mEdBorgarBLadEt - SFP

GARANTI: INNEHÅLLER INGET OM MAT, MODE, LIFESTYLE ELLER PRYLAR! 

M E D B O R G A R B L A D E T •• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • N R • 1• 

S T E G E T • F Ö R E •• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • F E B R U A R I • 2 0 0 8 

Kulturfonden 100 år 

Familjens tidsanvändning 

– är hemmet en fristad längre? 

Politikprogram för barn- och unga 

– inte bara vackra ord 

Jakobstad: Liljas Växthus 

ger ungdomarna en chans 

Framgångar för sfp 

och svenskan i Esbo 

Svenska Folkskolans Vänner 125 år 

– del av fondmaffian? 

Biobanker och vävnadsprov 

– vem äger vad?

[ledare] ULLA•ACHRéN• 

pARTISEKRETERARE 

»Politiska frågor får ofta 

nya vinklingar under 

beslutsprocessen men det skall 

inte vara oöverkomligt att 

jämka och kompromissa för 

det uppställda målet.» 

är sfp-politiken otydlig? 

är målsättningarna för Svenska folkpartiets ledamöter i fullmäktige oklara eller är det 

oklart vilka huvudprinciper sfp-politiken grundar sig på? En fullmäktigeperiod på fyra 

år är inte för lång för att följa givna eller överenskomna spelregler när sådana finns. 

den som ställer upp som sfp-kandidat i kommunalvalet måste känna till de gemensamma 

målsättningarna och spelreglerna med tanke på inval och arbetet i fullmäktige. 

det är också partiets skyldighet att se till att sådana spelregler finns. att 

sjunga solo eller simma som kärringen mot strömmen leder till att gruppens möjligheter 

att åstadkomma resultat försvinner. under den pågående fullmäktigeperioden 

har vi sett allt för många exempel på strategiska beslut som för sfp strandat p.g.a. individualister 

som hellre än att rösta med sfp-majoriteten samarbetat och röstat med 

andra partier. Svenska lösningar som gällt samarbete mellan kommuner eller sammanslagning 

av kommuner har inte alltid fått enhälligt sfp-understöd och vårt parti 

har förlorat medverkan i kommunstyrelse som en följd av oenigheter inom den egna 

sfp-gruppen. Brist på solidaritet? 

de personer inom fullmäktigegruppen som röstar emot sfp-majoriteten anser förståss 

att de har rätt och majoriteten fel. därför är det inför kommande kommunalval 

och under den pågående kandidatnomineringen ytterst viktigt att klarlägga de bärande 

principerna såväl åt kandidaterna som väljarna. Väljaren har rätt att känna till vilken 

åsikt kandidaten har också i enskilda frågor men då vi diskuterar strukturer, ekonomiska 

principer eller exempelvis samarbetet kommuner emellan måste partiet ha 

en enhetlig linje. denna linje finns nerskriven i våra valprogram och det är givet att 

sfp-kandidaterna följer den. 

det är lätt att dra felaktiga slutsatser av det ovanskriva. därför behövs några 

klarläggande meningar. Partiet dikterar inte sfp-politiken i de drygt 55 kommuner 

där partiet kommer att ställa upp kandidater och sätter inte munkavle 

på våra över tusen kandidater. det som partiet önskar är att våra sfp-avdelningar, 

kommunorganisationer och alla de som utarbetar program för 

valet, är tydliga i sina budskap. då vet kandidaterna vad de binder sig till 

och framför allt vet väljarna vilken åsikt sfp har i all de grundläggande 

frågorna som kommunfullmäktige och kommunens andra organ beslutar 

om. Skall skattesatsen höjas, skall vi ha ett tvåspråkigt arbetarinstitut, 

skall samarbetet inom sjukvården utökas och med vem, 

skall ett nytt gymnasium byggas eller hur skall vägförbindelsen 

dras, är exempel på frågor där sfp-politikerna borde ha en gemensam 

åsikt i valrörelsen och också i arbetet efter valet för att 

uppnå målen. 

Blir man invald, följer man principerna och samarbetar med 

gruppen. Politiska frågor får ofta nya vinklingar under beslutsprocessen 

men det skall inte vara oöverkomligt att jämka och 

kompromissa för det uppställda målet. Fyra år är inte en för lång tid för 

att orka följa spelreglerna. 

mEdBorgarBL adEt 

årgång 63 

SPr åkrör För SVEnSk a 

FoLkPartiEt rP 

SimonSgatan 8 a , PB 430, 

00101 HELSingForS 

tFn (09) 693 070, 

Fax (09) 693 1968 

CHEFrEdaktör 

Ulla Achrén 

adrESSFör ändringar 

May Myrberg, 

(09) 6930 7245, 

may.myrberg@sfp.fi 

rEdaktion 

Sfp/Rabbe Sandelin 

(09) 6930 7213 

redaktion@sfp.fi 

L ayout 

Rabbe Sandelin 

tryCkEri 

Nord Print, Helsingfors 2007 

annonSFörSäL Jning 

Oy Nordinfo Ab 

Lillviksvägen 6, 02360 Esbo 

(09) 888 6018 

fax (09) 888 60 19 

annonSmatEriaL 

annons@nordinfo.fi 

Utgivningsdatum 2008: 

22.2 

18.4 

30.5 

10.10 

17.12 

Material bör vara 

redaktionen tillhanda 

fyra veckor innan 

utgivningsdatumet 

PärmBiLd 

Emma Salokoski är bekant 

från landets största pop- och 

jazzarenor. Lilli Sukula- 

Lindblom grundade Finlands 

Sjukhusclowner r.f. för att 

underhålla barn på sjukhus. 

Båda har fått bidrag av 

Svenska kulturfonden 

MED på nätEt: 

www.sfp.fi/medborgarbladet 

Innehåll februari 2008 » snart vår… » 

»DET•BORDE•SOM•I•KANADA•BLI•MÖjLIGT•ATT•MANTALS- 

SKRIVA•SIG•MED•ETT•TREDjE•KRUX:•MAN•KAN•SVENS- 

KA•OCH•STÖDER•SVENSKAN,•MEN•VILL•INTE•REGISTRE- 

RA•SVENSKA•SOM•MODERSMåL.•DET•SKULLE•MINSKA•på• 

MENTALITETEN•KRING•”SMäLTANDE•ISFLAK”». 

KONKURRENSKRAFTEN•OCH•EFFEKTIVITETENSID•32 

CHRISTOFFER•GRÖNHOLM•–•SIDAN•16• 

–•GERD-pETER•LÖCKE:•»INVANDRARE•IN•RESIDENCE»,•SID•21 

6 Sfp:s nya organisation 

7 Reclaim Respect – SU i skolorna 

8 Barn- och ungdomsprogrammet inte bara vackra ord 

10 Växthus Lilja – meningsfullt arbete, utbildning och praktik för unga 

12 Familjens tidsanvändning stressar 

14 Maffia eller inte? – SFV skiljer sig från andra fonder 

16 ”Tack, men vi behöver inte era valövervakare” – Fjodor Lukjanov 

18 Svenska kulturfonden fyller 100 

20 Wivan Nygård-Fagerudd: ”Skuld passiverar, ansvar aktiverar” 

22 Björn Teir: ”Inte Vem utan Vad” 

24 Inte bara motgångar för svenskan – i Esbo gör man annorlunda 

26 Det behövs enhetliga lagar kring biobanker och vävnadsprov 

28 Nya Solvalla 

40 Svenska centralarkivet 30 år 

»FÖR•ATT•VI•SKALL•Få•MER•TID•MåSTE•VI•(Så•pARA- 

DOXALT•SOM•DET•LåTER)•GÖRA•SAKER•LåNGSAMMA- 

RE,•INTE•SNABBARE.•DET•äR•FÖRSTåS•HELT•EMOT•TI- 

DENS•ANDA,•MEN•jAG•VåGAR•påSTå•ATT•ETT•AV•VåR• 

TIDS•STÖRSTA•pROBLEM•äR•ATT•VI•INTE•HINNER.»• 

HARRIET•STRANDELL•-•SIDAN•10 

»Käbblet om valövervakare har i sista hand liten effekt 

på Moskvas västrelationer. De sämre förhållandena 

har redan rotat sig i helt andra frågor» 

Fjodor Lukjanov – sidan 18

[ordförande] STEFAN•WALLIN• 

pARTIORDFÖRANDE 

Vår fantastiska guldkant 

Svenska kulturfonden firar i maj sitt 100-årsjubileum. året till ära delar fonden ut 

rekordbeloppet 30 miljoner euro till den finlandssvenska kulturlivet. Ett penningregn 

så tätt, att merparten av alla inkomna ansökningar blir bifallna. trettio miljoner 

euro – eller etthundra euro per finlandssvensk, om man vill uttrycka det så. 

Hur som helst: En summa man inte hade kunnat drömma om ännu så sent som i 

början av årtiondet. 

i grunden har dagens generationer såklart fondens grundare – svenska folkpartiet 

– samt alla senare donatorer, testatorer och gynnare att tacka för de boägg 

vi idag skördar frukterna av. då kapitalet under årens lopp förvaltats av den 

bästa expertisen är summan – bokstavligen – av kardemumman att Svenskfinland 

idag har denna rekordstora guldkant på sin tillvaro. 

det här ger oss möjlighet att stöda kulturen, unga konstutövare, proaktiva 

satsningar, regionala kulturinnovationer – och mycket till. det ger oss också en 

chans att satsa strategiskt för att stärka Svenskfinlands möjligheter att anpassa 

sig till – men framförallt påverka – samhällsutvecklingen. 

På det sistnämnda är det nya framtidsinstitutet ett förträffligt exempel. genom 

att avdela ungefär en procent av den sammanlagda utdelningen på detta 

projekt har kulturfonden tillsammans med fyra andra fonder och stiftelser gjort 

en strategisk inmutning i framtidsarbetet. i gott samarbete med andra aktörer 

kan framtidsinstitutet under professionell ledning kartlägga utmaningar, beställa 

och leverera material, som hjälper Svenskfinland att navigera rätt. 

utmaningarna är kända. Vi upplever ett samhällsklimat där det blivit allt svårare 

att få sjökortet att överensstämma med farvattnen. Vi har ett politiskt landstigningsfenomen 

som blottlägger nya grynnor. Storskaliga förvaltningsreformer, 

juridiskt sanktionerad kleptokrati, ett allt frostigare språkklimat och samhälleliga 

korstryck också internt i Svenskfinland ställer helt nya krav på vår kollektiva 

framförhållning – också den politiska. 

det vore oförsvarligt om vi efter 20-30 åt tittade tillbaka på det tidiga 2000talet 

och märkte att vi inte använde ens en bråkdel av det privatförvaltade, men 

gemensamma kulturkapitalet på att hitta nya, strategiska metoder att rädda 

Svenskfinland. därför är det av största vikt att framtidsinstitutet nu ges en rejäl 

chans att ens försöka. 

ingen av oss kan veta om den här framtidssatsningen lyckas eller inte. Jag är 

ändå övertygad om att det är värt risken. alla kloka framtidstankar i Svenskfinland 

kan ännu inte vara tänkta. 

Vi skall vara glada och stolta över att vi idag har detta fantastiska läge i 

Svenskfinland att det väl förvaltade pundet också kan programmeras med ett 

strategiskt framtidsuppdrag. även om debatten kring institutet alstrat mer värme 

än ljus har säkert också den medverkat till att ge institutet dess verksamhetsplan, 

för att inte säga existensberättigande. 

Vid sidan av det yttre trycket tycks nämligen Svenskfinlands största utmaning 

vara Svenskfinland självt. 

• M E D • 1 _ 0 8 

»Alla kloka 

framtidstankar 

i Svenskfinland 

kan ännu inte 

vara tänkta.» 

[kort] 

Långsiktighet i 

trafikpolitiken 

– ersätt 

färjorna med 

fast väg 

– regeringens kommande trafikpolitiska 

redogörelse blir 

det klart viktigaste trafikpolitiska 

styrinstrumentet på 

länge. det kommer att slå 

fast den finländska trafikpolitikens 

mål och medel för flera 

valperioder framåt. därför är 

det viktigt att redogörelsens 

projektdel blir regionalt rättvis, 

men också att trafikpolitiken 

ges ett större ansvar i Finlands 

klimat- och miljöpolitik, 

säger sfp:s ordförande Stefan 

Wallin. 

Wallin betonar att flera 

viktiga trafikprojekt såsom 

stamväg 51, elektrifieringen 

av jänvägen Vasa-Seinäjoki 

och Smedsby omfartsväg 

måste finnas med i redogörelsens 

projektdel för denna valperiod, 

eftersom det finns fattade 

beslut i bakgrunden. 

Han efterlyser också ett 

nytt investeringsprogram för 

att ersätta färjeförbindelser i 

skärgården och på insjöarna 

med fast väg. 

– Exempelvis i färjpasset 

mellan Pargas och nagu behövs 

inom loppet av några år 

två nya stora färjor. då deras 

styckepris är 15-16 miljoner 

euro och driftskostnaderna en 

halv miljon euro i året skulle 

en fast vägförbindelse betala 

igen sig på sikt, säger Wallin. 

nya tjänstemän på Svensk 

ungdoms förbundskansli 

Anna•juntunen är ny politisk 

sekreterare för högskolepolitik 

och organisation på Su:s förbundskansli. 

Hennes tjänst tar 

delvis över den tidigare organisationssekreterarens 

uppgifter 

men primärt är hennes uppgift 

att bygga upp Su:s nya högskolepolitiska 

förbund; Förbundet 

liberala studentklubben (LSk). 

man vinner ingenting på att slå 

ihop huvudstadsregionens kommuner 

till en mammutkommun 

så som centerministern mari 

kiviniemi från Helsingfors föreslår. 

när nu dessutom samarbetet 

mellan Helsingfors, Esbo, 

Vanda och grankulla kommit 

igång och framskider på ett positivt 

och önskvärt sätt och ger 

goda resultat, finns det absolut 

ingen orsak för staten att blanda 

sig i saken. det säger minister 

astrid thors. 

– ur medborgarens synvinkel 

är det fungerande kollektivtrafiksamarbetet 

som föreslås 

särskilt viktigt. det finns hel- 

peter•”poppe”•Sjöholm är politisk 

sekreterare för information 

samt chefredaktör för Svensk 

Framtid och www.su.fi. till Poppes 

prioriteringar hör att utveckla 

Su:s image, skapa en ny 

image för medlemstidningen SF 

samt att förnya Su:s websida. 

tjänstemännens kontaktuppgifter 

finns på www.su.fi 

thors: Låt huvudstadsregionen 

samarbeta i fred! 

ler inget mervärde i att försto- 

ra förvaltningsstrukturerna eller 

låta sig ryckas med i den rådande 

sammanslagningsivern. det 

viktiga är att servicen för kommuninvånarna 

fungerar så bra 

som möjligt, och detta kan uppnås 

med hjälp av det samarbete 

man nu inlett. man når inga 

besparingar när en förvaltning 

skulle bli så enorm som i detta 

fall. däremot finns det en uppenbar 

risk att demokratin skulle 

lida i en mammutkommun 

där avståndet mellan invånare 

och beslutsfattare blir för långt, 

säger thors. 

[se även sidan 24] 

Sexuella 

trakasserier 

skall inte 

skämtas bort 

man måste ta diskussionen 

om sexuella trakasserier 

på allvar. att det dessutom 

handlar om Finlands riksdag 

gör hela saken speciellt 

pinsam, sade minister Stefan 

Wallin i mtV3:s Huomenta 

Suomi i slutet av januari. 

– det är bra att saken lyfts 

upp till diskussion och att 

man diskuterar saker vid deras 

rätta namn. det finns olika 

sätt att vara rolig på. tvetydiga 

skämt eller att göra 

sig lustig över andra mänskors 

utseende eller sexuella 

läggning är inte roligt, fastslog 

Wallin. 

– nolltolerans är enda rätta 

sättet att förhålla sig till 

den typens skämt. Sist och 

slutligen handlar det om hur 

vi förhåller oss till våra medmänskor. 

Senaste nytt och 

med:s arkiv på 

www.sfp.fi 

M E D • 1 _ 0 8 •

Sfp:s nya organisation 

Då sfp fick ett tilläggsmandat i riksdagen beslöt partiet förra våren att satsa på fältarbetet. Antalet 

kontaktchefer (tid. verksamhetsledare) utökades och en regiondirektör anställdes, baserad i Vasa. 

Här presenteras den nya partiorganisationen, närmare kontaktuppgifter på www.sfp.fi 

Partisekreterare Ulla•Achrén 

ansvarar för partiets ekonomi och 

leder den praktiska verksamheten 

på partiets centralkansli i Helsingfors. 

Hon är i många sammanhang 

partiets ansikte utåt både på fältet 

och i media. 

regiondirektör Max•jansson 

är partisekreterarens ställföreträdare, 

och sysslar konkret med politik 

på fältet som bas för sfp:s kontaktchefer 

i alla Svenskfinlands regioner. 

Han arbetar utgående från 

Vasakansliet. 

kontaktchef, Helsingfors: 

Henrik•Creutz 

fungerar som Helsingforskretsens 

kontaktchef och beredande tjänsteman 

för kretsstyrelsen. Han är 

också fullmäktigegruppens och Sfp 

i huvudstadsregionens ledningsgrupps 

sekreterare. 

kontaktchef, Västnyland 

Agneta•Eriksson 

har som bevakningsområde Västnyland 

och är koordinerande ansvarsperson 

för bl.a. kretsstyrelsen, 

nomineringen inför riksomfattande 

val och interkommunala organ. 

kontaktchef, mellannyland: 

Annika•jansson 

bevakar Vanda, Esbo, grankulla 

och nordnyland. Hon jobbar med 

och för lokalavdelningarna, kommer 

med nya verksamhetsidéer 

och ökar sfp:s synlighet i mellannyland. 

kontaktchef, östra nyland: 

Minna•Österholm 

sitter huvudsakligen i det nyöppnade 

kontoret i centrum av Borgå 

på Stadshusgatan 8, andra våningen, 

och har som bevakningsområde 

Sibbo, Borgå, Lovisa, Lappträsk, Liljendal, 

Pernå, Strömfors och mörskom. 

kontaktchef, åboland: 

Gunilla•Granberg 

är kontaktlänk för verksamheten 

i 14 kommuner och 22 lokalavdeningar 

med sammanlagt 116 fullmäktigeledamöter. 

även beredande 

tjänsteman för kretsstyrelsen . 

kontakchef, norra österbotten: 

Anci•jylhä 

bevakar nio kommuner från karleby 

till korsholm, och samkommunerna 

som sköter landskapsplanering 

och sjukvård samt vård. Föredragande 

och ekonomiansvarig i 

kretsstyrelsen. 

kontaktchef, Södra österbotten: 

Elisabet•Rantschukoff 

bevakar sex kommuner mellan 

Vasa och kristinestad samt samkommunala 

organen Svenska österbottens 

förbund för utbildning 

och kultur, optima och kronoby 

folkhögskola. i kretsstyrelsen fungerar 

Elisabet som sekreterare. 

organisationschef 

Maria•Grundström 

handhar organisatoriska ärenden 

inom partiet och fungerar därmed 

även som sekreterare för organisationsutskottet. 

ansvarar för planeringen 

av valkampanjer i samråd 

med partisekreteraren. ansvarar för 

planeringen och genomförandet av 

partidagen, samt sköter om kontakten 

till de lokala arrangörerna. 

redaktionschef Rabbe•Sandelin 

skriver, fotograferar och layoutar 

partitidningen medborgarbladet, 

som utkomer fem gånger i året. i 

tidningen publiceras även kulturfondens 

material, så tidningen behandlar 

finlandssvenskarna på bred 

horisont. 

