26.07.2013 Views

Vård & Vetenskap nr 3 2011 - Örebro läns landsting

Vård & Vetenskap nr 3 2011 - Örebro läns landsting

Vård & Vetenskap nr 3 2011 - Örebro läns landsting

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Magasinet för<br />

<strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong><br />

EN SKRIFT FRÅN UNIVERSITETSSJUKHUSET ÖREBRO OCH ÖREBRO UNIVERSITET NR 3/<strong>2011</strong><br />

Tema: Mikrobiologisk forskning<br />

Dan Danielsson – nestor och still going strong<br />

Kampen mot resistent gonorré måste börja – nu!<br />

Ge tonåringen mat med folat!<br />

Tarmen – ett känsligt kapitel<br />

En fröpåse kan innehålla framtidens vaccin<br />

Jakten på de elaka stafylokockerna


Tema:<br />

Mikrobiologisk<br />

forskning<br />

Temat för detta nummer av <strong>Vård</strong> & <strong>Vetenskap</strong><br />

är mikrobiologisk forskning på Universitetssjukhuset<br />

<strong>Örebro</strong> och <strong>Örebro</strong> universitet.<br />

Denna forskning har varit mycket framstående<br />

och på en hög nationell och internationell nivå under<br />

många år. Som framgår av artikeln om Dan Danielsson<br />

och hans gärning började det redan för 45 år<br />

sedan. Av projekt med mikrobiologisk anknytning<br />

har vi lyft fram fyra högaktuella studier.<br />

Dessutom har vi valt att i detta nummer av<br />

tidskriften även presentera en laboratoriemedicinsk<br />

studie som inte tillhör mikrobiologi, men som<br />

nyligen väckt stort internationellt intresse, nämligen<br />

en rapport om betydelsen av folat för nervsystemets<br />

utveckling, inklusive påverkan på skolresultaten hos<br />

tonåringar.<br />

Ha en stunds intressant läsning!<br />

Ansvarig utgivare: Birger Wandt, professor, områdeschef<br />

för område FoU vid Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong>.<br />

E-post: birger.wandt@orebroll.se<br />

Tel: 019-602 62 00<br />

Redaktör: Lena Dahlström<br />

E-post: lena.dahlstrom-svard@orebroll.se<br />

Tel: 019-602 70 83<br />

Skribenter: Lena Dahlström, Carl Olsson, Cristina<br />

Öberg.<br />

Foto: Magnus Westerborn.<br />

Grafisk formgivning: Andreas Svahn.<br />

Producent: Dan Lindberg.<br />

Universitetssjukhuset i <strong>Örebro</strong> bedriver tillsammans med<br />

<strong>Örebro</strong> universitet en målmedveten uppbyggnad av det<br />

medicinska vetenskapsområdet. Tillsammans satsar vi<br />

på en bred medicinsk och vetenskaplig kompetens där<br />

huvudi<strong>nr</strong>iktningen är klinisk patientnära forskning. Det<br />

innebär att forskningen uppstår ur ett problem som finns<br />

i vårdens vardag.<br />

Forskningen speglar alltså de svårigheter som patienter<br />

och vårdgivare stöter på i en verklig behandlingssituation<br />

och kommer alltid patienten till nytta.<br />

Det kliniska angreppssättet leder till att frågeställningar<br />

och metoder spänner över flera olika specialiteter<br />

och det finns därför ett utvecklat samarbete mellan olika<br />

yrkeskategorier med skilda kompetenser.<br />

Flera forskargrupper arbetar kring olika former av<br />

ohälsa och sträcker sig från utbrändhet och stress till<br />

modern genetik och medicinska folksjukdomar som diabetes<br />

och cancer. Innehållet i denna tidskrift berättar om<br />

det omfattande forsknings- och utbildningsarbete som<br />

pågår inom medicinämnet, men också hur ny kunskap<br />

omsätts i vård ute på våra kliniker.<br />

2 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Birger Wandt<br />

Professor,. områdeschef för område FoU<br />

vid Univseritetssjukhuset <strong>Örebro</strong><br />

Magasinet för<br />

<strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong><br />

Innehåll <strong>nr</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Kampen mot<br />

