Bevarandeplan för Natura 2000-område - Länsstyrelserna

SE0 520126 Tr os sö- Kalv ö-Lin d ö 

Bevarandeplan 

för Natura 2000-område 

SE0520126 Trossö-Kalvö-Lindö 

EU:s medlemsländer bygger upp ett sk. ”ekologiskt nätverk” av naturområden som 

kallas Natura 2000. Livsmiljöerna för vilda djur och växter krymper i snabb takt 

och många arter hotas av utrotning. Länderna i EU samarbetar därför för att försö- 

ka bevara det europeiska växt- och djurlivet. Arbetet grundas på två EU-direktiv, 

fågeldirektivet och art- och habitatdirektiet. 

2005-08-15

Natura 2000-områden i Västra Götalands län 

I Västra Götalands län finns 406 av regeringen beslutade Natura 2000-områden (t.o.m. år 

2004) som sammanlagt har en yta av cirka 240 900 hektar. Avsikten med områdena är att 

bevara speciella, i EU direktiven bestämda naturtyper och arter. I länet förekommer 54 av 

dessa naturtyper och 95 djur- och växtarter. Arbetet med att utse områden har pågått sedan 

EU-inträdet 1995. Naturtyperna kan sammanfattas i följande kategorier och täcker cirka 

hälften av den totala ytan. 

§ 

• Berg / hällmark, 3 800 ha 

• Odlingsmark / hed, 3 506 ha 

• Lövskog, 5 248 ha 

• Barrskog, 8 475 ha 

Bevarandeplanen 

• Våtmark / hed, 14 218 ha 

• Sötvatten, 21 567 ha 

• Sötvatten, Vättern, 60 000 ha 

• Hav / kust, 25 304 ha 

Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan. Den ger en beskrivning av 

området och dess naturvärden, vad som kan skada eller påverka naturvärdena samt vad 

som krävs för att de ska finnas kvar. Planen ska också underlätta vid tillståndsprövningar 

enligt miljöbalken. Bevarandeplaner utarbetas och fastställs av Länsstyrelsen som även är 

ytterst ansvarig för att målsättningen med området uppfylls. Planen kan dock revideras när 

ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar ändras; den sägs vara ett "levande doku- 

ment". Det är därför aldrig för sent att bidra med kunskap och synpunkter, kontakta gärna 

Länsstyrelsen. När bevarandeplanen ändras medför det att den måste fastställas på nytt. 

Markägare och andra berörda ges då nytt tillfälle att lämna synpunkter om ändringarna är 

av betydelse. 

Tillståndsplikt och samråd 

För att inte skada Natura 2000-områdenas värden krävs tillstånd för verksamheter eller 

åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Det gäll- 

er även åtgärder utanför Natura 2000-området (regleras av miljöbalken). Då det kan vara 

svårt att avgöra vilka åtgärder som kan påverka naturvärdena i ett område bör man samrå- 

da med länsstyrelsen innan man påbörjar en åtgärd. Om det rör sig om en skogsbruksåt- 

gärd ska istället samråd hållas med skogsvårdsstyrelsen innan en åtgärd påbörjas. 

Mer information 

Länsstyrelsen - www.o.lst.se - Telefon 031-60 50 00 vx. - E-post: natura2000@o.lst.se 

Skogsvårdsstyrelsen - www.svo.se - Telefon 033-17 73 30 vx. - E-post: svs@svsvg.svo.se 

Naturvårdsverket - www.naturvardsverket.se 

Om lagstiftningen som Natura 2000 bygger på 

Ett Natura 2000-områdes juridiska status bestäms av flera paragrafer i miljöbalken. Förutom be- 

stämmelser om områdesskydd och tillståndsprövning enligt 7 kap. miljöbalken är Natura 2000- 

områden även riksintresseområden enligt 4 kap. 1 och 8 §§ i miljöbalken, vilket innebär att Natura 

2000-bestämmelserna får en tydlig koppling till en rad andra lagar som rör markanvändning. Be- 

stämmelser som rör miljökonsekvensbeskrivningar (MKB), tillsyn och ersättningsfrågor m.m. i 

Natura 2000-områden finns även i miljöbalkens kapitel 6:1 och 7, 11:9, 17:3, 19:2, 21:7, 29:4 och 

31:4 och 5 kap. MB samt i förordningen om områdesskydd (1998:1252).

Naturvårdsenheten 

Lena Tingström 

Bevarandeplan för Natura 2000-området 

BEVARANDEPLAN 

Fastställd 

2005-08-15 

SE0520126 Trossö-Kalvö-Lindö 

Kommun: Tanum Områdets totala areal: 897 ha 

Områdestyp: pSCI Biogeografisk region: Boreal 

Naturtyper och arter som måste bevaras i området: 

Diarienummer: 

511-36086-2005 

1140 - Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 

6230 - Stagg-gräsmarker 

6430 - Högörtängar 

1170 - Rev 

1210 - Annuell vegetation på driftvallar 

1220 - Perenn vegetation på steniga stränder 

7230 - Rikkärr 

9160 - Näringsrik ekskog 

1230 - Vegetationsklädda havsklippor 

9180 - Ädellövskog i branter 

1330 - Salta strandängar 

9190 - Näringsfattig ekskog 

4030 - Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen 91D0 - Skogbevuxen myr 

6210 - Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen 

6230 - Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen* 

6270 - Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen* 

6410 - Fuktängar med blåtåtel eller starr 

6430 - Högörtssamhällen 

6510 - Slåtterängar i låglandet 

7230 - Rikkärr 

8220 - Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar 

8230 - Pionjärvegetation på silikatrika bergytor 

9160 - Näringsrik ek eller ek- avenbokskog 

9180 - Ädellövskog i branter* 

9190 - Näringsfattig ekskog 

91D0 - Skogbevuxen myr* 

1014 - Smalgrynsnäcka 

Bevarandeplanen behöver 

uppdateras! 

Bevarandesyfte 

Syftet med Natura 2000-området är att de naturtyper och arter som finns i området (se 

förteckningen) ska bevaras långsiktigt. Varje naturtyp och art ska bidra till att upprätthålla s.k. 

gynnsam bevarandestatus inom sin biogeografiska region. Det här området utgör därför en 

viktig del i det ekologiska nätverk av områden som Natura 2000 bygger på. 

Sida 

3(4) 

Enligt nuvarande kunskap om området vet 

vi att 

även följande naturtyper finns: 

1160 - Stora vikar och sund 

1310 - Glasörtstränder 

4010 - Fukthedar 

7140 - Öppna mossar och kärr 

följande naturtyper inte finns eller inte 

har naturtypsstatus: 

Utvecklingsmark till ytterligare naturtyper 

kan finnas. Detta är viktigt att ta hänsyn 

till.

Området skall bidra till att upprätthålla eller återställa gynnsamt bevarandestatus på 

biogeografisk nivå för de naturtyper och arter (enligt habitat- eller fågeldirektivet), som ingår i 

området. 

Syftet med området är att bevara och vårda ett bohusländskt kustlandskap som innehåller en 

mängd olika Natura 2000-habitat som t.ex. havsstrandängar, betesmarker, torra hedar, 

slåtterängar, ädellövskogar, grunda bottnar, rev och klippor. Glasört, dvärgarun, brudsporre, 

dvärglummer, honungsblomster, strandvallmo, vadarfåglar samt höksångare skall ha 

gynnsamma betingelser. 

Regeringen fattade beslut om att föreslå området till Natura 2000-nätverket i december 1995. 

