En fröpåse kan innehålla framtidens vaccin Två tredjedelar av kroppens samlade immunsystem finns längs slemhinnorna och i mag-tarmkanalen. Det är en till stor del outnyttjad nisch för att vaccinera. Här finns möjligheten att gå rakt in i en immunologiskt väldigt tät vävnad, säger Sören Andersson som är forskare, docent och verksamhetschef vid laboratoriemedicinska <strong>läns</strong>kliniken vid Universitetssjukhuset <strong>Örebro</strong> och forskar om ätbara växtvacciner. Sören Andersson, som är immunolog och mikrobiolog, har jobbat mycket med infektionssjukdomar både nationellt och internationellt. – I Afrika, där omständigheterna är helt annorlunda än de vi har här, arbetade jag tidigare med vaccinationsprogram bland annat för WHO, Världshälsoorganisationen. Då insåg jag att det är svårt att möta upp med både den produktion och den logistik som behövs om man ska nå ut med vacciner till alla som behöver det, säger Sören Andersson. – Barnvaccinationsprogrammen fungerar rätt väl. De når också ut till de allra flesta, även i fattiga länder. En rad infektionssjukdomar och andra sjukdomar skulle man kunna vaccinera mot, men att ta fram vacciner är enorma processer förenade med stora kostnader. Det gör det svårt att inom överskådlig tid kunna tillfredställa de behov som finns. – Växtvacciner kan bli en kostnadseffektiv intervention, då man med förhållandevis liten insats kan få stor effekt och förhindra att sjukdom uppstår. Grunden, och en viktig bärande tanke för mig, har redan från början varit att kunna odla ätbara vaccinväxter lokalt. Istället för läkemedelsfabriker med global distribution och obrutna kylkedjor skulle det räcka med att skicka en fröpåse. vaccin i växTer Fungerar – Vår forskning om växtvacciner startade med stapplande steg för sex – sju år sedan. Professor Åke Strid, som är biokemist och växtforskare, hade då nyss kommit till <strong>Örebro</strong> universitet. Med sig hade han en teknik för att kunna uttrycka främmande proteiner i växter. Sören Andersson och Åke Strid leder tillsammans forskningsprojektet om växtvacciner vid Centrum för livsvetenskap på <strong>Örebro</strong> universitet. Projektet har fått stort internationellt intresse. Forskningsgruppen i övrigt är en liten konstellation med Irina Kalbina som är forskare och sköter mycket av växtarbetet och proteinproduktionen och Ingrid Lindh som är doktorand och inom kort disputerar. 12 <strong>Vård</strong>&<strong>Vetenskap</strong> 3/<strong>2011</strong> Forskningen om växtvacciner handlar om att hämta proteiner från den bakterie eller det virus som orsakar sjukdomen och sedan producera proteinet i växter eller bakterier. – Med Ingrid Lindhs disputation tar vi det första tydliga akademiska steget. Hennes avhandling beskriver HIV-proteiner och klamydiakonstruktioner uttryckt i växter och de första försöken i möss som visar att växtvacciner kan fungera. Vi har för det första visat att det går att sätta in proteiner från både HIV och klamydia i växter och att vi får bra uttryck, en produktion av antigener som är mätbar. När vi gett växterna till möss som äter dem färska har vi fått ett mätbart immunsvar i blodet. kan geS på många SäTT Forskningen som sådan handlar om nya alternativa sätt att vaccinera. Ett alternativ handlar om använda växterna som produktionssystem och att man sedan äter dem. Ett annat alternativ är att använda växten som produktionsplattform för att sedan rena fram proteinerna och göra en vaccinberedning. När det gäller klamydia arbetar de med ett utvecklingsspår där vaccinproteinet uttrycks på traditionellt sätt i bakterier. Syftet är dels att ha en mängd framrenat kontrollprotein för att se att det ger samma effekt som av växten. Av proteinet