terror i guds namn

förutom Rick som förhoppningsfull satt bredvid Lars och andades
uppfordrande.
”Det måste ha börjat för lite över ett år sedan. Då var hon ganska
upprymd och sa alltid att hon ville berätta men att allt var hemligt.
Sedan lät hon mer bekymrad varje gång hon hörde av sig. Sista
gången hon var här gick hon mest för sig själv ute i hagarna. Vi
frågade men hon ville inget säga.”
”Men hon hade magrat något förfärligt”, sköt Britta in.
Det blev åter tyst i köket. Till slut kunde Lena inte låta bli att
fråga.
”Ni vet inte om det var någon konstig sekt, Moonrörelsen, Guds
Barn eller något sådant?”
”Nej, vi har ju hört talas om dem. Men hon klädde sig som vanlig
och hon bad och läste Bibeln hela tiden. Ändå var hon inte samma
person. Det var någon annan som talade när hon pratade med oss.
Vi försökte nå henne, men orden lät programmerade. Ja, just då
förstod vi inte det, men nu ser vi vad som hände i ett annat ljus.”
”Varför?”
Nils såg på Britta och Lars. I tyst samförstånd lät de Nils fortsätta.
Orden kom långsamt och med svårighet.
”Polisen tror hon begick självmord. De säger att de inte är helt
säkra och därför rubricerade de det som en olyckshändelse.”
”Du ser inte förvånad ut.” Lars ord kom närmast som en
anklagelse.
”Jag är så ledsen, men jag hörde det rykten redan innan jag kom
ned för begravningen.”
”Det kan bara inte vara sant”, utbrast Britta. ”Pernilla skulle
aldrig någonsin ha begått självmord. Visst, hon var inte sig själv,
men hon var troende och självmord var mot allting hon trodde
på.”
”Sedan var det.... det att hon ringde bara dagarna innan hon ..
dog”, fyllde Nils stammande i. ”Och hon var så glad. Hon talade om
att kontakta dig. Hon sa att hon skulle be dig om förlåtelse. Hon sa
att hon hade nått ett beslut och att hon var tvungen att berätta om
det. Hon sa att hon hade skrivit ett brev...”
”Men vi har inte fått något brev. Polisen säger också att det fanns
inget brev hemma hos henne. Bara en lapp om att hon ångrade sig
så.”
”Hon sa att hon skulle börja ett nytt liv.”
Familjen Hedin avbröt nästan varandra i sin vilja att övertyga
Lena.
”Den där lappen, har ni den?”
”Den var maskinskriven, sa polisen. De ville inte ge oss den ifall