Untitled - Nisus

massan som samlats i gommen.
Det här hade ingen brytt sig om på flera dar, tänkte Britta.
Det var bara Augusta som inte var senildement på den här salen och
hon bad självmant att få ett bäcken. Någon rusade förbi i korridoren och
skrek att maten hade kommit.
–Faan, sa Åsa, nu hann vi inte tvätta nån före frukost, då blir det inget
elvakaffe idag heller!
Och så sprang hon iväg till sal 1 med en bricka med kaffe, mjuk smör-
gås och ägg. Dessutom sex små medicinglas som trängdes på brickan.
Alla visste att inget av det där skulle bli uppätet.
Avdelningssköterskan hade som vanligt dukat ovanpå matvagnen med
osviklig precision. Sondmatning till vänster, servetter, plastskedar, en-
gångsäggkoppar, mjölk, filmjölk, mjuka smörgåsar, mellanhårda smörgå-
sar, hårda smörgåsar, smörgåstång, sockerskål (nej, sockerskålen ska stå
längst fram har jag ju sagt!), tepåsar samt den lilla lådan med patientkort.
Alla brickor kom upp från köket med patientkortet kvar där patientens
diet stod angiven. Uppe på avdelningen gällde det bara att se efter om det
skulle vara socker och grädde i kaffet och hård eller mjuk smörgås innan
kortet lyftes av brickan och ställdes i lådan. Biträdena snurrade som bin
runt matvagnen och delade ut brickor.
–Det här blir väl smaskens, sa Gun till en urinvägsinfektion på 5:an.
Nu var det tvättning och påklädning av de friskaste. Britta tänkte
på den fåniga ovanan att man ofta pratade om patienterna som om
de var ett med sjukdomen. Där har vi en urinvägsinfektion, där ett
tarmvred och här ligger ett magsår och sover. Och lårbensbrottet där
inne har varit lite oroligt i natt.
40