även på kansliet: 

Partisekreterarens medarbetare 

jytte•Österberg• 

Bokföring 

Kristina•von•Weissenberg 

Ekonomi- och medlemssekreterare 

May•Myrberg 

kanslisekreterare Ann-jolin•Grüne• 

kanslibiträde Corinna•Floman 

kom även ihåg personalen på 

www.su.fi 

www.kvinnoforbundet.fi 

www.svenskariksdagsgruppen.fi 

informationschef 

Marcus•Hagström 

sköter de löpande presskontakterna 

och ansvarar för partiets webbsidor 

och e-postsystem, samt ordnar 

mediaskolning för sfp:arna både 

före och mellan valen. 

Politiska sekreteraren 

Magnus•Öster 

planerar långsiktigt den politiska 

verksamheten och utreder och bereder 

partiets politiska ställningstaganden, 

politiska program och partidagsmotioner. 

även sekreterare 

och föredragande i arbetsutskottet 

och partistyrelsen. 

utbildningssekreterare 

Fredrik•Guseff 

koordinerar inom ramen för Svenska 

Bildningsförbundet r.f. kurser, 

seminarier och utbildningstillfällen 

inom hela partiorganisationen. 

reclaim respect – Su i skolorna 

Sfp:s ungdomsorganisation 

Svensk ungdom har länge lidit 

av den avpolitisering som skett i 

samhällsundervisningen i skolorna, 

men nu svänger pendeln. 

Avpolitiseringen var i och för sig en naturlig 

reaktion på 70-talets radikalisering 

– man blev helt enkelt trött på hela saken, 

och politik blev ett fult ord. Men 

idag har politik blivit lite rumsrenare 

igen, då många märkt att en politisk ungdomsorgansiation 

inte enbart sysslar med 

ideologisk pennfäktning, utan även ”opolitiskt” 

kan diskutera konkreta ting och 

värderingar. 

SU:s kampanj Reclaim Respect tar 

upp ett brännande ämne: bristen på respekt 

i vårt samhälle, både på institutionell 

och personlig nivå. Kampanjen fokuserar 

på hur unga genom diskussion och 

engagemang kan få respekten i samhället 

att öka. 

– Tanken på att starta en kampanj 

om respekt föddes under en brainstorming 

våren 2006. Man upplevde att det 

fanns stort samhällsintresse bland unga, 

samtidigt som de ungas låga röstningsfrekvens 

visade det motsatta. Länge hade 

SU kommit in i skolorna endast för att 

hålla föredrag på Svenska dagen, berättar 

Emma Portin, politisk sekreterare för 

SU i Nyland och koordinator för kampanjen. 

Samhällsintresse i kombination med 

lågt röstdeltagande tolkades som att de 

traditionella metoderna inte längre gällde, 

och lösningen blev en kampanj utan 

partipolitiska element, som bättre passar 

in i den nya verkligheten där nya generationer 

måste engageras med nya sätt att 

se på samhället och beslutsfattandet. 

En reclaim respect-timme kan stöda historia- och samhällskunskapsundervisningen 

med en diskussion om värden och nya infallsvinkar. Presentationens 

längd är 45 minuter och riktas till grupper på max 30–40 personer. 

Presentatörerna KRista siMbERg och antonia DEgERlunD håller reclaim respect-timme i Hagelstamska 

högstadiet, grankulla. 

– Det roliga var att mottagandet överträffade 

alla våra förväntningar. Temat 

kändes tydligen angeläget i många skolor, 

eftersom vi med bara lite marknadsföring 

blev mer eller mindre fullbokade. 

Kampanjen lyfter upp vad respekt är, 

vilken roll respekten har i samhället och 

hur man ser på respekt i relation till människor, 

natur och miljö, regler, strukturer 

och påverkningsmöjligheter. Den genomförs 

med besök i klasserna som en 

presentation via en dvd. 

– Presentationen som leds av två personer 

är interaktiv för att göra alla delaktiga 

i diskussionen. Under 45 minuter 

ingår bildspel, diskussion, videosnuttar 

och sammanfattning. En kortare version 

kan även genomföras under en morgonsamling. 

Målet är att få unga att tänka 

själv, men inte bara på sig själv. 

En viktig del av kampanjen är enligt 

Emma Portin även att ta del av ungdomars 

diskussion – det ger en ärlig avstämning 

av det som ungdomarna upp- 

lever som rätt och fel i världen, var demokratin 

har lyckats och misslyckats, 

och med vilka värden en positiv förändring 

kan skapas. 

6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 

REspEKt? 

respekt är aktning, vilja att acceptera, 

uppskatta och jämlikt värdera personer, 

företeelser, föremål eller regler. respekt 

är delaktighet, omsorg och vilja att se 

sig själv som en del i ett större sammanhang 

där människan och hennes omvärld 

uppskattar och anpassar sig till varandra. 

respekt är ett mångbottnat begrepp 

som inbegriper alla samhälleliga och sociala 

plan. 

reclaim respect är främst riktad till ungdomar 

inom andra stadiets utbildning och 

den grundläggande utbildningens högsta 

klasser i Svenskfinland, på språköar och 

i språkbadsklasser. övre åldersgräns för 

kampanjen finns inte. 

www.reclaimrespect.fi

egeringens strategi- och politikprogram samt programmet för barns, ungas och familjers välfärd: 

www.vn.fi•••www.minedu.fi•••www.vnk.fi 

Samordnande minister är kultur- och idrottsminister Stefan Wallin 

Barn- och ungdomsprogrammet inte bara vackra ord 

–•Det•handlar•mest•om•attityder 

då regeringen i sitt strategiprogram och i det första utvecklingsprogrammet för 

barn- och ungdomspolitik tar upp barnens, de ungas och familjernas välfärd är 

det inte fråga om traditionella, abstrakta målsättningar. Programmen resulterar 

i ny kunskap, konkreta åtgärder och nya arbetssätt på fältet. det berättar 

programdirektör georg Henrik Wrede på undervisningsministeriet. 

Georg Henrik Wrede poängterar 

många gånger att programmen är tvärsektoriella, 

och skall förbättra samarbetet 

och koordineringen mellan olika 

förvaltningsområden som gäller målgruppen. 

Programmens delområden utgår 

också alltid från jämställdhet mellan 

könen och kulturell mångfald. 

– Det här tvärsektoriella greppet kommer 

förhoppningsvis också att leda till en 

bättre helhetssyn på våra barn och unga 

– det som brukar kallas livsscykeltänkande. 

Risken i ett samhälle där välfärdens 

kostnader diskuteras på traditionellt kritiskt 

vis är ju att man sparar på en sektor 

men får betala för det någon annanstans 

i framtiden. 

Enligt Wrede borde det tvärsektoriella 

tänkandet vara helt självklart eftersom 

man i årtionden vetat att förebyggande 

åtgärder är billigare än brandsläckning. 

Men det var först den förra regeringen 

som tog ibruk ett nytt strategiskt verktyg, 

politikprogrammen. Även när det gäller 

själva lagstiftningen finns nu byggklossarna 

på plats för att verkligen driva på 

sakerna i positiv rikting. 

Små•saker•är•stora•saker 

– Den nya ungdomslagen gäller sedan 

2006, och enligt den skall regeringen 

vart fjärde år godkänna ett utvecklingsprogram 

för ungdomspolitiken. Den lagen 

har sin upprinnelse i EU:s vitbok om 

– regeringens program för ungdomar och familjer 

blir inget om vi inte får med organisationsfältet 

och kommunerna. gEoRg HEnRiK 

WREDE. 

linjedragningar gällande barns välfärd, 

och i bakgrunden står FN:s barnkonvention, 

som utgår ifrån att politiska beslut 

skall utvärderas ur barnvänlighetssynvinkel, 

berättar Wrede. 

Det övergripande målet i regeringens 

strategidokument är att minska marginaliseringen 

och öka deltagandet. Trots att 

begreppen redan börjar låta lite utnötta 

har de en alldeles konkret innebörd för 

Georg Henrik Wrede. 

– Små saker är stora saker. Om man 

negligerar små saker som att de vuxna 

inte ser till att barnen borstar tänderna 

och tar sig till skolan kan man vänta sig 

problem framöver när det gäller de stora 

frågorna. Det kan låta banalt, men det 

finns inget som kan ersätta trygga vuxna 

i en trygg vardagsmiljö. 

Organisationsfältet•med 

För att förverkliga de över hundra åtgärdsförslagen 

i programmen kommer 

inte stat och kommun att räcka till. 

– Staten kan egentligen påverka den 

enskilda medborgaren mest på avstånd, 

i regel med lagstiftning och skatter. Där 

har vi en god grund, också i och med att 

regeringen ökat stödet till kommunerna 

ordentligt. Men de som ändå har ett direkt 

inflytande på vardagslivet är kommunerna 

och organisationsfältet, säger 

Wrede, och definierar statens roll som 

skapare av åtgärdsförslag, metoder och 

verktyg. 

Och det är just verktygen för att förbättra 

kunskapen om barns och ungas 

välfärd som är en av de viktigaste delarna 

av politikprogrammet. Problemet är enligt 

Wrede att många använder begrepp 

som utslagning, alienering och illamående 

utan att på riktigt ha definierat vad 

man menar med orden. Samtidigt kastas 

olika siffror omkring i debatten, som 

ibland visar sig ha rätt lite med verkligheten 

att göra. 

– Talet om hundratusen ungdomar 

som ingen hade koll på visade sig 

vid närmare betraktelse vara överdrivet. 

Statistikcentralen fick fram en siffra på 

trettontusen unga som inte finns bokförda 

i arbetslivet, undervisningen eller armén. 

Nu kommer vi utgående från FN:s 

barnkonvention att definiera indikatorer 

HuR sER våRa ungDoMaR ut ocH HuR MåR DE? En av de viktigaste delarna av politikprogrammet är att förbättra kunskapen om barns och ungas välfärd. 

många använder begrepp som utslagning, alienering och illamående utan att ha definierat vad man menar med orden. Samtidigt kastas olika 

siffror omkring i debatten, som ibland visar sig ha rätt lite med verkligheten att göra. 

på barns välfärd och i samarbete med olika 

instanser bygga upp fortlöpande kunskapsbaser, 

så att beslutsfattarna kan jobba 

mindre ”på känn”, och mera på ett riktig 

fakta, säger Wrede. 

Nya•grepp•och•tänkesätt 

En stor del av Georg Henrik Wredes 

arbete kommer nu att vara att se till att 

barn- och ungdomsprogrammet får fotfäste 

bland de ministerier som berörs, och 

att penningbesluten och besluten om understöd 

återspeglar programmets syften. 

Men han skall också entusiasmera kommunerna 

och organisationsfältet, där så 

stor del av barn- och ungdomsarbetet 

sker [se Växthus Lilja - nästa uppslag]. 

– Alla måste dra åt samma håll eftersom 

vi har mycket ambitiösa mål – bättre 

kunskap, snabbare förebyggande arbete, 

tryggare familjer och miljöer, bättre medialäskunnighet 

samt bättre medborgarfärdigheter 

och hälsosammare levnadsvanor, 

säger Wrede. 

Inga•megaprojekt 

I det här skedet då arbetet är på väg att 

rulla igång är det enligt Wrede för tidigt 

att direkt peka på något konkret som genast 

kommer att synas. 

– Och det är inte heller fråga om att 

nu ösa in pengar i enskilda projekt eller 

skyffla omkring ansvar mellan stat, kommun 

och organisationerna och hoppas på 

det bästa. Det är fråga om nya tänkesätt 

och attityder. Det här betyder egentligen 

att programmet inte handlar om pengar 

och nya kostnader, utan om att använda 

pengarna vettigare. 

Som exempel nämner Wrede att det 

inte kostar mera för samhället ifall skolkuratorn, 

polisen och hälsovårdaren har 

ett gemensamt möte – det är bara fråga 

om en attitydförändring där man ser på 

helheter och tillsammans jobbar bättre 

och effektivare över gränser som har allt 

mindre betydelse i dagens värld. 

– Men även om det skulle kosta extra 

tycker jag det är fel att tillämpa vanligt 

portmonnätänkande då det gäller välfärden; 

det vill säga att man inte får spendera 

pengar man ännu inte tjänat in. Välfärden 

fungerar inte så, betonar Wrede. 

Enligt statens revisionsverk kostar en 

helt utslagen ung samhället en miljon 

euro. Kostnaden för att däremot i ett år 

sysselsätta en ung i en ungdomsverkstad 

och hjälpa personen att få kontroll över 

sitt liv kostar så lite som tiotusen. Så det 

är enligt Georg Henrik Wrede solklart 

att satsningar på välfärd alltid lönar sig i 

det långa loppet. 

Wrede drar även en parallell till säkerhetshysterin 

som alltid blossar upp efter 

terrorattacker eller t.ex. de tragiska händelserna 

i Jokela. 

– Det blir alltid billigare att öka tryggheten 

genom att minska på klyftor och 

ojämlikheter i samhället, än att bygga fler 

murar, stängsel och säkerhetsportar. Det 

handlar om det grundantagandet att vi 

skall bry oss om varandra, och inte vara 

rädda för varandra som medmänniskor. 

8 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 

© EuropEan CoMMunity, 2007

Meningsfullt 

arbete, utbildning 

och praktik 

musikcafé after Eight är inte bara en trevlig träffpunkt för unga 

Jakobstadsbor. Här får arbetslösa och skoltrötta ungdomar också praktik. 

genom åren har hundratals unga slussats vidare ut i arbetslivet via 

projektet Liljas Växthus. 

TEXT•&•BILD:•CHRISTOFFER•THOMASFOLK• 

För tjugo år sedan saknade ungdomarna 

i Jakobstad en träffpunkt i centrum. Då 

bestämde en liten grupp ungdomar att 

göra slag i saken. Utgångspunkten var att 

skapa en plattform för musik och kultur. 

Resultatet blev Musikcafé After Eight. 

– Vi ville ha en mötesplats för stadens 

unga och målet var att bygga upp ett levande 

ungdomskulturcenter på lång sikt. 

Bakom allt vi gör finns ett stort socialt 

engagemang och vi har försökt aktivera 

så många ungdomar som möjligt genom 

åren, berättar Mecki Andersson, som var 

en av förgrundsgestalterna. 

Han är verksamhetsledare för ungdomsföreningen 

Musikcafé After Eight, 

vars kärnverksamhet är själva kaféet. 

Förutom att kaféet har blivit en viktig 

träffpunkt för stadens unga serveras dagligen 

lunch för 80-120 matgäster. Utöver 

det driver föreningen Hostel Lilja, som 

är ett trivsamt vandrarhem med 28 bäddplatser 

fördelade på åtta rum. 

– Mycket har hänt sedan vi startade 

med kafékvällar med livemusik. 

Verksamheten har utvecklats hela tiden. 

projekt•Liljas•Växthus 

Det intressanta är att det är arbetslösa 

ungdomar som till stor del upprätthåller 

verksamheten. Målet har varit att kunna 

ge unga arbetssökande möjlighet att pröva 

på meningsfullt arbete och utbildning 

inom en rad olika områden. 

Projektet heter Liljas Växthus 

och den huvudsakliga finansieringen 

fås från staden Jakobstad, 

Penningautomatföreningen RAY och 

EU-medel som kanaliseras via länsstyrelsen. 

Men även intäkterna från verksamheten 

är av stor betydelse. 

Sedan starten 1997 har över 350 arbetslösa 

i åldern 17–25 fått praktik vid kaféet. 

– De praktiserar i kaféet, i köket och i 

vandrarhemmets reception. De får också 

ha administrativa uppgifter och vid behov 

utförs också renoveringsarbeten. Allt 

är på riktigt och på varje plats finns en 

övervakande handledare. Alla uppgifter 

betraktas dessutom som lika viktiga. 

Allt från arbetssökande ungdomar till 

skoltrötta studerande kan få praktik inom 

ramarna för Liljas Växthus. Verksamheten 

sysselsätter kontinuerligt mellan 15 och 30 

praktikanter och själva praktikperioden 

varierar mellan 2 och 9 månader. Som extra 

morot får praktikanterna dagpenning 

från Folkpensionsanstalten. 

– Vi diskuterar alltid med dem varför 

de vill komma hit och gör en utvärdering. 

Meningen med praktikperioden 

är att den ska leda någonstans. Här finns 

utrymme för lekfullhet och spontanitet – 

men praktikanterna ska också ha ambitioner. 

Vill de bara få tiden att gå är det 

här fel ställe, förklarar Andersson. 

Liljas Växthus följer också upp hur 

det går för ungdomarna efter praktiken. 

Enligt Andersson har resultaten varit 

goda. Nästan 90 procent studerar eller 

arbetar. 

– Jag tror att det beror på att miljön 

här är kreativ. Alla vet vart vi ska och vad 

som förväntas av dem. När det händer 

mycket på ett och samma ställe blir det 

en synergieffekt. Ett annat gott tecken 

är att många som varit här kommer och 

hälsar på. 

Kulturmontörer• 

Nuförtiden ordnar Musikcafé After 

Eight till och med en egen utbildning i 

samarbete med yrkesskolan Optima. Det 

är en treårig ungdoms- och fritidsledarutbildning 

med kulturell inriktning. 

– Tanken att After Eight någon dag 

ska bli skola växte fram med tiden. Till 

slut nappade Optima på vår idé och efter 

en ansökningsprocess gav undervisningsministeriet 

klartecken. Orsaken till att vi 

ville ordna en utbildning är att vi har så 

mycket erfarenhet inom det här området 

som vi kan dela med oss av. 

I vår utexamineras de första så kallade 

kulturmontörerna. Under sin utbild- 

ning har de lärt sig att skriva projektplaner, 

koppla ljudsystem, handskas med 

datorer, kommunicera och leda samt driva 

projekt. Området är med andra ord 

mycket brett. 

– Vi hoppas att utbildningen kan fortsätta 

för att det har varit en bra effekt att 

ha arbetslösa och studerande under samma 

tak. 

Oviss•framtid•i•början 

Med tanke på att målet till en början var 

att skapa träffpunkt för stadens ungdomar, 

har verksamheten genomgått en 

nästintill osannlik utveckling. Men till 

en början var framtiden oviss. Under sina 

första verksamma år tvingades kaféet byta 

lokaliteter sammanlagt fem gånger. I slutet 

av 1990-talet stod det klart att hyrorna 

i centrum var för höga och då trodde 

många att slutet var nära. 

MEcKi anDERsson är verksamhetsledare för 

musikcafé after Eight. Han har varit med sedan 

starten och är en av de många som har arbetat 

hårt för att utveckla verksamheten. 

Men då fick ungdomarna nys om den 

nuvarande hyresfastigheten – en anrik 

1800-talsbyggnad, som staden var i beråd 

att sälja. Ingen ville dock ha huset 

på grund av att det var i fallfärdigt skick. 

Ungdomarna föreslog att de kunde renovera 

fastigheten och därefter hyra in sig. 

Staden Jakobstad ställde sig positiv till 

tanken men för att arrangemanget skulle 

godkännas var föreningen tvungen att utöka 

verksamheten. På den tiden var ungdomsarbetslösheten 

hög och en av föreningens 

idéer var att aktivera dem i renoveringsarbetet. 

