella arter och en rik biologisk mångfald, och som i väldig omfattning historiskt 

har minskat inom EU till följd av upphörd hävd, exploatering, näringsbelastning och torrläggning 

av landskapet. 

Arter 

Förutom naturtyper finns också enskilda arter som enligt direktiven särskilt ska skyddas. Exempel 

på sådana arter inom området på norra Gotland är nipsippa på Filehajdar och stensimpa 

i Bästeträsk. I tabellen nedan framgår vilka arter som enligt fågeldirektivets bilaga 1 och habitatdirektivets 

bilaga 2 skall skyddas inom Natura 2000-områdena på norra Gotland. Nedan ges 

exempel på några av arterna som har ett särskilt högt skyddsvärde.

Nipsippebeståndet på Filehajdar med omgivning är det största i hela Norden. Mer än 95% av 

artens svenska population finns på Filehajdar. Nipsippan växer på torr och öppen mark och är 

känslig för igenväxning. I Sverige finns arten endast kvar på Gotland och i Ångermanland. 

Enligt Naturvårdsverkets ”Art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura 2000” är på Gotland 

kalkbrytning det allvarligaste hotet mot nipsippan, på grund av att den största delen av 

lokalerna ligger på eller i närheten av brytningsvärd kalksten. Uppgrävning och insamling är, 

trots fridlysning, också ett fortsatt hot. 

Väddnätfjärilen som är rödlistad som sårbar har under 2000-talet noggrant kartlagts i landet. 

Trots att detta lett till att ett ökat antal lokalområden blivit kända är läget allvarligt eftersom 

flertalet är helt isolerade och fortsatt minskning och fragmentering av populationerna gör att 

många av dessa riskerar att försvinna inom en snar framtid. Totalt finns ca 60 lokaler i hela 

landet. På Gotland har arten försvunnit från många områden och har möjligen endast en kvarvarande 

metapopulation på drygt tio förekomstytor. Dessa utgörs av s.k. blekvätar, en miljö 

med extrema variationer i vattentillgång med uttorkning och översvämning (ArtDatabankens 

Artfaktablad och Naturvårdsverkets Art- och naturtypsvisa vägledningar). 

De landlevande molluskerna Kalkkärrsgrynsnäcka (i Gildarshagen) och Smalgrynsnäcka (i 

områdena Grausne källmyr, Kallgatburg, Bästeträsk och Grodvät) är arter som är känsliga för 

förändringar i hydrologin, liksom för igenväxning och ett alltför hårt betestryck. Arterna har 

historiskt försvunnit från många av sina lokaler p.g.a. igenväxning, dränering, uppodling och 

eutrofiering. 

Naturtypskod Naturtyper 

1220 Perenn vegetation på steniga stränder 

1630 *Boreala strandängar av Östersjötyp 

3140 Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger 

5130 Enbuskmarker på hedar och kalkgräsmarker 

6110 *Gräsmarker på kalkhällar 

6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) 

6270 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 

6280 *Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker 

6410 Fuktängar med blåtåtel och starr 

6430 Högörtängar 

6530 *Lövängar av fennoskandisk typ 

7120 Degenererade högmossar ännu med förmåga att naturligt regenerera 

7210 *Kalkkärr med Cladium mariscus och Caricon davallianae-arter 

7220 *Källkärr med kalktuffbildning (Cratoneurion) 

7230 Rikkärr 

8210 Klippvegetation på kalkrika bergsluttningar 

9010 Västlig taiga 

9020 *Boreonemorala äldre naturliga ädellövsskogar av fennoskandisk typ med rik 

epifytflora 

9070 Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ 

9080 Lövsumpskogar av fennoskandisk typ 

91D0 *Skogbevuxen myr 

91E0 *Alluviala lövskogar med Alnus glutinosa eller Fraxinus excelsior

Artkod Arter 

1013 Kalkkärrsgrynsnäcka 

1014 Smalgrynsnäcka 

1065 Väddnätfjäril 

1081 Bred gulbrämad dykare 

1477 Nipsippa 

1493 Kalkkrassing 

1903 Gulyxne 

1902 Guckusko 

1988 Styv kalkmossa 

1163 Stensimpa 

A045 Vitkindad gås 

A132 Skärfläcka 

A151 Brushane 

A190 Skräntärna 

A193 Fisktärna 

A194 Silvertärna 

A195 Småtärna 

A466 Sydlig kärrsnäppa 

Tabell X. Naturtyper och arter i Natura 2000 som förekommer inom området ”Norra Gotland”. 

* prioriterade naturtyper. 

Natura 2000-områden på norra Gotland 

Flera Natura 2000-områden är skyddade som naturreservat. Några ligger i eller intill områden 

som är intressanta för kalkbrytning. Detta gäller följande områden. 

Bästeträsk 

Natura 2000-området Bästeträsk omfattar sjön Bästeträsk, skog, alvarmarker, våtmarker, 

kustavsnitt samt ön Falholmen. Arealen är 1 480 ha. I området finns 11 naturtyper varav 5 är 

prioriterade. De prioriterade typerna utgör ca 40 % av arealen. 

Ingående arter enligt habitatdirektivet är smalgrynsnäcka, bred gulbrämad dykare, stensimpa 

och kalkkrassing. 

Bästeträsk är skyddat som naturreservat. I Länsstyrelsens Bevarandeplan redovisas faktorer 

som kan påverka området och de ingående habitaten negativt. Till hotbilden hör förändringar i 

angränsande områden genom t ex avverkningar eller markingrepp som leder till förändrade 

hydrologiska förhållanden. 

Bräntings haid 

Bräntings haid är en flack, relativt höglänt hällmark med tunna jordar. Naturtyperna består av 

en mosaik av alvarmark, våtmark och tallskog med betydande inslag av bryn och övergångszoner 

mellan torr och frisk samt öppen och trädklädd mark. Arealen är 423 ha. I området finns 

7 av EU:s naturtyper varav 5 är prioriterade. De prioriterade upptar ca 90 % av arealen.

Ingående art enligt habitatdirektivet är Styv kalkmossa. 

Bräntings haid är skyddat som naturreservat. I länsstyrelsens bevarandeplan finns en relativt 

utförlig beskrivning av hotbilden mot området. Delar av beskrivningen återges i det följande. 

Hot mot områdets samtliga habitat (enligt länsstyrelsens bevarandeplan) 

Kalkberggrunden genomkorsas av sprickor och håligheter av varierande storlek. Sprickbildningarna 

finns ofta mellan lager i lagerföljden där svagheter av olika skäl har uppstått. Efter 

att nederbördsvatten har sipprat ner genom markytan samlas det i dessa sprickor i berggrunden 

och bildar grundvatten. Sprickorna och håligheterna kan vidgas bland annat genom kemisk 

vittring orsakad av kolsyra i vattnet. 

Alvarmark har generellt sett svaga vattenhållande egenskaper eftersom jordtäcket är så tunt 

och nederbördsvattnet rinner ner i de ytliga sprickorna i marken (undantaget är sprickfria 

svackor i berggrunden där vattnet periodvis kan bli stående, så kallade vätar). Vegetationen är 

så gott som helt beroende av nederbördsvattnet, och av att detta vatten i största möjliga utsträckning 

hålls kvar på marken som ytvatten och i marken som grundvatten. 

Bräntings haids höga läge i förhållande till omgivningen innebär att en betydande del av ytvattenavrinningen 

och grundvattnets rörelse sker från området, mot lägre terräng. De våtmarker 

som finns i och i anslutning till Bräntings haid är på grund av detta sannolikt mycket känsliga 

för störningar som påverkar hydrologin. Inom Natura 2000-området gäller detta särskilt 

Släkmyr och Brutmyr, och utanför området Ojnaremyr, Tvärlingsmyr, Brytmyr, Bluttmo och 

flera mindre, icke namngivna våtmarker. Vegetationen i våtmarkerna, särskilt i vätarna, har 

stresstolerans som konkurrensfördel, vilket innebär att de tål både översvämning, torka och 

näringsbrist. Andra arter förmår inte etablera sig under dessa förhållanden. Våtmarkernas arter 

är dock konkurrenssvaga under ”normala” förhållanden och konkurreras därför ut om marken 

är uttorkad större delen av året. 

Exempel på verksamheter som kan få konsekvenser på hydrologi och vattenkvalitet är täkt av 

berg, grus eller sand, stora yt- eller grundvattenuttag och miljöfarlig verksamhet. 

Gildarshagen 

Områdets areal är 80,8 ha varav största delen utgörs av betad barrskog. Hela södra delen av 

området upptas av den åtta hektar stora källmyren Bluttmo som har en synnerligen rik flora. 

Myren är hydrologiskt helt intakt och har mycket höga naturvärden. Gildarshagen är skyddad 

som naturreservat och i området finns 4 av EU:s naturtyper varav 3 är prioriterade. De prioriterade 

upptar ca 27 % av arealen. 

Ingående art enligt habitatdirektivet är Kalkkärrsgrynsnäcka. 

Filehajdar 

Natura 2000-området Filehajdar består av alvarmark bevuxen med gles skog och är beläget 

omkring en kilometer sydost om Tingstäde träsk. Berggrunden utgörs av revkalksten och lagrad 

kalksten. En del av området är skyddat som naturreservat. Natura 2000-området utgör en 

del av ett ännu större hällmarksområde, även det kallat Filehajdar, som tillsammans med Hejnum 

kallgate och Hejnum hällar bildar Gotlands största hällmarksområde. Natura 2000området 

är 64,5 ha och består till 100 % av prioriterade naturtyper. Totalt beräknas ca

375 000 exemplar av Nipsippa finnas inom Filehajdar-området, varav drygt halva populationen 

befinner sig inom Natura 2000-området. 

Ingående art enligt habitatdirektivet är Nipsippa. 

Hejnum Kallgate, Kallgatburg 

Hejnum Kallgate är Gotlands största våtmarksområde och innehåller helt unika naturvärden.. 

Området ligger på märgelkalksten som överlagras av bleke och är det enda området i sitt slag 

på Gotland. Våtmarken utgör det enda större ej uppodlade våtmarksområdet med märgelsten 

på hela Gotland. Kallgatburg är skyddat som naturreservat och är ett säreget utmarksområde 

som innehåller flera olika livsmiljöer. Området hänger hydrologiskt samman med det stora 

våtmarkskomplexet Hejnum Kallgate. 

Områdena är tillsammans ca 1069 ha och har 10 av EU:s naturtyper varav 5 är prioriterade. 

De prioriterade typerna utgör ca 41 % av arealen. 

Ingående arter enligt habitatdirektivet är Smalgrynsnäcka, Väddnätfjäril och Guckusko. 

Mölner myr, Hoburgsmyr 

Mölner myr utgörs av vidsträckta myr- och skogsmarker samt alvarmarker. Själva myren ligger 

i den norra halvan av området. Söder om Mölnermyr ligger myren Långvät som har synliga 

källor i sin södra del. Vattnet från Långvät dräneras underjordiskt via ett slukhål till Mölnermyr. 

Myrens utlopp ligger vid gården Mölner i myrens norra del. Avrinningsområdet utgörs 

av skog, myrar och alvarmarker. Närsalthalterna i det vatten som når myren är låga. 

Berggrunden täcks endast av tunna lager vittringsjord centralt i områdets södra del. Även norr 

om myren finns stora arealer mark nästan utan jordlager. Den dominerande naturtypen är 

inom dessa områden kalktallskog. 

Hoburgsmyr är en agmyr som omges av äldre tallskog. Hoburgsmyr är skyddat som 

naturreservat och är en av norra Gotlands största opåverkade agmyrar. Centralt i myren finns 

två stora bestånd av ag. Dessa omges av breda bälten med knappag. Marken utgörs här av 

kalkgyttja. Knappagvegetationen hyser rikliga bestånd av orkidén kärrnycklar. Endast ca 200 

meter norr om myren ligger ett kalkbrott där man brutit sig över 15 meter ner i marken. I 

länsstyrelsens bevarandeplanen för Natura 2000-området framgår att kalkbrottet ännu inte har 

påverkat myren men att det finns stor risk att hela myren kan tömmas om brytningen 

fortsätter. 

Områdena är tillsammans ca 750 ha och har 10 av EU:s naturtyper varav 7 är prioriterade. De 

prioriterade typerna utgör ca 42 % av arealen. 

Ingående art enligt habitatdirektivet är Styv kalkmossa 

Kölningträsk, Rutemyr 

Detta är två områden som består av agmyrar omgivna av stora områden gammal hällmarkstallskog, 

rikärr och alvarmarker. Själva Kölningsträsk är en sjö av naturtypen Kalkrika 

oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger. 

Områdena är tillsammans ca 690 ha och har 6 av EU:s naturtyper varav 3 är prioriterade. De 

prioriterade typerna utgör ca 82 % av arealen.

Områdena antogs av regeringen i det senaste beslutet från den 4 maj 2006 om Natura 2000 

som berörde Gotland. För områdena finns ännu inga bevarandeplaner skrivna och därmed inte 

beskrivet vilka verksamheter som kan utgöra ett hot mot områdena. En självklar risk för skada 

på de naturtyper områdena avser att skydda, är dock verksamheter som innebär förändringar i 

hydrologin. 

5.1.4 Miljöskyddsområdet Bästeträsk 


Bästeträsk och dess tillrinningsområde utgör ett av Sveriges två miljöskyddsområden. 

Inom området som omfattar nästan 40 km2 är det förbjudet att genomföra vissa åtgärder 

som kan leda till förorening av vattenområdet. 

Miljöskyddsområdet har samma avgränsning som vattenskyddsområdet vid Bästeträsk. 


Efter framställan från Statens naturvårdverk meddelade regeringen den 27 april 1973 ”förbud 

mot allt utsläppande från mark, byggnad eller anläggning av avloppsvatten, fast ämne eller 

gas, utöver vad som f.n. äger rum, i sjön Bästeträsk med tillflöden och källsjöar i Gotlands län 

samt mot uppläggande av fast avfall så att nämnda vattenområden kan förorenas” (regeringens 

dnr 1300/72). 

Förbudet meddelades med stöd av 2 § fjärde stycket och 8 § i dåvarande miljöskyddslagen 

(1969: 387). 

Syftet med skyddet, som alltså omfattar hela tillrinningsområdet till Bästeträsk, var dels att 

skydda sjöns stora biologiska värden, dels att bevara sjön i dess egenskap av värdefull ytvattentäkt. 

Tillrinningsområdet till Bästeträsk omfattar en mycket stor areal (38,9 km2) som 

sträcker sig från stenkusten i norra Fleringe nästan till väg 148 mellan Rute och Bunge kyrka. 

Endast ytterligare en svensk sjö har getts motsvarande skydd, nämligen Torneträsk.

5.1.5 Strandskydd 


Enligt 7 kap 13 § MB råder strandskydd vid havet samt vid sjöar och vattendrag. Syftet 

med strandskyddet är dels att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv, 

dels att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddet 

omfattar normalt land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen 

vid normalt medelvattenstånd. Om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets 

syften får dock Länsstyrelsen utvidga strandskyddsområdet till högst 300 m från 

strandlinjen. Inom nästan hela norra Gotland gäller 100 m strandskydd. Strandskyddet 

är dock helt upphävt vid Nordkalks industri- och hamnområde vid Kappelshamnsviken. 


Enligt 7 kap 16 § MB är det inom strandskyddsområde förbudet att (1) uppföra nya byggnader, 

(2) ändra byggnader så att de kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål än de tidigare 

har använts till, (3) utföra grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse 

som avses i 1 och 2, (4) utföra andra anläggningar eller anordningar som hindrar eller 

avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller 

som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, eller (5) vidta andra åtgärder 

som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. 

Enligt 7 kap 18 § MB får Länsstyrelsen meddela dispens från strandskyddet. Eftersom strandskydd 

är ett angeläget allmänt intresse fordras dock särskilda skäl för att dispens skall medges 

från skyddsbestämmelserna. Sådana särskilda skäl för dispens kan t.ex. vara att ansökan gäller 

en komplementbyggnad i nära anslutning till huvudbyggnad, en ersättningsbyggnad ( d.v.s. en 

byggnad som ersätter t.ex. en nyligen nedbrunnen byggnad), en byggnad eller anläggning som 

avses placeras på en plats som är väl avskild från strandområdet av en större väg eller liknande 

eller att det rör sig om en anläggning som är avsedd för det rörliga friluftslivets behov eller 

i vart fall inte inskränker allmänhetens möjlighet att nyttja stranden (se prop. 1997/ 98:45, del 

2, sid. 89- 90). Av förarbetena framgår även att vid dispensprövning skall hänsyn tas till omfattningen 

av den planerade åtgärden eller anläggningen och områdets betydelse, nu och i 

framtiden.

5.1.6 Vattenskyddsområden 

De största vattenskyddsområdena på norra Gotland 

Grundvattentillgången på norra Gotland varierar och uttagsmöjligheterna begränsade. Det kommunala 

vatten- försörjningen består av ett antal grundvattentäkter samt ett par ytvattentäkter. Den största 

grundvattentäkten på norra delen av ön är belägen i Slite med ett års- medeluttag på drygt 

200 000 m3. 

Övriga vattenskyddsområden 

Övriga täkter finns i Kappelshamn, Lärbro och Fårösund. Av dessa saknar täkten i Fårösund skyddszon. 

Övriga är ytvattentäkter där Hau träsk är den största med ett uttag på ca. 80 000 m3/år. 

Den andra ytvattentäkten är belägen i Valleviken med ett års- medeluttag på knappt 10 000 m3/år. 

Bästeträsk är av Gotlands kommun avsatt som reservvattentäkt för norra Gotland med tanke på ett 

ökat framtida behov för framförallt Fårösund och Fårö.

Tingstäde 

Hall Hangvar 

Grodvät 

Kallgatburg 

MARKSLAG 

Blautmyrskogen 

Filehajdar 

Forsviden 

Hejnum högård 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 


Bojsvätar 

Träskmyr 

Lärbro 

Kölningsträsk 

Vitärtskällan 

Hoburgsmyr 

Dagghagen 

Asunden 

Slite 

Naturreservat 

Natura 2000 

Strandskydd 

11. Gällande markanvändningsbestämmelser 

Vattenskyddsområden 

Hässleänget 

Mölnermyr 

Rutemyr 

Storholmen i Fardumeträsk 

Bästeträsk 

Bräntings haid 

Gildarshagen 

Skenholmen 

Furilden 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

5.1.7 Områden av riksintresse för utvinning av kalksten 

Mark- och vattenområden ska användas för de ändamål som de är mest lämpade 

för. Det är utgångspunkten för Miljöbalkens (MB) hushållningsbestämmelser i tredje och fjärde kapitlet. 

Områden som är av nationell betydelse för en rad vitala samhällsintressen kan 

bedömas vara (pekas ut som) områden av riksintresse för just dessa ändamål. 

Det gäller såväl områden som är särskilt värdefulla för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet, 

som områden med värdefulla material eller som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion, 

vattenförsörjning m.m. Miljöbalken har således skydd för såväl bevarande som utvinning. Områden 

som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada deras värden eller möjligheterna 

att använda dem för avsett ändamål. 

Ett antal centrala myndigheter har ansvar för att bedöma och lämna uppgifter om områden som de 

bedömer vara av riksintresse för de samhällsintressen som de företräder. 

Denna typ av riksintresseområden, regleras i 3 kap. MB - de grundläggande hushållningsbestämmelserna. 

I 3 kap.7 § miljöbalken finns bestämmelser om att skydda fyndigheter som har stor betydelse för landets 

försörjning av mineralråvara. 

Enligt förordning (1998: 896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. har SGU att efter 

samråd med Boverket och berörd länsstyrelse fatta beslut om skydd av mineralfyndighet som har stor 

betydelse för landets försörjning. Tidigare fattade SGU och Naturvårdsverket dessa beslut tillsammans, 

men numera är det bara SGU som gör det. Det är också huvudsakligen SGU och Naturvårdsverket 

som utarbetat kriterier för bedömning av fyndigheter. 

De kriterier som ingår i bedömningen är bl.a.: att fyndigheten har stor betydelse för landets försörjning, 

att fyndigheten har betydelse för landets försörjning i ett avspärrningsläge, att fyndigheten är väldokumenterad, 

att fyndigheten uppfyller speciella krav på materialegenskaper, samt att fyndigheten förekommer 

i begränsad omfattning, men är så stor att den även på sikt kan försörja hela eller delar av 

landet med material. Det krävs inte att alla kriterierna skall vara uppfyllda för en fyndighet utan att 

minst två skall gälla. 

Detta innebär att fyndigheten skall vara känd till karaktär och utbredning. För fyndigheter av koncessionsmineral 

finns det i allmänhet inget som hindrar att fyndigheten i sin helhet är undersökt då beslut 

fattas om riksintresseförklaring, (se avsnitt 5.1.8). För fyndigheter av markägarmineral kan detta krav 

inte alltid uppfyllas då det inte alltid är säkert att den som vill utnyttja en fyndighet får tillträde till all 

mark som täcker den aktuella fyndigheten. Det kan då förhålla sig så att undersökningarna måste 

begränsas till egen eller upplåten mark. Riksintresset måste i sådana fall i allmänhet begränsas till 

denna del då kunskap om fyndighetens karaktär och utbredning endast finns inom detta område. Detta 

gäller i hög grad för de riksintressen som finns på Gotland (se nedan) där företagen endast kunnat 

undersöka berggrunden inom sina egna områden och därför är områdena begränsade så att de sammanfaller 

med företagens markinnehav. 

På Norra Gotland finns riksintressen för mineralutvinning i Filehajdarbrottet och Västra brottet vid Slite 

tillhörande Cementa, Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge) tillhörande Nordkalk samt 

Stucks tillhörande Svenska Mineral AB (SMA) 

Cementa bryter kalksten och märgelsten som används som råvara vid företagets cementfabrik i Slite 

Nordkalk och SMA bryter kalksten som används som råvara för kalkbränning och i övrigt som insatsråvara 

i en mängd olika tillämpningar i bl.a. industri och areella näringar. 

Den största användningen finns inom stålindustrin.

5.1.8 Minerallagen 

Utvinning och sökande efter mineral sker i Sverige enligt två olika principer. Den ena är att den som 

söker och vill utvinna mineral får göra det med stöd av minerallagen (1991: 45). Där gäller att sökande 

och utvinning får ske oavsett vem som äger marken. Minerallagen omfattar i huvudsak malmmineral, 

energimineral och ett fåtal industrimineral. De mineral som omfattas av minerallagen brukar kallas 

koncessionsmineral. Övriga mineral är markägarmineral. Kalksten tillhör den senare kategorin. 

På norra Gotland finns ett undersökningstillstånd enligt minerallagen. Det gäller undersökning av 

förekomst av olja och gas och det finns vid Rute. Det omfattar 2 500 ha. 

5.1.9. Täkttillstånd 

Utvinning av kalksten förutsätter således tillgång till mark. Det är markägaren som äger rätten till 

kalkstenen och därmed rätten att undersöka och utvinna den. Detta är en grundläggande regel. Man 

kan inte undersöka berggrunden eller utvinna kalkstenen utan att äga marken eller att ha fått 

markägarens tillåtelse därtill. 

En andra förutsättning för utvinning av kalksten är att det finns tillstånd från myndigheter att bedriva 

verksamheten. Det regleras i miljöbalken. Täkttillstånd krävs således för mineralutvinning. Det är 

länsstyrelsen eller miljödomstolen som ger tillstånd enligt miljöbalken. 

På norra Gotland finns täkttillstånd avseende utvinning av kalksten för följande företag och områden: 

Cementa, Slite ( Västra brottet, File Hajdar) 

Nordkalk, Storugns ( Klinthagen) 

Svenska Mineral AB ( SMA), (Stucks) 

Slite stenhuggeri AB ( Norrvange 1:99, Snäckers 1:58, 1:63) 

Nedan lämnas en fylligare bild av läget för täkttillstånden för de större företagen. 

Nordkalk: 

Klinthagen verksamhet har pågått sedan 1987 

• Nuvarande tillstånd går ut 2010 resp. 2012 tillåter uttag om cirka 4,2 milj. ton/år (2005 togs 3,3 

M ton ut), djup +10 (10 meter över havsnivån) 

• Påbörjat samråd om ”uppsamlingstillstånd” för Klinthagen avseende ca 40 milj. ton per år för 

åren 2007-2017 med brytning av vägbank, närmare väg 148 samt fördjupning till + 10. 

Bungetäkten 

Två provtäkter om vardera 25 000 ton, ca 6 m djupa har behandlats av länsstyrelsen, 

MD, MÖD med tillstånd i dom 27 sept 

• Huvudtäkten ansökan lämnad i maj och avser 170 ha med brytning av ca 80 milj ton ner till 

max 33 m djup (-9) bryttid ca 25 år. Länsstyrelsen har yttrat sig om komplettering av ansökan 

15sept. Länsstyrelsen vill bl.a. veta mer hur täkten kan komma att påverka grundvattnet samt 

hur transportbandet kommer att påverka. Ansökan är ute på remiss till 5 februari 2007. 

Hamnen/krossen informellt samråd påbörjat (verksamhetstillstånd) 

Gotlands kommun 

Samråd pågår för att ta ut dricksvatten från Bäste träsk.

KPAB (Kalkproduktion AB) 

Tillstånd 2004 för att framställa 180 000 ton bränd kalk per år samt att nyttja 16 000 ton konverterad 

olja per år. 

Svenska mineral 

Stuckstäkten tillstånd utfärdat 1998 att bryta 750 00 ton kalksten/år , totalt ca 7 Mton till ett djup av 

+18m. (18 meter över havsytan) 

(2005 650 000 ton). 

Hamnen har tillstånd från MD 2002 som tillåter utskeppning av max 1 Mton/år 

Samråd om nytt täkttillstånd påbörjat 

Cementa/ Heidelberg cement 

Cementfabriken 

Prövning vid MD är avslutad i dom 2006. 

För vattenmagasinet, Spillingsmagasinet, finns dom. Bygge pågår. 