Beskrivning av området 

Naturreservatet Trossö-Kalvö-Lindö utgörs av en ökedja som ligger i en mjuk båge från söder 

till norr, strax norr om Havsstensund. Öarna har en starkt bruten strandlinje med utskjutande 

halvöar eller uddar och djupt inskurna, grunda vikar. På den exponerade västsidan finns klippoch 

blockstränder med enstaka fina små sandstränder i skyddade vikar. Östsidan har mer 

varierade stränder. På framförallt Lindö, men även Kalvö, är beteshävden påtaglig. Här är 

landskapet präglat av betet, såväl fuktiga tuvtåtelfuktängar som torra fårsvingeltorrängar. Här 

finns strandängar men också fina sandstränder och branta otillgängliga klippstränder. Flera av 

strandpartierna är populära badstränder. 

Längs den gräsbevuxna vägen, som löper över hela ökedjan från norr till söder, kan man 

uppleva mycket av den säregna natur öarna uppvisar. Längst i söder på Trossö, finns ett relativt 

stort tallskogsparti medan öarna i övrigt är skogfattiga. Omfattande trädlösa gräshedar 

förekommer främst på Kalvö och Lindö. Den västra sidan av Kalvö och Lindö är ofta kala och 

fria från vegetation på grund av det utsatta läget från havet. På många håll innehåller den 

sandiga och grusiga marken på öarna kalk av snäck- och musselskal vilket gett upphov till en 

kalkkrävande och bevarandevärd vegetation med flera sällsynta växter. Örtrika kalktorrängar 

utgör dessutom ett vackert inslag i landskapsbilden med ymnig färgprakt. 

På Lindöns östsida har en lövskog utvecklats på gamla åker- och slåttermarker i skydd av 

bergknallarna. Här finns på flera håll täta bestånd av ek och hassel med inslag av bl.a. lind, ask 

och norsk oxel. Buskskiktet präglas här av bland annat liguster, hagtorn, hägg, vildkaprifol, slån 

och apel. Här finns också en hel del död ved. I de lundartade klåvorna på Lindö förekommer 

orkidéer (skogsknipprot, grönvit nattviol) och många andra ovanliga växter. Bland annat 

anträffas här getrams, trolldruva, vårärt, kustruta, ormbär, lundelm. Här påträffas också den 

sällsynta och rödlistade smalgrynssnäckan (Vertigo angustior) samt den ovanliga mindre 

kristallsnäckan (Vitrea contracta) och sidensnäcka (Euomphalia strigella). Bland lavar kan 

porlav och skriftlav nämnas samt mossan Porella platyphylla. 

De salta strandängarna på Lindö och Kalvö hyser arter som glasört, kustarun, strandkrypa och 

salttåg. Strandängarna är överlag i god hävd. 

Det grunda vattenområdena på östra sidan av reservatet är tidvis viktiga för såväl häckande som 

rastande fåglar. Bland fåglar som uppehåller sig på eller intill de salta strandängarna kan 

nämnas kricka, bläsand, gravand, häger, enkelbeckasin, strandskata, kärrsnäppa, småsnäppa, 

gluttsnäppa, svartsnäppa, grönbena och rödbena. Under senare år har storskarv och grågås samt 

kanadagås ökat i omfattning. Dubbelbeckasin och dvärgbeckasin har anträffats på 

strandängarna. Här finns också bottnar täckta av ålgräs, vilka fungerar som viktiga och 

värdefulla uppväxtplatser för många kommersiella fiskarter och annat marint liv. Områden med 

nating påträffas mellan den översta gränsen för ålgräset och de strandnära vattenområdena som 

återkommande exponeras vid lågvatten.

Bevarandemål 

Exempel på uppföljningsbara bevarandemål beskrivs under respektive naturtyp och art. Vilka 

av dessa mål som kommer att användas i området bestäms när kompletterande inventeringar 

genomförts. Då kommer även koder som x, y och liknande att ersättas med siffror och arter. 

Skrives efter att Naturvårdsverket tagit fram förslag på biogeografiska mål. 

Markägarförhållanden 

Privata. 

Vad kan påverka negativt 

- Upphörande hävd med igenväxning som följd. 

- Vindsurfingsegling, vattenskoteråkning samt lågt flygande hydro-flygplan (landar på vatten). 

Eftersom området är naturreservat är följande redan förbjudet att: 

- Uppföra byggnad, t.ex. anlägga bryggor. 

- Muddra. 

- Bedriva skogsbruk i annan omfattning än vad som framgår av skötselplan. Eftersom 

skogsbruk inte får bedrivas utgör det inget hot. 

- Kalka. 

- Använda handelsgödsel. 

Bevarandeåtgärder 

Området sköts enligt fastställd skötselplan. Det övergripande målet med reservatets skötsel 

skall vara att vårda och bevara de stora landskapliga och vetenskapliga naturvärdena. Det är 

särskilt angeläget att genom röjningar och betesgång förhindra fortsatt igenväxning. 

Förutom vad som i övrigt gäller enligt miljöbalken och annan miljölagstiftning krävs tillstånd 

för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i 

ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger 

samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området (7 kap 

28 a § miljöbalken). 

Bevarandestatus 

Skrives efter att baskarteringen genomförts. 

Uppföljning av naturtyper och arter 

De i bevarandeplanen angivna målen ska följas upp. 

Bevarandemålen följs upp med olika tidsintervall beroende på vilken naturtyp eller art som 

berörs. Naturtyper som inte kräver skötsel följs upp stickprovsvis med glesa tidsintervall liksom 

arter som till exempel förekommer på många lokaler eller som inte är hotade i så hög grad. 

Områden som vid basinventeringen inte konstateras ha gynnsam bevarandestatus följs upp 

regelbundet tills gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Samtliga områden ska följas upp om de 

innehåller arter och naturtyper som är sällsynta, särskilt viktiga för biologisk mångfald eller 

kräver regelbunden skötsel. 

Dokumentation 

Hultengren, S., Olsson, K. 1995: Värdefulla odlingslandskap i Göteborgs och Bohus län. 

Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen i Göteborgs 

och Bohus län, rapport 1995:21. ISSN 1104-487X.

Johansson, O. C, Blomqvist, D. Pehrsson, O. 1997: Värdefulla rast- och övervintringsområden 

för sjöfåglar på Västkusten. Länsstyrelsen i Göteborgs län. 1997:4. Göteborg. 

Larsson, A & Finsberg, M.,1994: Ädellövskogar i Tanums kommun. Länsstyrelsen i 

Göteborgs- och Bohuslän, 1997:11. Göteborg 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv 

samt områden med geografiska bestämmelser. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1988: Skötselplan för naturreservatet Tanumskusten, 

del II. Beslut 1988-11-03. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1970: Skötselplan för naturreservatet Trossö- Kalvö- 

Lindö. Beslut 1970-06-30. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Våtmarker i Göteborgs och Bohus län. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1997: Ädellövskogar i Tanums kommun. 97:11. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ängar och hagar i Tanums kommun. 

Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs- och Bohuslän och , 1970: Skötselplan för 

Trossö-Kalvö-Lindö naturreservat, Tanums kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohuslän 

län. 1997. Göteborg. 

Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet (National Conservation Plan for the Agricultural 

Landscape). ISBN 91-620-4815-5. 

Proschwitz, Ted v., 2000: Landlevande mollusker i f.d. Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen 

Västra Götaland 2000:4. 

Schillander, P., 1989: Ängar och hagar i Tanums kommun. Länsstyrelsen i Göteborgs- och 

Bohuslän, 1989:6. Göteborg. 

Svensson, S., Svensson, M, & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, 

supplement 31, Stockholm. 

Åhlund, M. Åhlund, I. Berntsson, B 1983: Häckfågelfaunan på betade havsstrandängar. 

