Jazzbladet nr 2/09 - Classic Jazz Göteborg

svinner upp på orgelläktaren
för att se på inredningen. Efter
en stund hörs konstiga ljud från
orgelns fotpedaler. Heinz kallas
omedelbart ner till sin kontrabas.
"Prov på basakustiken"
räddar kapellmästaren situationen.
Nu börjar kyrkan fyllas på av
utsocknes ansikten i mängd. Det
är orkesterns fanklubb från Sjöhemmet
och Näst Sista Hvilan-
hemmet. Det blir trafikstockning
utanför av all färdtjänst, och en
och annan nyfiken dräller in för
att se vad pågår, och blir kvar.
Prästen hälsar alla välkomna,
"även vilsekomna får" och
meddelar att hur mycket man
än gillar musiken så är applåder
förbjudna i hans kyrka.
Damerna från Sjöhemmet som
klarat av både två och tre karlar
i sitt liv ser inte riktigt ut som
om de tänker låta någon som
kunde vara deras barnbarn
bestämma över sig. Vi får väl
se!
Bandet kommer så sakta på
plats, och "Lillfingret", "Fingers"
pensionerade son har tagit plats
som hjälptrummis där "Åskan"
inte når fram.
När det är bandets tur spelar
dom sin signatur: St. James
Infirmary, men i F-dur istället
för moll, för att litet mildra textens
feel-bad karaktär.
19
Under nattvarden kan hedningen
Heinz inte hålla tyst utan viskar:"
Om vi inte får mer att äta och
dricka än det där i pausen så
skulle jag köpt en korv ... " Han
tystas ner med löfte om kyrksmörgåsar
efter spelningen med
ost och skinka och kanske en paprikaskiva
på.
När det är bandets tur mottas
både "Just a Closer Walk" och
"When the Saints" med entusiasm
även om ingen vågar trotsa applådförbudet.
Men det är ju inte
förbjudet att sjunga med, vilket
damerna från Sjöhemmet gjort
förr. Dom ekar så fint efter "Fingers"
försång med betydligt större
engagemang än i psalmsången.
"Fingers" har vid det här laget
dragit av sig både kavaj och
stage-pullover (och blottat dom
roliga hängslena med noter på)
och leder sången med hela kroppen
som vore det ett Maranatamöte.
Den riktiga fullträffen kommer när
han i inspirationen fyrar av två
korus scatsång i Louis-anda. Det
går som en våg genom de främsta
raderna. Alla skruvar upp sina
hörapparater, och man hör kommentarer
som "han talar i tungor",
"en tungomålstalare", nästan som
i ungdomens frikyrka, det var i
alla fall fart då" ...
Efter detta kraftprov trotsar
damerna från Sjöhemmet applådförbudet
och stampar och tjoar
på det mest okristliga sätt. De får
också med sig de lokala församlings
borna i detta auktoritetstrots.