File Haidar/ Västra brottet: nuvarande tillstånd gäller under tiden 2001--31 okt 2011 och avser totalt 12 

M ton märgel i Västra brottet samt 23 M ton kalksten på File Hajdar. ( 2005 bröts 2,7 M ton) 

Tillstånden gäller uttag till ett djup av : 

vid Västra brottet ned till – 51 m, och vid File Hajdar till nivån + 20 m

Tingstäde 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Lärbro 

Slite 

RIKSINTRESSE FÖR KALKUTVINNING 

KALKBROTT 

Riksintresse för kalkutvinning 

Idag gällande tillståndsgiven areal 

Ej aktivt stenbrott 

Aktivt stenbrott 

Zon som påverkas av kalkstensutvinning 

12. Kalkstensutvinning 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

5.1.10 Riksintresse för kulturmiljövården 

Kulturmiljövårdens riksintresseområden har bakats in i ovanstående program för bevarande 

av det gotländska odlingslandskapets kulturvärden. Riksintresseområdena fastställdes av 

Riksantikvarieämbetet år 1987. Texterna, beskrivande och värderande, är kortfattade. De reviderades 

1997 enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1997-08-18. Riksintressena finns i digital 

form i Länsstyrelsens GIS-system. 

På norra Gotland finns 31 områden av riksintresse för kulturmiljövården. Områdenas innehåll 

varierar och kan bestå av kulturlandskap i sin helhet, bebyggelsemiljöer, fornlämningsområden, 

fiskelägen och kyrkomiljöer men även en kombination av dessa. På norra Gotland är 

givetvis de kulturhistoriska lämningarna med koppling till äldre tiders kalkstensindustri betydelsefulla. 

Norra Gotland berörs också av ett område av riksintresse för friluftslivet, dvs. Gotlandskusten. 

Riksintresseområdena och dess texter är följande (numrering från norr till söder): 

6 Bläse (Fleringe sn) 

7 Fleringebygden (Fleringe sn) 

8 Hau (Fleringe sn) 

9 Barläst (Lärbro sn) 

10 S:t Olofsholm (Hellvi sn) 

11 Kyllaj-Lörge (Hellvi sn) 

12 Domarlunden - Pavalds (Lärbro sn) 

13 Fallet (Tingstäde sn) 

14 Hall (Hall sn) 

15 Häftings (Hangvars sn) 

16 Sigsarve - Suderbys (Hangvars sn) 

17 Hejnum (Hejnum och Bäl sn) 

50 Lickershamn (Stenkyrka sn) 

59 Gotlands medeltida kyrkomiljöer 

60 Gotländska fiskelägen 

Bläse [I 6] (Fleringe sn) 6421/1680 

Motivering: 

Kalkindustri- och bruksmiljö, i drift från 1800-talet till 1950-talet, som tydligt speglar den industriella 

processen och brukssam-hällets sociala uppbyggnad. 

Uttryck för riksintresset: 

Två välbevarade kalkugnar samt kalkugnsruiner, kalklador, mordhög (avfallshög), hamn-anläggning, 

järnväg samt stenbrott. Delar av det tidigare brukssamhället ännu i behåll, tex disponentvilla och arbetarbostäder. 

Bruksmuseum. 

I området ingår även: 

Vid stranden fiskelägen i gotländsk tradition med bodar för kompletterande hus-behovsfiske. 

Fleringebygden [I 7] (Fleringe sn)6420/1682 

Motivering: 

Centralbygd kring den medeltida kyrkan, med bebyggelse som särskilt väl speglar den gotländska 

bondekulturen under 1700- och 1800-talen. 


Ett väl sammanhållet odlingslandskap p-räglat av 1800-talets brukningsskick med välbeva-rad bebyggelse 

i sten från 1700- och tidigt 1800-talet, omgivet av betade utmarker. Den sägenom-spunna spelmansgården 

Grod-de, till vilken en stor del av 1800-talets got-ländska allmogemusik är knuten.

S:t Olofsholm [I 10] (Hellvi sn) 6403/1684 

Motivering: 

A: Traditionsbärande landskap med den sägenomspunna platsen Akergarn, där Olof den Heliges skepp 

skall har legat när han besökte Gotland i början av 1000-talet, samt centrum för medeltida Olofskult. 

B: Industrimiljö med Gotlands äldsta kalkindustri med produktion från tidigt 1600-tal-1953. 


A: Kalkbergsudde med vid utblick över havet, rester av medeltida pilgrimskapell. 

B: Kalkpatrongård från 1700-talet, till viss del förändrad. Kalkindustrimiljö med kalkugnsruin, ruiner 

av kalklador, hamn och kalkbrott. 

Kyllaj-Lörge [I 11] (Hellvi sn) 6407/1687 

Motivering: 

Två, intill varandra liggande, kalkindustrimiljöer från 1600- till 1900-tal som avspeglar kalkproduktionens 

tekniska utveckling. 


Åtta kalkugnsruiner i tre grupper från olika tidsepoker, rester av kalklador, hamnar. Den sägenomspunna 

f.d. kalkpatrongården Strandridargården i Kyllaj, med välbevarad manbyggnad från 1738. 

Domarlunden - Pavalds [I 12] (Lärbro sn)6409/1679 

Motivering: 

Tät och varierad fornlämningsmiljö från bronsålder och järnålder längs förhistorisk farled mellan 

Kappelshamnsviken och Vägumeviken samt ur järnåldersbebyggelsen framvuxna gårdsmiljöer med 

bebyggelse från 1700- och 1800-tal. 


Storröse, skeppssättningar och flera gravfält vid Domarlunden. Hällristningar vid Hägvide. Storrösen, 

järnåldersgravfält och husgrunder invid gårdarna Slängs och den storbyggda f.d. kalkpatrongården 

Pavalds. 

Fallet [I 13] (Tingstäde sn) 6405/1670 

Motivering: 

Fornlämningsmiljö i karg utmark med lämningar efter en isolerad äldre järnåldersgård av vetenskapligt 

intresse. Gården har troligen haft kontinuitet in i medeltid. Äldre namn: Alstäde. 


Ett tiotal välbevarade husgrunder, stensträngar, skärvstenshög och gravfält. 

Hall [I 14] (Halls sn)6422/1673 

Motivering: 

Kustanknutet odlingslandskap med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet där landskap 

och bebyggelse huvudsakligen präglas av 1800-talets småskaliga markanvänding. Ovanligt enhetlig 

och välbevarad bebyggelse från samma sekel. 


Fornlämningsmiljöer med stenåldersboplatser, rösen, gravfält, husgrunder, stensträngar, fornborg och 

sojden (tjärdalar). Bebyggelse i sten med för bygden bibehållen tradition. 

I området ingår även: 

Hallshuks fiskeläge med kapell från 1600-talet. 

Häftings [I 15] (Hangvars sn)6420/1669 

Motivering: 

Isolerat och småskaligt odlingslandskap med fornlämningsmiljöer från brons- och järnålder. 


Stora gravfält och boplatslämningar, sliprännor, kavelvarp (offerkast). Välbevarad bebyggelse i sten 

från 1800- och 1900-talen. Kalkugnar och sojden (tjärdalar). 

Sigsarve-Suderbys [I 16] (Hangvars sn)6416/1670

Motivering: 

Gårdsmiljö med ovanligt välbevarade gårdsparter intill varandra utgörande goda exempel på nordgutnisk 

byggnadstradition med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet. 


Fornlämningsmiljö med storröse, gravar och gravfält, husgrund, stensträngar och sliprännor. Manbyggnader 

och uthusbyggnader i sten och bulteknik från 1700- och tidigt 1800-tal med alla uthusbyggnader 

i behåll. Småskaligt betes- och åkerlandskap. 

Hejnum [I 17] (Hejnums och Bäls socknar)6399/1669 

Motivering: 

Dalgångsbygd med öppet odlingslandskap med rika och varierade fornlämningsmiljöer från järnålder i 

anlutning till välbevarad gårdsbebyggelse. 


Ett 30-tal husgrunder, 17 gravfält och ett 50-tal ensamliggande gravanläggningar, stensträngssystem 

och sliprännor samt flera kända vikingatida boplatser. Bildstenar, bl.a. en på ursprunglig plats. Gården 

Riddare med en medeltida gårdsport. Medeltida kyrkor i Hejnum och Bäl. Välbevarad bebyggelse med 

nordgutnisk karaktär från 1700- och 1800-talet. Kalkugnar och sojden (tjärdalar). 

Hau [I 8] (Fleringe sn) 6423/1689 

Motivering: 

Den stora ensamgården Hau med inägomark som tydligt visar olika skeden i en långvarig markan-vändning 

med förhistorisk kontinuitet. 


Rika lämningar från stenålder, bronsålder, äldre järnålder, vikinga-tid och medeltid. Vikingtida hamnläge, 

yngre järnål-dersgravar samt tidigmedeltida kyrkogård vid Hau Grönu vid Fårösund. Välbevarad 

bebyggelse från 1700- och tidigt 1800-ta-l (omtalad av Linné). Till gården hörande kalkbrott, kalkugn 

och sojde (tjärdal). 

Barläst [I 9] (Lärbro sn)6405/1680 

Motivering: 

Kalkindustrimiljö från 1600-1900-talen av stor betydelse för ex-portproduktion och som tydligt visar 

kalkbränningsprocessens utveckl-ing. 


Välbevarade kalkugnar från olika tidsepoker, kalklador, utskeppningshamn, baskista för skeppsbyggeri. 

Illustrativt belägen och en föregångare till dagens kalkindustri Cementa i Slite på andra sidan viken. 

Lickershamn [I 50] (Stenkyrka sn)6414/1662 

Motivering: 

Kust- och hamnmiljö med förhistorisk kontinuitet med talrika fornlämningsmiljöer, bla strategiskt 

belägna fornborgar på klintarna. 


Stenålders- och bronsåldersboplatser, järnåldersgravfält samt tre fornborgar. Bebyggelse med anknytning 

till fiske. Kvarnmiljö från 1700-talet. Gårdsbebyggelse och kvarn från 1800-talet. 

Gotlands medeltida kyrkomiljöer [I 59] 

Motivering: 

De 92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och 1300-talen representerar 

romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga influenser i ett komprimerat men 

påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, 

mural- och glasmåleri vittnar om mycket hög hantverksskicklighet. 


Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör 

kyrkogårdar med murar och stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner 

mm. Intill många kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under

1700- och tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska kyrkomiljöerna 

hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande kulturhistoriskt värde. 

Gotländska fiskelägen [I 60] 

Motivering: 

Fiskelägen i gotländsk tradition, ofta med rötter i förhistoriska hamnlägen, bestående av bodar från 

1600- till 1900-talet, byggda för redskapsförvaring och tillfällig övernattning för det husbehovsfiske 

som Gotlands bönder fordom bedrev då alla hade tillgång till stranden. 


Fiskelägena är inbördes olika, med oftast träbodar på västra och norra Gotland och stenbodar på östra 

och södra Gotland. De äldsta bodarna är byggda i skiftesverk eller knuttimring med gavelingång och 

faltak, de något yngre i sten med flistak på södra Gotland, de yngsta i resvirke med spån- eller papptak. 

Till fiskelägena hör båtlänningar eller bryggor, gistgårdar/braidningar för nättorkning, lysstänger, 

fiskrökar mm. 

Följande fiskelägen ingår i riksintresset Gotländska fiskelägen: Sigsarvestrand och Häftingsstadar 

i Hangvar, Agbod i Gothem, Hammars i Norrlanda, Grynge i Gammelgarn, Vitvär i Ardre, Hus i 

Rone, Holm i Vamlingbo, Valbybodar i Fröjel, Kovik i Sanda och Gnisvärd i Tofta socken.

Tingstäde 

Hejnum 

Häftings 

Hangvar 

MARKSLAG 

Fallet 

Hall 

Sigsarve-Suderbys 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Gann 

Lärbro 

Lärbro 

Domarlunden-Pavalds 

Othem 

Barläst 

Slite 

Bläse 

Hellvi 

Fleringebygden 

Rute 

S:t Olofsholm 

Riksintresse för kulturmiljövården 

13. Riksintresse för kulturmiljövården 

Kyllaj-Lörje 

Hau 

Fårösund 

Bunge 

0 2.5 

5 10 

Km

5.1.11 Kulturmiljö- kulturminneslagen 

Följande material har ställts samman av Kulturmiljö som underlag till projektet Markanvändning 

Norra Gotland: 

Prioriterade och skyddade områden 

Prioriterade områden för kulturmiljövården på norra Gotland omfattar följande: 

• Värdefullt kulturlandskap 

• Fornlämningsområden 

• Byggnadsminnen, med närmiljö 

• Medeltida kyrkor, med närmiljö 

• Fiskelägen, med närmiljö 

Dessa områden skyddas på olika sätt och i varierande grad, bl.a. genom Kulturminneslagen 

(KML) och Miljöbalken (MB). 

KML 

Starkast lagskydd ger Kulturminneslagen (1988:950). I inledningsparagrafen anges att ”Det är 

en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av 

alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den 

som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks 

eller begränsas.” 

KML är tvingande när det gäller fornlämningar och deras närmiljö. Lagens grundläggande 

syfte är att fornlämningarna skall bevaras för framtiden. KML definierar även fornlämningsbegreppet 

(2 kap. 1 §). När fornlämningar berörs av ett arbetsföretag skall tillstånd sökas hos 

Länsstyrelsen. Länsstyrelsen avgör om tillstånd kan ges samt bestämmer villkoren för ett ev. 

tillstånd. Länsstyrelsen fastställer vidare kostnadsansvaret för åtgärden (2 kap. 6-15 §§). Obs! 

att alla fornlämningar är skyddade genom KML, oavsett om de är kända eller inte. 

KML skyddar inte bara den enskilda fornlämningen utan även dess närmiljö, dvs. det s.k. 

fornlämningsområdet. Länsstyrelsen fastställer i varje enskilt fall omfattningen av fornlämningsområdet 

(2 kap. 2 §). 

På norra Gotland finns 5 270 registrerade fornlämningsnummer (karta 1, tillgänglig i Länsstyrelsens 

GIS-system). Eftersom varje nummer kan innehålla flera fornlämningar är antalet 

fornlämningar betydligt högre än så. 

KML reglerar även skyddet av byggnadsminnen, dvs. enskilda byggnader eller byggnadsmiljöer 

av nationellt värde (3 kap. 1-21 §§). Beslut om byggnadsminnesförklaring fattas av Länsstyrelsen. 

Även byggnadsminnets närmiljö är skyddat, vilket anges i skyddsföreskrifterna. 

På norra Gotland finns 24 byggnadsminnen (karta 2, tillgänglig i Länsstyrelsens GIS-system). 

I KML 4 kap. regleras skyddet av kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, 

kyrkliga inventarier och begravningsplatser. På norra Gotland finns av naturliga skäl 14 me-

deltida kyrkor (14 socknar). De två medeltida ödekyrkorna räknas som fornlämningar (Ganns 

och Elinghem). 

MB 

Miljöbalkens 3 kap. innehåller grundläggande bestämmelser om hushållning med mark och 

vatten. Enligt 3 kap. 6 § skall områden av riksintresse för kulturmiljövården (samt naturvård 

och friluftsliv) skyddas mot sådana åtgärder som kan påtagligt skada kulturmiljön. 

Hushållningsbestämmelsernas huvudlinje är samutnyttjande. Om olika intressen kommer i 

konflikt med varandra, måste myndigheter och domstolar väga mellan dem. Om det handlar 

om ett område som är av riksintresse för två eller flera oförenliga ändamål, ska företräde ges 

åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, 

vattnet och den fysiska miljön i övrigt. 

Riksintresseområden för kulturmiljö representerar det mest värdefulla och säregna som finns 

i landet. De besitter ett högt värde i ett nationellt perspektiv. Kriterier för urvalet har fastställts 

av Riksantikvarieämbetet som har ansvaret för att peka ut områden av riksintresse. Det är 

också Riksantikvarieämbetet som utformat värdetexterna och tagit beslut i frågan. 

På norra Gotland finns 31 områden av riksintresse för kulturmiljö (karta 3, tillgänglig i Länsstyrelsens 

GIS-system). Områdenas innehåll varierar och kan bestå av kulturlandskap i sin 

helhet, bebyggelsemiljöer, fornlämningsområden, fiskelägen och kyrkomiljöer men även en 

kombination av dessa. Norra Gotland berörs också av ett område av riksintresse för friluftslivet, 

dvs. Gotlandskusten. 

Även kulturvärden i landskapet i övrigt skyddas genom MB 3 kap. 6 § men med en något 

svagare skrivning (”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse 

från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till 

friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller 

kulturmiljön”). 

Värdefullt kulturlandskap 

De av kulturmiljö prioriterade områden med värdefullt kulturlandskap på Gotland redovisas i 

ett program som färdigställdes av Länsstyrelsen 1993, dvs. ”Program för bevarande av det 

gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden”. Programmet utarbetades av Louise 

Berry och Jens-Henrik Kloth under 1992. För kulturmiljövårdens del äger programmet fortfarande 

relevans. Naturvården däremot har fått andra möjligheter att ta fram, beskriva och 

skydda värdefulla områden, bl.a. genom Natura 2000. 

Urvalet av områden med värdefullt kulturlandskap grundar sig på flera olika komponenter, 

t.ex. odlingslandskapets struktur, fornlämningsmiljöer och bebyggelsemiljöer. Urvalet kan 

också ses som en utveckling av de av Riksantikvarieämbetet fastställda riksintresseområdena 

för kulturmiljövård. Områdena med värdefullt kulturlandskap omfattar relativt stora ytor. På 

norra Gotland finns nio sådana, för kulturmiljövården prioriterade, områden (karta 4). Karaktäristiskt 

för norra Gotland är t.ex. kulturhistoriska lämningar med koppling till äldre tiders 

stenindustri.

Inom dessa områden med värdefullt kulturlandskap görs årligen särskilda vårdinsatser i Länsstyrelsens 

regi. Det kan gälla röjning, bete och information. Arbetet utförs t.ex. av särskilda 

s.k. fornvårdslag eller via avtal med markägare. 45 sådana områden vårdas kontinuerligt på 

norra Gotland (textbilaga 1). 

Områdena med värdefullt kulturlandskap på norra Gotland är följande: 

Hall 

Täta fornlämningsmiljöer visar på kontinuerligt boende och brukande sedan stenålder. 

Här finns kända boplatser från stenålder, äldre järnålder och vikingatid i anslutning till dagens 

bebyggelse. 

En stor del av det gamla kulturlandskapet finns kvar. 

De flesta åkrar som odlades i slutet av 1600-talet brukas än idag. 

Stor areal naturlig betesmark. 

Spår av äldre brukande är lätt avläsbart i nuvarande terräng. 

Småskalig arrondering. 

Ålderdomligt vägnät. 

Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer till största delen i ursprungligt läge med ålderdomliga 

drag och för trakten och norra Gotland bibehållen tradition. 

Området innehar stora skönhetsvärden. 

Det väl bibehållna kulturlandskapet med sina ålderdomliga drag och sin påtagliga kontinuitet 

från äldsta tider har ett stort pedagogiskt värde. 

Området är lättillgängligt och av mycket stort värde för friluftsliv och turism. 

Fleringe 

Fornlämningsbilden visar att området nyttjats sedan sten- och bronsålder och brukats sedan 

äldre järnålder. 

En stor del av 1600-talets åkrar odlas än idag. 


Spår av äldre odlande är till del lätt avläsbart i nuvarande terräng. 

Till stora delar väl bevarad småskalig arrondering. 

Till del ålderdomligt vägnät. 

Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer från 1700- och 1800-talen i ursprungligt läge 

med få moderna tillskott. 

Området har stora skönhetsvärden 

Här finns också stora pedagogiska värden. 

Området är lättillgängligt och av stor betydelse för friluftsliv och turism. 

Bunge 

Kontinuerligt boende sedan stenålder. 

Kända vikingatid och medeltida bebyggelselägen. 


I Bungemuseet och vid Gaustäde finns kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer med 

stort pedagogiskt värde. 

Hangvar -Othem 

Området har kontinuerligt nyttjats sedan stenålder och brukats sedan yngre bronsålder/äldre 

järnålder.

Här finns rester av ett stort antal gårdar från äldre järnålder samt känd vikingatida boplats och 

medeltida lämningar. 

Mycket av det gamla kulturlandskapet finns kvar. 

En stor del av 1600-talets åkrar brukas än. 


Spår av äldre brukande är ofta lätt avläsbart i nuvarande terräng. 

Småskalig arrondering. 

Till stor del bibehållet ålderdomligt vägnät. 

Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer ofta med kontinuitet från äldre järnålder med 

ibland för bygden särpräglade och ålderdomliga drag. 

I området finns stora skönhetsvärden. 

Det är pedagogiskt värdefullt genom sin småskalighet och gårdarnas påvisbara långa kontinuitet. 

Området är lättillgängligt och av stort värde för friluftsliv och turism. 

Stenkyrka 

Spår av mänsklig verksamhet i området sedan stenålder. 

Gotlands största sammanhängande gravfält samt rester efter gårdar och hägnadssystem visar 

på kontinuerlig bosättning i området sedan yngre bronsålder – äldre järnålder. 

Ett äldre vägnät, delvis förhistoriskt, samt en fortfarande småskalig disposition av markområdena 

ger området en ålderdomlig prägel. 

Gårdarna ligger kvar på samma plats sedan åtminstone 1700-talet och åkermarken från denna 

tid odlas fortfarande i dag. 

Den medeltida kyrkan och prästgården utför en intressant kulturhistoriskt miljö som dominerar 

landskapet i området. 

Relativt stor areal naturlig betesmark. 

Lärbro 

Lärbro är den fornlämningstätaste socknen på Gotland. 

Här finns kontinuitet alltifrån stenålder med kontinuerligt brukande sedan yngre bronsålder/äldre 

järnålder. 

I området finns rester efter ett stort antal järnåldersgårdar, ett flertal kända vikingatida bebyggelselägen 

och hamnlägen samt medeltida bebyggelselämningar. 

En relativt stor del av 1700-talets åkrar odlas ännu. 


Spår av äldre brukande till del avläsbart i nuvarande terräng. 

Till stora delar småskalig arrondering. 


Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer från 1700- till 1900-tal med ålderdomliga och 

till del genuina drag, oftast i ursprungligt läge. 

I området finns stora skönhetsvärden. 

Här finns också stora pedagogiska värden bl.a. i kalkindustrins utveckling genom tiderna. 

Området är lättillgängligt och av värde för friluftsliv och turism. 

Hellvi 

Fornlämningsbilden visar på kontinuitet i boende och brukande alltsedan bronsålder/äldre 

järnålder. 

I området finns husgrunder efter ett stort antal järnåldersgårdar liksom ett flertal kända vikingatida 

boplatser. 

Här finns också medeltida bebyggelselämningar.

Området präglas av småskalig arrondering med spår av äldre brukande. 

Stora areal naturlig betesmark. 


Flera väl bibehållna kalkindustrimiljöer. 

Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer, ofta i ursprungligt läge. 

Området har stora skönhetsvärden liksom pedagogiska värden. 

Det är lättillgängligt och av stort värde för friluftsliv och turism. 

Rute 

Fornlämningsbilden visar på långt kontinuerligt boende och brukande alltsedan bronsålder/äldre 

järnålder. 

I området finns ett flertal kända boplatser från vikingatid och medeltida bebyggelselämningar. 

Större delen av 1600-talets åkermark odlas än idag. 


Området präglas av en småskalig arrondering med spår av äldre brukande. 


Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer, ofta i ursprungligt läge. 

Området innehar stora skönhetsvärden. 

Här finns också pedagogiska värden. 

Området är lättillgängligt och av värde för friluftsliv och turism. 

Hejnum – Bäl – Vallstena 

Täta fornlämningsmiljöer i tre socknarna visar på kontinuerligt nyttjande sedan stenålder och 

brukande sedan äldre järnålder. 

Mycket av det gamla kulturlandskapet är ännu bevarat. 

De flesta 1700-talsåkrar odlas än idag. 


Flera områden med ängsmark som hör till de mest värdefulla på Gotland 

Spår av äldre brukande är lätt avläsbart i nuvarande terräng. 

Till övervägande del småskalig arrondering. 


Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer från medeltid, 1700- och 1800-talet , oftast i 

ursprungligt läge och med åoplderdomli8ga bygdetypiska drag. 

Området har stora pedagogiska värden. 

Här finns stora skönhetsvärden. 

Det är lättillgängligt och har stor betydelse för friluftsliv och turism

5.2.1 Kalkstensindustrin på Gotland – en historik 

Källor: Birgitta Radhe, opublicerat manus ”Med slägga, spett och borr”; Sara Eliasson, 

underlagsmaterial till Länsmuseets utställning ”Vad vore Gotland utan kalkstenen?”; Åke G 

Sjöberg, ”Den gotländska kalkbränningens genombrott”. 

Kalk- och sandstenbrytning har en lång historia på Gotland. Stenen var ett naturligt och relativt 

lättillgängligt råmaterial redan under forntiden – tänk bara på de unika gotländska bildstenarna. 

Brynen av sandsten har återfunnits i vikingatida gravar, även på finländsk mark. Dopfuntar av 

gotländsk sand- och kalksten spreds under medeltiden inte bara i Norden utan även i norra Europa. 

Medeltiden var också den period på Gotland, då mängder av byggnader uppfördes i sten. Det 

handlar framför allt om 1200-talet, då stenhusbyggandet på ön var intensivt. De många 

kyrkorna byggdes om och till, i Visby innerstad tog raderna av trappgavelshus form och på 

den gotländska landsbygden uppfördes hundratals magasin och boningshus i sten. Trots den 

intensiva byggperioden är såren i landskapet, dvs. de medeltida stenbrotten förhållandevis 

små. De ligger dessutom i nära anslutning till den byggnad som uppfördes, eftersom man av 

naturliga skäl bröt stenen så nära byggplatsen som möjligt. 

Den medeltida högkonjunkturen på Gotland klingade av redan innan ön kom i danska händer 

år 1361. Danskarna hade på 1500-talet monopol på sandstensbrotten och bröt byggnadssten 

till bland annat slottsbyggen i Danmark. 

