Grundvattenförorening vid trafikolyckor - Myndigheten för ...
Grundvattenförorening vid trafikolyckor - Myndigheten för ...
Grundvattenförorening vid trafikolyckor - Myndigheten för ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2. Metodik<br />
Projektet startade med en litteraturstudie om infiltrations<strong>för</strong>sök och<br />
resistivitetsmätningar <strong>vid</strong> vägar. Resultaten från litteraturstudien har<br />
redovisats i en separat rapport i maj 2008 (Bilaga 5) och kommer således inte<br />
att behandlas närmare här.<br />
För att kartlägga spridningen av vattenburna <strong>för</strong>oreningar från väg <strong>vid</strong> större<br />
utsläpp på vägbana ut<strong>för</strong>des geoelektriska resistivitetsmätningar i kombination<br />
med infiltrations<strong>för</strong>sök av saltvatten. För att få stöd i hur mätningarna skulle<br />
utformas gjordes inledningsvis en pilotstudie (Bilaga 1). Praktiska fält<strong>för</strong>sök<br />
gjordes sedan <strong>vid</strong> ett större antal vägsträckor. Mätning av resistivitet gjordes<br />
både <strong>för</strong>e och efter infiltration av 50 l saltvatten med en kloridkoncentration av<br />
ca 1000 mg/l i stödremsan och vägrenen. Skillnaden i resistivitet mellan de<br />
båda mättidpunkterna beräknades och en minskning av resistiviteten antogs<br />
visa på flödesvägarna i marken där saltvattnet har transporterats och markens<br />
heterogenitet. En grov uppskattning av transporttiden kunde därmed göras.<br />
Mätningarna <strong>för</strong>e saltvatteninfiltrationen gav även ett mått på markens<br />
uppbyggnad. I samband med resistivitetsmätningarna gjordes även<br />
vattenhaltsmätningar <strong>för</strong>e och efter saltvatteninfiltrationen, texturbestämning<br />
av materialet i stödremsan och i vägrenen, mätning av organisk halt, samt<br />
mätningar av stödremsans infiltrationskapacitet med enkelringinfiltrometer.<br />
En korrelationsanalys gjordes <strong>för</strong> att se om vägrenens och stödremsans<br />
egenskaper kunde <strong>för</strong>klara minskningen av resistivitet. Resultaten från<br />
modellering av resistivitetsmätningarna jäm<strong>för</strong>des även med mer generella<br />
analytiska beräkningar och dynamiska modelleringar av transporttid i den<br />
omättade zonen.<br />
2.1 Resistivitetsmätningar<br />
Ett viktigt delmål har varit att utveckla och testa lämplig metodik <strong>för</strong><br />
spårämnes<strong>för</strong>sök baserat på geoelektrisk mätmetodik med<br />
resistivitetsmätningar. Metodiken baseras på att markens elektriskt ledande<br />
egenskaper beror dels på en sammantagen effekt av markmineralens specifika<br />
egenskaper samt porositet, markfuktighet, temperatur (i viss mån) och<br />
markvätskans elektriska egenskaper. Några av dessa egenskaper antas vara<br />
oberoende över tiden (markmineralens egenskaper och porositet) och andra<br />
inte naturligt <strong>för</strong>ändras över väldigt korta tidsintervall (t ex temperatur och<br />
naturlig markfuktighet om vädret är stabilt). Därigenom är det möjligt att spåra<br />
inducerade <strong>för</strong>ändringar i markfuktighet och markvätskans<br />
elektrolytegenskaper och således att använda elektriska mätningar av marken<br />
<strong>för</strong> att spåra <strong>för</strong>ändringar i tid och rum.<br />
Den grundläggande principen bakom elektriska resistivitetsmätningar visas i<br />
Figur 1 och baseras på att ett elektriskt fält (I) skapas över marken genom<br />
mark<strong>för</strong>lagda elektroder. Över två andra elektroder mäts den resulterande<br />
potentialen (spänningen, V) var<strong>vid</strong> resistansen (R) kan beräknas. Generellt<br />
definieras resistiviteten av en ledare enligt:<br />
11
Change language