resistent gonorré<br />

måste börja – nu!<br />

Sidorna 6-7<br />

Tarmen – ett<br />

känsligt kapitel<br />

Sidorna 10-11<br />

Jakten på<br />

de elaka<br />

stafylokockerna<br />

Sidorna 14-15<br />

Dan Danielsson<br />

– nestor och still<br />

going strong<br />

Sidorna 3-5<br />

Ge tonåringen<br />

mat med folat!<br />

Sidorna 8-9<br />

En fröpåse kan<br />

innehålla framtidens<br />

vaccin<br />

Sidorna 12-13


Dan Danielsson – nestor<br />

och still going strong<br />

En av förgrundsgestalterna till den framgångsrika<br />

mikrobiologiska forskning som<br />

har bedrivits och fortfarande bedrivs i<br />

<strong>Örebro</strong> är professor Dan Danielsson. Han anställdes<br />

vid kliniskt bakteriologiska laboratoriet<br />

på Regionsjukhuset <strong>Örebro</strong> 1966, kom<br />

att stanna kvar där fram till sin pensionering<br />

1996 och medverkar fortfarande i olika<br />

forskningssammanhang.<br />

– Efter att jag var färdig läkare i Uppsala 1962 fortsatte<br />

jag direkt med ett avhandlingsarbete om specifik snabbdiagnostik<br />

av sjukdomsalstrande bakterier med hjälp av<br />

fluorescensmärkta antikroppar, berättar Dan Danielsson.<br />

– Avhandlingen blev klar 1965 och kom att uppmärksammas<br />

både nationellt och internationellt. Jag<br />

fick direkt docentur på avhandlingen. Den teknik<br />

som jag hade utvecklat möttes med stort intresse och<br />

WHO engagerade mig omgående som lärare på en<br />

kurs i Köpenhamn för att tekniken skulle spridas glo-<br />

balt. Då var jag 34 år och den yngste läraren på den<br />

kursen. Den gängse termen för den här tekniken är<br />

numera Immunofluorescens och förkortas IFL*.<br />

Tvekade aldrig om <strong>Örebro</strong><br />

– Tanken var att jag skulle fortsätta min forskningskarriär<br />

i Uppsala. Men något kom i vägen - jag stannade<br />

nämligen till i <strong>Örebro</strong> sommaren 1965 för att hälsa på<br />

min vän Jan Kjellander. Han tjänstgjorde som klinisk<br />

bakteriolog på det nystartade Regionsjukhuset och redan<br />

när vi möttes erbjöd han mig en tjänst som biträdande<br />

överläkare vid laboratoriet. Jag kunde snabbt notera<br />

att laboratoriet var utrustat med modern apparatur,<br />

varför jag accepterade Jans erbjudande utan att tveka.<br />

Han var aktad klinisk bakteriolog och sjukhushygieniker.<br />

Själv var jag bakteriolog med slagsida åt immunologi<br />

- vi skulle komplettera varandra väl.<br />

– På de lördagsmöten som hölls på sjukhuset på den<br />

tiden presenterade jag mig själv och den teknik som<br />

jag doktorerat på för det övriga läkarkollegiet. Kirurgchefen<br />

konstaterade att med den här tekniken var det<br />

möjligt att förklara Crohns sjukdom. Snabbt blev jag<br />

involverad i studier av inflammatorisk tarmsjukdom.<br />

Jag blev handledare för kirurgkollegan Sven Persson,<br />

som disputerade 1974 på en avhandling om orsaken<br />

till Crohns sjukdom. Tillsammans med Gunnar Järnerot<br />

kom jag att handleda ytterligare en doktorand om<br />

Crohns sjukdom, Aud Krook, som disputerade 1980.<br />

bjÖdS Till aTlanTa – men åTervände SnarT<br />

Dan hade bara varit ett år på RSÖ, när en inbjudan<br />

kom från Centers for Disease Control and Prevention<br />

i Atlanta, USA, att gästforska på världens största mikrobiologiska<br />

laboratorium. Han for till Atlanta och<br />

arbetade där i ett år.<br />

– Det var en tid med många kontakter. Jag fick nya<br />

impulser och bred insyn i amerikansk forskning, som till<br />

exempel National Institute of Health i Washington och<br />

Rockefeller Institute i New York. Men jag såg samtidigt<br />

att det som de gjorde där med tillgång till ofantliga resurser,<br />

det kunde vi göra lika bra i <strong>Örebro</strong> med våra mer<br />

begränsade! Så jag for tillbaka till vårt Regionsjukhus.<br />

FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA SIDA<br />

3


”Det var en tid med<br />

många kontakter och<br />

goda impulser och<br />

bred insyn i amerikansk<br />

forskning. Men<br />

jag såg samtidigt att<br />

det som de gjorde<br />

där, det kunde vi göra<br />

lika bra i <strong>Örebro</strong>!<br />

FORTSÄTTNING FRÅN FÖRRA SIDAN<br />

När lasarettet i <strong>Örebro</strong> fått status av Regionsjukhus<br />

i<strong>nr</strong>ättades nya tjänster för akademiskt skolade och<br />

forskarutbildade läkare med spetskompetens och intresse<br />

för forskning och utveckling. Dessutom tillkom<br />

nya kliniker, bl a kliniskt bakteriologiska laboratoriet.<br />

Dans breda immunologiska metodkunskap från tiden<br />

i Uppsala kunde nu omsättas i klinisk laboratoriediagnostik,<br />

forskning och utveckling. Immunologiska metoder<br />

kännetecknas av hög specificitet, känslighet och<br />

snabbt utförande. Patientnära klinisk forskning och<br />

utveckling kom att bedrivas med ett stort antal kliniker;<br />

infektionskliniken, kvinnokliniken, hudkliniken,<br />

STI-mottagningen m fl. och aktiviteterna fick starkt<br />

stöd av sjukhusledningen.<br />

Fann STrukTur FÖr gonokocker<br />

Tillsammans med en kollega från Lund, Göran Krovall,<br />

utvecklade Dan en immunologisk metod, Coagglutination,<br />

för att på ett enkelt sätt karaktärisera<br />

enskilda bakterier. Den blev insteget för läkaren Per<br />

Olcén till hans avhandlingsarbete 1979 om meningokocksjukdomen.<br />

En annan läkare, Erik Sandström,<br />

vid Karolinska institutet utvecklade under Dans handledning<br />

denna metod för serologisk klassifikation av<br />

gonokocker och disputerade 1980.<br />

– Försöken att klassificera gonokocker hade pågått<br />

i nästan hundra år utan resultat, men vi lyckades med<br />

att identifiera den struktur hos gonokocker, som är<br />

helt avgörande för att kunna klassificeras. Co-agglutinations-metoden<br />

är enkel att utföra och kräver inga<br />

dyrbara instrument: på ett objektglas blandas reagens<br />

med specifika antikroppar och bakterier. Inom loppet<br />

av två minuter kan positiv eller negativ reaktion avläsas.<br />

Både Pers och Eriks avhandlingar fick stort internationellt<br />

genombrott och används än i dag.<br />

– En annan metod - Chemiluminiscens - blev insteget<br />

för Hans Fredlunds avhandling och studier om<br />

vita blodkroppars fagocytos av meningokocker. Avhandlingen<br />

blev också till stor nytta för helicobacterstudierna<br />

i <strong>Örebro</strong>, och bidrog också till att vi blev<br />

4 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Dan Danielsson.<br />

bekanta med nobelpristagaren Barry Marshall.<br />

Idag kan man inte bedriva forskning om man inte<br />

har de rätta redskapen, konstaterar han. Med de enkla<br />

laboratoriemetoder som då användes bedrev vi en<br />

forskning som vann allmän respekt. Efterhand har de<br />

utvecklats till molekylärgenetiska metoder med Magnus<br />

Unemo som en framstående expert.<br />

– Nu finns högteknologiska verktyg som öppnar<br />

nya vägar att gå in på enskilda bakterier och andra<br />

cellers arvsmassa. Man kan till och med studera hur<br />

gamla bakterierna är. Vi vet nu till exempel att lactobaciller<br />

och mjältbrandsbakterien har samma anfader.<br />

Mikrobiologiska laboratoriet vid Universitetssjukhuset<br />

<strong>Örebro</strong> är sedan 1980-talet referenslaboratorium<br />

för patogena neisseria (gonokocker och menigokocker).<br />

– Den forskning som bedrivits under åren har höjt<br />

kompetensen ytterligare och gjort laboratoriet internationellt<br />

välkänt, säger Dan Danielsson. Mikrobiologiska<br />

laboratoriet utnämndes nyligen till WHO Collaborating<br />

Center for gonorrhoea and other STI med<br />

Magnus Unemo som s k Director.<br />

Dan understryker att den forskning och utveckling<br />

som bedrivits och fortsatt bedrivs vid sidan av laboratoriets<br />

diagnostiska rutinarbete har knappast varit<br />

möjlig utan den kunniga och lojalt arbetande personalen<br />

där. Han är glad över att laboratoriets goda rykte<br />

förts vidare av hängivna och duktiga läkarkollegor.<br />

Dan Danielsson, som fyller 80 år i november,<br />

har under åren varit handledare för ett tjugotal doktorander.<br />

Efter pensioneringen upprätthöll han en<br />

gästprofessur vid Emory University School of Medicine<br />

i fem år. Han är fortfarande aktiv i olika forskningssammanhang.<br />

Så sent som i fjol arrangerade han<br />

tillsammans med en amerikansk kollega ett internationellt<br />

symposium om Evolutionen av sexuellt överförda<br />

smittämnen. Med ekonomiskt stöd från <strong>Örebro</strong><br />

universitet, <strong>Örebro</strong> <strong>läns</strong> <strong>landsting</strong> och Emory University<br />

School of Medicine i Atlanta kunde symposiet<br />

genomföras i Björkborn, Karlskoga, Alfred Nobels<br />

sista hem i Sverige. Symposiet har nyligen publicerats<br />

i Annals of the New York Academy of Sciences.<br />

* IFL är en metod där den specifika reaktionen mellan<br />

fluorescensmärkta antikroppar och enskilda bakterier<br />

eller cellstrukturer kan studeras i mikroskop med mer<br />

än tusen gångers förstoring. Metoderna har fortfarande<br />

en bred tillämpning i rutinarbetet på laboratoriet.<br />

FakTa<br />

Crohns sjukdom = kronisk inflammatorisk tarmsjukdom,<br />

vanligast förekommande i tunntarmen.<br />

Gonokocker, Neisseria gonorrhoeae = bakterie som<br />

orsakar den sexuellt överförbara sjukdomen gonorré.<br />

Meningokocker, Neisseria meningitidis = bakterie som<br />

finns i svalget, och som kan orsaka hjärnhinneinflammation.<br />

Helicobacter, Helicobacter pylori = bakterie som orsakar<br />

magsår.


