Jazzbladet nr 2/09 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/09 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 2/09 - Classic Jazz Göteborg
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
hörde Nils Hellströms kåseri om<br />
King Oliver så blev han en ”King<br />
Oliver” bland Louis Armstrong och<br />
många av de andra stora. Det blev<br />
en kornett, inköpt på avbetalning.<br />
Med sin medfödda talang följde<br />
också ett arv av outtröttlig energi<br />
där alla toner och fraseringar<br />
skulle vara precis som på grammofonskivorna<br />
som snurrade på<br />
skivtallriken timme efter timme.<br />
Hela tiden med siktet att bilda<br />
en grupp med en renodlad New<br />
Orleans repertoar.<br />
Olle bestämde sig för att resa till<br />
Stockholm - där fanns de likasinnade<br />
musikerna. I ”bagaget” hade<br />
han en okuvlig vilja, stort självförtroende<br />
och en mängd låtar<br />
som funkade till max. Det fysiska<br />
bagaget bestod i princip enbart<br />
av kornettväskan. Ödet eller en<br />
tillfällighet gjorde att han kom till<br />
Bromma Läroverk en kväll med<br />
skoldans. Det är den här kvällen<br />
Olle kommer att gå till historien då<br />
han ”blåste ut Nisse Näs” och därefter<br />
med eget band blir det mest<br />
eftertraktade skoldansbandet. Det<br />
finns två versioner av Olles inhopp<br />
den kvällen men alla närvarande<br />
intygar att ingen hade i den lokalen<br />
blåst hårdare än Olle. Några<br />
vittnen säger att Olle stod längst<br />
bak i lokalen och först dolde sitt<br />
instrument, men tog fram det och<br />
från sin plats i lokalen tog kommandot.<br />
Nisse lät Olle sitta in och<br />
etableringen i Stockholms jazzelit<br />
var ett faktum.<br />
Om denna kväll kan man läsa<br />
”Grav-Olles entré i Stockholms dixielandliv<br />
var sensationell. Han dök<br />
upp ur tomma intet – oklippt och i<br />
23<br />
rallarskjorta – och blåste ut idolen<br />
Nisse Näs. En riktig liten Oliver”!<br />
Olle och Nisse hade samma intuitiva<br />
känsla för revival-jazzen och<br />
det finns jazzskribenter som vill<br />
framhålla att det var dessa herrar<br />
som renodlat och var de första<br />
som förde in denna i Sverige.<br />
Redan efter en vecka hade Olle<br />
bildat ett band, ”Olle Grafström<br />
and his New Orleans Band”. Spelningstillfällena<br />
strömmade till och<br />
nästan vid varje tillfälle fanns det<br />
nya grabbar med. Olle kände sig<br />
säker och ville ha de bästa.<br />
Lasse Mattsson (Black Bottom<br />
Stompers) kan vittna om detta<br />
hur Olle tog för sig. Om Olles<br />
musikaliska upplevelser i Stockholm<br />
under senare delen av<br />
fyrtiotalet har Albrekt von Konow<br />
återgivit i OJ. Bland de grabbar<br />
som spelade med inledningsvis<br />
var nämnda Konow och Stubben<br />
Kallin dr, och Mattsson pi,<br />
Jan Bark, tb, O Person och Björn<br />
Ragne banjo, m.fl. Populariteten<br />
ledde till engagemang på Nalen<br />
där orkestern anmält sig för kvalificeringen<br />
till OJ:s och Nationals<br />
orkestertävling 1947.<br />
Grabbarna gav ”järnet” från<br />
början med ”I´m going away<br />
to wear you off my mind” och<br />
”That´s when I´ll come back to<br />
you” vann och gick vidare. Vid<br />
finalen i Konserthuset placerade<br />
sig orkestern som tvåa med de<br />
två låtarna ”Chattanooga stomp”<br />
och ”Franklin Street Blues”.<br />
Recensionerna var översvallande<br />
och bl.a kunde man läsa:
Change language