Planerna godkändes och projektet 

Liljas Växthus blev verklighet – och kaféet 

kunde underteckna ett tjugo år långt 

hyresavtal med staden. 

– För en liten förening är det unikt 

att vi fick igenom ett så långt avtal. Men 

After Eight har alltid handlat om teamwork, 

vilket är en av våra styrkor. Vi arbetar 

ofta med lösa idéer som sedan resulterar 

i något konkret. Trots att det har tagit 

lång tid att skapa egna modeller så finns 

det en styrka i långsamheten. 

Andersson menar att det för en ungdomsverkstad 

likt Liljas Växthus är viktigt 

att vara lyhörd och lyssna – till ungdomarna 

själva. Behovet ändras snabbt 

och därför måste man alltid vara alert och 

beredd att utveckla verksamheten. 

– Det som har förändrats är att vi tar 

emot färre arbetslösa. I stället har antalet 

skoltrötta studerande, så kallade dropouts, 

ökat. Alkohol är inte heller lika mycket 

med i bilden. I stället handlar det om likgiltiga 

och passiva ungdomar, som har det 

svårt att hitta sin plats i samhället. 

1 0 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1 1

Familjens•tidsanvändning•stressar 

Jag hinner inte… 

Finns•det•något•i•dagens•samhälle•vi•har•mer•brist•på•än•tid?• 

–•framför•allt•gemensam•tid•med•för•oss•viktiga•människor.• 

•Det•frågar•sig•sociologiforskare•Harriet•Strandell•vid• 

Helsingfors•universitet.• 

TEXT•&•BILD:•RABBE•SANDELIN 

ekniska framsteg mark- 

– Tnadsförs som ett sätt för oss 

att spara tid, men slutresultatet blir ofta 

att den inbesparade tiden fylls med nya 

krav. De tekniska framstegen gör i själva 

verket själva tiden snabbare, man talar 

om att tiden förtätas. Vi förväntas göra 

saker allt snabbare och göra allt fler saker 

på en gång, vi till och med talar två gånger 

fortare än för hundra år sedan, berättar 

Harriet Strandell. 

– För att vi verkligen skall få mer tid 

måste vi – så paradoxalt som det låter – 

göra saker långsammare, inte snabbare. 

Det är förstås helt emot tidens anda, men 

jag vågar påstå att ett av vår tids största 

problem är att vi inte hinner. Tidspolitik 

borde bli ett helt nytt område på de arenor 

där vi diskuterar välfärden. 

Enligt Harriet Strandell hänger den 

upplevda tidsbristen långt ihop med att 

gränserna mellan arbetsliv och fritid suddats 

ut. Det var länge sedan man såg på 

familjen och familjelivet som en motpol 

till den yttre världen – en trygg hamn dit 

man drog sig tillbaka från arbetslivets 

och samhällets krav för att idka fridfullt 

privatliv. 

– Kvinnoforskarna var kanske de första 

som noterade att familjen idag på samma 

sätt som lönearbete är ett arbetsfält. Det 

är idag inte ovanligt att kvinnor upplever 

tiden med familj och barn som ”bunden” 

tid, medan lönearbetet åtminstone i viss 

mån upplevs som ”egen” tid, socialt mer 

berikande och mindre bundet. 

Nytt•föräldraskap• 

Enligt Strandell har den postindustriella 

tidsåldern också inneburit att samhället 

allt mer trängt in i familjen, föräldraskapet 

och barndomen. Man intervenerar 

i familjen, till exempel med stöd- och 

kontrollåtgärder, föräldrautbildning eller 

eftisverksamhet för barn. 

– Här handlar det om att moderskap, 

faderskap och barndom omskapas och 

får nytt innehåll. Proffsen – redan i daghemsverksamheten 

– aktiverar idag både 

föräldrar och barn för att ställa upp mål 

och utvärdera verksamheten. Ord som in- 

vestering, aktivering, deltagande och ansvar 

ingår i den vokabulär samhället använder 

för att kommunicera till familjerna 

om vad som väntas av dem, säger 

Strandell. 

Arbetslivets krav på kvalitet och effektivitet 

tenderar därför att att spilla över 

på alla livsområden, även på familjen och 

barndomen liksom på konsumtionen och 

fritidsanvändningen. 

– Vardagen sätts in som vilken aktivitet 

som helst i kalendern, och trycket på 

att prestera även i familjevardagen ökar. 

Då hamnar lätt önskemål och behov som 

gäller familjemedlemmarnas emotionella 

band i skymundan, samtidigt som vi vet 

att de här behoven bara ökar. 

Att•hitta•gemensamma•stunder•… 

Ett annat problem för familjensvardagens 

hantering är att tidsanvändningen individualiserats. 

Familjemedlemmarna kommer 

och går enligt sina egna tidtabeller, 

och det blir allt svårare och mer konfliktfyllt 

att försöka koordinera tidtabellerna. 

– Det blir svårare att hitta gemensamma 

stunder. Å andra sidan kanske man 

inte ens saknar dem. Alla pysslar med 

sitt, trots att man råkar vara hemma samtidigt. 

Enligt Strandell kan man förstås fråga 

sig om familjelivet ens någonsin varit så 

fyllt av gemenskap som vi kanske tror och 

hoppas – kanske tankarna på en stark gemenskap 

mest består av nostalgiska föreställningar 

om svunna tider? 

– Enligt den sista tidsanvändningsundersökningen 

tillbringar 10–14-åringar 

inte mindre tid hemma än i slutet av 80talet. 

Men i och med individualiseringen 

av tidsanvändningen trivs barnen nu 

i sina välutrustade rum, där de lätt kommunicerar 

med yttervärlden via mobiltelefoner, 

nätet och tv, vilket även det bidrar 

till att sudda ut gränserna mellan 

hemmet och yttervärlden. 

– Den gemensamma middagen symboliserar 

säkert fortfarande familjegemenskapen 

och den kollektiva familjerytmen, 

men saker och ting kan ändras. 

Någon har kastat fram att gemensamma 

bilfärder, då barnen förs till dagis, skola 

eller hobbyn, i själva verket idag blivit 

viktig ”familjetid”. 

jobba•flexiblare!• 

Harriet Strandell förvånar sig över vår 

iver att förespråka övervakad eftermiddagsverksamhet 

för små skolbarn, i stället 

för att tala för olika arbetstidsarrangemang. 

– Det här beskriver hur oflexibel och 

polariserad vår finska arbetstidsstruktur 

är. Man är antingen på jobb på heltid, eller 

så helt borta från jobbet, t.ex. på vårdledighet. 

– Lagen ger ju möjlighet till vårdledighet 

på deltid till slutet av barnets andra 

skolår, men få tycks beakta det här 

som en realistisk möjlighet. Föräldrarnas 

heldagsarbete är alltid utgångspunkten. 

Deltidsarbete har aldrig riktigt fått fäste 

i det finska samhället som en positiv 

valmöjlighet på samma sätt som i andra 

nordiska länder, där arbetstidsarrangemangen 

är mer flexibla när det gäller personliga 

önskemål och familjesituation, säger 

Strandell. 

Beror problemet på att arbetsgivarparten 

kommer dåligt emot? Javissr, men det 

går djupare än så, menar Strandell. 

– Det hänger ihop med våra kulturella 

attityder och värderingar. Deltidslösningar 

finns helt enkelt inte med i vårt 

tänkesätt. Heldagsarbete anses inte bara 

vara en rättighet, utan även en dygd. 

Harriet Strandell höjer ett varningens 

finger då man på många håll lätt faller 

in i en trygg jargong om ”barncentrerade” 

lösningar, eller att man ”utgår från 

barnet”. 

– När det gäller myndigheter handlar 

det oftast bara om att man vill satsa på 

barn som blivande medborgare och arbetstagare 

i informationssamhället, och 

närmast förbereda dem för det kommande 

vuxenlivet. 

– Även detta behövs förstås, men barn 

är barn här och nu! I dylika prioriteringar 

faller lätt begreppet barnens livskvalitet 

bort, det vill säga det som sker just nu 

under den upplevda barndomen. 

1 2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1 3

maffia eller inte? 

125-åriga SFV skiljer sig från andra fonder 

Svenska Folkskolans Vänner hör visserligen till den grupp som man 

ofta drar över en kam under beteckningen ”fonderna”, men till skillnad 

från många andra arbetar SFV även med alldeles konkreta saker på 

fältet i tillägg till stöd- och stipendieutdelning. det berättar kanslichef 

Christoffer grönholm. 


– Ett bra exempel är den nya yrkesutbildningsskolan 

Axxell som startar i augusti, 

och som skapas genom en fusion av 

många mindre yrkesskolor, institut och 

folkhögskolor i Åboland och Nyland. 

Enligt Grönholm har utvecklingen 

många fördelar. Och det handlar inte 

bara om att säkra statsbidragen efter att 

staten uppmanat till starkare, mer livskraftiga 

enheter. 

– Det handlar också om att göra 

yrkesutbildningen på svenska lättare att 

överblicka och mer lockande. I slutändan 

handlar det alltså även om finlandssvenskhetens 

fortlevnad – vi kan inte alla 

bli statsvetare eller ekonomer, vi behöver 

även svenskspråkiga närvårdare, husbyggare, 

mekaniker, kockar, frisörer och 

djurskötare. 

I praktiken innebär det att den svenska 

yrkesutbildningen på andra stadiet i 

södra Finland efter sommaren sker i två 

stora helheter: Axxell, där SFV är ägare 

med 65 procent, och Practicum, där 

Folkhälsan med Esbo och Helsingfors 

är ägare. Christoffer Grönholm vill ändå 

lugna dem som ryggar tillbaka då de hör 

ordet privatisering. 

– Då verksamhet som tidigare drivits 

i olika samkommuner samlas under 

ett tak kan man förstås kalla det privatisering. 

Men det är viktigt att minnas att 

Axxell, trots att det är ett aktiebolag, inte 

har som mål att skapa vinst för sina ägare. 

All eventuell vinst skall plöjas ner i verksamheten, 

berättar Grönholm. 

Större enheter som är lättare att leda 

och utveckla ser enligt Grönholm ut 

att vara en megatrend i samhället just 

nu. Även tredje stadiets yrkeshögskolor 

i Svenskfinland samlas som bäst under 

bredare och stabilare tak. Christoffer 

Grönholm tror även starkt på ett närmare 

samarbete mellan Axxell och Practicum 

i framtiden. För SFV är samarbete med 

Folkhälsan inte längre något nytt, då båda 

sedan en tid är största ägare i Solvalla 

Idrottsinstitut [se sidan 26]. 

Stark•fond•bättre•än•svag•kommun 

Christoffer Grönholm berättar att Axxells 

födsloprocess gått i stort samförstånd. 

Aktiebolagsformen, och en stark och stabil 

huvudägare som SFV underlättar 

långsiktig verksamhet på ett helt annat 

sätt än tidigare strukturer. 

– Kommunekonomierna är mycket 

sårbara när det gäller ekonomiska nedgångar, 

och kommunernas ekonomier 

kommer även efter kommun- och servicereformen 

att ansträngas av ökande 

vårdkostnader. I trängre lägen får ofta då 

mångsidig och småskalig utbildning stryka 

på foten. 

– Det finns förstås de som ser kon- 

spirationer även i den här utvecklingen. 

Man frågar sig om fonderna tar över hela 

Svenskfinland, och om fonderna bestämmer 

vem som får vara med eller inte. Även 

diskussionen kring tankesmedjan visar på 

de här rädslorna, säger Grönholm. 

Christoffer Grönholm vill ändå betona 

att ”fonderna” är mycket olika, trots 

att de kanske har samma mål – att bevara 

finlandssvenskheten – och att det målet 

dessutom råkar sammanfalla med svenska 

folkpartiets mål. 

Fonderna•ingen•”maffia” 

– Svenskfinland är ganska grälsjukt och 

det finns stora interna avundsjukor, så 

några regelrätta ”maffiabeslut” kan det 

aldrig bli fråga om. SFV är en politiskt 

oberoende folkrörelse med tiotusen medlemmar. 

Vårt kansli får hundra kontakter 

per dag från fältet. Till skillnad från 

många av de andra fonderna bedriver vi 

dessutom egen verksamhet i våra utbildningsenheter 

och i vår barn- och ungdomsverksamhet. 

”Fonderna” kan alltså enligt Grönholm 

inte samlas bakom kulisserna för att besluta 

om hela Svenskfinlands framtid. 

– Det stämmer att vi är goda vänner 

och att vi gärna samarbetar, men vi 

är många gånger mycket oense om idéer 

och hur de skall utvecklas. Den nya 

tankesmedjan blir även den en sammanjämkning 

av många olika viljor. 

Tips•till•tankesmedjan:•ett•tredje•krux• 

i•mantalsskrivningen 

Då det gäller den omdebatterade smedjan 

hoppas Grönholm på att diskussionen 

småningom kunde börja gälla dess 

– det stämmer att ”fonderna” är goda vänner och att vi gärna samarbetar, men vi är många gånger mycket oense om idéer 

och hur de skall utvecklas. cHRistoffER gRönHolM framför en rad Sfv-kalendrar som dokumenterar fondens 125 år.. 

program, inte bara personvalen. Själv har 

han ett konkret förslag redan nu, innan 

forskarkollegiet och de obundna tänkarna 

ens samlats. 

– Det borde i Finland bli möjligt att 

mantalsskriva sig på annat sätt än enbart 

som finsk- eller svenskspråkig. Ett tredje 

krux borde vara möjligt för människor 

som kan svenska, som stöder svenskan, 

men som inte vill registrera sig med 

svenska som modersmål. 

Ett sådant system tillämpas i Kanada 

för franskan, och det minskar enligt 

Grönholm radikalt på mentaliteten och 

attityderna kring ”smältande isflak”. 

– I det postmoderna samhället känns 

den snäva indelningen från nationalismens 

tider i vilket fall som helst omodern. 

En reform av det här slaget förutsätter 

förstås att sfp på riktigt tillåter pluralism 

– farhågorna och rädslorna för att 

man då ”säljer ut” kommer att vara starka 

motståndskrafter. 

Finlandssvensk•pluralism•och• 

konkurrens•–•men•inte•till•döds! 

Christoffer Grönholm vill också se pluralism 

på hela det finlandssvenska fältet, 

inte bara mellan många, och till sin natur 

olika finlandssvenska fonder. 

– SFV äger Schildts förlag, och jag ser 

nog inga fördelar med att Schildts och 

Söderströms skulle slås ihop. Skulle man 

bara ha ett stort finlandssvenskt förlag 

får man ju precis den ”maffia” som konspirationsteoretikerna 

målar upp. En 

sund konkurrens, trots att vi är vänner, är 

mycket bättre – den kritiska massan finns 

nog där, säger Grönholm. 

Konkurrensen mellan Schildts och 

Söderström är enligt Grönholm egentligen 

ett bra exempel på den särprägla- 

de finlandssvenska konkurrensen, vare 

sig det gäller bokutgivning, tidningsutgivning 

eller kulturverksamhet. 

– Konkurrensen behövs och skall understödas, 

men vi är ändå så små att det 

inte är någon idé att driva marknadskrafterna 

till sin spets, till exempel att Schildts 

skulle konkurrera ut Söderströms, eller 

att en finlandssvensk tidning på riktigt 

skulle konkurrera ut en annan. 

Stöd•till•public•Service? 

Frågan om de finlandssvenska fonderna 

borde satsa på Public Service i etermedierna 

då licenspengarna tryter anser 

Grönholm vara ett tveeggat svärd. Några 

öppna checkar vill han inte skriva ut, 

men han utesluter inte enskilda, riktade 

satsningar. 

– Grundidén är förstås att statsmak- 

1 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1

Svenska folkskolans vänner 

forts. 

ten skall se till att Public Service 

i etermedierna fungerar för båda 

språkgrupperna. 

– Å andra sidan kunde vi i dagarna 

läsa att största delen av Rundradions 

förvaltningsråd tycker att YLE kunde 

finansiera sitt underskott med reklamintäkter. 

Då kanske ändå en oberoende, 

allmännyttig fond kunde vara en 

bättre sponsor för till exempel nyhetssändningarna. 

Tillbaka•till•ursprungsidén 

I en tid då surfandet från arbetsplats 

till arbetsplats blivit något av en dygd 

har drygt tjugo år på samma post gett 

Christoffer Grönholm en nästan unik 

utblick över utvecklingstrender i samhället. 

Den största trenden har enligt 

Grönholm varit en stadigt krympande 

offentlig sektor. 

– Många kommuner börjar ha så 

svag ekonomi att de endast delar ut 

knapphet. Större kommuner kommer 

efter kommunreformen kanske att ha 

råd med hälsovården, men pengarna 

för konst och kultur ökar sannolikt 

inte alls. 

Enligt Grönholm kan man nästan 

säga att pendeln vänt till samma läge 

då SFV bildades för 125 år sedan. 

– Privata initiativ och tredje sektorn 

får ta hand om en större del av 

det som håller de lokala samhällena 

vid liv: byaråd, bygderevyer, ungdomsföreningar 

och annat föreningsliv. På 

sätt och vis hela den undervegetation 

i civilsamhället som är speciellt viktig 

för Svenskfinlands framtid. I ändpunkten 

stödet till den ”galna” medborgaraktivisten 

som räddar byn. 

”Tack, men vi 

behöver inte era 

valövervakare” 

konflikten mellan moskva och 

valövervakarna från odiHr 

dominerade rapporteringen från 

förra årets dumaval och har märkts 

även inför presidentvalet den 

3 mars. konflikten bottnar i två 

olika synsätt, som i förlängningen 

riskerar att dölja andra, viktigare 

problem, säger Fjodor Lukjanov, 

redaktör för politiktidskriften 

russia in global affairs, och 

seminariegäst i Finland i april. 

TEXT.•RABBE•SANDELIN 

Det största felet Väst gör, är att tolka 

motvilligheten att samarbeta med valövervakare 

som bevis på att Kreml försöker 

manipulera själva valresultatet. Men 

avancerade auktoritära regimer har redan 

länge använt helt andra metoder att subtilt 

manipulera valresultat, än de trubbiga, 

uppenbara metoder som användes förr i 

världen. 

– Om man som exempel tar den snäva 

frågan om rösträkningen, finns det egentligen 

rätt lite att kritisera i de ryska valen. 

Även om Kreml med tung hand påverkar 

hela den politiska processen och massmedia, 

så faller de här frågorna, tekniskt 

sett, utanför valövervakarnas mandat. 

Den ryska avogheten mot valobservatörer 

handlar enligt Lukjanov om en naturlig 

reflex enligt den ryska ideologin 

om självbestämmande demokrati: ”Det 

här är vårt land. Vårt folk väljer sina egna 

ledare och det angår ingen annan. Vi kan 

tillåta utländska observatörer, men vi vill 

slå fast villkoren samt vad de kan och inte 

kan göra. Vi behöver inget kvalitetscertifikat 

av dem.” 

Enligt Lukjanov följer Kreml medvetet 

eller omedvetet en annan OSSEmedlems 

exempel: USA:s. 

– Ingen politiker eller väljare i USA 

skulle någonsin komma på tanken att 

de amerikanska valen borde övervakas. 

Trots det fanns en observatörsstyrka från 

ODIHR på plats under presidentvalet 

2004, och som – trots gott betyg i övrigt 

– rapporterade om att de förbjöds övervaka 

valet i vissa delstater med motiveringen 

att deras närvaro hade brutit mot 

delstatslagar. 