Bränning av kalk till murbruk är känd sedan tidig medeltid. Det handlade då huvudsakligen 

om en småskalig produktion för inhemskt behov och i mindre grad om export. Det var först 

vid mitten av 1600-talet som de stora kalkugnarna byggdes och exporten tog fart. 

Genombrottet för kalkindustrin kom genom specialiserade köpmän. 1600- och 1700-talen var 

kalkpatronernas tid, då skutor med släckt eller osläckt kalk gick till både svenska, danska och 

tyska hamnar. 

Under 1700-talet brändes kalk i stor skala på den gotländska landsbygden, särskilt på norra 

Gotland. Det rörde sig dels om stora ugnar för export, dels om kalkbränning i mindre skala 

nära gården för husbehov. År 1733 t.ex. fanns det 36 större kalkugnar i drift samt 40 mindre 

”kalkmilor”. Till alla dessa ugnar gick det åt mängder med ved. Den intensiva kalkbränningen 

ledde till skogsskövling av norra Gotlands skogar. Med anledning av de hotade skogarna 

beslutade regeringen att man fick skattelindringar på Gotland om man byggde sitt hus i 

kalksten och inte i trä. Senare ersattes veden av kol. 1885 var cirka 200 kalkugnar verksamma 

på ön. 

Sveriges industrialisering under slutet av 1800-talet förde med sig en kraftigt ökad efterfrågan 

på kalksten från Gotland. Cellulosaindustrins uppgång bidrog till det. Även vid järnverk och 

sockerbruk behövdes kalksten (man använde kalk för att rena sockermassan). Under 1800talets 

andra hälft förbättrades tillverkningsprocessen för cement, som används för 

framställning av betong, och ett nytt användningsområde för den gotländska kalken 

etablerades. 1884 anlades Visby cementfabrik och en bit in på 1900-talet byggdes 

cementfabrikerna i Valleviken och Slite. Cementfabriken i Visby hade år 1900 200 anställda. 

Intresset för kalksten gjorde att många nya stenbrott öppnades på norra Gotland. Samtidigt 

bildades flera nya bolag. Dessa slogs ihop i större bolag för att möta konkurrensen från ännu

fler bolag som ville etablera sig på Gotland. Köp och försäljningar bolagen emellan avlöste 

varandra. 

Att bryta kalk var ett smutsigt och slitsamt jobb och det krävdes också mycket folk. Allt 

gjordes för hand, från borrning av hål för dynamiten till sortering och lastning av den 

sprängda stenen. Arbetet var ofta hälsovådligt. Kalkdammet förstörde arbetarnas lungor och 

ledde med tiden till stendammlunga, irriterade ögon och hud. Man jobbade dessutom på 

ackord. Man hade ackord per vagn och viss storlek på stenen. När det regnade kunde man inte 

jobba, eftersom stenen blev hal och det var lätt att slinta. Då fick man heller ingen lön. 

Dessutom fick arbetarna själva betala för dynamit och eventuella skador på arbetsredskap. 

Om arbetarna blev skadade hade företaget ingen skyldighet att ersätta dem på något sätt. De 

fick själva betala sin sjukförsäkring till sjukkassan. I och med att arbetarna bara hade jobb 8-9 

månader om året kunde det bli mycket knapert. Många fiskade, höll djur och odlade lite för att 

hålla svälten borta. Kvinnorna stickade, tvättade och sålde ägg och fisk. 

En topp i sysselsättningen kom vid mitten av 1930-talet, då 600 personer arbetade vid brotten. 

Av dem arbetade 140 i Bläse (som nu är museum). Blocksten från flera gotländska brott 

skeppades till Tyskland och användes t.ex. vid byggandet av det tyska vägnätet ”Autobahn”. 

Vid slutet av andra världskriget uppstod det brist på arbetskraft. Dessutom började kunderna 

kräva bättre sorterad kalksten. Detta ledde till en ökad mekanisering. Tryckluftsborrar, 

ånglok, grävskopor och lastbilar började användas i brotten men ända in på 50-talet förekom 

handlastning. 1955 bildades AB Gotlands Förenade Kalkbrott som bl.a. tog över 

verksamheten i de mekaniserade brotten vid Storugns, Bungenäs och Smöjen. 

Produktionstakten drevs upp med mekaniseringen och därmed ökade kravet på rationalisering. 

Vissa stenbrott ansågs mindre lämpliga och lades ned. Från att ha varit utspridd på många 

mindre platser har produktionen idag koncentrerats till ett fåtal områden. 

Varje år bryts 6, 2 miljoner ton kalksten på Gotland. Det motsvarar en kub med 134-135 

meters längd på varje sida. Det innebär nära 17 000 ton per anställd och år, att jämföra med 

produktionen under tidigt 1900-tal som var 2 700 ton per anställd (sammanlagt 1,6 miljoner 

ton). Under samma period har antalet sysselsatta inom kalkindustrin nästan halverats. Idag 

sysselsätter kalkindustrin på Gotland ca 370 personer. Till dessa kommer ytterligare 115 

genom entreprenadtjänster. De flesta av dessa människor lever och bor på norra Gotland. 

Kalkindustrin på Gotland domineras av de två stora bolagen Nordkalk vid Storugns och 

Cementa i Slite. Båda har utländska ägare.

Stenbrott 

Medeltid – 1800-tal Tidigt 1900-tal Tidigt 2000-tal

5.2.2 Användning av kalkstenen 

Framställning av bränd kalk 

Kalksten används direkt som stycken eller i mald form i en mängd tillämpningar. I 

vissa tillämpningar krävs bränd kalk. Sådan framställs genom att kalkstensbitar hettas 

upp till drygt 1000 grader. Kolet och en del av syret som finns bundet i kalkstenen 

drivs då av som koldioxid och återstoden, den brända kalken, består av kalciumoxid. 

Kemiskt kan processen illustreras med formeln CaCO3 CaO + CO2 

Den brända kalken reagerar lätt med vatten så att kalciumhydroxid (kalciumhydrat) 

bildas. Detta sker då bränd kalk begjuts med vatten. Det kallas även släckt kalk. 

Processen att släcka kalk kan illustreras med formeln CaO + H2O Ca(OH)2 

En uppslamning av hydroxiden i vatten blandad med sand kallas murbruk eller kalkmurbruk 

och har använts som byggmaterial sedan urminnes tider. Murbruket hårdnar 

genom att kalciumhydroxiden reagerar med luftens koldioxid och bildar kalciumkarbonat, 

samma sammansättning som kalkstenen som var utgångsmaterialet. Det kan 

illustreras med följande formel Ca(OH)2 + CO2 CaCO3 + H2O. 

Det kan vara intressant att veta att den mängd koldioxid som bildas då kalkstenen 

bränns åter fångas in då den släckta kalken hårdnar så att nettoemissionen av koldioxid 

från kalken blir noll. 

Cementframställning 

Vid tillverkning av cement blandas mald kalksten och märgelsten i lämpliga proportioner 

och bränns i en roterugn vid ca 1400 grader. Då bildas kalciumsilikat. Det 

blandas sedan med gips och mals till ett fint pulver som utgör cement. Detta använd 

för betongtillverkning genom tillsats av vatten och grus och sten för att göra betong. 

Betongen är i allmänhet förstärkt med armeringsjärn för att öka hållfastheten. 

Tillämpningar 

Kalksten används inom en rad olika områden varvid gruvindustrin, stålindustrin, 

byggmaterialindustrin, pappers- och cellulosaindustrin, samt kemiska industrin kan 

nämnas. 

Inom gruvindustrin används i kalksten bl.a. vid tillverkning av pellets. Inom stålindustrin 

används det i masugnarna då råjärn tillverkas och senare används bränd kalk 

för att ta bort svavel ur råjärnet. I konverterprocessen används bränd kalk som 

slaggbildare för att få ett rent stål. Det är viktigt att ha jämn kvalitet på kalkstensprodukterna 

eftersom stålindustrin strävar efter att få så jämn kvalitet och hålla så noggranna 

analyser som möjligt på sina slutprodukter. Särskilt viktiga är egenskaperna 

vid bränning där det är viktigt att de kalkstycken som bränns fortfarande är i styckeform 

efter bränningen och inte faller sönder i pulverform. Den gotländska kalkstenen 

är den bäst lämpade för detta ändamål och används av stålverk runt Östersjön. Detta 

är en konkurrensfördel för gotländsk kalksten. Om stålverken skulle göra avkall på 

kvalitetskraven på kalkstenen skulle det gå åt mera kalk och mera sten vilket resulterar 

i att mer slagg skulle bildas, mer energi skulle krävas och företagen skulle få större 

kostnader. Detta medför således större uttag av kalksten och högre belastning på 

miljön. Något likvärdigt alternativ till den gotländska kalkstenen finns inte runt Östersjön. 

Om den gotländska stenen inte skulle vara tillgänglig måste ersättningskalkste-

nen sökas i övriga Europa med längre transporter och därmed ökade fraktkostnader 

och större utsläpp av luftföroreningar som följd. 

Inom byggmaterialindustrin torde den största användningen vara vid cementtillverkning. 

Cement utgör i sin tur basen för tillverkning av betong. Kalksten kan också användas 

direkt som byggnadssten, fasadplattor, arbetsbänkar, fönsterbänkar, trottoarsten, 

kantsten etc. genom huggning och sågning av kalkstensblock. Kalksten utgör 

likaledes basen i kalkbruk som används och har använts i tusentals år för att sammanfoga 

bl.a. kalksten och tegel och som fasadputs. 

Inom pappersindustrin används kalkstensbaserade produkter som fyllnadsmedel och 

bestrykningsmedel. Fyllnadsmedel används för att fylla ut utrymmet mellan fibrerna i 

papper och bestrykningsmedel används för att få ett glättat papper och för att förbättra 

papperets egenskaper vid tryckning. 

I övrigt har kalkstensprodukter en mycket vid användning inom bl.a. kemisk industri, 

vid tillverkning av målarfärg, gödsel, socker, glas och glasfiber, som jordförbättringsmedel 

och för att rena vatten och rökgaser m.m. Den sistnämnda, rökgasrening, är 

ett växande användningsområde. Det används också inom foderindustrin för att tillföra 

djuren kalk via födan.

5.2.3. Krav på kalksten från användningssynpunkt 

När kalkstenen utvinns ställs krav på att stenen skall ha vissa egenskaper som 

hänger samman med dess användning: Med den mångfald användningsområden 

som finns för kalkstensbaserade produkter finns även en mängd krav på råvaran för 

att rätt produkter skall kunna framställas. 

Från kemisk synpunkt är det viktigt att kalkstenen håller: 

– låg svavelhalt (stålindustrin, kemisk industri, livsmedelsindustri) 

– låg kiselhalt (stålindustri, kemisk industri, livsmedelsindustri) 

– hög kalciumkarbonathalt (gäller alla ) 

– låg halt av alkalimetaller (cementindustri) 

– låg halt av föroreningar över huvud taget (pappersindustrin) 

– jämn halt – d.v.s. har låga variationer i halterna (alla) 

Den sammanlagda magnesium- och kalciumhalten har betydelse i vissa fall. 

Kalksten används direkt i masugnar för att binda oönskade ämnen samt för att styra 

slaggens smälttemperatur. Om en kalksten med lägre kvalitet skulle användas skulle 

det dels innebära en ökad förbrukning och dels ökade utsläpp av koldioxid. Det senare 

beror på att mer kalksten skulle förbrukas per ton producerat järn vilket ger ökade 

direkta utsläpp av koldioxid från kalcineringen och indirekt ökade emissioner då kalcineringen 

förbrukar mer kol och koks. 

Bränd kalk används i stålkonvertrar och i skänkar för flytande stål. Den brända kalken 

bildar en slagg som binder oönskade ämnen samt minskar värmeförlusterna. Om den 

brända kalken tillverkas av en kalksten med sämre kvalitet så kommer förbrukningen 

av bränd kalk att öka. Det leder i sin tur till ökade slaggmängder och därmed höjda 

kostnader. 

Mekanisk-termiska egenskaper är viktiga. Det gäller särskilt då kalkstenen bränns i 

ugn till bränd kalk. Då får inte produkten falla sönder så att det bildas en finfraktion 

utan kalkstensbitarna skall finnas kvar som kalkstycken efter bränningen. Bäst egenskaper 

från denna synpunkt har revkalksten och sämst är fragmentkalksten, som faller 

sönder nästan helt vid bränning. 

De reologiska egenskaperna är särskilt viktiga liksom kalkstenens renhet då det gäller 

användningen inom pappersindustrin. 

Eftersom det finns variation av olika rena kalkstenar måste företagen anpassa brytningen 

så att den blir selektiv. För cementindustrin gäller att mängden kalksten och 

märgelsten, som utgör råvaran för cementtillverkningen, skall avpassas så att en 

blandning erhålles inför bränningen som ger rätt sammansättning av cementen. 

Från teknisk-ekonomisk synpunkt ställs kravet att fyndigheter skall ha en viss storlek 

så att det lönar sig att bryta den. Det gäller såväl ytutbredning som mäktighet (tjocklek).Det 

är stora investeringar som fordras för att påbörja en utvinning och det krävs 

en bas som räcker ett antal år för att det skall löna sig att genomföra investeringen. 

För cementfabriker har investeringshorisonter på 25 – 50 år nämnts. Det är också 

viktigt att fyndigheterna finns på en sådan plats att de interna transporterna blir så

korta som möjligt. På Gotland är det också en stor fördel att det finns hamnar i anslutning 

till anläggningarna så att frakten kan ske på ett rationellt och inte alltför kostnadskrävande 

sätt till kunderna. 

Den gotländska kalkstenen som nu bryts ur Silurlagren uppfyller dessa krav och är 

den enda kalksten som gör det i Sverige. Detta gäller för övrigt i hela Östersjöområdet.

Tingstäde 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Cementa 

Slite 

stenhuggeri 

Lärbro 

Cementa 

Eurolime 

Slite 

Gotlands Kalkverk 

Ncc 

Nordkalk 

Slite stenhuggeri 

Svenska Mineral 

14. Kalkstensindustrins markinnehav 

Gotlands Kalkverk 

Nordkalk 

Eurolime 

Ncc 

Svenska 

Mineral 

Fårösund 

0 2.5 

5 10 

Km

5.2.4 Kalkstensindustrins struktur 


• Kalkstensindustrin på Gotland är lokaliserad till norra delen av ön 

• De tre största företagen är Cementa AB, Nordkalk AB och Svenska Mineral 

• Kalkstensindustrin sysselsätter 376 personer på Gotland på helårsbasis 

• Ytterligare 365 personer sysselsätts i viss utsträckning med att utföra olika typer av tjänster åt 

kalkindustrin 

• Totalt bryts drygt 6,8 miljoner ton kalksten på norra Gotland varje år 

• Kalkstensindustrin bidrar till landsbygdsutvecklingen bland annat genom att erbjuda arbetstillfällen 

och genom att ekonomiskt stödja olika aktiviteter på landsbygden 

Se kartor på sidorna 82 och 101. 

Ett företag bryter kalksten och märgelsten samt framställer cement av dessa råvaror. Det är Cementa i 

Slite. 

Två företag bryter kalksten och säljer som industrimineral. Det ena är Nordkalk i Storugns med brott i 

Klinthagen och det andra är Svenska Mineral som har sitt stenbrott i Stucks. 

Ett företag framställer bränd kalk. Det är Kalkproduktion AB, (KPAB) i Storugns. Det ägs till två tredjedelar 

av Nordkalk. Därutöver bryts kalksten i relativt liten skala för att framställa "nyttosten" d.v.s. plattor 

m.m. 

Företagsöversikt norra Gotland 

Antal heltidssanställda Entreprenörer Övriga Markinnehav (ha) Brytning (tusen ton/år) 

Cementa 210 300 155 1 244 3 000 

Nordkalk inkl KPAB 130 50 20 2 595 3 300 

Sv. Mineral 1 15 2 502 550 

NCC 970 

Gotl. Kalkverk 2 427 

Eurolime 841 

Övrig stenindustri 35 

TOTALT 376 365 177 8 579 6 850 

Den geografiska utbredningen av kalkstensindustrins totala markinnehav på norra Gotland framgår av 

karta på sidan 101. 

En översikt över samtliga aktiva kalkstensbrott på norra Gotland framgår av karta på sidan 82.

Cementa AB 

Ägarförhållanden 

Bolaget ägs, sedan år 2000, av Heidelberg Cement. 

Anställda och entreprenörer 

Cementa, lokaliserat till Slite på norra Gotland, sysselsätter 210 personer fast anställda året runt. På 

laboratoriet i Slite sysselsätts ytterligare 50 personer på heltid. Periodvis sysselsätts dessutom 200- 

300 personer/entreprenörer framförallt med reparationer och underhåll. 

Cementa har inget eget rederi. Cementen fraktas med tre fartyg som sysselsätter sammanlagt 60 

personer. 

Omsättningen för fabriken i Slite är cirka en miljard kronor per år. Den årliga lönekostnaden är i storleksordningen 

100- 110 miljoner kronor. 

Verksamhet 

Bolaget bryter både ren kalksten och märgelsten för framställning av cement. 

Varje år bryter Cementa cirka 3 miljoner ton sten. Av detta är 1,8 miljoner ton kalksten och 1,2 miljoner 

ton märgelsten. 

Av dessa tre miljoner ton sten produceras 2 miljoner ton cement varje år i fabriken i Slite (viktminskningen 

beror på att CO2 ”kokas” bort ur stenen). 

Detta motsvarar 2,5 % av Heidelberg Cements produktion, (80 miljoner ton). Den årliga produktionen 

av cement i världen är lite drygt 2,1 miljarder ton varav Kina producerar cirka 1 miljard ton om året. 

Cementa lever på att exportera cement. Under 2005 exporterade företaget 62 % av den totala produktionen 

av cement från Slite- fabriken. Cementen från Slite konkurrerar med annan cement på världsmarknaden. 

Företaget uppger att förutsättningen för att lyckas med detta är att ha tillgång till högkvalitativ kalksten 

på File hajdar som möjliggör för företaget att tillverka kvalitetscement. 

I Slite finns också Cementa Research. 

Cementa investerar mellan 40- 70 miljoner kronor per år i ny teknik och i utveckling av fabriken. 

Kunder 

Omkring 50 % av den producerade cementen exporteras till USA. Florida är ett av världens mest expansiva 

områden på byggsidan. 

Hur länge räcker stenen? 

Den mängd sten som det finns tillstånd till att bryta idag, nuvarande ramområde, räcker till 2021- 2025. 

Märgelstenen i det ”västra brottet” räcker till 2021. 

Kartan på sidan 104 visar Cementas markinnehav. Den visar också de områden där bolaget har tillstånd 

till brytning i dag. Man kan också urskilja de områden där de aktiva stenbrotten finns och den 

påverkanszon som schematiskt har lagts ut på kartan. ( Påverkan på närmiljön, se avsnitt 5.2.5)

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

KALKBROTT 

Cementa markinnehav 



15. Kalkstensutvinning. Cementa 

0 1 

2 4 

Km 

Zone som påverkas av kalkstensbrytningen

Nordkalk AB 


Bolaget ägs av en finländsk investerargrupp. 


Nordkalk på Gotland sysselsätter 130 personer året runt. Ytterligare 20 personer är entreprenörer åt 

Nordkalk. 

Bolaget köper in lokala tjänster för ca 16 – 18 miljoner kronor under ett normalår. Under år då investeringar 

görs blir det mer. 

Verksamhet 

Bolaget bryter ren kalksten för utskeppning av krossad kalksten och bränd kalk. 

Varje år skeppas 2,7 miljoner ton kalksten till de olika kunderna. Motsvarande siffra för bränd kalk är 

140 000 ton. 

Kunder 

De största kunderna är Stål- och järnindustrin i Norden samt Stahlwerke Bremen med bland andra 

SSAB i Luleå, Ruukki i Brahestad Finland och LKAB i Kiruna/Malmberget som större kunder. 


Den mängd sten som det finns tillstånd till att bryta idag räcker till år 2010. 

Om tillstånd till borttagande av vägbank, fördjupning av brottet, Klinthagen, samt brytning närmare väg 

148 ges räcker stenen till år 2012. 

Om tillstånd ges till brytning av det ansökta området vid Bunge Ducker räcker stenen till år 2037. 

Bungetäkten förväntas innehålla 80 miljoner ton kalksten. 

Kartan på sidan 106 visar Nordkalks industrinära markinnehav. Den visar också det område där bolaget 

har tillstånd till brytning i dag. Man kan också urskilja det område där det aktiva stenbrottet finns 

och den påverkanszon som schematiskt har lagts ut på kartan. ( Påverkan på närmiljön, se avsnitt 

5.2.5)

Träskmyr 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

KALKBROTT 

16. Kalkutvinning. Nordkalk och Slite stenhuggeri 

Nordkalk markinnehav 

Slite stenhuggeri markinnehav 



Horsan 

Hoburgs 

myr 

Zon som påverkas av kalkstensbrytningen 

Mölner myr 

0 1 

2 4 

Km

Svenska Mineral AB 


Bolaget ägs av familjen Juvél, (Värmland). 


Svenska Mineral på Gotland sysselsätter 15 personer året runt. Indirekt tillkommer ytterligare några 

entreprenörer, främst på underhåll- och transportsidan. 

Verksamhet 

Bolaget bryter ren kalksten för utskeppning av krossad kalksten. Bolaget bryter cirka 550 000 ton kalksten 

per år. Utskeppningen sköts av Österströms rederi baserat i Norrköping. 

Kunder 

De största kunderna är bl.a. SSAB och Outokumpu. Årligen levereras även betydande mängder sten 

till massa- och sockerindustrin. 


Den mängd sten som det finns tillstånd till att bryta idag räcker till år 2010. 

På fastigheten finns i dag reserver av sten som bedöms räcka åtminstone ett par tre hundra år med 

dagens brytningstakt. 

Kartan på sidan 108 visar Svenska Minerals markinnehav. Den visar också det område där bolaget 

har tillstånd till brytning i dag. Man kan också urskilja det område där det aktiva stenbrottet finns och 

den påverkanszon som schematiskt har lagts ut på kartan. ( Påverkan på närmiljön, se avsnitt 5.2.5)

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Släkmyr 

Bebyggelse 

Bästeträsk 

Rutemyr 

KALKBROTT 

Tvärlingsmyr 

Svenska Mineral markinnehav 

Nordkalk markinnehav 

17. Kalkstensutvinning. Svenska Mineral 


Ej aktivt stenbrott 


Ojnaremyr 

0 1 

2 4 

Km 

Zon som påverkas av kalkstensbrytningen 

Hauträsk

NCC 

NCC äger i dag cirka 1 000 hektar fördelat på tre skiften. 

Marken är ursprungligen inköpt för att säkra bolagets framtida kalktillgångar. Bolaget har för närvarande 

inget täkttillstånd. 

En del av den ursprungliga marken avyttrades under 90-talet till Svenska Mineral. Ett bolag som idag 

utvinner kalksten inom det aktuella området för användning i stålindustrin. 

NCC:s mark brukas i dag för skogs- och lantbruksändamål. Bolaget har, förutom dagens användning, 

två viktiga intressen i fastigheterna. 

Det ena är att i framtiden kunna ta tillvara de kalkresurser som finns på fastigheterna. Det andra är att 

kunna vidareutveckla området för andra ändamål som bebyggelse, fritid eller liknande. 

Kartan på sidan 110 visar NCC:s markinnehav. 

Gotlands Kalkverk AB 

Gotlands Kalkverk ingår i samma koncern som Cementa, (Heidelberg Cement). Huvudkontoret i Sverige 

ligger i Malmö. Nuvarande verkställande direktören heter Hans Olsson, ( telefon 040-165127). 

Företaget består i dag av ett antal gamla företag som fusionerats och uppgått i Gotlands Kalkverk. 

Gotlands Kalkverk äger i dag 2 427 hektar på norra Gotland. 

Syftet med markinnehavet är, förutom att säkra framtida eventuella råvarubehov, är att upplåta en del 

mark till vindkraftproduktion. En del har man för avsikt att avyttra till fritidsbebyggelse. Man har också 

för avsikt att behålla mark som skall få vara orörd för att bevara naturmiljöer för kommande generationer. 

Eurolime 

Ingår i en industrigrupp som kallas ”Loist”, (www.loist.com). Företaget äger 841 hektar mark på norra 

Gotland. 

Syftet med markinnehavet är att säkra framtida behov av kalksten. 

Företaget är baserat på Kanalvägen 10C, 194 61 i Upplands Väsby. Kontaktperson är för närvarande 

Per Larsson.

Släkmyr 

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bästeträsk 

Rutemyr 

Bebyggelse 

Tvärlingsmyr 

Ojnaremyr 

NCC markinnehav 

Hauträsk 

18. Markinnehav. NCC 

Fårösund 

0 1 

2 4 

Km

5.2.5 Påverkansområde i anslutning till stora bergtäkter 

Täktverksamheten omfattar borrning, sprängning, skutknackning, krossning och transport. 

Dessa moment medför miljöpåverkan i form av buller, damning, vibrationer och luftstötvågor samt 

kanske också påverkan på grundvattnet, (föroreningsrisk och eventuell bortpumpning av vatten), samt 

risk för stenkast ut från täkten. 

Buller alstras vid sprängning, borrning, tippning, krossning, skutknackning och trafik. 

Vibrationer uppstår främst i samband med sprängning, men även transporter orsakar vibrationer. 

Vibrationer upplevs som mycket störande långt innan de anses vara skadliga för bebyggelse, på 

Gotland verkar det mycket svårt att förutse vibrationernas utbredning på grund av att kalkstenen är 

olika hård och därigenom leder vibrationerna olika. Det är också möjligt att vibrationer påverkar vatten 

och avloppsanläggningar genom att t. ex. rör knäcks eller att förorenat vatten hittar nya vägar till en 

vattentäkt. 

Luftstötvågor alstras vid sprängning och upplevs som mycket störande då det är dessa som tex. 

främst får fönster och porslin i skåp att skallra. 

Damning uppstår vid all hantering av stenen och från fordon som kör i dammet när det är torrt ute. En 

mycket störande ”våg” av stoft uppstår vid sprängningen. Dammet smutsar ner allt utomhus, fönster, 

bilar, tvätt, trädgårdsmöbler med mera. 

