mEdBorgarBLadEt - SFP

SVENSKA KULTURFONDEN
100
kulturfondens nya styrelseordförande Björn teir:
»Svenskfinland•måste•inkludera!»
TEXT:•jAN•NåLS
Kulturfonden har aldrig tidigare
haft en styrelseordförande under 40 år.
Björn Teir, 38, är den första. Han sitter i
sitt arbetsrum i centrum av Helsingfors
omgiven av porträtt på gubbar från 1900talets
första hälft. Trots den anrika miljön
citerar Teir glatt engelsmannen Bertrand
Russell: ”Jag är intresserad av framtiden,
jag kommer att tillbringa resten av mitt
liv i den”. Styrelseordföranden tycker att
samma ska gälla fonden: ”Allt det som vi
gör ska sikta mot framtiden.”
Du är den yngsta styrelseordföranden
i Kulturfondens historia. Vad hade du
med dig i bagaget när du kom till styrelsen?
Jag har en bra förankring i olika geografiska
delar av Svenskfinland. Jag har erfarenhet
från olika håll i Svenskfinland,
både inom den privata och den offentliga
sektorn och föreningsliv. Jag är dessutom
38 år. Åldern är kanske i sig inte så intressant,
men min livssituation är det. Som
småbarnspappa ser jag på det svenska i
Finland genom mina egna barns perspektiv.
Vi har två språk kring köksbordet där
hemma, min fru Carina talar finska med
barnen, jag talar svenska. Vi lever i den
verkliga brytningsgränsen mellan det finska
och svenska, i den delen av Sibbo som
ska bli en del av Helsingfors.
Hur ser du på din roll som styrelseordförande?
Många tror ju att jag jobbar för fonden,
men det är ett renodlat förtroendeuppdrag.
Jag ska inte sköta beredningen av
ärenden. Jag ska leda styrelsens arbete
så att allas röst blir hörd. Vi är ett kompletterande
team som har möte en gång
i månaden. Det är mycket byxbaksslitande
och vi ska hela tiden föra en dialog
med den operativa ledningen. Mitt jobb
handlar mycket om att träffa människor.
Utan människor som gör har Kulturfonden
ingen roll att spela. Ofta handlar det
om att hitta och sammanföra de kunniga
människorna. Men jag har ju ett civilt
jobb som VD för Transmitter, och jag har
lovat mig själv och min familj att vara en
närvarande far.
Fonden verkar inom ett brett fält, var
ligger dina starkaste intressen?
Mitt kanske främsta intresse är utbildning
i ordets bredaste bemärkelse, jag var
bl. a. med och skapade det som idag heter
Yrkesinstitutet Prakticum. Men det är
i barndomen som en människas identitet
skapas, och barn- och ungdomskultur
ligger mig väldigt nära om hjärtat. Fri
kulturverksamhet för barn till exempel,
där barn själva kan göra teater och musik
och så vidare.
En annan sak jag har fått upp ögonen
för är konstens betydelse i gaturummet.
Det handlar inte direkt om arkitektur
och stadsplanering, utan att man tvingar
byggherrar att satsa på konst redan i
planeringsskedet. Arcada är bara ett exempel.
Det är vardagskultur i ordets bästa
bemärkelse.
Allmänt taget vill jag gärna vara med
om att hjälpa olika finlandssvenska organisationer
att hitta nya människor och
engagera dem! Många organisationer
sysslar med interna angelägenheter och
glömmer lätt den människan som eventuellt
har ett brinnande intresse att syssla
med substansverksamheten. Det är viktigt
att engagera människor.
Det är lite samma med skolan, som
jag tycker alla föräldrar borde vara intresserade
av. Många föräldrar har hårda
krav på skolan och de är snabba på
att kritisera lärarna. Men samma föräldrar
syns kanske aldrig på föräldramöte...
Inbjudningarna till föräldramöten borde
ha två alternativ att kryssa i: JA - jag
kommer eller NEJ - jag är inte intresserad
av mitt barns framtid.
Vilka frågor ser du som avgörande för
Svenskfinland de kommande åren?