Vems•legitimitet? 

Enligt Lukjanov är en av de viktigaste 

skiljefrågorna legitimitetskällan. OSSE:s 

dokument om valprocedurer tolkas i Väst 

så, att oberoende utomstående observatörer 

behövs för att slå fast lagligheten 

och legitimiteten i den nyvalda regeringen. 

Ur rysk synvinkel riskerar sådana utomstående 

bedömningar tvärtom att underminera 

den självbestämmande statens 

legitimitet, eftersom valövervakning upplevs 

som påtryckningstaktik och inblandning 

i interna angelägenheter. 

– Den stora frågan är om ett land i 

konstgjorda konflikter döljer vekliga globala problem som stormakterna måste sköta gemensamt, 

säger fjoDoR luKjanov. 

omvandling som Ryssland måste övervakas 

av längre komna länder? I början 

av 1990-talet blev det ju kutym att inbjuda 

internationella observatörer då många 

nya Eurasiska stater förklarade sig vara 

demokratier. Men Ryssland har ingen 

lust att anamma ett västligt tänkesätt, och 

känner inget behov att stå till svars för 

sina interna procedurer. 

Går•den•ryska•själen•att• 

”omprogrammera”? 

Lukjanov tolkar diskussionen i Väst så att 

man håller på att tappa tron på att den 

ryska inriktningen idag endast är ett temporärt 

avbrott från ”den rätta vägen”. Diskussionen 

kretsar i allt högre grad kring 

hur man skall ställa sig till Rysslands ”naturliga” 

tillstånd med ett starkt, kvasi-autokratiskt 

styre. 

– USA:s president George Bush gick 

till och med så långt att han offentligt 

funderade över om det överhuvudtaget 

går att ”omprogrammera” den ryska 

DNA:n bort från centraliserat styre. Men 

om det är fallet, varför då ens bry sig om 

att försöka blanda sig i, och påverka händelser 

inom Ryssland? 

påhittade•konflikter•• 

döljer•viktiga•frågor 

Enligt Lukjanov verkar det idag finnas en 

växande rad ”experter” i Väst som försöker 

hitta på nya konflikter mellan de två supermakterna, 

med polemiska frågor där 

t.ex. liberal frimarknadskapitalism ställs 

mot auktoritär statskapitalism. 

– På det sättet slipper man hitta lösningar 

på de verkliga problemen som 

hotar världen, och man kan koncentrera 

sig på påhittade problem och konflikter. 

Käbblet om valövervakare har i sista 

hand liten effekt på Moskvas västrelationer. 

Det sämre förhållandena har redan 

russia in global affairs: 

http://eng.globalaffairs.ru 

rotat sig i helt andra frågor. 

I det amerikanska presidentvalet spelar 

relationen till Ryssland en undanskymd 

roll, men enligt Lukjanov är det 

ändå smått komiskt att demokraterna 

nu anklagar Bush för att ha ”förlorat” 

Ryssland, då det var exakt samma kritik 

som republikanerna riktade mot Bill 

Clinton år 2000. 

– Man kan knappast kalla detta en positiv 

diskurs, men åtminstone förs saken 

på tal. I Ryssland är det endast marginella 

politiska rörelser som frågar: ”Vem 

förlorade Väst?” Få i Ryssland är oroliga 

över att relationen till de flesta västländerna 

har blivit sämre. 

Enligt Lukjanov är det tvärtom så att 

de flesta ryska väljare och partiledare underligt 

nog betraktar en konfrontation 

med Väst som framgångsrik utrikespolitik 

för Moskva. 

– Vad värre är, alltid då ryska politiker 

vill undvika känsliga inrikespolitiska 

frågor, vänder de uppmärksamheten på 

Rysslands ”stora bedrifter” i utrikespolitiken. 

Nya•kriterier•för•framgångsrik•• 

rysk•utrikespolitik 

Enligt Lukjanov känner Ryssland idag ett 

starkt behov av att stärka sin ställning på 

den internationella arenan, efter de stora 

törnarna mot självkänslan på 1990-talet. 

– Men i något skede måste vi ändra på 

de kriterier vi använder för framgångsrik 

utrikespolitik. Vi borde inte hoppa av 

glädje då någon av våra politiker slänger 

dörren i ansiktet på någon av våra internationella 

medspelare. Vi måste få en ordentlig 

dialog om landets utrikespolitik, 

som långt förfallit till enbart ideologiska 

och demagogiska slagord. I annat fall 

kan de ”framgångar” som ryssarna så gärna 

skryter med förvandlas till allvarliga 

misslyckanden. 

1 6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1

SVENSKA KULTURFONDEN 

100 

TEXT:•NINA•COLLIANDER-NyMAN• 

Kulturfonden, som är den allra största 

finlandssvenska fonden, och i dag 

jämnstor med Suomen Kulttuurirahasto, 

är Svenska folkpartiets skapelse. Partiet 

samlade i början av 1900-talet ihop 

grundplåten för kapitalet, men överlät 

1908 äganderätten och förvaltningen av 

fonden till Svenska litteratursällskapet i 

Finland. Det betyder 100 år av verksamhet 

den svenska kulturen och utbildningen 

till fromma. 

Inför 100-årsjubileet har Svenska kulturfonden 

komponerat en mångsidig kulturell 

programhelhet som sträcker sig över 

hela året. Fondens kulturproducent för jubileumsåret, 

Mia Ahlroos, understryker 

att satsningarna ska ses som den fina gåva 

till finlandssvenskheten den de facto är. 

– Vår målsättning är ju att informera 

den stora allmänheten om vår verksamhet 

för att på det sättet få in många goda 

ansökningar! 

Föreläsningsserien Kulturens Studia 

Generalia bjuder på sammanlagt 13 föreläsningar 

av både inhemska och internationella 

experter på olika håll i 

Svenskfinland. Tre av föreläsningarna är 

redan avverkade, och som följande i turen 

står en föreläsning med den svenska 

experten på museipedagogik Halina 

Gottlieb i Ateneumsalen den 10 mars. 

Sekelgamla Svenska kulturfonden firar sitt jubileumsår med 

omfattande evenemang som också sträcker sig utanför landets 

gränser. trots att det digra programutbudet kostar fonden 

omkring 2 miljoner euro, delar man i år ut en rekordstor summa 

– närmare 30 miljoner euro - i bidrag och understöd. 

Senare samma dag föreläser den amerikanska 

akademikern och kuratorn Robert 

Storr om nutidskonst. Föreläsningarna 

riktar sig främst till professionella aktörer 

inom de olika kulturområdena, men 

är öppna för alla intresserade. 

Den sista februari utkommer en finskspråkig 

tidning som distribueras till en 

miljon hushåll som bilaga i K-kedjans 

tidning Pirkka. Innehållet i tidningen fokuserar 

på det svenska i Finland genom 

olika intervjuer, reportage och kolumner, 

med syfte att synliggöra finlandssvenskheten 

på ett underhållande sätt och väcka 

positiv uppmärksamhet. Samma dag utkommer 

också en svenskspråkig bilaga i 

tidningen Birka. Där presenteras Svenska 

kulturfondens historia och verksamhet 

idag. 

Den 10 maj blir det stor utdelningsfest 

på Finlandiahuset i Helsingfors – en unik 

kväll med enbart uruppföranden på programmet. 

Kulturfonden har beställt jubileumsverk 

av en rad framstående finlandssvenska 

konstnärer inom kulturens 

olika genrer – bl.a. Bo Carpelan, Magnus 

Lindberg, Niklas Winter, Catharina 

Gripenberg och Carl-Johan Knif. 

TV-serie•och•radioprogram 

För den yngre generationen bjuder man 

under hösten på storsatsningen Främ- 

www.kulturfonden.fi 

Svenska kulturfonden 

fyller 100 

Jubileumsårets kulturproducent Mia aHlRoos 

tycker att hon har årets drömjobb. 

lingar, en TV-serie med kriget 1808–1809 

som tema. I serien, som är ett samarbetsprojekt 

mellan FST5 och Kulturfonden, 

kan man under 10 veckor följa med hur 

några 20-åringar kämpar sig igenom förhoppningar, 

svek, förälskelser, politiska 

intriger, rödsot och krig. Tittarna ges 

också en möjlighet att bli filmförfattare. 

Varje vecka spelas ett nytt manus in, och 

CharLotta bouCht 

Goda idéer gör det möjligt. 

Svenska kulturfonden har i hundra år verkat för finlandssvensk kultur 

och utbildning. Vår verksamhet är möjlig tack vare testamenten och 

donationer från privatpersoner, samfund och företag. Vare sig du är konstnär, 

lärare, föreningsaktiv eller potentiell donator, kan du bidra till att det även 

i framtiden sjungs, skrivs och levs på svenska i Finland. 

En gemensam rytm. 

Kapellmästaren och kompositören Leif Segerstam tilldelades Svenska kulturfondens 

kulturpris år 2003. Fanny Henriksson från Ingå Disco & Showdancers är en av många 

vars verksamhet fått bidrag av Svenska kulturfonden. Genom att årligen stöda 

tusentals projekt, värnar vi om att det även i framtiden finns ett pulserande 

kulturliv på svenska i Finland. 


och varje vecka belönas en ny finlandssvensk 

filmförfattare i programmets talk 

show-del. 

Kaffekvarnen Live, som riktar sig till 

den äldre generationen är en liveversion 

av det populära radioprogrammet 

Kaffekvarnen med Mårten Holm som 

programledare. Projektet genomförs i 

För stora och små. 

Emma Salokoskis röst är bekant från landets största pop- och jazzarenor. 

Lilli Sukula-Lindblom grundade Finlands Sjukhusclowner r.f. för att underhålla 

en liten men inte mindre värdefull publik, barn på sjukhus. Båda har fått bidrag 

av Svenska kulturfonden. Genom att årligen stöda tusentals projekt, värnar vi om 

att det även i framtiden sjungs, talas och skrattas på svenska i Finland. 


Spelar på många strängar. 

Finlandiaprisbelönta författaren, rockentusiasten Kjell Westö tilldelades 

Svenska kulturfondens kulturpris år 2004. André Linman från Sturm und Drang 

är en av många vars musikintresse fått bidrag av Svenska kulturfonden. 

Genom att årligen stöda tusentals projekt, värnar vi om att det även 

i framtiden skrivs, sjungs och talas på svenska i Finland. 


samarbete med Radio Vega och Svenska 

pensionärsförbundet och består av totalt 

6 konserter i Svenskfinland under hösten. 

I Bryssel kommer Svenskfinland att 

synas bl. a. i form av en konsert med 

Monica Groop, ett minoritetsseminarium, 

författarbesök och konstutställning- 

Når över språkgränserna. 

Skådespelaren Birthe Wingren arbetar smidigt på finska, svenska och klingande 

dialekt. Språkbadaren Laura Aaltonen är fyra år men har redan lärt sig många svenska 

ord på sitt daghem, Västerledens språkbad. Båda har fått bidrag av Svenska kulturfonden. 

Genom att årligen stöda tusentals projekt, värnar vi om att det även i framtiden skrivs, 

talas och spelas teater på svenska i Finland. 


Från storstad till havsband. 

Formgivaren Stefan Lindfors och mångsysslaren Hanna Kovanen från Utö hembygdsförening r.f. 

delar en passion för hav och skärgårdskultur. Gemensamt för dem båda är också att de har 

fått bidrag av Svenska kulturfonden. Genom att årligen stöda tusentals projekt värnar vi 

om att det även i framtiden finns mångsidigt liv och breda nätverk på svenska i Finland. 


kulturfondens annons- och planschansikten är både rikskända och mindre kända personer från kulturens olika områden. det som förenar dessa personer 

är goda idéer i form av olika projekt som fått stöd av kulturfonden. 

ar. Evenemangen genomförs i samarbete 

med Finlands Benelux-institut samt med 

Henrik Lax stab vid Europaparlamentet. 

Svenska kulturfondens visuella framtoning 

har också förnyats. Logon, designad 

av Alvar Gullichsen, har fått en ny skepnad 

och fondens hemsidor har förnyats av det 

finlandssvenska webbhotellet Kulturhuset. 

1 8 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1


100 

nyvalda ordförande för kulturfondens delegation Wivan nygård-Fagerudd: 

»Skuld passiverar, ansvar aktiverar»” 

TEXT:•jAN•NåLS 

Wivan Nygård-Fagerudd är förargad. 

Men också glad, och ganska så oroad, ibland 

direkt sentimental, oftast är hon väldigt 

ivrig – allt under loppet av en timmes 

intervju. Hon har fullt upp med sina 

solistframträdanden, tv-program och ett 

nytt krävande uppdrag som Kulturdelegationens 

nya ordförande. Samtidigt 

väntar två unga döttrar i Vasa på direktiv 

från mamma: 

- Jag har sagt att de får klä sig som de 

vill, men att jag bestämmer hur varmt eller 

kallt de klär sig, säger hon skrattande, 

med båda fötterna stadigt på jorden. 

Vad kommer att förändras med dig som 

delegationsordförande? 

För mig är fonden som en stor skuta på 

väg i rätt riktning, och jag ser ingen orsak 

att försöka vända kursen, bara att vaksamt 

korrigera allt eftersom. Det som är viktigt 

för mig är att visa bredden och mångfalden 

i det finlandssvenska. Trygve Söderling 

sade en gång att strävan efter renhet 

är början till döden. Jag vill se verksamhet 

som visar att det inte finns en färdig mall 

man bör följa för att vara finlandssvensk 

– i stället formas finlandssvenskheten av 

oss, av vår mångfald. Och svenskan ska 

vara ett arbetsspråk på alla plan, den får 

inte bli ett hemspråk. Där kan Kulturfonden 

göra sitt genom att stöda verksamhet 

som både synliggör och gör det attraktivt 

att vara finlandssvensk. 

Författaren Kjell Westö är ett bra exempel. 

Heavybandet Sturm und Drang 

är ett annat. Båda visar de för de finskspråkiga 

vilka vi är och till oss finlandssvenskar 

sänder de ett klart budskap: Det 

går att göra! 

Men det kan lika väl handla om föreningsverksamhet, 

om barn- och ungdomskultur 

på svenska eller varför inte en enskild 

inspirerad lärare. Budskapet är det 

samma och de positiva effekterna likaså. 

Vad gör en delegationsordförande? 

Just nu är ansökningsrundan igång, så jag 

läser ansökningar i rasande fart. Delegationen 

går igenom ansökningarna som 

fjärde instans, efter sakkunniggrupperna, 

tjänstemännen och styrelsen. Sammanlagt 

har vi fått in långt över 3000 ansökningar. 

I år firar fonden dessutom 100- 

– För mig är fonden som en 

stor skuta på väg i rätt riktning, 

och jag ser ingen orsak 

att försöka vända kursen, 

bara att vaksamt korrigera 

allt eftersom. 

Wivan nygåRD-fagERuDD. 

LEna MaLM 

årsjubileum och det kräver en del närvaro 

på olika tillställningar. Mitt jobb är kort 

sagt att representera folket i fonden och 

fonden bland folk. 

Vad betyder kultur för dig? 

Kultur har varit mitt arbete i mer än 20 

års tid, antingen som konstnär, kulturredaktör, 

kulturkritiker eller kulturproducent. 

Ett kort svar är svårt att ge – och 

därför är också sfp:s kulturpolitiska program, 

som jag fick förtroendet att uppdatera 

ifjol, ett av partiets längre program... 

Den tv-serie jag jobbade med i fjol, 

Mästersångarna, kan sägas uttrycka min 

VEM: Wivan nygård-Fagerudd 

FÖDD: 1964 i replot 

CIVILSTåND: gift med skådespelaren Johan Fagerudd, döttrarna Siri 12 år och agnes 6 år. 

BOR: i Vasa, men bär på minnen av 14 års boende i Helsingfors. 

yRKE: tv-redaktör med musik och kultur som specialområde. Sångerska. 

KARRIäR•OCH•UTBILDNING: musikmagister 1998. musikkritiker vid Hbl, kolumnist i kyrkpressen. 

Programledare och redaktör för tv-serier i FSt, senast aktuell med alla tiders ting, 

kör på väg och mästersångarna. Eftertraktad sångsolist för olika stads- och symfoniorkestrar. 

Sjungit många operor, senast på karleby opera. Spelade huvudrollen i Bengt ahlfors Stulen 

Lycka på Lilla teatern. Ledamot i Vasa stadsfullmäktige. Första suppleant i riksdagen för sfp i 

Vasa valkrets. medlem av kulturfondens delegation sedan 2003, ordförande sedan 1. 1. 2008. 

kultursyn… den var ett slags motdrag 

mot sånt som Idols representerar. Jag ville 

visa vad det betyder att verkligen satsa 

på ett konstnärskap. Visa hur olika 

sorts människor går in för att bli klassiska 

sångare, en av dem var en gammal 

hårdrockare, en annan en flicka som varit 

top scorer för sitt fotbollsslag. Och plötsligt 

är det världar som öppnar sig och du 

kan sitta i timtal och tala om sång. Det 

handlar om personlighetsutveckling, det 

är bildning på verkligt djup nivå och ett 

livslångt lärande. Den inställning man 

möter är motsatsen till snabba klipp, och 

det är så mycket mera givande. Det låter 

klichémässigt att säga att kultur är berikande, 

men det är nu just det vad det är. 

Vilka ser du som de största hotbilderna 

för finlandssvensk kultur? 

Kanske det är just tanken att allt ska ge 

avkastning och det ska helst göra det 

idag. Men så behöver det inte vara, kultur 

ska inte behöva ge finansiell avkastning, 

vi ska samla på oss ett bildningskapital av 

kunnande och konst på lång sikt. 

Och vi får vara stolta över vår särart. 

Den finlandssvenska teatern har till exempel 

i sina bästa stunder en särart som 

är unik internationellt sett, en teaterestetik 

som håller hög standard vad man än 

jämför med. 

Men det handlar inte bara om resurser, 

människorna måste finnas där. Det är 

Kulturfondens utmaning – vi måste hitta 

eldsjälarna som vill och kan genomföra 

olika idéer och projekt! 

Musiken är inte min enda ”sjuka mor”, 

men jag är nog orolig för musikunder- 

visningen i skolan. Vi talar ofta om den 

kvalitativt jämlika finlandssvenska skolan, 

men jag är rädd att det håller på att utvecklas 

en ojämnhet vad gäller musikundervisningen. 

Vilka är dina egna starkaste kulturupplevelser? 

Kanske när jag går på sjätte klassen, jag 

har inte ännu fyllt 12 och vi har julfest 

i Replot skola och jag har en fantastisk 

monolog i slutet av julpjäsen som hette 

Föryngringsmaskinen. Situationen är följande: 

jag spelar en dam som har stoppat 

in sin man i en föryngringsmaskin för 

en liten upputsning. Jag har alla ögon i 

salen på mig och just då jag slutar min 

monolog kliver min man ut ur maskinen 

och har blivit ett litet barn... och då svimmar 

jag förstås. Jag minns än i dag hur jag 

gick upp i min monolog och hur jag levde 

mig in min roll och föll så handlöst att 

det tog riktigt ont – och att alla skrattade. 

Och jag minns hur lycklig jag var. 

Jag konsumerar själv mycket kultur. 

En omvälvande upplevelse var när jag 

var på Folkoperan i Stockholm i början 

av 90-talet. Jag hade bara sett opera 

i Helsingfors och dåvarande Leningrad, 

och tyckte att opera bara var dåligt fungerande 

scenkonst... och så såg jag det de 

gjorde på Folkoperan, det var något helt 

fantastiskt. 