Grundvattennivån kan påverkas genom utpumpning samtidigt som sprängmedel och exempelvis olja 

från fordon kan förorena grundvattnet. 

I ”Bättre plats för arbete” utgivet av NV, Boverket, Räddningsverket samt Socialstyrelsen anges 

riktvärdet för lämpliga skyddsavstånd till olika störande verksamheter. För gruva och anrikningsverk 

anges 1000 meter och för täkt och krossverk anges 500 meter. 

De stora täkterna på Gotland bör betraktas som gruvor vilket också företagen kallar dem internt. Att de 

benämns som täkter beror på att kalksten ej faller under gruvlagstiftningen, medan omfattningen och 

tekniken är mer gruvlik än täktlik. 

Utifrån ovanstående resonemang borde skyddsavstånd till bostäder, om man generaliserar, vara minst 

500 m och gärna 1 km från täktkant, men observera att det alltid är en individuell prövning.

5.2.6. Påverkan på ytvatten och grundvatten 

Hur kalkstensutvinning påverkar ytvattnet varierar från plats till plats. Genom att 

kalkstenen bryts i ett hål i markytan kommer det att utgöra en lågpunkt i 

terrängen. Det finns då risk att ytvatten rinner ner i brottet. Detta kan hindras 

genom att vallar och diken konstrueras runt brottet. Direkt inflöde från 

nederbörden sker genom att det regnar ner i gropen och vatten måste i sådana fall 

pumpas upp ur brottet. Reningsåtgärder kan bli aktuella av sådant vatten för att 

garantera att det vatten som släpps ut inte förorenats. 

Påverkan av grundvattnet vid brytning av kalksten sker genom att då en grop 

görs i berget i form av ett kalkstensbrott kommer vatten att rinna in i den från 

omgivande berg. Mängden beror på hur grundvattenytan står i förhållande till 

brottet och hur tätt berget är. Inströmmande grundvatten pumpas upp ur gropen 

och kan efter eventuell rening infiltreras så att det åter blir grundvatten. 

Avsänkning av grundvattenytan kommer att ske på grund av pumpningen, mest 

närmast kanten till brottet och sedan avtagande med ökande avstånd. Det leder 

till ändringar i strömningsmönstret för grundvattnet under den tid gropen hålls 

torrlagd, d.v.s. under brytningsfasen. När brytningen har avslutats och 

pumpningen har upphört fylls gropen efterhand med vatten och grundvattnet 

återgår till tidigare förhållanden.

5.2.7 Efterbehandlingsstrategier för bergtäkter 

När man planerar för en bergtäkt är det viktigt att redan i ett tidigt skede fundera över hur 

området ska efterbehandlas. Kommer det att finnas höga bergskanter att hantera eller är det ett 

helt berg som tas bort så att området blir platt efteråt? Gör man ett djupt hål i marken som kan 

vattenfyllas efteråt? Om man kan planera brytningen så att verksamheten kan avslutas utan 

några höga slänter eller massförflyttningar så har man sparat mycket både i pengar och 

bekymmer. 

Avslut med höga stup 

Om man har en täkt som kommer att avslutas med en eller flera höga bergssidor efteråt finns 

följande varianter att arbeta med: 

Stup med skyddshylla 

En skyddshylla med en bredd om ca fem meter sprängs ut två till tre meter under den 

naturliga markytan för att minska risken att människor och djur som oavsiktligt trillar ut för 

kanten omkommer. I de fall man använder denna variant kombineras den oftast med andra 

former av varningar ovanför brottskanten. Det kan t.ex. vara en jordvall följd av en 

rensopad/avskalad bergyta innan bergbranten. Om täkten ligger i en gammal jordbruksbygd 

kan man kräva att en för trakten traditionell stenmur uppförs mellan omgivande mark och den 

avskalade bergytan. I gamla täkttillstånd för kalkbrytning i Västergötland har metoden stup 

med skyddshylla även kombinerats med anläggande av taluskoner nedanför stupet. 

Snedsprängning 

Efter den sista traditionella produktionssprängningen läggs en sprängsalva i snedställda 

borrhål. På så vis kan en brant sluttning åstadkommas vilken minskar framtida skaderisker för 

människor och djur. Problem med denna metod kan vara att få en så flack lutning som i 

många fall är önskvärd ur framtida markanvändningssynpunkt. 

Trappsprängning 

När man närmar sig täktens ytterkant så inleder man utsprängandet av ett antal hyllor genom 

att borrdjupet görs mindre för varje gång. Trappstegens höjd kan varieras men bör inte 

överstiga 4-5 meter. Dess djup måste bestämmas i proportion till höjden och med tanke på 

den släntlutning man vill åstadkomma. På så vis erhålls en stor trappa i branten som sedan kan 

utgöra en grund för återfyllande med avbanings- och jordmassor för en återetablering av t.ex. 

skog i området. 

Återfyllning 

Om täktverksamheten har medfört avbaning av stora mängder ovanpåliggande jord, morän 

eller liknande massor kan dessa användas för att skapa en slänt efter avslutad brytning. Ett 

annat upplägg kan vara att under bryttiden lämna de skut som uppkommer och låta dessa 

utgöra basen i släntarbetet. På så vis minskar man också störningar i form av skutknackning 

för närboende. I vissa lägen kan även återfyllning med andra massor visa sig vara intressant. 

Detta kan dock behöva prövas enligt andra paragrafer i miljöbalkens 9 kapitel beroende på 

materialets art och om det bedöms som anmälningspliktigt/tillståndspliktigt att lägga upp det 

eller inte. 

Vattenfyllning 

Om brytning görs under grundvattenytan eller om det finns god tillgång på inströmmande 

ytvatten kan en sjö skapas i samband med efterbehandlingen av området. Även i dessa fall 

kan bergsstup vara farliga. Stup som går från ett läge över vattnet och ned till mer än fem 

meters djup under vattnet är normalt inte så farliga vid fallolyckor eller medvetna dykningar. 

De bör dock utföras med någon typ av förvarning som till exempel en avstädad/sopad bergyta

ovanför. Stup som börjar under vattenytan bör förläggas så att samtliga badande har börjat simma 

innan de trampar utanför stupet. Det bör finnas svagt sluttande stränder på en till flera ställen runt sjön 

för att djur och människor ska kunna ta sig upp. Svagt sluttande stränder ger också ett tillskott till den 

biologiska mångfalden i området. 

Ett orosmoment i dessa fall är huruvida vattnet kommer att stiga till beräknad nivå eller inte. 

Därför kan det vara lämpligt att villkora återlämnandet av säkerheten . 

Nya kreativa lösningar 

Planer på att anlägga mer eller mindre permanenta konsertlokaler i bergtäkter har dykt upp på 

senare år. Områden för bergsklättring likaså. I båda fallen kan det strida mot planerad 

efterbehandling av området. Det är viktigt att beakta vilka säkerhetsaspekter som sådana 

verksamheter kommer att föra med sig. I dessa lägen bör säkerheten i området kanske 

planeras noggrannare eftersom platsen kommer att utgöra ett mål för rekreation och turism. 

Val av modell för efterbehandling bör göras utifrån omgivande landskaps utseende. Antingen 

för att få området att smälta in i omgivningen eller för att berika landskapet. Ingen del av 

landet är lika och alla prövningar ska utgå ifrån platsens förutsättningar. Det är därför viktigt 

att tänka på helheten i miljön och skapa det bästa för platsen. De lokala förutsättningarna kan 

också göra att vissa lösningar inte är möjliga, till exempel har planer på att skapa relativt stora 

vattenspeglar i samband med efterbehandling av täkter för kalkbrytning där vattnet lätt letar 

sig nya vägar i spricksystemen. 

Från MiljösamverkanSverige ”Efterbehandling av täkter 2006 ”

5.3 Jordbruk 

5.3.1 Jordbrukarna 

De gotländska lantbrukarna tillhör de yngsta i landet och det skiljer sig inte påtagligt i det här området jämfört 

med övriga ön. Könsfördelningen, om man ser på andelen sysselsatta inom lantbruket, är på länsnivå 1,7 

procent av de yrkesverksamma kvinnorna, för männen är siffran 9,8 procent. Tyvärr har vi inte tillgång till 

siffror som visar de exakta förhållandena i detta område. 

Ungefär 14 procent av öns lantbruksföretag finns i området. Storleksmässigt utgör de stora företagen ungefär 

lika stor del som i länet i stort. I det här perspektivet är andelen små företag däremot något fler. Det ingår 

dock endast areal åkermark i statistiken och skulle arealen naturbetesmark och antalet djur tas med skulle 

andra siffrorna kanske se lite annorlunda ut. 

5.3.2 Kött och mjölkproduktion 

Djurhållningen är, som tidigare nämnts, en viktig del i lantbruket på norr, precis som i länet i stort. I området 

finns drygt 13 procent av mjölkkorna och 17 procent av am- och dikorna. Andelen ungdjur i området uppgår till 

ca 14 procent av det totala på ön. Siffrorna ska ses mot bakgrund att djurredovisningen sker i den socken där 

ägaren är registrerad. För ungdjurens del gör detta troligtvis att antalet djur under betessäsong är fler än 

statistiken visar, eftersom det finns flera lantbrukare på andra delar av ön som fraktar sina djur till norr för vård 

av landskapet. 

Lantbruket och landskapet på norr präglas mycket av lammproduktionen. Nästan en fjärdedel av öns många 

får finns där och flera av de stora lammgårdarna är belägna i området. 

5.3.3 Aktivering av nedlagd betesmark 

Restaurering av naturbetesmarker har på många håll skett de senaste tio åren, inte minst i socknarna på norr. 

Marker som tidigare legat för fäfot har röjts, stängslats och betas nu åter. Här ska särskilt nämnas Hejnum 

Hällar inklusive Hejnum Kallgate och Hall-Hangvars naturreservat. ”Hejnum-projektet” är ett sambetesprojekt 

som lagt ner stora resurser på restaurering av igenväxta utmarksbeten i Hejnum. Området omfattar 1100 ha 

som ingår i EU:s miljöersättning till betesmarker och ytterligare areal är stängslad och betas. I det nästan 

3000 hektar stora reservatet i Hall-Hangvar är betesdriften åter igång i stora delar. Flera andra stora områden 

betas och vårdas och intresse finns för att ta mer mark i bruk. Kunskapen om landskapsvård har förbättrats 

mycket och många lantbrukare har idag bra möjligheter att styra betesdjuren och att hantera 

igenväxningsvegetation.

5.4 Skogsbruket på norra Gotland 

Slutsatser med ett hållbarhetsperspektiv 

• Nästan en fjärdedel av de personer som äger skog på norra Gotland bor inte på ön. Skogen 

sköts på distans. Är det långsiktigt hållbart? 

• Medelåldern på skogsägarna på norra Gotland är hög, 56 år. 

• Medelåldern på de personer som blev ägare av skog på norra Gotland under perioden 

1931- 1959 var 24 år. Motsvarande siffra för personer som tog över skog under åren 1996- 

2005 var 43 år. 

• Tendensen är att skogsägarna är allt äldre när de tar över skog på norra Gotland. Det är 

inte långsiktigt hållbart. 

5.4.1 Brukningsenheterna 

Uppgifterna om storleken på de brukningsenheter som har skog, (frekvens och areal), är intressant. 

Informationen är en bra grund för att bilda sig en uppfattning om skogsbruket på norra Gotland. 

Det är noterbart att arealmässigt stora brukningsenheter är vanligare på norra Gotland, medan fördelningen 

av skogsarealen på övriga Gotland är mera jämn fördelad över de olika storleksklasserna på 

brukningsenheterna. 

Medelstora fastigheter (11- 50 ha) är vanligare på övriga Gotland. 

Andelen stora brukningsenheter, (mer än 100 ha skog/ brukningsenhet), omfattar 10 % av det totala 

antalet brukningsenheter på norra Gotland och de äger 55 % av den totala skogsmarksarealen. På 

övriga delar av Gotland är det mer ovanligt med stora brukningsenheter, motsvarande siffra är 38 % 

av hela skogsmarksarealen. 

Över en tredjedel av skogsmarksarealen på norra Gotland ligger i brukningsenheter som är större än 

201 ha. 

40% 

35% 

30% 

25% 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

24% 

2% 

NORRA GOTLAND. Brukningsenheter med skog 

18% 

3% 

22% 

8% 

areal antal 

14% 

11% 

t.o.m. 5 6-10 11-25 26-50 

arealklass 

51-100 101-200 201- 

13% 

21% 

7% 

20% 

3% 

35%

Figur. Andel brukningsenheter fördelat på arealklasser. 

5.4.2 Boendeplats 

En undersökning av skogsägarnas boende ger en intressant bild av ägarstrukturen. Resultatet visar 

att 77 % av skogsägarna som har skog på norra Gotland bor på ön. 22 % av skogsägarna bor inte på 

ön. 17 % av skogsägarna bor på Gotland men inte på fastigheten. 

Motsvarande siffror för skogsägare som äger skog på övriga delar av ön är 84 %, 15 % respektive 

14 %. 

60% 

40% 

35% 

30% 

25% 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

NG 

1% 

22% 

22% 

17% 

Figur. Andel skogsägare fördelat på boendeplats. 

5.4.3 Nya ägare 

2% 

Övriga Gotland. Brukningsenheter med skog 

17% 

4% 

26% 

14% 

Medelåldern var 24 år på de personer som tog över skog på norra Gotland under perioden 1931- 

1959. Motsvarande siffra för personer som tog över skog under perioden 1996- 2005 var 43 år. Tendensen 

är alltså att medelåldern på de nya skogsägarna har ökat sedan 1930- talet. 

Tendensen är också att det blir fler ägarbyten med tiden. Med andra ord kan man säga att fastigheterna 

byter ägare oftare idag än för femtio år sedan. Detta belyses på ett bra sätt i följande fyra diagram. 

Observera att det första diagrammet spänner över en tidsperiod av tjugo år det sista diagrammet omfattar 

10 år. Detta gör att skillnaden blir ännu större. 

18% 

t.o.m.5 5.1-10 11-25 26-50 

arealklass 

51-100 101-200 201- 

70% 

ha antal 

21% 

12% 

Övriga Gotland 

1% 

25% 

15% 

14% 

4% 

16% 

1% 

16% 

inte på Gotland 

på Gotland, men långt ifrån 

på Gotland i närheten 

ej information

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Åldersdiagram över nya ägare för olika tidsperioder (1931-1959; 1960-1979; 1980-1995; 1996- 

2005) 

31-59 

60-79 

24.4 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

40 

41 

42 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

53 

54 

55 

56 

57 

58 

59 

60 

61 

62 

63 

64 

65 

66 

67 

68 

69 

70 

71 

72 

73 

74 

75 

76 

77 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

80-95 

38.5 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

40 

41 

42 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

53 

54 

55 

56 

57 

58 

59 

60 

61 

62 

63 

64 

65 

66 

67 

68 

69 

70 

71 

72 

73 

74 

75 

76 

77 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

Figur. Nytillträdda skogsägare på norra Gotland fördelade på ålder . En jämförelse mellan fyra olika tidsperioder. 

5.4.4 Skoglig aktivitet 

För att få en uppfattning om hur aktivt skogsbruket på norra Gotland är undersöktes avverkningar som 

genomfördes efter ÖSI- inventeringen. 

Analysen visade att cirka 54 % (18 000 ha) av den produktiva skogen på norra Gotland var äldre än 

100 år. Totalt 2 693 ha av denna areal har idag, ( 8 mars 2007) någon form av restriktion kopplat till 

sig, (naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal). Omkring 14 000 hektar kan räknas som helt fria 

från sådana kopplingar och skulle kunna ha avverkats. Avverkningar som genomfördes mellan åren 

1996-2005 var trots det bara cirka 1 000 ha. 

På övriga delar av Gotland var cirka 42 % av den produktiva skogen äldre än 100 år (40 000 ha), med 

35 000 ha skog utan restriktioner kopplade till sig. Avverkningen mellan åren 1996-2005 var cirka 

5 100 ha. 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

34.2 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

40 

41 

42 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

53 

54 

55 

56 

57 

58 

59 

60 

61 

62 

63 

64 

65 

66 

67 

68 

69 

70 

71 

72 

73 

74 

75 

76 

77 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

+96 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

40 

41 

42 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

53 

54 

55 

56 

57 

58 

59 

60 

61 

62 

63 

64 

65 

66 

67 

68 

69 

70 

71 

72 

73 

74 

75 

76 

77 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

43.3

Aktivitetsnivån för slutavverkning var låg både för norra Gotland och för övriga delar av ön mellan åren 

1996-2005. ”Aktivitetsindex” för avverkningen på Norra Gotland visar på hälften av ”aktivitetsindex” för 

övriga delar av ön, se tabell. Observera att detta gäller aktivitetsnivån i skog som inte omfattas av 

några restriktioner för ett rationellt skogsbruk. 

Produktiv 

skog 

Areal 

(ha) 

Produktiv skog äldre än 100 ÖSI Avverkat efter ÖSI 

(1993-2005) 

Areal (%) Areal 

(ha) 

Innevarande 

restrik* (ha) 

Skog 

utan 

restrikt 

Areal 

(ha) 

Aktivitet** 

Norra G. 33 253 54 17 957 3 959,1 13 998 976,9 0,07 

Övriga G. 94 431 42 39 661 4 255,5 35 406 5 101,4 0,14 

Gotland 127 686 45 57 459 8 214,6 49 244 6 078,3 0,12 

* Restriktioner 2006: biotopskydd, naturvårdsavtal, nyckelbiotop, naturvärden eller natura 2000. 

** Aktivitet: definieras som relationen mellan den avverkade arealen och ”den möjliga arealen för att avverka” 

Tabell. Aktivitetsnivån för slutavverkning på norra Gotland jämfört med övriga delar av ön. 

Aktivitetsnivån för avverkning i slutavverknings- mogen skog som inte har några restriktioner för 

skogsbruket är i medeltal lägre på norra Gotland jämfört med övriga delar av ön. Undantagen från 

detta är aktivitetsnivåerna under 1999 och 2004. 

avverkat areal / gammal fri skog areal 

1.6% 

1.4% 

1.2% 

1.0% 

0.8% 

0.6% 

0.4% 

0.2% 

0.0% 

NG Övriga 

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

år 

Figur. Aktivitetsnivåer för slutavverkning fördelade på år. En jämförelse mellan norra Gotland och övriga delar av 

ön. 

Kvalitetssäkring av uppgifterna 

Uppgifterna har hämtats från länsstyrelsen, skogsbruks, dataregister ”Kotten”. Kotten- applikationen 

kan endast leverera enkla statistikuppgifter. För att kunna göra mer avancerade analyser har uppgifterna 

från databasen exporterats till Access. Kottens statistikfunktion ger ibland uppgifter som verkar 

vara osäkra. 

Databasen uppdateras två gånger om året. 

Uppgifter om fastigheterna är hämtade från fastighets- och ägarregistret, (CFD).

5.5 Vattenförsörjning 

5.5.1 Kommunal vattenförsörjning 

På Gotland produceras dricksvatten huvudsakligen från bergbrunnar men även i viss mån från grävda 

brunnar. Som regel har vattnet så bra kvalitet att endast skyddsklorering 

behöver tillgripas. Framför allt sommartid är dock mängden inte tillräcklig utan även ytvatten används och 

genomgår då rening genom kemisk fällning (Tingstäde träsk). Infiltration av ytvatten för naturlig filtrering 

tillämpas inte på Gotland då naturliga förutsättningar saknas. På 

Fårö tillämpas dock återinfiltration av grundvatten för att reducera en besvärande hög halt av järn. Den 

producerade mängden är tillräcklig vintertid, även sett ur ett längre tidsperspektiv. 

Den planerade va -utbyggnaden enligt ”Långsiktig plan för VA-utbyggnad på Gotland” kommer att öka 

behovet av vatten främst sommartid. Under sommar och höst, speciellt vid liten nederbörd, måste ofta 

bevattningsförbud tillgripas vid några mindre anläggningar, trots 

att förbrukningen under senare år har minskat. För att minska problemet med för varmt vatten sommartid, 

då komplettering med ytvatten sker, finns behov att exploatera 

ytterligare grundvattentillgångar. När det gäller vatten för Fårösund, som idag får sitt vatten från Hau träsk 

och har betydande problem, pågår ett arbete med att försöka utvinna 

grundvatten. För framtida vattenbehov är Bäste träsk reserverat. 

Under åren 1971-1973 utförde VIAK AB geohydrologiska undersökningar inom området Endre – Fole – 

Hejnum för att utröna möjligheterna att utvinna grundvatten. Undersökningen 

visar att området ur vattenförsörjningssynpunkt har stort värde. Arbetet bör återupptas och fullföljas för att 

fastställa uttagsmöjligheterna. Ytterligare produktion av dricksvatten kan också bli aktuell genom avsaltning 

av havsvatten eller bräckt grundvatten. Metoden har under senare år förfinats och produktionskostnaderna 

har blivit rimligare. Även om metoden är energikrävande 

har den sina fördelar eftersom man använder ett vatten som inte behövs av andra. 

5.5.2 Vattenförsörjning från enskilda vattentäkter 

Det finns omkring 13 000 fastigheter på Gotland, inkluderande huvuddelen av lantbruken, som är beroende 

av 

enskilda vattentäkter för sin vattenförsörjning. Den allra största delen av vattentäkterna utgörs av bergborrade 

brunnar. Den totala vattenförbrukningen från enskilda vattentäkter har beräknats till knappt 4 miljoner 

m3/år, vilket avser förbrukningen i såväl hushåll som för djurhållning och övriga ändamål. 

Många av de enskilda vattentäkterna har under längre eller kortare perioder problem med vattenkvalitén, 

framför allt under sommarperioden då ingen grundvattenbildning sker. I de undersökningar och sammanställningar 

som har genomförts så är c:a 40 procent av de enskilda vattentäkterna periodvis 

påverkade. Oftast är det frågan om bakteriologisk förorening men det förekommer även problem med 

förhöjda 

halter av nitrat, nitrit och klorid i många vattentäkter och även rester av bekämpningsmedel har påvisats. 

En bidragande orsak till att vattentäkterna är bakteriologiskt förorenade är att det finns många enskilda 

avloppsanläggningar och att ett stort antal av dessa har en bristfällig rening. 

Spridningen av förorenat yt- eller avloppsvatten till vattentäkterna underlättas i många fall av dåliga 

brunnskonstruktioner. Många vattentäkter är föroreningskänsliga och risken är då stor att ett ämne som 

hanteras i viss omfattning och är lösligt i vatten återfinns i vattentäkten och i dricksvattnet. 

För djurhållare gäller att verksamheten skall ha tillgång till vatten av tillfredsställande mängd och kvalitet. 

Vattenkvalitén hos alla mjölkleverantörer kontrolleras årligen genom provtagning. Ett flertal av leverantörerna 

har blivit tvingade att installera reningsutrustning för att klara kvalitetskraven. Det finns även ett 

stort antal lantbruksföretag (okänt hur stort) som inte har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning 

under hela eller delar av året utan är beroende av kommunala s k tappställen.

Inom vissa områden finns det även enskilda fastigheter som har brist på hushållsvatten. Det är viktigt att 

befintliga verksamheter och deras behov avseende vattenförsörjning beaktas i tillräcklig omfattning och 

inte riskeras i samband med nya exploateringar som medför ökade vattenuttag. För att minimera sådana 

konfliktrisker behövs det ett bra bedömningsunderlag vid lokaliseringsprövningarna.

5.6 Turismen och det rörliga friluftslivet 

De två viktigaste näringarna för det gotländska samhället är turismen och jordbruket. I framtiden 

kan man räkna med att turismen kommer att öka ännu mer i betydelse. 

Turismen är särskilt betydelsefull för norra Gotland. Näst efter Visby är Fårö det område som 

turisterna söker sig till i första hand. Det som lockar är framför allt de fina badstränderna, 

raukområdena och kulturlandskapet på ön. Drygt 300 000 turister beräknas besöka Fårö varje 

sommar, de flesta bara över dagen. Turistströmmen drar givetvis med sig besökare också till 

andra delar av norra Gotland. Stora delar av norra Gotland är fortfarande oexploaterade men 

trycket ökar, när det gäller fritidsbebyggelse och turistanläggningar. Det övergivna kalkstensbrottet 

nordväst om Bäste träsk, den s.k. Blå Lagunen, har på kort tid blivit en av Gotlands 

absolut mest frekventerade badplatser. Här finns också viktiga och välbesökta besöksmål som 

t.ex. Bläse Kalkbruksmuseum och Bungemuseet. 

Det finns således en stor utvecklingspotential på norra Gotland när det gäller turismen, inte 

minst med koppling till de höga natur- och kulturvärdena och skyddade områden. Med sin 

intressanta och säregna natur och kultur har norra Gotland stor betydelse för turismen och det 

rörliga friluftslivet och man kan lugnt räkna med att dess betydelse kommer att öka i framtiden. 

Denna del av ön kommer att kunna spela en viktig roll i Länsstyrelsens pågående arbete 

med ett handlingsprogram för natur- och kulturturism på Gotland, beställt av regeringen. Det 

finns idag behov av turistanläggningar, inte minst boende med god kvalitet, vilket framgår av 

nedanstående tabell angående boendeanläggningar (Gotlands Turistförenings siffror). Räknar 

man bort Fårö så är övernattningsmöjligheterna inte särskilt stora på norra Gotland. 

2005 Kapacitet 

Norra Gotland Hela Gotland Gästnätter 

Hotell, bäddar 40 1 280 244 000 

Stugby, bäddar 230 1 190 63 000 

Camping, platser 550 2 080 177 000 

Camping, stugbäddar 500 1 190 76 000 

Vandrarhem, bäddar 330 1 300 47 000 

Besöksplatser för natur- och kultur 

Sedan 1987 finns ett urval av 200 besöksplatser för natur och kultur på Gotland, vilka har 

presenterats i särskilda guideböcker, Vägen till kulturen samt Gotlands natur. Besöksplatserna 

har i ordningsställts med röjningsinsatser, parkeringar och informationstavlor. 2004/2005 har 

besöksplatsernas urval delvis reviderats genom ett EU-projekt, där Länsstyrelsen är huvudman 

och där Gotlands kommun, Gotlands Turistförening och Länsmuseet på Gotland ingår. 

