mEdBorgarBLadEt - SFP
mEdBorgarBLadEt - SFP
mEdBorgarBLadEt - SFP
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
det behövs enhetliga<br />
lagar kring biobanker<br />
och vävnadsprov<br />
idag kan olika vävnadsprover som tagits av patienter t.ex. i samband med<br />
diagnos få ny användning i forskning. nu talar man om behovet att skapa<br />
stora finska biobanker för forskning, vilket kan innebära medicinska<br />
genombrott och nya, potentiellt mycket värdefulla mediciner. men vem<br />
äger proven, och finns det risker med att lagstiftningen kring biobankerna<br />
ännu är lös och luddig? den frågan ställer minister och riksdagsledamot<br />
Astrid•Thors, som länge intresserat sig för frågor som gäller personlig<br />
integritet.<br />
TEXT:•RABBE•SANDELIN<br />
– Riksdagen får först denna vår ta<br />
ställning till ett lagförslag som entydigt<br />
skulle reglera hur man kan utnyttja olika<br />
provsamlingar och biobanker som finns i<br />
till exempel universitetssjukhusen, Folkhälsoinstitutet,<br />
Arbetshälsoinstitutet eller<br />
sjukvårdsdistrikten, berättar Astrid<br />
Thors.<br />
– Den nuvarande lagstiftningen är<br />
spridd och komplicerad. Man kan försöka<br />
hitta svar t.ex. i grundlagen, personuppgiftslagen,<br />
lagen om patientens ställning<br />
och rättigheter, eller lagen om medicinsk<br />
forskning. Internationella avtal och<br />
förpliktelser sätter även de sin sked i soppan,<br />
berättar Thors.<br />
Samhällsintresse•kontra••<br />
individuella•rättigheter<br />
Biobankerna gäller förstås inte bara stora<br />
pengar som eventuellt hägrar i den medicinska<br />
forskningen. Det finns också ett<br />
samhällsintresse i den långsiktiga forsk-<br />
ningen gällande våra folksjukdomar, vilken<br />
skulle främjas av bättre och större<br />
biobanker.<br />
– Skäl ändå att minnas att<br />
Världsläkarförbundet WMA i sin<br />
Helsingforsdeklaration slagit fast att då<br />
människor undersöks medicinskt går alltid<br />
den undersöktas välbefinnande före<br />
ett eventuellt samhällsintresse. Det går<br />
alltså inte att offra individuella rättigheter<br />
i namn av forskning eller allmän nytta,<br />
påpekar Thors.<br />
Social-•och•hälsovårdsministeriet•<br />
inkopplat<br />
Social och hälsovårdsministeriet levererade<br />
i oktober 2007 en rapport där man<br />
förslår att man av dagens provsamlingar<br />
skapar ordentliga biobanker, vilket skulle<br />
stärka Finlands konkurrenskraft. Samtidigt<br />
säger man att verksamheten skall<br />
övervakas av myndigheterna och att man<br />
bör sträva till enhetligare lagar och förfaringssätt.<br />
Enligt Astrid Thors skulle det vara<br />
speciellt viktigt att klargöra vad som händer<br />
då man ger tillstånd till att ett prov<br />
används i forskning.<br />
– Glädjande är att arbetsgruppen föreslår<br />
att provgivaren måste ge sitt samtycke<br />
till att prover flyttas från provsamlingar<br />
till biobanker. Man har också uttryckligen<br />
sagt att den enskilda provgivaren<br />
skall få information om hur provet<br />
används, och att man skall kunna påverka<br />
användningen.<br />
Känslig•data•måste•skyddas<br />
Då man nu börjar arbeta kring enhetlig<br />
lagstiftning gällande biobanker är det enligt<br />
Thors mycket viktigt att den personliga<br />
datasekretessen säkras. Då man gett<br />
ett diagnostiskt prov kan provet berätta<br />
mycket om ens hälsotillstånd, och det är<br />
information som aldrig får komma i fel<br />
händer.<br />
– Visserligen gäller största delen av<br />
forskningen som behandlar biologiska<br />
prover statistisk information om hur<br />
sjukdomar förekommer och uppkommer<br />
i olika folkgrupper. Och oftast är forskarna<br />
inte ens intresserade av att kunna personifiera<br />
ett prov. Men då mycken forskning<br />
idag gäller hur gener, miljö och levnadsvanor<br />
påverkar sjukdomsutvecklingar<br />
är det enormt viktigt att proverna i de<br />