Idérik och med bred syn på forskning<br />

Social, med teknisk idérikedom och ett brett<br />

synsätt på forskning, är nyckelord som återkommer<br />

när kollegorna Hans Fredlund och<br />

Per Olcén beskriver Dan Danielsson:<br />

– Han var lyssnande och hade många idéer. Han frågade<br />

ofta efter mina åsikter och vad jag tyckte, sedan<br />

var det upp till mig att se till att det blev resultat, säger<br />

Hans Fredlund, överläkare och idag medicinsk ledningsansvarig<br />

för smittskydd, mikrobiologi och vårdhygien.<br />

Hans hade Dan Danielsson som handledare<br />

när han skrev sin doktorsavhandling om meningokocker.<br />

– Han litade på sina medarbetare, säger Per Olcén,<br />

professor emeritus och överläkare vid mikrobiologen.<br />

Han var också mycket intresserad av den dåtida tekniska<br />

utvecklingen. Han hade lätt att skapa kontakter och kommunicerade<br />

på både nationell och internationell nivå.<br />

Hans Fredlund och Per Olcén.<br />

Båda är överens om att Dan Danielsson har<br />

spelat en stor roll för forskningen i <strong>Örebro</strong> <strong>läns</strong><br />

<strong>landsting</strong>, inte bara den som bedrivits på mikrobiologiska<br />

laboratoriet, utan även för utvecklingen av<br />

klinisk forskning inom andra verksamhetsområden.<br />

– Han tog ett administrativ ansvar och drev bland<br />

annan frågan om en forskningskommitté vid <strong>Örebro</strong><br />

<strong>läns</strong> <strong>landsting</strong>. Den bildades 1979 och har alltsedan<br />

dess arbetat med att samordna och fördela fondmedel<br />

till olika forskningsprojekt i <strong>landsting</strong>et. Han var<br />

också mycket engagerad i arbetet att bevara R:et i<br />

RSÖ, det vill säga Regionsjukhuset <strong>Örebro</strong>, som så<br />

småningom kom att bli Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong>.<br />