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohuslän, 1985:3. Göteborg.

Naturtyper, djur- och växtarter som speciellt måste bevaras i området 

1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 

Beskrivning: Grunda, sandiga och leriga bottnar som delvis exponeras vid lågvatten finns framförallt 

öster om Trossö-Kalvö-Lindö men även söder om Backebukten på öns västsida. Dess 

bottnar täcks vanligtvis av blågrönalger och kiselalger. Naturtypen utnyttjas flitigt av 

änder och vadarfåglar som här har lätt att finna mat. Naturtypen är känslig för 

igenväxning av fintrådiga alger vilket missgynnar många marina organismer som t ex 

musslor och kan orsaka syrebrist. Dessa bottnar bör vara fria från denna typ av alger och 

ha ett gott vattenutbyte. 

Bevarandemål: Areal: 

-Arealen ler- och sandbottnar ska vara minst X hektar. 

Struktur och funktion: 

-Halten totalkväve, totalfosfor resp. klorofyll a ska uppfylla minst ”God ekologisk status” 

enligt vattendirektivet. 

-Täckningsgraden av flytande trådalger ska inte öka och är under sommaren högst 30 % i 

minst 90 % av vikarna. 

-Täckningsgraden av vass/säv ska inte öka mer än X(10) %. 

Typiska arter: 

-Antal häckande par av typiska fågelarter som använder naturtypen vid födosök ska vara 

konstant eller öka. 

Negativ påverkan: - Övergödning, vilket påverkar artsammansättningen. 

- Opportunistiska snabbväxande trådalger som konkurrerar ut ålgräs och makroalger. 

- Drivande algmattor, oftast bestående av fintrådiga alger. 

- Bristande vattenutbyte. 

- Fiske med redskap som skadar bottnarna och icke selektiva fiskeredskap som hotar den 

biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur. 

- Utsläpp av olja och kemikalier. 

- Vindsurfingsegling, vattenskoteråkning samt lågt flygande hydro-flygplan (landar på 

vatten). 

Nedan nämnda hot är inte aktuella i naturreservatet. 

- Sandtäktverksamhet. 

- Byggnation eller annan exploateringsverksamhet. 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. 

Prioritering 2 

Genom inrättande av t.ex. fågelskyddsområde kan fågelarters habitat vid grunda vatten 

skyddas från störning under en känslig tid. 

Bevarandestatus: Får betraktas som gynnsam i dagsläget (2004). 

Uppföljning: Se tillsvidare den allmänna beskrivningen under rubriken: Uppföljning av naturtyper och 

arter. Uppföljningsmetoder mm. kommer att beskrivas senare.

1170 Rev 

Beskrivning: Undervattensklippor eller liknande med en zonering av bentiska växt- och djursamhällen 

finns väster om Trossö-Kalvö-Lindö. Karaktärsarter är rödalger, brunalger och grönalger. 

Bland evertebrater är musslor och havstulpaner väl företrädda. Reven är viktiga platser 

för fisk och fåglar som här har möjlighet att finna föda. 


-Arealen rev ska vara minst X hektar. 

-Arealen av undergruppen biogena rev ska vara minst Y hektar. 


-Halten totalkväve, totalfosfor respektive klorofyll a ska uppfylla minst ”God ekologisk 

status” enligt vattendirektivet. 

-I minst 90 % av den totala arealen har bottnarna en naturlig struktur och zonering. 

-Minst 95 % av arealen av de biogena reven skall vara fri från fysisk påverkan. 


-Täckningsgraden och djuputbredningen av utvalda makroalger ska bibehållas eller öka i 

minst 90 % av arealen. 

Negativ påverkan: - Ökad sedimentation av organiskt material kan ge upphov till syrebrist på bottnarna. 

- Uppförande och drift av vindkraftverk. 

- Utsläpp av olja och kemikalier. 

- Fiske med redskap som skadar bottnarna och icke selektiva fiskeredskap som hotar den 

biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur. 

- Trålning 

- Svall från fartyg kan påverka zoneringen. 

- Vattenskoteråkning samt lågt flygande hydro-flygplan (landar på vatten). 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. Inrättande av 

fågelskyddsområde eller sälskyddsområde kan i vissa fall skydda habitatet under en 

känslig tid. 



arter. Uppföljningsmetoder mm. kommer att beskrivas senare. 

1210 Annuell vegetation på driftvallar 

Beskrivning: Kväverika driftvallar med vegetation av ettåriga växter finns framförallt på västsidan av 

Trossö-Kalvö-Lindö. Driftvallarna uppkommer genom att tång, vass eller annan 

vegetation drivit med vattnet genom strömmar och vågrörelser och lagrats upp som små 

vallar längs stränderna. På vallarna förekommer i varierande mängd skräp i form av 

fisknät, dunkar, lågor, plastpåsar etc. 

Vanliga arter i habitatet är gåsört, kvickrot och mållor. Vid välhävdade förhållanden 

förekommer bl.a. marviol och trampört, i ohävdade miljö t.ex. åkertistel, kråkvicker, 

strandmolke, snärjmåra, hallon, renfana och gulsporre.


-Antalet vikar med tångvallar ska vara minst X st. 


-Arealen tångvallar ska inte minska mer än 20 %. 


-Förekomsten av typiska kärlväxter ska bibehållas eller öka. 

Negativ påverkan: - Med blåstångens försvinnande ändras vallarnas karaktär. 

- Oljeutsläpp. 

- Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet. 

- Alltför intensiv/noggrann städning av stränderna. 

- Tångtäkt. 

- Upphörande hävd. 

- Exploatering: bebyggelse, bryggor etc. 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. Strandstädning i ”normal” 

omfattning. 


Värdefullt om driftvallarna betas av tamboskap. 




1220 Perenn vegetation på steniga stränder 

Beskrivning: Steniga stränder med flerårig vegetation på de övre delarna av klapperstensstränder 

förekommer på flera ställen på västsidan av reservatet. 

Många olika vegetationstyper finns ovanför den omedelbara strandzonen. I den övre 

delen av stenstranden har gräs-, ljung- och risvegetation eller en vegetation dominerad av 

mossor och lavar utvecklats. Naturtypen är inom reservatet som regel hävdad på Lindö 

och Kalvö. Karaktärsarter är strandkål, saltarv, strandråg, strandärt, kvickrot, röllika och 

strandkvanne. På några stränder förekommer sällsynt strandvallmo och ostronört. Trots 

bete från både får och nötkreatur tycks strandvallmon (förekomsten vid Vällandet) ej 

påverkas negativt. 


-Arealen perenn vegetation på steniga stränder ska vara minst X hektar. 


-Täckningsgraden av träd ska understiga X(5) % och busktäckningen ska understiga 

Y(25) %. 

-Täckningsgraden av vresros och andra främmande arter ska understiga X(2) m2/ha. 




konstant eller öka.

Negativ påverkan: - Övergödning genom ökad pålagring med ruttnande alger. 

- Kvävenedfall, vilket påverkar artsammansättningen. 

- Oljeutsläpp. 

- Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet. 

- Alltför intensiv/noggrann städning av stränderna. 


- Upphörande hävd. 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet med tillhörande 

reservatsföreskrifter. Värdefullt om de steniga stränderna kan betas av tamboskap. 

Fridlysning bör i första hand användas för arter som är hotade eller särskilt utsatta för 

insamling. Både strandvallmo och ostronört är fridlysta i Västra Götaland. 




