Untitled - Nisus

–Jo samhället, fortsatte Emil i pedagogisk ton, Och nu såg Sture ut som
om han skulle kunnat ge Emil på käften när som helst.
–Samhället för helvete, skrek han, Det är ju vi det!
Sture sköt provokativt fram hakan mot Emil och spottade fram:
–Skulle det vara vårt fel kanske att såna där ...
–Nej, sa Emil, men dom som har makten här i samhället. Det är inte vi
det utan dom där helikopterdjävlarna som kommer ner och tittar på oss
ibland. Är det inte dom kanske som ligger bakom dom här djävla biku-
porna som folk får bo i, är det inte dom som sätter upp onaniautomater?
Sture tänkte nu ta det från den skämtsamma sidan i stället.
–Haha, har du gamla fördomar kvar va, ryggmärgen kanske smälter ner
va? Sov med händerna över täcket va?
Han såg sig omkring för att se om arbetskamraterna var med på noter-
na. Gunnar satt tyst. Han tyckte inte om när de bråkade. Han ville gärna
hålla med båda.
–Men nog borde dom läsas in nånstans så de inte kommer åt att göra
sånt där, sa Gunnar till sist.
–Äsch, garrottera dom! sa elektrikern.
[blankrad]
–Häng dom bara, sa ett sjukvårdsbiträde 7,5 km därifrån på Sabbatsbergs
sjukhus. Åsa hette hon, bodde i Bandhagen och hade själv en dotter på fem.
Biträdena var just klara med morgonskötningen och man stod och vän-
tade på att mat och sonder och sådant skulle komma upp till avdelningen.
Från fönstret där de stod kunde man skymta den del av Vasaparken där
kroppen hittats.
–Häng dom bara.
61