Jag har jobbat med jättefina musiker 

och det är alltid en kick. Eller en pjäs som 

är inne på den fyrtionde föreställningen, 

och ändå finns det nånting nytt i mötet 

på scenen. Det är det där levande nuet. 

Och jag är alltid lika hög när jag är i 

klipprummet. När det är som bäst är det 

lika roligt att klippa ett tv-program som 

att sjunga Bach. 

Hur blev sångerskan och tvredaktören 

en politiker? 

Genom ett engagemang i kulturpolitiska 

frågor, vilket ledde till att jag blev invald 

i Kulturfondens delegation 2003. Jag har 

alltid följt med samhällsdebatten och haft 

åsikter vid kaffebordet. Jag kom alltså till 

fonden från kulturfältet, inte genom partiet. 

Jag blev medlem av Sfp först i samband 

med kommunalvalet. Då jag blev 

uppmanad att ställa upp i kommunalvalet 

sa jag att det inte kommer på fråga för en 

småbarnsmamma som jag. Men så tänkte 

jag om, just för att jag har små barn. 

Politik kan vara frustrerande och möjligheterna 

att förändra verka så små. Men 

samtidigt är det så oerhört engagerande. 

Och också konkret – som det trafikljus i 

Vasa jag var med om att få till stånd. Det 

är så lätt att skälla på politikerna och dra 

dem alla över en kam, men det är svårare 

att ta sitt ansvar. 

Du skriver blogg på nätet, och jag fastnade 

för följande tanke: skuld passiverar 

och ansvar aktiverar... 

Jo, det tror jag på. Delvis är det en trosfråga, 

jag är personligt kristen och skrev 

också kolumner i Kyrkpressen några år. 

Insikten om något slag av skuld tjänar 

inget till om den inte följs av att man går 

vidare till att ta ansvar och till aktivitet. 

Den tanken kommer in också då du skall 

fostra: har du t.ex. dåligt samvete för att 

inte räcka till som förälder så förlamas du 

lätt. Och skuld passiverar och låser också 

barnen. 

Har du några visdomsord? 

Det är farligt när man börjar tro att man 

vet allt. Jag tror på en ständig öppenhet. 

2 0 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2 1


100 

kulturfondens nya styrelseordförande Björn teir: 

»Svenskfinland•måste•inkludera!» 

TEXT:•jAN•NåLS 

Kulturfonden har aldrig tidigare 

haft en styrelseordförande under 40 år. 

Björn Teir, 38, är den första. Han sitter i 

sitt arbetsrum i centrum av Helsingfors 

omgiven av porträtt på gubbar från 1900talets 

första hälft. Trots den anrika miljön 

citerar Teir glatt engelsmannen Bertrand 

Russell: ”Jag är intresserad av framtiden, 

jag kommer att tillbringa resten av mitt 

liv i den”. Styrelseordföranden tycker att 

samma ska gälla fonden: ”Allt det som vi 

gör ska sikta mot framtiden.” 

Du är den yngsta styrelseordföranden 

i Kulturfondens historia. Vad hade du 

med dig i bagaget när du kom till styrelsen? 

Jag har en bra förankring i olika geografiska 

delar av Svenskfinland. Jag har erfarenhet 

från olika håll i Svenskfinland, 

både inom den privata och den offentliga 

sektorn och föreningsliv. Jag är dessutom 

38 år. Åldern är kanske i sig inte så intressant, 

men min livssituation är det. Som 

småbarnspappa ser jag på det svenska i 

Finland genom mina egna barns perspektiv. 

Vi har två språk kring köksbordet där 

hemma, min fru Carina talar finska med 

barnen, jag talar svenska. Vi lever i den 

verkliga brytningsgränsen mellan det finska 

och svenska, i den delen av Sibbo som 

ska bli en del av Helsingfors. 

Hur ser du på din roll som styrelseordförande? 

Många tror ju att jag jobbar för fonden, 

men det är ett renodlat förtroendeuppdrag. 

Jag ska inte sköta beredningen av 

ärenden. Jag ska leda styrelsens arbete 

så att allas röst blir hörd. Vi är ett kompletterande 

team som har möte en gång 

i månaden. Det är mycket byxbaksslitande 

och vi ska hela tiden föra en dialog 

med den operativa ledningen. Mitt jobb 

handlar mycket om att träffa människor. 

Utan människor som gör har Kulturfonden 

ingen roll att spela. Ofta handlar det 

om att hitta och sammanföra de kunniga 

människorna. Men jag har ju ett civilt 

jobb som VD för Transmitter, och jag har 

lovat mig själv och min familj att vara en 

närvarande far. 

Fonden verkar inom ett brett fält, var 

ligger dina starkaste intressen? 

Mitt kanske främsta intresse är utbildning 

i ordets bredaste bemärkelse, jag var 

bl. a. med och skapade det som idag heter 

Yrkesinstitutet Prakticum. Men det är 

i barndomen som en människas identitet 

skapas, och barn- och ungdomskultur 

ligger mig väldigt nära om hjärtat. Fri 

kulturverksamhet för barn till exempel, 

där barn själva kan göra teater och musik 

och så vidare. 

En annan sak jag har fått upp ögonen 

för är konstens betydelse i gaturummet. 

Det handlar inte direkt om arkitektur 

och stadsplanering, utan att man tvingar 

byggherrar att satsa på konst redan i 

planeringsskedet. Arcada är bara ett exempel. 

Det är vardagskultur i ordets bästa 

bemärkelse. 

Allmänt taget vill jag gärna vara med 

om att hjälpa olika finlandssvenska organisationer 

att hitta nya människor och 

engagera dem! Många organisationer 

sysslar med interna angelägenheter och 

glömmer lätt den människan som eventuellt 

har ett brinnande intresse att syssla 

med substansverksamheten. Det är viktigt 

att engagera människor. 

Det är lite samma med skolan, som 

jag tycker alla föräldrar borde vara intresserade 

av. Många föräldrar har hårda 

krav på skolan och de är snabba på 

att kritisera lärarna. Men samma föräldrar 

syns kanske aldrig på föräldramöte... 

Inbjudningarna till föräldramöten borde 

ha två alternativ att kryssa i: JA - jag 

kommer eller NEJ - jag är inte intresserad 

av mitt barns framtid. 

Vilka frågor ser du som avgörande för 

Svenskfinland de kommande åren? 

Jag tror att svenskhetens överlevnad i 

Finland delvis avgörs ifråga om hur inkluderande 

svenskheten i Finland kan 

vara. Vi måste se på vad en människa gör 

och på vilket sätt det gagnar det svenska 

i Finland. Vi kan inte tvinga en identitet 

på någon, vi kan inte fastställa en människas 

identitet – är någon finlandssvensk 

eller inte, borde egentligen vara en ointressant 

fråga för Kulturfonden. Om en 

person med sin verksamhet stöder det 

svenska i Finland så är det tillräckligt. 

Frågan är hur vi kan inkludera t. ex. tvåspråkiga 

familjer, asylsökande och inflyttad 

arbetskraft i vår kultur. Motsatsen är 

ju att exkludera människor. 

Jag är hemma från ett starkt tvåspråkigt 

Vasa, och jag är också påverkad av tiden 

i mitten på 90-talet när jag jobbade 

för FN:s människorättsrapportör för det 

forna Jugoslavien. Där såg jag vad mot- 

– många tror att jag jobbar för fonden, men det är ett renodlat förtroendeuppdrag. Jag sköter inte 

beredningen av ärenden. Jag skall leda styrelsens arbete så att allas röst blir hörd. bjöRn tEiR. 

sättningar, i det fallet etniska sådana, i ett 

samhälle där rättsstaten inte fungerar i 

värsta fall kan leda till. 

Det är alltid farligt när andra människor 

börjar sätta in folk i fack. Identitet är 

någonting subjektivt. 

Du talar om inkluderande verksamhet. 

Kan du ge några konkreta exempel från 

Kulturfondens verksamhet? 

Varenda euro och cent som Kulturfonden 

ger de finlandssvenska daghemmen och 

skolorna är ett arbete som försöker inkludera 

individen i finlandssvenskheten. 

Föräldrar är väldigt kräsna i dag vad 

gäller kvalitén på skolan. Och det finns 

många tvåspråkiga familjer där föräldrarna 

står inför ett konkret val. Om den 

svenska skolan ska klara sig i konkurrensen, 

så måste kvalitén på svenskspråkiga 

dagisar och skolor vara högre än snittet. 

Det kan vi inte pruta på. Det gäller allt 

från behöriga lärare, kompetensutveckling, 

gruppstorlekar, byggnader till läro- 

2 2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2 3 

LEna MaLM 

VEM: Björn teir 

FÖDD: 1969 i Vasa 

CIVILSTåND: gift med Carina geber-teir, 

barn oliver 7 år, Jessica 1,5 år. 

BOR: i östersundom i Sibbo. 

yRKE: Vd för oy transmitter ab, bolaget 

kommer att förvalta en fastighetskapitalfond 

som bildas av en stor del av fastigheterna 

i Forum-kvarteret i Helsingfors. 

KARRIäR•OCH•UTBILDNING: Pol.mag. 

Har arbetat bl.a. som kulturfondens ombudsman 

för utbildningsfrågor och varit 

medarbetare för Elisabeth rehn under hennes 

tid som europaparlamentariker och 

som människorättsrapportör för Fn. Vd för 

Prakticums upprätthållare, Svenska framtidsskolan 

i Helsingforsregionen ab. Vd för 

Fastighets aB arcada nova som ledde byggandet 

av det svenska campuset vid arabiastranden. 

Styrelseordförande för kulturfonden 

från och med 1. 1. 2008. 

medel etc. Allt det här stöder den öppna, 

inkluderande finlandssvenskheten. 

Konsumerar du själv mycket kultur? 

Som småbarnspappa kan jag inte skryta 

med hur många skönlitterära böcker jag 

har på nattduksbordet... 

Jag har alltid gillat teater och revyer. 

Min första revy var Tjöckrevyn 

i Sydösterbotten. Lokalpolitiken i 

Kristinestad har alltid varit färgstark och 

det är den fortfarande i dag, vilket har 

gett bra stoff till revyerna. Kokkola-revyerna 

har jag också haft mycket glädje av. 

Revykulturen är samhällslära och historia 

på sitt sätt, de är ett sätt att rengöra sig 

från samhällsskedena. Och de är så lokala 

också språkligt. De berikar mångfalden 

i ett Svenskfinland där faran finns att de 

vassa kanterna också i språket, d.v.s. dialekterna, 

slipas bort. 

Kommer Kulturfondens tyngdpunkter 

att förändras? 

Det som jag själv försöker bidra med är 

bl.a. de bitarna som jag nämnde: inkludering, 

professionellt arbete och barn- och 

ungdomskultur. Mitt främsta uppdrag är 

att se till kretsarna inte blir för små. Vi 

får inte stänga oss inne i den finlandssvenska 

gemenskapen.

inte bara motgångar för svenskan 

I•Esbo•gör•man•annorlunda 

– i den fina förhandlingskultur 

som råder i Esbo har vi nått 

många positiva lösningar när det 

gäller service på svenska. de nya 

lösningsmodeller som arbetats 

fram har därför bred förankring i 

hela kommunens beslutsfattande, 

berättar sfp:s gruppordförande, 

riksdagsledamot Christina 

gestrin. 


De svenskspråkigt registrerade i Esbo 

är idag cirka 20 000 till antalet och utgör 

cirka nio procent av invånarna. Trenden 

med familjer och unga som flyttar till 

Esbo från Helsingfors har även gällt de 

svenskspråkiga, och det betyder att trycket 

på dagis- och skolverksamheten varit 

stort de senaste åren. Sfp kan emellertid 

peka på en rad segrar när det gäller 

den svenskspråkiga servicen, och alla de 

hotbilder som målats upp den senaste tiden 

känns egentligen lite främmande för 

Christina Gestrin. 

– Vi bygger hela tiden svenskspråkiga 

daghem och skolor. Den senaste stora 

framgången är Mårtensbro skola, som 

äntligen får ett nybygge på ny tomt, efter 

att ha verkat i sju olika lokaler, berättar 

Gestrin. 

Vindängen-projektet är en annan stor 

seger efter mångårigt segt arbete, där ett 

svensk rum byggs i Hagalund i samarbete 

med Folkhälsan och fonderna, och där 

serviceboende kombineras med svenskspråkig 

kulturverksamhet, bl.a. med 

musikinstitutet Kungsvägen. 

– Vindängen vittnar om sfp:s goda 

samarbete med alla andra grupperna i 

fullmäktige. Platsen är en av de attraktivaste 

i södra Esbo, nära Hagalunds centrum 

och kulturverksamheten i samband 

med det nya WG-museet. Det är just i de 

södra delarna vi saknat ett svenskt rum 

tidigare. 

Även många av de förslag som den s.k. 

Grupp 14 slog fast i rapporten ”Service 

på svenska i huvudstadsregionen” är nu 

på gång i Esbo. 

– I Esbo slog vi ihop den svenska skol- 

och dagvårdssektorn med nämnd, förvaltning 

och ekonomiskt ansvar redan 1999. 

Den sammanslagningen utföll så väl att 

även den finska sidan planerar samma 

sak just nu. För esbosvenskarna har 

det varit en bra sak att förvaltningen av 

dagvården och utbildningen sköts inom 

en egen svensk central. För sfp var detta 

en stor framgång som bl.a. Margareta 

Pietikäinen, Kristina Wikberg och Ole 

Gustavson skall ha tack för. 

Riktigt•politiskt•sfp-inflytande•i•Esbo 

Men Christina Gestrin tror inte på alltför 

många funktionellt autonoma lösningar 

när det gäller de svenskspråkiga i 

kommuner där den procentuella andelen 

är liten [se Med 5-08]. För den enskilda 

medborgaren är det servicen i slutändan 

som är viktig, administrationen spelar 

ändå en mindre roll. 

– Inom socialvårdens äldreomsorg, i 

vården av handikappade, i barnomsorgen 

och i planeringen av all övrig verksamhet 

måste staden alltid utgå från att båda 

språkgruppernas behov skall beaktas. En 

skild svensk förvaltningsenhet för hälsovården 

tror jag ändå inte på. Vår målsättning 

är att staden i alla situationer pa- 

Finlandssvensken 

– uppdatering 

rallellt med utvecklandet av servicen för 

finskspråkiga skall utveckla motsvarande 

service för svenskspråkiga. 

– Just nu jobbar vi i Esbo på en svensk 

servicetelefon i ”medborgarkontor”-anda. 

Det skall räcka med ett nummer för att få 

vägledning i de viktigaste frågorna. 

Också den kommunala social- och 

hälsovården har Esbo ordnat på annat 

sätt än i Helsingfors. 

– Vi har satsat på att det skall finnas 

svenskspråkiga team på varje hälsostation, 

inte bara garanterad svensk service 

på några stationer, som i Helsingfors. 

Tidsbeställningen skall också i alla skeden 

kunna skötas på svenska. Men när 

det gäller svensk service för specialgrupper 

som blir för små i de egna kommunerna 

– t.ex. barnpsykiatripatienter, dementa 

och missbrukare jobbar sfp nu för 

ett utökat samarbete i huvudstadsregionen. 

Grup 14 föreslog samma modell. 

Likadant•språktillägg•• 

i•hela•huvudstadsregionen 

Andra projekt i Grupp 14-anda som är på 

gång i Esbo är att få sektorvisa kontaktpersoner 

i förvaltningen som ser efter de 

svenska frågorna, att stärka språkundervisningen 

för anställda (så att de bl.a. kan 

ta språkkurser under arbetstid), att betala 

ordentliga språktillägg, att göra det lättare 

att välja servicepunkt eller t.ex. dagis över 

kommungränserna samt förbättra rekryteringen 

av svenskkunnig personal. 

– Språktilläggena är precis en sådan 

fråga som huvudstadsregionens kommuner 

måste komma överens om gemensamt. 

Det är ingen mening att börja konkurrera 

om personal med språktilläggen. 

KSSR•kan•inte•bara•betyda• 

Helsingfors•behov 

Christina Gestrin är lite orolig för att 

Helsingfors tolkar kommun- och servicestrukturreformen 

så att samarbetet skall 

utgå från Helsingfors behov och värderingar. 

Det fina åtgärdsförslaget som 

Grupp 14 arbetat fram gällande svensk 

service har i skrivande stund fastnat i den 

helsingforsiska byråkratin, efter att förslagen 

godkänts utan problem i Esbo, Vanda 

och Grankulla. 

– I Helsingfors har rapporten skickats 

ut på remissrunda till alla instanser, men 

man kan med fog fråga sig varför t.ex direktionen 

för Högholmens Zoo behöver 

ta ställning till den. Förhoppningsvis går 

ärendet framåt denna vår. 

positiv•förhandlingskultur 

Framgångarna för sfp i Esbo handlar en- 

det går att jobba för svensk service även 

om den procentuella andelen svenskspråkiga 

är liten, berätttar cHRistina gEstRin 

från Esbo. 

ligt Gestrin dels om en positivare förhandlingskultur 

och på att sfp fortfarande 

är den fjärde största gruppen i Esbo 

efter samlingspartiet (med nästan hälften 

av platserna), sossarna och de gröna. 

– I Esbo deltar fullmäktigegruppernas 

ordförande i en förhandlingsdelegation 

där alla grupper är representerade, och 

där ordförandeposten roterar mellan de 

fyra största grupperna, berättar Gestrin. 

Med det här förhandlingssystemet 

förankras även stora och svåra beslut på 

en bredare bas. På det sättet basade t.ex. 

sfp för delegationen och för budgetförhandlingarna 

senaste höst. 

– Det var ett intressant uppdrag och 

det kändes mycket bra då alla politiska 

gruppers gruppordföranden undertecknade 

budgetöverenskommelsen, säger 

Gestrin, som fungerade som ordförande. 

Kommunalvalet•oerhört•viktigt 

Trots alla framgångar för sfp är Christina 

Gestrin lite orolig inför höstens kommunalval. 

– Valet blir oerhört viktigt för de 

svenskspråkiga. Inflyttningen sedan förra 

valet har varit 16 000 personer, så fast 

de svenskspråkiga inte minskat i reella 

tal, blir den procentuella andelen med tiden 

mindre. 

En minskad sfp-representation i Esbo 

skulle enligt Gestrin ha återverkningar 

på sfp:s inflytande i hela huvudstadsregionen 

eftersom den politiska tyngden i 

Esbo hittills gett sfp plats i fullmäktiges 

presidium och den vägen i huvudstadsregionens 

samarbetsdelegation. 

– Sfp har aktivt stött arbetet för att 

förbättra samarbetet mellanhuvudstadsregionens 

städer, men vi motsätter oss 

förslagen om en jättestad. Det skulle 

innebärar ett hot mot närdemokratin 

om huvudstadsregionens kommuner gick 

ihop och styrdes av ett enda fullmäktige 

med 85 fullmäktigeledamöter. För mindre 

befolkningsgrupper skulle inflytandet 

minska. Jag tror inte heller att beslutsfattandet 

skulle bli lättare eller bättre sett 

ur invånarnas perspektiv. Det skulle bli 

svårt att greppa och kräva heltidspolitiker. 

Helsingfors dominans skulle bli stor. 