1230 Vegetationsklädda havsklippor 

Beskrivning: Havsklippor med gräs- och örtvegetation finns framförallt ut mot västerhavet. De har en 

varierande vegetationstäckning beroende bland annat på havets påverkan, geologi etc. På 

de mest utsatta klipporna finns vegetationsfria klippavsatser och skrevor på de brantaste 

delarna närmast havet. Gräsbevuxna klipphyllor, branter och sluttningar finns på de 

ställen där jord kunnat ansamlats. 

Längre inåt landet där klipporna är ännu mer skyddade, finns ris, örter och vindpinade 

träd och buskar. Karaktärsarter är på Trossö-Kalvö-Lindö trift, marrisp, strandglim, 

gulkämpar, kustbaldersbrå och skörbjuggsört. Närmast vattenlinjen blågrönalgen 

Calothrix scopulorum och skorplavar. 

Ofta häckar trutar, måsar och tärnor på havssklipporna. Även ejder, tobisgrissla 

förekommer i denna miljö. 


-Arealen vegetationsklädda havsklippor ska vara minst X hektar. 


-Täckningsgraden av träd ska understiga X(5) % och busktäckningen ska understiga 

Y(25) %. 




konstant eller öka. 

Negativ påverkan: - Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet. 


- Oljeutsläpp och bensinspill från båttrafik. 

- Kvävenedfall, vilket påverkar artsammansättningen. 

- Förekomst av mink.

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet med tillhörande 

reservatsföreskrifter. 




1330 Salta strandängar 

Beskrivning: Salta strandängar och strandbetesmarker är påverkade av saltvatten med salinitet vanligen 

över 1,5 %. Dessa är eller har tills nyligen varit präglade av slåtter och/eller betesdrift. 

Karaktäristiskt är inslaget av saltrika fläckar s.k. skonor som bildats genom att vattnet 

från översvämningar avdunstat. Sådana skonor finns bland annat på strandängarna vid 

Tunnekilen. Växt- och djursamhällena som lever här har en speciell anpassning till hög 

salthalt. 

Karaktärsväxter på de salta strandängarna inom Trossö-Kalvö-Lindö är strandaster, trift, 

strandkrypa, gulkämpar, saltnarv, sumpgentiana, marviol, rödsvingel, krypven, salttåg. På 

den övre delen av sandstranden påträffas sällsynt martorn (Kostertistel). 

Massproduktion av mikroorganismer, småsnäckor, småkräftdjur, borstmaskar och en 

mångfald andra ryggradslösa djur är en viktig näringsresurs för fågellivet. Under såväl 

vår som sensommaren rastar tidvis inom området, särskilt vid lågvatten, stora mängder 

med vadare. Arter som regelbundet uppträder här är kärrsnäppa, spovsnäppa, småsnäppa, 

mosnäppa, brushane, grönbena, rödbena (häckar), gluttsnäppa, svartsnäppa m.fl. Sällsynt 

rastar dvärgbeckasin och dubbelbeckasin under vår och höst. Gravand förekommer i 

habitatet under häckningstid. 


-Arealen salta strandängar ska vara minst X hektar. 


-Minst 95 % av arealen ska vara avbetad varje år vid vegetationsperioden slut. 

-Arealen skonor och saltfrätor minskar inte mer än X %. 

-Minst 80 % av vattenstranden ska vara s.k. "blå bård", d.v.s. vass/havssäv/rörflen ska 

inte förekomma på landstranden i täta bestånd (högst 10 m2). 

-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i välhävdade landskap ska vara högst X 

%. 




konstant eller öka.

Negativ påverkan: - Upphörande beteshävd. 

- Kvävenedfall, vilket påverkar artsammansättningen bland kryptogamer. 

- Vindsurfingsegling, vattenskoteråkning samt lågt flygande hydro-flygplan (landar på 

vatten). 

Nedan nämnda hot är inte aktuella i naturreservatet då dessa åtgärder är förbjudna. 

- Markexploatering: strandängsområden kan förstöras genom utfyllnad, vägdragningar, 

bebyggelse, ledningsdragningar, master, vindkraftverk mm. 

- Dräneringar för att påskynda avrinningen från strandängen eller närbelägna marker kan 

helt 

eller delvis förstöra biotopen. 

- Uppläggande av muddermassor. 

- Kväveläckage från angränsande mark. 

- Övergödning genom ökad pålagring med ruttnande alger. 

- Uppodling och invallningar. 

Bevarandeåtgärder: Prioritering 1 

Fortsatte bete med nötkreatur inom Natura 2000-området. Miljöstöd söks för biologisk 

mångfald i betesmarker enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000- 

2006. 


Förbjuda vindsurfingsegling, vattenskoteråkning samt lågt flygande hydro-flygplan. 

Hävden återupptas av strandängarna vid Klättekilen. 

Bevarandestatus: Beteshävden av de salta strandängarna är god. Bevarandestatusen får betraktas som 

gynnsam i dagsläget (2004). 



6270 Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen* 

Beskrivning: Med denna livsmiljö avses torra och friska gräsmarker i låglandet, ofta på kalkfattig 

grund med lång kontinuitet av betesdrift. Markerna kan i tidigare skeden varit hävdade 

genom slåtter. De är mer eller mindre ogödslade och har en artrik vegetation av 

hävdgynnade kärlväxter och svampar. Träd kan förekomma, dock får trädskiktets 

krontäckning inte överstiga 25%. Naturtypen uppvisar i landet stor variation. De torra 

typerna kan vara örtrika eller vara hällmarkstorrängar. De friska typerna utgörs ofta av 

ängsartade rödvensamhällen. Typiska kärlväxter är vårbrodd, låsbräken, backtimjan, 

solvända m.fl. Bland svampar märks vissa arter av vaxskivlingar, fingersvampar och 

jordtungor. 

På Lindö påträffas habitatet på spridda ställen.

Bevarandemål: Areal 

-Arealen artrika silikatgräsmarker ska vara minst x hektar eller öka. 

Struktur och funktion 

-Minst 95 % av arealen ska vara väl hävdad varje år vid vegetationsperiodens slut, med 

”väl hävdad” menas som regel att hävden varit så god att ingen skadlig ansamling av 

förna skett. 

-Negativa indikatorarter ska förekomma med mindre än 5 % täckning eller frekvens 

(negativa indikatorarter är hundkex, brännässla, åkertistel, krusskräppa, örnbräken, samt 

blommande exemplar av grenrör, hundäxing och hässlebrodd). 

-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i ett välhävdat landskap ska vara mellan 

x och y %. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och 

buskar som kunnat etablera sig på grund av att hävden blivit för svag. 

-Antalet grova träd ska vara minst x stycken och antalet ihåliga träd ska vara minst x 

stycken. 

Typiska arter 

-Förekomsten av typiska kärlväxter ska bibehållas eller öka. Minst x stycken av de 

typiska kärlväxtarterna a, b, c etc. ska förekomma i minst y % av provytorna. 

-Förekomsten av typiska fjärilsarter och spillningslevande bladhorningar ska bibehållas 

eller öka. Minst x stycken av arterna a, b, c etc. ska förekomma i minst y % av 

transekterna 

Negativ påverkan: - Upphörd hävd med igenväxning som följd. 

- Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar. 

- Användning av avmaskningsmedel som innehåller avermectin är negativ för den 

dynglevande insektsfaunan. 

- Tillskottsutfodring som ger en indirekt näringstillförsel till marken och missgynnar den 

konkurrenssvaga floran. 


- Uppodling och invallningar. På grund av minskat behov av åkermark är detta ej ett 

överhängande hot idag. 

- Användande av handelsgödsel/kalk i betesmark. 

- Uppläggande av jordmassor. 