kommande biobankerna t.ex. kodifieras<br />
så att personuppgifter tas bort och forskarna<br />
endast har tillgång till databaser där<br />
inga namn eller andra identifierbara uppgifter<br />
förekommer, säger Thors.<br />
Detta kallas att anonymisera proven.<br />
Man ersätter personuppgifterna med en<br />
kod, men centralt kan<br />
ännu proven kopplas till<br />
personer. I helt anonyma<br />
databaser har man gjort<br />
sig av med alla personuppgifter.<br />
Ny•användning?<br />
Trots att social- och<br />
hälsovårdministeriets<br />
rapport talar om hur<br />
centralt provgivarens<br />
samtycke är, skall man enligt<br />
Thors tänka på att utvecklingen<br />
går framåt.<br />
– Ett prov man i tiderna<br />
avgivit under rådande läge<br />
kan få helt ny potential då tekniken<br />
går framåt, och man hittar<br />
på nya sätt att utnyttja provet.<br />
Det finns även många äldre<br />
provsamlingar där det i många fall är<br />
omöjligt att i efterhand söka alla provgivarnas<br />
samtycke.<br />
Social- och hälsovårdsministeriets rapport<br />
föreslår på denna punkt att diagnostiska<br />
prover och forskningsprover som redan<br />
existerar kan överlåtas till en biobank<br />
antingen med samtycke av givaren eller<br />
med tillstånd av Rättsskyddscentralen<br />
för hälsovården. Arbetsgruppen föreslår<br />
att det grundas en biobanksnämnd, vars<br />
uppgift är att ansvara för den etiska bedömningen<br />
av biobanksverksamheten.<br />
äganderätten?<br />
utgångspunkten för biobankerna<br />
borde vara att de i princip<br />
inte innehåller personifierbara<br />
uppgifter. då minskar riskerna<br />
för missbruk och misstag, säger<br />
minister astRiD tHoRs.<br />
En helt egen diskussion gäller äganderätten<br />
till ett avgivet biologiskt prov. Veikko<br />
Launis, professor i medicinsk etik, skriver<br />
på www.bioteknologia.info att äganderätten<br />
antingen tillfaller provgivaren eller<br />
biobankens upprätthållare. Då prover-<br />
na är helt anonyma tillfaller äganderätten<br />
enligt Launis entydigt upprätthållaren,<br />
eftersom man inte längre kan identifiera<br />
provgivaren.<br />
Tuija Takala, äldre lektor i bioetik och<br />
moralfilosofi, skriver på samma sida att<br />
frågan inte har ett entydigt svar, då mycket<br />
hänger på hur proverna samlats in, och<br />
vilka sorts hälsouppgifter som finns lagrade<br />
i samband med proven. Äganderätt<br />
kan enligt henne betyda många saker, och<br />
i en idealsituation borde alla som bidragit<br />
till biobanken få någonslags rätt att dela<br />
den ekonomiska vinning som eventuellt<br />
blir resultatet av forskningen.<br />
Alltid•svårt•med•etisk•lagstiftning<br />
Astrid Thors säger att det aldrig är lätt att<br />
skapa lagar som gäller etiska frågor och<br />
privat information, och som dessutom<br />
har ekonomiska förtecken. Social- och<br />
hälsovårdsministeriets rapport ger egentligen<br />
inga direkta råd till lagstiftaren när<br />
det gäller de etiska frågorna utan listar en<br />
rad alternativ kring tillvägagångssätt när<br />
det gäller t.ex. provgivning och hur proverna<br />
behandlas i forskningen. Arbetsgruppen<br />
föreslår också att det grundas<br />
ett registersystem i två nivåer för medborgarna,<br />
forskarna och myndigheterna.<br />
– Då regelverket kring biobanker och<br />
provgivning så småningom förhoppningsvis<br />
blir klarare är det åtminstone<br />
min önskan att man inte enbart skall få<br />
tillräcklig information om hur proverna<br />
eventuellt används, man skall också<br />
på riktigt kunna säga nej till att prover<br />
utnyttjas i biobanker. Likaså borde utgångspunkten<br />
för biobankerna vara den<br />
att de i princip inte alls innehåller personifierbara<br />
uppgifter. Då minskar riskerna<br />
för missbruk och misstag.<br />
2 6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2<br />
MarKKu KoivuMäKi
Change language