Spåren av Dan Danielsson märks också i det<br />

Nationella referenslaboratoriet för patogena Neisseria<br />

som fortfarande finns vid mikrobiologiska laboratoriet.<br />

Det bygger helt och hållet på Dans och<br />

hans doktoranders arbeten, konstaterar de. Hans<br />

internationella verksamhet har också resulterat i en<br />

kongress om patogena neisseria som från 1980-talet<br />

hålls vartannat år och ambulerar mellan olika<br />

värdländer.<br />

5


Kampen mot resistent gonorré<br />

Ända sedan penicillinet upptäcktes på<br />

1930-talet och började användas för behandling<br />

på 1940-talet har gonorré ansetts<br />

som en relativt lindrig smitta. Men i samma<br />

stund som Magnus Unemo, molekylärbiolog<br />

på Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong>, tillsammans<br />

med forskare i Japan presenterade sin<br />

kartläggning av en gonorrébakterie som är<br />

resistent mot alla antibiotika rekommenderade<br />

för behandling förändrades den bilden.<br />

– Nu finns det en rädsla för en global<br />

spridning av obehandlingsbar gonorré,<br />

säger han.<br />

För två år sedan sökte en prostituerad kvinna i japanska<br />

Kyoto vård efter att ha smittats med gonorré. När<br />

läkarna försökte behandla henne visade det sig att den<br />

gonorrébakterie hon bar på blivit resistent mot alla de<br />

typer av antibiotika som tidigare varit verkningsfulla.<br />

Det är i sig inte särskilt uppseendeväckande enligt<br />

Magnus Unemo.<br />

– Historiskt sett har Neisseria gonorrhoeae visat sig<br />

vara väldigt kapabel att utveckla resistens mot alla introducerade<br />

antibiotikatyper, säger han.<br />

Att den resistenta bakterien upptäcktes i Japan är<br />

inte heller förvånande.<br />

– Nästan all ny typ av resistens hos gonorrébakterierna<br />

har uppstått där. I Japan har man inte använt<br />

en optimal behandling av gonorré. Man använder för<br />

mycket antibiotika av olika typer där flera inte varit<br />

ideala, och man använder den på fel sätt och i olika<br />

oprövade doseringar, säger han.<br />

– Detta tillsammans med en avsaknad av övervakning<br />

av resistensen liksom behandlingsmisslyckanden<br />

har lett till resistensutveckling mot många antibiotika,<br />

fortsätter han.<br />

en ”Superbug” på arenan<br />

Det som är nytt vid detta tillfälle är att, till skillnad<br />

mot tidigare fall, det inte finns någon ny typ av antibiotika<br />

att ta till för behandling.<br />

– Man har utvecklat mycket antibiotika under<br />

årens lopp och det har alltid funnits ett nytt alternativ<br />

att ta till när bakterierna blivit resistenta mot den antibiotikatyp<br />

som använts för stunden. Men det gör det<br />

inte den här gången, säger Magnus Unemo.<br />

– Nu har man upptäckt det första fallet av höggradig<br />

resistens även mot det sista alternativet av<br />

antibiotika som är utprövat och rekommenderat för<br />

behandling. Gonokocken kan således kallas för en<br />

”superbug”.<br />

I egenskap av Världshälsoorganisationens, WHO:s,<br />

expert i frågor som handlar om gonorré började Magnus<br />

Unemo kartlägga den nya bakterien strax efter<br />

upptäckten. I somras presenterade han och hans japan-<br />

6 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Magnus Unemo.<br />

”Nu har man upptäckt<br />

det första fallet av<br />

höggradig resistens<br />

även mot det sista alternativet<br />

av antibiotika<br />

som är utprövat<br />

och rekommenderat<br />

för behandling.<br />

ska kollegor sina slutsatser vid ett konvent i Kanada.<br />

– Vi kunde i detalj beskriva fallet, dess fullständiga<br />

resistens mot alla rekommenderade antibiotika samt<br />

vilka genetiska egenskaper som orsakade resistensen,<br />

säger han.<br />

Hans presentation fick stor uppmärksamhet och<br />

han intervjuades av 21 tidningar/radiokanaler och tre<br />

tv-stationer. Den uppmärksamheten är både förståelig<br />

och berättigad. För om man inte får kontroll över<br />

spridningen av resistenta gonorrébakterier väntar ett<br />

stort och allvarligt folkhälsoproblem.<br />

– Jag tycker det här är oerhört oroväckande. Det<br />

brukar ta ett eller två decennier efter det att det första<br />

fallet av en resistent bakterie dyker upp till det att det<br />

finns en internationell spridning av den uppkomna<br />

resistensen, säger Magnus Unemo.<br />

Och fortsätter:<br />

– Det bästa vore att få fram ett vaccin. Men även<br />

om det finns flera grupper, däribland vi på USÖ,<br />

som arbetar med vaccinprojekt kommer det nog<br />

inte att komma några effektiva vaccin på många år.<br />

Därför är det livsviktigt att vi får fram ny antibiotika.<br />

Eller att vi lyckas hitta nya behandlingsstrategier,<br />

till exempel att använda kombinationer av<br />

antibiotika, som är verkningsfulla mot de nya resistenta<br />

bakterierna.<br />

Men allt handlar inte om att hitta nya behandlingsalternativ.<br />

Det finns andra åtgärder som är lika<br />

angelägna.<br />

– Vi måste ta ett helhetsgrepp om vi vill behålla<br />

gonorré som en behandlingsbar sjukdom. Det handlar<br />

bland annat om att stärka det preventiva arbetet,<br />

identifiera antibiotikaresistens och behandlingsmisslyckanden<br />

i alla länder, förbättra diagnostiken och se<br />

över användandet av antibiotika, säger han.<br />

inTe allTid påTagliga Tecken<br />

Som ett led i det arbetet uppmanar han allmänheten<br />

att vid minsta misstanke om smitta kontakta sjukvården<br />

för provtagning samt eventuell behandling och<br />

smittspårning. Dessutom bör patienter återkomma<br />

om symptom kvarstår eller om annan misstanke om<br />

kvarstående infektion finns.<br />

Typiska symptom för gonorré är flytningar samt<br />

sveda vid urinering. Men det är inte alltid sjukdomen<br />

är så påtaglig, närmare hälften av alla smittade kvinnor<br />

saknar symptom. Detta kan i sin tur leda till att<br />

sjukdomen förblir obehandlad vilket, precis som i<br />

fallet med resistent gonorré, kan få allvarliga konsekvenser.<br />

– För kvinnor kan det leda till bland annat bäckenbotteninflammation,<br />

utomkvedshavandeskap och sterilitet.<br />

För männen kan det leda till bitestikelinflammation<br />

vilket kan orsaka sterilitet, även om det är mer<br />

sällsynt, säger Magnus Unemo.<br />

Vid WHO:s senaste mätning, år 2005, fanns 88<br />

miljoner fall av gonorré runt om i världen. I Sverige,<br />

som varit relativt förskonat från gonorrésmittan på senare<br />

år, upptäcktes 842 nya gonorréfall i fjol.<br />

– Men får vi spridning av fullständigt resistenta<br />

bakterier kommer antalet nya fall, liksom de tidigare<br />

nämnda allvarliga komplikationerna, att öka lavinartat,<br />

säger Magnus Unemo.


måste börja – nu!<br />

7


Ge tonåringen mat med<br />

Folat är ett omtalat B-vitamin som verkar<br />

förebyggande mot missbildningar. Ny forskning<br />

visar att folat också är viktigt för ungdomars<br />

välbefinnande och studieresultat.<br />

Folater ingår som byggstenar vid uppbyggnaden av<br />

arvsmassan i DNA och även i regleringen av arvsmassans<br />

uttryck. Därför kommer folatens betydelse<br />

in redan direkt efter befruktningen i embryots första<br />

celldelningar.<br />

– Brist på folat kan leda till missbildningar som<br />

ryggmärgsbråck, säger Torbjörn Nilsson, professor i<br />

biomedicin och överläkare vid laboratoriemedicinska<br />

<strong>läns</strong>kliniken vid Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong>.<br />

– Tidigare menade man att hjärnan inte utvecklas<br />

särskilt mycket efter förlossningen, fortsätter han.<br />

Man menade att den inte heller kunde reparera skador<br />

som uppstått i vuxen ålder, efter exempelvis ett slaganfall.<br />

Nu är det reviderat. I dag vet man att hjärnan utvecklas<br />

fram till ungefär 20 års ålder och att den behöver<br />

extra högvärdig kost för att nå optimal utveckling.<br />

– Man har förstått att det även hos vuxna och äldre<br />

finns en viss förmåga till reparationsprocesser. Vid<br />

traumatiska nervskador, då nerver gått av, så klarar de<br />

till viss del att växa ut om man har rätt näringstillförsel.<br />

Då är just folat en viktig källa, enligt djurexperi-<br />

8 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

mentella försök. Folaterna har då en annan roll än den<br />

hos barn och ungdomar, där det handlar om hjärnans<br />

tillväxt och modellering.<br />

– Under vuxenlivet behövs folat också för ämnesomsättningen<br />

i autonoma nervsystemets signalsubstanser.<br />

Uppbyggnaden och nedbrytningen har<br />

betydelse för signaltrafiken och påverkar särskilt stressystemets<br />

halter av adrenalin och noradrenalin, men<br />

också det undermedvetna med känslor som rädsla,<br />

fruktan och aggression.<br />

maT med FolaT ger bäTTre STudiereSulTaT<br />

I somras publicerades en forskningsartikel i Pediatrics,<br />

en ansedd tidskrift inom området barnmedicin, som<br />

visar att det finns ett klart samband mellan kost och<br />

studieresultat. Ungdomar som äter mat med mycket<br />

folat i lyckas bättre i skolan. Studien leddes av Torbjörn<br />

Nilsson och är resultatet av en forskningssamverkan<br />

mellan Karolinska institutet, <strong>Örebro</strong> universitet<br />

och Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong>. Den bygger på<br />

ett större faktamaterial om barn och ungdomar, som<br />

samlades in för drygt tio år sedan.<br />

– Det som nu uppmärksammats är en mindre men<br />

betydelsefull och intressant del av den forskning om<br />

folater som vi byggt upp här vid Universitetssjukhuset<br />

<strong>Örebro</strong>. I studien har vi tagit reda på hur mycket folat<br />

386 ungdomar fick i sig under ett dygn. Folatintaget<br />

jämförde vi sedan med deras slutbetyg i nian.<br />

– Det som gjorde störst intryck på mig var att vi<br />

fick ett så solitt resultat, som inte går att förklara bort.<br />

Efter att vi tagit hänsyn till starka bakgrundsfaktorer,<br />

som rökning, föräldrarnas inkomst och utbildningsnivå,<br />

kvarstod sambandet mellan näringsintag och studieresultat.<br />

Vi har hittat något viktigt om ungdomars<br />

hjärnor, en ny dimension som visar att folat spelar roll<br />

även för tonåringar. Vi har öppnat ett nytt åldersfönster.<br />

mjÖlk bra källa<br />

I vår forskning samverkar vi med nutritionsexperter,<br />

berättar Torbjörn Nilsson vidare. Även om ett livsmedel<br />

innehåller mycket folat så är det inte säkert att<br />

det verkligen kommer in i kroppen när man äter det.<br />

– I nordiskt kosthåll har mjölk- och mjölkprodukter<br />

haft en stark plats och har så fortfarande. Folat i<br />

mjölk är mer tillgängligt för upptag i kroppen. Därför<br />

har våra svenska barn och vuxna inte så dålig folatstatus,<br />

trots att vi äter mindre mängd av frukt och grönsaker,<br />

ärter, bönor, linser och lever, som är de livsmedel<br />

som innehåller mest folat. Våra barn uppfyller inte det<br />

rekommenderade dagsintaget, men det är inte bättre i<br />

andra länder.