- Markexploatering och annan markanvändningsförändring i objektet eller i angränsande 

områden, gräsmarken kan förstöras genom utfyllnad, vägdragningar exempelvis 

skogsplantering, dikning och täktverksamhet, master. 


Fortsatte bete med nötkreatur inom området. Miljöstöd söks för biologisk mångfald i 

betesmarker enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000-2006. 




4030 Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen 

Beskrivning: Habitatet utgörs av torra till friska hedar på silikatrika podsoljordar som är betingade av 

bete. Vegetationstyperna uppvisar stor variation inom reservatet beroende på underlag, 

successionsfaser, fuktighet och hävdintensitet. Här finns välhävdade hedar men också 

igenväxta områden. Inom Natura 2000-området Trossö-Kalvö-Lindö kan åtminstone 

följande tre olika kategorier av hedmiljö urskiljas: 

1. Torra hedar som är helt igenväxta med enbuskar och med inslag av lågväxande tall. 

2. Torra hedar med mosaikkaraktär med inslag av berghällar och stenar 

3. Torra hedar som är välhävdade och fria från igenväxning. 

Under senare år har enbuskar och tall röjts bort från igenväxta områden varefter habitatet 

har betats av får och nötkreatur. Det finns dock ytterliggare områden som kan/bör röjas 

fram och hävdas (detta bör naturligtvis ske i takt med att tidigare restaurerade områden 

kan hävdas). 

Vegetationen i de torra till friska hedarna utgörs av pillerstarr, kruståtel, stagg, fårsvingel, 

vårbrodd, rödven, gökärt, blodrot, backstarr, vårstarr, backtimjan, gulmåra, ögontröst etc. 


-Arealen ris- och gräshedar ska vara minst x hektar eller öka. 


-Minst 95 % av arealen ska vara väl avbetad varje år vid vegetationsperiodens slut, med 

”väl avbetad” menas som regel att betet varit så hårt att ingen skadlig ansamling av förna 

skett. 

-Andelen bar jord ska vara minst x%. 

-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i ett välhävdat landskap ska vara högst 

x%. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och buskar 

som kunnat etablera sig på grund av att hävden blivit för svag. 

-x hektar ljunghed ska brännas var y:e år. 

-Det ska finnas minst x stycken grova och x stycken ihåliga lövträd. 

Typiska arter 

-Förekomsten av typiska kärlväxter ska bibehållas eller öka. Minst x av de typiska 

kärlväxtsarterna a,b, c etc ska förekomma i minst y% av provytorna. 

Negativ påverkan: - Upphörande hävd med igenväxning som följd. 

- Gödslings och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar. 









områden, heden kan förstöras genom utfyllnad, vägdragningar exempelvis 

skogsplantering, dikning och täktverksamhet, master.

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. 


Röjning av enbuskar bör ske årligen utmed brukningsvägen på Lindö och Trossö. 

Eftersom insatsen är tidskrävande är det lämpligt att rikta in sig på sådana partier (ofta 

mindre arealer) där naturvårdsnyttan är stor. 

Eventuellt kan bränning av enbuskområden prövas under förutsättning att lämpliga 

avgränsningar (brandgator) kan säkras. 

Bevarandestatus: I dagsläget råder gynnsam bevarandestatus för de torra till friska hedar som idag hävdas 

genom bete och röjningar (2004). Det finns emellertid betydande arealer som bör 

restaureras och betas (kategori 1, se ovan). På bifogad karta har dessa områden rastrerats. 



6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen 

Beskrivning: Habitatet utgörs av torra till friska, betespräglade kalkrika gräsmarker ofta med ett mycket 

stort inslag av örter. Här ingår olika faser av ängshavre-samhällen. Miljöerna är i regel 

mycket artrika. Kärlväxter som förekommer inom reservatet (inom habitatet) är bland 

annat backstarr, brudbröd, backtimjan, gulmåra, vårfingerört, kustruta, backsmörblomma. 

Honungsblomster (sällsynt) och dvärglummer förekommer också inom habitatet. 


-Arealen kalkgräsmarker ska vara minst x hektar eller öka. 

-Arealen orkidérika kalkgräsmarker ska vara minst x hektar eller öka. 





-Negativa indikatorarter ska inte förekomma med mer än 5 % täckning eller frekvens 

(negativa indikatorarter är hundkäx, brännässla, åkertistel, krusskräppa, örnbräken, samt 


-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i ett välhävdat landskap ska vara högst x 

%. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och buskar 

som kunnat etablera sig på grund av att hävden blivit för svag. 

-Det ska finnas minst x stycken hamlade träd. 

-Det ska finnas minst x stycken grova och x stycken ihåliga lövträd. 

Typiska arter 

-Förekomsten av typiska kärlväxter ska bibehållas eller öka. Minst x av de typiska 

kärlväxtsarterna a,b, c etc ska förekomma i minst y% av provytorna. 

-Förekomsten av typiska orkidéer ska bibehållas eller öka. Minst x av de typiska 

orkidéerna a,b, c etc ska förekomma i minst y% av provytorna. 

-Förekomsten av typiska fjärilar ska bibehållas eller öka. Minst x av de typiska 

fjärilsarterna a,b, c etc ska finnas i minst y% av transekterna.

Negativ påverkan: - Upphörande hävd med igenväxning som följd. 














Bevarandeåtgärder: Fortsatte bete med får och nötkreatur inom området. Miljöstöd söks för biologisk 

mångfald i betesmarker enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000- 

2006. 

Bevarandestatus: Får betraktas som gynnsam i dagsläget (2004). Viss röjning bör dock komma till stånd 

inom vissa partier. 



6230 Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen* 

Beskrivning: Gräsmarker med stagg på silikatrika jordar. Vegetationen uppvisar stor variation. De 

artrika 

staggsamhällena är betingade av ängsbruk och betesdrift med i regel en lång kontinuitet. 

Habitatet finns inom mindre ytor i anslutning till bl.a. brukningsvägen. 


-Arealen artrika stagg-gräsmarker ska vara minst x hektar eller öka. 


-Minst 95 % av arealen ska vara väl hävdad varje år vid vegetationsperiodens slut (med 


förna skett). 


(negativa indikatorarter är hundkex, brännässla, åkertistel, krusskräppa, jättegröe, samt 

blommande exemplar av grenrör, rörflen och älgört). 

-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i ett välhävdat landskap ska vara mellan 

x och y %. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och 


-Naturtypen ska ha en ostörd hydrologi. Alla diken med en avvattnade effekt ska vara 

igenlagda senast år 2030, med undantag för kulturhistoriskt värdefulla diken. 

Typiska arter 


typiska kärlväxtarterna a, b, c etc. ska förekomma i minst y % av provytorna.















Bevarandeåtgärder: Fortsatte bete med nötkreatur inom området. Miljöstöd söks för biologisk mångfald i 





6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 

Beskrivning: Fuktängar på jordar med stort inslag av kalk, lera eller torv. I typen ingår såväl hävdade 

som 

ohävdade marker. Två undertyper finns, dels fuktängar på neutrala till alkaliska, kalkrika 

jordar med ett varierande vatteninnehåll, dels fuktängar på surare jordar, ibland torvrika, 

med blåtåtel, tåg- och starrarter. 

På Lindö finns habitatet företrätt i den inre delen av Långenäsviken och söder om 

Tunnekilen.


-Arealen fuktängar med blåtåtel eller starr ska vara minst x hektar eller öka. 






(negativa indikatorarter är hundkex, brännässla, åkertistel, krusskräppa samt blommande 

exemplar av grenrör, rörflen och älgört). 

