Rebeller i takt med tiden - Marxistarkiv

16
som rådde under 1960-talets andra hälft.
1960-talet har fått en magisk betydelse. Decenniet då allt hände, då allt var möjligt, decenniet
som befriade en hel generation. Myterna är många, men alla utgör inte nödvändigtvis vanföreställningar.
Fog för sig har t ex myten om årtiondet som befriade en hel generation.
Problem uppstår emellertid vid försöken att identifiera decenniet. Vilken referensram skall
användas?
Med Vietnamkriget som referens kan 1960-talet sägas omfatta perioden 1954-1973, perioden
då USA var direkt involverat i Vietnam. En rymdexpert skulle kanske peka på åren 1957-
1969, från uppskickandet av den första Sputnik till den första månpromenaden. Ett annat
förslag är 1963-1972, från Beatles genombrott till introducerandet av discomusiken. 1960talet
kan således inte bara betraktas som tio år som följde efter 1959, utan också som symbol
för mer övergripande tendenser och utvecklingslinjer. Med fokuseringen på motståndet mot
Vietnamkriget är det möjligt att göra epokens bidrag till den historiska utvecklingen synligare.
De nya sociala rörelsernas aktiviteter innebär att nya områden införlivas i politiken. I
borgerskapets kamp mot adeln under 1700- och 1800-talen utvecklades en övergripande
konsensus kring universella värden som individualitet, frihet och politiskt medbestämmande.
Arbetarrörelsens kamp för politiska och sociala rättigheter tillförde den politiska kulturen nya
universella värden som likhet och välfärd för alla. De sista decenniernas sociala rörelser
försöker göra begrepp som livskvalitet och deltagande universella. 58 Vardagen politiseras.
De nya sociala rörelserna söker att skapa förändring genom att få folk att ändra värderingar
och utveckla alternativa livsstilar genom att utmana de traditionella värderingarna. De
använder inte sällan okonventionella metoder för att nå sina mål. Deras syn på politiskt arbete
skiljer sig från etablerade partiers uppfattning. Man kan kanske säga att dessa rörelser
försöker medvetet eller omedvetet att ”lansera” en ny politisk kultur.
Politisk kultur är ett vagt begrepp. Som Kristian Gerner påpekar täcker det mer än politik och
mindre än kultur i en allmän betydelse. Begreppet kan knappast användas för mer traditionella
orsaksförklaringar. Däremot kan det bidra till att förtydliga sammanhang och betydelsen av
politiska processer. 59
Politisk kultur kan ses både som hållningar till existerande eller utopiska politiska system och
som politiskt relevant beteende. Begreppet syftar inte bara på individers attityder till politik i
allmänhet utan är också fråga om en mer abstrakt idéstruktur, som tar sig uttryck i ett specifikt
språk, beteende och användande av speciella symboler. Politisk kultur utgörs av föreställningar,
konstruktioner, metaforer, ritualer, symboler, diskurser, idéfragment och värderingar
som är kulturellt tillgängliga när man tänker eller handlar politiskt. 60
58 Kaare Nielsen (1991) s 37 och 161.
59 Gerner (1984) s 9.
60 Gamson (1988) s 220. Se också Goul Andersen (1984) s 17-18. Skillnaden mellan politikens synliga handlingar
och dolda kulturella koder kan också uttryckas i termer av makronivå och mikronivå. Makronivån omfattar
kulturövergripande normer som nationella värden och religion samt utstakar ramar för acceptabla politiska
aktiviteter, dvs det politiska systemets spelregler. På mikronivån pågår de vanliga politiska aktiviteterna och det
är där förändringar är lättast att upptäcka. På denna nivå genomförs den praktiska politiken. Regeringar väljs
eller störtas utan att det nödvändigtvis påverkar spelreglerna på makronivån. Makrokulturen tillåter konflikter
inom mikrokulturen så länge dessa konflikter inte hotar den politiska stabiliteten på makronivån. Men om
förändringarna inte ”absorberas” på mikronivån finns det en möjlighet till instabilitet, vilket i sin tur kan sprida
sig till den politiska kulturen på makronivån. Denna tenderar att upplösas och det uppstår möjlighet för en
radikal omdefinition (Girvin 1989).