folat!<br />

År 2010 utnämndes medelhavskosten av WHO,<br />

Världshälsoorganisationen, till ett mänsklighetens<br />

världsarv. Forskare i Spanien har dock, något förvånande,<br />

i sina undersökningar funnit att medelhavskosten<br />

inte med automatik leder till bra folatstatus.<br />

– Jag har en vision om en bättre måltidskultur<br />

i skolan. Det skulle vara intressant om Grythytte<br />

Akademi, restauranghögskolan, kunde engagera<br />

sig för barn och ungdomars måltider och presentera<br />

folatinnehållande livsmedel inom ramen för<br />

en trevlig måltidskultur. Att utveckla barn och<br />

ungdomars matvanor inte minst i skolsituationen<br />

skulle kunna få en oerhört stor betydelse för deras<br />

välbefinnande och naturligtvis också för deras prestationer.<br />

– Vi förordar på intet sätt att ungdomar ska stoppa<br />

i sig mer folat exempelvis genom piller. Det är folat via<br />

födan kopplat till deras prestationer som vi studerat,<br />

och det är det som vi vill påverka. Störst chans till<br />

framgång menar jag att vi får om vi kan påverka just<br />

måltidskulturen.<br />

Andra studier har kunnat visa att ett lågt folatintag<br />

även ger en ökad risk för utagerande beteende<br />

av typen aggressivitet, men också inbundenhet eller<br />

inåtvänt beteende med depressiva drag. Det är omständigheter<br />

som också kan tänkas bidra till de sämre<br />

skolprestationerna. Ett lågt folatintag kan även vara<br />

förknippat med att själva nervsystemet ur anatomisk<br />

fysiologisk synpunkt utvecklas sämre som organ fram<br />

till 20-årsåldern.<br />

– Brist på folat beror inte alltid på brist i kosthållningen,<br />

förklarar Torbjörn Nilsson. Det kan också<br />

vara ärftligt. I ny forskning, som vi i <strong>Örebro</strong> bidragit<br />

till, har man de senaste åren funnit mutationer i gener<br />

som ombesörjer upptaget av folat i kroppens celler.<br />

Det betyder att man får svårt att transportera in folat<br />

till hjärnan. Hos de barnen kan man redan efter<br />

några månader se att de får dålig nervsystemsutveckling.<br />

Den forskningen är ett bevis på att folat spelar<br />

en stor roll.<br />

briST ger riSk FÖr demenS?<br />

– Jag kom till Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong> 1999<br />

och är mycket glad över att jag fått möjligheten att<br />

bygga upp forskningen kring folater här. Området<br />

är spännande och med tiden har det visat sig att<br />

forskningen ger god avkastning såväl för nedlagd<br />

möda som de forskningsmedel som satsas. Vi har<br />

här en grupp som beforskar området med bred<br />

angreppspunkt. Bland annat har vi byggt upp en<br />

forskning kring folater som en möjlig riskfaktor för<br />

demens. Förhoppningen är att på sikt kunna se om<br />

det är något man kan göra för att bromsa processerna.<br />

Torbjörn Nilsson följer också den internationella<br />

forskningen inom området.<br />

– Tartu universitet i Estland är experter på embryoutveckling.<br />

Inom cancerforskningen samverkar<br />

vi med Zagreb och Prag. I Saarbrücken finns experter<br />

på besläktade B-vitaminer och i Austin i Texas finns<br />

en guru som är expert på hela folatmetabolismen. I<br />

Torbjörn Nilsson.<br />

USA finns stora befolkningsgrupper med låga värden<br />

av folat och flerfaldigt fler får ryggmärgsbråck än här<br />

i Nordeuropa.<br />

– På Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong> försöker vi nu<br />

att återknyta till den publicerade artikeln om ungdomar<br />

och bygga upp en egen barnepidemiologisk<br />

forskning kring nutrition, fysisk aktivitet och kognitiv<br />

hälsa hos barn. För framtiden är det angeläget<br />

att vi får möjlighet att göra en ny studie som belyser<br />

hur dagens barn och ungdomar ser ut i det här avseendet.<br />

Det har hänt så mycket med måltidskulturen<br />

sedan data till den här studien samlades in. Många<br />

”skräpprodukter” har tillkommit, men fler äter idag<br />

också mer hälsosam mat. Det kan ha blivit både bättre<br />

och sämre. Men det behöver man ju studera för att<br />

få fakta om den mix som tonåringar äter idag. Vi ser<br />

ständigt framåt och hoppas på att än en gång få titta<br />

på ungdomars näringsintag.<br />

FakTa<br />

Folat är ett B-vitamin som finns naturligt i mat. Livsmedel<br />

som innehåller mycket folat är till exempel:<br />

– mjölk, filmjölk och yoghurt<br />

– lever och leverpastej<br />

– fullkornsprodukter, som bröd, råris, fullkornsgryn<br />

– gröna bladgrönsaker som spenat, ruccola, frisésallat,<br />

machésallat<br />

– kål som broccoli, brysselkål, blomkål<br />

– baljväxter, som bönor, kikärter, gröna ärter, sockerärter,<br />

linser<br />

– rotfrukter som kålrot, rödbetor<br />

– andra grönsaker som röd paprika, majs<br />

– frukt som apelsin, kiwi, honungsmelon<br />

– bär som jordgubbar, hallon, björnbär.<br />

Källa: Livsmedelsverket<br />

9


Tarmen – ett känsligt kapitel<br />

IBS, Irritabel Bowel Syndrom* är en ännu<br />

delvis outforskad sjukdom. Varför har vissa<br />

personer en känslig mage eller tarm medan<br />

andra inte har det? Vad är den utlösande<br />

faktorn – och går det att göra något åt den?<br />

Tarmen är ett av de mest intressanta organen i människokroppen,<br />

säger Robert Brummer, professor i gastroenterologi<br />

och nutrition, överläkare vid Universitetssjukhuset<br />

<strong>Örebro</strong> och dekan vid <strong>Örebro</strong> universitets<br />

medicinska fakultet.<br />

– Särskilt tarmslemhinnan har en intressant dubbelroll.<br />

Den ska ta upp goda näringsämnen som proteiner.<br />

Den ska även kunna avgöra vilka proteiner,<br />

bakterier, toxiner mm, som är farliga eller nedbrytande<br />

och då ska tarmslemhinnan vara ett hinder för att de<br />

transporteras vidare ut i kroppen.<br />

– När förhållandena är goda och tarmslemhinnan<br />

fungerar optimalt, känner den av vilka substanser som<br />

är av ena eller andra sorten. Men om tarmen eller<br />

kroppen utsätts för påfrestningar, t ex stark kyla, långvarig<br />

stress eller liknande, så fungerar ofta inte skyddet<br />

längre som det ska, säger Robert Brummer.<br />

– Då kan det uppstå ett läckage så att tarmslemhinnan<br />

släpper igenom substanser som är skadliga istället<br />

för att skydda mot dem. Den kan också reagera med<br />

en inflammations- reaktion mot substanser som den<br />

egentligen inte alls borde reagera mot.<br />

Tarmen – kroppen STÖrSTa immunorgan<br />

Tarmen är kroppens största immunorgan som<br />

innehåller tio gånger fler bakterier än kroppen har celler.<br />

Kroppen är egentligen till största delen en behållare<br />

- en säck - för alla bakterier.<br />

– En del av bakterierna får vi med oss från födseln.<br />

En del tar vi till oss de första åren – framför allt till två<br />

års ålder. Mognaden av immunsystemet börjar under<br />

spädbarnsåren och de bakterier vi möter och hanterar<br />

under de åren är avgörande för hela immunsystemet.<br />

Varje ny bakterie som vi utsätts för de första åren av<br />

vårt liv spelar roll, därför att bakterien attackerar och<br />

bidrar till en mognad av immunsystemet. Tiden fram<br />

till två år är i hög grad avgörande för utvecklingen av<br />

hela immunsystemet.<br />

Det finns alltså både hälsosamma bakterier lika väl<br />

som det finns farliga bakterier och att utsätta sig för<br />

bakterier kan vara bra.<br />

– Vår kosthållning har förändrats under de gångna<br />

femtio åren, säger Robert Brummer. Hur många<br />

av oss äter till exempel surströmming eller surkål,<br />

det vill säga mat med bakterier som i sig har en be-<br />

Robert Brummer.<br />

varande inverkan och inverkar positivt på kroppen?<br />

Vi förvarar idag våra livsmedel i kylskåp, och därför<br />

tillför vi inte kroppen bakterier på samma sätt som vi<br />

gjorde förr.<br />

bakTerier – en nyckel Till gåTan ibS?<br />

Robert Brummer och hans forskargrupp arbetar med<br />

hypotesen att bakteriefloran i tarmen är viktig för uppkomsten<br />

och utvecklingen av tarmsjukdomen IBS (Irritabel<br />

Bowel Syndrom). De arbetar nu i ett projekt<br />

som finansieras av bl a <strong>Örebro</strong> universitet och <strong>Örebro</strong><br />

