Rebeller i takt med tiden - Marxistarkiv
Rebeller i takt med tiden - Marxistarkiv
Rebeller i takt med tiden - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
42<br />
generalstrejk <strong>med</strong> deltagande av närmare 10 miljoner arbetare. Samtidigt ägde stora demonstrationer<br />
rum i Mexico City, Berlin, Tokyo, Buenos Aires, Berkeley, Belgrad etc. Demonstranterna,<br />
som marscherade i storstäder världen över, bar alla samma flaggor, inte bara<br />
revolutionens röda flagga eller anarkismens svarta utan också FNLs röd-gul-blå flagga. 34<br />
Utvecklingen i Paris i maj 1968 kom som en överraskning för de flesta. Få hade väntat en<br />
sådan uppslutning. Arbetare, tjänstemän och studenter förenades i en gemensam kamp mot<br />
statsmakten. Parisdemonstrationerna vederlade definitivt myten om ideologiernas död.<br />
Studenter stängde universitet och högskolor, arbetare ockuperade fabriker. Studentrevolterna i<br />
andra städer blev däremot inte fullt så dramatiska. 35<br />
Händelserna i Paris väckte förhoppningar bland vänstergrupper om en socialistisk samhällsomvandling.<br />
På vänsterkanten uppstod en rad olika grupper som utifrån Marx och Lenins politiska<br />
tänkande trodde sig kunna upprätta ett alternativ till socialdemokratin och den<br />
traditionella kommunismen. Den kinesiska kulturrevolutionens antibyråkratiska inslag fick<br />
stort inflytande på dessa gruppers ideologiska utveckling. Sovjetunionen anklagades för att ha<br />
brutit <strong>med</strong> Lenins revolutionära linje. 36<br />
Studentrevolten 1968 kan ses som den nya vänsterns kulmination. De element i majrevolten<br />
som i första skedet verkade vara dess styrka utgjorde också dess svaghet. Spontanitet och en<br />
vägran att acceptera alla former för hierarkier och auktoriteter kunde inte utgöra grunden för<br />
skapandet av ett nytt samhälle. Den teoretiska förnyelsen, som inte minst Marcuse stod för,<br />
blev inte mycket mer än en ansats. Inom loppet av ett par år skulle den traditionella<br />
marxismen åter vara ledande inom vänstern. Den dogmatiska flygeln segrade. 37<br />
I Sverige återspeglar kommunismens och vänsterns utveckling decennierna efter andra<br />
världskrigets slut förändringarna inom den kommunistiska världsrörelsen. O<strong>med</strong>elbart efter<br />
krigsslutet noterade Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) stora politiska framgångar. Vid<br />
kommunalvalet 1946 fick partiet 11,2 procent av rösterna. Men ganska snart började<br />
konturerna av järnridån synas. Pragkuppen, Berlinblockaden och andra konflikter skärpte den<br />
internationella spänningen. Redan vid valet 1948 svek väljarna SKP, som tappade nästan<br />
hälften av rösterna. 38<br />
De antikommunistiska stämningarna i Sverige kom bl a till uttryck i samband <strong>med</strong> Koreakriget<br />
i början av 1950-talet. Kriget ansågs bekräfta Sovjetunionens strävan efter världsherravälde.<br />
Den sovjetiska inmarschen i Ungern 1956 förstärkte denna uppfattning. Svenska<br />
kommunister fick under hela 1950-talet kämpa i motvind. De politiska banden till Moskva<br />
blev allt mer hämmande för deras verksamhet. 39<br />
Med 1960-talet började trenden vända. C-H Hermansson valdes 1964 till partiledare för SKP<br />
och samma år noterade kommunisterna den första valframgången på många år. Året efter gav<br />
Hermansson ut boken ”Vänsterns väg” i vilken han betonade att samhällsutvecklingen hade<br />
aktualiserat helt nya frågor formulerade av ungdomen. Hermansson talade inte om det<br />
leninistiskt disciplinerade partiet och hänvisade inte till revolutionen eller proletariatets<br />
diktatur. Istället underströk han vikten av kraftigt ökade insatser i kampen mot världssvälten<br />
34 Katsiaficas (1987) s 3 och 34.<br />
35 Katsiaficas (1987) s 87-88.<br />
36 Arvidsson & Berntson (1980) s 13-14.<br />
37 Katsiaficas (1987) s 108 och Wibe (1978) s 38-39.<br />
38 Se t ex Hirdman (1988) s 285-288 och Hadenius, Molin & Wieslander (1993) s 328-331.<br />
39 Hadenius, Molin & Wieslander (1993) s 238.