mEdBorgarBLadEt - SFP

Svenska folkskolans vänner
forts.
ten skall se till att Public Service
i etermedierna fungerar för båda
språkgrupperna.
– Å andra sidan kunde vi i dagarna
läsa att största delen av Rundradions
förvaltningsråd tycker att YLE kunde
finansiera sitt underskott med reklamintäkter.
Då kanske ändå en oberoende,
allmännyttig fond kunde vara en
bättre sponsor för till exempel nyhetssändningarna.
Tillbaka•till•ursprungsidén
I en tid då surfandet från arbetsplats
till arbetsplats blivit något av en dygd
har drygt tjugo år på samma post gett
Christoffer Grönholm en nästan unik
utblick över utvecklingstrender i samhället.
Den största trenden har enligt
Grönholm varit en stadigt krympande
offentlig sektor.
– Många kommuner börjar ha så
svag ekonomi att de endast delar ut
knapphet. Större kommuner kommer
efter kommunreformen kanske att ha
råd med hälsovården, men pengarna
för konst och kultur ökar sannolikt
inte alls.
Enligt Grönholm kan man nästan
säga att pendeln vänt till samma läge
då SFV bildades för 125 år sedan.
– Privata initiativ och tredje sektorn
får ta hand om en större del av
det som håller de lokala samhällena
vid liv: byaråd, bygderevyer, ungdomsföreningar
och annat föreningsliv. På
sätt och vis hela den undervegetation
i civilsamhället som är speciellt viktig
för Svenskfinlands framtid. I ändpunkten
stödet till den ”galna” medborgaraktivisten
som räddar byn.
”Tack, men vi
behöver inte era
valövervakare”
konflikten mellan moskva och
valövervakarna från odiHr
dominerade rapporteringen från
förra årets dumaval och har märkts
även inför presidentvalet den
3 mars. konflikten bottnar i två
olika synsätt, som i förlängningen
riskerar att dölja andra, viktigare
problem, säger Fjodor Lukjanov,
redaktör för politiktidskriften
russia in global affairs, och
seminariegäst i Finland i april.
TEXT.•RABBE•SANDELIN
Det största felet Väst gör, är att tolka
motvilligheten att samarbeta med valövervakare
som bevis på att Kreml försöker
manipulera själva valresultatet. Men
avancerade auktoritära regimer har redan
länge använt helt andra metoder att subtilt
manipulera valresultat, än de trubbiga,
uppenbara metoder som användes förr i
världen.
– Om man som exempel tar den snäva
frågan om rösträkningen, finns det egentligen
rätt lite att kritisera i de ryska valen.
Även om Kreml med tung hand påverkar
hela den politiska processen och massmedia,
så faller de här frågorna, tekniskt
sett, utanför valövervakarnas mandat.
Den ryska avogheten mot valobservatörer
handlar enligt Lukjanov om en naturlig
reflex enligt den ryska ideologin
om självbestämmande demokrati: ”Det
här är vårt land. Vårt folk väljer sina egna
ledare och det angår ingen annan. Vi kan
tillåta utländska observatörer, men vi vill
slå fast villkoren samt vad de kan och inte
kan göra. Vi behöver inget kvalitetscertifikat
av dem.”
Enligt Lukjanov följer Kreml medvetet
eller omedvetet en annan OSSEmedlems
exempel: USA:s.
– Ingen politiker eller väljare i USA
skulle någonsin komma på tanken att
de amerikanska valen borde övervakas.
Trots det fanns en observatörsstyrka från
ODIHR på plats under presidentvalet
2004, och som – trots gott betyg i övrigt
– rapporterade om att de förbjöds övervaka
valet i vissa delstater med motiveringen
att deras närvaro hade brutit mot
delstatslagar.
Vems•legitimitet?
Enligt Lukjanov är en av de viktigaste
skiljefrågorna legitimitetskällan. OSSE:s
dokument om valprocedurer tolkas i Väst
så, att oberoende utomstående observatörer
behövs för att slå fast lagligheten
och legitimiteten i den nyvalda regeringen.