<strong>läns</strong> <strong>landsting</strong>, för att söka ett svar på frågan om vilka<br />

bakterier som finns i tarmfloran hos IBS-patienter och<br />

hur det påverkar deras symptom. Speciellt intressant<br />

är vilka bakterier som fäster vid tarmslemhinnan hos<br />

dessa patienter.<br />

– Oftast bedömer man tarmfloran genom de bakterier<br />

som finns i avföringen. Men de viktigaste bakterierna<br />

är ju de som finns kvar inne i tarmen, och<br />

allra viktigast är de som har klistrat fast sig på tarmslemhinnan.<br />

Hur beter sig immuncellerna där? Finns<br />

det läckage?<br />

Robert Brummers forskargrupp studerar bakterier<br />

i tarmslemhinnan. Man tar biopsier, små vävnadsprover,<br />

från slemhinnan. Därefter studeras proverna i<br />

mikroskop. Forskarna studerar då genuttryck och hur<br />

väl tarmcellerna byggs ihop och bildar ”broar”. Man<br />

använder också flödescytometri för att kunna studera<br />

immuncelldelningen och den aktivitet som utlöses.<br />

– Vi har flera grupper IBS- patienter som jämförs<br />

med en kontrollgrupp. Vårt antagande är att immunsystemet<br />

aktiveras mer och barriärfunktionen i tarmen<br />

fungerar sämre hos IBS-patienterna. För att få reda på<br />

mera om detta undersöker vi tre faktorer: tarmbakterierna,<br />

tarmslemhinnans reaktion och graden av obehag.<br />

– Vi försöker relatera bakterierna i tarmen till hur<br />

mycket obehag patienten har. IBS-patienternas känslighet<br />

i tarmen tror vi bland annat beror på känslighet<br />

för gasbildning. Vi undersöker detta med hjälp av<br />

ett ballongtest som ger oss möjlighet att mäta graden<br />

av obehag samtidigt som vi kontrollerar trycket i ballongen.<br />

– Vi har funnit att IBS-patienterna har en något<br />

avvikande tarmflora och att de producerar lite mindre<br />

smörsyra i tarmen än friska personer. Smörsyrans<br />

roll i tarmen är att tillföra tarmslemhinnecellerna näringsämnen.<br />

Smörsyran är dessutom en substans som<br />

påverkar kommunikationen mellan tarm och hjärna.<br />

Det har visat sig att om IBS-patienterna får ett tillskott<br />

av smörsyra så minskar deras obehag vid ballongprovet,<br />

men vi vet inte exakt hur det fungerar.<br />

– Vi har visat också att IBS-patienterna i hjärnan<br />

bearbetar signalerna från tarmen på ett annat sätt.<br />

Tarm och hjärna hänger ihop!<br />

probioTika ger boT?<br />

Nästa steg i studien är att försöka förbättra patienternas<br />

tarmflora, till exempel genom att tillföra extra<br />

bakterier som producerar smörsyra eller påverka barriärfunktionen<br />

om det är det som är orsaken. Innan<br />

dess måste kunskapen bli bättre om patientgrupperna<br />

och om deras tarmflora.<br />

– Probiotika kan vara ett sätt att gynnsamt påverka<br />

bakteriefloran. Det finns i dag vissa mejeriprodukter<br />

och en del fruktdrycker med tillsatt probiotika<br />

. Det finns också en del piller med samma<br />

verkan. Men bakteriefloran i tarmen är komplex och<br />

mycket forskningsarbete återstår ännu, säger Robert<br />

Brummer.<br />

* IBS (Irritable Bowel Syndrome, ’orolig tarm-syndrom’)<br />

är en av världens vanligaste sjukdomar som kan<br />

ge förstoppning, diarré, besvärande gasbildning och<br />

magsmärtor. Vid psykisk stress kan sjukdomen förvärras,<br />

likaså kan viss mat försämra tillståndet.<br />

11


En fröpåse kan innehålla<br />

framtidens vaccin<br />

Två tredjedelar av kroppens samlade immunsystem<br />

finns längs slemhinnorna och<br />

i mag-tarmkanalen. Det är en till stor del<br />

outnyttjad nisch för att vaccinera. Här<br />

finns möjligheten att gå rakt in i en immunologiskt<br />

väldigt tät vävnad, säger Sören<br />

Andersson som är forskare, docent och<br />

verksamhetschef vid laboratoriemedicinska<br />

<strong>läns</strong>kliniken vid Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong><br />

och forskar om ätbara växtvacciner.<br />

Sören Andersson, som är immunolog och mikrobiolog,<br />

har jobbat mycket med infektionssjukdomar både<br />

nationellt och internationellt.<br />

– I Afrika, där omständigheterna är helt annorlunda<br />

än de vi har här, arbetade jag tidigare med vaccinationsprogram<br />

bland annat för WHO, Världshälsoorganisationen.<br />

Då insåg jag att det är svårt att möta<br />

upp med både den produktion och den logistik som<br />

behövs om man ska nå ut med vacciner till alla som<br />

behöver det, säger Sören Andersson.<br />

– Barnvaccinationsprogrammen fungerar rätt väl.<br />

De når också ut till de allra flesta, även i fattiga länder.<br />

En rad infektionssjukdomar och andra sjukdomar<br />

skulle man kunna vaccinera mot, men att ta fram vacciner<br />

är enorma processer förenade med stora kostnader.<br />

Det gör det svårt att inom överskådlig tid kunna<br />

tillfredställa de behov som finns.<br />

– Växtvacciner kan bli en kostnadseffektiv intervention,<br />

då man med förhållandevis liten insats kan få<br />

stor effekt och förhindra att sjukdom uppstår. Grunden,<br />

och en viktig bärande tanke för mig, har redan<br />

från början varit att kunna odla ätbara vaccinväxter<br />

lokalt. Istället för läkemedelsfabriker med global distribution<br />

och obrutna kylkedjor skulle det räcka med<br />

att skicka en fröpåse.<br />

vaccin i växTer Fungerar<br />

– Vår forskning om växtvacciner startade med stapplande<br />

steg för sex – sju år sedan. Professor Åke Strid,<br />

som är biokemist och växtforskare, hade då nyss kommit<br />

till <strong>Örebro</strong> universitet. Med sig hade han en teknik<br />

för att kunna uttrycka främmande proteiner i växter.<br />

Sören Andersson och Åke Strid leder tillsammans<br />

forskningsprojektet om växtvacciner vid Centrum för<br />

livsvetenskap på <strong>Örebro</strong> universitet. Projektet har fått<br />

stort internationellt intresse. Forskningsgruppen i övrigt<br />

är en liten konstellation med Irina Kalbina som är<br />

forskare och sköter mycket av växtarbetet och proteinproduktionen<br />

och Ingrid Lindh som är doktorand och<br />

inom kort disputerar.<br />

12 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Forskningen om växtvacciner handlar om att hämta<br />