har de också, i samarbete med en forskargrupp i Göteborg, utvecklat ett nässpray mot klamydia. Försök på möss har visat att man får en skyddseffekt mot infektionen. – Den växt vi arbetar mest med är backtrav. Det är ett litet ogräs med snabb växtcykel som reproducerar sig på några veckor, vilket innebär att vi inte behöver vänta så länge för att se resultaten. Det har visat sig att möss inte har några problem att äta färsk backtrav. – I avhandlingen har vi visat på motsvarande resultat med morot. Det var en viktig händelse när vi tog klivet till morot och det visade sig fungera att göra proteiner för HIV. Morot är gångbar som människoföda i de flesta kulturer. Den kan lagras och den kan ätas rå, vilket är väsentligt. Om man tillagar en växt så förstörs en del av de aktiva proteinerna. ännu på FÖrSÖkSTadieT Växtvaccin är inte ännu definierat av läkemedelsmyndigheterna som möjligt läkemedel. Myndigheterna är noga med att dos, toxicitet etc. ska kunna anges precis på milligrammet – För att vaccinera är det sannolikt att det behövs en miniminivå för att kunna få ett immunsvar, men myndigheterna kan just nu inte hantera det på det viset. För att konceptet ska kunna komma framåt är det nödvändigt att regelverket förändras. Vi behöver också ta fram grundläggande information kring hur distributionen på bästa sätt ska fungera, hur många doser som behövs och hur tätt de ska tas. Än så länge är vi på musförsöksstadiet och det kan ta tid innan växtsystemet blir kliniskt användbart. – När vi mer i detalj började fundera kring forskningen om växtvacciner visade det sig att det finns några fler grupper som är inne på samma spår. Först var en forskargrupp i Arizona som nu har de första patenten. De har gjort försök med bland annat Hepatit- B i potatis och fick tillstånd att ge den transgena potatisen till tidigare vaccinerade personer som åt den rå. Det var sedan möjligt att mäta ett stigande immunsvar och de kunde visa på en förstärkning, av den tidigare vaccinationen. Det är ett principiellt viktigt fynd. Inom veterinärmedicinsk forskning kan man troligen komma fram fortare såväl regulatoriskt som praktiskt. – Vi har ett par utvecklingsspår där vi arbetar tillsammans med veterinärer. Bland annat arbetar vi med ett SIDA-stött projekt där vi försöker göra en vaccinkonstruktion för nötkreatur mot ett virus som finns i tropikerna, Rift Valley Fever Virus. Gruppen ligger rätt långt fram forskningsmässigt. Det gör att man kan skapa ett positivt exempel som kan bana väg för andra. SamarbeTSparTner behÖvS – Forskning handlar mycket om att hitta samarbetspartners och att få externa forskningsmedel. Yttre omständigheter styr vad man kan göra. Till en början var det många som inte trodde på att det kan fungera att ta fram vaccin via växter. Nu har vi visat att det går. – Det här med att ha ett djurhus lokalt är en annan viktig fråga för oss. Med ett lokalt etablerat djurhus skulle vi vinna kraft och tid. Det skulle underlätta oerhört för oss och andra grupper där djurförsök är viktiga. – Forskare är inte alltid så duktiga på att vara entreprenörer. Vi har fått hjälp av Chalmers i Göteborg som tycker att vår forskning om klamydiavaccin är intressant. I en så kallad företagsinkubator arbetar de med kommersialisering av forskningsresultat. Jag vet att också <strong>Örebro</strong> universitet har startat processer för att hjälpa till så att forskningsprojekt kan ta klivet från akademi till kommersiellt projekt. Det är väldigt bra. Vi och andra som forskar om sådant som kan leda till en produkt som måste tillverkas ser fram emot en sådan utveckling. Den skulle gagna såväl <strong>Örebro</strong> universitetet som näringslivet och den lokala forskningen.
Sören Andersson. 13