En ny guidebok har publicerats, vilken presenterar samtliga besöksplatser, vars antal därmed 

uppgår till 177 (vissa platser rör både natur och kultur). Besöksplatserna presenteras även på 

webbsidan www.segotland.se. Dessa besökplatser representerar det finaste Gotland kan uppvisa 

av natur och kultur. 

I berörda socknar på norra Gotland finns sammanlagt 47 besöksplatser, varav 26 för natur och 

26 för kultur (textbilaga 3). Att det sammanlagda antalet då blir 52 är en följd av att fem besöksplatser 

är gemensamma för både natur och kultur. Siffran inom parentes anger att en besöksplats 

kan innehålla flera närliggande objekt. Sockenvis fördelar besöksplatserna sig enligt 

följande:

Socken Summa Natur Kultur Gemensam 

Fleringe 4 (5) 2 (3) 2 

Rute 3 3 1 1 

Bunge 3 1 2 

Lärbro 7 2 5 

Othem 1 (2) 1 (2) 

Hejnum 4 (5) 2 (3) 2 

Boge 5 2 3 

Hall 1 1 1 1 

Hangvar 5 4 2 1 

Stenkyrka 5 3 2 

Lummelunda 2 2 

Martebo 2 1 1 

Tingstäde 1 1 

Hellvi 4 3 3 2 

Bilagor 

Kartor 

1. Fornlämningar 

2. Byggnadsminnen 

3. Områden av riksintresse för kulturmiljövård 

4. Områden med värdefullt kulturlandskap 

Texter 

1. Områden som kontinuerligt vårdas i Länsstyrelsens regi 

2. Byggnadsminnen 

3. Besöksplatser för natur och kultur

5.7 Riksintresse för vindkraft 

Hösten 2004 beslutade STEM att peka ut 49 områden i 13 län som områden 

av riksintresse för vindkraft, enligt 3 kap 8 § MB. Dessa områden ska skyddas 

mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av 

vindkraftsanläggningar. 

I Gotlands län finns fyra områden av riksintresse för vindkraft, med en 

sammanlagd yta av 23,2 km 2 . Länsstyrelsen föreslog 5 områden efter 

avvägningar mot andra intressen. Med hänsyn till försvarets intressen har ett 

av områdena utgått; Luksvarpa. 

För norra Gotland är följande områden uttagna; 

Område 1 Storungs Industriområde. I området finns 6 st 

befintliga 

(land) vindkraftverk. Området ansluter till ett 

område som enligt FÖP för vindkraft är ett 

utbyggnadsområde för större 

vindkraftsetableringar. Det är dock inte 

utpekat i gällande ÖP som ett område för 

etablering av vindkraft. 

Area 2,6 km 2 , energi 2919 GWh/år, bef 

verk 5. 

Område 2 Lummelunda Myrområde. Området kan komma att begränsas av 

(land) höjdrestriktioner. I anslutning till området 

finns i den nordvästra delen 3 stycken 

befintliga vindkraftsverk. Området är ej 

utpekat i gällande ÖP som område för 

vindkraft. 

Area 15,5 km 2 , energi 3163 GWh, bef 

verk 0. 

Kartan visar utpekade riksintresseområden för vindkraft på norra Gotland

MARKSLAG 


Åker 

Öppen mark 

Myr 

Blekvät 

Vatten 

Bebyggelse 

Tingstäde 

Lärbro 

Slite 

19. Riksintresse för vindkraft 

Riksintresse för anläggningar för vindenergiproduktion 

Fårösund 

0 2.5 5 10 

Km

5.8 Översiktsplan för Gotlands kommun 

Nuvarande Vision Gotland 2010 antogs av kommunfullmäktige 1995-02-13 och utgör också kommunens 

översiktsplan. Det har som ett samlat visionsdokument påverkat den goda samhällsutvecklingen 

på Gotland och många målsättningar har infriats 

Tidsperspektivet för nuvarande Vision Gotland 2010 valdes till 15 år. Nästa visionsarbete föreslås 

omfatta ett ”generationsperspektiv”, dvs. till år 2025. Det nya dokumentet ”Vision Gotland 2025” föreslås 

bli ett samlat dokument med tre ingående delar: 

- Vision 

- Regionalt utvecklingsprogram (RUP) 

- Kommunal översiktsplan (ÖP) 

Den kommunal översiktsplanen för hela Gotland behöver revideras till följd av de stora samhällsförändringar 

som skett, Gotlands kommun har tagit över det regionala utvecklingsansvaret och behöver 

därigenom ta fram ett regionalt utvecklingsprogram för hela det gotländska samhället som skall ligga 

till grund för en rad olika genomförarprogram som ett nytt regionalt tillväxtprogram, nya strukturfondsprogram, 

en ny infrastrukturplan etc. I detta nu har Gotlands kommun en unik möjlighet att göra allt 

detta på en och samma gång i ett och samma dokument. 

Som det står skrivet idag så är det nationella målet för den regionala utvecklingspolitiken att skapa: 

”Väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av 

landet.” 1 

Med ”väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner” avses att de är så attraktiva för människor och 

företag att det är möjligt att ta till vara den potential och livskraft som finns i alla regioner. Med ”hållbara” 

avses att politiken ska bidra till att nuvarande och kommande generationer kan erbjudas sunda 

ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden. Med ”en god servicenivå i alla delar av landet” avses 

att insatserna ska bidra till att människor och företag i alla delar av landet ska ha tillgång till såväl 

kommersiell som offentlig service i tillräcklig omfattning. 

Statens viktigaste roll är enligt Näringsdepartementet att skapa goda grundförutsättningar – nödvändiga 

strukturer för en hållbar tillväxt och en god servicenivå i alla delar av landet. För att uppfylla målen 

för politikområdet krävs att strategier för de viktigaste samhällsområdena utvecklas på lokal och regional 

nivå. En bred samlad utvecklingsstrategi för hållbar regional utveckling kan sedan ligga till grund 

för olika delprogram inom de olika sektorer som ska bidra till att uppnå för regionen gemensamma 

mål. Regionala tillväxtprogram (RTP) är ett exempel på sådant delprogram. EU:s strukturfondsprogram 

utgör också en viktig del av politiken. 

Temaområden i Vision 2025 

1. Stad och land i balans 

Inriktning: 

För att hela Gotland ska leva o växa krävs attraktiva tätorter; arbetsplatser, företagande, service, utanför 

Visby. 

Kommunikationer på Gotland. 

Klarlägga servicenivåerna. 

Samspel mellan orter i olika regiondelar 

Flyttningsrörelserna - uppdatering från vision 2010 samt analys 

2. Framtida näringar 

Inriktning: 

Ökad tillväxt och sysselsättning samt utbildning och varumärket Gotland. 

3. Bo och leva 

Inriktning:

Attraktivt boende i olika miljöer på Gotland. Det sociala perspektivet (folkhälsa, mångfald, kultur, idrott, 

integration, jämställdhet, delaktighet, tillgänglighet, etc.) 

4. Infrastruktur, energi och kommunikationer 

Inriktning: 

Energifrågan ur ett miljö- och tillväxtperspektiv, kommunikationerna för förbättrad tillgänglighet 

5. Miljö 

Inriktning: 

Kretsloppsanpassade lösningar inom alla områden. 

Exempel: Läget i Östersjön. Tillskapande av våtmarker. 

6. Demokrati 

Inriktning: 

Ökad delaktighet, engagemang, former för dialog, etc. 

Attityder och värderingar. 

7. Regional samverkan 

Inriktning: 

Samarbetspartners i det korta och långa perspektivet 

8. Riksintressen 

Inriktning: 

Möjlighetsplanering t.ex. kustzonsplanering. Att förena riksintressevärden med utveckling. 

9. Förändrad markanvändning 

Inriktning: 

Förändringar i samklang med natur- och kulturlandskapet 

Gruppen ansvarar för förslaget till plankarta.

6. Ortsbefolkningen på norra Gotland 

6.1 Befolkningsstruktur 

Befolkningsutvecklingen, demografi 

Gotland har relativt riket låga födelsetal och en hög andel äldre befolkning. Från Gotland sker stor 

utflyttning av ungdomar som söker sig till framförallt studier och arbete på andra orter. Flyttningarna 

liknar de mönster som man kan skönja i övrig gles- och landsbygd i Sverige. 

Utflyttningen av ungdomar och i synnerhet unga kvinnor är dock mer markant i region Gotland. 

För Gotlands del har utvecklingen under de senaste decennierna av flyttnings- och födelsetal kännetecknats 

av stora svängningar. Flyttningarna både in och ut har ökat under 1990-talet. Flyttningarna 

sker generellt företrädesvis i åldrarna 20-35 år. Frekvensen flyttningar minskar sedan kraftigt i åldersklasser 

däröver. Under senare år har födelsetalen varit mycket låga, vilket starkt bidragit till en negativ 

befolkningsutveckling. Gotlands befolkning har minskat med ca 900 personer sen 1995. Under 1999 

var minskningen 215 personer, varav födelsenettot uppgick till –120 personer. 

Ålderspyramiden för Gotland, jämfört med riket i genomsnitt, präglas framförallt av underskott i åldrarna 

20-35 år. Befolkningsandelen i dessa ”strategiska” åldrar – fr a unga kvinnor -har under en följd av 

år minskat betydligt mer på Gotland än i de flesta andra län. Om inte denna utveckling bryts kommer 

befolkningsutvecklingen framöver att påverkas än mer negativt. 

11000 

10800 

10600 

10400 

10200 

10000 

9800 

9600 

9400 

9200 

Födda på Gotland 1985-99 samt 

antal kvinnor i fertila åldrar (Källa:SCB) 

Kvinn 18-45 år 

Antal födda 

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 

1000 

900 

800 

700 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0

Demografi Norra Gotland 

Befolkningsdiagrammet är än mer markant med en mycket stor andel äldre personer och få unga kvi nnor. 

1,0 

7 

1,0 

5 

1,0 

3 

1,0 

1 

0,9 

9 

0,9 

7 

NORRA 

GOTLAN 

BEFOLKNINGSUTVECKLING DELOMRÅDEN 

1989-1999; INDEX 1989=1,0 

VISBY- 

VIBBLE 

MELLER 

STA 

SÖDRA GOTLA 

0,9 

GOTLAN ND 

5 

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 

Gotland har i jämförelse med riket en något avvikande befolkningsutveckling. Länet har relativt låga 

födelsetal och en högre andel äldre befolkning. Utflyttningen av ungdomar är stor till främst studier och 

arbete på andra orter. Befolkningsutvecklingen de senaste åren har varit positiv, även om det skedde 

en minskning år 2005. En trendframskrivning pekar mot att befolkningen mellan 0-59 år minskar med 

cirka 4 800 personer och i åldrarna över 60 år sker en ökning med cirka 4 450 personer. Gotland är ett 

av de län där andelen äldre förväntas öka mest.

För norra Gotland är befolkningsstrukturen som helhet än mer ogynnsam, med avseende på underskott 

i yngre åldrar, överskott i äldre åldrar och få unga kvinnor. I alla åldersgrupper mellan 20-69 år 

understiger antalet kvinnor, antalet män. 

Befolkningsutveckling 1985-2005 

1985 1995 2005 1985-2005 

+- % 

Män 3 268 3 143 2 955 - 9,6 

Kvinnor 3 072 3 053 2 924 - 4,8 

Summa 6 340 6 196 5 879 - 7,2 

(Ur Demog/data 2005.de)

6.2 Arbetsmarknaden och näringslivet på norra Gotland 

Nulägessituationen i november 2006 

Norra Gotland kännetecknas av en stark vilja till utveckling och tillväxt inom många områden. Nya företag 

etableras, befintliga företag expanderar och omfattande investeringar planeras. Arbetet med nya markanvändningsplaner 

har efter utdragna processer nu forcerats vilket inneburit möjligheter för nya etableringar 

av permanent- och fritidsbostäder. Förutsättningarna att planera nya stora rekreationsanläggningar finns 

nu. 

Ett resultat är att byggnadsverksamheten på många håll är omfattade. Stokab-kabeln för bredband och IT 

mellan fastlandet och Balticum ”mellanlandar” i Fårösund och skapar möjligheter till utveckling och ytterligare 

jobb. Den nya Folkhögskolan i Fårösund har fått en positiv start med god elevtillströmning. Nya 

hotell med exklusiv profil och internationell ryktbarhet har etablerats. Utvecklingen på norr är positiv och 

optimismen är påtaglig. 

I takt med att arbetsmarknaden förbättras i länet, förbättras naturligtvis även arbetsmarknaden på norra 

Gotland och för de boende där. Gotland är en arbetsmarknad och ett arbetsmarknadsområde. 

Vad har hänt på norr? 

Arbetsmarknaden på Gotland har under de senaste fem-sex åren genomgått stora och dramatiska förändringar 

genom att länets dominerande och de två största arbetsplatserna, Förvarsmakten nästan helt 

har avvecklats och Flextronics International AB har sedan 2004 inte någon verksamhet kvar på Gotland. 

Detta har tillsammans med andra företagsnedläggelser inneburit att över 2 200 arbetstillfällen gått förlorade. 

Konsekvenserna är att alla gotlänningar, direkt eller indirekt berörts av förändringar på arbetsmarknaden. 

Detta oavsett om man varit boende i Visby eller på norra Gotland. 

Norra Gotland har inte varit förskonat från negativa förändringar, tvärtom. Avvecklingen av regementet KA3 

Fårösund, oktober 2000 berörde cirka 225 anställda (häften militärer och hälften civilanställda) därutöver 

tillkommer indirekta effekter på arbetsmarknaden. År 2005 upphörde verksamheten vid Gotlands Varv i 

Fårösund och närmare 60-talet anställda förlorade sina arbeten. Samma år avvecklades produktionen vid 

Samhalls Fårösundsfabrik och ett 25-tal anställda berördes och erbjöds nya arbeten, företrädesvis i Visbyområdet. 

En mycket viktig förutsättning för den nuvarande positiva utvecklingen har varit att nya attraktiva markområden 

blivit tillgängliga för exploatering. Tidigare var stora delar av norra Gotland militärt skyddsområde 

med besöksförbud för utlänningar och stora restriktioner för allmänheten att besöka och nyttja området. 

Företag ägde intressanta mark- och kustområden och som i praktiken försvårade möjligheterna att exploatera 

marken, exempelvis för byggnation och rekreation. Byggnadsverksamheten i Fårösundsområdet 

anses nu vara den mest omfattande sedan 1970-talet. 

Statliga fastighetsbolaget Vasallen förvärvade 2001 det militära regementsområdet KA3 och började därefter 

exploatera området Kustparken i Fårösund. Ett privat fastighetsbolag är numera ägare till området. 

Idag finns där sex olika verksamheter. 

Föreningen UNG, Utvecklingen Norra Gotland 

Flera år innan beslutet om nedläggningen av KA3 bildades Föreningen UNG, Utveckling Norra Gotland av 

lokala initiativtagare. Arne Ekman blev föreningens ordförande och samordnare. Föreningens uppdrag var 

att finna nya utvecklingsmöjligheter för norra Gotland och vara ett samarbetsorgan mot myndigheterna på 

Gotland. Ett omfattande kartläggnings- och inventeringsarbete genomfördes inom länets tio nordliga 

socknar. Arbetet intensifierades allt eftersom tecknen på en nedläggning av KA3 blev allt mer uppenbara. 

På föreningens initiativ genomfördes i februari 2000 den så kallade Framtidsdagen i Fårösund med över 

600 deltagare, med medverkan från alla högstadieelever i Fårösund och Slite. 22 olika projekt formulerades 

som därefter delvis har kunnat genomföras, bland annat Folkhögskolan i Fårösund och den uppmärksammade 

Ishallen i Slite.

Företrädare för föreningen framhåller som en viktig förutsättning för en fortsatt positiv utveckling en god 

kommunal service på norra Gotland. 

Jobben på norr, plus och minus 

Gotland har de, som framgått ovan, senaste åren förlorat cirka 2 200 arbetstillfällen. Nu sker en tillväxt 

inom ett flertal branscher och en omlokalisering av statliga myndigheter och bolag pågår. Arbetsmarknaden 

förbättrats successivt. De nya jobben kan dock ännu inte kompensera minskningen av tidigare arbetstillfällen. 

Situationen på norra Gotland har varit densamma. Perioden 2000-2005 förlorade norra Gotland cirka 325 

arbetstillfällen, (KA3, Gotlands Varv och Samhalls Fårösundsfabrik). Genom tillväxt och etablering av 

olika verksamheter (bland annat Nimbus AB till Fårösund) beräknas att ett 100-tal nya arbetstillfällen 

hitintills ha tillkommit på norra Gotland. 

Från en tidigare dominerad statlig verksamhet genom KA3 har länsdelen nu ett mer differentierat näringsliv. 

De båda företagen Cementa AB och Nordkalk AB är fortfarande norra Gotlands största företag. En 

expanderande privat tjänstesektor har givit möjlighet till nya arbetstillfällen och här skapats nu förutsättningar 

för ytterligare tillväxt. Inom kultursektorn kan nämnas etableringen av filmverksamheten Kustateljén 

Fårösund, som i samband med filminspelningar skapar ett flertal arbetstillfällen. 

Arbetsplatser på norr 

I företagsregistret BASUN finns cirka 500 företag registrerade på norra Gotland. Tillgänglig statistik medger 

inte en exakt avgränsning till de aktuella socknarna. 

De större arbetsgivarna på norr 

Företag Antal an- 

ställda 

Män Kvinnor 

Cementa AB, Slite 239 211 28 

Nordkalk AB, Storungs 128 109 19 

GEAB, Slite 154 125 29 

Cementa Research AB 47 28 19 

Nimbus, Fårösund 41 33 8 

Kustbevakningen 35 33 2 

Fabriken, Furillen 15 3 12 

Slite Stenhuggeri AB 14 12 2 

Lars H Larsson, Slite 13 12 1 

Slite Elfirma AB 12 10 2 

(Telefonintervjuer november 2006) 

Av länsdelens tio största företag, är männen kraftig överrepresenterade av de anställda i nio av företagen. 

Sammanlagt har de aktuella företagen 698 anställda varav är 576 män och 122 kvinnor. 

Gotlands kommun, anställda på norr 

Antal an- 

ställda 

Män Kvinnor 

Månadsanställda 539 108 431 

Timanställda 39 11 28 

Totalt anställda 578 119 459 

(Ur Gotlands kommuns arbetsställeregister november 2006) 

Som framgår är Gotlands kommun den överlägset största arbetsgivaren på norra Gotland. Till skillnad 

från de större företagen, domineras sysselsättningen av kvinnorna, särskilt i närings-grenarna, ”utbildning” 

och ”vård- och omsorg”.

Vad jobbar män och kvinnor med på norr? 

Näringsgren Summa Män Kvinnor Andel Andel 

hela 

Gotland 

Jord/skog/fiske 123 103 20 5,0 6,1 

Tillverkning/ utvi n- 503 417 86 20,7 12,1 

ning 

Energiproduktion 62 34 28 2,5 1,8 

Byggverksamhet 242 224 18 10,0 5,8 

Handel/ 

391 154 237 16,1 16,2 

kommunikation 

Finans/företagstjänster 

116 70 46 4,7 8,0 

Utbildning 293 82 211 12,1 11,2 

Vård och omsorg 381 55 326 15,7 18,2 

Personliga tjänster 186 83 103 7,6 8,3 

Offentliga tjänster 77 46 30 3,1 10,1 

Ej specificerad 45 13 32 1,8 2,2 

Samtliga närings 2 419 1 281 1 138 100,0 100,0 

Grenar 

(Ur AMPAK 2004, tabell SAM101B) 

Till skillnad mot länet, domineras sysselsättningen på norra Gotland av näringsgrenen ”tillverkning/utvinning”. 

Andelen sysselsatta är här nästan 21 procent och i hela länet är andelen sysselsatta 

drygt 12 procent. Länsdelens två dominerande företag, tillika två av länets större företag, Nordkalk AB, 

Storungs och Cementa AB, Slite är främsta förklaringen. 

Andra noterbara avvikelser mellan norra Gotland och länet som helhet, är att fler på norr arbetar inom 

”byggverksamhet och ”energiproduktion” (GEAB). 

Generellt arbetar på norra Gotland färre inom ”tjänstesektorn” och klart färre inom ”offentliga tjänster”. En 

rimlig förklaring kan vara en historisk liten tjänstesektor, undantag besöksnäringen, och den starka koncentrationen 

av ”offentliga tjänster” till Visby. En förklaring till en låg andel sysselsatta inom denna sektor 

på norr är naturligtvis nedläggningen av KA3, oktober 2000 med cirka 225 anställda. 

Differentieringen på arbetsmarknaden har tidigare varit relativt låg och dominerats av några större arbetsplatser, 

Gotlands kommun, Cementa AB, Nordkalk AB och Försvarsmakten genom KA3 Fårösund. Efter 

avvecklingen av KA3 sker nu en medveten satsning på att bredda arbetsmarknaden och därmed minska 

sårbarheten. 

Hållbar utveckling, jämställdhet 

Som framgår är arbetsmarknaden på norra Gotland starkt könsuppdelad, påtagligt mer än länet som 

helhet. Inom industrin, de areella näringarna och byggverksamheten arbetar männen, och inom handeln, 

utbildning samt vård- och omsorg arbetar kvinnorna. 

Därtill kommer av erfarenhet att inom de senare näringsgrenarna är deltidsarbete dominerande. Det innebär 

lägre inkomster för länsdelens kvinnor under tiden i arbetslivet och sämre ekonomiska villkor vid en 

kommande pensionering. 

Ett övergripande samhällsmål är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter 

inom alla väsentliga områden i livet. På samma sätt som gäller generellt för hela arbetslivet, så 

begränsar den traditionella könsuppdelade arbetsmarknaden på norra Gotland mäns och kvinnors förutsättningar 

att skapa goda och utvecklande arbetsplatser.

Arbetsmarknadssituationen, november 2006 

Den tidigare nedläggningen av länsdelens stora arbetsplatser på norr har inte fått genomslag i den aktuella 

arbetsmarknadsstatistiken. I de tio nordligaste socknarna är endast 144 personer registrerade som 

arbetssökande, varav är 73 arbetslösa. En till synes hög andel som är arbetslösa, men en låg andel som 

är registrerade som arbetssökande. I hela länet är 5 187 registrerade arbetssökande och 1 545 arbetslösa, 

motsvarande 29,7 procent. 

Norra Gotland Hela Gotland 

Alla reg. sökande 144 5 187 

Alla arbetslösa 73 (50,6%) 1 545 (29,7%) 

Arbetslösa ungdomar 

16-24 år 

25 (34,2%) 449 (29,0%) 

(Ur AMS AIS, november 2006) 

Arbetspendling 

Gotland utgör en arbetsmarknad. Det innebär att gotlänningen är beredd att pendla till ett arbete, oberoende 

var i länet arbetsplatsen är belägen. Kollektivtrafiken byggs successivt ut för att bland annat underlätta 

nödvändiga arbetsresor. 

Arbetspendlingen till och från norra Gotland är betydande. Till socknarna Lärbro och Othem dominerar 

inpendlingen påtagligt, främst genom företagen Nordkalk AB:s lokalisering till Storungs respektive Cementas 

lokalisering till Slite. Därtill är den offentliga servicen huvudsakligen koncentrerad till Slite. 120 

respektive 615 arbetspendlar från andra delar i länet än norra Gotland, till de båda orterna. Från socknarna 

Lärbro, Othem och Bunge sker den mest omfattande utpendlingen. Dessa tre socknar har även flest 

invånare (16-år) av samtliga socknar på norra Gotland. 

Pendling till och från norra Gotland (personer 16-år) 

Boende 

norra 

Gotland 

Boende/arbetsplats 

norra Gotland 

Varav 

män 

Varav 

kvinnor 

Arbetsplats 

norra Gotland 

Inpendling 

till arbete 

norra Gotland 

Utpendling 

från norra 

Gotland 

4 842 2 568 1 403 1 165 2 418 1 471 1 576 - 105 

(Ur AMPAK 2004, tabell SAM101B1) 

Nettopendling 

Som framgår är det drygt åtta procent fler män boende inom de aktuella socknarna som även har sin 

arbetsplats inom området i jämförelse med motsvarande antal kvinnor. Även här torde förklaringen vara en 

historisk företagsstruktur med relativt tung industri och manligt dominerande arbetsplatser.

6.3 Socioekonomiska förhållanden 

6.3.1 Kommersiell och offentlig service 

Det kommersiella utbudet är koncentrerat till tre orter, Slite, Fårösund och Lärbro. För innevånarna i 

socknarna Fårö, Bunge, Rute och Fleringe är Fårösund den naturliga handelsorten. För invånarna i Hellvi, 

Hall och Hangvar är Lärbro motsvarande ort medan boende i Othem, Boge ser Slite som ett naturligt 

köpcentra. 

Den expanderande besöksnäringen har sannolikt bidragit till att ge underlag för en god kommersiell service 

året runt. Beräkningar har visat att fyra sommargotlänningar motsvarar en året-runt-boende. Den 

offentliga servicen är huvudsakligen koncentrerad till Slite samhälle. 

6.3.2 Utbildningen på norra Gotland 

Grundskolan i Slite och Fårösund 

Det finns två grundskolor med årskurs F-9 på norra Gotland, Fårösundsskolan samt Slite/ Lännaskolan. 

Fårösundsskolans upptagningsområde omfattar socknarna, Fårö, Bunge, Rute och Fleringe, medan 

Slite/ Lännaskolans upptagningsområde inom norrområdet är Othem, Boge, samt därutöver ett antal 

socknar söder om norrområdet. 

Elevunderlaget till Fårösundsskolan beräknas minska med 25 procent fram till läsåret 2012/13 medan 

situationen för Slite/ Lännaskolan under samma period beräknas minska med 7 procent. Stora investeringar 

sker nu på Slite/ Lännaskolan vilket innebär att den kommer att bli Gotlands modernaste skola. 