proteiner från den bakterie eller det virus som orsakar<br />

sjukdomen och sedan producera proteinet i växter<br />

eller bakterier.<br />

– Med Ingrid Lindhs disputation tar vi det första<br />

tydliga akademiska steget. Hennes avhandling beskriver<br />

HIV-proteiner och klamydiakonstruktioner uttryckt<br />

i växter och de första försöken i möss som visar<br />

att växtvacciner kan fungera. Vi har för det första visat<br />

att det går att sätta in proteiner från både HIV och<br />

klamydia i växter och att vi får bra uttryck, en produktion<br />

av antigener som är mätbar. När vi gett växterna<br />

till möss som äter dem färska har vi fått ett mätbart<br />

immunsvar i blodet.<br />

kan geS på många SäTT<br />

Forskningen som sådan handlar om nya alternativa<br />

sätt att vaccinera.<br />

Ett alternativ handlar om använda växterna som<br />

produktionssystem och att man sedan äter dem. Ett<br />

annat alternativ är att använda växten som produktionsplattform<br />

för att sedan rena fram proteinerna och<br />

göra en vaccinberedning.<br />

När det gäller klamydia arbetar de med ett utvecklingsspår<br />

där vaccinproteinet uttrycks på traditionellt<br />

sätt i bakterier. Syftet är dels att ha en mängd framrenat<br />

kontrollprotein för att se att det ger samma effekt<br />

som av växten. Av proteinet har de också, i samarbete<br />

med en forskargrupp i Göteborg, utvecklat ett<br />

nässpray mot klamydia. Försök på möss har visat att<br />

man får en skyddseffekt mot infektionen.<br />

– Den växt vi arbetar mest med är backtrav. Det är<br />

ett litet ogräs med snabb växtcykel som reproducerar<br />

sig på några veckor, vilket innebär att vi inte behöver<br />

vänta så länge för att se resultaten. Det har visat sig<br />

att möss inte har några problem att äta färsk backtrav.<br />

– I avhandlingen har vi visat på motsvarande resultat<br />

med morot. Det var en viktig händelse när vi<br />

tog klivet till morot och det visade sig fungera att göra<br />

proteiner för HIV. Morot är gångbar som människoföda<br />

i de flesta kulturer. Den kan lagras och den kan<br />

ätas rå, vilket är väsentligt. Om man tillagar en växt så<br />

förstörs en del av de aktiva proteinerna.<br />

ännu på FÖrSÖkSTadieT<br />

Växtvaccin är inte ännu definierat av läkemedelsmyndigheterna<br />

som möjligt läkemedel. Myndigheterna är<br />

noga med att dos, toxicitet etc. ska kunna anges precis<br />

på milligrammet<br />

– För att vaccinera är det sannolikt att det behövs<br />

en miniminivå för att kunna få ett immunsvar, men<br />

myndigheterna kan just nu inte hantera det på det<br />

viset. För att konceptet ska kunna komma framåt är<br />

det nödvändigt att regelverket förändras. Vi behöver<br />

också ta fram grundläggande information kring hur<br />

distributionen på bästa sätt ska fungera, hur många<br />

doser som behövs och hur tätt de ska tas. Än så länge<br />

är vi på musförsöksstadiet och det kan ta tid innan<br />

växtsystemet blir kliniskt användbart.<br />

– När vi mer i detalj började fundera kring forskningen<br />

om växtvacciner visade det sig att det finns<br />

några fler grupper som är inne på samma spår. Först<br />

var en forskargrupp i Arizona som nu har de första patenten.<br />

De har gjort försök med bland annat Hepatit-<br />

B i potatis och fick tillstånd att ge den transgena potatisen<br />

till tidigare vaccinerade personer som åt den rå.<br />

Det var sedan möjligt att mäta ett stigande immunsvar<br />

och de kunde visa på en förstärkning, av den tidigare<br />

vaccinationen. Det är ett principiellt viktigt fynd.<br />

Inom veterinärmedicinsk forskning kan man troligen<br />

komma fram fortare såväl regulatoriskt som praktiskt.<br />

– Vi har ett par utvecklingsspår där vi arbetar tillsammans<br />

med veterinärer. Bland annat arbetar vi med<br />

ett SIDA-stött projekt där vi försöker göra en vaccinkonstruktion<br />

för nötkreatur mot ett virus som finns<br />

i tropikerna, Rift Valley Fever Virus. Gruppen ligger<br />

rätt långt fram forskningsmässigt. Det gör att man kan<br />

skapa ett positivt exempel som kan bana väg för andra.<br />

SamarbeTSparTner behÖvS<br />

– Forskning handlar mycket om att hitta samarbetspartners<br />

och att få externa forskningsmedel. Yttre omständigheter<br />

styr vad man kan göra. Till en början var<br />

det många som inte trodde på att det kan fungera att<br />

ta fram vaccin via växter. Nu har vi visat att det går.<br />

– Det här med att ha ett djurhus lokalt är en annan<br />

viktig fråga för oss. Med ett lokalt etablerat djurhus<br />

skulle vi vinna kraft och tid. Det skulle underlätta<br />

oerhört för oss och andra grupper där djurförsök är<br />

viktiga.<br />

– Forskare är inte alltid så duktiga på att vara entreprenörer.<br />

Vi har fått hjälp av Chalmers i Göteborg<br />

som tycker att vår forskning om klamydiavaccin är<br />

intressant. I en så kallad företagsinkubator arbetar<br />

de med kommersialisering av forskningsresultat. Jag<br />

vet att också <strong>Örebro</strong> universitet har startat processer<br />

för att hjälpa till så att forskningsprojekt kan ta<br />

klivet från akademi till kommersiellt projekt. Det är<br />

väldigt bra. Vi och andra som forskar om sådant som<br />

kan leda till en produkt som måste tillverkas ser fram<br />

emot en sådan utveckling. Den skulle gagna såväl<br />

<strong>Örebro</strong> universitetet som näringslivet och den lokala<br />

forskningen.


