Untitled - Nisus

Nicklas vågade inte stanna längre. Kvällsskiftet kunde vara där när-
somhelst och det kunde bli svårt att förklara vad han höll på med.
30 OKT LÖN UT 1575:80
31 OKT TELEFONSAMTAL M BOKH. ARBETARKULTUR
Nicklas stängde av maskinens ”Main Switch” och rev remsan ur skri-
varen. Sedan gick han snabbt ut till hissarna. Det fanns tre olika att välja
på. En var på väg ner. Kvällsskiftet var på väg. De lysande siffrorna över
hissdörrarna ändrade sig hela tiden: BV ... KV 1 ... KV 2. Men då tog
Nicklas trappan i stället i ett par långa kliv.
När han kom upp till markplanet saktade han medvetet ner farten och
gick lugnt förbi vakten i sin glasbur i entrén.
–Stämplade inte du ut för en kvart sen, undrade han och höjde på ögon-
brynet.
–Jo, men jag glömde min cykelnyckel.
Nicklas hörde att det inte lät särskilt övertygande.
–Jaha du, sa vakten bara.
–Den låg i nylonrocken av alla ställen, förbättrade Nicklas sin historia
och försökte se alldaglig ut när han gick ut och sneddade över parke-
ringsplatsen. Vid cykelstället upptäckte han att han verkligen hade glömt
cykelnykeln. Men nu vågade han inte gå in igen. Den fotoelektriska per-
sonräknaren gick nog inte på några rövarhistorier.
Vid busshållplatsen stod det bara en person till och väntade.
[blankrad]
Pressen vägrade ta upp avslöjandet. Chefredaktörernas samband med
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar var alltför starkt. Men
Nicklas lämnade remsan han rivit ur skrivaren till Förbundet Röda
89