Sfp är inte ensamt om motståndet i 

Esbo, där alla politiska grupperingar delar 

sfp:s syn att en sammanslagning skulle 

ha negativa effekter. Städerna har dessutom 

kommit bra igång på frivillig väg. 

- Kollektivtrafiken blir gemensam liksom, 

vatten- avlopps-, och avfallshanteringen. 

På trafik- och markplaneringssidan 

ökar samarbetet , och även randkommunerna 

kommer med. Esbo och kyrkslätt 

har också nyligen ingått ett samarbetsavtal 

där man särskilt omnämner servicen 

för svenskspråkiga som bor i kommunernas 

gränsområden. Det råder en 

kreativ stämning just nu där nya samarbetsmodeller 

formas på olika håll i huvudstadsregionen 

och i kranskommunerna. 

Det enda rätta är att låta detta arbete, 

som sker på frivillig grund, fortsätta och 

se vart de leder. 

2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2

det behövs enhetliga 

lagar kring biobanker 

och vävnadsprov 

idag kan olika vävnadsprover som tagits av patienter t.ex. i samband med 

diagnos få ny användning i forskning. nu talar man om behovet att skapa 

stora finska biobanker för forskning, vilket kan innebära medicinska 

genombrott och nya, potentiellt mycket värdefulla mediciner. men vem 

äger proven, och finns det risker med att lagstiftningen kring biobankerna 

ännu är lös och luddig? den frågan ställer minister och riksdagsledamot 

Astrid•Thors, som länge intresserat sig för frågor som gäller personlig 

integritet. 

TEXT:•RABBE•SANDELIN 

– Riksdagen får först denna vår ta 

ställning till ett lagförslag som entydigt 

skulle reglera hur man kan utnyttja olika 

provsamlingar och biobanker som finns i 

till exempel universitetssjukhusen, Folkhälsoinstitutet, 

Arbetshälsoinstitutet eller 

sjukvårdsdistrikten, berättar Astrid 

Thors. 

– Den nuvarande lagstiftningen är 

spridd och komplicerad. Man kan försöka 

hitta svar t.ex. i grundlagen, personuppgiftslagen, 

lagen om patientens ställning 

och rättigheter, eller lagen om medicinsk 

forskning. Internationella avtal och 

förpliktelser sätter även de sin sked i soppan, 

berättar Thors. 

Samhällsintresse•kontra•• 

individuella•rättigheter 

Biobankerna gäller förstås inte bara stora 

pengar som eventuellt hägrar i den medicinska 

forskningen. Det finns också ett 

samhällsintresse i den långsiktiga forsk- 

ningen gällande våra folksjukdomar, vilken 

skulle främjas av bättre och större 

biobanker. 

– Skäl ändå att minnas att 

Världsläkarförbundet WMA i sin 

Helsingforsdeklaration slagit fast att då 

människor undersöks medicinskt går alltid 

den undersöktas välbefinnande före 

ett eventuellt samhällsintresse. Det går 

alltså inte att offra individuella rättigheter 

i namn av forskning eller allmän nytta, 

påpekar Thors. 

Social-•och•hälsovårdsministeriet• 

inkopplat 

Social och hälsovårdsministeriet levererade 

i oktober 2007 en rapport där man 

förslår att man av dagens provsamlingar 

skapar ordentliga biobanker, vilket skulle 

stärka Finlands konkurrenskraft. Samtidigt 

säger man att verksamheten skall 

övervakas av myndigheterna och att man 

bör sträva till enhetligare lagar och förfaringssätt. 

Enligt Astrid Thors skulle det vara 

speciellt viktigt att klargöra vad som händer 

då man ger tillstånd till att ett prov 

används i forskning. 

– Glädjande är att arbetsgruppen föreslår 

att provgivaren måste ge sitt samtycke 

till att prover flyttas från provsamlingar 

till biobanker. Man har också uttryckligen 

sagt att den enskilda provgivaren 

skall få information om hur provet 

används, och att man skall kunna påverka 

användningen. 

Känslig•data•måste•skyddas 

Då man nu börjar arbeta kring enhetlig 

lagstiftning gällande biobanker är det enligt 

Thors mycket viktigt att den personliga 

datasekretessen säkras. Då man gett 

ett diagnostiskt prov kan provet berätta 

mycket om ens hälsotillstånd, och det är 

information som aldrig får komma i fel 

händer. 

– Visserligen gäller största delen av 

forskningen som behandlar biologiska 

prover statistisk information om hur 

sjukdomar förekommer och uppkommer 

i olika folkgrupper. Och oftast är forskarna 

inte ens intresserade av att kunna personifiera 

ett prov. Men då mycken forskning 

idag gäller hur gener, miljö och levnadsvanor 

påverkar sjukdomsutvecklingar 

är det enormt viktigt att proverna i de 

kommande biobankerna t.ex. kodifieras 

så att personuppgifter tas bort och forskarna 

endast har tillgång till databaser där 

inga namn eller andra identifierbara uppgifter 

förekommer, säger Thors. 

Detta kallas att anonymisera proven. 

Man ersätter personuppgifterna med en 

kod, men centralt kan 

ännu proven kopplas till 

personer. I helt anonyma 

databaser har man gjort 

sig av med alla personuppgifter. 

Ny•användning? 

Trots att social- och 

hälsovårdministeriets 

rapport talar om hur 

centralt provgivarens 

samtycke är, skall man enligt 

Thors tänka på att utvecklingen 

går framåt. 

– Ett prov man i tiderna 

avgivit under rådande läge 

kan få helt ny potential då tekniken 

går framåt, och man hittar 

på nya sätt att utnyttja provet. 

Det finns även många äldre 

provsamlingar där det i många fall är 

omöjligt att i efterhand söka alla provgivarnas 

samtycke. 

Social- och hälsovårdsministeriets rapport 

föreslår på denna punkt att diagnostiska 

prover och forskningsprover som redan 

existerar kan överlåtas till en biobank 

antingen med samtycke av givaren eller 

med tillstånd av Rättsskyddscentralen 

för hälsovården. Arbetsgruppen föreslår 

att det grundas en biobanksnämnd, vars 

uppgift är att ansvara för den etiska bedömningen 

av biobanksverksamheten. 

äganderätten? 

utgångspunkten för biobankerna 

borde vara att de i princip 

inte innehåller personifierbara 

uppgifter. då minskar riskerna 

för missbruk och misstag, säger 

minister astRiD tHoRs. 

En helt egen diskussion gäller äganderätten 

till ett avgivet biologiskt prov. Veikko 

Launis, professor i medicinsk etik, skriver 

på www.bioteknologia.info att äganderätten 

antingen tillfaller provgivaren eller 

biobankens upprätthållare. Då prover- 

na är helt anonyma tillfaller äganderätten 

enligt Launis entydigt upprätthållaren, 

eftersom man inte längre kan identifiera 

provgivaren. 

Tuija Takala, äldre lektor i bioetik och 

moralfilosofi, skriver på samma sida att 

frågan inte har ett entydigt svar, då mycket 

hänger på hur proverna samlats in, och 

vilka sorts hälsouppgifter som finns lagrade 

i samband med proven. Äganderätt 

kan enligt henne betyda många saker, och 

i en idealsituation borde alla som bidragit 

till biobanken få någonslags rätt att dela 

den ekonomiska vinning som eventuellt 

blir resultatet av forskningen. 

Alltid•svårt•med•etisk•lagstiftning 

Astrid Thors säger att det aldrig är lätt att 

skapa lagar som gäller etiska frågor och 

privat information, och som dessutom 

har ekonomiska förtecken. Social- och 

hälsovårdsministeriets rapport ger egentligen 

inga direkta råd till lagstiftaren när 

det gäller de etiska frågorna utan listar en 

rad alternativ kring tillvägagångssätt när 

det gäller t.ex. provgivning och hur proverna 

behandlas i forskningen. Arbetsgruppen 

föreslår också att det grundas 

ett registersystem i två nivåer för medborgarna, 

forskarna och myndigheterna. 

– Då regelverket kring biobanker och 

provgivning så småningom förhoppningsvis 

blir klarare är det åtminstone 

min önskan att man inte enbart skall få 

tillräcklig information om hur proverna 

eventuellt används, man skall också 

på riktigt kunna säga nej till att prover 

utnyttjas i biobanker. Likaså borde utgångspunkten 

för biobankerna vara den 

att de i princip inte alls innehåller personifierbara 

uppgifter. Då minskar riskerna 

för missbruk och misstag. 

2 6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2 

MarKKu KoivuMäKi

TEXT:•RABBE•SANDELIN 

nya Solvallas deviser är 

Ekologiskt, Hälsosamt, nära 

Det är svårt att minnas att man befinner 

sig i Finlands andra största ”stad” 

då man besöker Solvalla idrottsinstitut, 

nära Noux nationalpark i norra Esbo. 

Trots knappa 30 kilometer från Helsingfors 

absoluta centrum känns besöket vid 

natursköna Noux Långträsk som om man 

kommit långt ut i vildmarken. 

– Närheten till naturen är en av våra 

största konkurrensfördelar. Just nu planerar 

vi ett naturrum i samarbete med 

forststyrelsen och Esbo stad, vilket skulle 

fungera som ett fönster mot nationalparken 

och höja hela områdets aktivitet, 

berättar Rantala. Samtidigt skulle naturrummet 

innebära länge efterlängtad 

kommunalteknik och en lättrafikled till 

området. 

Solvalla idrottsinstitut går mot en ny dager. med nya, starka ägare är 

det möjligt att bygga upp en gemensam syn på institutets framtid och 

börja utveckla verksamheten, berättar vd marcus rantala. 

Men det är förstås idrottsutbildningen 

på andra stadiet som är Solvallas ryggrad 

och huvudfåra. Tre årskurser med 45 studerande 

studerar till idrottsledare. 

– Linjen är mycket populär, vi har årligen 

över 70 sökande till de 15 platserna, 

berättar Rantala. 

Nya•läger,•skräddarsydda•test•• 

och•kurser 

I tillägg till yrkesutbildningen ordnar 

Solvalla allt populärare lägerskolor, kortkurser 

och idédagar. Förra året ordnades 

bl.a. 39 lägerskolor och äventyrsläger för 

barn och unga med ämnen som väggklättring, 

bågskytte och snöskovandring 

– men också gruppdans, origami och intercross. 

– I allt högre grad erbjuder vi också 

skräddarsydda kurser och tester för företag, 

ofta med anknytning till hälsa, kondition 

och motion, berättar Rantala. 

Nya,•starka•ägare 

Solvalla blir nu ett upplevlese- 

och kurscenter för hela 

södra Finland, berättar vd 

MaRcus Rantala. 

Den starka utvecklingsprocess som nu 

pågår i Solvalla är förstås en följd av att 

en ny ägarbas uppstod förra året. Nu ägs 

Solvalla av Svenska folkskolans vänner, 

Solvalla-stiftelsen och Folkhälsan, och 

hela verksamheten finns samlad under en 

och samma koncern, vilket ger betydligt 

bättre kontinuitet i verksamheten. 

– Man måste vara ärlig och konstatera 

att Solvalla de senaste åren stagnerat 

en del på grund av att man saknat en gemensam 

syn på hur stället skall utvecklas. 

Det fanns till och med planer på att sälja 

bort hela Solvalla, berättar Rantala. 

Det skulle enligt Rantala ha varit ett 

större nederlag, eftersom Solvalla är det 

enda svenskspråkiga idrottsinstitutet i 

landet. 

– Och egentligen en ännu större förlust, 

då vi samtidigt vet att allt fler människor 

och framför allt unga borde aktiveras 

och börja röra på sig för att vi inte 

skall ha en sjukare befolkning i framtiden. 

Ökat•intresse•för•sund•levnad•• 

och•ekologi 

Det ökande intresset för sunda levnadsvanor 

kommer också de kommande åren 

att återspeglas i Solvallas produktplanering. 

Ett bredare och mångsidigare läger- 

och kursutbud får draghjälp av nya 

marknadsföringskrafter. Samarbetet med 

slalombacken Swinghill ökar – det blir 

fler upplevelser i backen och fler familjedagar. 

Enligt tidsandan får upplevelse- 

och motionsprogrammen även ekologiska 

toner. Solvalla skall bli både idrottscenter, 

kunskaps- och konferenscenter 

och upplevelseplats. 

– Tack vare de nya ägarna faller det 

också naturligt att vi ökar samarbetet med 

andra utbildningscentrum. Vi skall bli ett 

”living-lab” för Arcadas idrottsinstruktörs-, 

fysioterapeuts- och turismlinjer. 

Även samarbetet med Finlands Svenska 

Idrott intensifieras, berättar Rantala. 

Inte•bara•planering•och• 

marknadsföring 

Att damma av varumärket Solvalla kommer 

enligt Rantala förstås att innebära 

mera än bara produktplanering och 

marknadsföring. Nu skall den nya organisationen 

även se över fastigheterna. 

– Strandbastun och de flesta inkvarteringarna 

är nya eller förnyade, medan 

idrottshallen och huvudbyggnaden inom 

kort kommer att saneras för att motsvara 

moderna krav. 

Vid Eu:s inofficiella möte för jämställdhetsministrarna 

i september 2007 

offentliggjordes näringslivets delegation 

EVa:s analys av lönsamhet i företag med 

kvinnor i toppen. resultaten visade att företag 

som leds av kvinnor är cirka 10 procent 

mera lönsamma än jämförbara företag 

som leds av män. detta visar att jämställdhet 

är en konkurrensfördel. 

år 2003 antog handels- och industriministeriet 

målsättningen att andelen kvinnor 

i styrelserna i statligt ägda bolag skulle 

öka från under 20 procent till 40 procent. 

målet började närma sig år 2005. På den 

privata marknaden ser det dystrare ut; i de 

hundra största företagen var 17 procent av 

styrelsemedlemmarna kvinnor år 2006. 

i de övriga nordiska länderna har debatten 

om jämställd representation i företagsstyrelser 

varit livligare än i Finland. i norge 

infördes en lag om kvotering till bolagsstyrelser 

år 2006. denna lag, som omfattar 

landets 520 publika företag av vilka 200 är 

börsnoterade, ålade företagen att före år 

2008 tillsätta styrelser med minst 40procent 

kvinnliga representanter. uteblivna 

resultat skulle följas av sanktioner i form 

[Medskribent] 

Jämställdhet är en konkurrensfördel 

av tvångsupplösning. Lagen hade önskad effekt; 

de norska företagen är nu världsledande 

i jämställd representation (kvinnlig andel 36 

procent). 

Begreppet kvotering orsakar starka reaktioner 

i den finländska samhällsdebatten men en 

omfattande politisk diskussion behövs också 

här för att utröna vilka medel som behövs för 

att komma närmare målet. Företagsstyrelser 

fylls inte av män för att det finns få kompetenta 

kvinnor utan för att synen på urvalssamplet 

begränsas av gammal vana och nepotism. att 

inget händer av sig själv är ett faktum. 

Jag upplever att jämställd representation i 

företagsstyrelser bör förespråkas aktivt och offensivt 

från statens sida. konsumenter av bolagens 

produkter och service har rätt att kräva 

medvetenhet såväl i fråga om miljö och 

mänskliga rättigheter som i fråga om jämställdhet. 

En konstruktiv lösning kunde vara att 

införa jämställdhetsmärkning av företag. 

2 8 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2 

Sara•Eklund 

www.kvinnoforbundet.fi

nepals unga är utvecklingens ryggrad 

TEXT•&•BILD•:•jENNI•KARjALAINEN 

Nepal hör till länderna där det slitna uttrycket 

”i ungdomen finns framtiden” 

stämmer. Det finländska riksdagspartiernas 

demokratiorganisation Demo r.f. 

stöder på sitt sätt Nepals strävanden till 

öppen demokrati och bort från envälde. 

Nu satsar man på samarbete över partigränser. 

Vikten av att unga kan verka över partigränser 

var temat under den diskussionstillställning 

som Demo ordnade i 

Katmandu förra december. I Nepal spelar 

de unga en avgörande roll i samhällsutvecklingen. 

Trots att personer över 60år 

innehar alla betydande styrande poster, 

är 40 procent av befolkningen under 14 år, 

medan medianåldern är kring 20 år. Ett 

generationsskifte känns påtvunget. 

Den demokratiska folkrörelsen år 

2006 skapade grunden för öppen politisk 

delaktighet, och det är denna utveckling 

som de unga politikerna tillsammans försöker 

förstärka över partigränserna. 

Syftet med Demos Nepal-projekt är 

att erbjuda unga politiker en chans till ett 

opartiskt forum för dialog. Demos kontor 

i Katmandu är en mötesplats för olika 

partier och organisationer och erbjuder 

även vid behov experttjänster. Kontoret 

har varit i flitig användning sedan oktober. 

– De unga samlas här nästan varannan 

dag för att träffas och förbereda framfö- 

Sedan demokratirörelsen 2006 spelar de unga 

en växande roll i nepals samhällsutveckling. 

randen, berättar koordinator Darshana 

Patel. 

Nepal-projektet startade i mars 2007, 

då unga politiker från olika partier första 

gången samlades. Programmet har hittat 

sin plats i demokratiarbetet, och utvecklas 

nu med tyngdpunkterna utbildning till 

alla, säkrandet av basservice, bättre delaktighetsmöjligheter 

för unga och hållbar 

och jämlik utveckling. Nästa steg är att 

utvidga verksamheten från Katmandu. 

– Tillsvidare litar inte folket på politikerna 

och tvärtom, och oliktänkande tilllåts 

inte, berättar Arjun Pariyar som representerar 

daliternas ungdomsorganisation. 

Enligt Arjun behövs mer ansvarstagande 

och mer ärlighet i politiken. 

EN GLAD NATUR- OCH KULTURRESA TILL ADRIATISKA HAVET – 

SLOVENIEN OCH KROATIEN 28.9 – 5.10.2008 

Vår semesterstad – Portoroz – ”Rosornas hamn” – ligger vid stranden av det glittrande, blåa Adriatiska havet vid en liten, skyddad vik bland 

kullar täckta av vinrankor, olivträd och cypresser. Välkommen med för att trivas! 

RESEPROGRAM 

(vi förbehåller oss rätten till 

ändringar) 

28.9. söndag 

Direkt flyg från Helsingfors till 

destinationen. Vår svenskspråkiga 

yrkesguide möter oss. 

Busstransport till vår semesterstad 

Portoroz. Logi på högklassigt 

badhotell **** 

www.lifeclass.net. Infoträff. 

29.9 måndag 

Vi bekantar oss med Portoroz 

och tar oss sjövägen längs 

Adriska havkusten till Pirans 

pittoreska gamla stadskärna. 

På kvällen kan de som vill, 

under guidens ledning, besöka 

Kasinot. 

30.9 tisdag 

Postojnas kalkstensgrottor och 

huvudstaden Ljubljana. Vi beger 

oss ner i grottorna där vi 

dels transporteras med ett 

litet tåg, dels går till fots. På 

eftermiddagen besöker vi 

huvudstaden Ljubljana. Guidad 

tur i staden med buss och till fots. 

1.10. onsdag 

Halvdagsutflykt till en lokal 

bondgård, saltbassängerna och 

kaktuspark. 

2.10. torsdag 

Heldagsutflykt till Kroatien 

Vi besöker de vackra medeltida 

städer Porec, Rovinj och Limfjord. 

Vi besöker också en lokal 

vingård. 

3.10. fredag Fritid hela dagen. 

