Jazzbladet nr 2/09 - Classic Jazz Göteborg

och helt fri från skolning. Han
hade ett naturligt flöde. Detta
går inte att förklara, lika lite
som en humla som inte kan
flyga men flyger ändå”. Det
blev en konsert, som också
får betraktas som Olles sista
publika framträdande.
Ett par år efter succén i Helsingborg
rör sig Olle på Västkusten
och i Göteborg lägger han
till vid ”Drömmarnas kaj” vid
Gasklockan. Även nu når ryktet
jazzspelande yngre grabbar att
idolen finns där. Omkring ett
dussin grabbar har omvittnat
att de gästat Olle i Mariska och
lyssnat på skivor och jammat.
Nu liksom i Helsingborg har Olle
inte givit upp tanken att grabbarna
skall ingå i hans drömorkester
som skall bli Sveriges
nya band med genuin New
Orleansjazz på repertoaren. Det
är i Göteborg Mariska förses
med ett piano och vittnena är
många som hört Olle i ett frenetiskt
tempo timme efter timme
spela Boogie-Woogie och inte
så sällan imiterande Erroll
Garner och Fats Waller.
Åren går och livet förflyter i
med och motgångar. Olle tecknar,
samlar sig för utställningar
av sin konst bl.a. teckningar
av hans specialitet, fiskar. Har
förflyttat sig till Danmark och
bor hela tiden i sin älskade
Mariska. Finner en ny livskamrat
och drömmer fortfarande om
att kunna segla till varma och
sköna länder. Jobbar energiskt
och mödosamt med att mjuka
26
sin läppar och drömmen finns kvar
att komma tillbaka och han låter
sig intervjuas om sitt brokiga liv.
Det har gått trettio år när Olle
säljer Mariska. Livet i en stuga i
Grenaa kan aldrig ersätta livet i en
båt och Olle blir deprimerad. Han
sörjer sin livskamrat som gått bort
och Olle återvänder till Sverige
och Ulricehamn 1987.
Ett vegeterande liv följer med god
omsorg och Olle återkommer till
livet. Drömmarna lever kvar och
får ett innehåll där Olle lever sig
in i tanken att vara född i jazzens
Mecka där mamman och pappan
spelade på flodbåtarna. Vid våra
möten har jag identifierats som
en god vän, i regel från de olika
genrer Olle själv befunnit sig i:
hamnarbetare från Göteborg,
fiskare, trummis i någon orkester,
konstnär etc. En alltid öppen famn
har mött besökarna och ett framträdande
vid pianot, kaffet och
rökningen på uteplatsen har hört
till rutinerna.
Många av Olles musikkamrater
har lämnat denna värld, andra
befinner sig i sin egen inre värld
och kan inte nås. Att Olle blåste
starkt är omvittnat, det gjorde
också idolen Buddy Bolden.
Kanske de möts för att pröva sina
lungor i en duell och för att återigen
få uppleva den levnadsglada,
suggestibla och rytmiska musik
som var deras glädje.
Lars Olson