You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
–Det blir inte ens enrum, tänkte Nicklas. Men det var ju inte den första<br />
besvikelsen på det här stället.<br />
På båda sidor om gallret satt TV-kameror. Men på besökssidan var det<br />
ännu tomt. Nicklas och Paul tittade på den stängda dörren borta i hörnet<br />
på andra sidan gallret. Kanske en tre meter hög experimentråtta skulle<br />
slappas in till dem. Dörren hade många elektroniska lås som nu öppnades,<br />
ett efter ett.<br />
–Trodde aldrig vi skulle få komma in! Britta och Gunnar kom in, men<br />
utan ostbitar. De gick fram till Paul, de hade inte sett honom sedan ”ned-<br />
komsten”.<br />
–Well, det här var worse than the landing, sa Paul.<br />
–Vi gick allt med i demonstrationen, sa Britta.<br />
–Men vi kom aldrig fram, det var för mycket folk, sa Gunnar.<br />
–Ni hade tur som inte gjorde det!<br />
De visade upp sina politiska födelsemärken, sina nålar med röda stjärnor.<br />
–Man kan inte hålla sig neutral längre!<br />
Nicklas pustade besvärat och lutade sig mot gallret. Han orkade inte<br />
höra det där. Han hade tänkt ut en fantastisk inledningsreplik när Klara<br />
skulle komma. Så kom hon då, tätt följd av en vakt. Och så Janne. Vakten<br />
satte sig på en stol vid dörren. Klara och Janne kom fram till gallret. Deras<br />
ansikten såg glada ut. Klara var sig lik. Den lite kisande blicken. Och så<br />
regndroppar i håret. Bättre än en väderleksrapport. Nicklas hade redan<br />
glömt sin replik.<br />
–Nicklas! sa hon i en utandning. Vad kunde hon mena med det?<br />
–Vi ska dra igång en djävla cirkus för att få ut dig härifrån! (Det var<br />
Janne.)<br />
127
Change language