Med nr 3 Juni 2010 - SFP

Svenska Kvinnoförbundets ordförande
har som uppgift att föra fram den
politik Kvinnoförbundet har dragit upp
riktlinjerna för samt att fungera som en
sammanhållande kraft mellan lokalföreningarna.
– Ordföranden ska dessutom vara vaken,
hålla ögonen öppna ute i samhället
för att se ojämlikheter, säger Carola
Sundqvist, förbundets ordförande sedan
slutet av mars.
– Det kan handla om småsaker. I arbetslivet,
i skolor och så vidare: normer,
attityder och ord.
Många felaktiga attityder och uppfattningar
får sin början redan i daghemmen
och skolorna.
– Det gäller både barn och vuxna. Det
handlar om hur man behandlar de små
beroende på om de är pojkar eller flickor.
Åtskilda gymnastikgrupper, till exempel,
kan leda till attityden att flickor är
sämre på sport. Flickor ska också få välja
att spela ishockey, säger Sundqvist.
Lokalavdelningarna är pulsen
Sundqvists roll är att arbeta för jämlikhet
och jämställdhet på alla nivåer. Men
vad är då skillnaden mellan jämlikhet och
jämställdhet?
– Jämställdhet är vad vi eftersträvar
könen emellan, jämlikheten handlar om
balansen mellan alla människor.
Det tidigare nämnda arbetet för lokalföreningarna
anser Sundqvist att är en av
huvudsysslorna.
– Ju bättre lokalavdelningarna fungerar,
desto bättre fungerar Kvinnoförbundet.
Där är tröskeln som lägst att delta i arbetet,
det är viktigt. Fler människor med!
Till Sundqvists planer hör också att
införa en högre grad av mentorskap i
Kvinnoförbundet, enligt principen att det
är bättre att hjälpa än att stjälpa.
-Själv kom jag med i politiken som
över 40-åring. Men oberoende av när
man hänger med är det viktigt att få hjälp
och stöd för att komma igång: den kunskap
man delar med sig av blir man inte
av med.
Allt detta ska Sundqvist hinna med vid
sidan av sitt ”egentliga arbete”: tjänsten
som amanuens vid Jakobstads museum.
– Där började jag för 22 år sedan och
har varit amanuens sedan åtta år tillbaka,
säger Sundqvist.
Finns det någon koppling mellan ditt yrke
och uppdraget som Kvinnoförbundets ordförande?
– Det är studierna, i så fall. Jag studerade
historia och skrev min gradu om
kvinnohistoria, som jag hade blivit intresserad
av under studietiden. Intresset
finns ännu och jag har vid Jakobstads museum
haft huvudansvaret bland annat för
utställningarna om kvinnlig rösträtts 100
årsjubileum och om Fredrika Runebergs
200 årsjubileum.
Man kan inte alltid kompromissa
Carola Sundqvist är uppvuxen med tre
systrar och gick flickskolan i Borgå.
– Då var det inte tal om ojämställdhet.
”Jag misstänker att
kvinnoförbundet
inte behöver
upplösas på en tid”
Vi var ju bara flickor överallt.
Men i studierna och arbetslivet fick
Sundqvist upp ögonen för ojämlikheter
och gick så småningom med i
Kvinnoförbundet.
– Egentligen borde alla som är överens
om principerna frihet att välja och jämställdhet
gå med.
Har du lagt märke till någon motreaktion
mot feminismen?
– Det finns en viss misstro mot själva
ordet feminism. I Sverige förklarar man
sig ofta som feminist, men det gör man
inte i Finland. Man omskriver det gärna,
man säger sig vara för jämställdhet, men
det är ju egentligen samma sak. Frågan är
varför ordet feminism fått en så negativ
klang i Finland. I arbetet för jämställdhet
når man inte alltid genast det resultat
som man eftersträvat utan man måste
framskrida långsamt. Det går att kompromissa
ibland, men inte på alla områden.
Frågan om lika löner är ett exempel
på ett område där jag inte kompromissar.
Vardagsfeminism är viktigt för mig, det
vill säga när jämställdheten fungerar i det
dagliga livet.
Män är också välkomna
Svenska Kvinnoförbundets ultimata mål
är jämställdhet mellan könen. Lönefrågan
är en långkörare. Våldet mot kvinnor,
psykiskt och fysiskt, har ännu inte minskat
i Finland.
– Jag misstänker att Kvinnoförbundet
inte behöver upplösas på en tid.
Ännu finns det mycket kvar att kämpa
för, många frågor att belysa och många
ärenden att behandla.
Det Kvinnoförbundet slåss för är inte
omöjliga idéer, tvärtom. Varför är inte alla
med?
– Kvinnoförbundet är också politik.
Ibland finns det en tröskel, en rädsla för
att göra politik. Det måste bli klarare att
politik är vardagsliv - skolor, daghem och
så vidare. Samtidigt behöver man inte
vara politiker för att gå med. Redan caféträffar
ska vara en tillräcklig orsak att gå
med. Vi driver ju de frågor medlemmarna
vill att vi ska driva. Kvinnoförbundet
är ett sätt att påverka.
Är män också välkomna att gå med i Kvinnoförbundet?
– Vi tar emot manliga medlemmar
och det finns en del av dem, också i lokalavdelningarnas
styrelser. Vi håller på att
få fram en plattform för manliga medlemmar.
Deras synpunkter behövs också.
De har dessutom egna jämställdhetsproblem:
veckoslutspappornas rättigheter,
som exempel, så det finns ett visst behov.
Det heter Kvinnoförbundet, men vi
arbetar ju för jämställdhet.
MED 3_10 15