-Minst x % av vattenstranden ska vara blå bård. Storvuxna igenväxningsindikatorer ska 

inte förekomma i täta bestånd större än 10 m2 (storvuxna igenväxningsindikatorer är 

vass, rörflen, jättegröe, kaveldun eller sjösäv). 

-Naturtypen är som regel busk- och trädfri. Krontäckning av träd och buskar ska vara 

högst x %. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och 


-Naturtypen ska ha en ostörd hydrologi. Alla eventuella diken med en avvattnade effekt 

ska vara igenlagda senast år 2030, med undantag för kulturhistoriskt värdefulla diken. 

Typiska arter 



-Förekomsten av typiska fågelarter ska bibehållas eller öka. Minst x stycken häckande 

par av de typiska fågelarterna a, b, c etc. ska förekomma i naturtypen. 





















6430 Högörtssamhällen 

Beskrivning: Ofta näringsrika högörtsamhällen i såväl höglänt som låglänt terräng. Typen uppträder i 

regel som en igenväxningsfas av en frisk-fuktig betesmark, där hävden avstannat. Den 

typ som finns inom Natura 2000-objektet utgörs av fuktiga och näringsrika 

högörtsamhällen i kantzoner, längs vattendrag, i betesmarker och i skogsbryn. 

Inom Trossö-Kalvö-Lindö återfinns habitatet i övergångszoner mellan dalgång och 

bergspartier där högörtssamhällen har bildats på grund av att tamboskap inte kunna nå 

dessa partier på grund av svårframkomlighet – som regel på grund av igenväxning. 

Floran i detta habitat karaktäriseras av älgört, tuvtåtel, småborre, stor blåklocka, 

kråkvicker, gulvial, sötvedel, kungsmynta, etc. 


-Arealen högörtsamhällen ska vara minst x hektar eller öka. 


-Minst x hektar ska ha en öppen struktur. 

-Träd och buskar får ha en täckningsgrad på högst x (10) %. 

Typiska arter 



-Förekomsten av typiska landmollusker ska bibehållas eller öka. Minst x stycken av de 

typiska landmolluskarterna a, b, c etc. ska förekomma i minst y % av transekterna 






- Markexploatering. Högörtssängen kan förstöras genom utfyllnad, vägdragningar. 








Uppväxande buskar och träd bör tas bort. 

Bevarandestatus: Får betraktas som gynnsam i dagsläget (2004) även om en viss förbuskning sker inom 

habitatet. Angeläget att röjningar kommer till stånd. 



6510 Slåtterängar i låglandet 

Beskrivning: Artrika, torra-fuktiga slåtterängar som inte gödslats och där traditionellt ängsbruk 

bedrivs. Typen är i allmänhet helt öppen men enstaka träd och buskar kan förekomma 

upp till 25 % krontäckning. Ängar av denna typ är belägna nedanför fjällkedjan eller 

andra bergsområden. 

Ängarna på Vesholmen brukades fram till 1958 som åker en efter kontinuerlig slåtter 

ökar de slåttergynnade arterna alltmer. I ängen förekommer brudsporre, brudbröd, 

prästkrage, slåtterfibbla, ängsskallra, krissla, blodnäva, kungsmynta m.fl. 


-Arealen slåtterängar i låglandet ska vara minst x hektar. 


-Vid vegetationsperiodens slut ska minst 95 % av arealen vara välhävdad med slåtter och 

efterbete, med ”väl hävdad” menas som regel att hävden varit så god att ingen skadlig 

ansamling av förna skett. 


(negativa indikatorarter är hundkex, brännässla, åkertistel, krusskräppa, örnbräken, samt 


-Krontäckning av träd och buskar som vuxit upp i välhävdade landskap ska vara mellan x 

och y %. Vedartad igenväxningsvegetation ska inte förekomma, det vill säga träd och 


-I naturtypen ska det finnas minst x stycken grova och x stycken ihåliga lövträd. 

Typiska arter 



-Förekomsten av typiska fjärilsarter ska bibehållas eller öka. Minst x stycken av de 

typiska fjärilsarterna a, b, c etc. ska förekomma i minst y % av transekterna 













områden, ängsmarken kan förstöras genom utfyllnad, vägdragningar exempelvis 



Fortsatte slåtter, höbärgning med efterföljande efterbete. Miljöstöd söks för biologisk 

mångfald i slåtterängar enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000- 

2006. 

Bevarandestatus: Får betraktas som gynnsam i dagsläget (2004).



7230 Rikkärr 

Beskrivning: Öppet kärr som är beläget på skalgrusbankar eller erhåller en ständig tillförsel av 

mineralrikt vatten från omgivningen. pH-värdet är högre än i andra myrtyper, vanligen 6 

eller högre. Vegetationen domineras av olika stråväxter och örter. Bottenskiktet byggs upp 

av s.k. brunmossor eller i vissa fall vitmossor. Många rikkärr, särskilt i södra Sverige har 

hävdats genom ängsbruk och betesdrift, vilket påverkat vegetationens sammansättning. 

Många rikkärr som idag inte betas växer därför igen till sumpskog. 

Rikkärr/kalkfuktäng finns vid Brokilen. 


-Arealen rikkärr ska vara minst x hektar eller öka. 


-Täckningsgraden av ristuvor ska inte vara mer x %. 

-Vegetationshöjden bör inte vara högre än x cm. 

-Utbredningen av fastmattor ska vara minst x % eller öka. 

-Utbredningen av mjukmattor ska vara minst x % eller öka. 

-Minst 95 % av arealen ska vara väl hävdad varje år vid vegetationsperiodens slut. Med 



-Täta bestånd (mer än 50 % täckning) av den negativa indikatorarten vass får inte vara 

större än x m2 (

Negativ påverkan: - Ökad våtdeposition av kväve gör att habitatets vegetationssammansättning förändras 

med 

resultat att antalet vitmossor minskar, och andelen gräs, buskar och träd ökar. Upphörd 

hävd med igenväxning som följd. 













- Dikning eller andra markavvattnande åtgärder. 


Det är önskvärt med för habitatet lämplig hävd för de rikkärr/kalkfuktängar som kräver 

det. Slyröjning kan behövas för att ta bort större träd och buskar. 






8220 Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar 

Beskrivning: Inom reservatet sträcker sig habitatet på bergsryggar och i sluttningar. Träd- och 

buskskiktet är överlag glest som utgörs av tall och en. Fältskiktet karaktäriseras av ljung, 

kruståtel, tjärblomster och bergglim. 


-Arealen klippvegetation på silikatrika bergsluttningar ska vara minst X ha. 


-Andelen vegetationsfri mark (exkl. skorplavar) ska inte minska mer än X %. 

-Träd- och busktäckningen ska understiga X % och ska inte öka mer än Y(30) %. 

-Bergyta som är obeskuggad av träd under större delen av dagen ska inte minska mer än 

X(10) %. 


-Förekomsten och täckningsgraden av typiska lavar och kärlväxter ska bibehållas eller 

öka, d.v.s. det ska finnas minst X st av de typiska arterna i minst Y av provytorna.

Negativ påverkan: - Substratet är känsligt för slitage från t.ex. friluftsliv 

- Invandrande tall och en kan skada livsmiljön 

- Upphört bete, med igenväxning som följd. 


- Bergtäkt 

Bevarandeåtgärder: Inga direkta åtgärder sker inom livsmiljön. Enligt skötselplan får inga åtgärder som 

förändrar miljöns naturliga tillstånd utföras. 


Röjning av tall och en kan bli aktuellt om föryngringen är omfattande inom habitatet. 

Bevarandestatus: Får betraktas som gynnsamt i dagsläget (2004). 



