terror i guds namn

att risken var för stor, han skulle pröva lasermikrofonen istället.
Något som väckte ett leende hos honom när han öppnade dörren
till den anonyma Opel Astra han använde. Eriksson älskade sina
leksaker; sina avlyssningsgrejor och olika vapen.
Han log fortfarande sitt inåtvända leende när han körde ut ur Kalmar.
På väg ut till Pernilla Hedins föräldrahem för att hitta ett ställe
där han kunde vänta och förbereda sig. Gud var god.
Lena körde upp på den välbekanta gårdsplanen och ställde sin
Toyotajeep utanför trappan till det röda boningshuset. Hon
öppnade dörren och släppte ut Rick, sin hund, som hon hade
hämtat upp hos sin bror. Hon skulle återvända till Stockholm
redan samma kväll för att förbereda sig för ett möte hos en av de
nya mediemagnaterna som hade kommit fram i kölvattnet på Jan
Stenbeck och hans MTG-grupp.
Mannen hon skulle träffa var en doldis i medievärlden och
undvek normalt all publicitet. Lena hade blivit mycket överraskad
när han hade kontaktat henne dagen innan och frågat om ett möte.
Hon undrade vad mötet skulle gälla, men än mer undrade hon vad
det var som oroade Pernillas föräldrar så mycket att de hade bett
henne komma över.
Rick, hennes till naturen mycket olydiga hund hoppade runt
henne. Han ville rusa över gården och kontrollera alla de spännande
dofterna. De skarpa lantbruksdofterna var så annorlunda mot hans
vanliga revir kring Vasaparken.
”Sluta nu”, sa Lena otåligt och ryckte i kopplet. Som många
hundägare pratade hon ibland mer med sin hund under en dag än
hon gjorde med andra människor. Hennes vän och fotograf Micke
Molle hade alltid något att säga om det..
”Kom in min vän”, sa Pernillas mamma från förstubron. Hon
hade hört bilen köra upp. Hon fortsatte: ”Nils kommer snart, han
håller på att avsluta kvällsmjölkningen tillsammans med Lars.”
De gick in i det stora köket som alltid är centralpunkten på
en bondgård. Det doftade från nybryggt kaffe och kakfaten stod
framme på stora renskurade furubordet. Ingen som någonsin kom
in i köket fick gå därifrån utan att ha smakat på vad gården hade att
bjuda. Det var naturligt och att inte ta för sig skulle upplevts som