Ur rysk synvinkel riskerar sådana utomstående
bedömningar tvärtom att underminera
den självbestämmande statens
legitimitet, eftersom valövervakning upplevs
som påtryckningstaktik och inblandning
i interna angelägenheter.
– Den stora frågan är om ett land i
konstgjorda konflikter döljer vekliga globala problem som stormakterna måste sköta gemensamt,
säger fjoDoR luKjanov.
omvandling som Ryssland måste övervakas
av längre komna länder? I början
av 1990-talet blev det ju kutym att inbjuda
internationella observatörer då många
nya Eurasiska stater förklarade sig vara
demokratier. Men Ryssland har ingen
lust att anamma ett västligt tänkesätt, och
känner inget behov att stå till svars för
sina interna procedurer.
Går•den•ryska•själen•att•
”omprogrammera”?
Lukjanov tolkar diskussionen i Väst så att
man håller på att tappa tron på att den
ryska inriktningen idag endast är ett temporärt
avbrott från ”den rätta vägen”. Diskussionen
kretsar i allt högre grad kring
hur man skall ställa sig till Rysslands ”naturliga”
tillstånd med ett starkt, kvasi-autokratiskt
styre.
– USA:s president George Bush gick
till och med så långt att han offentligt
funderade över om det överhuvudtaget
går att ”omprogrammera” den ryska
DNA:n bort från centraliserat styre. Men
om det är fallet, varför då ens bry sig om
att försöka blanda sig i, och påverka händelser
inom Ryssland?
påhittade•konflikter••
döljer•viktiga•frågor
Enligt Lukjanov verkar det idag finnas en
växande rad ”experter” i Väst som försöker
hitta på nya konflikter mellan de två supermakterna,
med polemiska frågor där
t.ex. liberal frimarknadskapitalism ställs
mot auktoritär statskapitalism.
– På det sättet slipper man hitta lösningar
på de verkliga problemen som
hotar världen, och man kan koncentrera
sig på påhittade problem och konflikter.
Käbblet om valövervakare har i sista
hand liten effekt på Moskvas västrelationer.
Det sämre förhållandena har redan
russia in global affairs:
http://eng.globalaffairs.ru
rotat sig i helt andra frågor.
I det amerikanska presidentvalet spelar
relationen till Ryssland en undanskymd
roll, men enligt Lukjanov är det
ändå smått komiskt att demokraterna
nu anklagar Bush för att ha ”förlorat”
Ryssland, då det var exakt samma kritik
som republikanerna riktade mot Bill
Clinton år 2000.
– Man kan knappast kalla detta en positiv
diskurs, men åtminstone förs saken
på tal. I Ryssland är det endast marginella
politiska rörelser som frågar: ”Vem
förlorade Väst?” Få i Ryssland är oroliga
över att relationen till de flesta västländerna
har blivit sämre.
Enligt Lukjanov är det tvärtom så att
de flesta ryska väljare och partiledare underligt
nog betraktar en konfrontation
med Väst som framgångsrik utrikespolitik
för Moskva.
– Vad värre är, alltid då ryska politiker
vill undvika känsliga inrikespolitiska
frågor, vänder de uppmärksamheten på
Rysslands ”stora bedrifter” i utrikespolitiken.
Nya•kriterier•för•framgångsrik••
rysk•utrikespolitik
Enligt Lukjanov känner Ryssland idag ett
starkt behov av att stärka sin ställning på
den internationella arenan, efter de stora
törnarna mot självkänslan på 1990-talet.
– Men i något skede måste vi ändra på
de kriterier vi använder för framgångsrik
utrikespolitik. Vi borde inte hoppa av
glädje då någon av våra politiker slänger
dörren i ansiktet på någon av våra internationella
medspelare. Vi måste få en ordentlig
dialog om landets utrikespolitik,
som långt förfallit till enbart ideologiska
och demagogiska slagord. I annat fall
kan de ”framgångar” som ryssarna så gärna
skryter med förvandlas till allvarliga
misslyckanden.
1 6 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1