Gotlands folkhögskola, Fårösund 

Verksamheten startade i januari 2004 och är lokaliserad till Kustparken Fårösund. Skolan har november 

2006, 115 elever och sysselsätter ett 15-tal anställda. Hälften av eleverna kommer 

från fastlandet. Elevhemmet som har ett 40-tal platser är nästan fullbelagt. Många hyr rum i det närliggande 

samhället. Folkhögskolan har sedan start profilerat kursutbudet med en medveten genderprofil. Ett 

samarbete har etablerats med andra folkhögskolor runt Östersjön. Skolan har haft lätt att rekrytera kompetenta 

lärare. 

I det aktuella kursutbudet kan förutom de allmänna linjerna, nämnas två klasser fritidsledar- respektive 

två klasser behandlingspedagogutbildning, Ella-kursen, (rock- och poputbildning för flickor) samt filmhantverksutbildning. 

Skolan är inriktad på en fortsatt utveckling, men en begränsad faktor har hitintills varit 

tilldelningen av resurser från Statens Folkbildningsråd. 

Högskolan Gotland 

Högskolan Gotland har sedan ett flertal år en forskningsstation i Ar. Främst ekologer arbetar vid forskningsstationen.

6.3.3 Tillväxt och produktivitet 

Det är viktigt att Gotland erhåller arbetstillfällen som kan utvecklas och skapa tillväxt på lång sikt. Under 

senare år har utbildningens samhällsekonomiska roll fått en allt större uppmärksamhet i Sverige. Ofta 

anförs utbildning som ett nödvändigt villkor för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning. Utbildningen 

har en stor betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen i allmänhet och tillväxten och strukturomvandlingen 

i synnerhet. För Gotlands del är det därför viktigt att anpassa utbildningen efter de specifika 

förutsättningar som gäller för regionen. 

Tre orsaker har identifierats som orsak till att Gotland har en relativt låg BRP-tillväxt. (1) Gotland har en 

stor offentlig sektor som inte genererar några driftsöverskott. (2) Den relativt låga utbildningsnivån på 

Gotland antas förklara en del av den låga produktiviteten och således också den låga BRP-nivån. (3) 

Gotland har produktivitetsunderskott i vissa strategiskt viktiga branscher, främst el-gas-värme o vattenverk 

samt jordbruk, skogsbruk och fiske, (se figur). 

Vad gäller lantbruksföretagens genomsnittligt låga produktivitet per företag beror sannolikt värdet på att 

många av företagen är mycket små med en mycket liten eller obefintlig produktion. En översiktlig bedömning 

är att 20-25 % av lantbruksföretagen står för ungefär 80 % av produktionen. De små företagen 

står dock för andra värden, t.ex. för det öppna landskapet som besöksnäringen är beroende av, som 

boendeform och bas för nya och kompletterande sysselsättningar på landsbygden. Näringsstrukturen 

förändras med en relativt långsam förskjutning av tyngdpunkten från traditionell varuproduktion mot mer 

kvalificerade tjänsteverksamheter och högteknologisk tillverkning. Gotland hade år 1999 ännu bara hälften 

så stor andel verksamma som riket i genomsnitt i den allmänt expansiva verksamhetsgruppen “finansiella 

tjänster, företagstjänster, data, media m.m.”

6.4 Hur ser ortsborna på markanvändningen? 

Sammandrag, enkät markanvändningen på norra Gotland 2006 

Utifrån uppdraget att ta reda på vad befolkningen på norra Gotland anser om 

markanvändningen i sina närområden genomfördes en enkätundersökning under augusti och 

september 2006. Bland annat undersöktes vad man som boende tycker är viktigt att beakta 

eller prioritera vid en eventuell beslutssituation. Undersökningen består av tre huvudområden, 

grundvatten, brytning av kalksten och naturvård. Eventuell påverkan på grundvattnet har 

utkristalliserat sig som en hygienfaktor, det vill säga att de flesta, oavsett inställning till 

markanvändning, påpekar att grundvattnet är viktigast och först när det är säkerställt kan man 

prioritera något av de andra områdena. Med grundvattnets betydelse med i beräkningen 

redovisar vi nedan främst resultat av frågorna kring inställning till brytning av kalksten samt 

inställning till naturvård och naturskyddsområden. 

Enkäten har skickats ut till både fritidsboende och fast boende men i olika urvalsgrupper. De 

socknar som varit aktuella för utskicket är; Boge, Bunge, Fleringe, Hejnum, Lärbro, Othem 

och Rute. Det är 500 fritidshushåll som fått enkäten som ett oadresserat utskick varav 205 

svar inkommit. 1500 fast boende har genom ett slumpmässigt urval fått enkäten via ett 

adresserat uskick och av dem har 740 svarat. I båda utskicken har svar inkommit från 

samtliga socknar. Åldersspridningen ligger mellan 16-86 år och könsfördelningen har varit 

relativt jämn. En liknande enkät har lämnats till Lännaskolans elever och det har inkommit 48 

svar. De svaren redovisas ej i denna sammanställning då de i mycket hög utsträckning svarat 

att de inte har en åsikt i frågorna. 

Det är främst frågorna 8, 10, 11, 16 och 17 som besvarar den centrala frågeställningen om 

vilket av alternativen som ska ha företräde vid en eventuell beslutssituation. 

10. Hur är din inställning generellt till kalkstensindustrin på norra Gotland? 

Inställning till kalkstensindustrin 

Fast boende, 

Inställning till 

kalkstensindustrin Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Fritidsboende, 


kalkstensindustrin Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Positiv 478 66,6 Positiv 108 53,5 

Negativ 127 17,7 Negativ 65 32,2 

Ingen åsikt 113 15,7 Ingen åsikt 29 14,4 

Totalt antal svar 718 100,0 Totalt antal svar 202 100,0 

Antal som ej svarat 22 Antal som ej svarat 3 

Totalt antal enkäter 740 Totalt antal enkäter 205 

11. Hur är din inställning generellt till naturvårdsinsatser på norra Gotland? 

Inställning till naturvårdsinsatser 

Fast boende, 


naturvårdsinsatser Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 



naturvårdsinsatser Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Positiv 384 53,2 Positiv 160 80,0 

Negativ 110 15,2 Negativ 12 6,0 




Totalt antal enkäter 740 Totalt antal enkäter 205

Generellt sett är den inställning respondenterna har till kalkstensindustrin respektive 

naturvårdsinsatserna på norra Gotland positiv. Bland de fast boende så är männen mer 

positivt inställda till kalkindustrin än vad kvinnorna är. De fast boende männen är också mer 

benägna att inte ta ställning i fråga om naturvårdsinsatser där de fast boende kvinnorna är 

positiva i högre utsträckning än männen. När det gäller inställning till naturvårdsinsatserna så 

är en högre andel av de fritidsboende positiva detta gäller både män och kvinnor. 

9. Är du direkt berörd av kalkbrytning och/eller naturvård på norra Gotland? 

Direkt berörd av kalkstensbrytning och/eller naturvård 

Fast boende, 

Är direkt berörd av 

naturvård eller 

brytning av 

kalksten Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 


Är direkt berörd av 

naturvård eller 

brytning av 


Procent av 

inkomna 

svar 

Ja 322 44,7 Ja 91 45,3 

Nej 398 55,3 Nej 110 54,7 




På denna fråga anger drygt hälften av respondenterna i båda urvalsgrupperna att de inte är 

direkt berörda av vare sig naturvård eller brytning av kalksten. Bland dem som svarat att de är 

direkt berörda så är det främst av brytning av kalksten man är berörd genom arbete eller 

boende. 

16. Anser du att det finns en intressekonflikt mellan naturvårdsintressen och 

kalkstensindustrin avseende markanvändningen i ditt närområde? 

Intressekonflikt mellan naturvårdsintressen och kalkstensindustrin 

Procent av 

inkomna 

svar 

Procent av 

inkomna 

svar 

Fast boende, 


Intressekonflikt Antal 

Intressekonflikt Antal 

Ja 498 69,3 Ja 139 69,5 

Nej 74 10,3 Nej 29 14,5 





De flesta av respondenterna oavsett urvalsgrupp, anser att det föreligger en intressekonflikt 

mellan naturvårdsintressen och kalkstensindustrin på norra Gotland. 

8. Anser du att det inom markanvändningen på norra Gotland finns utrymme för 

utökade naturskyddsområden/utökad brytning av kalksten/annat ange vad? 

Utrymme för utökade naturskyddsområden 

Fast boende, 

Utrymme för utökade 

naturskyddsområden Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 


Utrymme för utökade 

naturskyddsområden Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Ja 229 36,0 Ja 131 64,5 

Nej 252 39,6 Nej 25 12,3 

Vet ej 155 24,4 Vet ej 47 23,2 



Totalt antal enkäter 740 Totalt antal enkäter 205

Utrymme för utökad brytning av kalksten 

Fast boende, 

Utrymme för utökad 

brytning av 


Procent av 

inkomna 

svar 


Utrymme för utökad 

brytning av 


Procent av 

inkomna 

svar 

Ja 368 53,6 Ja 66 32,5 

Nej 194 28,2 Nej 91 44,8 

Vet ej 125 18,2 Vet ej 46 22,7 




De fast boende anser att det finns utrymme för utökad brytning av kalksten, det är främst 

männen som anser detta och en hel del kvinnor som inte vet. Däremot framgår det inte lika 

tydligt vad man anser om utrymme för utökade naturskyddsområden inom markanvändningen 

på norra Gotland. Det är några procentenheter fler som säger nej än som säger ja till 

utrymme för utökade naturskyddsområden, det är dock många som, i denna fråga väljer att 

inte ta ställning. Det är främst bland männen i denna grupp som det finns ett motstånd och 

bland kvinnorna som man avstår från att ta ställning i frågan. 

Majoriteten av de fritidsboende anser motsatsen, det vill säga att det finns utrymme för 

utökade naturskyddsområden men inte till utrymme för utökad brytning av kalksten. Även i 

denna grupp är det relativt många som inte tar ställning i frågan och det är också här främst 

kvinnor. 

13. Anser du att kalkstensindustrin tar ett ansvar för vad som händer med egen och 

intilliggande mark vid brytning? 

Anser att kalkstensindustrin tar ansvar 

Fast boende, 

Anser att 

kalkindustrin tar 

ansvar Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 


Anser att 

kalkindustrin tar 

ansvar Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Ja 300 41,6 Ja 46 22,9 

Nej 205 28,4 Nej 91 45,3 





En majoritet av de fast boende anser att kalkstensindustrin tar ans var för vad som händer 

med egen och intilliggande mark vid brytning. Det är dock en relativt stor andel som inte tar 

ställning i frågan och fördelningen mellan män kvinnor som inte tar ställning är relativt lika. 

För gruppen fritidsboende så är det motsatt förhållande och majoriteten anser inte att 

kalkstensindustrin tar ansvar. Här är det främst kvinnor som inte tar ställning i frågan. 

17. Vilket av följande intressen anser du skall prioriteras vid en beslutssituation: 

Rangordna nedanstående alternativ från 1-4, utifrån hur viktiga du anser dem vara, där 1 är 

det du anser vara viktigast. 

Vikt 1 Vikt 2 Vikt 3 Vikt 4 

Kalkstensutvinning fast boende 22,90% 36,10% 32,50% 8,50% 

Kalkstensutvinning fritidsboende 9,60% 19,80% 47,50% 23,20% 

Naturvårdsintressen fast boende 6,60% 34,50% 51,00% 7,90% 

Naturvårdsintressen fritidsboende 15,80% 54,80% 26,00% 3,40% 

Opåverkat grundvatten fast boende 71,60% 24,20% 3,60% 0,60% 

Opåverkat grundvatten fritidsboende 70,50% 23,20% 4,70% 1,60%

Andel som valt respektive 

vikt 

80,00% 

70,00% 

60,00% 

50,00% 

40,00% 

30,00% 

20,00% 

10,00% 

0,00% 

Kalkstensutvinning 

fast boende 


fritidsboende 

Prioriterat område 

Naturvårdsintress 

en fast boende 

Naturvårdsintress 

en frtitdsboende 

Fråga/respondentgrupp 

Opåverkat 

grundvatten fast 

boende 

Opåverkat 

grundvatten 

fritidsboende 

Vikt 1 

Vikt 2 

Vikt 3 

Vikt 4 

I en beslutssituation vill båda respondentgrupperna prioritera grundvattnet som vi tidigare 

angett. Därefter vill de fast boende prioritera kalkstensutvinning i högre utsträckning än de vill 

prioritera naturvård. Även i denna fråga är det motsatta prioriteringar hos de fritidsboende 

som alltså väljer naturvård före kalkstensutvinning. 

20. Hur skulle du vilja att Länsstyrelsen Gotland med flera myndigheter 

fortsättningsvis informerar dig om beslutsprocessen kring markanvändningen på 

norra Gotland? 

Antal respondenter 

600 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

Möten dagtid 

Möten kvällstid 

Val av informationskanal 

Via media 

Per post 

Länsstyrelsens 

hemsida 

Olika informationskanaler 

Annat 

Fritidsboende 

Fastboende 

Båda grupperna av respondenter vill helst ha fortsatt information i ämnet via post eller via 

media. Sedan skiljer det sig lite åt hur man väljer övriga alternativ. På annat har de flesta 

angett via e-post som alternativ.

7.1 Erfarenheter från projektet 

Både positiva och negativa erfarenheter har noterats under arbetets gång. Tanken är att kommande projektgrupper 

som kommer att arbeta med kunskapsunderlag för mellersta och södra Gotland skall kunna ha nytta 

av dessa erfarenheter. 

Positiva erfarenheter 

Projektets bredd Det har varit mycket bra att ta ett helhetsgrepp om markanvändningen på 

norra Gotland. Många intressen har blivit belysta. 

Projektets organi- 

sation 

Projektgrupp, styrgrupp och referensgrupp med bred sammansättning ger 

många fräscha angreppssätt och fruktbara tankar. 

Projektgrupp Det har varit mycket bra med en grupp med bra sammansättning av olika 

kompetenser. Vi har kompletterat varandra mycket bra. 

Vi har på detta sätt fått med oss både det nationella och det regionala 

perspektivet. Bägge sidorna har fått en seriös behandling. 

Det har också varit bra att gruppen har varit begränsad i storlek. Det har 

gjort att arbetet har kunnat genomföras på ett smidigt sätt. 

Olika träffpunkter Det är värdefullt att träffas hos de olika deltagarnas respektive arbets- 

Information om 

dagsläget 

Bred förankring i 

en kontinuerlig 

arbetsprocess 

Processen 

Checklista 

Olika perspektiv 

plats från möte till möte. I vårt fall har det varit Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, 

Sveriges Geologiska Undersökning och Gotlands kommun. 

Det ger värdefulla kunskaper och perspektiv i arbetet med projektet. 

Information om dagsläget för projektet har skickats ut till intressenterna 

via e- mail med jämna mellanrum. 

Det har varit mycket bra att hålla projektorganisation och intressegrupper 

informerade om vad som har hänt- och vad som var på gång i projektet. Det 

har givit värdefull ”feed- back” till projektledningen. 

Intressentgrupperna måste känna sig delaktiga i arbetet i en kontinuerlig 

process. Det är mycket viktigt. Låt intressegrupperna bidra med viktiga 

uppgifter och värdefull text. På så vis förankras process och rapport- innehåll 

automatiskt under arbetets gång. 

Processen för ett projekt har stor betydelse för hur pass framgångsrikt 

ett projekt blir. Ett arbete kan vara hur bra som helst, har man inte en bra 

process i framtagandet så blir inte slutresultatet framgångsrikt. 

Det är bra att ha en checklista till hjälp för att kunna göra avstämningar på 

hur långt arbetet har kommit under olika stadier av arbetets gång. 

En flygning i kombination med besök i fält ger en mycket bra bild av ett 

geografiskt område. Det ger också ett värdefullt perspektiv på de olika 

markanvändarintressena. 

Kartmaterial De överskådliga kartorna har varit stommen i sammanställningsarbetet och 

i den slutliga rapporten. Nära kontakt med en duktig person som kan utar- 

beta kartorna har varit en förutsättning för den lyckade slutprodukten.

Enkätundersökning Mycket information om hur befolkningen ser på markanvändningsfrågorna 

har kommit fram genom enkätundersökningen. Vi har därmed kunnat för- 

ankra jobbet regionalt. 

Massmedia Massmedia har haft ett stort intresse för rapporten. Det är bra att ha en 

plan för hur arbetet skall presenteras för massmedia. 

Saker som skulle kunna ha gjorts bättre 

Jämställdhet Vid uppbyggnaden av projektorganisationen skall man se till att få en så 

jämn fördelning av män och kvinnor som möjligt. 

Ställ krav på förslag på en man och en kvinna vid rekryteringen till grupperna. 

Organisation Det har tagit tid att samla referensgruppens alla deltagare. Se till att få 

Hållbarhets - 

perspektivet 

Syfte och engagemang 

Klart formulerade 

grundförutsätt- 

ningar 

Planerad tidsåt- 

gång 

med alla intressegrupper i referensgruppen på ett tidigt stadium i arbetet. 

Det är svårt att hålla ett brett hållbarhetsperspektiv på de olika kunskaps- 

underlagen arbetet. Om man skall lyckas med detta måste tanken på hållbarhet 

hållas levande under arbetets gång. 

Syftet med arbetet var inte helt klart uttryckt från respektive myndighetsledning. 

Engagemanget från ledning och enskilda tjänstemän var där- 

med inte optimalt. 

Vi hade haft nytta av mer klara förutsättningar för arbetet. Vad skall tas 

fram? För vem? I vilket syfte? 

Detta utan att för den skull styra arbetet för mycket. 

Vi har inte haft någon planerad tid för arbetet i den verksamhetsplanering 

som gjordes för året. Man måste bedöma tidsåtgången för ett så här stort 

arbete. 

Texter Eftersom alla som bidragit till kunskapsunderlaget med sina texter dessu tom 

har löpande arbete att sköta på sina respektive arbetsställen så är det 

svårt att få in alla delunderlag i tid. Det är viktigt att prioritera projektarbetet 

på ett tidigt stadium för att undvika forcering av arbetet mot slu- 

tet. Täta avstämningar av arbetsläget bör göras. 

Redaktörskap Vi har saknat en redaktör som kan hålla i alla texter. Det behövs också en 

redaktör som tar ett extra ansvar för hur den färdigställda rapporten skall 

kommuniceras. 

Redaktören behöver nödvändigtvis inte vara med i projektgruppen. 

Enkätundersökning Det är viktigt att skolorna integrerar enkäten i en undervisning om vilka 

markanvändare som är aktuella i hembygden.

7.2 Kunskaper som inte har kommit med i rapporten 

Det finns en hel del kunskaper som inte har kommit med i denna rapport. Av naturliga orsaker måste 

en sovring göras. 

Under arbetets gång har dock projektgruppen diskuterat olika kunskaper som bör vara med i ett sådant 

här underlag. Av olika orsaker har vissa av de underlag vi diskuterat inte kommit med i rapporten. 

Vi vill ändå nämna dem och skicka med till kommande projektgrupper med liknande uppdrag. 

Hydrologi och vattenförsörjning 

• Arbetet med enkäten har visat att frågor rörande vattnet och vattenförsörjningen är mycket viktiga 

för befolkningen 

• Önskemålet skulle vara att frågor som rör hydrologi och vattenförsörjning skulle belysas mer 

än vad som har gjorts. 

• Förhållanden som rör hydrologin är dock mycket svåra att belysa eftersom kunskaperna om 

hur vattnet rör sig i berggrunden på Gotland är mycket bristfälliga. 

Möjliga områden för kalkstensbrytning 

• Ambitionen var att kunna visa på fler möjliga områden för kalkstensbrytning 

• Det har varit svårt att få fram uppgifter på detta 

Framtidsscenarion 

• Projektgruppen har diskuterat att redovisa scenarion om hur landskapet med mera kan se ut 

om man prioriterar det ena eller andra markanvändningsintresset 

• Framförallt skulle då kalkstensbrytningen och naturvården vara i fokus 

• Projektgruppen har diskuterat möjligheten att genomföra ett seminarium på detta tema 

Landskapshistorik 

• Hur har landskapet utnyttjats historiskt sett 

• Varför ser landskapet ut som det gör idag? 

Riksintressen 

• Det finns fler riksintressen än vad som redovisats i rapporten. Ett exempel på ett sådant är 

riksintresse för militären. 

• Dessa riksintressen har också betydelse för markanvändningen 

Socioekonomiska förhållanden 

• Detta viktiga delunderlag kan utvecklas ytterligare än vad som har gjorts i denna rapport

7.3. Några frågor i det fortsatta arbetet 

Det omfattande material om olika markanvändningsintressen på norra Gotland som nu lagts 

fram på bordet ger nya möjligheter till överblick och funderingar om framtiden. Projektgruppen 

vill skicka med ett antal frågeställningar och tankar som har kommit fram under arbetets gång. 

En del är tankar som fastnat utan svar, i andra finns det kanske öppningar. 

1. Hur vill vi att det ska se ut i framtiden? 

Hur vill vi att landskapet, arbetet och boendet skall se ut om 50- 100 år. Hur ska det långa perspektivet 

värderas jämfört med det korta? Hur skall den hållbara utvecklingen säkras för nästa generation. 

2. Hur länge räcker kalkstenen? 

Det är viktigt att försöka få en bild av den totala resursen lämplig kalksten på Gotland som kan användas 

i industrin. Hur många år totalt kan kalkstensindustrin verka på Gotland innan den sten som kan 

utnyttjas tar slut? Vilken gren av industrin varar längst? 

3. Hur föreställer vi oss bäst det framtida norra Gotland? 

Hur hanterar vi de fakta som kommit fram och vilka medel behövs för att förstå vad som kommer att 

hända? Bör vi pröva kvalificerade scenarier med olika markanvändningsinriktning för att åskådliggöra 

framtidens landskap, arbete och boende? 

4. Vilka effekter får vi vid en markanvändning på dagens nivå? 

• Kalkstensutvinning 

• Bevarande av naturvärden. 

• Kulturmiljövård 

• Jord- och skogsbruk 

5. Hur kommer vattenförsörjningen att påverkas? 

Tillgången på vatten är en förutsättning för att kunna bo på Gotland. Hur påverkas detta av framtida 

markanvändning? Har vi gjort tillräckligt för att förstå oss på tillgången till grundvatten och hur det kan 

nyttjas långsiktigt? 

6. Kan kalkindustrin ”byta” sten med varandra? 

• Cementa har inte lika höga krav på kalkstenskvalitet som Nordkalk och Svenska Mineral 

• Kan den sten som Nordkalk och Svenska Mineral lägger på outnyttjad hög användas i cementframställningen? 

• Om det skulle vara möjligt skulle användningen av stenråvaran optimeras 

• Frågan har ställts till bolagen. Svaret från dessa är att frakten blir för dyr. 

• Går det att bortse från lönsamheten så att naturresursen ändå kan utnyttjas?

7. Kan vi uppnå ett optimalt markutnyttjande? 

• Kalkindustrins och naturvårdens intressen har växt fram och befästs parallellt under lång tid. Nu 

när fakta finns sammanställda kan vi då se över situationen på nytt för att uppnå ett markutnyttjande 

där vi kan påstå att marken utnyttjas på bästa sätt? 

• Kan exempelvis naturvården avstå område där skyddet av naturvärdena är lägre prioriterade mot 

att man får möjlighet att skydda ett annat område där man uppnår ett ännu högre syfte med naturvården? 

Skulle det område som naturvården avstår från i så fall vara mycket värt för kalkstensbrytning? 

• Om det här är en intressant idé, hur startar man diskussionen? 

8. Kan stålindustrin utnyttja kalk tillverkad från sten med lägre kvalité? 

• Kan man, genom att sänka kvalitetskraven på stenen, öka ”den möjliga areal” som är lämplig för 

kalkstensbrytning? 

• Skulle detta kunna minska intressekonflikten på den begränsade areal som både har höga naturvärden 

och ett mäktigt lager med kalksten med den högsta stenkvalitén?

7.4 Källanvisningar 

Anglès-Marín Miquel, länsstyrelsen 2006 Kartmaterial i rapporten, skogen och skogsägarna, 

skogsbruk 

Arbetsförmedlingen 2006 Statistik över arbetsmarknaden Gotland 

Arvidsson Sven, SGU 2006 Berggrundsgeologi, jordarter, yt- och grundvatten, kalkstensindustrins 

struktur 

Cedergren Gösta 2006 Jordbruksstatistik 

Cementa AB, Hans Gustafsson 2006 Bolagsdata 

Danielsson Ingmar, länsstyrelsen 2006 Skogen och skogsägarna, skogsbruk, kalkstensindustrins 

struktur 

Edlund Per- Eric, Gotlands kommun 2006 Vattenförsörjning, befolkningsutveckling, tillväxt 

Eliasson Sara Vad vore Gotland utan kalkstenen 

Fornminnesregistret (FMR) 2006 Kända fornlämningar 

Fritz Anna- Lena, länsstyrelsen 2006 Natura 2000 

Gotlands kommun 2004 Vattenplan 

Gotlands kommun 2006 Översiktsplan för Gotlands kommun 

Hedgren Stellan, länsstyrelsen 2006 Områden av riksintresse för naturvården, naturskyddade 

områden, större ostörda områden, myrskyddsplanen, 

våtmarksinventeringen 1992- 1997, strandskydd 

Kullingsjö Oskar, länsstyrelsen 2006 Rödlistade arter på norra Gotland 

Landergren Peter, länsstyrelsen 2006 Vattendragens biologiska värden 

Lexell Gunilla 2006 Jordbruk och djurhållning på norra Gotland 

Löfgren Rolf Naturvårdsverket 2006 Nationalparksplan 

Mebus Fabian, länsstyrelsen 2006 Strategi för formellt skydd av skogsmark, prioriterade 

områden för formellt skydd av skogsmark 

Miljösamverkan Sverige 2006 Efterbehandling av täkter 

NCC, Lennart Svensson 2006 Bolagsdata 

Nordkalk AB, Henrik Grind 2006 Bolagsdata 

Nyberg Kalle, länsstyrelsen 2006 Bergtäkter på norra Gotland, påverkansområde bergtäkt, 

efterbehandlingsstrategier för bergtäkter 

Petersson Lennart 2006 Arbetsmarknadsläget på norra Gotland, befolkningsutveckling, 

näringslivet på norra Gotland 

Pettersson Arne, länsstyrelsen 2006 Nyckelbiotopsinventeringen 1993-2006

Pettersson Jörgen, Gotlands Botaniska 

Förening 

2006 Vattensituationen efter snösmältning 20060402-03 i 

området för ansökt kalkbrytning i Bunge. 

