Humlor på ekologiska och konventionella gårdar - Jordbruksverket

Humlor på ekologiska och konventionella gårdar - Jens O. Risberg
sällsynta arterna återfinns i låga tätheter (Tabell 3). Svensson (2002) kommenterar i
sin studie att antalet arter som hittades var litet och diskuterar särskilt B. sylvarum
och B. subterraneus där det finns rapporter om minskande populationer från övriga
Europa. Denna studie visar att artantalet i Uppland inte har minskat. B. sylvarum och
B. subterraneus, den senare dessutom rödlistad som NT (Gärdenfors, 2000) tillhör de
sex vanligaste arterna (Tabell 2 & Fig. 13). För dessa arter verkar läget därför inte
vara så allvarligt, åtminstone inte i Uppland.
Ser man på den allmänna fördelningen av arterna så utgör de fyra vanligaste
arterna drygt tre fjärdedelar av alla observationer och utökar man till de åtta
vanligaste arterna utgör de hela 90 % vilket ger de övriga 11 arterna 10 % (Tabell
3). Fördelningen var till viss del väntad då de flesta observationerna är gjorda i
vallar där födoresurserna tidvis är rikliga. Detta innebär att arter som kan flyga långt
och/eller bygger upp stora samhällen har större möjlighet att utnyttja stora
födoresurser, dels då resursen ligger inom räckhåll för fler samhällen, dels då
samma antal samhällen bidrar med fler individer än vad de arter som bara bygger
upp små samhällen kan göra. En liknande fördelning med stor övervikt för de
vanligaste arterna kan ses i en undersökning i vallar för fröodling som 1962
utfördes vid dåvarande lantbrukshögskolan på Ultuna (Fridén, 1967b).
4.3.2. Snylthumlor
Tittar man på snylthumlorna (för arter se Tabell 2) så utgör de en väldigt liten
andel av observationerna (Tabell 3) vilket är förklarligt eftersom de inte själva
producerar några arbetare utan parasiterar på andra humlors samhällen (Løken,
1984). De vanligaste snylthumlorna är i stort sett de som boparasiterar de vanligaste
humlearterna i studien. Trädgårdssnylthumlan (B. barbutellus) är dock den klart mest
förekommande snylthumlearten vilket inte står i proportion till antalet
observationer av dess värd som är trädgårdshumlan (B. hortorum) (Løken, 1984).
Detta kan indikera att B. hortorum är vanligare än vad man kan tolka av denna studie
men då observationerna av snylthumlor generellt är så få kan inga säkra slutsatser
dras. En trolig orsak kan vara att B. hortorum föredrar andra födosökshabitat än de
som inventerats i studien. Trädgårdshumlan, som namnet antyder, ses ofta i
trädgårdar och i anslutning till bebyggda områden. Jag har själv observerat den i
stora antal i dessa miljöer.
Trots att jag inte observera B. quadricolor under 2002 skulle det kunna vara möjligt
att den förekommer. B. quadricolor parasiterar B. soroeensis (Løken, 1984) som är den
åttonde vanligaste arten. På gårdar som Lena Husby, Ora och Åsbergby där B.
soroeensis förekommer i större omfattning (Appendix II) borde det finnas goda
möjligheter för B. quadricolor. B. quadricolor är dock ovanlig i Uppsala-trakten och
endast enstaka observationer har gjorts under den senaste 10-årsperioden (B.
Cederberg pers. medd.).
4.3.3. Ovanligt förekommande arter
För några av de arter som förekommer i låga frekvenser (Tabell 3) ger inte denna
studie en helt rättvis bild då de habitat som inventerats inte är de där dessa arter är
38