8230 Pionjärvegetation på silikatrika bergytor 

Beskrivning: Inom reservatet förekommer habitatet på bergsryggar i området. Träd- och buskskiktet är 

överlag glest som utgörs av tall och en. Fältskiktet karaktäriseras av ljung, sedum-arter, 

fårsvigel, kruståtel. 


-Arealen pionjärvegetation på silkatrika bergytor ska vara minst X hektar. 


-Träd- och busktäckningen ska understiga X(5) %. 

-Minst 95 % av arealen ska vara välhävdad varje år vid vegetationsperioden slut. 


-Förekomsten och täckningsgraden av typiska lavar och kärlväxter ska bibehållas eller 

öka, d.v.s. det ska finnas minst X st av de typiska arterna i minst Y av provytorna. 

Negativ påverkan: -Substratet är känsligt för slitage från t.ex. friluftsliv. 

-Invandrande tall och en kan skada livsmiljön. 

Nedan nämnda åtgärder som kan påverka negativt är inte aktuella i naturreservatet. 

-Bergtäkt. 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. Flora- och 

faunavårdsgynnande åtgärder kan vid behov vidtas inom habitatet. F.n. behövs inga 

skötselåtgärder. 




9160 Näringsrik ek eller ek- avenbokskog 

Beskrivning: Skogar med ek och/eller ekavenbok på friska, fuktiga jordar, som kan bestå av såväl lera 

och silt som grövre, silikatrika jordarter. Inslag av andra lövträd och hassel kan 

förekomma. Karaktärsarter är ek, ask, skogsbingel, buskstjärnblomma, vitsippa, bergslok, 

lundgröe, ängskovall, gökärt, nunneört, liljekonvalj och stinksyska. 

Habitatet förekommer på nordöstra delen av Lindö, bl.a. i klåvor. 

Området (klåvorna) skall på grund av vetenskapliga skäl får utvecklas mot klimax. 


-Arealen näringsrik ek eller ek- avenbokskog ska vara minst x ha eller öka. 


-På minst x (90) % av arealen ska andelen nyckelarter i trädskiktet utgöra minst x (50) % 

i alla skikt och finnas i minst två skikt, där den undre skikthöjden är högst 1/2 av den 

övre. 

-Trädskiktets sammansättning ska vara minst x % av respektive trädslag. 

-Föryngring av nyckelarter i trädskiktet ska nås i minst x (90) % av området. 

Fördelningen av nyckelarter i olika åldrar eller diameterklasser ska vara x. 

- Det ska finnas minst x st grova och/eller gamla träd i naturtypen. 

-Gran, liksom trädslag av utländskt ursprung får inte förekomma i området. 

-Det ska finnas minst x m³ död ved per ha. (Relationen död/levande ved ska vara minst 

1/5) 

-Vedartad igenväxningsvegetation högre än 2 m får inte förekomma inom en radie av 2 m 

från trädkronornas yttergräns vid mer än x % av de spärrkroniga träden. 

-Det ska finnas minst x antal träd som vuxit upp i välhävdade landskap i minst x (90) % 

av området. Av dem ska minst x stycken vara vitala. 

Typiska arter 

-Minst x av de typiska vedsvampsarterna ska förekomma i minst x % av provytorna. 

-Minst x av de typiska lavarterna ska förekomma i minst x % av provytorna. 

-Minst x av de typiska mossarterna ska förekomma i minst x % av provytorna. 

-Minst x av de typiska kärlväxterna ska förekomma i minst x % av provytorna. 

Negativ påverkan: - Omfattande buskröjning. 

- Invandrande gran. 

- Luftföroreningar som kan utarma den känsliga epifytfloran av lavar och svampar. 

- Ett ökat kvävenedfall kan förändra artsammansättningen i både fältskikt och bland 

epifyterna. I delar av landet kan även sur nederbörd påverka förutsättningarna för många 

arter. 


- Markexploatering. 


- Alla former av produktionsinriktat skogsbruk i, eller i anslutning till ett område. Större 

uttag av träd kan även skapa markförstöring, samt leda till uttorkning och 

konkurrensutsättning för många arter. Exempel på åtgärder som hotar naturtypens 

naturvärden och bevarandestatus är avverkningar; transporter, markberedning, dikning 

och annat som förändrar hydrologin.

Bevarandeåtgärder: En naturvärdesbedömning och bedömning av beståndshistorik bör göras i varje objekt. 

För skötseln krävs en bedömning med avseende på trädslag och artsammansättning bland 

epifyter och insekter. Skötseln kan variera beroende på skogstyp och om arterna främst är 

ljuskrävande eller beroende av sluten skog. Klåvor som av vetenskapliga skäl får 

utvecklas mot klimax undantas tillsvidare (enligt skötselplan) för åtgärder. 


I bestånd med grova vidkroniga ekar som tidigare stått mer öppet, bör dessa i vissa fall 

frihuggas försiktigt. Även hassel är mer ljusberoende och kan behöva frihuggas. 

Invandrande gran och främmande trädslag bör hållas undan. Ett extensivt bete är många 

gånger önskvärt i ek/hassellundar, eftersom naturtypen ofta består av igenväxta 

betesmarker eller slåttermarker. Ett extensivt bete upprätthåller en viss luckighet och 

mosaik av öppenhet och slutenhet, vilket gynnar värmekrävande arter, samt förmodligen 

marklevande mykorrhizasvampar. Nyhamling av träd i områden som har 

hamlingshistorik och bär hamlingsspår är önskvärt, men inte nödvändigt för att bevara 

naturtypen i gynnsam bevarandestatus. 

Betesdrift (extensivt) är gynnsamt för habitatet. 




9180 Ädellövskog i branter* 

Beskrivning: Blandskog med lind, ask och lönn på sluttande marker, exempelvis skredmarker, eller i 

raviner. Skogstypen förekommer på kalkrika, men ibland även silikatrika jordar. Den 

omfattar både kalla och fuktiga miljöer med skuggtoleranta arter och torra, varma miljöer 

som domineras av lind. Karaktärsarte är lönn, alm, idegran, ask, vitsippa, svalört, harsyra, 

skogsbingel, trolldruva, lind, ek, hassel, bergek, vitsippa, lundgröe och liljekonvalj. 

På Lindö förekommer miljön i anslutning till klåvor som finns på öns nordöstra sida. 

Området (klåvorna) skall på grund av vetenskapliga skäl får utvecklas mot klimax.


-Arealen ädellövskog i branter ska vara minst x ha eller öka. 



i alla skikt och det ska finnas minst två skikt där det undre skiktets höjd är högst 1/2 av 

det övre. 




-Det ska finnas minst x st grova och/eller gamla träd i naturtypen. 



1/5) 

Typiska arter 










arter. 








och annat som förändrar hydrologin. 




ljuskrävande eller beroende av sluten skog. Klåvor som av vetenskapliga skäl får 

utvecklas mot klimax undantas tillsvidare (enligt skötselplan) för åtgärder. 





gånger önskvärt i ek/hassellundar, eftersom naturtypen ofta består av igenväxta 

betesmarker eller slåttermarker. Ett extensivt bete upprätthåller en viss luckighet och 

mosaik av öppenhet och slutenhet, vilket gynnar värmekrävande arter, samt förmodligen 

marklevande mykorrhizasvampar. Nyhamling av träd i områden som har 

hamlingshistorik och bär hamlingsspår är önskvärt, men inte nödvändigt för att bevara 

naturtypen i gynnsam bevarandestatus. 

Betesdrift (extensivt) är gynnsamt för habitatet.