Radhe Birgitta Med slägga spett och borr 

Riksantikvarieämbetet 1987 Riksintresse för kulturmiljövården 

Sjöberg Åke G. Den gotländska kalkbränningens genombrott 

Skogsstyrelsen 2006 Fastighetsregistret 

Skogsstyrelsen 1993 Översiktlig skogsinventering ÖSI 

Svantesson, S.-I. 2005 Jordartskartan Gotland, SGU undersökning K4: 1 

Svenska Mineral, Jägerup Lou 2006 Bolagsdata 

Ängs- och betesmarksinventeringen 2004 TUVA 

Östergren Majvor, länsstyrelsen 2006 Kulturmiljö, kulturmiljölagen, Turismen och det rörliga 

friluftslivet

Bilaga till rapport ”Kunskapsunderlag för planer 

över framtida markanvändning på norra Gotland” 

Resultatredovisning 

Enkät markanvändning 

norra Gotland 2006 

Länsstyrelsen 

Gotlands län

Förord 

Under 2006 genomfördes i samarbete mellan Länsstyrelsen, Gotlands kommun, Naturvårdsverket 

och Sveriges Geologiska Undersökning ett projekt för att sammanställa kunskapsunderlag för 

markanvändningen på norra Gotland. Inom projektets ram utfördes en enkätundersökning om 

vilka åsikter som såväl fast boende som fritidsboende i de aktuella socknarna har till olika former 

av markanvändning. 

I huvudrapporten över projektet ”Kunskapsunderlag för markanvändningen på norra Gotland” har 

endast ett sammandrag av utfallet av enkäten tagits med på grund av begränsat utrymme. 

Enkätundersökningen visar mycket intressanta resultat om vad opinionen tycker i olika markanvändningsfrågor. 

Av den anledningen ges denna skrift ut som mer utförligt beskriver hur enkätarbetet 

har gått till och vilka resultat som har framkommit i undersökningen. Undersökningen belyser 

ingående olika målgruppers syn på markanvändningsfrågorna i sin hembygd. Dessutom kan 

man utläsa vad män och kvinnor har tyckt i olika frågor. 

Ytterligare material från enkätundersökningen kan inhämtas från Länsstyrelsen i Gotlands län, 

telefon 0498/ 29 26 00 (växel) eller Ingmar Danielsson telefon 0498/ 29 26 59

Innehållsförteckning 

1. Undersökningens genomförande.................................................... 4 

1.1 Syfte........................................................................................................... 4 

1.2 Metod ......................................................................................................... 4 

1.3 Metodkritik ................................................................................................ 5 

2. Resultatredovisning, fast boende samt fritidsboende................... 6 

2.1 Boendestruktur......................................................................................... 6 

2.2 Beskrivning av de som har svarat på enkäten....................................... 6 

2.3 Åsikter om nuvarande markanvändning ................................................ 9 

2.4 Åsikter om framtida markanvändning ...................................................13 

2.5 Olika intressen för markutnyttjande ......................................................27 

2.6 Hur vill sockenborna bli informerade om markanvändningsfrågor?..32 

3. Resultatredovisning, skolor........................................................... 35 

3.1 Beskrivning av de som har svarat på enkäten......................................35 

3.3 Åsikter om nuvarande markanvändning ...............................................36 

3.4 Åsikter om framtida markanvändning ...................................................38 

3.5 Olika intressen för markutnyttjande ......................................................44 

3.6 Hur vill eleverna bli informerade om markanvändningsfrågor?..........46

Hur ortsborna ser på markanvändningen på norra Gotland. Enkätundersökning 

genomförd augusti till september 2006 

1. Undersökningens genomförande 

1.1 Syfte 

Syftet med att genomföra en undersökning bland de boende, i socknar med högre detaljeringsgrad, 

var att få fram de boendes åsikter kring markanvändningen och då främst inom områdena 

naturvård och kalkstensindustri. 

1.2 Metod 

Från början har olika metoder att nå de boende i områden med högre detaljeringsgrad diskuterats. 

Ett starkt önskemål från projektgruppen var att använda sig av postenkäter, åtminstone delvis. 

Då den aktuella populationen var relativt omfattande och alla inblandade ville nå en hög 

svarsfrekvens till rimliga kostnader valdes postenkät ut som metod för grupperna fast boende 

samt fritidsboende. För gruppen barn och ungdomar kontaktades Lännaskolan samt Fårösundsskolan 

för utlämning av enkäter. 

Enkäten utformades i mycket nära samråd med uppdragsgivarna. Det var uppdragsgivarnas 

uppgift att tala om vilka områden de ville veta mer om och vår uppgift att försöka formulera frågorna 

på ett objektivt sätt. Enkäten testades på ett antal fiktiva respondenter för att eventuella 

subjektiviteter och felaktigheter skulle kunna identifieras. 

I och med att olika urvalsmetoder tillämpades för de olika grupperna valde vi också att redovisa 

resultaten separerade från varandra. 

Möjligheten att få tillgång till slumpvis valda adresser för fritidsboende fanns inte enligt SPAR och 

andra instanser vi undersökt. Här spelade tidsaspekten stor roll eftersom enkäten inte var färdigbearbetad 

och kontrollerad förr än i slutet av juli. Den enda möjligheten att då hinna nå en större 

grupp fritidsboende var att via den lokala Posten lämna ut oadresserade utskick till brevlådor som 

brevbärarna hade uppgift om. Det blev ett icke sannolikhetsurval, det vill säga alla hade inte lika 

stor chans att komma ifråga för att besvara enkäten. Vi ansåg det däremot viktigt att fritidsboende 

fått en möjlighet att komma med synpunkter. 

Enligt uppgift från den lokala Posten finns det i de aktuella socknarna drygt 700 fritidsboende 

hushåll. Det ansågs rimligt att skicka ut en enkät till 500 av dessa hushåll och då det var oadresserat 

låta någon av hushållsmedlemmarna fylla i enkäten. Till detta utskick gjordes ingen påminnelse 

på grund av tidsaspekten. 205 svar inkom vilket gav en svarsfrekvens på 41 %. 

För fast boende var det möjligt att köpa ett slumpmässigt urval av adresser från SPAR vilket vi 

också gjorde. 1500 adresser av 4250 möjliga i åldern 16-80 år, enligt uppgift från SPAR, i den 

aktuella populationen utgjorde urvalet. Det var ett så kallat sannolikhetsurval, alla hade samma 

kända chans att komma med på adresslistan. Antal respondenter valdes med hänsyn till kostnader 

för adressinköp, tryck, porto och sammanställning. 

För denna grupp gick det ut ett adresserat ordinarie utskick med enkäten samt en adresserad 

påminnelse cirka tre veckor senare. Kontrollnummer på svarskuverten användes för att inte behöva 

skicka påminnelse till samtliga respondenter utan endast till dem som ej besvarat enkäten 

vid det första tillfället. Utifrån dessa utskick fick vi in cirka 740 svar vilket ger en svarsfrekvens på 

49,3 %. 

Skolorna på norra Gotland kontaktades för att få med ett barn och ungdomsperspektiv på den

aktuella frågan. Rektorerna vid Lännaskolan samt Fårösundsskolan gav sitt godkännande till att 

ta emot enkäten och dela ut den till eleverna i högstadiet. Vi valde att förenkla skolenkäten något 

men behålla frågorna så lika ursprunget som möjligt. Antalet möjliga respondenter i skolorna 

uppgick till 140 i Fårösundsskolan och 200 i Lännaskolan. Totalt fick vi in 48 svar, samtliga från 

Lännaskolan. Det ger en svarsfrekvens från Lännaskolan på 24 %. 

1.3 Metodkritik 

En del kritik kan och bör riktas mot den valda metoden. Tiden var knapp för att hinna få med fritidsboendes 

synpunkter, vi valde att ändå göra det på ett sätt som vi inte kan säga är signifikant 

för gruppen fritidsboende. Anledningen till att vi inte kan anse att resultaten för denna grupp är 

representativa beror på att det inte var ett slumpmässigt urval från vår sida. Sannolikt var det 

heller inte ett slumpmässigt urval från hushållens sida när man valde vem som skulle besvara 

frågorna. I vissa fall har man låtit mer än en hushållsmedlem svara på enkäten. 

Urvalsgruppernas storlek kan diskuteras, alla har inte fått komma till tals. Det är något vi är medvetna 

om men av ekonomiska och praktiska skäl inte haft möjlighet att styra. Därför var det viktigt 

att urvalet av fast boende skedde slumpmässigt så att resultatet kan sägas vara representativt för 

gruppen. 

Trots att enkäten testats på oberoende personer har det funnits felaktigheter i den, bland annat 

fråga 12 som inte gick att besvara. En del respondenter uppmärksammade detta tidigt och gjorde 

oss medvetna om detta. Vi valde dock att låta felet följa enkäten under hela tiden för att samtliga 

respondenter skulle ha samma utgångsläge. I efterhand har vi istället strukit fråga 12 och ej beaktat 

svaren. 

Såväl företrädare för naturvård som kalkindustri har haft synpunkter på enkätens utformning. Det 

har inte varit många men några har ansett att den är alldeles för vinklad och då till det motstående 

intressets favör. Detta är konsekvenser som vi anser att man aldrig kan komma undan helt 

och hållet när ämnet är så engagerande som detta. I och med att vi fått liknande synpunkter, i 

ungefär lika stor omfattning, från båda parter har vi gjort bedömningen att enkäten förhoppningsvis 

är lika subjektiv åt båda håll. 

Vi har fått kritik mot anonymiteten där respondenter ifrågasätter anonymiteten då vi kan skicka ut 

adresserade påminnelser. Vi förstår kritiken men kan garantera att ingen av uppdragsgivarna kan 

härleda svar från enkäten. Respondenternas namn finns inte redovisade i någon databas eller i 

något dokument om inte respondenterna själva lämnat uppgifter om identitet. 

Till skolorna lämnade vi ut enkäter efter överenskommelse med rektorerna. Vi förklarade syftet 

och att de inte var en del i någon opinionsbildning utan ett sätt att få kunskap om närboendes syn 

på markfrågan. Vid Fårösundsskolan kom det in enstaka protester från föräldrar när enkäterna 

redan var ifyllda och de ville att deras barn skulle undantas från undersökningen. Då ett sådant 

undantag var omöjligt att göra på en anonym enkät valde vi att avstå från samtliga enkäter vid 

Fårösundsskolan.

2. Resultatredovisning, fast boende samt fritidsboende 

2.1 Boendestruktur 

1. I vilken socken bor du? 

Representation per socken 

Fast boende Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Socken Boge 34 4,8 

Bunge 138 19,6 

Fleringe 23 3,3 

Hejnum 16 2,3 

Lärbro 174 24,7 

Othem 262 37,2 

Rute 57 8,1 

Totalt antal svar 704 100,0 

Antal som ej svarat 36 

Totalt antal enkäter 740 

Procent av 

Fritidsboende Antal inkomna svar 


Bunge 16 8,1 

Fleringe 37 18,7 

Hejnum 5 2,5 

Lärbro 39 19,7 


Rute 54 27,3 




Representation per socken utifrån urval kan ej redovisas på grund av att nya postnummersystemet 

ej tillämpas än samt att det för urval av fritidsboende skedde med hjälp av de lokala brevbärarna. 

Det har inkommit svar från samtliga socknar som ingått i undersökningen, det vill säga de socknar 

med högre detaljeringsgrad. 

2. Är du fast boende/fritidsboende? 

I urvalet fast boende har 740 personer svarat, av dem anger 6 personer att de är fritidsboende. 

I urvalet fritidsboende har 205 personer svarat, av dem anger 7 personer att de är fast boende. 

2.2 Beskrivning av de som har svarat på enkäten 

3. Är du kvinna/man? 

Könsfördelning


Procent av 

inkomna svar 

Kön Kvinna 370 51,8 

Man 344 48,2 




Fritidsboende Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Kön Kvinna 80 40,4 

Man 118 59,6 




Könsfördelningen i urvalet för fast boende var relativt jämn men med en svag överrepresentation 

av män. De svar vi fick in var också fördelade jämnt men med en precis motsatt överrepresentation 

av kvinnor, se nedan. 

Urval män: 52 % kvinnor: 48 % 

Inkomna svar män: 48 % kvinnor: 52 % 

Möjligtvis har kvinnor varit angelägnare att lämna sina synpunkter genom att fylla i och skicka in 

enkäten. 

Det är störst andel män som besvarat enkäten bland de fritidsboende. En anledning till detta kan 

vara att enkäten gick ut oadresserad och att man i hushållen valt vem som ska fylla i den. 

4. Hur gammal är du? 

Åldersspridning fast boende. 

Åldersspridningen i svaren låg mellan: 16-84 år. I urvalet var den beställda åldersspridningen 16- 

80 år. 

14 % av respondenterna är 30 år eller yngre 

33 % av respondenterna är 60 år och uppåt 

Åldersspridning fritidsboende. 

Åldersspridningen i svaren låg mellan: 18-86 år. 

1 % av respondenterna är 30 år eller yngre 

50 % av respondenterna är 60 år och uppåt 

Åldersintervallen i de båda urvalen är relativt lika dock ser spridningen väldigt olika ut om man ser 

till respektive procentuell andel under 30 år samt över 60 år. Även här har urvalsmetoden möjligtvis 

påverkat på samma sätt som för könsfördelningen. 

5. Vilken utbildning har du och inom vilket område? 

Utbildningsnivå 


Procent av 

inkomna svar 

Nivå Grundskola 268 36,7 

Gymnasieskola 245 33,6 

Folkhögskola 27 3,7 

Universitet/Högskola 148 20,3 

Annat 42 5,8




Intressant att notera att det bland de fast boende är drygt 70 % som har angett grundskoleutbildning 

eller gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå. 


Procent av 

inkomna svar 

Nivå Grundskola 16 8,3 

Gymnasieskola 37 19,2 

Folkhögskola 5 2,6 

Universitet/Högskola 121 62,7 

Annat 14 7,3 




I denna grupp, fritidsboende, är det nästan 63 % som har angett Universitets- eller högskoleutbildning 

som högsta utbildningsnivå. 

Skillnaderna i utbildningsnivå mellan urvalsgrupperna är markant sett till procent av inkomna 

svar. 

Utbildningsområde: Utbildningsområdena är mycket varierande i båda urvalen men några områden 

som är återkommande bland fast boende exempelvis mekaniker, verkstad, officer återfinns 

ej bland de fritidsboende. För fullständig lista se bilaga 1a och 1 b. 

6. Är du anställd inom privata sektorn/anställd inom offentliga sektorn/egen företagare/studerande/arbetssökande/pensionär/annat? 

Sysselsättning 


Procent av 

inkomna svar 

Anställning privat 141 19,2 

Anställning offentlig 

168 22,9 

Egen företagare 80 10,9 

Studerande 44 6,0 

Arbetssökande 35 4,8 

Pensionär 241 32,8 

Annat 26 3,5 





Procent av 

inkomna svar 

Anställning privat 42 21,8 

Anställning offentlig 

55 28,5

Egen företagare 27 14,0 

Studerande 2 1,0 

Arbetssökande 1 ,5 

Pensionär 64 33,2 

Annat 2 1,0 




Det är procentuellt sett fler studenter och arbetssökande bland de fast boende annars är det inga 

stora variationer mellan urvalsgrupperna. 

2.3 Åsikter om nuvarande markanvändning 

8. Anser du att det inom markanvändningen på norra Gotland finns utrymme för utökade 

naturskyddsområden/utökad brytning av kalksten/annat ange vad? 

Utrymme för utökade naturskyddsområden 

Procent av 

Fast boende Antal inkomna svar 

Ja 229 36,0 

Nej 252 39,6 

Vet inte 155 24,4 




Procent av 


Ja 131 64,5 

Nej 25 12,3 

Vet inte 47 23,2 




Majoriteten av de fast boende säger nej till utökade naturskyddsområden, 39,6 %. För denna 

grupp är det många som inte vet och som skulle kunna påverka resultatet om de var tvungna att 

ta ställning i frågan. 

I gruppen fritidsboende säger majoriteten ja till utökade naturskyddsområden, 64,5 %. 


Procent av 


Ja 368 53,6

Nej 194 28,2 

Vet inte 125 18,2 




Procent av 


Ja 66 32,5 

Nej 91 44,8 





Majoriteten av de fast boende säger ja till utökad brytning av kalksten, 53,6 %. 

Majoriteten av de fritidsboende säger nej till utökad brytning av kalksten, 44,8 %. För denna 

grupp är det många som inte vet och som skulle kunna påverka resultatet om de var tvungna att 

ta ställning i frågan. 

Fast boende har även angett att de anger relativt frekvent att det finns utrymme för bland annat 

bostäder och turism. För fritidsboende är alternativen besöksnäring/turism relativt frekvent förekommande 

För fullständig lista över annat se bilaga 3 a och 3 b. 

9. Är du direkt berörd av kalkbrytning och/eller naturvård på norra Gotland? 


Procent av 


Ja 322 44,7 

Nej 398 55,3 





Procent av 

inkomna svar 

Ja 91 45,3 

Nej 110 54,7 




Andelen av dem som anger sig vara direkt berörda av det ena eller det andra är relativt lika i urvalsgrupperna. 

De flesta av dessa, 29,3 % för fast boende och 32,7 % för fritidsboende anger 

kalk som det de är direkt berörda av. 3,2 % respektive 4,9 % anger natur som det de är direkt

erörda av. 

Om ja av vad 


Både och 17 

Kalkstensbrytning 217 

Naturvård 24 

Vatten 2 

Oljeborrning 2 

Totalt antal svar 238 




Både och 3 


Naturvård 10 




De fast boende är ofta berörda via arbeten själva eller inom familjen. Båda grupperna är berörda 

av att de bor i närheten av kalkindustrier. Fritidsboende anger mer frekvent att de är oroade för 

hur det ska gå med sitt vatten. 

Lista över; På vilket sätt? Se bilaga 4 a och 4 b. 

10. Hur är din inställning generellt till kalkstensindustrin på norra Gotland? 


Procent av 


Positiv 478 66,6 

Negativ 127 17,7 

Ingen åsikt 113 15,7 




Procent av 





Totalt antal svar 202 100,0



En majoritet i båda grupperna är positiv till kalkstensindustrin, 66,6 % respektive 53,5 %. 

11. Hur är din inställning generellt till naturvårdsinsatser på norra Gotland? 


Procent av 








Procent av 








En majoritet i båda grupperna är positiv till naturvården, 53,2 % respektive 80 %. 

12. Frågan är struken, se metodkritik. 

13. Anser du att kalkstensindustrin tar ett ansvar för vad som händer med egen och intillliggande 

mark vid brytning? 


Procent av 


Ja 300 41,6 

Nej 205 28,4 


Totalt antal svar 721 100,0



Procent av 


Ja 46 22,9 

Nej 91 45,3 





En majoritet av de fast boende anser att kalkstensindustrin tar ansvar, 41,6 %. Av de fritidsboende 

är det 45,3 % som anser att kalkstensindustrin inte tar ansvar. För båda dessa grupper är det 

många som inte har en åsikt och som skulle kunna påverka resultatet om de var tvungna att ta 

ställning i frågan. 

Varför/ varför inte? Se bilaga 5 a och 5 b för fullständig lista då svaren är mycket varierande. 

2.4 Åsikter om framtida markanvändning 

7. Hur skulle du vilja att marken på norra Gotland används i framtiden? 

Här är det många skiftande förslag. Åsikter som ”plats för både naturvård och kalkindustri” samt 

att ”marken ska användas som idag” återfinns mer frekvent än många andra i båda urvalsgrupperna. 

Hos gruppen fast boende så återkommer åsikten ”för arbeten” mer frekvent än ”bevara 

naturen” vilket är motsatt för gruppen fritidsboende där ”bevara naturen” förekommer mer frekvent 

än ”för arbeten”. 

För fullständig lista se bilaga 2 a och 2 b. 

14. Hur viktiga anser du följande faktorer vara vid överväganden angående framtida markanvändning 

på norra Gotland? Rangordna nedanstående alternativ från 1-7, utifrån hur viktiga 

du anser dem vara, där 1 är det du anser vara viktigast. 

Frequency 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Bevarande av hotade djur och växter fast boende 

2 

3 

4 

Bevarande av hotade djur och växter 

5 

Bevarande av hotade djur och växter, fast boende 621 av 740 svar (svarsfrekvens 83,9 %) 

Vald vikt 1 2 3 4 5 6 7 Totalt 

Antal 38 85 129 106 122 120 21 621 st 

6 

7

Procent 6,1 13,7 20,8 17,1 19,6 19,3 3,4 100 % 

Frequency 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Bevarande av hotade djur och växter fritidsboende 

2 

3 

4 


5 

Bevarande av hotade djur och växter, fritidsboende 176 av 205 svar (svarsfrekvens 85,9 %) 


Antal 10 39 52 26 23 24 2 176 st 

Procent 5,7 22,2 29,5 14,8 13,1 13,6 1,1 100 % 

Ser man till hur ofta respondenterna valt de olika vikterna så finns det en tendens till att fast boende 

inte anser bevarande av hotade djur och växter vara är lika viktigt som de fritidsboende 

vilka oftare valt vikterna 2 och 3. 

Frequency 

400 

300 

200 

100 

0 

1 

Opåverkad grundvattennivå fast boende 

2 

3 

4 

Opåverkad grundvattennivå 

5 

Opåverkad grundvattennivå, fast boende 651 av 740 svar (svarsfrekvens 88 %) 


Antal 395 118 77 45 9 2 5 651 st 

Procent 60,7 18,1 11,8 6,9 1,4 0,3 0,8 100 % 

6 

6 

7 

7

Frequency 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Opåverkad grundvattennivå fritidsboende 

2 

3 

4 


5 

Opåverkad grundvattennivå, fritidsboende 190 av 205 svar (svarsfrekvens 92,7 %) 


Antal 131 19 20 11 7 1 1 190 st 

Procent 68,9 10,0 10,5 5,8 3,7 0,5 0,5 100 % 

Opåverkat grundvatten är viktigt för båda urvalsgrupperna även om fast boende valt vikten 2 och 

3 något mer frekvent än fritidsboende vilka i stället ligger högre på vikten 1. 

Frequency 

150 

120 

90 

60 

30 

0 

1 

Bevarande av unika naturområden fast boende 

2 

3 

4 

Bevarande av unika naturområden 

5 

Bevarande av unika naturområden, fast boende 623 av 740 svar (svarsfrekvens 84,2 %) 


Antal 37 130 116 107 145 81 7 623 st 

Procent 5,9 20,9 18,6 17,2 23,3 13,0 1,1 100 % 

6 

6 

7 

7

Frequency 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Bevarande av unika naturområden fritidsboende 

2 

3 


4 

Bevarande av unika naturområden, fritidsboende 179 av 205 svar (svarsfrekvens 87,3 %) 


Antal 28 75 37 22 10 7 - 179 st 

Procent 15,6 41,9 20,7 12,3 5,6 3,9 - 100 % 

Fritidsboende är mer benägna att vikta bevarande av unika naturområden högt. Det är en stor 

skillnad jämfört med de fast boende i tabellen ovan. 

Frequency 

150 

120 

90 

60 

30 

0 

1 

Utvinning av naturtillgångar fast boende 

2 

3 

4 

Utvinning av naturtillgångar 

5 

Utvinning av naturtillgångar, fast boende 611 av 740 svar (svarsfrekvens 82,6 %) 


Antal 21 88 143 108 106 116 29 611 st 

Procent 3,4 14,4 23,4 17,7 17,3 19,0 4,7 100 % 

5 

6 

6 

7

Frequency 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Utvinning av naturtillgångar fritidsboende 

2 

3 

4 


5 

Utvinning av naturtillgångar, fritidsboende 184 av 205 svar (svarsfrekvens 89,8 %) 


Antal 1 11 18 29 34 65 26 184 st 

Procent 0,5 6,0 9,8 15,8 18,5 35,3 14,1 100 % 

Utvinning av naturtillgångar är högre viktat bland fast boende än bland fritidsboende där det mest 

frekventa valet är vikten 6. 

Frequency 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Säkrade sysselsättningstillfällen fast boende 

2 

3 

4 

Säkrade sysselsättningstillfällen 

5 

Säkrade sysselsättningstillfällen, fast boende 626 av 740 svar (svarsfrekvens 84,6 %) 


Antal 157 178 85 73 89 35 9 626 st 

Procent 25,1 28,4 13,6 11,7 14,2 5,6 1,4 100 % 

6 

6 

7 

7

Frequency 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Säkrade sysselsättningstillfällen fritidsboende 

2 

3 

4 


5 

Säkrade sysselsättningstillfällen, fritidsboende 186 av 205 svar (svarsfrekvens 90,7 %) 


Antal 13 28 32 35 58 19 1 186 st 

Procent 7,0 15,1 17,2 18,8 31,2 10,2 0,5 100 % 

Säkrade sysselsättningstillfällen är mycket högre viktade bland fast boende än hos fritidsboende. 

För fast boende dominerar vikten 2 och sedan 1. För fritidsboende dominerar vikten 5 och sedan 

4. 

Frequency 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

2 

Rekreationsmöjligheter fast boende 

3 

4 

Rekreationsmöjligheter 

5 

Rekreationsmöjligheter, fast boende 620 av 740 svar (svarsfrekvens 83,8 %) 


Antal 9 33 78 172 102 207 19 620 st 

Procent 1,5 5,3 12,6 27,7 16,5 33,4 3,1 100 % 

6 

6 

7 

7

Frequency 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

2 

Rekreationsmöjligheter fritidsboende 

3 

4 


5 

Rekreationsmöjligheter, fritidsboende 175 av 205 svar (svarsfrekvens 85,4 %) 


Antal 2 14 15 47 33 51 13 175 st 

Procent 1,1 8,0 8,6 26,9 18,9 29,1 7,4 100 % 

Rekreationsmöjligheter än något mer viktade av fritidsboende men det är en relativt jämn viktning 

mellan urvalsgrupperna. 