4.10. lördag 

Vilodag. På kvällen tar oss guiden 

med till en trivsam, mysig 

lokal bondegård/restaurang, där 

vi tillbringar vår sista kväll med 

god mat, roligt program, musik 

och dans. 

5.10. söndag 

Hemresa. Efter frukost startar 

vi till flygfältet och tar flyget till 

Helsingfors. 

Pris: 

1 195, 00€/person i 

delat dubbelrum 

Extrapris för 

enkelrum: 

280, 00€/person 

I priset ingår: 

– Direktflyg fram och till baka från 

Helsingfors i turistklass 

– Svensktalande guides tjänster 

under hela semesterveckan 

– En svenskspråkig reseledare 

– Logi och halvpension på fyrstjärnigt 

hotell (ej matdrycker) 

– Alla utflykter som nämns i programmet 

inkluderar inträdesavgifter (om inte annat 

nämns i programmet) 

BOKNINGAR OCH ANSVARIG RESEARRANGÖR 

Resan bokas senast 30.4.2008 av ansvariga 

researrangören 

Trio Travels Ltd Oy 

www.triotavels.fi 

TFN: 020-7568612 

alla kan publicera en bok! 

utvecklingen på tryckerisidan har 

gjort det möjligt att trycka upp 

böcker i upplagor som tidigare inte 

varit ekonomiskt lönsamma, vare 

sig för tryckaren eller beställaren. 

tack vare avancerad digital 

teknik är det nu möjligt även för 

privatpersoner att skriva och ge ut 

riktiga böcker. 

Ett tryckeri som utvecklat konceptet till 

en färdig kundprodukt är Nord Print, 

som sköter privatutgivningen under 

marknadsföringsnamnet Opus Liberum. 

– Opus Liberum är avsedd för alla 

skribenter som vill ge ut en egen bok. 

Vare sig det är fråga om släktböcker, 

memoarer, bruksanvisningar, forskningsrapporter 

eller andra texthelheter så kan 

vi producera en bok av kundens material, 

berättar Mika Saloranta och Janne 

Nyström. 

Saloranta är noga med att påpeka att 

Opus Liberum inte är ett regelrätt förlag. 

Utgivarens rättigheter och ansvar ligger 

alltid hos bokens författare eller hos den 

publicerande instansen. Böckerna kan 

ändå, om kunden så vill, säljas via Opus 

Liberums nätbokhandel, därifrån intäkterna 

från böckerna regelbundet redovisas 

författaren. 

– Vill man marknadsföra sin bok 

på annat sätt är det även lätt att via oss 

beställa broschyrer, affischer och annat 

marknadsföringsmaterial, tillägger 

Nyström. 

På opus Liberums webbsida kan man planera och 

beställa sin bok från början till slut. 

Ny•teknik•–•nya•möjligheter 

Det är de senaste årens digitalisering som 

möjliggjort mindre bokupplagor. Med 

traditionell offset-teknik lönar det sig 

sällan att trycka mindre upplagor än några 

hundratal, medan en upplaga tryckt i 

en digital tryckmaskin – egentligen en 

stor och avancerad kopieringsapparat – i 

princip kan bestå av bara 25 böcker. Någon 

övre gräns finns inte. 

– Det betyder att upplagorna kan dimensioneras 

förnuftigt, och att beställaren 

inte behöver binda kapital i boklager, 

eftersom även små tilläggsupplagor kan 

produceras till ett vettigt pris, berättar 

Nyström. 

En bok produceras lättast från kundens 

manuskript, där kunden väljer 

pärmmodell och layoutmodell från Opus 

Liberums stegvisa webbsidor. Man kan 

även beställa individuell planering, eller 

så planera och ombryta boken själv. 

www.opusliberum.com 

M E D • 1 _ 0 8 • 3 1


100 

TEXT:•AAGOT•jUNG• • 

i 100 år har Svenska kulturfonden verkat för att stöda den svenska kulturen och utbildningen, det svenska språket och finlandssvensk verksamhet 

i vårt land. kulturfonden grundades 1908 och är idag en paraplybeteckning för över 400 fonder, tillkomna genom testamenten och 

gåvor från privatpersoner, samfund och företag. i medborgarbladet presenterar vi en rad av de intressantaste och viktigaste donatorerna 

under århundradet. 

BILD:•SVENSKA•CENTRALARKIVET 

När jag fick uppdraget att skriva om 

min kusin Henrik Nystén, som på 

1970-talet testamenterade hela sin kvarlåtenskap 

till Svenska kulturfonden, tänkte 

jag lättsinnigt att det skulle bli en ganska 

lätt match. Levi Ulfvens utmärkta skrift 

”Henrik Nystén och hans fond” fanns ju 

som källa och kombinerad med min egen 

bild av kusinen skulle uppdraget inte bereda 

mig större besvär. Trodde jag. Verkligheten 

blev en annan. Jag hamnade in i 

en process, som för första gången förde 

mig med på en släktresa bakåt i tiden och 

som tvingade mig att se sådant i ögonen 

som jag hade blundat för, och fick mig 

att bättre förstå händelser och konstellationer 

i min släkt, som naturligtvis också 

har satt sin prägel på mitt liv. Under arbetet 

med den här artikeln har jag rentav 

ibland tänkt att om jag hade haft tiden 

på min sida och Kjell Westös begåvning 

skulle jag kunna använda stoffet till 

en stor, brokig och delvis mörk berättelse 

om en gammal släkt i Västra Nyland 

som småningom utplånade sig själv. Men 

ni får nöja er med det jag kan åstadkomma 

i dag. En liten och ofullkomlig berättelse 

om Henrik och hans värld skriven 

av hans lilla kusin ur hennes grodperspektiv. 

När jag var liten åkte jag med mamma 

och pappa om sommaren till Kämpbacka 

i Degerby i Nyland, som då var en självständig 

kommun. Vi for med tåget från 

Åbo, som stannade ofta, och när vi kom 

till Solberg station steg vi av. Där väntade 

häst och vagn. Solen gassade alltid över 

sandplanen och bergknallarna kring stationsbyggnaden. 

Det regnade aldrig. 

Kämpbacka var min fars födelse- 

och hemby. Han hette Rafael Johannes 

Henrik nysténs testamentsfond 

kusin Henrik – bonde 

och en orolig själ 

Nystén och var den yngste i raden av fem 

bröder på Nygrannas. Släkten Nystén 

hade bebott och brukat samma gård sedan 

år 1723 och jorden hade alltid gått 

från far till son. Urförfäderna hade en 

gång i tiden seglat humle från Sverige och 

av någon anledning fattat tycke för platsen. 

Så sade min pappa. Kanske hade han 

hittat på det. Bondsonen hade en smula 

läggning åt det dramatiska hållet. Det var 

meningen att han skulle bli präst. Sådana 

var farmor Olga Emilia Töttermans planer 

för lille Hannes. Men hon dog tidigt 

och då avstyrde Karl August Nystén 

HEnRK nystén. 1924–1974. 

prästplanerna. Hans åsikt var att bondsöner 

inte skulle bli läskarlar. 

Farfar som hade ägt både Nygrannas 

och granngården Kårs hade sex barnbarn. 

Henrik var nästyngst och jag som 

var den yngsta var definitivt udda i skaran, 

med en mor som var född i Viborg 

och som hade tillfört släkten några droppar 

baltiskt blod och starka karelska rottrådar. 

Dessutom var jag liten, rädd för 

hästar, en ryslig pratkvarn och allmänt i 

vägen. Den enda som brydde sig en smula 

om mig var Henrik. Han tog mig med 

till höåkern och lyfte upp mig på hölasset 

där jag fick sitta och gunga en stund utan 

att alls vara rädd. Sen lyfte han ner mig 

och jag fick dricka vatten med skopa ur 

kannan som alltid fanns med på höängen. 

Sådana detaljer minns jag alldeles tydligt. 

Liksom att jag fick kamma hans hår 

när han hade varit i bastun. Henrik hade 

mörkt hår strävt som tagel och det roade 

mig väldigt att slita och dra i hårstråna. 

Knappast tyckte Henrik att det var så 

behagligt men han fann sig. Det var inte 

att undra på att jag sökte mig till honom 

och beundrade honom och var tacksam 

för varje liten stund han gav mig uppmärksamhet. 

Jag var överhuvudtaget ett 

ensamt barn och i Kämpbacka hade jag 

ingen alls att leka med. 

Sen kom ju vinterkriget, farfar dog 

då och resorna till Kämpbacka tog slut. 

Men under ställningskriget på 40-talet 

kunde man igen resa och då vistades vi 

någon vecka på Nygrannas och det var 

intressanta dagar, för då fanns det ryska 

krigsfångar både på Nygrannas och Kårs. 

Liksom alla andra ungar som hade suttit 

i bombskydd hade jag rysskräck, men 

jag minns att det inte tog mig många dagar 

att vänja mig vid ”fienden”. Ryssarna 

var mycket snälla, glada och arbetsamma 

och Henrik, som på grund av en ögonskada 

var befriad från krigstjänst under 

fortsättningskriget, kom väl överens med 

dem. 

Vi känner alla till hur det sen gick 

med folket i Degerby, som under 

Porkalaparentesen måste gå i landsflykt 

i eget land. Henrik hamnade i Pojo tillsammans 

med familjen och när vi fick 

Porkala tillbaka 1956 var ingenting sig 

likt på Nygrannas, som Henrik fick ta 

över. Den stora gården, som hade använts 

som magasin, var helt förstörd 

och måste rivas och Henrik byggde sig 

ett nytt hem, ett modernt, lågt och ganska 

fantasilöst hus där han bodde ensam. 

Farbror Edvin och faster Ester hade inga 

egna barn och mycket tidigt blev brorsonen 

Henrik deras pojke, som de också 

adopterade. Edvins och Esters äktenskap 

var inte lyckligt, det förstod jag re- 

dan som barn. Henrik blev mycket viktig 

för dem, särskilt för Ester som älskade 

Henrik som sin egen son och beundrade 

honom för att han var skolbegåvad och 

en duktig lantbrukare. 

Under 60- och 70-talen hade jag rätt 

ofta telefonkontakt med Henrik, som var 

trevlig att samtala med. Han läste mycket 

och följde med sin tid. Han brukade 

också lyssna till de av mina program som 

sändes i riksradion och när jag började 

göra TV-program köpte bröderna Paul- 

Erik och Henrik var sin TV-apparat och 

så satt den ena i Nygrannas och den andra 

i Kårs och följde med när kusinen tog 

de första stapplande stegen som TV-redaktör. 

Jag fick alltid kritik av Henrik. 

Den var inte mördande men inte heller 

tillgjort snäll och i många fall sann och 

det uppskattade jag mycket. 

Henrik var inte fysiskt stark. Redan i 

40-årsåldern var han tvungen att arrendera 

ut jorden. Han hade reumatism, som 

gjorde honom svårt värkbruten och han 

hade också andra krämpor. Han började 

dricka och var säkert tidvis ordentligt 

deprimerad, men sånt talade man ju inte 

högt om i Degerby på den tiden. Levi 

Ulfvens har i sin skrift mycket fint beskrivit 

Henriks livssituation så här: ”Det 

andliga arvet i släkten tyngde Henrik. 

Han blev på senare tid jordbunden, inåtvänd 

och fick svårigheter att samarbeta”. 

Detta omdöme är jag helt beredd att underskriva. 

I den stora familj där Henrik 

hörde hemma och som också är min 

fanns det mörka inslag, som man säkert 

måste gå långt tillbaka i tiden för att reda 

ut. Henrik var intelligent och definitivt 

ingen dussinmänniska. Han hade fötts till 

en tillvaro som kanske inte riktigt räckte 

till för honom, men han hade inte några 

val. Mot slutet av livet sökte han sig 

till alltmer ovanliga människor och umgicks 

bl.a. med zigenare. Det väckte anstöt 

men jag förstår honom mycket väl. 

Han fick aldrig luft under vingarna ens 

inom det område han var bäst på – lantbruket. 

Han måste ha känt det som ett 

misslyckande. Man kunde kanske säga 

att Henrik föddes i fel tid på fel plats och 

i fel familj. 

I juli 1973 besökte min dotter Bärbel 

och jag Kämpbacka och vistades några 

dagar i Kårs hos kusin Paul-Erik och faster 

Ines. Henrik hade bett hälsa att han 

var krasslig och inte ville ta emot. Det 

fick bli så. Men innan vi reste hem tog vi 

en promenad längs vägen som gick förbi 

Henriks hus. Henrik satt vid köksfönstret 

och han vinkade. Min första reaktion var 

att vända om och springa in till honom, 

men jag gjorde det inte och fortfarande 

är jag osäker på om jag gjorde rätt eller 

fel. Det var sista gången jag såg Henrik. 

Ett år senare kom vi åter till Henriks begravning. 

Då fick vi veta att han hade 

ändrat det testamente där bl.a. jag var arvinge, 

till Kulturfondens förmån. Först 

blev jag litet förvånad men insåg snart att 

Henrik hade fattat sitt livs smartaste beslut. 

Han hade säkert räknat ut att han genom 

Kulturfonden skulle kunna stöda 

jordbruket i hembygden i långa tider 

efter sin död. Han räknade inte fel. 

Kämpbacka såldes till en avlägsen släkting 

med namnet Nystén och kapitalet 

förvaltades skickligt och omsorgsfullt så 

att Henriks fond i dag är en av de största 

inom Kulturfonden. Utdelningen har 

ökat för varje år och är i dag helt klart av 

betydelse för jordbruket och landsbygden 

i västra Nyland, och samtidigt ett stöd för 

tryggheten och trivseln. 

Ett viktigt beslut är att fonden inte 

får bli statisk utan att också nya uppgifter 

och projekt får stöd. Landsbygden 

förändras snabbt i vår tid och inte alltid 

till det bästa. Mot den bakgrunden är det 

ganska säkert att Henriks fond kommer 

att ha stor betydelse i framtiden. Jag är 

stolt över min kusin. Han var inte frisk 

och lycklig men han förmådde se in i en 

framtid som inte var hans och bry sig om 

de människor som kommer att finnas i 

den bygd där han föddes, levde och dog. 

3 2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 3 3

Krysset 1-2008 

krysslösningen skall vara partikansliet 

tillhanda senast 24.3.2008. 

Fem kryssvinnare får en 

blomstercheck à 10 e. 

adress: Sfp, PB 430, 00101 Hfors 

Besöksadress: Simonsgatan 8 a 16 a, 7. vån. 

Krysslösning•och•vinnare•• 

i•kryssen• -0 •och• -08 

VINNARE• -0 

Synnöve Backström-nykvist, nykarleby 

rita nordström, Pargas 

mona Store, karleby 

Björn Eriksson, Pargas 

ulla rosendal, Pargas 

VINNARE• -0 

På grund av en mänsklig tabbe ramlade 

vinnarnamnen i krysset 4-07 ur förra numret: 

Håkan Smeds, Vasa 

ulla Store, karleby 

Hagar Brännkärr, karleby 

gunnel Petterson, Helsingfors 

Helena Sinisalo, Joensuu 

Blomstercheckarna har skickats! 

Frågesporten februari 2008 

testa dig själv och vänkretsen med jesper•von•Hertzens knepiga frågor i allmänkunskap. 

Svaren på sidan 37. 

1. vilken finländsk stads slogan är 

soon MoRo! 

a. tammerfors 

b. kajana 

c. uleåborg 

d. Lahtis 

2. Kombinera verkställande direktör med 

rätt företag: 

a. olli-Pekka kallasvuo 1. Wärtsilä 

b. Jussi Pesonen 2. uPm 

c. matti Halmesmäki 3. Stora Enso 

d. Jouko karvinen 4. nokia 

e. ole Johansson 5. kesko 

3. i vilken bransch verkar Hagelstam och 

bukowski? 

4. Kombinera ihop ledare med rätt land: 

1. Luis Lula da Silva a. Venezuela 

2. Hugo Chavez b. Brasilia 

3. Evo morales c. Colombia 

4. alvaro uribe d. Bolivia 

5. michelle Bachelet e. Chile 

Sudoku 

lösningar på sidan 37 

5. Kombinera ihop deckare med rätt 

författare 

1. Hercule Poirot a. Liza marklund 

2. kurt Wallander b. Jan mårtenson 

3. annika Bengtzon c. Jarkko Sipilä 

4. kari takamäki d. agatha Christie 

5. Johan Homan e. georges Simenon 

6. Philip marlowe f. Henning mankell 

7. kommissarie morse g. reijo mäki 

8. marja kallio h. Leena Lehtolainen 

9. Jussi Vares i. Colin dexter 

10. maigret j. raymond Chandler 

6. vilket år har sfp:s framgång varit störst 

i riksdagsvalen – mätt i procent? 

a. 1910 b. 1930 c. 1958 d. 1987 

7. vilket år har sfp:s framgång varit störst 

i riksdagsvalen – mätt i antal röster? 

a. 1907 b. 1936 c. 1954 d. 1991 

8. när är Helsingfors centrums äldsta hus 

byggt, och vad heter det? 

9. vad är gemensamt för efternamnen 

Wuorenheimo, soisalon-soininen och 

yrjö-Koskinen? 

10. tarmo, apu, sampo, sisu och voima. vad 

är den gemensamma nämnaren? 

Lätt Svår 

1 6 8 

4 7 8 

9 5 1 

9 

2 6 4 

2 7 

2 4 9 

9 8 4 2 1 

5 8 1 7 

4 1 6 

7 6 4 2 

1 7 5 9 9 1 

6 

7 2 

7 4 8 2 

1 6 8 

lösningar på sidan 37 

3 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 3

Sfp-kandidater i Hok-ELanto- valet 22.2–7.3. 2008 

alla medlemmar i Helsingfors handelslag Elanto har nu möjlighet att påverka 

handelslagets högsta beslutande organ representantskapet. Valet 

pågår 22.2–7.3.2008. Valet är ett postval och alla röstberättigade får valförsändelsen 

hem på posten . denna gång kan du också rösta på nätet. 

Sfp har i detta val ställt upp hela 49 goda, svenska kandidater. du hittar 

säkert din favorit. idag har sfp tre representanter i representantskapet 

och en i förvaltningsrådet. 

Nr Namn titel/yrke Hemort 

284 Christer antell advokat Helsingfors 

285 karola asplund Ekonomichef Vanda 

286 ann-mari Bergström Verksamhetsledare, ekon.mag Helsingfors 

287 Jarl Borgman diplomingenjör Hyvinge 

288 Stefan Ekholm Privatföretagare Esbo 

289 mikael Epstein teknologie doktor, ekon. doktor Helsingfors 

290 marianne Falck Verksamhetsledare Helsingfors 

291 marina Falkstedt Socialarbetare Vanda 

292 Björn Fant docent, universitetslektor Helsingfors 

293 Laura Finne-Elonen Specialläkare Helsingfors 

294 maj-Len grönholm Fil.mag ingå 

295 ulla gyllenberg distriktschef, pensionär Helsingfors 

296 Beatrice Hammarberg Barnskötare kervo 

297 Henry Henriksson dipl. ekon., disponent Helsingfors 

298 Carl-Johan Hindsberg utvecklingschef Helsingfors 

299 Harry Johansson Verkställande direktör kervo 

300 Patrik karlsson Skolföreståndare Vanda 

301 anna Lena karlsson-Finne Socionom, ansvarig instruktör grankulla 

302 ann-Louise Laaksonen Systems manager Helsingfors 

303 Linda Lawast-Slotte Lektor, teol.mag. Esbo 

304 Lasse Liemola Företagare Helsingfors 

305 rurik Lindqvist Verksamhetsledare Helsingfors 

306 Valborg Louhisto Sjukvårdslärare, pensionär Helsingfors 

307 Birgitta mariani-Cerati översättare Helsingfors 

308 kerstin meinander Fil.mag. grankulla 

Handelslaget har en marknadsandel av dagligvaror på nära 40 % i huvudstadsregionen. 

till medlemmarna, som är handelslagets ägare, utbetalades 

bonus på 42 miljoner euro. över 5000 anställda jobbar i 152 affärer 

och 114 restauranger. 

mer information om valet: www.hok-elanto.fi. 

du kan också kontakta sfp om du vill veta mer. 