9190 Näringsfattig ekskog 

Beskrivning: Ekskogar ofta med inslag av vårtbjörk, rönn och asp på näringsfattiga, ofta sura, sandiga 

och 

podsolerade jordar. Markerna är ofta hedartade, s.k. ”hedekskog”. Ibland är träden 

senvuxna, låga och knotiga (s.k. krattskog). Buskskiktet är glest, ofta med brakved och 

rönn. 

Karaktärsarter är ek, björk, rönn, asp, kruståtel, ängs- och skogskovall, blåbär, vitsippa, 

gullris, ekorrbär och väggmossa. 

Miljön finns representerad främst på nordvästra delen av Lindö. 


-Arealen näringsfattig ekskog ska vara minst x ha eller öka. 



i alla skikt och det ska finnas minst två skikt, där den undre skikthöjden är högst 1/2 av 

den övre. 




-Det ska finnas minst x st grova och/eller gamla träd i naturtypen. 



1/5) 

Typiska arter 










arter. 








och annat som förändrar hydrologin.




ljuskrävande eller beroende av sluten skog. I skogar som varit slutna under längre tid och 

där bedömningen är att naturlig dynamik är lämpligast för att bevara områdets naturvärden 

kan det vara lämpligt att lämna habitatet för fri utveckling. Eventuella avverkningar bör 

vara 

naturvårdsinriktade med försiktig plockhuggning. 





gånger önskvärt i ekskog, eftersom naturtypen ofta består av igenväxta betesmarker eller 

slåttermarker. Ett extensivt bete upprätthåller en viss luckighet och mosaik av öppenhet 

och slutenhet, vilket gynnar värmekrävande arter, samt förmodligen marklevande 

mykorrhizasvampar. Skötsel i form av punktinsatser (röjning, ljushuggning) i anslutning 

till eventuella jätteträd eller i övrigt mycket gamla träd (främst ek) som riskerar att 

skuggas ihjäl i förtid. 

Betesdrift (extensivt) är gynnsamt för habitatet. 




91D0 Skogbevuxen myr* 

Beskrivning: Skogsbevuxen myr som utgörs av tallmosse. Ibland finns habitatet i kantzoner till 

högmossar eller liknande. Vegetationen karaktäriseras av tall, glasbjörk, gran, skvattram, 

gråstarr, odon. 

Inom Trossö-Kalvö-Lindöl utgörs habitatet som regel av små myrar som är 

skogsbevuxna – igenväxta - med barr-, bland- och lövskog. 


-Arealen skogsbevuxen myr ska vara minst x hektar. 


-Det ska finnas minst x m³ död ved per ha. (Relationen död/levande ved ska i objektet 

uppgå till minst 1:5) 

-Hela arealen skall ha ostörd hydrologi. Det ska inte finnas diken med avvattnande effekt. 

Typiska arter 

-Minst x av de typiska kärlväxtarterna ska förekomma i minst x % av provytorna. 

-Minst x av de typiska mossarterna ska förekomma i minst x % av provytorna

Negativ påverkan: - Ökad våtdeposition av kväve. Gödslings och försurningseffekter från nedfall av 

luftburna föroreningar. 

- Skogsbruk i närliggande marker. 

- Åtgärder i angränsning till objektet som förändrar områdets hydrologi, t.ex. dikning och 

andra markavvattnande åtgärder och dämning. 


- Skogsbruk 

- Spridning av kalk, aska och gödningsämnen inom livsmiljön kan ge drastiska 

förändringar på vegetationens sammansättning. 

- Samhällsbyggande med nya kommunikationsleder, anläggningar etc, kan förstöra eller 

skada habitatet. 

Bevarandeåtgärder: Området sköts enligt fastställd skötselplan för naturreservatet. Flora- och 

faunavårdsgynnande åtgärder kan vid behov vidtas inom habitatet. 

Bevarandestatus: Trots pågående förtätning av trädskiktet i skogsbevuxen myr får ändå bevarandestatusen 

betraktas som gynnsam (2004). 



1014 Smalgrynsnäcka; Vertigo angustior 

Beskrivning: Smalgrynsnäckan förekommer i flera habitat. Den kan leva i habitat som rika och 

tämligen torra ädellövskogar i öppna–halvöppna rasbranter eller blocksluttningar och på 

kalkpåverkade torrbackar och alvarmark. Det är främst i kusttrakter som arten återfinns i 

sådana torra habitat. I övrigt förekommer arten i kalkkärr, på kalkfuktängar och i öppnare 

sumpskogar. Detta är de vanligaste habitaten för inlandsförekomsterna, men även vid 

kusterna nyttjas våtmarkshabitat. I kalkpåverkade strandbiotoper kan den anträffas helt 

nära havet. 

Arten är starkt beroende av kontinuitet och stabila förhållanden i markens förnaskikt. En 

måttligt intensiv betesdrift eller motsvarande påverkan som upprätthåller solinsläpp och 

påverkan på fältskikt är fördelaktigt för arten. Markslitaget får dock inte bli alltför stort. 

Arten sprider sig ytterst långsamt, i storleksordningen med några få meter per år, vilket 

innebär att den är hänvisad till just det område där den lever. Långdistansspridning sker 

dock sporadiskt, sannolikt med fåglar som vektor. 

På Lindö är smalgrynsnäckan funnen på tre lokaler, vid Klätteberget, väster om 

Vesholmen samt i en sprickdal i den sydöstra delen av Lindö. Vid Klätteberget är arten 

anträffad i en kalkfuktäng där vegetationen karaktäriseras av gåsört, gulkämpar, blodrot, 

hirsstarr och slankstarr. Vid Vesholmen är den funnen i en hassellund. Den tredje lokalen 

– sprickdalen - utgörs av lundvegetation som påträffade arter är lind, asp, ek, ask, hassel, 

vitoxel, liguster, vårärt, blåsippor, liljekonvalj. 

Bevarandemål: Bevarandemål för arterna formuleras senare. ArtDatabanken kommer att lämna 

anvisningar för hur mål ska formuleras. Bevarandemålen kommer att röra 

populationsstorlek och arternas livsmiljö.

Negativ påverkan: I de våtmarkshabitat där arten förekommer och i angränsande områden är markavvattning, 

skogsbruk och andra åtgärder som kan påverka hydrologin på ett för arten negativt sätt 

inte önskvärt. Förekomster i kalkkärrs- och kalkfuktängar hotas också av eutrofiering från 

jordbruket. Dessutom är överbetning eller igenväxning av med buskar, träd och vass 

p.g.a. helt utebliven hävd ett hot. Alltför kraftig och felaktigt utförd röjning kan ha en 

mycket negativ inverkan på arten. Ett stort kvävenedfall med påföljande 

vegetationsförändringar är ett hot mot arten. Arten missgynnas av avverkning 

i ädellövskogar och uthuggning av lövvegetation i rasbranter. I kalkfattiga områden kan 

försurning vara ett problem för arten. 

Bevarandeåtgärder: Reservatsföreskrifterna ger arten ett visst skydd (t. ex. att lokalerna ej får exploateras). 

De lokaler där smalgrynsnäckan finns på Lindö får inte kalavverkas men heller inte växa 

igen. Hävden skall vara inte vara för hård eller ha ett alltför ensidigt betestryck. En 

kombination av bete och slåtter är i flera fall att föredra. I mycket blöta kärr bör bete helst 

undvikas. 

Bevarandestatus: Bevarandestatusen för smalgrynsnäckan är för närvarande gynnsam inom Natura 2000- 

området. 

Uppföljning: Se tills vidare den allmänna beskrivningen under rubriken: Uppföljning av naturtyper och 

arter. Uppföljningsmetoder mm. kommer att beskrivas senare

Bevarandeplan för Natura 2000-område - Länsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?