Sören Andersson.<br />

13


14 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong><br />

Jakten på de


elaka stafylokockerna<br />

Genom att spåra ursprunget till de stafylokocker<br />

som orsakar ledprotesinfektion hoppas<br />

docent Bo Söderquist att färre patienter<br />

ska behöva uppleva det lidande som en<br />

sådan infektion många gånger innebär.<br />

Varje år får 15 000 svenskar en ny höftled i form av en<br />

protes och ungefär lika många får en ny knäled. Oftast<br />

är det artros, förslitningar, som tvingar fram den typen<br />

av kirurgiska ingrepp.<br />

– Tekniken att kunna byta ut förslitna delar är ett av<br />

de medicinsk-tekniska framsteg som på ett avgörande<br />

sätt har förbättrat livskvaliteten för många människor,<br />

säger Bo Söderquist, överläkare på laboratoriemedicinska<br />

<strong>läns</strong>kliniken, mikrobiologi, på Universitetssjukhuset<br />

<strong>Örebro</strong>.<br />

Som SchweiziSka arméknivar<br />

För det mesta går protesoperationerna som planerat<br />

men ibland uppstår komplikationer. Ungefär en procent<br />

av de knäopererade patienterna och en halv procent<br />

av de höftopererade patienterna drabbas av en<br />

ledprotesinfektion. Infektionstypen är svårbehandlad<br />

eftersom kroppens försvar inte har någon möjlighet att<br />

verka i protesen som består av plast och metall.<br />

Även egenskaperna hos de bakterier som orsakar<br />

infektionen försvårar behandlingen. Vanligtvis orsakas<br />

ledprotesinfektioner av stafylokocker. Det handlar då<br />

både om gula stafylokocker, så kallade Staphylococcus<br />

aurerus, och hudstafylokocker, till exmpel Staphylococcus<br />

epidermidis.<br />

– Stafylokockerna har förmåga att klistra sig fast<br />

på ytan av ett främmande material, till exempel en<br />

ledprotes. Och när de väl sitter där börjar de bilda<br />

biofilm, en form av slemlager, som de bäddar in sig i,<br />

säger Bo Söderquist.<br />

Och fortsätter:<br />

– När de sedan är inbäddade i skyddshöljet är de<br />

svåra att ta bort, varken vita blodkroppar eller antibiotika<br />

kommer åt dem ordentligt. Därför blir infektionerna<br />

ofta svårbehandlade och för patienterna innebär<br />

det ett långvarigt lidande.<br />

Men biofilmen är inte den enda orsaken till att ledprotesinfektioner<br />

är så svåra att få bukt med.<br />

– Stafylokockerna som orsakar infektionerna är väl<br />

utvecklade för att göra det de gör. De är som schweiziska<br />

arméknivar och kan plocka fram det redskap som<br />

behövs för stunden. Det kan vara molekyler på ytan av<br />

bakterien som gör att de kan fästa vid kroppens vävnader,<br />

substanser som motverkar kroppens immunförsvar<br />

eller enzymer som bryter ned kroppens vävnader<br />

och därmed underlättar bakteriernas spridning i kroppen,<br />

säger Bo Söderquist.<br />

vikTigT Få Snabb konTroll<br />

I de fall där infektionerna ger sig tillkänna i ett tidigt<br />

skede, till exempel genom svullnad och rodnad, gäller<br />

det att agera resolut.<br />

– Kommer infektionen inom ett par veckor efter<br />

operationen måste man vara aktiv. Då får man operera<br />

på nytt, städa och rensa upp i operationsområdet och<br />

Bo Söderquist.<br />

byta ut de delar i protesen som är utbytbara samtidigt<br />

som man ger antibiotika, säger han.<br />

När infektionen är smygande och inte dyker upp<br />

förrän flera månader efter operationen är det aktiv<br />

antibiotikabehandling som gäller.<br />

– Och då måste vi använda oss av flera olika typer<br />

av antibiotika. Det beror bland annat på att patienterna<br />

behandlas med antibiotika under så pass lång tid<br />

att det finns risk för resistensutveckling om man bara<br />

använder en sort, säger han.<br />

Får man trots antibiotikakuren inte kontroll på infektionen<br />

kommer stafylokockerna att gräva sig ner i<br />

fästmassan som håller samman protesen med benet.<br />

Det leder så småningom till att protesen lossnar.<br />

Då måste patienten genomgå en ny operation för<br />

att avlägsna den skadade protesen. Sedan får patienten<br />

vara utan protes tills infektionen läkt ut med hjälp av<br />

antibiotikabehandling varefter en ny protes kan opereras<br />

in.<br />

– Att gå utan protes under en tid medför stora<br />

bekymmer för patienterna. Och om man räknar in<br />

operation, antibiotika och tid på sjukhuset kostar en<br />

utbytesoperation mellan 500 000 och 900 000 kronor.<br />

Så om man kan minska risken för ledprotesinfektioner<br />

är mycket vunnet, säger Bo Söderquist.<br />

STaFylokocker FinnS i Sjukvården<br />

Ett viktigt steg för att öka förståelsen kring ledprotesinfektioner<br />

togs när Bengt Hellmark, en doktorand<br />

som Bo Söderquist var handledare åt, i våras presenterade<br />

sin doktorsavhandling ”Genotypic and phenotypic<br />

characterisation of Staphylococcus epidermidis<br />

isolated from prosthetic joint infections”. I avhandlingen<br />

slog Bengt Hellmark fast att ledprotesinfektioner<br />

inte orsakas av de typer av stafylokocker som alla<br />

människor helt naturligt har mängder av på huden,<br />

vilket man tidigare trott.<br />

Det är istället två andra typer av stafylokocker, som vi<br />

inte bär på huden i vanliga fall, som orsakar de allra flesta<br />

ledprotesinfektionerna. Dessa verkar uppträda först när<br />

patienterna kommer i kontakt med sjukvården.<br />

– Om det är personalen som bär på dem eller om<br />

de finns i sjukhusmiljön kan vi bara spekulera om, säger<br />

Bo Söderquist.<br />

STuderar hud- och luFTprover<br />

För att försöka svara på frågan om stafylokockernas<br />

ursprung ska han tillsammans med två doktorander<br />

genomföra fortsatta studier i ämnet.<br />

– Vi ska göra en studie där vi tar hudprover på<br />

patienter före och under den tid de vistas på sjukhuset<br />

för att se när de elaka stafylokockerna dyker upp.<br />

Dessutom ska vi göra en studie där vi tar luftprov i<br />

operationssalen för att se om vi hittar en mängd olika<br />

stafylokocker och om vi kan hitta de här två elakingarna<br />

som dominerar bland de stafylokocker som orsakar<br />

infektionerna, säger han.<br />

Skulle det visa sig att den första studien ger resultat,<br />

det vill säga om de elaka stafylokockerna uppträder på<br />

patienterna under deras vistelse på sjukhuset, tror Bo<br />

Söderquist att det kan bli aktuellt att se över rutinerna<br />

inför och under operationerna. Det skulle till exempel<br />

kunna innebära att patienterna tillbringar minimalt<br />

med tid på sjukhuset innan en operation, att patienternas<br />

förberedelse inför operation förändras och att<br />

personalens hygie<strong>nr</strong>utiner ändras.<br />

Skulle studien på luftproverna ge resultat menar Bo<br />

Söderquist att en möjlig åtgärd blir att se till så att<br />

luftreningen vid operationerna blir ännu bättre än vad<br />

som är fallet idag.<br />

15


Magasinet för<br />

<strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong><br />

Returadress:<br />

Informationsenheten<br />

<strong>Örebro</strong> <strong>läns</strong> <strong>landsting</strong><br />

Box 1613<br />

701 16 <strong>Örebro</strong><br />

B<br />

Jag vill bli prenumerant<br />

Namn och adress: ..........................................................................................................................................<br />

........................................................................................................................................................................<br />

Jag har bytt adress/flyttat<br />

Namn och ny adress: .....................................................................................................................................<br />

........................................................................................................................................................................<br />

Jag vill inte längre få Magasinet för vård och vetenskap<br />

Namn och adress: ..........................................................................................................................................<br />

........................................................................................................................................................................<br />

Skicka talongen till:<br />

Lena Dahlström, Informationsenheten, <strong>Örebro</strong> <strong>läns</strong> <strong>landsting</strong>, Box 1613, 701 16 <strong>Örebro</strong>.<br />

eller skriv e-post till:<br />

lena.dahlstrom@orebroll.se<br />

SVERIGE<br />

PORTO BETALT

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!