Frequency 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

2 

Annat fast boende 

3 

4 

Annat 

5 

Annat, fast boende 620 av 740 svar (svarsfrekvens 83,8 %) 


Antal 14 12 7 9 22 13 115 620 st 

Procent 7,3 6,3 3,6 4,7 11,5 6,8 59,9 100 % 

6 

6 

7 

7

Frequency 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1 

2 

Annat fritidsboende 

3 

4 

Annat 

5 

Annat, fritidsboende 61 av 205 svar (svarsfrekvens 29,8 %) 


Antal 4 1 14 6 9 3 24 61 st 

Procent 6,6 1,6 23,0 9,8 14,8 4,9 39,3 100 % 

Fritidsboende har i högre utsträckning valt ett annat alternativ vilket de angett själva. Att så 

många valt annat med vikten 7 beror mycket på att de skrivit en 7:a där utan att ange något alternativ. 

Ange vad: exempel på vad som angetts är: icke påverkat grundvatten, fiske, bebyggelse, bevara 

kulturlandskapet, buller, bostäder, affärer 

6 

7

15. Vilket ansvar skulle du vilja att kalkindustrin uppfyller för att få fortsätta sin brytning på 

Gotland? Rangordna nedanstående alternativ från 1-6, utifrån hur viktiga du anser dem vara, där 

1 är det du anser vara viktigast. 

Frequency 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Fortsatt tryggad sysselsättning fast boende 

2 

3 

Fortsatt tryggad sysselsättning 

4 

Fortsatt tryggad sysselsättning, fast boende 603 av 740 svar (svarsfrekvens 81,5 %) 

Vald vikt 1 2 3 4 5 6 Totalt 

Antal 202 125 107 70 82 17 603 st 

Procent 33,5 20,7 17,7 11,6 13,6 2,8 100 % 

Frequency 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Fortsatt tryggad sysselsättning fritidsboende 

2 

3 


4 

Fortsatt tryggad sysselsättning, fritidsboende 161 av 205 svar (svarsfrekvens 78,5 %) 


Antal 30 24 30 30 34 13 161 st 

Procent 18,6 14,9 18,6 18,6 21,1 8,1 100 % 

Fast boende vill i högre utsträckning ha tryggad sysselsättning vilket även speglas av svaren på 

frågorna 7 och 14. 

5 

5 

6 

6

Frequency 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Ekonomiska utvecklingsbidrag fast boende 

2 

3 

Ekonomiska utvecklingsbidrag 

4 

Ekonomiska utvecklingsbidrag, fast boende 596 av 740 svar (svarsfrekvens 80,5 %) 


Antal 28 107 153 191 107 10 596 st 

Procent 4,7 18,0 25,7 32,0 18,0 1,7 100 % 

Frequency 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Ekonomiska utvecklingsbidrag fritidsboende 

2 

3 


4 

Ekonomiska utvecklingsbidrag, fritidsboende 156 av 205 svar (svarsfrekvens 76,1 %) 


Antal 7 16 34 49 46 4 156 st 

Procent 4,5 10,3 21,8 31,4 29,5 2,6 100 % 

Fast boende tenderar att vikta ekonomiska utvecklingsbidrag något högre än vad fritidsboende 

gör. 

5 

5 

6 

6

Frequency 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Omvandling till naturliga miljöer fast boende 

2 

3 

Omvandling till naturliga miljöer 

Omvandling till naturliga miljöer, fast boende 619 av 740 svar (svarsfrekvens 83,6 %) 


Antal 57 179 175 141 63 4 619 st 

Procent 9,2 28,9 28,3 22,8 10,2 0,6 100 % 

Frequency 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Omvandling till naturliga miljöer fritidsboende 

2 

3 


4 

4 

Omvandling till naturliga miljöer, fritidsboende 166 av 205 svar (svarsfrekvens 81 %) 


Antal 22 57 41 24 16 6 166 st 

Procent 13,3 34,3 24,7 14,5 9,6 3,6 100 % 

Fritidsboende vill ha omvandling till naturliga miljöer i något högre grad än de fast boende men 

vikterna ligger, för båda grupperna, oftast inom intervallet 2-4. 

5 

5 

6 

6

Frequency 

400 

300 

200 

100 

0 

1 

Ansvar för vattenförsörjning fast boende 

2 

3 

Ansvar för vattenförsörjning 

Ansvar för vattenförsörjning, fast boende 629 av 740 svar (svarsfrekvens 85 %) 


Antal 329 148 84 61 6 1 629 st 

Procent 52,3 23,5 13,4 9,7 1,0 0,2 100 % 

Frequency 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Ansvar för vattenförsörjning fritidsboende 

2 

3 

Ansvar för vattenförsörjning 

Ansvar för vattenförsörjning, fritidsboende 166 av 205 svar (svarsfrekvens 85 %) 


Antal 96 35 24 8 2 1 166 st 

Procent 57,8 21,1 14,5 4,8 1,2 0,6 100 % 

4 

4 

När det gäller ansvar för vattenförsörjning är båda grupperna väldigt jämna och de viktar detta 

högt, vikt 1 får 52,3 % respektive 57,8 %. Fritidsboende väljer vikt 1 i högre utsträckning än fast 

boende. 

5 

5 

6 

6

Frequency 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Avsätta mark och resurser fast boende 

2 

3 

Avsätta mark och resurser 

Avsätta mark och resurser, fast boende 596 av 740 svar (svarsfrekvens 80,5 %) 


Antal 11 66 87 121 282 29 596 st 

Procent 1,8 11,1 14,6 20,3 47,3 4,9 100 % 

Frequency 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 

Avsätta mark och resurser fritidsboende 

2 

3 


4 

4 

Avsätta mark och resurser, fritidsboende 163 av 205 svar (svarsfrekvens 79,5 %) 


Antal 6 32 31 43 45 6 163 st 

Procent 3,7 19,6 19,0 26,4 27,6 3,7 100 % 

Att avsätta mark och resurser är ett högre viktat alternativ för de som är fritidsboende även om 

det är ett lågt viktat alternativ över lag. För båda grupperna dominerar alternativen 5 följt av 4. 

5 

5 

6 

6

Frequency 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

2 


3 

Annat 



Antal 18 4 10 6 19 102 159 st 

Procent 11,3 2,5 6,3 3,8 11,9 64,2 100 % 

Frequency 

20 

15 

10 

5 

0 

1 

2 


3 

Annat 



Antal 12 3 8 6 6 18 53 st 

Procent 22,6 5,7 15,1 11,3 11,3 34,0 100 % 

4 

4 



Ange vad: exempel: icke påverkat grundvatten, återställa tidigare brott, sluta elda sopor och 

5 

5 

6 

6

ildäck på Cementa, att företagen beskattas på Gotland. 

2.5 Olika intressen för markutnyttjande 

16. Anser du att det finns en intressekonflikt mellan naturvårdsintressen och kalkstensindustrin 

avseende markanvändningen i ditt närområde? 


Procent av 


Ja 498 69,3 

Nej 74 10,3 





Procent av 


Ja 139 69,5 

Nej 29 14,5 





Majoriteten i bägge grupperna anser att det föreligger en intressekonflikt mellan naturvårdsintressen 

och kalkstensindustrin, drygt 69 %. Det är dock fler bland de fast boende som inte har en 

åsikt. 

Varför/varför inte? 

Åsikterna om anledning till intressekonflikt finns som fullständig lista i bilaga 6 a och 6 b.

17. Vilket av följande intressen anser du skall prioriteras vid en beslutssituation: 

Rangordna nedanstående alternativ från 1-4, utifrån hur viktiga du anser dem vara, där 1 är det 

du anser vara viktigast. 

Frequency 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

1 

Kalkstensutvinning fast boende 

2 


Kalkstensutvinning, fast boende 621 av 740 svar (svarsfrekvens 83,9 %) 

Vald vikt 1 2 3 4 Totalt 

Antal 142 224 202 53 621 st 

Procent 22,9 36,1 32,5 8,5 100 % 

Frequency 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Kalkstensutvinning fritidsboende 

2 


Kalkstensutvinning, fritidsboende 177 av 205 svar (svarsfrekvens 86,3 %) 


Antal 17 35 84 41 177 st 

Procent 9,6 19,8 47,5 23,2 100 % 

3 

3 

För fast boende så dominerar alternativ 2 med 36,1 % följt av alternativ 3 med 32,5 %. För fritidsboende 

dominerar alternativ 3 med 47,5 % följt av alternativ 4 med 23,2 %. 

Fast boende är således mer benägna att prioritera kalkstensutvinning vid en beslutssituation. 

4 

4

Frequency 

300 

200 

100 

0 

1 

Naturvårdsintressen fast boende 

2 

Naturvårdsintressen 

Naturvårdsintressen, fast boende 623 av 740 svar (svarsfrekvens 84,2 %) 


Antal 41 215 318 49 623 st 

Procent 6,6 34,5 51,0 7,9 100 % 

Frequency 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Naturvårdsintressen fritidsboende 

2 


Naturvårdsintressen, fritidsboende 177 av 205 svar (svarsfrekvens 86,3 %) 


Antal 28 97 46 6 177 st 

Procent 15,8 54,8 26,0 3,4 100 % 

3 

3 

För fast boende så dominerar alternativ 3 med 51 % följt av alternativ 2 med 34,5 %. För fritids- 

4 

4

oende dominerar alternativ 2 med 54,8 % följt av alternativ 3 med 26 %. 

Fritidsboende är således mer benägna att prioritera naturvårdsintressen vid en beslutssituation. 

Frequency 

500 

400 

300 

200 

100 

0 

1 

Opåverkat grundvatten fast boende 

2 

Opåverkat grundvatten 

Opåverkat grundvatten, fast boende 662 av 740 svar (svarsfrekvens 89,5 %) 


Antal 474 160 24 4 662 st 

Procent 71,6 24,2 3,6 0,6 100 % 

Frequency 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 

Opåverkat grundvatten fritidsboende 

2 


Opåverkat grundvatten, fritidsboende 190 av 205 svar (svarsfrekvens 92,7 %) 


3 

3 

4 

4

Antal 134 44 9 3 190 st 

Procent 70,5 23,2 4,7 1,6 100 % 

Båda grupperna är i princip samstämmiga när det gäller alternativet opåverkat grundvatten. En 

marginell övervikt finns hos de fast boende för vikterna 1 och 2 men båda grupperna prioriterar 

detta alternativ högt vid en beslutssituation. 

Frequency 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 


2 

Annat 



Antal 11 29 52 100 192 st 

Procent 5,7 15,1 27,1 52,1 100 % 

Frequency 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1 


2 

Annat 


3 

3 

4 

4


Antal 11 11 22 17 61 st 

Procent 18,0 18,0 36,1 27,9 100 % 



Ange vad: Exempel: Återställande av brott, göra våtmarker, ett levande Gotland, säkrade arbetstillfällen, 

göra en konsekvensanalys, livskvalitet, arbetstillfällen i annan bransch, levande landsbygd. 

Motivera gärna ovanstående val 

Vatten är ett frekvent återkommande alternativ för båda grupperna men för fast boende återkommer 

arbetstillfällen mest frekvent. För fullständig lista se bilaga 7 a och 7 b. 

18. Kommer du och/eller dina eventuella barn att bo kvar i denna socken och påverkas av 

kommande beslut kring markanvändningen på norra Gotland? 

Fortsatt boende i socknen 

Procent av 


Ja 603 86,4 

Nej 95 13,6 





Procent av 

inkomna svar 

Ja 194 99,0 

Nej 2 1,0 




En kraftig majoritet av de boende i båda urvalsgrupperna kommer själva alternativt att deras barn 

fortsättningsvis kommer att bo i aktuell socken och påverkas av beslut kring markanvändningen. 

2.6 Hur vill sockenborna bli informerade om markanvändningsfrågor? 

19. Upplever du det positivt att Länsstyrelsen Gotland, Gotlands kommun och Naturvårdsverket 

genomför denna undersökning? 

Inställning till undersökningen 

Procent av 


Ja 608 83,9 

Nej 19 2,6






Procent av 

inkomna svar 

Ja 178 88,6 

Nej 6 3,0 





I båda grupperna är en kraftig majoritet positivt inställda till att denna undersökning genomförs. 

Det är dock fler av de fast boende som inte har någon åsikt om detta. 

20. Hur skulle du vilja att Länsstyrelsen Gotland med flera myndigheter 

fortsättningsvis informerar dig om beslutsprocessen kring markanvändningen på norra 

Gotland? 

358 

Val av informationskanal, fast boende 

114 

16 

35 

173 

478 

Möten dagtid 


Via media 

Per post 

Länsstyrelsens hemsida 

Annat

65 

Val av informationskanal Fritidsboende 

36 

133 

9 

40 

99 

Möten dagtid 


Via media 

Per post 

Länsstyrelsens hemsida 

Annat 

Här har respondenterna haft möjlighet att välja mer än ett alternativ och siffran anger hur många 

av respondenterna som kryssat respektive alternativ som intressant. 

De fritidsboende vill i större utsträckning ha information via exempelvis Länsstyrelsens hemsida 

eller på annat vis, vilket oftast angetts som via e-post. De fast boende vill i störst utsträckning ha 

information via media. 

21. Nedan kan du notera övrigt som du vill göra Länsstyrelsen Gotland, 

Gotlands kommun samt Naturvårdsverket medvetna om? 

Här har 276 respondenter av urvalet fast boende samt 89 respondenter från urvalet fritidsboende 

lämnat någon kommentar. För fullständig lista se bilaga 8 a och 8 b.

3. Resultatredovisning, skolor 

3.1 Beskrivning av de som har svarat på enkäten 

1. I vilken socken bor du? 

Boende i socken 

Antal 

Procent av 

inkomna svar 


Hejnum 1 2,1 

Lärbro 2 4,3 


Annan 14 29,8 




Representation per socken utifrån urval kan ej redovisas på grund av att det är okänt hur sockenfördelningen 

ser ut i de årskullar som fyllt i enkäten. Det finns inte representation från samtliga 

socknar med högre detaljeringsgrad. 

2. Är du tjej/kille? 

Kön 

Kön Tjej 

Antal 

28 

Procent av 

inkomna svar 

51,8 

Kille 

Totalt antal enkäter 

20 

48 

48,2 

En majoritet av respondenterna är av kvinnligt kön, 58,3 % 

3. Hur gammal är du? 

Ålder i år 

Ålder 12 

Antal 

12 

Procent av 

inkomna svar 

25,0 

13 22 45,8 

14 

Totalt antal enkäter 

14 

48 

29,2 

Samtliga respondenter är i åldern 12-14 år gamla.

3.3 Åsikter om nuvarande markanvändning 

6. Är någon i din familj engagerad i kalkbrytning eller naturvård på norra Gotland? Ja/Nej 


Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 5 12,2 

Nej 36 87,8 




Endast 5 av respondenterna är direkt berörda av kalkstensbrytning och/eller naturvård. 

Om ja, av vad och på vilket sätt? 

Om ja av vad 

Antal 





Samtliga som svarat ja på föregående fråga har en koppling till kalkindustrin. 

Om ja på vilket sätt 

Antal 

Bror anställd 1 

Familjemedlem anställd 

1 

Pappa anställd 3 




Samtliga som angett att de är berörda har en familjemedlem anställd inom kalkindustrin. 

7. Vad tycker du om kalkstensindustrin på norra Gotland? Positivt/Negativt/Ingen åsikt 


Antal 

Procent av 

inkomna svar







Majoriteten har ingen åsikt i frågan, 72,3 %. Det är dock fler positiva än negativa respondenter. 

8. Vad tycker du om naturvårdsarbetet på norra Gotland? Positivt/Negativt/Ingen åsikt 


Antal 

Procent av 

inkomna svar 








9. Tycker du att kalkstensindustrin tar ansvar för vad som händer med marken runt omkring 

när de bryter kalksten? Ja/Nej/Ingen åsikt 


Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 5 10,6 

Nej 9 19,1 





Majoriteten har ingen åsikt i frågan, 70,2 %. Det är fler som svarar nej än det är som svarar ja. 

Varför/Varför inte? 

Varför/varför inte 

Antal 

Bry sig om egen mark 1

De bryr sig inte 1 

De förstör 1 

De gör det 1 

De gör som de vill 1 

De ska ta ansvar 1 

De återställer 1 

Spränger hej vilt 1 

Observera att respektive alternativ endast valts av en respondent som motivering. 

3.4 Åsikter om framtida markanvändning 

3. Hur skulle du vilja att marken på norra Gotland används i framtiden? 

Framtida markanvändning 

Antal 

Behåll allemansrätten 1 

Brytning o jobb 1 

Bygg idrottsanläggningar 1 

Bygg pingishallar 1 

Fler fritidsgårdar 1 

Fler hus o affärer 1 

Fotbollsplaner 1 

Försiktigt o varsamt 1 

Inte alls 1 

Inte för många hus 1 

Jordbruk o affärer 2 

Konstgräsplan 1 

Naturskydd för ridleder 1 

Nya företag o jobb åt 

ungdomar 1 

Orörd natur 6 

Parker o fotbollsplan/ridklubb 

1 

På bästa sätt 1 

Skogsmark 1 

Som vanligt 1 

till äventyrsbad 1 

Utnyttja tillgångarna 1 

Vårda naturen 1 

Orörd natur har procentuellt sett fåt flest svar. 

5. Tycker du att norra Gotland kan ha: 

– Ännu större naturskyddsområden; Ja/Nej/Vet ej 

Utrymme för utökade naturskyddsområden

Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 15 31,9 

Nej 9 19,1 






– Ännu mer brytning av kalksten ja/nej/vet ej 


Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 7 16,3 

Nej 15 34,9 





Majoriteten har ingen åsikt i frågan, 48,8 %. Det är dock fler negativa än positiva respondenter. 

Något annat, ange vad 

Utrymme för annat vad 

Antal 

Miljövänliga bilar 1 




En respondent har besvarat frågan. 

10. Hur viktiga tycker du att nedanstående teman är när man bestämmer om framtida 

markanvändning på norra Gotland?

Frequency 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Bevarande av hotade djur och växter skolor 

2 

3 


4 

6 

Bevarande av hotade djur och växter, skola 30 av 48 svar (svarsfrekvens 62,5 %) 


Antal 14 9 3 2 - 1 1 30 st 

Procent 46,7 30,0 10,0 6,7 - 3,3 3,3 100 % 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Opåverkad grundvattennivå skolor 

2 

3 


4 

5 

Opåverkad grundvattennivå, skola 31 av 48 svar (svarsfrekvens 64,6 %) 


Antal 9 5 9 4 2 2 - 31 st 

Procent 29,0 16,1 29,0 12,9 6,5 6,5 - 100 % 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Bevarande av unika naturområden skolor 

2 

3 

4 


5 

6 

Bevarande av unika naturområden, skola 30 av 48 svar (svarsfrekvens 62,5 %) 


Antal 2 8 10 5 3 1 1 30 st 

Procent 6,7 26,7 33,3 16,7 10,0 3,3 3,3 100 % 

7 

6 

7

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

2 

Utvinning av naturtillgångar skolor 

3 

4 


5 

6 

Utvinning av naturtillgångar, skola 30 av 48 svar (svarsfrekvens 62,5 %) 


Antal - 4 5 5 10 4 2 30 st 

Procent - 13,3 16,7 16,7 33,3 13,3 6,7 100 % 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Säkrade sysselsättningstillfällen skolor 

2 

3 


4 

5 

Säkrade sysselsättningstillfällen, skola 29 av 48 svar (svarsfrekvens 60,4 %) 


Antal 2 3 3 8 10 3 - 29 st 

Procent 6,9 10,3 10,3 27,6 34,5 10,3 - 100 % 

Frequency 

20 

15 

10 

5 

0 

1 

2 

Rekreationsmöjligheter skolor 

4 


5 

6 

Rekreationsmöjligheter, skola 30 av 48 svar (svarsfrekvens 62,5 %) 


Antal 1 2 - 3 5 16 3 30 st 

Procent 3,3 6,7 - 10,0 16,7 53,3 100 % 

7 

6 

7

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

4 

Annat skolor 

Annat 

6 

Annat, skola 16 av 48 svar (svarsfrekvens 33,3 %) 


Antal 2 - - 2 - 2 10 16 st 

Procent 12,5 12,5 12,5 62,5 100 % 

7 

11. Vad vill du att kalkstensindustrin ska ge för att få fortsätta sin kalkstensbrytning här på 

ön? 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Fortsatt tryggad sysselsättning skolor 

2 

3 


4 

Fortsatt tryggad sysselsättning, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 


Antal 10 5 5 4 3 - 27 st 

Procent 37,0 18,5 18,5 14,8 11,1 - 100 % 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Ekonomiska utvecklingsbidrag skolor 

2 

3 


4 

5 

5

Ekonomiska utvecklingsbidrag, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 


Antal 5 10 7 3 2 - 27 st 

Procent 18,5 37,0 25,9 11,1 7,4 - 100 % 

Frequency 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Omvandling till naturliga miljöer skolor 

2 

3 


4 

Omvandling till naturliga miljöer, skola 26 av 48 svar (svarsfrekvens 54,2 %) 


Antal 3 5 8 5 5 - 26 st 

Procent 11,5 19,2 30,8 19,2 19,2 - 100 % 

Frequency 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Ansvar för vatten försörjning skolor 

2 

3 

Ansvar för vatten försörjning 

4 

Ansvar för vatten försörjning, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 


Antal 3 5 3 12 3 1 27 st 

Procent 11,1 18,5 11,1 44,4 11,1 3,7 100 % 

Frequency 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Avsätta mark och resurser skolor 

2 

3 


4 

Avsätta mark och resurser, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 

5 

5 

5 

6 

6


Antal 7 2 3 2 9 4 27 st 

Procent 25,9 7,4 11,1 7,4 33,3 14,8 100 % 

Frequency 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

4 

Annat skolor 

5 

Annat 



Antal - - - 1 2 12 159 st 

Procent - - - 6,7 13,3 80,0 100 % 

6 

3.5 Olika intressen för markutnyttjande 

12. Tycker du att det finns en intressekonflikt mellan naturvårdsintressen och kalkstensindustrin 

i närheten av där du bor? Ja/Nej/Ingen åsikt 


Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 2 5,1 

Nej 4 10,3 

Ingen 

åsikt 

33 84,6 




Majoriteten av respondenterna har ingen åsikt i frågan. 



Antal 

De förstör miljön 1 

Om en blomma 1

13. Vilket av följande områden tycker du att man ska prioritera vid beslut om hur marken 

ska användas? 

Frequency 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Kalkstensutvinning skolor 

2 


Kalkstensutvinning, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 


Antal 8 5 13 1 27 st 

Procent 29,6 18,5 48,1 3,7 100 % 

Frequency 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Naturvårdsintressen skolor 

2 


Naturvårdsintressen, skola 28 av 48 svar (svarsfrekvens 58,3 %) 


Antal 8 11 8 1 28 st 

Procent 28,6 39,3 28,6 3,6 100 % 

Frequency 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Opåverkat grundvatten skolor 

2 


3 

3 

3 

4 

4

Opåverkat grundvatten, skola 27 av 48 svar (svarsfrekvens 56,3 %) 


Antal 11 11 5 - 27 st 

Procent 40,7 40,7 18,5 - 100 % 

Frequency 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 

Opåverkat grundvatten skolor 

2 




Antal 1 - 1 14 16 st 

Procent 6,3 - 6,3 87,5 100 % 

14. Kommer du att bo kvar i din socken och påverkas av kommande beslut om markanvändningen 

på norra Gotland? Ja/Nej 

Fortsatt boende i socknen 

Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 22 62,9 

Nej 13 37,1 




En majoritet av respondenterna säger sig komma att bo kvar i sin socken, 62,9 %. 

3.6 Hur vill eleverna bli informerade om markanvändningsfrågor? 

15. Tycker du att det är bra att Länsstyrelsen Gotland, Gotlands kommun och Naturvårdsverket 

genomför den här undersökningen? Ja/Nej/Ingen åsikt 

Positiv inställning till undersökningen 

Antal 

Procent av 

inkomna svar 

Ja 10 23,8 

Nej 4 9,5 

3





En majoritet av respondenterna har ingen åsikt kring denna undersöknings syfte. 

16. Är du intresserad av att få information om hur det går med besluten kring markanvändningen 

på norra Gotland? 

Vill ha vidare information 

Antal 

Procent av 

inkomna 

svar 

Ja 12 30,0 

Nej 28 70,0 




Majoriteten av respondenterna avstår från vidare information, endast 12 stycken eller 30 % av 

dem som besvarat frågan har sagt sig vara intresserade av att få vidare information. 

17. Om ja, hur skulle du vilja att Länsstyrelsen Gotland och andra myndigheter ger dig 

informationen framöver? 

Val av informationskanal 

1 

13 

3 

9 

Möten dagtid 


Via media 

Per post 

Länsstyrelsens 

hemsida 

Annat 

Fler respondenter än de som sade sig vilja ha ytterligare information har valt informationskanal. 

12 stycken ville ha information, 26 stycken har valt informationskanal. 

18. Nedan kan du skriva fritt om det är något annat som du vill meddela Länsstyrelsen 

Gotland, Gotlands kommun samt Naturvårdsverket. 

Övrigt till Länsstyrelsen, Kommunen och Naturvårdsverket 

Antal 

Bygg ett äventyrsbad på Got- 1

land, det finns inte 

Det här var det konstigaste jag 

gjort 

Jag undrar vad som händer 

med maskiner och kalkbehov 

om industrin läggs ner 

1 

Konstig enkät 1 

Om inte brytning fortsätter blir 

många arbetslösa 

1 

Personerna kan få nya jobb 

men hålen finns alltid kvar 

1 

Renovera Othemsvallen 1 

1

Ladda hem - Länsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?