Nr Namn titel/yrke Hemort 

309 ralf nikander ingenjör Helsingfors 

310 Bengt norrman ingenjör Helsingfors 

311 astrid nurmivaara Hälsovårdare, diakonissa Vanda 

312 Håkan nylund informationschef Helsingfors 

313 Jan d. oker-Blom Pol.mag., mBa Helsingfors 

314 melker S.olenius team manager Vanda 

315 Fred Packalén Vd, dipl.ekon. Helsingfors 

316 margareta Pietikäinen Fil.mag., m.Sc. Esbo 

317 martin renlund Barnläkare Helsingfors 

318 Leena Soini Barnträdgårdslärare tusby 

319 Päivi Storgård redaktör Helsingfors 

320 Lars Stormbom dipl.ing. Vanda 

321 ann-marie Strandberg Studerande träskända 

322 Helena Strandell Projektplanerare, Pem Helsingfors 

323 Stig uunila dipl.ing., ekon.mag. Helsingfors 

324 Herbert Walther Företagare Helsingfors 

325 anders Westerholm Häradsdomare Helsingfors 

326 mimi Wiik dipl.ekon. Helsingfors 

327 anders Wikholm avdelningschef, ekon.mag. Esbo 

328 ulla Wiklund ögonläkare Helsingfors 

329 göran r Wikström Lektor, pol.mag. tusby 

330 georg Henrik Wrede Programdirektör Helsingfors 

331 göran åhman dipl.ekon, Vd Helsingfors 

332 Sture gadd Journalist Helsingfors 

[Med•dig•på•fältet] 

Samordna kollektivtrafiken i i 

kuuma-kommunerna inom Sad 

kollektivtrafiken i kuuma kommunerna 

bör samordnas med trafiken 

inom Sad, anser Svenska 

folkpartiets lokalavdelningar i Hyvinge, 

kervo, mäntsälä, nurmijärvi, 

träskända och tusby, i ett uttalande 

från sitt seminarium i träskända. 

i dag är det endast invånarna 

i kervo och kyrkslätt, som 

genom avtal med Sad kan köpa 

biljett, som berättigar till resa med 

den kollektivtrafik som Sad arrangerar. 

över 50 procent av den 

Sfp i Helsingfors vill ha 

kreativa trafiklösningar 

Helsingfors behöver flera olika åtgärder 

för att bemästra den ökande 

privatbilismen i huvudstaden. 

inom stadsplaneringen satsar Helsingfors 

inte tillräckligt på lösningar 

som minskar på bilismen, trots 

striktare krav på koldioxidutsläpp 

och bullerbekämpning. kollektivtrafiksatsningar 

är viktiga, speciellt 

den spårbundna. därför anser 

Sfp i Helsingfors att den planerade 

spårbundna trafiken till Helsingfors-Vanda 

flygstation bör tidigareläggas. 

Frågesporten - svaren 

1. a) tammerfors 

2. a-4, b-2, c-5, d-3, e-1 

3. auktionsverksamhet 

4. 1-b, 2-a, 3-d, 4-c, 5-e 

5. 1-d, 2-f, 3-a, 4-c, 5-b, 6-j, 7-i, 8-h, 9-g, 10-e 

6. a. 1910 (13,53 %) 

7. c. 1954 (158 323) 

8. 1757, sederholmska huset 

9. de är de finskspråkiga adliga efternamnen 

10. de är isbrytare 

arbetsföra befolkningen i kuuma 

området har sin arbetsplats inom 

Sad:s område. inom pendlingsområdet 

bör det vara lätt att röra 

sig kollektivt och byta färdmedel 

med samma biljett. Ett förenhetligande 

av kollektivtrafikens tariffer 

skulle på ett betydande sätt 

befrämja en miljömässigt hållbar 

utveckling anser Svenska folkpartiets 

avdelningar i kuuma kommunerna. 

Viktigt är även att minska trafikbullret 

genom att införa särskilda 

tysta områden, där tunga och 

nedsmutsande fordon inte tilllåts 

köra. i bostadsområden bör 

genomfartstrafiken i allt större utsträckning 

styras till vissa gator. 

allt flera Helsingforsare har 

tröttnat på den ökande biltrafiken 

som speciellt under rusningstid 

täpper till stadens gator och 

som smutsar och förorsakar störande 

buller. 

Sfp i åboland: Landskapsplanen 

skall ge möjligheter 

Landskapsplanen skall ge möjligheter 

att utveckla hela landskapet 

och vara ett instrument för 

mer detaljerad planering. i stort 

följer den nu presenterade landskapsplanen 

denna princip. Planen 

väcker förväntningarna på utvecklande 

av kommunikationerna 

och speciellt på den fasta väg- 

förbindelsen Pargas –nagu. Landskapsförbundets 

förslag med en- 

Barns rättigheter 

på Eu-agendan 

Europaparlamentet vill ta i med 

hårdhandskarna för att trygga 

barns rättigheter. det framgick då 

man debatterade det av kommissionen 

framlagda förslaget om en 

enhetlig Eu-strategi för barns rättigheter. 

Bland annat understryks 

det att allt våld mot barn, också 

i hemmet, är förkastligt och man 

uppmanar samtliga institutioner 

att delta i arbetet för att motverka 

pedofili. 

nytt är också att man genom 

ett betänkande uppmanar kom- 

SuDoku - lösningen 

Lättare Svårare 

1 6 9 3 8 4 7 5 2 

5 7 3 2 1 6 9 4 8 

4 8 2 9 5 7 6 3 1 

2 3 1 6 9 5 4 8 7 

6 9 8 4 7 3 2 1 5 

7 4 5 8 2 1 3 6 9 

8 1 6 7 3 2 5 9 4 

9 2 4 5 6 8 1 7 3 

3 5 7 1 4 9 8 2 6 

dast ett alternativ är bristfälligt 

då nya säkerhetsföreskrifter har 

fastställts inom Eu. För att säkerställa 

möjligheten till fast vägförbindelse 

i framtiden uppmanas 

Landskapsförbundet beakta folkopinionen, 

kommunernas utlåtanden 

och tidigare beslut samt presentera 

trovärdiga dagsaktuella 

utredningar och kalkyler för såväl 

tunnlar som broar. 

missionen att genomföra ett system 

som gör att barn som utnyttjats 

som barnarbetare i Europeiska 

företag kan söka upprättelse i 

de nationella domstolarna. man 

understryker vikten av att hela 

distributionskedjan omfattas, så 

att inte företagen kan hitta kryphål 

i någon utomeuropeisk belägen 

del av kedjan, vilket alltså därmed 

också skall gälla de delar som företagen 

placerat i exempelvis afrika 

eller asien. 

9 6 4 5 7 1 8 2 3 

5 8 3 4 2 9 7 6 1 

7 1 2 6 8 3 5 9 4 

6 3 1 2 4 7 9 5 8 

2 4 9 3 5 8 1 7 6 

8 5 7 1 9 6 3 4 2 

4 9 6 8 3 5 2 1 7 

1 7 8 9 6 2 4 3 5 

3 2 5 7 1 4 6 8 9 

3 6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 3

[Med•dig•i•politiken] 

tvångsannektering kränker 

rättsuppfattningen 

Helsingfors tvångsannektering av 

Sibbo får inte föda en fortsatt annekteringsdiskussion 

i andra kommuner. 

Sfp kommer att stå vid sin 

åsikt också i fortsättningen; ingen 

kommun kan ensidigt få ta markområden 

av en annan! Så kan man 

inte bygga landet, konstatera Stefan 

Wallin på sfp:s arbetsutskott 

efter Högsta förvaltningsdomstolens 

beslut. 

tvångsannektering strider mot 

sfp:s rättsuppfattning och den 

uppfattningen kvarstår oberoende 

av besluten i Sibbo-fallet. 

Högsta förvaltningsdomstolen 

skriver själv i sin motivering 

att Sibbo-beslutet var ett specialfall 

och detta bör stå fast. det är 

viktigt att nya liknande situationer 

inte uppstår eftersom det ytterligare 

skulle skada medborgarnas 

tilltro till demokrati och rättsstaten. 

Mikaela•Nylander:•En•svart•dag• 

för•demokratin 

Helsingfors stads agerande direkt 

kränkande och oerhört föraktfullt 

mot demokratins grundläggande 

spelregler. det säger riksdagsledamot 

mikaela nylander. 

– i och med beslutet från högsta 

förvaltningsdomstolen har 

landets högsta juridiska expertis 

klartgjort var de juridiska gränserna 

för markannektering går. 

det finns inget skäl att ifrågasätta 

denna juridiska statskunskap, konstaterade 

riksdagsledamot mikaela 

nylander då beslutet tillkännagavs. 

3 8 • M E D • 1 _ 0 8 

– Problemet är människornas 

tilltro till demokratiska processer 

och till hela demokratin. Beslutet 

omprövar doktrinen om kommunernas 

självbestämmanderätt 

och fullmäktiges suveränitet i frågor 

som berör den egna kommunens 

angelägenheter. En majoritet 

av den sittande regeringen var beredd 

att ifrågasätta kommunens 

ställning i det nuvarande systemet, 

vilket är oroväckande, framhåller 

nylander 

– Personligen upplever jag processen 

och Helsingfors stads agerande 

som direkt kränkande och 

oerhört föraktfullt mot demokratins 

grundläggande spelregler. 

man kan med fog fråga sig vad 

som kan anses vara omöjligt att 

kräva av sina grannkommuner i 

framtiden undrar en oerhört besviken 

nylander. 

Sfp•i•Nyland•djupt•besviket 

också Sfp i nyland är djupt besviket 

över Högsta förvaltningsdomstolens 

beslut i Sibbofrågan 

och anser att beslutet inte får bli 

prejudikat i kommunfusionsfrågor. 

medborgarnas uppfattning 

om den kommunala självbestämmande 

rätten har fått sig en allvarlig 

törn. 

om HFd:s beslut leder till att 

större kommuner tycker sig ha rätt 

att ta för sig av sina grannkommuners 

områden med hänvisning till 

den egna kommunens allmänna 

nytta bör lagens innehåll omprövas, 

anser Sfp i nyland. 

universitetens nya servicecenter 

får huvudsäte i Vasa 

regeringen beslutade i januari att 

grunda ett servicecenter för universiteten. 

det nya centret ska 

producera stödtjänster för universitetens 

personal- och ekonomitjänster 

och kan även producera 

tjänster för andra statliga ämbetsverk. 

Huvudsäte för verksamheten 

kommer att finnas i Vasa, filialer 

grundas i Joensuu och i huvudstadsregionen.Statsrådetsbeslutet 

fattades i form av en förordning 

och på förslag av kultur- och 

idrottsminister Stefan Wallin. 

om alla universitet i framtiden 

börjar använda servicecentrets 

tjänster kan antalet personer 

som arbetar för centret i Vasa 

uppgå till 150. den sammanlagda 

personalstyrkan i Vasa, Joensuu 

och huvudstadsregionen beräknas 

vara 450 personer. universite- 

Wallin: nationell nätpoker vore en 

ansvarsfull lösning 

nätpoker har under de senaste 

åren blivit mycket populärt även i 

Finland. det finns emellertid ingen 

lagligt utbud av nätpoker i vårt 

land, vilket leder till att det spelas 

på utländska webbplatser. 

– Vi har noggrant följt med nätpokerns 

utveckling. Spelandet blir 

allt vanligare och därmed har också 

spelmissbruket ökat. En stor del 

av vinsterna går till företag som 

fungerar i skatteparadis. En bättre 

lösning vore att någon av våra 

nationella aktörer, Veikkaus eller 

ray, skulle ta ansvar för nätpokern, 

konstaterar kultur- och 

idrottsminister Stefan Wallin, som 

svarar för Veikkaus. 

Wallin påminner om att vårt 

grannland Sverige, som tidigare 

ten i vårt land har sammanlagt cirka 

32 000 anställda. 

– För Vasa innebär detta att 

staden stärker sin position som en 

expanderande högskolestad också 

då det gäller de statliga, riksomfattande 

stabsfunktionerna. 

att förlägga huvudsätet till Vasa 

är i linje med statens utlokaliseringspolitik 

och motsvarar de önskemål 

staden själv länge haft, säger 

Wallin. 

i samband med universitetsreformen 

övergår servicecentret 

från att vara ett ämbetsverk till att 

vara ett aktiebolag. Ett pilotprojekt 

för utvecklande av servicecentermodellen 

pågår som bäst, i det 

samarbetar sju universitet i huvudstadsregionen. 

befann sig i samma situation, för 

ett par år sedan gav det nationella 

spelföretaget Svenska Spel möjligheten 

att erbjuda ansvarsfull och 

laglig nätpoker. 

– det är svårt att stoppa den 

växande efterfrågan på nätpoker. 

det är bättre att erbjuda spelarna 

ett nationellt och ansvarsfullt 

alternativ till spelandet. det ansvarsfulla 

spelandet skulle innebära 

att man inför en åldersgräns 

på 18 år och att spelandet kräver 

identifiering. överskottet från 

det ansvarsfulla spelande som 

Veikkaus eller ray ordnar används 

för att finansiera medborgarsamhället 

och dess tjänster, 

samt till att förebygga spelmissbruk, 

säger Wallin. 

[Med•dig•i•politiken] 

rysktyska gasledningen nord Stream kräver uppmärksamhet 

Frågan om den rysktysk gasledningen 

genom östersjön har den 

senaste tiden väckt stor uppmärksamhet. 

Bland annat har stora farhågor 

väckts om konsekvenserna 

för miljön och säkerheten. Sfp:s 

europaparlamentariker Henrik•Lax• 

säger att orosmolnen till viss del 

är befogade – men att behovet av 

en gasledning är otvivelaktigt och 

ömsesidigt; Eu behöver gas och 

ryssland behöver exportintäkter. 

tisdagen den 29 januari hölls 

i Europaparlamentet en offentlig 

utfrågning i frågan, där kontentan 

var tydlig: gasledningen kan skapa 

stora ekonomiska och politiska 

problem i regionen om den inte 

noggrant planeras och övervakas. 

Bl.a. pekade den svenske forskaren 

robert L. Larson på att det kommer 

att bli väldigt svårt för Eu att 

utforma en enhetlig energipolitik, 

eftersom de skilda behoven av gas 

och energi ser ut att skapa en stor 

spricka mellan Eu-länderna. 

– det gäller dock att vända 

de upplevda hoten till en möjlighet 

och fördel, men för det krävs 

ett enigt Eu. i mitt inlägg betonade 

jag vikten av att Eu ställer rejäla 

krav på ryssland före ledningen 

överhuvudtaget kan börja byggas, 

säger Henrik Lax. 

– grundproblemet är egentligen 

en brist på förtroende. många 

i regionen är oroliga för hur ryssland 

kommer att bete sig då ledningen 

väl är byggd. därför behövs 

det förtroendeskapande åt- 

kallelse till Svenska folkpartiet i Finlands 

partidag i åbo den 7–8 juni 2008 

Svenska folkpartiet kallas härmed till partidag vid Holiday Club 

Caribia, Kongressgränden 1, 20540 Åbo med början den 7 juni 

kl. 9.30. 

Vid partidagen behandlas de ärenden som omnämns i § 8 av 

partiets stadgar. Partidagen behandlar även stadgeändring i det 

fall partistyrelsen förelägger en proposition om detta. 

Anmälningstiden till partidagen utgår den 9 maj. Anmälan sker 

med anmälningsblankett och partidagsavgiften erläggs med 

bankgiro, vilka tillsänds medlemsföreningarna i april. 

Helsingfors den 8 februari 2008. 

SVENSKA FOLKPARTIETS PARTISTYRELSE 

Stefan Wallin Ulla Achrén 

partiordförande partisekreterare 

gärder. Framför allt en tillförlitlig 

bedömning av konsekvenserna för 

miljön, garantier för ersättningar 

om gasledningen förorsakar olyck- 

Vår man i Bryssel 

or samt full insyn i själva driften; 

förslagsvis genom ett övervakningsråd 

med företrädare för alla 

östersjöländerna.

Svenska centralarkivet 30 år 

Svenska centralarkivet har i år 

verkat i 30 år. arkivet inledde sin 

verksamhet 1977 och blev 1.1.1978 

ett av de privata centralarkiven som 

får statsbidrag för verksamheten. 

TEXT:•LENA•KARHU• 

Arkivet fungerar som slutarkiv för Svenska 

folkpartiet och partiet närstående organisationer, 

men också för många andra 

finlandssvenska föreningar, bl.a. Natur 

och Miljö, Svenska Pensionärsförbundet 

och Tekniska Föreningen i Finland. Idag 

har arkivet cirka 600 hyllmetrar handlingar, 

och en stor samling valaffischer 

från år 1907 framåt. 

Med de övriga nio privatarkiven har 

Svenska centralarkivet ett tätt samarbete 

med gemensamma utställningar, diskussionstillfällen 

och gemensam intressebevakning. 

Idag satsar Svenska centralarkivet allt 

mera också på utåtriktad verksamhet 

med bl.a. webbutställningar, arkivrådgivning 

och aktiva kontakter till partiets lokalavdelningar. 

Arkivet deltar i den samnordiska 

Arkivens Dag som firas varje år i november 

med olika evenemang såsom öppet 

hus, utställningar och föredrag. Dagen 

har som syfte att höja arkivens profil och 

informera allmänheten om arkivens betydelse 

som kulturinstitutioner och bevarare 

av information. 

Elektroniska•dokument•en•utmaning 

En stora utmaning för arkiven idag är hur 

man kan garantera att elektroniska handlingar 

bevaras för framtiden. Det ställer 

också nya krav på arkivariernas kompetens 

och kräver ett allt tätare samarbete 

0 • M E D • 1 _ 0 8 

lEna KaRHu och pEtER linDgRén ger arkiveringsråd på arbis under arkivens dag 2002. arkivchef 

Peter Lindgrén gick i pension hösten 2007. Han verkade förtjänstfullt som arkivchef ända från 1977 

då arkivet inledde sin verksamhet. 

CaMiLLa MagnuSSon 

i arkivet finns Sfp:s valaffischer från 1907 

framåt. 

dels mellan arkiven, dels mellan arkivarierna 

och experterna inom it-branschen. 

Den här utvecklingen har gjort att också 

arkiv, museer och bibliotek har ett närmare 

samarbete än tidigare. 

Vi hjälper gärna till och ger råd om ar- 

:hELEna KajanDEr. 

pEtEr LinDgrén 

de nio privata centralarkiven har ett aktivt 

samarbete. arkivcheferna möts turvis på de 

olika arkiven och diskuterar aktuella frågor 

inom arkivbranschen. 

kivering både till föreningar och privatpersoner. 

Tag kontakt! 

www.svenskacentralarkivet.fi 

www.yksityisetkeskusarkistot.fi

mEdBorgarBLadEt - SFP

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?