Jag tror att svenskhetens överlevnad i
Finland delvis avgörs ifråga om hur inkluderande
svenskheten i Finland kan
vara. Vi måste se på vad en människa gör
och på vilket sätt det gagnar det svenska
i Finland. Vi kan inte tvinga en identitet
på någon, vi kan inte fastställa en människas
identitet – är någon finlandssvensk
eller inte, borde egentligen vara en ointressant
fråga för Kulturfonden. Om en
person med sin verksamhet stöder det
svenska i Finland så är det tillräckligt.
Frågan är hur vi kan inkludera t. ex. tvåspråkiga
familjer, asylsökande och inflyttad
arbetskraft i vår kultur. Motsatsen är
ju att exkludera människor.
Jag är hemma från ett starkt tvåspråkigt
Vasa, och jag är också påverkad av tiden
i mitten på 90-talet när jag jobbade
för FN:s människorättsrapportör för det
forna Jugoslavien. Där såg jag vad mot-
– många tror att jag jobbar för fonden, men det är ett renodlat förtroendeuppdrag. Jag sköter inte
beredningen av ärenden. Jag skall leda styrelsens arbete så att allas röst blir hörd. bjöRn tEiR.
sättningar, i det fallet etniska sådana, i ett
samhälle där rättsstaten inte fungerar i
värsta fall kan leda till.
Det är alltid farligt när andra människor
börjar sätta in folk i fack. Identitet är
någonting subjektivt.
Du talar om inkluderande verksamhet.
Kan du ge några konkreta exempel från
Kulturfondens verksamhet?
Varenda euro och cent som Kulturfonden
ger de finlandssvenska daghemmen och
skolorna är ett arbete som försöker inkludera
individen i finlandssvenskheten.
Föräldrar är väldigt kräsna i dag vad
gäller kvalitén på skolan. Och det finns
många tvåspråkiga familjer där föräldrarna
står inför ett konkret val. Om den
svenska skolan ska klara sig i konkurrensen,
så måste kvalitén på svenskspråkiga
dagisar och skolor vara högre än snittet.
Det kan vi inte pruta på. Det gäller allt
från behöriga lärare, kompetensutveckling,
gruppstorlekar, byggnader till läro-
2 2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 2 3
LEna MaLM
VEM: Björn teir
FÖDD: 1969 i Vasa
CIVILSTåND: gift med Carina geber-teir,
barn oliver 7 år, Jessica 1,5 år.
BOR: i östersundom i Sibbo.
yRKE: Vd för oy transmitter ab, bolaget
kommer att förvalta en fastighetskapitalfond
som bildas av en stor del av fastigheterna
i Forum-kvarteret i Helsingfors.
KARRIäR•OCH•UTBILDNING: Pol.mag.
Har arbetat bl.a. som kulturfondens ombudsman
för utbildningsfrågor och varit
medarbetare för Elisabeth rehn under hennes
tid som europaparlamentariker och
som människorättsrapportör för Fn. Vd för
Prakticums upprätthållare, Svenska framtidsskolan
i Helsingforsregionen ab. Vd för
Fastighets aB arcada nova som ledde byggandet
av det svenska campuset vid arabiastranden.
Styrelseordförande för kulturfonden
från och med 1. 1. 2008.
medel etc. Allt det här stöder den öppna,
inkluderande finlandssvenskheten.
Konsumerar du själv mycket kultur?
Som småbarnspappa kan jag inte skryta
med hur många skönlitterära böcker jag
har på nattduksbordet...
Jag har alltid gillat teater och revyer.
Min första revy var Tjöckrevyn
i Sydösterbotten. Lokalpolitiken i
Kristinestad har alltid varit färgstark och
det är den fortfarande i dag, vilket har
gett bra stoff till revyerna. Kokkola-revyerna
har jag också haft mycket glädje av.
Revykulturen är samhällslära och historia
på sitt sätt, de är ett sätt att rengöra sig
från samhällsskedena. Och de är så lokala
också språkligt. De berikar mångfalden
i ett Svenskfinland där faran finns att de
vassa kanterna också i språket, d.v.s. dialekterna,
slipas bort.
Kommer Kulturfondens tyngdpunkter
att förändras?
Det som jag själv försöker bidra med är
bl.a. de bitarna som jag nämnde: inkludering,
professionellt arbete och barn- och
ungdomskultur. Mitt främsta uppdrag är
att se till kretsarna inte blir för små. Vi
får inte stänga oss inne i den finlandssvenska
gemenskapen.