Humlor på ekologiska och konventionella gårdar - Jordbruksverket

Humlor på ekologiska och konventionella gårdar - Jens O. Risberg
transekten var dock konstant under varje inventeringstillfälle. Teräs (1983) nämner
att man genom denna metod inte får tillräcklig information för att göra en
noggrann uppskattning av humlepopulationen, för detta krävs märkning och
återfångst. Dock är metoden relevant då den inte är lika arbetsintensiv samt att den
har använts i många andra studier där humlor inventerats (Bäckman & Tiainen,
2002, Croxton et al., 2002; Dramstad & Fry, 1995; Kells & Goulson, 2003; Meek et
al., 2002; Mänd et al., 2002; Saville et al., 1997; Svensson et al., 2000; Svensson, 2002;
Teräs, 1983; Walter-Hellwig & Frankl, 2000) varför resultaten går att jämföra med
dessa data.
2.1.3. Födosökshabitat
De olika födosökshabitat som
inventerades kan indelas i odlade
blomresurser och naturliga blomresurser.
Alla de inventerade gårdarna
var djurgårdar vilket bidrog
till att de odlade blomresurserna
främst utgjordes av grovfodervallar
med varierande inslag av
Foto: Jens Risberg
Figur 2 Exempel på ett kanthabitat i form av ett skogsbryn.
rödklöver (Trifolium pratense), vitklöver (T. repens) samt i enstaka fall kärringtand
(Lotus corniculatus) och lusern (Medicago falcata × sativa). Enstaka fält med ärtor (Pisum
sativum) (n=5) eller bönor (Vicia faba) (n=2) ingick också i de odlade
blomresurserna. Detta täcker i stort in de grödor som odlades på gårdarna vilka
humlor kan tänkas besöka i större omfattning. De naturliga blomresurserna
utgjordes av områden med mer naturlig vegetation i närheten av varje inventerad
vall. Dessa har kallats kanthabitat (Fig. 2, 3 & 4). På varje gård valdes, om möjligt,
två vallar som var lämpliga för inventering. Valmöjligheten på ekologiska gårdar var
oftast större då dessa hade större andel vall än de konventionella gårdarna. Detta är
ett mönster som är karaktäristiskt för ekologiska gårdar och är en av de tydliga
förändringarna när en gård ställer om till ekologisk odling (Kvarnbäck et al., 2003). I
två fall, Lena Husby och Risberga (Fig. 1 och Tabell 1), inventerades bara en vall
per gård. Dock tillkom på Risberga och Filke (Fig. 1 och Tabell 1) en vall på
vardera gården som till större delen var omgiven av skog. Detta gjordes för att
studera om några av de mer skogsbundna humlearterna fanns i dessa habitat.
Kravet på de naturliga habitaten (kanthabitat) var att de skulle ligga i anslutning till
eller i närheten av vallen så att de kunde sägas vara vallens kantzon.
2.1.4. Placeringen av transekterna
För vallarna och fälten med ärtor respektive bönor placerades transekterna så att
de i möjligaste mån utgick från den kant av fältet som var närmast obrukade habitat
i form av en skogskant, kantzon eller åkerholme. Detta för att täcka in en eventuell
gradient och undersöka om avståndet från ett ostört habitat påverkar antalet
humlor i vallen. Transekterna sträckte sig över hela fältet.
8